Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ 911 ]
911 var en konspiration. Konspiratörerna var antingen Osama Bin Laden och de 40 araberna, enligt vad vi hittills har fått se, höra och läsa. Eller...

föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

14 March
2010

Som om begreppet brott inte längre fanns

Med utgångspunkt i Sanna Karlssons artikel "Hatgrupper allt starkare" i dagens numer av Hufvudstadsbladet
[911] 

Hej Sanna Karlsson,

din artikel "Hatgrupper allt starkare" i dagens Hufvudstadsblad (14 mars 2010) väcker många tankar och känslor.

Dock inte hatkänslor. Men nog oro och bekymmer. "Forskaren Chip Berlet", som "i årtionden har följt med den radikala högern i USA", har jag stött på tidigare, närmare bestämt år 2004 när han var invecklad i en skarp polemik med professor David Ray Griffin, som i sin tur är en av de ledande forskarna inom "The 9/11 Truth Movement" -- rörelsen för sanning om 11 september; ibland förkortat till "Sanningsrörelsen" (en utskrift av Amy Goodmans samtal med Griffin och Berlet år 2004 finns på radiostationen Democracy Now!'s webbsajt.)

Nåväl, rörelsen för sanning om 9/11 utgör en viktig faktor i den politiska opinionsbildningen, särskilt i USA. Belägg för detta påstående finns t ex i det faktum, att brittiska New Statesman har placerat professor David Ray Griffin på plats 42 bland "50 personer och familjer som man måste räkna med i dagens värld" tillsammans med paret Obama, Vladimir Putin, Bill och Melinda Gates, Rupert Murdoch, Benedikt XVI, osv. "Med tanke på den enorma betydelse som 9/11- attackerna har haft och de stora inrikes- och utrikespolitiska beslut som har motiverats med dessa attacker, skulle en rörelse som utmanar den officiella versionen i princip kunna bli så inflytelserik att man måste ta dess intellektuella ledare [David Ray Griffin är alltså en av dessa - MB] med i beräkningen", skriver bibliotekarien Elizabeth Woodworth i en av sina artiklar om mediabevakningen av "sanningsrörelsen" (jfr de tidigare inläggen 313 och 314 i min blogg.)

Vilken roll spelar tolkningarna av det som hände 11. september 2001 i uppkomsten av de högerpopulistiska rörelser som du rapporterar om i din artikel i dagens Hbl? Och vilken betydelse har rörelsen för sanning om 11. september i sammanhanget?

Dessa frågor kompliceras av att: a) vi fortfarande inte vet precis vad som hände 11. september 2001, utom att dessa händelser utgjorde ett, eller flera i tiden sammanfallande, brott (se nedan) ; b) den ovannämnda rörelsen för sanning om 11. september är mycket heterogen.

Tittar man lite närmare på den massiva åsiktsströmningen för sanning om 11 september finner man, att det inom densamma förs lika animerade åsiktsutbyten som någonsin mellan "sanningsrörelsens" anhängare och dess motståndare. - Ifall du vill bekanta dig med dessa kan t ex den livliga och innehållsrika bloggen 911Blogger.com vara värd ett besök.

I din artikel förekommer ordet konspirationsteori några gånger. Däremot behandlas där inte, antyds inte ens, något samband mellan vad Mark Potock och "Intelligence Report" från organisationen The Southern Poverty Law Center (SPLC), dvs den källa, som du bygger din artikel på, kallar "Patriotgrupper, som var aktiva i USA år 2009" och vad jag här omtalar såsom "rörelsen för sanning om 11 september", som i massmedia vanligen brukat anses företräda olika konspirationsteorier.

Ändå finns det, skulle jag vilja påstå, viktiga skäl att inte bortse från utan tvärtom borra möjligast djupt i sambandet mellan 9/11 och ämnet för din artikel. När man kollar SPLCs lista över "patriotgrupper" hittar man faktiskt också många referenser till delstatsavdelningar av organisationen "We are Change", som för närvarande förefaller vara en aktiv del av den amerikanska rörelsen för sanning om 11 september, och som dessutom har många anhängare också i Europa och andra världsdelar.

"We are Change" har, såvitt jag förstår, bildat sitt namn med utgångspunkt i den unga filmmakaren Dylan Averys mycket populära film Loose Change. På organisationens webbplats hittar man också M.K.Gandhis uppmaning: "Be the change you want to see in the world".

Det är möjligt, ja troligt, att vissa underavdelningar av "We are Change" i några avseenden motsvarar SPLC:s (och din) beskrivning. Vilket också är i hög grad ägnat att inge oro och bekymmer.

Men ifall man (du) läser igenom den ifrågavarande organisationens programförklaring och förhållningsregler, så finner man (du) en förening, som absolut inte motsvarar SPLCs (och din) negativa beskrivning. Jag ska inte uttala mig om var "We are Change" placerar sig på höger-vänsterskalan; däremot ska jag citera de sex första av organisationens förhållningsregler (Code of conduct):

1. We Are Change recognizes all members have inalienable rights as sovereign individuals written in the Constitution of the United States and Bill of Rights and that such rights shall be honored at all times
2. No provocation of violence will be tolerated under any circumstances
3. Racial, sexual, religious, age or discrimination of any kind will not be tolerated
4. No group member shall use language in public that will inflame others to violent action
5. No group member shall destroy the property, tangible or intangible, of others, public or private.
6. All members will treat each other with respect at all times
(Citerat enl. http://www.wearechange.org/whoischange.html.)


Jag tycker detta närmast låter som principer för vad vi här i Norden brukar kalla en demokratisk förening.

Ifall fprskare och media ger rörelsen för sanning om 11 september en tokhögerstämpel utan att förena sig i kravet om fortsatt brottsutredning och, när rättegången äntligen kan genomföras, bestraffning av de som gjorde sig skyldiga till brotten den 11 september 2001, ja, då kommer det kanske att gå riktigt på sned i USA och därigenom också i resten av världen. Då kanske det blir så att de hatfyllda högerpatrioterna tar över makten i landet varefter sanningen om skeendet blir ett minne blott och sökandet efter densamma förvandlas till en straffbar handling.

Det som hände 11 september brukar kallas för "terroristattackerna". Jag vågar inte påstå att denna beteckning är felaktig, men personligen föredrar jag ändå att kalla 9/11-händelserna för "brott", eftersom det visserligen är en allmän men dock sanningsenlig och ovedersäglig beskrivning. Därmed inte sagt att begreppet "brott" vore speciellt enkelt och klart. Angående olika tolkningar av vad "brott" betyder vill jag hänvisa till Olli Lagerspetz' begreppsutredning i densammes skrift "Begreppet brott", utgiven av Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi år 1989, i vilken författaren, med utgångspunkt i bl a Wittgensteins term familjelikhet, förkastar ett essentialistiskt brottsbegrepp. "Det viktiga är", skriver Lagerspetz, "vad begreppet brott spelar för roll i våra liv, alltså varför ett sådant begrepp alls behövs och vad det skulle innebära för vår kultur om det inte fanns" (s 9).

Eftersom jag varken känner till någon brottsutredning, någon rättegång eller någon bestraffning av de skyldiga, skulle jag vilja tillägga, att vi efter "terroristattackerna" 11 september för närvarande lever i en sådan kultur - som om begreppet brott inte längre fanns.

Med vänlig hälsning,

Mikael Böök


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

21 March
2010

Oss filosofer emellan

Fortsättning på ämnet: som om begreppet brott inte längre fanns
[911] 

"På det slikt oförswarligt förfarande må behörigen warda ifradt och straffadt." (Svenska Akademiens Ordbok)

Varje gång man underlåter att beivra ett brott vidgar man gråzonen mellan brottet och det tillåtna. Ifall man lever i en republik eller i en konstitutionell monarki tar man sålunda ett nytt steg mot tyranniet.

Myndigheterna i USA valde att bomba i stället för att företa en brottsutredning. Men en rad medborgare i USA och i andra länder har ihärdigt fortsatt att utreda saken. Den danska kemisten Niels Harrit har deltagit i en (icke-statlig) kriminalteknisk undersökning av stoff från ruinerna av World Trade Center i New York. Han anser, att det finns belägg för att tornen raserades med sprängämnet nanotermit, och säger för egen del att "[det är] min pligt at få det ud til offentligheden, fordi jeg synes, det er vigtigt. Jeg frabeder mig al politisk diskussion" (Jyllands-Posten 14.2.2010).

Bygning 7
Längd: 46:32 - för ett år sedan
Niels Harrit, lektor ved Københavns Universitet, fortæller om Bygning 7, som var det tredje tårn, der styrtede i afgrunden den 11. september 2001. Jesper Klein, Flemming Jensen, Inge Genefke, Frans Beckerlee, Peter Ingemann, Lotte Svendsen, Flemming Pless og Ivan Petersen kunne godt tænke sig at vide mere om dette mysterium.
Om bara flera naturvetare än Harrit skulle ge prov på en sådan pliktkänsla och liksom han anse det vara "viktigt" att fortsätta med brottsutredningen i offentligheten!

När vi nu är långt inne på det nionde året efter de brottsliga dåden den 11 september 2001 väcks även tanken på Minervas uggla, vilken som känt breder ut sina vingar först i skymningen. Då, om inte förr, känner också filosoferna behov att diskutera frågorna.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

01 June
2010

"Må de hata blott de frukta"

[911] 

På vad bygger YLE sitt påstående i dagens nyhetssändning:

"Terroristnätverket al-Qaida meddelar att dess högste ledare i Afghanistan har avlidit."
På vilka vägar nådde "al-Quaidas meddelande" YLE? Vilka möjligheter hade YLE att kontrollera meddelandets äkthet och uppgifternas riktighet?

Enligt amerkanska ABC:s nyhetsartikel kom meddelandet om Mustafa Ahmed Muhammad Uthman Abu al-Yazids, även känd som Shaikh Sa’id al-Masri eller Mustafa Abu al-Yazid -- kort sagt Shejk Saids -- död från amerikanska tjänstemän.

"Officials: Al Qaeda No. 3 Killed", heter det i ABC:s underrubrik.

Men YLE fick kanske meddelandet direkt från al-Quaida? I så fall var det en nyhet. I annat fall bekräftar YLE nyheter än en gång att ryktet växer medan det sprids.

* * *

Det politiska världsläget verkar inte bli bättre trots att USA sedan en tid tillbaka har en bättre president, som har förklarat att landet inte längre befinner sig i krig mot terrorism. USA:s egen statsterrorism fortsätter i Afghanistan. Så även Israels statsterrorism mot palestinierna i Gaza. Följderna av attentatet mot flottiljen med medborgaraktivister och hjälparbetare som ville komma till palestiniernas undsättning blir knappast goda. Ifall Israel böjer sig under det växande trycket från världsopinionen och upphäver blockaden mot Gazainvånarna har de mördade palestinaaktivisterna trots allt inte spillt sina liv förgäves.

* * *

Vilka var de som H.G.Wells kallade modern minded och som han beskrev så här:
[...] for them it is impossible to think of the world as secure and satisfactory until there exists a single world commonweal, preventing war and controlling those moral, biological, and economic forces and wastages that would otherwise lead to wars. And controlling them in the sense that science and man's realization and control of his powers and possibilities continually increase [?]
Vilka är de sociala och politiska krafter som besluter sig för att införa 'a single world commonweal'?

USA:s mest inflytelserika politiker tänker sig alltjämt att deras land är utvalt för att leda världen mot enande och frånvaro av krig. Men deras imperiala vision är inte modern i den ovan citerade wellska meningen utan traditionellt romersk.

* * *

Enligt (som vanligt obekräftade) rykten som sprids av den brittiska pressen stationerar Israel kärnvapenbestyckade ubåtar i Persiska Viken. Israel har tydligen slagit in på kejsar Caligulas linje. Oderint dum metuant. Må de hata blott de frukta.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

13 July
2010

Medan EU fortsätter att SWIFTa på svansen avslöjar USA terrorister i Norge

[911] 

(Nedanstående var ursprungligen avsett för redaktör Mikael Kosk, som skrev om SWIFT-avtalet i Hbl 11.7.2010. Men eftersom brevet inte är av någon speciellt privat natur beslöt jag, när jag hade skrivit färdigt, att låta även dig, kära läsare i bloggosfären, ta del av brevets innehåll. )

Hej,

angående din ledande artikel häromdagen om Swift-avtalet och dess godkännande i Europaparlamentet: har du kommit att tänka på möjligheten, att terroristerna i Norge kanske avslöjades primärt i syfte att legitimera avtalet?

Tanken slår mig medan jag läser följande:

"I can tell you the 'Terrorism Finance Tracking Program' (TFTP) provided support to the Norwegian investigation of that al Qaeda threat," under-secretary for terrorism and financial intelligence Stuart Levey told Brussels journalists in a conference call on Thursday (8 July)." (http://euobserver.com/9/30452).
Problemet med min (miss)tanke är, det erkänner jag villigt, att den är lika svår att bevisa som att förkasta. Men detsamma gäller också Stuart Levey's påstående. Hur vet vi att han talar sanning? För att avgöra saken borde också vi -- och inte bara USAs myndigheter -- ha tillgång till SWIFTs data. Har vi det?

Det förtjänar vidare påpekas (eftersom det åtminstone principiellt är av intresse), att också ifall vi faktiskt hade tillgång till SWIFTs databaser, så att vi själva fick se och uttolka spåren av de norska misstänkta terroristernas banktransaktioner och bedöma vilka slutsatser som kan dras på basen av ifrågavarande data, så borde vi ha viss möjlighet att fastställa uppgifternas autenticitet då ju data i elektroniska databaser kan manipuleras (jfr t ex Clearstream-ingenjören Régis Hempels bekännelser.) Hur lätt eller svårt det är att i olika konkreta fall manipulera digitala data beror: a) på hur det tekniska systemet, dvs datorerna och programmen som körs på dem, är utformat; och b) på vad vi egentligen vet om systemet och på våra möjligheter till insyn i och kontroll av dess användning. I princip borde bankernas system vara underställda demokratisk kontroll. I vilken mån är de det?

Resonemanget ovan leder bland annat till den etisk-politiska frågeställningen om förtroende för överheten, och huruvida vi bör hysa förtroende för i synnerhet USA:s regering. Enligt min mening bör vi inte utgå ifrån att USA:s regering ljuger. Men erfarenheten lär oss också att förtroendet inte bör vara axiomatiskt eller blint särskilt vad beträffar USAs globala "krig mot terrorismen". Det gäller alltså att försöka pröva sanningshalten i varje påstående som någon av dess representanter lägger fram på internationella presskonferenser.

EU-parlamentets godkännande av SWIFT-avtalet är, helt oberoende av hur det förhåller sig i det enskilda fallet med avslöjandet av terroristerna i Norge, också av stor allmän och principiell betydelse. Därför tycker jag att det är bra att du har uppmärksammat saken. Det är mycket obehagligt om -- egentligen att -- vi vänjer oss att ge USAs regering exklusiv tillgång till SWIFT-systemets databaser.

För övrigt är det illa nog om (att) USAs regering spionerar på oss utan vårt tillstånd men det är betydligt värre om (att) vi uttryckligen och genom speciallagstiftning ger USAs regering tillstånd att hädanefter spionera på oss.

Notera att det inte var européerna som avslöjade att USAs regering har tillgång till och använder sig av SWIFTs databaser. Det var i stället, fräckt nog, president Bush's regering själv som lät denna systematiska kränkning av bl.a. européernas integritet bli känd år 2006. En sådan indiskretion är också ägnad att väcka misstankar.

Med vänlig sommarhälsning,

- Mikael


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

10 August
2010

Tre 9/11-citat

[911] 

Det berömda numret av American Behavioral Scientist inleds av tre citat, varav det första troligen får tillskrivas president GW Bush's stabschef Karl Rove. Citatet är hämtat ur New York Times Magazine 17 oktober 2004:

[Mänskor som ni journalister/intellektuella] tror att lösningar uppstår genom era omdömesgilla studier av den synliga verkligheten. Men så fungerar världen inte riktigt längre. Vi är ett imperium nu och när vi handlar skapar vi vår egen verklighet. När ni studerar den verkligheten - omdömesgillt, som ni brukar göra - så handlar vi igen och skapar nya verkligheter, som ni sedan också kan studera, och det är på det sättet som saker och ting blir uppklarade. Vi är historiens aktörer... och ni, alla ni, får lov att nöja er med att studera vad vi gör.
En känd tysk diktator står för det andra citatet, som nedan må återges på originalspråket:
Eine solche Unwahrheit wird ihr gar nicht in den Kopf kommen, und sie wird an die Möglichkeit einer so ungeheuren Frechheit der infamsten Verdrehung auch bei anderen nicht glauben können, ja selbst bei Aufklärung darüber noch lange zweifeln und schwanken und wenigstens irgendeine Ursache doch noch als wahr annehmen; daher denn auch von der frechsten Lüge immer noch etwas übrig und hängen bleiben wird - eine Tatsache, die alle grossen Lügenkünstler und Lügenvereine dieser Welt nur zu genau kennen und deshalb auch niederträchtig zur Anwendung bringen.
En engelsk översättning av dessa ord, nämligen den som står i American Behavioral Scientist, lyder som följer:
It would never come into [the mind of the masses] to fabricate colossal untruths, and they would not believe that others could have the impudence to distort the truth so infamously. Even though the facts which prove this to be so may be brought clearly into their minds, they will still doubt and waver and will continue to think that there may be some other explanation. For the grossly impudent lie always leaves traces behind it, and even after it has been nailed down, a fact which is known to all expert liars in this world and to all who conspire together in the art of lying. These people know only too well how to use falsehood for the basest purposes. (Hitler, A.: Mein Kampf, transl by J.Murphy.New York 1939. eBook at http://gutenberg.net.au. Original work published 1925. Kursivering bifogad av Witt & Kouzmin.)
För det tredje citatet står William Faulkner: "The past is never dead. It's not even past". Det som har passerat lever alltid upp igen. Det har inte ens passerat.

 

Det passerar fortfarande.

 

_ _ _

 


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

11 August
2010

Vår inspelade framtid

Om 9/11, Google Translate och "Recorded Future"
[911] 

Introduktion

Sista meningen i det ovannämnda numret av American Behavioral Scientist, skriven av Matthew T. Witt, lyder som följer:
"We may never know who or what, really, was responsible for 9/11, the Reichstag Fire and like littered legacy of deception. But we will surely know who is responsible for not even trying to find out, for not safeguarding the secret doctrine that 2+2=4."
Jag kopierar citatet till Google Translate, som ger mig följande automatiska översättning till svenska:
"Vi kan aldrig veta vem eller vad, egentligen, var ansvarig för 9 / 11, Reichstag Fire och gillar ungar arv av bedrägeri. Men vi kommer säkert veta vem som ansvarar för att de inte ens försöker ta reda på, för att inte skydda den hemliga läran att 2 +2 = 4."

Nåväl, "Reichstag Fire" är ju Riksdagshusbranden, eldsvådan som härjade Berlins riksdagshus den 27 februari 1933 (Wikipedia). Men vad ska "gillar ungar arv av bedrägeri" betyda?

Här är mitt försök till en bättre översättning, som jag också föreslog Google Translate:

Vi kanske aldrig får veta vem eller vad som egentligen var ansvarig för 9/11, Riksdagshusbranden och andra liknande bedrägerier som historien lämnat efter sig. Men vi kommer säkert att få veta vem som ansvarar för att dessa bedrägerier inte ens blev undersökta och för att man inte slog vakt om den hemliga läran att 2 +2 = 4.
Google Translate svarade artigt med sin standardfras:
"Thank you for contributing your translation suggestion to Google Translate."

 

_ _ _

 

(Nedan följer min översättning av radioprogrammet Google Teams Up with CIA to Fund "Recorded Future" Startup Monitoring Websites, Blogs & Twitter Accounts, som Democracy Now sände 30 juli 2010. Tack Democracy Now för programmet och utskriften. Tack Google för den preliminära översättningen!)

Google slår ihop sig med CIA i avsikt att finansiera den nygrundade firman "Recorded Future" [Inspelad Framtid] som övervakar webbplatser, bloggar och Twitter-konton.

"INGRESS: Investerare på CIA och Google backar ett företag som heter "Recorded Future" [Inspelad framtid] som övervakar tiotusentals webbplatser, bloggar och Twitter-konton i realtid för att hitta mönster, händelser och relationer som kan förutse framtiden. Nyheterna kommer mitt Googles så kallade "Wi-Spy" skandal, som refererar till avslöjanden om att Googles Street View- bilar som är verksamma i ett trettiotal länder smygtittade på privata Wi-Fi-nätverk under de senaste tre åren.


JUAN GONZALEZ: Investerare på CIA och Google står båda bakom ett företag som säger sig företräda nästa fas för insamling av underrättelser, enligt en rapport från Wired. Företaget kallas Recorded Future (Inspelad Framtid), och det övervakar tiotusentals webbplatser, bloggar och Twitter-konton i realtid för att hitta mönster, händelser och relationer som kanske kan förutse framtiden. Google har gjort affärer med USA:s spiontjänster redan innan, men detta verkar vara första gången CIA och Google har finansierat samma startup-företag.
Rapporten kommer i hälarna på en ny opinionsundersökning, beställd av den obundna gruppen Consumer Watchdog, som har påvisat att nästan två tredjedelar av amerikanerna har drabbats av vad som kallas Googles "Wi-Spy" skandal. Wi-Spy syftar på avslöjanden om att Googles Street View-bilar, som är verksamma i ett trettiotal länder, har spionerat på privata Wi-Fi-nätverk under de senaste tre åren. Google har medgett att dess bilar registrerar meddelanden från okrypterade Wi-Fi-nätverk medan de fotograferade människors hem för Googles Street View.
AMY GOODMAN: Ja, för mer om det här har vi nu fått med två gäster [i programmet]. Här i New York är Noah Shachtman med oss. Han är redaktör på tidskriften Wired och redaktör för "Danger Room", tidskriftens blogg om nationell säkerhet, "http://www.wired.com/dangerroom", där han publicerade historien om att Google och CIA bägge två investerar i Recorded Future. Och från Los Angeles medverkar John Simpson, chef för Consumer Watchdogs projekt "Inuti Google". Han kräver att kongressen ordnar hearings, utfrågningar, om Googles Wi-Spy skandal.
Vi välkomnar er båda till Democracy Now! Noah, låt oss börja med dig. Bara lägg ut vad detta förhållande är. Det kan finnas människor som inte ens vet om Googles Street View, att man kan gå längs gatorna i New York, San Francisco, Los Angeles, och se människors hus. Vad annat ville de spela in?
NOAH SCHACHTMAN: Alldeles riktigt, du vet, Google - vi har liksom slutit ett undersförstått avtal med Google, eller hur? Google läser vår e-post för att leverera annonser. De ser hur vi tänker resa från punkt A till punkt B när vi använder Google Maps. De ser på våra sökningar när vi söker information med Google. Så vi har - alltså de läser all denna information - vi har förhandlat med dem om att de inte tänker göra något illa med det, att de tänker respektera deras mantra om att Inte göra illa [Don't be evil]. Och det är därför denna senaste affärsöverenskommelse är ganska oroande.
AMY GOODMAN: John Simpson, kan du berätta mer om Street View och vad du hittade angående Wi-Spy.
JOHN SIMPSON: Visst. Jag tror att de flesta insåg att Googles lastbilar och skåpbilar tog fotografier, men sedan kom det fram att de också spelade in data från öppna Wi-Fi-nätverk och samlade in annan information om Wi-Fi-nätverk. Inledningsvis sa Google att de bara ville lokalisera näten. Och så sa de: "Jösses! Vi gjorde ett misstag. Vi samlade faktiskt in data", vilket verkar väldigt oärligt när du-
AMY GOODMAN: Förklara exakt vad du menar när du säger att de-
JOHN SIMPSON: - förstår att de i själva verket patenterade-
AMY GOODMAN: John, förklara exakt vad du menar när du säger att de inte bara tog bilder, men också samlade in data från Wi-Fi-nätverk när de passerade ditt hus.
JOHN SIMPSON: Ja, visst, om du - om du har ett trådlöst nätverk (Wi-Fi-nätverk) därhemma och du skickar e-postmeddelanden över det går lösenord igenom det när du loggar in på webbplatser, och all sådan kommunikation skulle kunna sugas upp under deras Wi-Spy-smygtittande. Och inte bara sugas upp, utan också registreras på deras servrar. Med andra ord finns delar av människors personliga meddelanden nu bevarade i deras servernät. Och vad de gör med denna information är en del av problemet. Ingen från Google har sagt varför de samlade in den, vad de skulle göra med den, och vad de har gjort med den. De har egentligen bara sagt, "Lita på oss. Vi är företaget som tror på att "inte vara onda".
JUAN GONZALEZ: Och när du säger de förvarar det i deras servrar, så är en av de saker som förbluffat mig när jag har lärt mig mer om Google, att de så gott som har byggt upp dessa enorma tankfarmar runt om i USA där de tänker lagra all denna data, och att de i stort sett är i färd med att samla in mer information om det amerikanska folket och om - i världen - än nästan något annat företag just nu.
Noah Shachtman, jag är särskilt intresserad av frågan om det här nya bolaget, Recorded Future (Inspelad framtid). Exakt hur kommer de att -- hur funkar det? Vad gör de med den information som man samlar nu för både CIA, med CIA-finansiering, och med Google-finanisering?
NOAH SCHACHTMAN: Alltså, Recorded Future är ett företag som snappar upp uppgifter från webbsidor, uppgifter av typen vem, vad, när, var, varför -- sånt som gäller vem som deltar, du vet, vart de tänker fara, vilken typ av evenamang de tänker delta i. Och tanken är att hitta dolda länkar mellan olika aktörer som kanske inte nödvändigtvis har synliga kopplingar till varandra. Till exempel, om jag ska till Aruba och det råkar vara, jag vet intevad, men du vet, en terrorismkonferens i Aruba, så kanske jag är på väg till den där terrorismkonferensen. Någonting i den stilen.
AMY GOODMAN: Och hur samarbetar CIA och Google med varandra?
NOAH SCHACHTMAN: Ja, människor inser inte att underrättelsetjänsterna har en investeringsavdelning. Den kallas In-Q-Tel och den investerar pengar i lovande företag, både för att tjäna pengar och för att skaffa lovande teknik till underrättelsetjänsten. I början av detta årtionde investerade till exempel In-Q-Tel i ett företag som heter Keyhole (nyckelhålet). År 2004 köpte Google Keyhole, vilket blev grunden till Google Earth, som nu gör att vi kan titta på alla dessa satellit-kameror och som småningom lade grunden för Street View- projektet, eller hur? Och Street View, det är ju en del av Google Maps. Det är ett sätt att, istället för att titta på hur du tar dig från punkt A till punkt B, faktiskt se gatorna som du navigerar längs. Och så, när Google tog bilder för att utveckla tredimensionella gatubilder, blev de tagna på sängen med att samla Wi-Fi-information. Såhär hänger allt det här så att säga ihop.
AMY GOODMAN: Och naturligtvis finns det en högre nivå, en mycket större hemlig underrättelsetjänst, och det är National Security Agency.
NOAH SCHACHTMAN: Just det. Fast det är oklart vad Google har för slags relation till NSA oklar. Vi vet att de har gjort affärer ihop tidigare. Vi vet att Google sålde dem vissa produkter innan, vissa servrar. Och vi vet också, ursäkta mig, eller vi tror vi vet, att när Google drabbades ett ganska elakartat hackarangrepp tidigare i år så vände man sig till NSA. Man vända sig till NSAs specialister på informationssäkerhet för att få hjälp och försöka lista ut vad som hände. Nu blir det lite komplicerat, eftersom den sidan av NSA inte är riktigt så lömsk som den sida som spionerar på oss. Det finns faktiskt två slags avdelningar inom NSA, varav det ena slaget är relativt godartat och det andra jämförelsevis mindre godartat. Men det är fortfarande - det är ännu ett exempel på hur Google och landets underrättelsetjänster börjar komma närmare och närmare varandra.
JUAN GONZALEZ: Har det förekommit försök i andra länder att börja sätta gränser för en del av detta samarbete mellan Google och - eller att kunna använda vad de gör här i USA, har det spridit sig till andra länder?
NOAH SCHACHTMAN: Svaret är ja, som du vet, det är jag säker på, men jag har inga detaljer, tyvärr.
AMY GOODMAN: Jaha, John Simpson, vad vill du uppmana kongressen att göra?
JOHN SIMPSON: Tja, vi vill veta exakt vad Google försökte göra när de sög upp all denna personliga kommunikation under sitt Wi-spioneri. Och vi är också mycket bekymrade över precis vad som ligger i detta ökande samarbete mellan våra underrättelsetjänster och Google. Och vi anser att båda dessa saker behöver ett föremål för en kongressutfrågning. Precis som Tony Hayward kom in och var tvungen att förklara oljeutsläpp i mexikanska golfen, anser vi att styrelseordförande Eric Schmidt nu måste kallas inför ett lämpligt utskott för att förklara vad jag tror är det största informationsutsläppet, om man vill kalla det så, i historien. Det är så gott som avlyssning, vad de gjorde med Wi-Fi-nätverken. Och de måste tvingas stiga fram för att ställas till svars för detta och varför de gjorde det. Tillsvidare har vi inte fått någon tillfredsställande förklaring till vad de försökte göra.
AMY GOODMAN: Vem tog upp kampen för detta i kongressen?
JOHN SIMPSON: Ännu mer oroande -
AMY GOODMAN: John, vem har tagit upp saken i kongressen? Och vad har Google svarat, för att inte tala om underrättelsetjänstens svar, till ditt Inside Google-projekt på Consumer Watchdog?
JOHN SIMPSON: Nåja, Google har väl inte varit bästis med oss. Faktum är att i ett tidigare skede, när vi lade ut ett pressmeddelande som de inte tyckte om, så försökte de faktiskt att få vårt välgörenhetsunderstöd indraget. De kontaktade Rose Foundation och föreslog att vi inte bör finansieras, vilket inte var bra gjort av dem. I kongressen har vi hittills inte fått något svar på uppropet. Vi anser att det behöriga kongressutskottet skulle vara utskottet för handel och energi, eller kanske juridiska utskottet, eftersom lagstiftning beträffande avlyssning hör till dess område. Så att vi är fortfarande optimistiska, i synnerhet eftersom vår enkät bland väljarna visade att vi har deras överväldigande stöd för någon form av kongressutfrågning. Vi antar nämligen att kongressmedlemmarna faktiskt kommer att få höra om sina väljares farhågor. Så vi är optimistiska om att det kommer att bli en hearing.
AMY GOODMAN: John Simpson, chef för Inside Google projektet i Consumer Watchdog, tack för att du deltog i vårt program. Tack också till Noah Shachtman, redaktör på Wired Magazine.
Vita Husets besökarloggbok visar att Alan Davidson, Googles chef för politik [public policy] och regeringsärenden, har hållit minst tre möten med tjänstemän från Nationella säkerhetsrådet sedan början av förra året. Och John Simpson har också skrivit att med utgångspunkt Washington Posts artiklar ser det ut som att Google har gjort upp sekretessbelagda kontrakt med den amerikanska regeringen om att förse regeringen med sökinformation och geospatiala uppgifter. De gjorde artikelserien förra veckan. "


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

11 September
2010

Tre 9/11-händelser

[911] 

1
Den 11 september, som ofta kallas 9/11 i enlighet med det gängse amerikanska datumformatet, kunde gärna kallas Gandhis dag, efter M.K. Gandhi. Den 11.9.1906 talade Gandhi på ett massmöte för indier i Transvaal, Sydafrika. Mötet hade sammankallats för att dryfta protester och åtgärder mot britternas invandrarfientliga lagstiftning, som kulminerat i den sk Black Act, i vilken stadgades att varje indier (inklusive alla kvinnor och barn över 8 års ålder) måste registrera sig på nytt hos polisen, avge fingeravtryck och anhålla om pass. Diskussionen på mötet utmynnade i att de ca 3.000 deltagarna svor en högtidlig ed på att vägra underkasta sig den nya lagen. Gandhi framhöll i sitt tal det allvarliga i situationen och att det sannolikt skulle bli fråga om en kamp på liv och död för dem som höll sig till sitt löfte om passivt motstånd. Senare beskrev han rätt utförligt denna fas av kampen mot britternas kolonialvälde i boken "Satyagraha i Sydafrika" (skriven sedan han återvänt till Indien, under diverse fängelsevistelser i början av 1920-talet). Det framgår av boken, att Gandhi själv betraktade mötet i den judiska teatern 11 september 1906 såsom en vändpunkt; det var här Gandhis filosofiska begrepp om satyagraha (av sanskritorden satya, sanning, och agraha , fasthet) hade sin upprinnelse. Ordet som sådant togs visserligen inte i bruk vid det tillfället, utan först något år senare efter en tävling, som utlystes av tidningen "Young India", för att skapa ett indiskt uttryck i stället för engelskans 'passive resistance'.

2
I Chile mördades landets folkkvalda president Salvador Allende den 11. september 1973 under statskuppen, som utfördes samma dag av militären under Augusto Pinochets ledning, som understöddes av USAs regering. USAs regering släppte sedermera den sk Hincheyrapporten, i vilken det förnekas, att den amerikanska underrättelsetjänsten CIA deltog aktivt i själva kuppen. Det framgår dock av Hincheyrapporten att man följde med händelseutvecklingen med en gillande sidoblick.

3
Idag, 11 september 2010 har det gått 9 år sedan de ödesdigra 9/11-händelserna i New York och Washington. Brotten som då begicks är fortfarande ouppklarade. Uppenbart är i alla fall att den historia som Bushadministrationen konstruerade och som Obamaadministrationen håller fast vid, inte kan hålla streck. Ändå har den officiella 9/11-historien fått rättfärdiga de långa och synnerligen blodiga angreppskrigen mot Afghanistan och Irak där flera miljoner människor, främst civila, har dödats eller fördrivits från sina hem.
Tillägg
Den viktigaste av de tre ovannämnda världshistoriska händelserna är kanske den förstnämnda. Attentaten i New York och Washington för nio år sedan inger ju inget hopp inför framtiden. Med kuppen i Chile 1973 är det lite annorlunda eftersom vi fortsättningsvis kan låta oss inspireras av en nobel och modig figur som Salvador Allende och av det slags demokrati, som han försökte främja. Men i grunden är det bara den skenbart obetydligaste första händelsen, dvs inledningen till filosofin om satyagraha, som i längden kan hjälpa oss att leva vidare och behandla varandra väl den 11 september och under årets övriga dagar.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

28 September
2010

"Att döda är bättre än sex."

[911] 

"Ädlaste mål
Oss lyser på vår bana"
skaldade poeten i Björneborgarenas marsch. Orden i denna krigiska sång väcks till liv i den norska soldatens uttalande om en blodröd dimma ('red mist'), som han såg i talibanens dödsögonblick. "Än kan med oväns blod ett fält här färgas rött", skrev Runeberg också. Knappast utan en rysning av välbehag.
"Dö för vårt land
Är leva för vår ära."
förklarade vår Johan Ludvig vidare. Så kunde soldaten leva ärofullt ända fram till inte alltför länge sedan.

Och sådana ädla aspirationer anser säkert en och annan gudskrigare sig fortfarande hysa. Medan andra talibaner förstås är ute för att tjäna pengar på narkotikahandel eller helt enkelt för att de får ordentligt betalt. Hur många miljarder dollar har t ex amerikanska CIA och pakistanska ISI spenderat på att utbilda och utrusta talibanerna och krigsherrarna i Afghanistan?*

Ja, "Västs" krig i Afghanistan, från första början ett brottsligt angreppskrig, utgör en lång och vid täckmantel för allehanda brott . Först och främst håller detta krig igång det militär-industriella-akademiska komplexet och ser till att krigsbaronerna får sina vinster.

Men för våra pojkar i Afghanistan återstår bara denna motivering:
– Det är så som det är här nu, precis som vi hoppades att det skulle bli. Man låter sig inte värvas till Afghanistan för att rädda världen, utan för att vara med i ett ordentligt krig, säger soldaterna enligt VG. Enl Hbl 28.9.2010.


Publicerad i Hbl 7.10. under rubriken "Lång och vid täckmantel". "Döda är bättre än sex" var rubriken på ett reportage i Hbl 28.9. om en del norska soldaters framfart i Afghanistan.

Fotnot:

* Jag vet inte svaret på frågan. Att CIA och ISI fr o m slutet av 1970-talet har plöjt ner miljarder i understöd till mujaheddiner och talibaner i Afghanistan är i alla fall ett faktum. Se härom Paul Jays intervju med paret Paul Fitzgerald och Elizabeth Gould.

 

 


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

27 October
2010

Krigsdagböckerna: tumör eller metastas?

[911] 

Per Wirtén, min favorit bland ledarskribenterna på andra sidan Östersjön, kommenterar idag de sk Krigsdagböckerna från Wikileaks. Wirtén konstaterar att de amerikanska kommentarerna till de nya avslöjandena om tortyr av krigfångar i Irak hittills har varit oförsvarligt lama. "Tortyren kommer att fortsätta, tumören bli elakare och demokratin förgiftas så länge landets politiska ledning vägrar juridisk prövning eller åtminstone öppen utredning", skriver han.

Den nog så träffande tumörliknelsen får mig att tänka på boken ”WTC 7 och dess mystiska kollaps Varför den officiella rapporten om 11 september är ovetenskaplig och osann” av David Ray Griffin (Hft. / 408 sidor, Alhambra förlag 2010). Varför? Jo, helt enkelt för att här har vi en annan sjuk punkt i dagens offentlighet. Vilka tidningar har recenserat ifrågavarande verk? Vilka ledarskribenter har kommenterat det? Vem vågar lyssna?

Jag tror vi nödgas erkänna att denna tumör, som enligt Per Wirtén förklarar varför den amerikanska publiken och presidenten inte längre reagerar på Krigsdagböckernas tortyravslöjanden, bara är en metastas. Vi måste också inse, att den sjukdom som vi talar om inte begränsar sig till Amerika. Denna cancer har dessvärre drabbat hela människosläktet.

Häromdan efterlyste Per Wirtén modiga EU-politiker (vilket jag kommenterade i mitt föregående blogginlägg). Det finns faktiskt några EU-politiker som vågar se och lyssna. En sådan är europaparlamentarikern Giulietto Chiesa. I februari 2008 anordnade Chiesa en visning av filmen ZERO i EU-parlamentet, åtföljd av en debatt tillsammans med den japanska riksdagsmannen Yukihisa Fujita samt den ovannämnda amerikanska filosofen David Ray Griffin. Evenemanget var i och för sig välbesökt – men det utmynnade ändå i en total mediaflopp. Inga journalister vågade nämligen bevaka det. Det offentliga EU stängde sina öron.

Den ifrågavarande cancern är f ö möjlig att datera. Men det var inte 11 september 2001 som den började, utan långt tidigare, dvs 6-9 augusti 1945.

Efter att följt med sjukdomens förlopp under större delen av min livstid har jag kommit till vissa slutsatser angående botemedlen. Det kommer knappast att bli någon stor operation av cancerhärden i form av en 9/11-rättegång i stil med Nürnbergprocessen. En sådan behövs kanske inte heller. Det viktigaste vore att medier och ledarskribenter, inte bara i USA utan också i EU erkände sjukdomsläget och började tala om det. Så kan vi européer också bäst hjälpa våra vänner amerikanarna och deras president Obama att ta itu med sitt militär-industriella-akademiska komplex (det som redan Eisenhower varnade för) – samtidigt som vi angriper vårt eget transatlantiska komplex.

Ovanstående ingår också i Ny Tid 19.11.2010


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   följande artikelblock

27 November
2010

En inte helt vanvettig bok om vår galna närhistoria

[911] 

Nedanstående var avsett att publiceras tillsammans med inlägget "Krigsdagböckerna: tumör eller metastas?" som ingick i Ny Tid 19.11.2010. Chefredaktören ansåg emellertid min bokanmälan vara "alltför konspiratorisk" för publicering i Ny Tid. Nu har jag i alla fall arbetat lite vidare med texten på egen hand, inte för att göra den mindre "konspiratorisk", utan snarare tvärtom: för att så öppet, klart och tydligt som möjligt konspirera vidare mot lögnen och bedrägeriet.

 

David Ray Griffin: WTC 7 och dess mystiska kollaps. Varför den officiella rapporten om 11 september är ovetenskaplig och osann. Översättning av Alhambra Förlag, Furulund 2010.

 

Härmed utlyses en tävling för de Ny Tid-prenumeranter, som redan tidigare har fått läsa någonting om “WTC7 och dess mystiska kollaps” (boken av David Ray Griffin som härmed anmäls) i Hbl, Vbl, ÅU, Bbl, VN, ÖN, Österbottningen eller Kyrkpressen. Den första som hör av sig vill jag nämligen gärna bjuda på gratis lunch (med eller utan mitt sällskap) å nepalesiska restaurangen Mount Everest i Helsingfors. I lunchen ingår förrätt, varmrätt, naan-bröd, vin, te eller annan dryck samt efterrätt.

Ifall nu någon av Ny Tids prenumeranter, som inte ännu har fått läsa någon tidigare anmälan eller recension av den ifrågavarande boken i något av våra inhemska pressorgan (lägg därtill DN, SvD, Abl, Expressen m fl rikssvenska tidningar), ändå gärna skulle vilja ha den där lunchen (i mitt sällskap) ber jag honom/henne ta kontakt i alla fall, så får vi se om det går att hitta ett lämpligt datum.

Men vore det inte viktigare att prata om innehållet i boken i stället för att orda såhär mycket om en ynka gratislunch? Jo, på sätt och vis.

Å andra sidan utgår jag ifrån att ca hälften av läsarna har stött på internetvideon där man ser fyrtiotvåvåningsskrapan WTC 7 dråsa ner på marken som en hösäck. Jaså, inte det? Då föreslår jag ett besök i Archive.org (se www.archive.org/details/sept_11_tv_archive).

Nåmen -- eh bien, som fransosen säger -- om man har sett videosnutten så anar man ju hur det hela hänger ihop. Ja, man vet redan att det hela inte hänger ihop. Eftersom skyskrapor aldrig någonsin ramlar rakt ner på marken i fritt fall (såvida de inte rivs kontrollerat med sprängämnen) är den officiella rapporten om 11 september ovetenskaplig och osann. Det negativa svaret på frågan “Är den officiella rapporten om 11 september vetenskaplig och sann?” följer alltså med en logik vars stränghet för tankarna till Bertrand Russells och Alfred North Whiteheads gemensamma verk Principia Mathematica. Whitehead är f ö Griffins filosofiska läromästare, vilket han har dokumenterat i tiotals akademiska böcker, senast i boken Whitehead's Radically Different Postmodern Philosophy. An argument for its Contemporary Relevance (State University of New York Press 2007).

Man behöver hänvisa till kunskaper i fysik som ingår i högstadiekursen. Men man behöver i och för sig inte rådfråga Newton för att få veta att äpplet faller fritt till marken -- om inte någonting hindrar det att ifrån att falla fritt, förstås. Och en skyskrapa innehåller någonting, bör det understrykas. WTC 7 innehöll ett skelett av stål.

Av ovanstående kunde man kanske sluta sig till att det egentligen är alldeles onödigt att plöja igenom Griffins drygt fyrahundra sidor.

Ack, om det bara vore så enkelt! Men nu påstår det (världsledande) “Nationella Institutet för Standard och Teknologi” (NIST) i sin slutrapport om WTC 7 (hösten 2008) "att ett höghus för första gången någonsin helt störtade samman, primärt till följd av brand" (NIST NCSTAR 1A, xxxv ; även på NIST NCSTAR 1-9: 617; cit enl Griffin a a, 199).

Det tog sju år innan NIST lade fram sin "förklaring" av den tredje WTC-skyskrapans kollaps på eftermiddagen 11 september 2001. Under tiden har skepsisen och "konspirationsteorierna" hunnit växa till sig betydligt. Detta har otvivelaktigt bidragit till att tvinga fram "en förklaring" av en händelse som myndigheterna helst inte ville veta av. I den officiella, av USAs regering och kongress tillsatta 9/11-kommissionens rapport år 2004 förbigås byggnad 7 med tystnad. Den officiella rapporten bär den talande titeln "The National Commission on Terrorist Attacks Upon The United States". Att terrorister kapade flygplan och flög in dem i tvillingtornen har vi ju alla sett på film otaliga gånger. Det kan vi bara inte sådär utan vidare förneka. Men hur lyckades terroristerna ta ned denna tredje skyskrapa på tio röda sekunder med sina två kapade flygplan flera timmar efter att de två första tornhusen kollapsat?

Att den tredje skyskrapans stålskelett demolerades genom en sk kontrollerad rivning på eftermiddagen den 11 september 2001, sannolikt med nanotermit (Griffin hänvisar till den danska nanokemisten Niels Harrits med fleras artikel i The Open Chemical Physics Journal 2002:2 i vilken redovisas för fynd av nanotermit i dammet från 9/11), är ett obehagligt faktum, som medier och myndigheter har lämnat i skymundan. Helt mörklagd har WTC 7:s kollaps inte förblivit. Intervjuer med Harrit m.m. har sänts i vissa länders teve. Men varken i Finland eller Sverige har något storstadsblad (eller småstadsblad, för den delen) till dags dato har vågat anmäla eller recensera den förhandenvarande boken av David Ray Griffin! (Detta skrevs 29.10.2010; ifall det inte längre stämmer räknar jag som sagt med att få bjuda någon av mina ärade läsare på krogen. Tillägg 27.11.: Anbudet gäller ända till fram 31.12.!)

 

I den fria världen står det än så länge var och en fritt att, liksom filosofen Griffin, påstå att inte heller WTC 7 störtade samman primärt p g a av brand utan att det finns en annan, mycket närmare liggande förklaring, nämligen att byggnaden raserades av yrkesmän, som specialiserat sig på sprängning av byggnader. Griffin har tagit med i sin bok ett kapitel med rubriken "Några grundregler för vetenskaplig metodik" (ss 39-54). Reglerna han lyfter fram och som han anser att NIST har brutit emot, är, för det första, "principer som kränkts genom vetenskapligt bedrägeri i strikt mening":
  • Bevis får inte fabriceras.
  • Bevis får inte förfalskas.
  • Relevanta bevis får inte förbigås.
För det andra handlar det om "principer som kränkts genom vetenskapligt bedrägeri i vidare mening":
  • Utomvetenskapliga hänsyn får inte bestämma slutsatserna
  • En utredning bör utgå från den mest sannolika hypotesen.
  • När två eller fler hypoteser verkar lika rimliga bör man välja den enklaste.
  • Skenargument måste undvikas.
  • Påståenden som vid en första anblick förefaller orimliga bör inte framläggas utan goda skäl
  • Unika orsaker bör inte utan goda skäl förklara alldagliga fenomen.
  • Vetenskapsmän bör inte föra fram påståenden som förutsätter att naturlagar har satts ur spel.
  • Vetenskapligt arbete bör granskas av andra vetenskapsmän innan det publiceras.
Griffin ägnar 400 sidor (varav över 50 har gått åt enbart till fotnoterna) åt att visa hur NIST har brutit mot dessa elementära regler. Hans framställning kännetecknas av logisk skärpa och stöds med empiriska belägg. Ändå har hans avvikande tes inte blivit omtalad och debatterad i det offentliga samtal vars mest auktoritativa arenor kanske ännu en liten tid utgörs av det tryckta ordet och Rundradion.

Skrev jag avvikande tes? Jag borde inte ha kallat Griffins tes för avvikande, eftersom den är det enbart i förhållande till den rådande makten i samhället precis som Galileos påstående att jorden rör sig kring solen på sin tid stod i bjärt kontrast till hur man förutsattes tänka och tycka.

Att chefredaktörer och ledarskribenter avviker från sanningen inräffar ofta. Om de i detta fall inte direkt har farit med osanning så har de i alla fall aktat sig väldigt noga för att själva avvika ifrån NIST:s ovetenskapliga osanningar. Beror det på auktoritetstro och allmän underdåninghet? Eller rädsla för att förlora sina fina jobb?

För egen del vill jag inte gärna misstänka existensen av en konspiration, bortsett från existensen av den "teori" som säger att Usama bin Ladin och hans 19 terrorister sänkte tre skyskrapor med två flygplan. Att det är en "konspirationsteori" är ju alldeles påtagligt.

 

Quo usque tandem, Catilina, abutere patientia nostra? Hur länge skall du, Catilina, missbruka vårt tålamod, utropade Cicero år 63 f Kr kort före den romerska republikens fall. Cicero fortsatte: Quam diu etiam furor iste tuus nos eludet? Hur länge skall detta ditt vanvett ännu få driva sitt spel med oss?

Och hur länge ska våra journalister framhärda i sin tystnad om den officiella 9/11-historiens vanvett innan de själva blir tokiga? "Ovetenskaplig och osann" -- liknar inte det en definition av... "vanvettig"? Det är först och främst journalisterna jag skulle vilja rekommendera denna bok. Alla de som journalisterna har underlåtit att upplysa om de förkrossande resultaten av Griffins forskning kommer ju inte att orka plöja igenom hans faktaspäckade och detaljerade redogörelser.

Det är naturligtvis nedslående att bli varse ett såpass allvarligt vetenskapligt bedrägeri som det är fråga om i det här fallet. Men i längden blir det bäst för själen att få det utrett.

De journalister och vetenskapsmän som i snart tio år har låtit sig duperas av krigspropagandan -- det är nämligen precis vad den officiella "teorin" om 9/11 är -- eller åtminstone hållit inne med sina tvivel skulle kanske ändra åsikt ifall de läste denna bok. Men kommer de att göra det? Kommer de att våga följa den indiska medborgaraktivistens exempel att, när det behövs, motsäga också vad de själva tidigare hållit fast vid och inpräntat i sina läsare, lyssnare och tittare?

"Under mitt sökande efter Sanning har jag förkastat många idéer och lärt känna många nya ting [. ..] Den läsare som finner att jag motsäger vad jag har sagt i en skrift i någon annan av mina skrifter borde därför, om han fortfarande litar på att jag är vid mina sinnens fulla bruk, hellre välja vad jag säger om saken i den senare skriften." (Gandhi, Hind Swaraj, förordet.)

 

David Ray Griffin, som snarare än en medborgaraktivist kunde kallas vår tids Cicero, har f ö skrivit flera 9/11-böcker, däribland en om nutidens Catilina (Usama bin Ladin. Död eller levande, Alhambra 2009). I svensk översättning föreligger även Griffins Motsägelser om 11 september : ett öppet brev till USA:s kongress och press (Alhambra 2008). Hans senaste bok i ämnet heter Cognitive Infiltration. An Obama Appointee's Plan To Undermine the 9/11 Conspiracy Theory (2010). Jag har anmält två av prof. Griffins tidigare böcker om 9/11, dvs The New Pearl Harbor (2004) samt The 9/11 Commission Report. Omissions and Distortions (2005) i artikeln "Vad var det som hände 11.9.2001?, Ny Tid 25.2.2005.

Vi ses på Mount Everest!

Mikael Böök
Gammal nors, dvs fd elev i Svenska normallyceum


Prev  1   2   3   4   5   6   [7]   8   9   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23