Mikas blogg

Var och en sin egen bin Laden

USAs regering spelar under täcket med islamisterna. Det är en gammal historia med början i 1930-talets Saudiarabien där man utnyttjade stamfejder och religiösa motsättningar för att komma åt oljetillgångarna. År 1933 fick Standard Oil of California till stånd ett första avtal, som gav bolaget en oljekoncession för de följande 66 åren. (I gengäld betalade bolaget 50.000 pund sterling till det saudiska kungahuset!) Efter andra världskriget fortsatte konsortiet ARAMCO (Arabian American Oil Company) oljeexploateringen på den arabiska halvön.

Jakten på oljetillgångar utgör också , såsom fd centralbankschefen Alan Greenspan nyligen ärligt konstaterade i sina memoarer, den viktigaste enskilda förklaringen till USAs aktuella strategi och särskilt då kriget i Irak.

I och med att de brittiska och franska kolonialväldena upplöstes efter andra världskriget uppstod starka nationalistiska rörelser i arabländerna. Samarbete med olika, mer eller mindre fundamentaliska religiösa grupperingar har härefter utgjort en gängse metod för att motverka de nationella och panarabiska strävandena i Västasien. Metoden användes under 1950-talet mot Gamal Abdel Nassers panarabiska rörelse, som utgick från Egypten, och mot premiärminister Mohammad Mossadeq i Iran.

Den nuvarande fasen i samarbetet mellan olika islamistiska grupper och USAs regering tar vid i slutet av 1970-talet, då USA under president Jimmy Carter började samarbeta med islamistiska "gudskrigare" i Afganistan för att dra in den sovjetiska armén i ett krigsäventyr à la Vietnam. Att så skedde avslöjade nuvarande förvarsministern Robert Gates år 1997 i sina minnen (boken From the Shadows) från tiden då han var chef för CIA. Carters rådgivare Zbigniew Brzezinski bekräftade därefter i en intervju för Le nouvel observateur (1/98) att president Carter redan 3 juli 1979, dvs ett halvt år före Sovjetunionen inledde sin invasion av Afganistan, hade undertecknat en order om finansiering av Mujahedinkrigarnas gerillaoperationer mot den sovjetstödda regeringen i Kabul.

Samarbetet med islamistiska grupper upphörde inte fastän den storpolitiska rivalen Sovjetunionen bröt samman. Det tidigare kalla kriget har ju i den nuvarande globaliseringseran fortsatt i form av "flytande krig" där alla medel tycks vara tillåtna för att säkra de amerikanska och transnationella bolagens tillgång till olja och nya marknader. Härvid utnyttjas också tillfullo de religiösa motsättningarna mellan sunniter och shiiter å ena sidan, och mellan dessa och militanta islamistiska grupper å andra sidan. Krigets Irak, där USA för närvarande är i full färd med att uppnå sitt mål, dvs stiftandet av en ny lag om oljetillgångarna, som ger de utländska och speciellt då amerikanska bolagen de koncessioner de vill ha, upptar för närvarande scenen för detta skådespel.

Det är mot den här bakgrunden vi får lov att ställa frågan om Osama bin Ladens verkliga roll och identitet. Mycket verkar förvisso tala för att han är USAs och Västvärldens fiende nummer ett. Våra massmedier (och inte bara de) försummar ju sällan ett tillfälle att tuta ut denna föreställning.

Häromdagen - närmare bestämt då det hade gått sex år sedan 9/11, varvid Osama bin Laden åter en gång hoppade upp såsom gubben ur lådan - gjorde holländska televisionen i alla fall ett undantag. Redaktionen bad en skicklig kostymör klä ut en av sina reportrar till "Osama" och lät honom sedan framträda, karaktäristiskt gungande fram och tillbaka och höttande med pekfingret, mitt i aktualitetssändningen. (Kolla här!) Resultatet var förödande och, med förlov sagt, hejdlöst roligt. Det visade med vilka enkla medel den som vill kan dupera TV-publiken. Kanske YLEs nyhetsredaktörer skulle vilja visa fram sin egen Osama bin Laden?