Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ 911 ]
911 var en konspiration. Konspiratörerna var antingen Osama Bin Laden och de 40 araberna, enligt vad vi hittills har fått se, höra och läsa. Eller...

föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

29 April
2009

Howard Zinn och 9/11

[911] 

Att arbeta för en oberoende, internationell undersökning av brotten i New York och Washingten 11 september 2001 är en onödig avvikelse (a diversion), sade Howard Zinn nyligen i en intervju för The Real News Network.

När Zinn, vördad forskare och författare till den mycket uppskattade boken A People's History of the United States (Det amerikanska folkets historia) påpekar att 9/11-utredningen tar i anspråk en massa tid och energi, som skulle behövas för andra ändamål lägger han onekligen fingret på en viktig punkt. Det gäller att inte överbetona 9/11- händelsernas betydelse. De utgör trots allt bara en del av det världspolitiska skeende som vi alla fortfarande drabbas av och/eller deltar i.

Men 9/11 är inte ett avslutat kapitel. Det har under årens lopp framkommit så kallade hårda belägg (hard evidence), som motsäger den amerikanska regeringens officiella historia om 9/11. För några dagar sedan bekräftade den danska kemisten Niels Harrit i dansk TV att några av varandra oberoende vetenskapliga test har utvisat förekomst av sprängämnet nanotermit i dammet från World Trade Center. Man kan bortse från mer eller mindre lösa antaganden, men den hårda kärna av obehagliga empiriska fakta som oberoende forskare vid det här laget har tagit fram och publicerat kan man inte längre bara skaka av sig med en axelryckning eller ett tvärsäkert påstående.

Zinn är förvisso varken likgiltig eller arrogant. Men han är inte heller övertygande till exempel när han jämför sanningssökandet om 9/11 med utredningen av mordet på president Kennedy. Det är en parallell som fördunklar mer än den förklarar. Kennedymördarnas bakhåll måste vid närmare eftertanke anses vara en tämligen enkel historia i jämförelse med den den synnerligen komplicerade operation, som 9/11-händelserna vittnar om. En enda beslutsam person kan lyckas ta livet av en president. Att jämna tre skyskrapor med marken med två passagerarflygplan och i samma veva genomföra ett angrepp från luften på försvarsministeriet Pentagon är däremot någonting som bara kan förberedas och genomföras av en hel organisation och med hjälp av sofistikerad teknik.

Om dessa två, mycket olika händelseförlopp överhuvudtaget har någon gemensam nämnare så består denna i att båda faller inom kategorin brott. Just detta gemensamma drag lyckades Bush-regeringen å andra sidan fördunkla genom sin krigsförklaring mot terrorismen.

I motsats till Zinn anser jag fortfarande att det absolut behövs en oberoende, internationell utredning med sikte på att så snart som möjligt ställa de huvudmisstänkta inför rätta.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

04 May
2009

Hur skulle en europeisk politik se ut?

[911] 

"Det utdragna kriget i Afghanistan sprider sig obevekligen allt djupare in i Pakistan.[...] Nu ställs återigen frågan på sin spets om vad man ska vara solidarisk med."
[...]
"Det nya är att Afghanistan och Pakistan på ett helt annat sätt än tidigare betraktas som en sammanhängande kriszon. I Pakistan står konflikten mellan demokrati och radikal islamism allt hårdare. "
[...] "När Nato sedan träffades lovade europeiska länder visserligen fler soldater. Men kunde inte enas om en ny road-map. Illa i ett läge som nu behöver en politisk färdriktning och inte bara mer militär." [...]
"I båda länderna måste demokratin försvaras. Det är lika viktigt här som det var att försvara republiken i Spanien på 1930-talet. Natos strategi måste kritiseras och förkastas. Men i den här konflikten råkar USA stå på rätt sida. De värden demokrater, feminister, liberaler och socialdemokrater i Pakistan och Afghanistan väljer att försvara måste också vara våra." [...]
"För de som väljer att försvara friheten i Afghanistan och Pakistan är de radikala islamisterna den största fienden."
skriver Per Wirtén i Dagens Arena

Parallellen till spanska inbördeskriget med tillägget 'lika viktig' är tänkvärd. Ja, Afghanistan och Pakistan bör bli vår sak. Men vem är vi? Vilka var "vi" i spanska inbördeskriget?

Det är vänstern i Europa som bör göra Afghanistan och Pakistan till sin sak. Men ett sådant "vi" -- en europeisk vänster -- finns tyvärr inte nu. Vänstern i Europa behöver vägvisare. Men Obama kan inte visa vägen för oss. Det är snarare vi som kunde och borde visa Obama och USA en framkomlig väg.

M.K. Gandhi och A. Spinelli kunde vara våra förebilder: den förre eftersom ickevåldets väg är rätt väg och -- i massförintelsevapnens tidsålder -- den enda framkomliga vägen; den senare därför, att han stod för ett annorlunda EU. Spinellis EU är det EU vi kunde ha haft. (Jfr Per Wirténs artikel "Federalismen - en vänsteridé" i boken "Vänster för Europa", 2006.)

Däremot sväljer jag inte tesen om att den radikala islamismen är "den största fienden". Det är en formulering som förblindar och kräver att vi anmäler oss som frivilliga i "kriget mot terrorism". Men kriget mot terrorism är våldets och lögnens väg. Det är inte rätt och det leder inte till fred mellan folken.

Ställ Osama bin Laden inför domstol. Anför bindande bevis för att radikala islamister jämnade tre skyskrapor med marken i New York med två passagerarplan och angrep försvarsministeriet Pentagon i Washington med ett tredje passagerarplan. Vänta åtminstone med domen tills brottet har utretts.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

30 June
2009

Kan man lita på....

Nordstream-projektet
[911] 

Kan man lita på det auktoritära, ickedemokratiska Ryssland? Nej, var den samstämmiga uppfattningen mellan förre försvarsministern Björn von Sydow (S) och Rysslandskännaren Kristian Gerner på ett seminarium i Almedalen i Visby i går. Har de rätt, och det ser inte bättre ut, måste den svenska regeringen säga nej till Nord Stream, den ryska gasledningen som ska gå från Finska Viken ner genom Östersjön. -- Björn Elmbrant i Dagens arena.

Men kan man lita på Frankrike och England? För att inte tala om Tyskland?

Om man inte kan lita på Ryssland, vilket jag finner riktigt, så borde man - i detta fall Sverige - väl se till att bygga ett försvar mot Ryssland för den händelse att Ryssland skulle vilja "inkorporera" en liksom det under vissa perioder har gjort med de baltiska staterna och Finland? Men hur skulle detta försvar se ut? Enligt de rykten som når oss på andra sidan Östersjön håller Sverige på att avskaffa värnplikten för att ersätta den med legosoldater under NATOs kommando. Den nyligen hållna militärövningen Loyal Arrow 09 må illustrera det aktuella militärpolitiska skeendet.

Jaha, ni svenska vänstersocialdemokrater vill alltså sätta er tillit till NATO. Men kan man verkligen lita på NATO? Vad litar man i så fall på?

Jo, då litar man på NATOs och särskilt USAs stora kärnvapenmakt, varav en del som bekant är utplacerad i en del europeiska länder. T ex i Holland.

Man litar förstås också på den såta kumpanerna Frankrike och England, för att inte tala om vännen Tyskland, som vid sidan av Ryssland torde var den som främst är intresserad av Nordstreams gasledning.

Jag skulle vilja ställa en stillsam fråga: kan vi lita på Frankrike, Tyskland och England? Vad Frankrike och Tyskland beträffar så bör vi minnas kol- och stålunionen. Den gör det väl lite osannolikare än tidigare att någotdera av de båda grannländerna skulle ta sig för att inkorporera det andra, varigenom risken för ett världskrig med alla dess obehagliga konsekvenser (eventuellt också för svenskarna) onekligen skulle öka betydligt.

Men tänk om Frankrike, eller Storbritannien, i något skede får för sig att återupprätta sina imperier och bygga ut sina nationella kärnvapenstyrkor? Båda länderna håller faktiskt, utan att i alltför hög grad behöva bekymra sig om vare sig fredsrörelser eller socialdemokrater, på att bygga nya missiler och stridsspetsar. Vad är det egntligen som gör att "vi", vem "vi" nu är, tycker oss kunna lita på Frankrike och England men inte på Ryssland? Jaså demokrati? Tycker "vi" att Sarkozy handlar demokratiskt när han säljer kärnkraftverk till MÖ, atomubåtar till Brasilien och köper nya nukleära missiler av det europeiska rymdbolaget EADS?

För övrigt: kanske det finns anledning att tillämpa EU-fädernas resonemang ang. kolet och stålet på den den tilltänkta gasledningen? Med andra ord: är Nordstream-lobbarna, däribland Finlands fd statsminister Paavo Lipponen (sd), kanske i färd med att göra en bestående insats för freden mellan Ryssland och Västeuropa genom att binda dem vid varandra i ett evigt ekonomiskt beroende? Detta är förvisso något av en tanke och det skulle inte förvåna mig om samma tanke föresvävade även herrar Schröder, Putin och Lipponen.

Men nej, så fick man antagligen inte säga, ty Schröder och Lipponen, dem kan man trots allt lita på, men Putin! Putin väntar bara på att få stöta dolken i bröstet på "oss". Eller hur?

För att nu föra jämförelsen lite vidare: vad är meningen att ryssarna ska få i stället för gasen? Jo, det har vi väl redan sett en hel del prov på på den svällande handelsvägen österut från Hangö på Finlands sydspets.

På avsnittet Helsingfors-Borgå har jag vissa dagar räknat upp till tio eller tjugo väldiga långtradare som är lastade med blänkande nya person- och paketbilar (ofta av typen "sport utility vehicle"). Så att nog är det väl närmast industri- och konsumtionsvaror till den växande ryska medelklassen, som tänks fortsätta att röra sig i andra riktningen?

Ur miljösynpunkt är Nordstream-gubbarnas projekt faktiskt oförsvarligt, det måste medges. Men väl ändå inte p g a gasledningen som sådan, utan helt enkelt för att denna bara är ytterligare ett nummer i den serie av grandiosa industrisamhälleprojekt, som redan E.F. Schumacher ifrågasatte i sin berömda skrift (Litet är vackert, 1973?).

Kan man lita på Schumacher? Ja, det kan man väl faktiskt. I någon mån.

PS Ovanstående skrevs alltså som en reaktion på Björn Elmbrants inlägg "Nej till NordStream" i Dagens Arena. Scripsi et levavi animam meam. Förutom Paavo Lipponen, kärnkraftslobbaren och NordStream-konsulten, förtjänar också Joschka Fischer ett omnämnade. Kan man lita på Die Grünen? På gamla dar har nämligen även deras gamla spjutspets övergått till konsultyrket.

Gerhard Schröder (S) hade knappt hunnit avgå som tysk regeringschef innan den dåvarande ryske presidenten Vladimir Putin lockade med ett uppdrag som definitivt skulle trygga den avgångne kanslerns ålderdom – Schröder blev styrelseordförande i Nord Stream, konsortiet som ska bygga en gasledning under Östersjön.
Nord Stream ägs av den statliga ryska energijätten Gazprom tillsammans med den tyska energikoncernen Eon.
Nu har Joschka Fischer fått ett liknande uppdrag som sin forne regeringschef. Fischer var tidigare ledare för det tyska miljöpartiet och utrikesminister i Schröders röd-gröna regering. Han ska nu bli konsult för Nabucco-konsortiet som planerar för en 330 mil lång gasledning från östra Turkiet till Österrike.
Delägare är bland andra den österrikiska energikoncernen OMV och tyska RWE, Eons värste konkurrent."
- Dagens Nyheter 27.6.2009


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

08 September
2009

Biblioteket på utdöende?

[911] 

En tidig morgon läser man på CNN.com:

"Det stereotypa biblioteket håller på att dö -- med sig i graven drar det sina hyssjande damer, sin unkna lukt och sina ändlösa bokhyllor" (The stereotypical library is dying -- and it's taking its shushing ladies, dank smell and endless shelves of books with it. (för detta påstående står John D. Sutter)
Observera: man läser. Man tittar inte på television. Man lyssnar inte ens på radio. Utan man tillägnar sig detta ytliga prat genom det skrivna ordet därför att detta, rent informationsmässigt, är det mest ekonomiska, inte minst p g a sin tidlöshet och den relativt enkla teknik som behövs för att med dess hjälp skapa och organisera mänsklighetens yttre minne, dvs biblioteket.

Medan journalisterna babblar om bibliotekets död tar biblioteket i själva verket ett jättekliv framåt i form av internet. Internet är ju ett bibliotek, ett väldigt förråd av informationstillgångar, som i vissa avseenden är bättre organiserade och mer tillgängliga än några tidigare typer av bibliotek.

Om några dagar, närmare bestämt på denna veckas fredag, har det gått 8 år sedan ett av världshistoriens största brott begicks i New York och Washington. Vad hände egentligen då, den 11 september år 2001? Hur lyckades förövarna, åtminstone till synes, med endast två flygplan fälla tre stora skyskrapor? Vad har vi, när det kommer till kritan, fått veta om det samtidiga attentatet, också det till synes utfört med ett passagerarplan, mot Pentagon? Vad hände til syvende og sidst med det fjärde flygplanet, varav endast smärre vrakdelar har påträffats, utspridda över ett förvånansvärt stort område?

Den tillrättalagda och motstridiga version av 9/11-händelserna, som stormaktsregeringen och dess bundsförvanter fortfarande vidmakthåller (med massmedias benägna hjälp) har kritiserats sönder och samman i biblioteket, vars innehåll alltså hädanefter i allt större utsträckning är digitalt på internet. Under årens lopp har allt fler yrkesmän och sakkunniga tillbakavisat den beskrivning av 9/11-händelserna, som USAs regering har presterat (9/11-kommissionens rapport år 2004; NIST-rapporterna om WTC-kollapserna; m.m.). Nyheter om kritiska uttalanden och verk från experter och deras föreningar -- t ex vetenskapsmän och lärda, arkitekter och ingenjörer, piloter, psykologer ( samtliga 'for 9/11 Truth') -- sipprar sporadiskt ut på TV och i dagstidningar. I allmänhet förtigs de icke desto mindre systematiskt av massmedia.

Televisionskanaler typ CNN tillhandahåller det ideologiska kitt, som nödtorftigt ska låsa våra blickar vid det västliga militärindustriella komplexets horisonter så att vi inte må genomskåda de verkliga terroristerna. Ordet terrorist bygger som känt på 'terror', dvs skräck. Vilka är då världens största terrorister om inte de statsmakter, som ägnar sig åt avskräckning under hot om atombombning även kallad nukleär deterrens?

Massmedias journalister har tillsvidare misslyckats med att hålla statsterrorismen i schack. Underdånigt och fegt* har de fortsatt att tjäna sina politiska herrar, nationalstaternas regeringar och/eller ledarna för diverse politiska och religiösa partier.

Mot medvetandeinustrin -- för att nu ännu en gång låna Hans Magnus Enzensbergers uttryck -- bör vi ställa det levande biblioteket med dess televisionskanaler typ The Real News Network och myriader piratradiostationer för att inte tala om den växande skatten av god litteratur på internet.

Biblioteket var, biblioteket är, biblioteket blir! Google däremot är antagligen på utdöende. Det amerikanska företaget står på finansiella lerfötter liksom hela USAs ekonomi.
"He who goes borrowing, goes sorrowing," said Mr Cheng. It was a quote from US founding father Benjamin Franklin.


* Tillägg 8.9. "Das haben wir nicht gewusst, das haben wir nicht gewollt!" -- Det är dock inte för sent att sätta sig in i 9/11-frågorna, vilken man kan göra genom att att studera USA-regeringens och kongressens egen (9/11 Commission Report) och David Ray Griffins kritiska böcker om regeringens 9/11-version (boken Motsägelser om 11 september: Ett öppet brev till USA:s kongress och press föreligger också i svensk översättning från Alhambra förlag). Därefter gäller det att ta mod till sig och göra det som bl a Architects and Engineers for 9/11 Truth har gjort: att bryta tystnaden.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

11 September
2009

Idag för åtta år sedan

[911] 

Det återstår att klara upp brotten som begicks 11 september 2001. Men vi gör som haren, sticker huvudet i busken, fast tillsammans -- en kollektiv verklighetsförnekelse! Således: Om vi bara håller fast vid det som vi under de senaste åtta åren har fått se på TV, höra på radion och läsa i tidningarna utan att ställa onödiga frågor om det omöjliga, som inte får hända, så ska ska nog allt gå bra. Tjugo arabiska terrorister raserade ett par-tre skyskrapor till grunden med två passagerarplan, rammade Pentagon med ett tredje och fick delarna av ett fjärde att sprida sig över ett område av rätt så förbluffande storlek. USAs flygvapen hade aldrig kunnat vänta sig någonting så nedrigt, kaos uppstod och det hela pågick i circus en och en halv timme utan att man hann ingripa. Underrättelsetjänsterna var illa koordinerade, vilket de sedermera fick en massa kritik för i 9/11-kommissionens rapport. Så att nu fungerar de bättre fast vissa hemliga transporter av terrorister ibland kommer i dagen på ett pinsamt sätt. 9/11-attackerna leddes av Osama bin Laden från en grotta i Afghanistan och därför var det alldeles rättvist att omedelbart börja ett krig mot folket i det landet. Det är förresten inte bara amerikanernas krig utan också vårt krig, som Fogh Rasmussen säger i senaste numret av "Time". Egentligen är det inte ens ett krig utan en krishantering, som antagligen måste fortsätta i decennier framöver ända tills demokratin har stabiliserat sig. Med andra ord : tills det afghanska folket har erövrat den politiska makten i samhället. Det framgick visserligen av Downing Street-memot att Bush och Blair konspirerade tillsammans för att föra hela världen bakom ljuset beträffande Iraks påstådda atombomber innan kriget bröt ut på våren 2003. Men det var väl bara ett mänskligt misstag som vi bör förlåta dem? Om allt går väl och irländarna godkänner Lissbonfördraget väljer vi nämligen Blair till EUs första president. Nåja, väljer och väljer -- vi ger helt enkelt vårt bifall. Den karln ju en hedersknyffel! Eller åtminstone, sedan hösten 2003, hedersordförande för Socialistiska Internationalen. Får vi dra huvudet ur busken nu?

Till kännedom: eftersom jag är pirat i kommunalvalen, som hålls i Lovisa 25.10.2009 har jag öppnat en egen blogg för det ändamålet. Det gäller ju att hålla sig framme om man vill nå ut till sina eventuella väljare. Vilket jag alltså vill.

Ännu en sak: igår utkom min kommentar till professor Mary Kaldors hoppingivande artikel om att avveckla den globala nukleära infrastrukturen (som det har varit tal om tidigare i den här bloggen). Rubriken på min kommentar blev: Pour une Europe démocratique, sans armes nucléaires (För ett demokratiskt Europa, utan nukleära vapen).


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

12 September
2009

Prins Dakkar

[911] 

Hej Anders,

tack för din artikel om Afghanistan i Les temps modernes! Det är överhuvudtaget ett ganska bra nr av tidskriften. Sånt är uppiggande vid morgonkaffet fast LTM, också under sin briljanta nya chefredaktör, har förblivit en slumrande radikal, som kanske när allt kommer omkring tänker ägna sig åt en rent akademisk karriär.

Jan Myrdal (vars "Resa i Afghanistan" också jag har läst, om än först på 80-talet, när den kom ut i pocketupplaga) berättar i en annan bok (Indien väntar"; Norstedts faktapocket 1985, kap XV) om den halvt mytiske prins Dakkar, som spelade en viss roll i Sepoyupproret 1857. (Samme prins Dakkar kom också att stå modell för Jules Vernes "Kapten Nemo".) Efter kriget och förlusten flydde Nana Sahib (vilket torde vara Dakkars riktiga namn) till Nepal, varifrån han skrev till britterna: "Varför skulle jag förena mig med er när jag känner till allt det dagabazi [eländigt förräderi] som ni begått i Indien? Någon dag måste man lämna livet. Varför skulle jag dö vanärad? Det kommer att vara krig mellan oss så länge jag har livet i behåll vare sig jag blir dödad eller fängslad eller hängd. Och det jag gör, det gör jag med svärdet".

Enligt Myrdal efterspanades Nana Sahib/prins Dakkar i olika länder av den brittiska underrättelsetjänsten ännu vid århundradeskiftet, och "[...]brittiska agenter läste Jules Verne med lupp och misstänkte att han visste något".

Vad som egentligen hände med Nana Sahib är emellertid lika ovisst som Osama bin Ladins öde.

David Ray Griffins nyaste bok handlar förresten just om Osama bin Ladins öde. Den borde man kanske skaffa sig och läsa. Å andra sidan riskerar den som fördjupar sig i bin Ladins öde att förlora greppet om den historiska verkligheten -- Vicos ipse verum factum. Och 9/11 är ju trots allt bara en av flera viktiga händelser och vändpunkter, bland vilka 6.8.-9.8.1945 fortfarande tycks mig vara den viktigaste.

Som sagt, jag ville nu närmast tacka dig för en bra tidningsartikel. Sådana rare birds förekommer tyvärr i proportionen en per hundra eller en per tusende. Vi får höras eller synas,

          - Mika


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

02 November
2009

Svensk TV uppmärksammar sanningsrörelsen

[911] 

Den rikssvenska TV-kanalen TV4:s program "Kalla fakta" del 6, som sändes på söndag kväll 1.11., föregicks av en enkät bland svenskarna, som visar att

en dryg tredjedel av unga under 30 [svarade att de har] sett Loose Change eller någon annan film som presenterar alternativa teorier om vem som ligger bakom terrorattackerna den 11 september. Motsvarande siffra för hela befolkningen är en fjärdedel, 25 procent.
När det gäller en trolig förklaring säger [...] hela 18 procent, nästan var femte svensk under 30, att de tror på teorin om att USAs regering var inblandade i attackerna.


Programmet, som handlar om The 9/11 Truth Movement, har väckt diskussion i bloggosfären. För min del tycker jag att reportrarna Jonas Berg och Aleksandar Vujanovic har har gjort ett någorlunda anständigt jobb, vilket jag motiverar så här:
  • sanningsrörelsen är ett mycket utbrett men sorgligt försummat fenomen, som riktiga journalister inte kan undgå att bevaka;
  • dokumenteringen av sanningsrörelsens sammankomster och demonstrationer var saklig och jämförelsevis utförlig;
  • TV-tittarna fick lyssna på två autentiska talesmän för sanningsrörelsen nämligen filmmakaren Dylan Avery, som varit med och gjort den mycket spridda filmen "Loose Change", och teologiprofessorn David Ray Griffin, som författat en rad kritiska böcker om händelserna 11.9.2001. (Undertecknad anmälde två av Griffins böcker plus den den officiella 9/11-kommissionens rapport i Ny Tid 8/2005.)
  • den danska kemisten Harrits m fl:s undersökning av dammpartiklar från de störtade WTC-tornen presenterades. Enligt Harrit innehåller dammet rester av sprängmedlet nanotermit. Chefredaktören för den vetenskapliga tidskrift där Harrit mfl har presenterat sina forskningsresultat citerades i en telefonitervju. Hon berättade att hon avgått ifrån tidskriftens redaktion, eftersom artikeln publicerats utan hennes vetskap. Harrits danska chef och kollega, som också tillfrågades också om vad han ansåg om artikeln, tog inte ställning till innehållet men försvarade artikelförfattarnas rätt att presentera sina resultat. Rapporteringen av dessa forskares olika reaktioner/omdömen var såvitt jag begriper korrekt;
  • en journalist på brittiska "Times", som har skrivit kritiskt om sanningsrörelsen, intervjuades. Enligt journalisten kan sanningsrörelsen hota demokratin eftersom den, enligt honom, uppvisar inslag av religiös kult. (Själv tycker jag att det tvärtom är massmediernas story om 9/11 som påminner om en religiös dogm.)
  • den svenska statsvetaren Erik Åsard hoppades att de som tagit intryck av "konspirationsteorierna" inte i framtiden skall uppnå höga/inflytelsrika poster i samhället. Genom att ge sista ordet åt Åsard gavs programmet en lätt kantring åt det officiella 9/11-hållet. I kontroversiella frågor som den om vad som egentligen hände 11.9.2001 bör man dock inte vänta sig någon fullständig åsiktsneutralitet.
_ _ _

A propos Erik Åsard så har han, liksom undertecknad, också redan tagit sig tid att blogga om detta TV-program. Åsard skriver:

"Mest fruktbart är att se konspirationsteorierna som ett slags nutida vandringssägner, som hämtar näring ur den tid vi lever i. Idéerna har fått ökad spridning i takt med att förtroendet för regeringar, partier och myndigheter i många länder stadigt gått ned. Skillnaderna mellan de politiska alternativen har därtill minskat i och med att politikens tyngdpunkt förskjutits mot mitten. Den fortgående avideologiseringen har skapat ett vakuum, som måste ersättas med något. I den situationen blir konspirationsteorierna de maktlösas vapen mot en arrogant överhet. Teorierna skiljer de onda från de goda och skänker en känsla av ordning och sammanhang i en alltmer kaotisk tid."
Överheten är förvisso arrogantare än någonsin och känslor av maktlöshet drabbar utan tvivel såväl såväl ung som gammal i dessa tider. Föga hjälper då Åsards psykologiserande omyndighetsförklaring av Sveriges ungdom, som följer med sin tid.

Machiavelli, den moderna statsvetenskapens fader, lärde att ändamålen helgar medlen. Han hade onekligen bättre grepp om den politiska verkligheten än sin sentida svenska efterföljare, professor Åsard, som jämför politiska konspirationer med flygande tefat.

Kalla Fakta Del 6 ska följas upp med en Del 7. Förhoppningsvis håller följande avsnitt samma kvalitet som programmet igår kväll.

_ _ _

På sajten Newsmill, där Åsards ovannämnda artikel ingår, behandlar också Mats Sederholm och Linda Bjuvgård mediabevakningen av sanningsrörelsen ( Medias lögner och vad sanningsrörelsen egentligen är). Det är en läsvärd artikel. Men jag vänder mig emot författarnas rädsla för vad de kallar "den globala supereliten", som är på väg att införa ett "globalt styre" och i dess förlängning, en "Ny Världsordning". Eller åtminstone en europeisk förbundsstat.
Det borde stå klart för varje tänkande människa, att ett globalt styre och, till att börja med, en europeisk förbundsstat, är precis vad som behövs. Gärna skulle En Ny Världsordning också få ersätta det nuvarande obsoleta systemet av nationalstater och militärblock typ NATO. H.G. Wells var (som vanligt) långt före sin tid när han författade sitt politiska manifest. Titeln på detta idag alltför sällan citerade verk är, betecknande nog, The Open Conspiracy. Engelska Wikipedia har mer information om boken och erbjuder dessutom en hyperlänk till e-texten. (Där: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Open_Conspiracy. )

_ _ _

The Nation har en intressant intervju med Gorbatjov om året 1989. Gorba har antagligen rätt på många punkter. Fast han kanske undervärderar medborgarnas, folkets, inflytande. Jag avser European Nuclear Disarmament (END)-rörelserna i Väst och Öst på 1980-talet. De får inte ens ett omnämnande i intervjun trots att intervjuoffret framhåller kärnvapennedrustningens avgörande betydelse.

Inte bara vissa statsschefer, som Gorbatjov själv, utan också END-rörelserna bidrog till händelseutvecklingen, inklusive till perestrojkan i Sovjet. Inför alla dessa medborgare (inklusive några generaler) som krävde stopp för den vanvettiga kärnvapenupprustningen över Europa tvingades också det kalla krigets män i Väst att ge sig, dvs. att växla över på ett nytt spår i de storpolitiska relationerna. Dessvärre är dagens politiker och journalister sneda, särskilt i Europa. Och fega. De vågar inte ens tänka, än mindre handla, som Gorbatjov.

Intervjun är gjord i Moskva av Katrina vanden Heuvel och hennes man, Stephen F. Cohen. Stephen F. Cohen är författare till en omfattande biografi om Bukharin, vars begränsade förståelse av praktikens filosofi den fängslade Gramsci kritiserar hårt i sina anteckningar.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

15 December
2009

EU swiftar på svansen

[911] 

Många har säkert noterat att Storebror övervakar oss och gör intrång i våra privatliv närhelst han tycker det är lämpligt eller nödvändigt. Men hittills har han fått lov att göra detta i smyg och med risk för att bli ertappad och utskälld, om än inte bestraffad.

Nu har EU-ministrarna med Sveriges regering i spetsen helt sonika beslutat att legalisera Storebrors maktmissbruk.

I slutet av november fogade sig Europeiska rådet nämligen i USAs enträgna önskan om att låta underrättelsetjänsten CIA avläsa SWIFTs databaser. EU och USA har redan slutit ett avtal som ger USAs underrättelsetjänst ett sådant specialtillstånd. Avtalet väntar bara på EU-parlamentets godkännande, ifall inte våra MEPpar utnyttjar alla möjligheter i Lissabonavtalet för att stoppa det.

Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (SWIFT) är en förening som ägs av ca 9000 banker. Varje dag behandlar SWIFT omkring 15 miljoner penningtransaktioner mellan företag och vanliga medborgare. År 2006 lät Bush-administrationen meddela, att CIA spionerar på SWIFTs databaser som ett led i USA-regeringens program för att spåra finansiering av terrorism. Nyheten ledde till rättmätiga protester inte minst i Europa där man varken har glömt industrispionaget
i Echelonprojektet eller avslöjandena om CIAs olagliga fångtransporter.

Europas ledande politiker har mage att satsa på rymdförsvaret, modernisera atomraketerna och bygga ut kärnkraften. Men stå på sig när Storebror urholkar rättsstaten och fråntar oss våra medborgerliga rättigheter, se det vågar de inte!

Insändare i Hbl 19.12.09


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

19 February
2010

Sanningsrörelsens upptäckter utportioneras

[911] 

Vetenskapliga bibliotekarien Elizabeth Woodworth studerar i två färska artiklar en rad tecken på att bevakningen av The 9/11 Truth Movement i amerikanska, brittiska, norska och andra länders media håller på att genomgå en förvandling.

Woodworth tar i sin första artikel fasta på att brittiska New Statesman har placerat professor David Ray Griffin på plats 42 bland "50 personer och familjer som man måste räkna med i dagens värld" tillsammans med paret Obama, Vladimir Putin, Bill och Melinda Gates, Rupert Murdoch, Benedikt XVI, osv.

Men till skillnad från en president, en statsminister eller en påve, saknar David Ray Griffin politiskt inflytande; han är inte heller någon mäktig miljardär, och hans bokupplagor tävlar inte med Dan Browns, konstaterar Woodworth. I själva verket brukar tidningarna inte ens anmäla hans skrifter. Utnämningen av Griffin till en av de 50 människor som betyder mest i världen idag är alltså som han själv har påpekat, absurd.

Det finns trots allt en synvinkel som kunde tänkas motivera New Statesman-redaktionens val:

"Med tanke på den enorma betydelse som 9/11- attackerna har haft och de stora inrikes- och utrikespolitiska beslut som har motiverats med dessa attacker, skulle en rörelse som utmanar den officiella versionen i princip kunna bli så inflytelserik att man måste ta dess intellektuella ledare med i beräkningen",
skriver Woodworth.

I sin andra artikel konstaterar Woodworth att åtta länder - Storbritannien, Kanada, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge och Ryssland - har låtit offentligt ägda radiostationer sända hela spektret av av bevismaterial, som ifrågasätter sanningen i den officiella sanningen om 9/11.

Hon säger sig ha lagt märke till fem nya trender i mediebevakningen av 9/11-sanningsrörelsen:
  • Sanningsrörelsen beskrivs inte längre som konspirationsteori versus vetenskap, utan som en kontrovers kring obesvarade frågor och ett sökande efter sanningen.
  • Nyhetsinslag och tv-program som granskar meningsskiljaktigheterna har blivit längre och mer balanserade.
  • Större mediekanaler har börjat presentera sanningsrörelsens teser först och låta dem åtföljas av motargument från försvarare av den officiella versionen.
  • Stora medier har börjat infoga och introducera detaljerade belägg för sanningsrörelsens påståenden.
  • Behandlingen av 9/11 i media antyder att en ny utredning av händelserna den 11 september 2001 kan vara att vänta. Woodworth går igenom 18 olika exempel på hur media har bevakat sanningsrörelsens bevisföring. Bl a tar hon upp mottagandet av Niels Harrits med fleras artikel "Active Thermitic Material Discovered in Dust from the 9/11 World Trade Center Catastrophe," i Open Chemical Physics Journal, Vol. 2 (April 3, 2009): 7-31 (http://www.bentham.org/open/tocpj/openaccess2.htm). Harrit, som är biträdande professor i kemi vid Köpenhamns universitet, har bland annat intervjuats i dansk, norsk och rysk television om termitfynden i stoftet från World Trade Center i New York. Fynden tyder enligt Harrit på att tvillingtornen och WTC7 raserades med hjälp av det hypermoderna militära sprängämnet nanotermit.

    * * *

    Om sig själv säger Elizabeth Woodworth på en av fredsrörelsens webbsidor: "Jag är en professionell medicinsk bibliotekarie som under 25 år har levererat best evidence- litteratur åt hälsovårdsmyndigheterna i British Columbia" (http://peaceinspace.blogs.com/911/2008/06/globalresearchc.html)

    Artiklarna om medias bevakning av sanningsrörelsen:

    Elizabeth Woodworth: The Media Response to the Growing Influence of the 9 /11 Truth Movement Reflections on a Recent Evaluation of Dr. David Ray Griffin
    http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=16505

    Elizabeth Woodworth: The Media Response to the Growing Influence of the 9/11 Truth Movement. Part II: A Survey of Attitude Change in 2009-2010
    http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=17624

    Hoppas att våra finländska mediechefer tar detta stoff till sig och hjälper till med att portionera ut det i lämpliga doser.

    Mikael Böök
    044 5511324 , book ät kaapeli dot fi


  • föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   följande artikelblock

    08 March
    2010

    "Sanningsrörelsen" låter 100% religiöst

    [911] 

    " "Sanningsrörelsen" låter 100% religiöst"
    kommenterade en konstkritiker. Nåjo, visst kan det låta konstigt. Men att vara religiös till 100%, vem klarar av ett sådant konststycke? Kanske konstkritikern själv är kapabel till att vara 100-procentigt fri från religion? Uttrycket leder tankarna till renässansplatonikernas tes om motsatsernas uppgående i varandra (coincidentia oppositorum).

    Sanning -- översatt från det amerikanska ordet 'truth', syftar i detta sammanhang på att utsätta vilseledande myndigheter och vilseledda människor för vissa sanningar. Dessa sanningar kan vara och är i detta fall ofta negativa, typ: "Du ljuger!" I politiken innebär detta att tala om för makten att det finns en annan sanning än deras sanning.
    "The phrase "speaking truth to power" goes back to 1955, when the American Friends Service Committee published Speak Truth to Power, a pamphlet ii at proposed a new approach to the Cold War. Its title, which came to Friend Milton Mayer toward the end of the week in summer 1954 when the composing committee finished work on the document, has become almost a cliche; it has become common far beyond Quaker circles, often used by people who have no idea of its origins. (One current example: Anita Hill entitled her memoir of her sensational charges of sexual harassment against Supreme Court nominee Clarence Thomas, Speaking Truth to Power.)" (jfr http://www2.gol.com/users/quakers/living_the_truth.htm)


    * * *

    "Under mitt sökande efter Sanning har jag förkastat många idéer och lärt känna många nya ting. Trots att jag redan är till åren kommen känns det inte som att jag har slutat växa inombords eller att min tillväxt kommer att upphöra när min kropp upplöser sig. Det som bekymrar mig är min beredskap för att i varje ögonblick lyda Sanningens, min Guds, kallelse",
    skrev M.K.Gandhi. Han kunde förlåta felstegen, inklusive sina egna.

    I Frankrike har rörelsen för sanning om 9/11 främst tagits upp av en grupp som presenterar sina åsikter via www.voltairenet.org. "Älska sanningen men ha överseende med misstaget" (Aime la vérité, mais pardonne à l'erreur), skrev också Voltaire.

    A propos Frankrike så gjorde jag nyligen ett nytt försök att uttrycka mig på franska. Med lite hjälp som jag fick av en vänligt sinnad fransos lär resultatet ska ha blivit någorlunda begripligt. Finns här: Affronter le complexe militaro-industriel en Europe


    Prev  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   Next

    >> Mikas hemsida

    Powered by COREBlog



    laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23