Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ 911 ]
911 var en konspiration. Konspiratörerna var antingen Osama Bin Laden och de 40 araberna, enligt vad vi hittills har fått se, höra och läsa. Eller...

föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   [9]  

07 May
2012

Den hemligstämplade kvinnan

Fortsättning av ämnet: "Bra bibliotekarier är borna underrättelseagenter"
[911] 

"Bra bibliotekarier är borna agenter. De äger alla färdigheter och egenskaper som behövs i underrättelsetjänsten: nyfikenhet, vida kunskaper, gott minne, fallenhet för organisation och analys samt försiktighet" (cit o övers enl Marilyn Johnson, This Book Is Overdue!: How Librarians and Cybrarians Can Save Us All)

Häromdan utkom en ny bok som får mig att ta upp denna tråd på nytt. (Se tidigare blogginlägg här.) Författaren är inte bibliotekarie men amerikanska biblioteksföreningen ALA tycker uppenbarligen att hon är värd att lyssna på eftersom de inbjöd henne att hålla ett av huvudanförandena på sin årliga kongress år 2007 (läs om detta och se videoklippet via webbsidan www.oif.ala.org/oif/?p=36.)

Personen ifråga heter Sibel Edmonds och i dagarna har hon alltså utkommit med boken "Classified Woman" på, som det verkar, eget förlag. Titeln -- "Den hemligstämplade kvinnan" -- låter kanske som ett skämt men visar sig, när man kommit lite längre än till hälften i boken (eller kindleversionen) böra uppfattas helt bokstavligen: de amerikanska myndigheterna har rentav hemligstämplat Sibels födelsedatum och -ort för att inte tala om vad hon vet. Bakgrunden är den att fru Edmonds under ca ett halvt år, nämligen från oktober 2001 till mars 2002, jobbade som översättare och tolk (turkiska, farsi) hos federala polisen FBI -- innan hon fick sparken. Här kommer ett smakprov på vad hon vet:

"Jag kände till olaglig narkotikaverksamhet som gick ut på att turkiska och albanska organiserade brottslingar anskaffade, transporterade och distribuerade opiumbaserade produkter österifrån -- huvudsakligen från Afghanistan -- till Västeuropa och Förenta Staterna och att detta skedde i nära samarbete med vissa grenar av NATO och med Utrikesdepartementets samt vissa Pentagonanställda individers fulla vetskap. Jag var också medveten om att USAs regering, eller åtminstone delar av den, avsiktligt dolde dessa aktiviter och att detta inte bara innebar att skydda de iblandade från brottsutredning från den amerikanska polisens (inklusive narkotikapolisen DEA:s) sida utan också att i vissa fall komplettera deras operationer. När allt kommer omkring bidrog ju inkomsterna från dessa illegala aktiviteter till att finansiera Turkiets och några centralasiatiska länders inköp av vapen och materiel som tillverkats i USA; med hjälp av förfalskade certifikat och på andra olagliga vägar hamnade en del av dessa varor sedan också i svartlistade länder"(cit o övers ur trettonde kapitlet i Sibel D Edmonds: Classified Woman, Published by Sibel Edmonds, Alexandria/Virginia, USA 2012 - MB)

I hopp om att väcka tankar och frågor om bibliotekariernas roller och identiteter nu och i framtiden skulle jag vilja anföra ännu ett citat:

"It is not so much that a person has to deny one identity to give priority to another, but rather that a person with plural identities has to decide, in case of a conflict, on the relative importance of the different identities for the particular decision in question" (enl Amartya Sen: Identities & Violence. The Illusion of Destiny. Penguin Books 2007, s 29 ; den här boken föreligger i svensk översättning av Anna Sörmark med titeln Identitet och våld : Illusionen om ödet )


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   [9]  

15 June
2012

"Problemet är inte att skeppet läcker, utan att det är lastat upp till relingen"

Mer om Julian Assange, Bradley Manning och WikiLeaks
[911] 

Attackerna mot WikiLeaks, Julian Assange och Bradley Manning verkar lyckas över förväntan. I media framställs Assange numera som en fallen hjälte, redan dömd av publiken om än inte ännu av en domstol. Manning vill man helst bara glömma och kring WikiLeaks råder samma tystnad som kring Amazons, VISAs, PayPals med flera privatbolags politiskt motiverade stängning av dess bank- och internetförbindelser. Nu återstår kanske bara ett par veckor innan Julian Assange överlämnas till Sverige, om inte Europadomstolen åtar sig hans fall. I USA utkom för några dar sedan boken Private: Bradley Manning, WikiLeaks, and the Biggest Exposure of Official Secrets in American History av Denver Dicks. Jag översätter en fråga och ett svar ur Democracy Now!s intervju med författaren:

JUAN GONZÁLEZ: Du pekar också på det faktum att systemet självt blir mer sårbart i denna metastasliknande nya säkerhetsstat, som lägger tonvikten på insamlandet av information. Ju mer information systemet samlar in, centraliserar och delar mellan sina förgreningar, desto större möjlighet ges individer som Bradley Manning -- som visserligen var mycket skicklig, men dock bara en vanlig soldat i det militära -- att att komma åt nycklar till och få tillgång till denna skattkammare av underrättelser.
DENVER NICKS: Det är alldeles riktigt. Häromdan skrev jag om New York Times två förstasidesreportage om insider information. Det ena reportaget handlade om ursprunget till Stuxnet-viruset och det andra om den sk dödslistan och avrättningarna medelst drönarattacker; båda anses allmänt gynna presidentens chanser i det stundande valet. För min del är jag inte säker på att de här historierna vittnar särskilt gott om presidenten men sådan var ju tolkningen. Bägge historierna citerar sekretessbelagd information, som högt uppsatta, konfidentiella källor har låtit tidningen ta del av.
Senator McCain och andra har gjort stor sak av detta sekretessbelagda flöde, som förefaller att strömma ut från Vita Huset. Vita Huset tycks å sin sida inte anstränga sig speciellt mycket för att täppa till läckagen. Lagstiftare har sagt att de tänker införa lagar mot läckorna, men därmed kommer man inte åt källan till problemet. Som jag skrev är problemet inte att skeppet läcker, utan att det är lastat ända upp till relingen. I denna tidsperiod efter 11 september där utrikespolitiken förs på skuggsidan ("in the shadows", som Dick Cheney sade) har fler människor tillgång till mer hemlig information än någonsin tidigare. Vi är mer beroende än någonsin av läckor för att kunna veta vad vår regering gör. Läckorna är inte bara oundvikliga, de är nödvändiga. Och om om administrationen läcker ut information för att plocka politiska poäng så är detta visserligen förkastligt, men det är inte där problemet ligger.
Marx använde begreppet samhällets överbyggnad; idag borde vi kanske hellre tala om dess informationsstruktur. Underligt nog låter 'informationens infrastruktur naturligare, eftersom informationen idag i högre grad än tidigare kan tyckas bestämd av sin förhärskande teknologi, dvs den digitala datatekniken. Således verkar överbyggnaden, informationens struktur, numera vara inbyggd i samhällets infrastruktur, dvs i basen. En slutsats av detta resonemang måste i varje fall bli, att Marx tankar om 'bas' och 'överbyggnad' är förlegade (om nu någon trodde att de fortfarande är gångbara). Uppenbart är, att samhällets informationsstruktur håller på att genomgå en metamorfos, som inte bara gäller den ovannämnda säkerhetsstaten, underrättelseväsendet och de mjukvarurelaterade eller -betingade informationsläckorna utan också mediavärlden och nyhetsflödet. Under decenniet efter 11 september har sålunda västpressens och de västliga nyhetsbyråernas hegemoni småningom urholkats av sådana nykomlingar som det Quatar-finansierade Al-Jazeera och RT (tidigare Russia Today). Här tycks vi befinna oss ett steg högre upp i 'överbygganden' men det är icke desto mindre fråga om en strukturell förändring, som desstutom också den betingas av ... internet. Internet tycks alltså samtidigt höra till 'basen' och 'överbyggnaden' och dessutom förefaller dess verkningar att sträcka sig både långt uppåt och långt neråt i samhällsbyggnaden. Jag nämnde redan hegemonibegreppet, som ju teoretiserades och utvecklades av Gramsci under den italienska fascismen ; också det behöver minst sagt ses över. Till sin kärna är G:s hegemonibegrepp fortfarande högst aktuellt (hur skulle det kunna förhålla sig annorlunda i en värld som fortsättningsvis domineras av stormakter och -företag!) men det behöver idag framför allt anpassas till globalplanet, som i synnerhet kärntekniken och internet på ett alldeles nytt sätt har gjort till vår verklighet.
Julian Assange deltar förresten på sin kant också i ovannämnda RT, där han sedan ett par månader leder sin egen talk-show. Den är värd att följa med oberoende av ens känslor beträffande debattledarens person. Programmet utökas varannan vecka med en ny episod -- vanligen ett samtal med eller mellan en eller två personer. För närvarande finns åtta episoder att tillgå via http://rt.com/tags/the-julian-assange-show/


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   [9]  

24 June
2012

CIA hade Usama bin Ladin på kornet ett år före 11 september 2001

... men måste lyfta fingret från avtryckaren
[911] 

Nyligen publicerade dokument från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA ger vid handen att regeringen kände till Usama bin Ladins attackplaner men lät bli att döda eller fånga honom. Dokumenten publicerades 19 juni av de amerikanska journalisternas Nationella säkerhetspolitiska arkiv (National Security Archive).

Arkivet lyckades  med stöd i den  amerikanska lagen om informationsfrihet få tillgång till 120 CIA-dokument, som belyser Bushadministrationens passivitet i kampen mot terrorister före händelserna 11 september 2001. 

Särskilt komprometterande för USA:s regering är dokument som  visar att  CIA ett helt år före attackerna mot WTC och Pentagon lyckades spana in  bin Ladin med hjälp av en drönare.  Underrättelseorganisationen hade emellertid inte tillstånd att använda drönaren för att döda terroristledaren och  Bushadministrationen ströp CIA:s penninganslag  för  att fortsätta operationen mot Usama bin Ladin.  Uppgifterna i de nyligen publicerade CIA-dokumenten motsäger direkt regeringens många påståenden om att man aggressivt bekämpade terrornätverket al-Qaida och att ingen kunde ha förutsagt  terrordåden 11 september 2001.

Det framgår av dokumenten, att Vita Huset fick ta emot många förvarningar om  al-Qaida-attacker mot Förenta Staterna. Mellan juni och september 2001 upplyste inte mindre än sju rapporter från erfarna CIA-tjänstemän  att terrorattacker var att vänta inom en snar framtid. 

De nyligen offentliggjorda promemoriorna och epostbreven  från CIA  anses utgöra en viktig källa till bakgrundsinformation om 11-septemberhändelserna trots att dokumenten har redigerats och censurerats kraftigt före utgivningen.  Dokumenten ger t ex  inga nya upplysningar om CIA:s roll i förhören av Khalid Shejk Muhammed, som anklagas för att ha lett attackerna mot WTC och Pentagon för mer än tio år sedan, vilket antagligen beror på att CIA vill undvika anklagelser om tortyr.

Mikael Böök

Läs mer:

Jordan Michael Smith: New NSA Documents Contradict 9/11 Claims, Salon June 19, 2012, 

National Security Archive:  The Central Intelligence Agency's 9/11 File


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   [9]  

09 July
2012

Hon som blåste i visselpipan

[911] 

Sibel Edmonds: Classified Woman. A Memoir. Published by Sibel Edmonds, Alexandria, Virginia (USA) 2012.

Nu har Sibel Edmonds, kvinnan i filmen Une femme à abattre/Kill the Messenger (som för några år sedan visades av FST) gett ut en spännade och välskriven bok om sina upplevelser. Man nänns knappt släcka sin kopia av e-boken innan morgonen randas efter sträckläsning av alla tjugo kapitel.

Fru Edmonds hade hade mot slutet av 1990-talet ansökt om en praktikplats vid federala polisen FBI, vilket passade ihop med hennes studier i straffrätt och psykologi. Så inträffade 11 september 2001 och den då 32-åriga Sibel, som vuxit upp i Turkiet och Iran, inkallades för att göra en tolk- och översättarinsats för sitt nya fosterland dit hon utvandrat i unga år för att undvika att bli politiskt förföljd som sin far, en demokratiskt sinnad läkare från Azerbaidzjan, och för att söka friheten. I USA hade hon gift hon sig, beviljats ett nytt medborgarskap och inlett universitetsstudier.

Hennes födelsedatum och -ort får vi inte veta. Myndigheterna anser denna person vara så farlig för landets säkerhet att hennes personuppgifter inte får publiceras. Allmänna åklagaren John Ashcroft lade redan i oktober 2002 locket på fallet Sibel Edmonds med hänvisning till State Secrets Privilege, en sällan åberopad regel, som sedermera har tagits i flitigt bruk. Sibel Edmonds skulle bli ett precedensfall.

Särskilt förbjudet har det varit att diskutera vad fru Edmonds fick veta under det halvår hon var anställd av FBI. I juni 2004 lade Ashcroft munkavle också på Kongressen. Och inte nog med det: senatorerna Grassleys och Leahys inlägg, som de redan hade publicerat på Kongressens webbplats för att stöda Sibel Edmonds krav om en rättslig utredning av vad hon erfarit vid FBI, hemligstämplades retroaktivt. Som taget ur en roman av Kafka.

Vilka känsliga ämnen tar då författaren av Classified Woman (”den hemligstämplade kvinnan”) upp? Det gäller t ex finansiering av amerikansk vapenexport till Turkiet med pengar från narkotikasmuggling. Det handlar om utförsäljning av amerikanska kärnvapenhemligheter till högstbjudande, där höga amerikanska ämbetsmän och politiker (icke namngivna i boken) sägs ha varit inblandade. Fru Edmonds avslöjanden om detta har f ö tidigare publicerats av brittiska Sunday Times (8.1.2008.)

Boken berör också underrättelsearbetet kring 11-septemberhändelserna. Kort efter att hon börjat på FBI i oktober 2001 noterade Edmonds, när hon kollade ett sammandrag av en tidigare översättning av ett ljudband, att översättaren hade missat några potentiellt viktiga detaljer om skyskrapor. Till hennes förvåning for avdelningschefen Mike Feghali iväg med hennes anteckningar och befallde henne att omedelbart avsluta arbetet med det ifrågavarande materialet.

När Sibel tog upp incidenten med sin arbetskamrat Sarshar Behrooz berättade denne, att en fd chef för persiska shahens hemliga polis SAVAK i april 2001 hade varnat FBI om ett förestående angrepp mot amerikanska städer med kapade flygplan. I juni hade han velat försäkra sig om att hans uppgifter hade nått fram till högsta ort i USA och lett till åtgärder. Eftersom polisagenterna inte var säkra på att så hade skett skickade de och Behrooz tillsammans en formell rapport om SAVAK-mannens utsagor till Thomas Frields, chefen för FBI:s avdelning för terrorismbekämpning.

När Behrooz kort efter den 11.9.2001 tog upp saken på nytt med FBI-agenterna berättade dessa, att Frields hade förbjudit dem att nämna ett ord om saken. ”Vi fick aldrig några varningar. De där samtalen har aldrig förts. Punkt och slut!”, dundrade Frields.

Lite senare gick det upp för Sibel Edmonds, att en av hennes arbetskamrater, Melek Can Dickerson, och dennas man, majoren i flygvapnet Douglas Dickerson, arbetade i det fördolda för kriminella element, som FBI undersökte efter 9/11-händelserna. Edmonds ansåg sig ha bevis föratt paret Dickerson hade lyckats infiltrera översättaravdelningen och att parets uppdragssgivare inte bara var iblandade i knarksmuggling och illegala vapenaffärer utan också i utauktioneringen av USA:s kärnvapenhemligheter. Genom att kombinera rapporter från olika agenter kunde Sibel Edmonds också konstatera, att två av dessa misstänkta individer hade förbindelser med ”ett institut som finansierar terrorism och som är direkt relaterat till 9/11 och en del saudier”.

Under resten av sin tid på FBI försökte Sibel förgäves föra sina upptäckter vidare inom FBI:s beslutshierarki. Men det ledde bara till att hon i mars 2002 på nytt kallades till ett sådant förhör med lögndetektor, som hon hade måst genomgå före sin anställning. Om hon vägrade, eller om förhöret gick illa, skulle hon bli avskedad, fick hon höra. Förhöret gick bra men Sibel Edmonds fick sparken – utan giltig orsak.

Vid det laget var Sibel Edmonds mogen för att bli en whistleblower. Så kallas en som blåser i visselpipan när polisen inte själv har förstånd eller mod att göra det. Under de följande åren besvärade fru Edmonds och hennes advokater sig igenom alla amerikanska rättsinstanser för att det hon vet ska bli undersökt av domstol, men varje gång utan att nå sitt mål. Sibel Edmonds och Sarshar Behrooz hördes också av den officiella 9/11-kommissionen, men när kommissionen lade fram sin rapport i augusti 2004 hade deras vittnesmål minimerats till en intetsägande fotnot.

Under läsningen av den här boken har jag funderat över translatorns yrke, som i vissa avseenden liknar bibliotekariens respektive (den kvinnliga) underrättelseagentens värv. Yrkeskraven är allmänbildning, omdömesförmåga, pålitlighet, noggrannhet, systematik, diskretion... Ja, och så ska de absolut inte sticka upp. Men all ödmjukhet kan gå för långt. Det är dags att många fler av intellektets servicearbetare följer Sibel Edmonds exempel!


Mikael Böök

Recension i Vasabladet 14.6.2012


Prev  1   2   3   4   5   6   7   8   [9]  

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23