Mikas blogg

10 March
2007

Det perfida Albion

...the British government has announced a decision to replace the Trident nuclear submarine and its warheads, entirely it seems for domestic political reasons -to outflank the Conservative opposition. The UK's commitments under the non-proliferation treaty, the example this sets to would-be nuclear powers, not to mention the cost, are factors that seem to have been ignored. Sooner or later nuclear weapons will be used, whether by states or as a result of the illegal trade in which at least one state, Pakistan, has been engaged. The polonium story has given us a foretaste of what is to come.
-- Mary Kaldor

Albion, Atlas bror och son av havsguden Poseidon, användes av de gamla romarna som en benämning på vad vi brukar kalla England - anglernas land.

Perfid  - ordet syftar etymologiskt på 'fides', tro -  är den som sviker ett  förtroende.

Uttrycket Perfide Albion  avspeglade fransmännens uppfattning om England under seklerna mellan medeltidens Hundraåriga krig och adertonhundratalets  Entente cordiale.

Men mycket talar för att England, eller rättare sagt Storbritannien* fortfarande är en förrädarnation.

Enligt de allra senaste nyheterna har England under Tony Blairs sk nya labourregering  blivit världens allra skönaste skatteparadis.

Britain is now the world's first onshore tax haven. Millionaires can live here in style, enjoy all the benefits of our social infrastructure, but pay little or no personal tax. Last year, Britain's 54 billionaires had an estimated income of £126 billion. At the normal rates of income tax, they should have paid nearly £50 billion in tax, but are estimated to have paid only £14.7 million - an effective tax rate of only 0.14 per cent

Ovanstående berättar  professorn i bokföring vid Essex-universitetet, Prem Sikka, i artikeln  'New' Labour: the tax dodgers' friend (Tribune 15 February 2007).


Förebråelse nummer två mot brittiska regeringen gäller lögnerna, som föregick invasionen av Irak på våren 2003:  memorandumet från Downing Street, som visar att Blair planerade invasionen av Irak redan i juli 2002, påståendena om Iraks massförintelsevapen, och så vidare. (Att Blair trots allt utsågs till hedersordförande i Socialistiska Internationalen på hösten 2003, visar att perfiditeten spridit sig långt utanför Storbritannien, men det gör ju inte saken bättre.)

Därmed kommer vi  till svek nummer tre, en sorglig visa, som ingen skulle vilja höra. Den bara gnolar på liksom av sig själv i bakgrunden till mänsklighetens alla förehavanden.

Genom att skriva under på paragraf sex i Ickespridningsavtalet (NPT 1968-) har staterna förbundit sig att rusta ned atomvapnen. Men ett av de (vid det här laget ganska många) länder som har svikit och som fortsätter att svika (mänskligheten) på denna punkt är just Storbritannien. New labour-regeringen, Englands motsvarighet till de kontinentaleuropeiska socialdemokraterna, meddelade för en tid sedan, att landet går in för att upprätthålla och förnya Trident-systemet, dvs Storbritanniens ubåtar som ständigt patrullerar världshaven, beredda att avfyra missiler med nukleära stridsspetsar mot vem det vara månde som hotar... ja, vem hotar  Tony Blair och hans  nya socialdemokrater? Finns hotet bortom haven?  Hur som helst handlar det,  som vi redan vet, om att utrota varenda jävel.

"Trident", havsguden Poseidons treudd, är en symbol från det brittiska sjöimperiets glansdagar. Nelson still stands in  Trafalgar Square! Enligt brittiska förvarsministeriets vitbok från december 2006 kommer kostnaderna för upprätthållandet och förnyelsen av Trident-systemet att uppgå till 15-20 miljarder pund (20-30 miljarder euro) from till 2040-talet. Största delen av dessa planerade utgifter är för att ta  fram och tillverka en ny klass av militära ubåtar.

Fast nu är det inte kostnaderna det egentligen handlar om, vilket man genast inser:  Englands planerade nyinvesteringar i massförintelsevapen kostar ju inte mer än vad landets miljardärer med  Labourregeringens goda minne  fifflade bort genom "skatteplanering" enbart under år 2006! Sålunda anses den så kallade deterrensen, avskräckningen medelst atomvapen på ubåtar, vara ett billigt försvar. Men vilka syften tjänar detta "försvar" egentligen? Duger atomvapen till att försvara människor med?

Nej, problemet med förnyelsen av Trident-systemet är inte vad det kostar, utan att det är ett svek och ett (själv)bedrägeri utan like. Detta har människorna insett. Men vad kan man göra? Hur ska man orka tänka på sådana saker? Var ska den vanliga låntagaren på biblioteket hämta energi för att läsa böcker om den nya rustningscykel,  inklusive fortsatt upprustning med kärnvapen, som världen upplever under dessa år i början av det tjugonde århundradet?

Ja, och har dessa böcker ens skrivits? Visst har de det, freds- och konfliktforskarna har inte gått och lagt sig. Vidare kan man konstatera att Noam Chomsky och David Ray Griffin visserligen  ser med olika ögon på händelserna den 11 september 2001, men att båda ändå erbjuder en hel del fakta och analys om  om det aktuella kriget och den aktuella strategiska upprustningen "mot terrorismen".

Denna information, som visar att upprustningen är på väg att överstiga den nivå som den nådde under det kalla kriget, står antagligen också att hämta på biblioteken, ifall bibliotekarierna haft förstånd att anskaffa de rätta böckerna och tidskrifterna med de medel som trots allt står till buds för nyanskaffningar.

Frågan är sedan bara huruvida också bibliotekarien klarar av att vara en intellektuell,  dvs en person, som liksom en Chomsky och en Griffin intar den intellektuellas roll i samhället: rollen av att ständigt samla in ny information, att dokumentera världens orättvisor och vansinnigheter (atomvapnen!) och att sedan som Diogenes med lyktan gå ut bland människorna med Upplysning, trots att hoppet finns bara för dem som redan förlorat det?

I september 2007 ska finska och svenska anti-Trident-aktivister arrangera en gemensam bussresa till ubåtsbasen Faslane i Skottland. De har för avsikt att blockera Faslane! Borde inte den vanliga biblioteksbesökaren och de vanliga bibliotekarierna i Norden göra sitt allra bästa för att understöda detta djärva företag?

"When priests are more in word than matter;
When brewers mar their malt with water;
When nobles are their tailors’ tutors,
No heretics burned but wenches’ suitors,
Then shall the realm of Albion
Come to great confusion."

Ja, vid det här laget borde alla begripa att det är dags att göra upp med det förvirrade (och kanske därför svekfulla) Albion, och särskilt då med the New Labours politik.  Här kunde vi alltså sätta punkt. Men det vore att förenkla  saker och ting. En fjärde anklagelse mot Albion är nämligen att han varken är bättre eller sämre utan dessvärre lika dålig som de flesta.  Det är bara i en jämförelse av hans verkliga jag med hans ord om "countries which care about morality"**   som Albion ter sig ännu uslare än vi andra.

Glöm aldrig Gandhis ord om "den västerländska civilisationen", att den varken står att finna i historien eller nuet, men möjligen i framtiden : "den vore en god idé!"

Följande exempel ur "The Guardian" 15.4 2006 åskådliggör vad jag menar med att UK inte är bättre eller sämre än vi andra:

"The Germans make the cars, the Italians make the clothes, the French make the wine, the British make the pharmaceuticals - and then they all buy and sell from each other.

That's the way international trade is supposed to work. Each country specialises in what it does best, sells its produce on the world market and uses the money raised to buy things it can't make efficiently for itself.

That's the theory. According to the UK Interdependence Report, it doesn't quite work out that way in practice.

Take chocolate-covered biscuits (of the small pack variety). Each year the UK exports 1,145 tonnes of these delicacies to the Germans. The Germans, meanwhile, export 1,728 tonnes to us. Or how about chocolate-covered waffles and wafers, again in easy to handle, snack packs. The government's own data shows that in 2004 17,240 tonnes left these shores, passing en route the 17,590 tonnes coming in the other direction.

And so it goes on. The British poultry industry sent 5,417 tonnes of fresh, boneless chicken cuts across the Channel to France in 2004, and the French sent 3,952 tonnes back to us. We export more than 10,000 tonnes of milk and cream from the lush pastures of southern England; we import virtually the
same from the cows chewing the cud in northern France.

NEF says there is a serious side to the statistic showing that the 465 tonnes of gingerbread coming into the country is matched by the 460 tonnes leaving these shores. It argues that the environmental impact of "lorries passing in the night" is not included in the price of goods in the shops, and that much of the trade that is going on is actually ecologically wasteful.

"Shipping vast quantities of identical goods backwards and forwards around the world matters for three big reasons," said Andrew Simms of NEF. "First, it's a towering monument to economic and environmental inefficiency, as meaningless and wasteful as a job-creation scheme that pays people to shift
a pile of rocks from one end of a worksite to another and back again.

"More profoundly, it matters because we face upheaval from potentially irreversible climate change due, in large part, to the burning of fuel, whilst at the same time there is rising conflict over access to dwindling oil supplies. The third reason is that a global economy built on, and blind to, its own fossil fuel dependence simply cannot survive in its current form." (Larry Elliott, The Guardians ekonomiredaktör )

Men à propos internationell handel, betänk också vad Canardplus.com ("ce site est un véritable scandale") skriver 16.2.2007:

La peRFID Albion est aujourd'hui japonaise. Si avec la direction générale que prend le monde, vous n'êtes pas encore devenu totalement parano, ne vous inquiétez pas, ça va bien venir un jour.

Hitachi vient de présenter la plus petite puce RFID au monde, vous savez, ces bestioles qui permettent l'identification d'absolument n'importe quoi via les ondes radio. Cette puce est désormais miniaturisée à l'extrême, avec des dimensions de 0,05 x 0,05 mm.

La photo présente l'ancienne version à gauche (0,4 x 0,4 mm) et la nouvelle à droite, le trait noir étant un cheveu humain. La puce intègre une ROM de 128 bits, ce qui lui permet de stocker une identification à 38 chiffres.

Avec une telle technologie, tous les délires les plus angoissants sont envisageables, car il serait naïf de penser qu'elle ne servira qu'à l'identification des pots de yaourt et autres paquets de lessive. C'est un avis personnel, bien sûr.

---
* Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland är visserligen den officiella benämningen på landet.

** Ordvalet är försvarsminister Des Brownes. Se “THE UNITED KINGDOM’S NUCLEAR DETERRENT IN THE 21ST CENTURY”. SPEECH BY THE SECRETARY OF STATE FOR DEFENCE KING’S COLLEGE LONDON 25 January 2007. (http://image.guardian.co.uk/sys-files/Politics/documents/2007/01/25/Nucleardeterrentspeech.doc)