"One of the more reprehensible characteristics of our time is the power to colour the judgment of whole populations which has come about through the concentration of political power and the advent of mass media communication" (Bertrand Russell, kirjassa Voices from the Crowd against the H-Bomb, 1964, s 143).
Rauhanliiton, Ydin-lehden ja Rauhanpiipun järjestämässä keskustelutilaisuudessa Alexander Stubb, Erkki Tuomioja ja Jaana Airaksinen valaisivat eri näkökulmista EU:n demokratiavajetta. Olisin halunnut osallistua keskusteluun, mutta kärsivällisyyteni petti puheenvuoroa odotellessani. Lähdin pois, tarkemmin sanoen Ruotsinpyhtäälle, osoittamaan mieltä E.ON-yhtymän trojalaisen hevosen, Fennovoiman, ydinvoimalasuunnitelmia vastaan. Demokratia on nimittäin puutteellinen siinäkin EU:n kolkassa.
Tarkoitukseni oli huomauttaa
1) että vuoden 1984 EU-perustuslakiluonnos, jonka v. 1979 ensimmäistä kertaa suorilla vaaleilla valittu EU-parlamentti hyväksyi suurella enemmistöllä, on edelleen ajankohtainen, koska siinä on juuri sellaisia perustuslain piirteitä, joita jatkuvasti peräänkuulutamme. Esimerkiksi vuoden 1984 EU-lain pituus on noin 20 sivua ja se puhuu selkokieltä. Sen sijaan EU-huippukokouksessa Lissabonissa äskettäin hyväksytty ns. uudistussopimus käsittää satoja käsittämättömiä sivuja. (Vrt. http://www.spinellisfootsteps.info/ sekä http://wiki.spinellisfootsteps.info/index.php/Reconstitute_the_Spinelli_Project).
2) että EU:sta puhuttaessa Sadankomiteakin (muista puhumattakaan) vaikenee ydinasiasta eli ydinaseista. Mutta voiko NATO:oon ja ydinasedoktriineihin sidottu EU olla demokraattinen? Eivätkö ydinasemaat kuten Ranska ja Englanti ole väistämättä epädemokraattisia? Voiko demokratia toimia maissa, joiden kamaralla on USA:n ydinaseita? Eikö koko EU:n tulisi jo kieltää ydinaseet ja ensimmäiseksi päästävä itse niistä eroon? Status quo:n ylläpitämiseen juuttuneiden poliittisen eliitin ja peloteopilla aivopestyn yleisön korvissa nämä kysymykset saattavat tuntua kaukaisilta, ikäänkuin ne kuuluisivat hamaan kylmän sodan aikaiseen menneisyyteen. Sadankomitean tehtävänä on kuitenkin alusta saakka ollut pitää esillä ydinaseita ja kyseenalaistaa niitä. Miksei Sadankomitea enää äänekkäästi vaadi Euroopan ydinaseriisuntaa silloin kun on puhe Euroopan Unionista ja sen demokratiavajeesta?
Yleisötilaisuuden keskustelijoita kärsimättömänä kuunnellessani havaitsin olevani joissakin mielipiteissäni lähempänä Alexander Stubbia kuin Erkki Tuomiojaa tai Jaana Airaksista. Olen Stubbin kanssa federalistisella linjalla, ts. katson, että poliittisen integraation tulisi edetä nopeammin ja syventyä. En oikeastaan tiedä, miksei Tuomiojan mielestä Euroopan poliittisen unionin aika ole vielä tullut. (Sitä olisi pitänyt kysyä tuossa keskustelutilaisuudessa.)
Euroopan Unionin ja ydinaseriisunnan aika on oman arvioni mukaan nyt eikä myöhemmin. Tämä johtuu tilanteesta johon ihmiskunta on joutunut 9/11 2001 jälkeen. Afganistanin ja Irakin sodat sekä Iraniin suunnitellun iskun uhka pakottavat EU:ta irtautumaan NATOsta ja uusimperialismista, ja hylkäämään ydinasedoktriinit. Euroopan on vihdoin otettava oppia Aasian viisailta ihmisiltä kuten M.K.Gandhilta, jossa W. Churchill kykeni näkemään vain puolialastoman fakiirin!
Tässä tilanteessa Suomen hallitus on kuitenkin päättänyt ehdottaa Jorma Ollilaa EU:n tulevaisuutta pohtivan viisaiden miesten ryhmään. Eli mies, joka onnistuu myymään eniten matkapuhelimia, on nykyisten poliittisten johtajiemme mielestä kaikista viisain ihminen! Mikäli Tuomioja tarkoitti, että markkinafundamentalismi ja julkinen typeryys edelleen estävät demokraattisen Euroopan Unionin syntymistä, hän on oikeassa. Mutta eikö jo olisi korkea aika päästä niistä eroon?
Jaana Airaksinen aloitti oman puheenvuoronsa korostamalla, että EU-parlamentillakin - eikä vain Komissiolla - olisi oltava oikeus lakialoitteiden esittämiseen. Näkisin, että tasavaltalainen valtiomuoto voi olla enemmän tai vähemmän parlamentaristinen olematta kuitenkaan epädemokraattinen. Parlamentin aloiteoikeus ei siis mielestäni ole aivan välttämätön demokratian kannalta, joskaan en halua myöskään vastustaa sitä.
Sen sijaan 2000-luvulla on jo välttämätöntä, että perustuslaki kieltää ydinaseet kuten myös useat lainoppineet vaativat (vrt. http://www.ialana.org/ ). Ydinasekielto ja sen kirjaaminen EU:n perussopimuksiin ja lakeihin on välttämätön myös ja nimenomaan demokratian toteutumisen kannalta. Ydinaseita koskeva päätösvalta ei kuulu presidenteille, hallituksille, parlamenteille tai edes kansoille, sillä ydinaseet ovat rikoksia ihmiskuntaa vastaan. Ydinaseet, jos mitkään, ylläpitävät vallan keskittymistä ja valheiden levittämistä, ts. tilannetta, josta yhdistyksemme perustajiin kuuluva filosofi Russell kuvasi edellä lainatussa lauseessaan.
Attac ei syntynyt ydinasevastaiseksi liikkeeksi, mutta sen on syytä kehittyä sellaiseksi, sillä ilman ydinaseriisuntaa toisenlainen maailma ei ole mahdollinen.
Sitä paitsi Attac on aktiivisesti osallistunut uusliberalistisen EU-perustuslain kaatamiseen Ranskassa ja Hollannissa. EU-kehitykseen vahvasti osallistuvan Attacin (vrt. "Attac ja Euroopan Unioni", http://blogi.kaapeli.fi/book/150) on siis myös kannettava osavastuu Euroopan Unionin ydinaseriisunnasta.
EU:n demokratiavajeesta puheen ollen täytyy lopuksi mainita myös ydinvoimalat. Olen eri mieltä kuin Göran Persson ja Paavo Lipponen, jotka ovat ottaneet tehtäväkseen lobata minkä ehtivät ja jaksavat yhdinvoimateollisuuden hyväksi. Mitkään "tieteelliset" perustelut ydinvoimalle eivät enää vakuuta. Ei siis uusia ydinvoimaloita Ruotsinpyhtäälle tai Euroopan muihinkaan kolkkiin, vaan ydinaseeton ja ydinvoimaloista vapaa vyöhyke Tukholmasta Teheraniin!
du frågade vad jag menar med att kalla kalla den vidare utbyggnaden och utplaceringen av kärnvapen för brott mot mänskligheten.
Vad jag menar är ungefär följande - mycket kortfattat, material finns tyvärr i överflöd. Ensam i min åsikt är jag ju lyckligtvis inte. Uppmärksamma t ex vad några samtida rättslärda säger på internetsajten www.ialana.net.
Inte minst 1980-talets breda och högljudda European Nuclear Disarmament (END)- rörelse ledde till att Reagan och Gorbatjov kom överens om INF-avtalet i Rejkjavik år 1987. Denna överenskommelse stoppade temporärt utplaceringen av medeldistansrobotar. Sedan rasade Sovjetunionen och ytterligare fönster öppnades för vittgående nedrustning av atomvapnen. Ryssarna var beredda till mycket stora nedskärningar. Men Väst ignorerade ryssarnas förhandlingsbud. Och nu fanns inte heller END-rörelsen längre; den hade lagt sig och dess aktvister - bl.a. jag själv - koncentrerade sig på annat, särskilt krigen på Balkan och i Transkaukasien. (Jag besökte t ex Tuzla i Bosnien med Helsinki Citizens Assembly 1995, kort före före Daytonavtalet, jfr http://www.kaapeli.fi/book/yugo.htm).
En följd av vår eufori över att det kalla kriget var över och av våra övriga tillkortakommanden var, att kärnvapennedrustningen stannade av. Ett antal missiler och stridsspetsar togs visserligen ur bruk men å andra sidan fortsatte atommakterna med att modernisera och miniatyrisera sina kärnvapen. Upprustningen i rymden fortsatte också vilket gjorde att ABM-avtalet från 1972 började luckras upp; år 2001 drog sig USA helt enkelt ur detta avtal för att lancera sin nya version av StarWars. Sak samma med Ickespridningsavtalet (NPT), som gällt sedan 1970. Det ligger i spillror och kärnvapnen sprider sig i dagens läge vidare till allt fler stater. Ingen regering tycks respektera ElBaradei och IAEA, liksom de inte heller ville lyssna på Hans Blix. Nobelpriset till ElBaradei och IAEA var enbart en tom gest som saknar varje praktisk betydelse - utom då möjligen den betydelsen, att priset tjänar som en apologi för fortsatt utveckling av "fredlig" kärnenergi, som produceras med urandrivna kärnreaktorer.
Speciellt efter 9/11 har en ny kärnvapenrustningsrunda kommit igång. Den hålls igång av USA, Ryssland, Storbritannien och Frankrike - men också Kina, Israel, Indien och Pakistan och Nordkorea deltar. Kanske också Iran och Libyen. EU bidrar också så gott det kan genom att aldrig ifrågasätta NATO och dess kärnvapendoktriner!
Enligt min mening var t ex Tony Blairs regerings beslut (vid senaste årsskifte) att modernisera det ubåtsbaserade Tridentsystemet ett brott mot mänskligheten. Jag motiverar min åsikt med de förändringar i världs- och åsiktsläget som har ägt rum under atomåldern.
USAs atombombningar av Hiroshima och Nagasaki var givetvis också brott mot mänskligheten. Däremot var det kanske i någon mån förståeligt att andra stater typ Sovjet och Frankrike önskade skaffa sig atomvapen i avskräckningssyfte. Men de nukleära vapensystemens växande overkillkapacitet kombinerad med den patologiska kapprustningen under kalla kriget fråntog till slut alla dessa kärnvapensystem varje skugga av berättigande.
Under 1980-talet kom ju dessa växande lager av massförintelsevapen faktiskt också att betraktas såsom produkter av ett rent vansinne. Stora delar av befolkningen i Europa insåg också detta. Följaktligen uppstod det äntligen en bred politisk fredsrörelse för att få bort massförintelsevapnen och upprätta en kärnvapenfri zon "från Polen till Portugal". Man insåg också - vilket bl.a. den lysande historikern E.P. Thompson klargjorde i sina essäer - att hela mänskligheten var inne på katastrofkurs ifall det kalla kriget tilläts fortsätta i Europa. Thompson kallade denna insikt för "exterminism", varmed avses ett världssystem, som går mot utrotning av människosläktet pga sina egna inneboende irrationella tendenser (vilka under 1980-talet särskilt tydligt gjorde sig gällande i det tudelade Europa).
Ännu på 1800-talet var det som känt fortfarande fullt legitimt och socialt önskvärt att kriga och mörda i den egna nationens eller det brittiska imperiets intresse. "Än skall med oväns blod ett fält här färgas rött", sjöng de flesta med kraft och övertygelse. Då.
Men nu vet vi tillräckligt. Därför gäller den gamla, barbariska och nationalistiska och/eller revolutionära våldsprincipen inte längre.
Den är både moraliskt och militärstrategiskt förlegad.
I stället gäller Gandhis civiliserade och proaktiva ickevåld som strategisk princip. Moraliskt är den naturligtvis också överlägsen de värden som företräds av vår våldsamma västliga civilisation.
Strategi och moral hänger för övrigt ihop - trots allt! Det visste Gandhi och det vet också alla framstående militärer.
Idag har Europa alla möjligheter att rusta ner sina massförintelsevapen. Med Europa avser jag EU men också Ryssland. Det är nu Europa äntligen måste ta lärdom av Gandhi. Om så inte sker blir vi medbrottslingar i brott mot mänskligheten.
Fram till dags dato har vi emellertid fortsatt att låta oss styras av kallblodiga mördare. En kallblodig mördare är en person i stil med Pekka-Eric Auvinen eller Tony Blair. Båda är lika hjärntvättade, lika indoktrinerade med vansinniga och förlegade politiska doktriner. Skillnaden är att Blair, en av våra EU-ledare, tillåts planera sina massmord på sikt. Desto värre ifall beslutet om moderniseringen av Tridentsystemet togs i demokratisk ordning. Har ett folk rätt att besluta om massmord på andra folk? Massmord är f.ö. inte en adekvat benämning på det som sker när en nukleär laddning bringas att explodera över eller i ett mänskligt samhälle. Det handlar om någonting ännu värre, någonting som utan tvivel överstiger den mänskliga fattningsförmågan, vilket inte är det minsta skälet till vår likgiltighet. Vi klarar inte ens av att tänka på det. Hur i helvete kan vi godkänna, att denna andliga terror ska drabba även våra efterkommande? Vad har vi för rätt att fatta sådana beslut det må sedan vara i demokratisk eller diktatorisk ordning?
Vad vi trots allt kan göra, är att upprepa ett lamt fördömande i stil med "Satans mördare", för att använda Olof Palmes kända uttryck om amerikanarnas framfart i Vietnam.
A propos Palme: han var själv sekreterare för den kommitté som ledde Sveriges atombombsprojekt på 1950- och 1960-talen. Det stora med Sveriges atombombsprojekt var , att det successivt lades ned under 1960-talet. Processen torde vara rätt långt utredd av Wilhelm Agrell och andra forskare. Möjligen var det framför allt militärerna, som ville lägga ned projektet. (USA ville i och för sig också hindra andra nationer typ Sverige från att skaffa sig kärnvapen.) I sista hand var det svenska beslutet att inte bygga atombomber dock en fråga om svenskarnas politiska vilja. I Sverige har alltså Europa och världen ett visserligen något tveksamt men dock postitivt föredöme att följa. Nu gäller det att gå Sveriges väg och fullfölja END-appellen från 1980: ett kärnvapenfritt Europa!
Allra först måste dock krigshotet, som hänger över förbindelserna mellan Väst och Iran, avvärjas. Drför vill jag uppmana dig att
läsa, underteckna och sprida Appeal to All Europeans To Prevent War Against Iran på http://www.acdn.net/
Med vänliga hälsningar
- Mika
PS Om du orkade läsa ända hit och ifall du tror att någon annan skulle vilja läsa ovanstående så har jag inget emot att du kopierar det.
Ni har kanske redan fått denna info om filmvisningen och debatten som den italienska MEPen Giulietto Chiesa -- f.ö. en gammal journalist -- anordnar
i Europaparlamentet den 26 februari. Jag postar i alla fall en kopia ( från http://911truth.org/article.php?story=20080215144019801).
"Cette initiative s'inscrit dans le mouvement de résistance, maintenant
international, initié par les familles des victimes et qui appelle à la
mise en place d'une commission d'enquête internationale et indépendante
sur le 11 septembre 2001",
Undertecknad betraktar sedan flera år tillbaka sig själv som en medlem i
den ovannämnda internationella motståndsrörelsen. Därför vill jag försäkra mig om att ni är medvetna om det ifrågavarande evenemanget. Det är också min förhoppning att ni ska försöka ordna med rapportering i era respektive medier.
Får jag ännu tillägga att också den japanska parlamentarikern Yukihisa
Fujita väntas delta i Bryssel-evenemanget 26 februari.
Igår kväll, efter att ha sänt er infon om film- och debattkvällen i
Europaparlamenetet den 26 februari, tittade jag på filmen :
"Le Député japonais Yukihisa Fujita remet en cause la version officielle du 11/09".
Den 32 min. långa filmen med franska undertexter dokumenterar Fujitas
frågestund om 9/11 och kriget mot terrorismen med japanska
premiärministern, utrikesministern och försvarsministern. Frågestunden
torde ha gått ut direkt i TV i Japan. CNN torde också ha sänt vissa
avsnitt (?)
Fujitas tal i Kokkai för tankarna till Cicero i romerska senaten. Då som
nu handlar det om att rädda republiken... Men har Fujitas tal ens fått ett
omnämnande i finländska media?
Med vänlig hälsning,
- Mika
9/11 Truth Debate at European Parliament, February 26
On 11 September 2001 the United States were hit.
On 26 February 2008 the Truth Movement hits back!!!
Film & debate in the European Parliamant about 9/11.
Brussels 26 February 2008 7pm, PHS 3C50 (this is where the debate will be
held) -- this event is NOT open to the public, only to journalists and the
politicians. (Nevertheless, Belgian & French Truthers have their contacts
and will make sure this debate is videotaped and put online afterwards).
Organised by the Italian Europarlementarian Giulietto Chiesa.
EUROPE FOR AN INDEPENDENT COMMISSION OF INQUIRY
The documentary will be followed by a debat lead by Andreas von Bulow, Giulietto Chiesa, David Ray Griffin, Yukihisa Fujita, et al.
A few weeks after the Japanese parliament it is now Europe's turn to open
the debate on what really happened on 9/11. While journalists and
politicians still support the official version of the events, defended by
the Bush administration - in which the blame is laid on Muslims - the
Europarliamentarian from Italy, Giulietto Chiesa, organizes an historical
evening in the European Parliament in Brussels on Tuesday 26th February.
He will present his film ZERO - 9/11: Europe for an Independent Commission
of Inquiry.
This documentary is the result of 8 months of intensive research and
interviews in Europe and the United States. It emphasizes the
inconsistencies, manipulations, lies and omissions of the official
inquiry. The film will be followed by a debate with Giulietto Chiesa
himself (journalist and politician in Italy, member of the European
Commission of Inquiry on the illegal prisons in Europe), Andreas von Bulow
(Former Minister from Germany and specialist of the secret services),
Prof. David Ray Griffin (Author of several 9/11 books) and Yukihisa Fujita
(Japanese parliamentarian).
This initiative was prompted by the international Truth Movement, started
by families of victims who clamor for a new and independent inquiry into
the events of 9/11.
[Posted (in Dutch) on the forum of www.911belgium.be (direct link to the
forum thread = http://www.itcb.eu/phpBB2/viewtopic.php?t=256)]
Ed. Note: Special thanks to Mark Dermul of 911belgium.be for English
translation.
Japans nationalförsamling kokkai är indelad i två kammare, dvs den rådgivande rådsförsamlingen sangiin med 252 ledamöter och det beslutande representanthuset shugiin med 512 ledamöter. Sedan den nuvarande japanska grundlagen antogs efter andra världskriget har båda kamrarna i Kokkai dominerats av regeringspartiet Liberaldemokraterna.
Men i valet i juli 2007 uppnådde oppositionen för första gången majoritet i rådsförsamlingen (hälften av dess ledamöter väljs för tre år i taget), alltmedan regeringen fortsätter att kontrollera representantförsamlingen (som väljs vart fjärde år).
Yukihisa Fujita invaldes i rådsförsamlingen i somras. Han representerar Demokratiska partiet, som är det största oppositionspartiet.
Fujita har lett en parlamentarisk kommission som utreder återupptagandet av tankningen av amerikanska krigsfartyg i Stilla Havet. Japan har sedan 2001 hjälpt amerikanska Stillahavsflottan samt bl.a. brittiska och pakistanska fartyg med bränsleförsörjningen, vilket också har tolkats som ett stöd till USA i "kriget mot terrorismen" och krigsoperationerna i Afghanistan.
Japans regering, ledd av det liberaldemokratiska partiet med premiärminister Fukuda i spetsen, vill att tankningen av de amerikanska krigsfartygen ska fortsätta. Det var regeringens lagförslag om återupptagandet av tankningen som gav Fujita anledning att ifrågasätta själva grunden för "kriget mot terrorismen".
Den 9 januari talade Fujita i en halv timme i rådsförsamlingens utrikes- och försvarsutskott om bristen på bevis för att den gängse historien om 9/11 stämmer och frågade ut regeringen om hur den kan vara säker på att det verkligen var "Al Quaida" som låg bakom angreppen på World Trade Center och Pentagon 11 september 2001. Inledningsvis frågade han premiärminister Fukuda varför den japanska regeringen inte har låtit göra en egen brottsundersökning för att ta reda på varför över 20 japanska medborgare bragtes om livet i World Trade Center.
Fujita och hans medhjälpare skickade runt fotografier som visar att hålet i Pentagon inte motsvarade de skador på byggnaden som man kunde förvänta sig efter en krasch med en Boing 757. Han läste upp uttalanden av amerikanska piloter som har konstaterat att en flygarnovis omöjligen vore i stånd att göra den U-sväng som påstås ha föregått kraschen i Pentagon. Japanska försvarsministern fick svara på frågan om hur hans amerikanska kollegor överhuvudtaget kunde tillåta ett angrepp från luften mot försvarsministeriet (Pentagon) över en timme efter flygplansattackerna mot dubbeltornen i WTC. Försvarsminister Ishiba försäkrade för sin del, att Japan i en motsvarande situation skulle sända upp jaktplan för att preja den misstänkta angriparen.
Under Fujitas tal cirkulerade fotografier av byggnad 7 i WTC bland rådsförsamlingens ledamöter. Hur kunde byggnad 7 plötsligt störta samman flera timmar efter att dubbeltornen störtat och varför nämns byggnad 7 inte i rapporten från den amerikanska regeringens 9/11-kommission, undrade Fujita.
Fujita nämnde också säljoptionerna på de drabbade flygbolagens och börsbolaget Merrill Lynchs aktier under dagerna före 9/11. De som gjorde dessa säljoptioner på New Yorkbörsen måste ha haft inside information om vad som komma skulle, sade Fujita och fick medhåll av en för ändamålet tillkallad finansexpert.
Fujitas sensationella frågetimme om 9/11 i Kokkai har fått passera obemärkt av världspressen och rundradiobolagen. Skulle tystnaden ha bevarats också ifall en ledande oppositionspolitiker hade framfört liknande dubier och skarpa invändningar i Bundestag, House of Commons eller Assemblée nationale? Det får vi se på tisdag 26.2. när ledamoten av europaparlamentet Giulietto Chiesa förevisar dokumentärfilmen ZERO i Europaparlamentet. Förutom Chiesa har ochså Yukihisa Fujita (Japan), professor David Ray Griffin (USA) och tidigare tyska teknologiministern Andreas von Bülow lovat delta i evenemanget. Evenemanget är öppet för europarlamentariker och för pressens representanter men inte för allmänheten. (Närmare info ingår i mitt föregående inlägg)
Fujitas tal kan i ett bestämt avseende jämföras med Ciceros insatser i den romerska senaten. Då liksom nu gällde det först och främst att försvara republiken. Caveant consules!
Idag har det gått fem år sedan USAs och Storbritanniens regeringar inledde sitt imperialistiska krig mot Irak. Det ödesdigra angreppet på och invasionen av det oljerika tvåflodslandet föregicks av en lögnaktig propaganda, som bara de totalitära regimerna i Europa och Ryssland under tiden mellan 1900-talets två världskrig tidigare givit prov på.
Huvudingrediensen i den andliga kost, som massmedierna dagligen bjuder på, är den falska historien om vad som hände i New York och Washington den 11 september år 2001.
Manipuleringen av våra attityder och opinioner fortgår med oförminskad styrka i dagens massmedier. Både genom vad de faktiskt säger om det så kallade "kriget mot terrorismen" och genom vad de lämnar osagt eller gömmer undan bäddar the mainstream media för ett tredje världskrig.
Men motkrafterna, de som i mer eller mindre vaga termer brukar benämnas 'fredsrörelsen', 'den globala rättviserörelsen', ' rörelsen för sanning om 9/11' osv., har tillgång till ett alternativt medium, nämligen internet. Den mångsidiga, kritiska, viktiga informationen stöter man i dagens läge bara i undantagsfall på i tidningar, radio och television; i de fall den trots allt förekommer utgör den undantaget, som bekräftar regeln, dvs att massmedierna förmedlar en ytterst ensidig och snedvriden bild av det som händer i världen.
För den som vill hålla sig informerad har Nätet blivit oundgängligt. Den grävande, prövande, ifrågasättande, tankeväckande, kort sagt autentiska publicistiken förekommer idag främst på Nätet. Webben är också, liksom biblioteket hittills har varit, stället dit man kan gå för att kontrollera fakta- och sanningshalten i det högst tvivelaktiga material som sprids på de nutida informationsmarknaderna.
Ja, internet och bibliotek är ju också mycket nära besläktade med varandra. Må vara att atombomben bidrog till dess födelse; biblioteket är icke desto mindre det världsomspännande informations- och kunskapsnätets moder.
På YouTube kan man se en kortfilm, som jag vill rekommendera just på 5-årsdagen av Irakkrigets början. Jag har för egen del blivit rekommenderad denna film av Avaaz, en grupp som med viss framgång försöker organisera en upplyst folkopinion via webben och eposten. Filmen heter Stop the Clash of Civilizations. Den kandiderar för närvarande för titeln "Bästa politiska video år 2007". Avaaz föreslår, att man ska rösta på den.
Före detta hallåmannen i Finlands television, samlingspartisten och för närvarande ordförande för riksdagen utrikesutskott Pertti Salolainen anser, att Finland "under Boris Jeltsins tid skulle ha kunnat bli NATO-medlem hur lätt som helst".
Idag är situationen en en annan, menar Salolainen, eftersom "Rysslands ledning upprepade gånger konstaterat att det upplevs som ett hot mot landet om vilket som helst grannland blir Natomedlem". (Hbl 6.4.2008)
Ja, denna Salolainens bedömning är antagligen riktig. Och inte bara det. Den är klok.
Salolainen avser uppenbarligen att med sitt uttalande gjuta lite olja på vågorna. Förhoppningarna om ett snart förestående finländskt Natomedlemskap är höga inte minst inom Salolainens eget parti. Uttalandet kan också tolkas som en diplomatisk markering vid Alexander Stubbs tillträde som utrikesminister.
På sitt sätt logisk är också Salolainens åsikt att "alla EU-länder borde bli Natomedlemmar för att skapa balans inom organisationen i förhållande till USA". Så kan man tänka och så argumenterar man, ifall man delar Salolainens syn på världsläget och kolartro på Västvärldens ekonomiska, militära, politiska, kulturella och framför allt moraliska överlägsenhet.
Salolainens tänkesätt motsvarar den härskande ideologin, för att använda det gamla och slitna uttrycket. Det är följdriktigt att en gammal hallåman tänker på det viset. Samma tänkesätt råder i massmedierna.
Här kommer vi nära ett cirkelresonemang. Att det tänkesätt som råder i massmedierna och som alltså intutas i publiken är den rådande ideologin, det är väl närmast en truism? Ifall massmedierna gick ut med någonting annat än de förhärskande dogmerna och fördomarna, ja då skulle ju rådande tänkesättet bytas ut. I så fall skulle vi stå inför vad Antonio Gramsci kallade en hegemonisk kris, samt ett förverkligande av en alternativ hegemoni. Och detta vore onekligen, för att fortsätta med Gramsci, "en stor metafysisk händelse".
Jag skrev tidigare, att dagens massmedier bäddar för ett tredje världskrig. Mitt påstående inspireras av ett hopp, som antagligen saknar grund. Det är ett hopp för dem som egentligen inte längre hyser något hopp. Men jag tänker mig kort sagt att det ändå finns en liten möjlighet att hallåmännen och -kvinnorna kommer att bryta sig ut ur den rådande ideologin. Denna lilla möjlighet kan mätas mot forskaren Heikki Patomäkis framtidsscenarier (jfr inlägget "Statsvetaren som framtidsmålare"), t ex "B1) Proaktivt händelseförlopp: det globala civilsamhället reser sig och bildar en spontan förändingskraft", eller - mer pessimistiskt - "C2) Massförintelsevapen kommer till användning vilket utlöser globala förändringar" förverkligas. (jfr det tidigare inlägget Statsvetaren som framtidsmålare)
När Sovjetunionen förändrades till det nuvarande Ryssland med sina nuvarande grannländer uppstod vad amerikanska presidenter och militärrådgivare brukar kalla a window of opportunity'. Då, under Jeltsinåren, gavs ett utmärkt tillfälle att fortsätta den nukleära avrustning, som miljoner medborgare hade önskat och krävt i 1980-talets Europa och som faktiskt hade kommit igång genom INF-avtalet (om avskaffande av mellandistansmissilerna i Europa) i samband med Reagans och Gorbatjovs möte i Reykjavik i december 1987.
Salolainens uttalande är, nota bene ett exempel på sk kontrafaktuell historieskrivning. Han talar om saker som kunde eller borde ha inträffat men som inte hände i verkligheten.
Problemet är att han enbart talar om vad Finland och inte alls om vad NATO borde ha gjort vid övergången från det kalla krigets låsta strukturer till en ny världsordning.
Tänk om massmedierna vore kapabla att anlägga ett lite större och mer generöst perspektiv på utvecklingen av världsläget än Salolainens!
Det som borde ha hänt kan sammanfattas i de tre orden European Nuclear Disarmament (europeisk nukleär nedrustning). Att idag påpeka, att Finland borde ha gått med i NATO då när det begav sig, är när allt kommer omkring bara en trångsynt och nationalistisk form av efterklokhet.
Let Sibel Edmonds Speak.
Music and lyrics by Leonard Cohen
Kill the Messenger är en TV-dokumentär, som jag vill rekommendera, trots att den handlar om kusliga ting. Den sändes på FST 6.6.
Denna franska produktion (ursprungligen: Une femme à abattre), handlar om den iranskfödda unga amerikanskan Sibel Edmonds och hennes kamp för
att få berätta vad hon vet i offentligheten. Eftersom Sibel har
goda kunskaper i azerbajanska och persiska ombads hon att
fungera som översättare och tolk på FBI under veckorna omedelbart efter 9/11. Härigenom kom hon att få läsa och höra saker som myndigheterna i USA önskar hemlighålla. Det handlar bl.a. om
myndigheternas förhandskunskap om planeringen av terroristattacken, om American-Turkish Council (en organisation som finns till för att främja handeln mellan Turkiet och USA), och om Pakistans kärnvapen.
Förevändningen för hemligstämplandet är att det som Sibel vet kunde skada USAs diplomatiska relationer och amerikanska bolags affärsförbindelser. (Läs Philip Giraldis artikel What FBI whistle-blower Sibel Edmonds found in translation; i Dallas News 17 februari 2008).
Bilden ovan är länkad till en en webbsida i England, där man finner en något
förkortad WMV-version (ca 50 min.) av detta viktiga dokument. Filmmakarna heter Mathieu Verboud och Jean R. Viallett. Mer om filmen på sidan http://www.justacitizen.com/KillTheMessenger.html
I Dagens Arena kritiserar
Per Wirtén den sk. fluktarlagen, som fn är uppe till behandling i Sveriges riksdag. Lagen skulle ge Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att avlyssna telefontrafik, epost och fax som passerar i kabel till och från Sverige.
Vad betyder fluktare? Jag har då aldrig hört talas om fluktare eller att flukta i Finland. Google ger, som vanligt, svaret: "Därför tänder vi på att flukta. Halv miljon svenskar gillar att smygtitta när andra har sex. Sverige är ett land av blottare och fluktare." (Detta har stått i Aftonbladet).
Skämt åsido: jag tycker precis som Per Wirtén, fast det eventuella grälet mellan socialdemokrater och borgerliga partier är en småsak i jämbredd med denna sk fluktarlag.
Denna lag "med smak av totalitära principer" hade varit "omöjlig före 11 september", konstaterar Wirtén. Ja, nationalstaternas främsta uppgift är numera att tjäna den totalitära princip, som kallas "kriget mot terrorismen".
Olle Svennings förhoppning att socialdemokraterna äntligen ska bli dom nya liberalerna som gör uppror mot vår tids totalitära regim vill jag också gärna förena mig i. Hur det ska gå till är tyvärr inte alldeles lätt att se. Hösten 2003 (ett halvår efter invasionen av Irak) utkorade socialdemokraterna Tony Blair till hedersordförande i Socialistiska internationalen. Här krävs nog något av en helomvändning.
Krig är för viktigt för att överlåtas till generaler, sade Clemenceau. Detsamma gäller internet: låt inte Sveriges signalspaningsorganisation (försvarets radioanstalt) kontrollera internettrafiken!
Internet är en förutsättning för övergången från det nuvarande, ohållbara nationalstatssystemet till globalt självstyre. 'Cyber' i 'cyberspace' syftar på ett självreglerande system. Internet är alltför viktigt för att överlåtas åt de nationella regeringarna. Regleringen av internettrafiken, i den mån den behövs, är närmast en uppgift för bibliotekarier.
Internet är, när allt kommer omkring, en extension av vår skriftkultur. Nätet är vårt nya världsbibliotek. Alldeles för viktigt för att underställas förlegade nationella säkerhetsintressen. Det handlar ju om hela människosläktets framtid!
...den obehagliga fråga som infinner sig är den om vilken makt den parlamentariska demokratin alls har över det digitala kontrollsamhällets framväxt. – Ola Larsmo i Dagens Nyheter 18.6.2008
Ola Larsmos tillspetsning är nyttig, och obehaglig i den meningen, att den tvingar till vidare eftertanke. Då visar det sig emellertid
att den obehagliga frågan bygger på en totalitär premiss. Denna svenska "Lex Orwell" (se fotnot) illustrerar ju med all önskvärd tydlighet, att staten och parlamentet faktiskt kan ta sig en oerhörd makt över samhällsutvecklingen. Den eftertänksamma motfrågan borde alltså lyda: Hur mycket makt vill vi egentligen ge folkets politiska representanter?
Ordet kontroll, synonymt med styrning, är viktigt i sammanhanget. Vilken är skillnaden mellan 'makt' och 'kontroll'? Hur kontrollerar den parlamentariska demokratin kontrollsamhället? Men ställ även frågan om folkets självkontroll och självstyre. Vilken är skillnaden mellan folkmakt, dvs demokrati, och självstyre?
Kontrollsamhället, det styrda samhället, är försåvitt en abstraktion och en illusion, diktatorernas våta dröm. Det finns och kommer väl alltid att finnas otaliga hål och repor i samhällets nätverk. Men – och det är därför vi med rätta känner obehag – när nätverken digitaliseras ges nya möjligheter till en effektiv och centraliserad genomlysning av den mänskliga kommunikationen. Otaliga spalt-, ja hyllmetrar, har redan skrivits om det maktdilemma som uppstått. Jag sällar mig i likhet med t ex författaren till "The Transparent Society" (David Brin) och många andra till dem som i detta övergångsskede ser en möjlighet till en minskning och kringskärning av statsmakten. Då gäller det först som sist att använda de ökade kontrollmöjligheterna som en motmakt. Genomlys statsmakten, gör de transationella korporationernas verksamhet transparent, öppna Clearstreams och SWIFTs arkiv för internetanvändarna (det är orättvist och odemokratiskt att USAs regering men inte USAs medborgare har tillgång till dem) , och låt biblioteket fullgöra sin demokratiska uppgift att utan dröjsmål leverera all information till alla medborgare!
Fotnot: Det rör sig om Försvarsdepartementets
Lagproposition "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet", som godkändes i Sveriges riksdag 18.6.2008 med rösterna 143-138.
FBI SAYS TED OLSON LIED OR WAS DUPED. NO 9/11 PHONE CALLS
.
Video Montage by BetterBadNews
9/11 Contradictions: An Open Letter to Congress and the Press är en bok, som jag vill rekommendera, trots att den handlar om obehagliga ting. Författaren, Dr David Ray Griffin, är en gammal professor i religionsfilosofi. Boken handlar dock inte om religiösa frågor, och inte heller om filosofi. Den handlar om tjugofem (25) fall av motsägelser mellan de amerikanska myndigheternas egna utsagor om 9/11.
Ett av fallen gäller högsta åklagaren Ted Olsons rapport om telefonsamtal med sin fru Barbara Olson. Enligt Ted ringde Barbara med sin mobiltelefon från flyg 77 (som skulle ramma Pentagon) och berättade, att terrorister, beväpnade med tapetskärare (box cutters; torde kallas bryrbladsknivar eller tapetskärare (?) ) hade kapat flyplanet. Teds uppgifter gick ut via CNN. De blev viktiga bitar i den officiella historien om 9/11. Många betvivlade emellertid möjligheten av mobiltelefoni från flygplan på hög höjd (teknik för sådan togs i bruk först år 2004). Ted sade också senare, att frun ringt med en passagerartelefon. Men detta motsades i sin tur av flygbolaget, som har bekräftat, att den ifrågavarande flygplanstypen inte är utrustad med telefoner för passagerarna. Teds rapport punkterades slutligen av FBI i samband med rättegången mot Moussaoui år 2006. I bevismaterialet mot Moussaoui ingick nämligen en rapport om telefonsamtal från de fyra plan som kapades 9 september 2001. I FBIs rapport noterades visserligen ett samtal från Barbara till Ted, men samtalet hade inte lyckats. Längden på samtalet angavs vara 0 sekunder. Detta borde rimligtvis ha lett till braskande dagstidninsrubriker och uppseendeväckande inslag i TV-nyheterna. Youtube-videomontaget (inbäddat till vänster) är en ironisk släng till mainstream media, som föredrar att undanhålla oss sanningen. Vad är sanningen? Jo, att de amerikanska myndigheternas officiella berättelse om 9/11 innehåller skriande motsägelser. Griffins artikel om Ted och Barbara Olsons föregivna telefonsamtal kan läsas t ex här
Pärmbilden (ovan) länkar till nätbokhandeln Adlibris där boken kan inhandlas. Här följer några ytterligare uppgifter om boken från Adlibris:
Förlag: Interlink Publishing Group
Bandtyp: Häftad, Språk: Engelska
Utgiven: 200803, Antal sidor: 346
Vikt i gram: 548
ISBN10: 1566567165
ISBN13: 9781566567169
Pris: 15,80 € (14,63 € exkl. 8% moms).
Tillägg: 9/11 Contradictions väntas också utkomma på svenska.
