Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ grundlagar ]
Vilka lagar lyder vi? Borde vi stifta nya grundlagar?

[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

22 September
2005

Medborgarna i en demokrati ska inte påtvingas nya grundlagar

[grundlagar] 

Inledning: Medborgarna i en demokrati ska inte påtvingas nya grundlagar. Här ska jag blogga nyheter, nya synpunkter och gamla sanningar.

På en presskonferens utanför Bryssel erkände José Manuel Barroso igår, att det kommer att ta minst 2-3 år innan EU får en grundlag.


[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

23 September
2005

Om att regera med internet

[grundlagar] 

The Working Group on Internet Governance (WGIG) har gett ut sin första rapport. Biblioteket (ordet, begreppet) nämns inte i rapporten. Rapportens författare inser inte att internet förändrar styrningen av staterna och samhällena, att styrningen inte kan fortsätta som tidigare efter internets ankomst.    

Styrning handlar om kontroll, kontroll bygger på information och information bygger i sin tur hädanefter på internet.  Styrningen av internet har alltså internet som förutsättning. För att finna formlerna för styrningen av internet måste man vara beredd att omvärdera de existerande stats- och organisationsformerna inklusive det internationella politiska systemet (som tillsvidare bara är ett embryo).  Internet både möjliggör och nödvändiggör nya styrformer för de mänskliga samhällena.

WGIGs definition av internetstyrning (internet governance):

"Internet governance is the development and application by Governments, the private sector and civil society, in their respective roles, of shared principles, norms, rules, decision-making procedures, and programmes that shape the
evolution and use of the Internet."

Jag föreslår att  biblioteket uppfattas som en statsmakt vid sidan av regeringar, domstolar och lagstiftande församlingar.  Av ett sådant synsätt följer en alternativ definition av internetstyrningen. Min  definition av internetstyrning skulle se ut ungefär såhär
"Internet governance is the development and application by the library of shared principles, norms, rules, decision-making procedures, and programmes that shape the evolution and use of the Internet."
Jag tror inte att de problem som WGIG identifierar i den nuvarande internetstyrningen kan lösas inom hittillsvarande internationella samarbetsformer. Sålunda är USAs nuvarande monopol på administreringen av rotsystemet och dess filer förvisso problematiskt men det blir inte bättre av att överföra ansvaret för denna uppgift på ett interstatligt organ, eller på ett organ som är sammansatt av representanter för regeringarna, storbolagen och civilsamhället. Lösningen består som sagt i att låta  biblioteket  sköta styrningen av internet.


[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

24 September
2005

"Vi borde ta ett internationellt grepp på skattepolitiken"

Sony Kapoor i Stockholm
[grundlagar] 

Pingströrelsens tidning Dagen rapporterade  medborgaraktivisten Sony Kapoors synpunkter på skatteflykt och skatteparadis den 16.9. Också Svenska Dagbladet  ägnade  en artikel åt faktum, att skatteflykt tar mycket mer än biståndet ger.

Hur? De transnationella företagen flyttar, via avancerade nätverk, sina pengar för att helt slippa betala skatt – eller åtminstone så lite som möjligt. Därför finns ett stort antal företag registrerade på till exempel Cayman Islands trots att de inte har någon reell verksamhet där. Forskaren Raymond Baker kallar skatteparadisen för kapitalismens akilleshäl.
Likaså kan företagen undvika skatt genom att sätta helt orealistiska priser på varor de för över mellan sina olika länders enheter. Priset för gaffeltrucken de exporterade till Jamaica anges till 384 dollar, och bläckstråleskrivaren de importerade från Colombia kostade 179 000 dollar. (Dagen 16.9.)


För Sony Kapoor
är kapital- och skatteflykt en underskattad nyckelfråga för utvecklingsländerna. Vid sidan av ökat bistånd, skuldavskrivningar och förbättrade handelsvillkor behöver "läckorna täppas till", betonar han.
Enligt uppskattningar som Sony Kapoor refererar till, förlorar utvecklingsländerna varje år mellan 500 och 800 miljarder dollar i
kapitalflykt. Det kan jämföras med det nuvarande biståndet på knappt 80 miljarder dollar om året.
Om det flydda kapitalet inte försvann till konton i skatteparadis utan beskattades normalt, skulle utvecklingsländerna både få väsentligt större resurser och ökad självständighet i sin ekonomiska politik, resonerar Sony Kapoor och hans kolleger i nätverken. (SvD 14.9.)

Britternas okända dubbelroll  Och samtidigt som Tony Blair har ställt sig i främsta ledet när det gäller kampen för solidaritet med de afrikanska länderna, har hälften av alla skatteparadis någon koppling till Storbritannien, säger Sony Kapoor.
– Dessutom är Cayman Islands Storbritanniens andra handelspartner i storlek efter USA. Det är uppenbart att det delvis handlar om smutsiga pengar. Och antalet skatteparadis har dubblerats sedan 1980, säger han.
Man kan invända att de inte nödvändigtvis bryter mot lagen.
– Nej, men det är orimligt att ett stort bilföretag gör sin vinst i stora länder, men skattar för den i Estland när det är uppenbart att det inte är där de har sålt bilarna. Vi behöver ett internationellt samarbete mellan skattemyndigheter så att företagen inte kan utnyttja kryphålen. (Dagen 16.9.)












[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

25 September
2005

Planeta Porto Alegre

Antonio Martins i Borgå
[grundlagar] 

Antonio Martins1 redigerar webbsajten Planeta Porto Alegre, som är en bra källa till information om Världens sociala forum (World Social Forum).

Världens sociala forum hölls första gången i Porto Alegre, huvudstad i den brasilianska delstaten Rio Grande do Sul, i januari år 2001. För närvarande föreberder Antonio Martins med flera (jag själv är förresten också med på ett hörn) WSF VI och WSF VII.

WSF VI kommer att äga rum parallellt i tre städer, nämligen i Bamako (Mali), Caracas (Venezuela) och Karachi (Pakistan). Tidpunkten sammanfaller som vanligt ungefär med datum för Världens ekonomiska forum, som brukar hållas i Davos i Schweiz.

På Världens ekonomiska forum sysslar deltagarna (tror jag, för jag deltar inte där) med att vidareutveckla och föreviga de nuvarande formerna av global kapitalism. Som stöd anlitar deltagarna där (som vanligen själva är storkapitalister) bland annat några filosofer, såsom finländaren Pekka Himanen.


På världens sociala forum deltar många filosofer.  De är oftast panka, inte minst därför att det är dyrt att resa till internationella möten i stil med WSF.  Bland WSF-deltagarna ser  man knappast en enda storkapitalist.

Meningen med WSF är att möjliggöra en annorlunda värld, som inte nödvändigtvis är kapitalistisk. Filosoferna på WSF eftersträvar global demokrati, vilket vore någonting nytt och annorlunda. En global grundlag torde vara en  förutsättning för global demokrati. "Land ska med lag byggas", som det så riktigt heter.


1. Den 8 september träffade jag Antonio Martins i Borgå. En redaktör av Borgåbladet var på plats och tog därvid ovanstående bild, som jag har infogat här med hjälp av skannern CanoScan N670U och Xsane, ett linuxprogram för inläsning av bilder.
Jag konstaterar, att bilder inte följer med i copy-paste från skrivdonet  OpenOffice till online-editorn Epoz. Det gäller att först ladda upp bilderna till en folder på webben, varefter det går att lägga in referenser till dem via Epoz.


[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

04 October
2005

Turkiet som ett föredöme för den islamiska världen

[grundlagar] 

Efter finalen på gårdagens utrikesministermöte tycks Turkiet ha kommit ett steg närmare ett fullt EU-medlemskap. Jag är för ett upptagande av Turkiet (liksom av varje annat land) i en demokratisk statsunion. Problemet är att EU inte är  någon demokratisk statsunion.

Man hör ofta argumentet, att Turkiet bör bli medlem av EU för att därigenom utvecklas till ett exempel och föredöme för sina grannländer i söder (Syrien och Irak) och öster (Iran och  Armenien), ja, för hela Västasien och i synnerhet då för de länder där befolkningens flertal är muhammedaner.  Denna tankegång bygger på en tyst förutsättning nämligen att Europa kan och bör stå  som föredöme för den övriga världen. Sålunda kan också  Turkiet bli ett föredöme, förutsatt att landet europeiseras, resonerar mången europeisk politiker och journalist.

Men är det så säkert att vi européer är värdiga denna ledande roll? Borde vi inte börja med att "europeisera" oss själva, dvs att bringa vår egen praktik i bättre samklang med de vackra ideal och "värden" som vi säger oss (och tydligen också ofta tror oss) stå för?

Om vi till exempel tycker, att Iran inte borde skaffa sig atomvapen, hur vore det då om Frankrike och Storbritannien gjorde sig av med sina egna multipla kärnstridsspetsar?

Och om vi menar att vissa länder i Mellanöstern utgör en grogrund  för terrorism, hur skulle det då vara om vi slutade stöda USAs krig i Irak? Europa skulle t ex kunna dra sig ur NATO och därmed medverka till NATOs upplösning.  Hur många européer vågar tänka en sådan tanke?

USA har ivrigare och  mer envetet än EU arbetat för Turkiets EU-medlemskap. Ur de amerikanska nyimperialisternas (därmed avser jag särskilt den nuvarande USA-regeringen under Bush och Cheney) synvinkel är det bara bra ifall Europa står splittrat i denna fråga; USA eftersträvar nämligen inte upprättandet av någon  självständigt agerande, demokratisk,  ekonomiskt och politiskt integrerad statsunion i Eurasien. Däremot önskar USAs regering  samla alla villiga stater kring verkställandet av sin  strategi. EU-länderna hör onekligen till USAs  villigaste bundsförvanter och Turkiet, landet på NATOs sydostflank, är en viktig bricka i USAs geopolitiska spel. Huruvida medborgarna i EU-länderna eller i Turkiet stöder t ex Irakkriget är en helt annan fråga.

De som vill att Turkiet skall bli ett föredöme för den islamska världen är i grunden ointresserade  av de europeiska folkens och speciellt turkarnas egna åsikter.  Däremot hyser de ett stort intresse av turkarna som arbetskraftsreserv, vilken ju  kapitalismen i Europa inte har varit sen att utnyttja och vilken kommer väl till pass också i återuppbyggandet av Irak.

Thousands of low-wage Asian laborers are traveling to Iraq to work for U.S. military contractors like First Kuwaiti and Prime Projects International in the
hope of sending money home to their families. Trapped and exploited under inhuman conditions, many of them are now fleeing the country to save their lives

läser jag i artikeln "Blood, Sweat & Tears:
Asia’s Poor Build U.S. Bases in Iraq"
från CorpWatch. Många av dessa sk TCNs ("third country nationals") i tjänst hos Halliburton m fl amerikanska bolag, torde emellertid vara, inte asiater, utan snarare (snart!) européer dvs ...  turkar.

 



   




 




[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

07 October
2005

Att tänka globalt och handla lokalt

[grundlagar] 

Tänk globalt,  handla lokalt. Vad betyder detta egentligen? "Att tänka globalt" innebär, att ständigt  hålla vissa globala mål - ett slags grundlag - för  ögonen. Vilka dessa mål är säger sentensen inte. Man frågar sig här om det kan finnas några mål som är,  eller kan bli, gemensamma för hela mänskligheten.

Men man bör också fråga sig vad alternativet är, ifall det inte går att ställa upp några gemensamma, globala mål. Alternativet lyder: "rädda sig den som kan!", dvs må alla handla i eget intresse. Så tänker våra  nuvarande makthavare.

Lagar är inte sociala program, invänder antagligen många rättslärda. Å andra sidan har vi satsen: "Land ska med lag byggas", den inte speciellt berömde kung Karl XV:de (1859 - 1872) valspråk. Enligt denna tanke  skulle lagen kunna tjäna som ett verktyg i samhällsbygget. Men på vilket sätt skiljer sig lagen som ett verktyg från lagen som ett program, ett mål? Att följa lagen, är det inte helt enkelt att förverkliga de mål som står inskrivna i lagen?

Demokrati är ett exempel på någonting som samtidigt är medel och mål, regler att följa och själva följandet av reglerna.

I praktiken, dvs i människornas verkliga historia, skiljs målen och medlen dock vanligen åt. Huruvida lagarna enbart är vertyg, eller samtidigt medel och mål, beror på situationerna. De svenska medeltida  Landskapslagarna utgjorde enligt rättshistorikern Per Nyström redskap, varmed en ny överklass, dvs adeln, etablerade sin  feodala samhällsordning. Att land skall med lag byggas skrevs sålunda i Upplandslagen år 1296.

"Det grundläggande draget i det feodala samhället - som klart och otvetydigt framträder, när man tränger bakom de juridiska formlerna och de ideologiska bindningarna  - är det tributförhållande, i vilket befolkningens stora massa stod till den adliga och prästerliga överklassen"

skriver Per Nyström i en uppsats om landskapslagarna (Historieskrivningens dilemma , 1974, s 64).

När vi idag vill genomdriva globala skatter, först och främst en skatt på valutatransaktionerna (sk tobinskatt), hoppas vi för vår del kunna använda lagen och rätten som redskap i ett globalt samhällsbygge.
Vad tributerna beträffar är förhållandet idag emellertid helt annorlunda än under de feodala förhållanden, som rådde under medeltiden.  Tributens, skattens, funktion är inte längre utsugning av folket utan en demokratisk fördelning av världens rikedomar. Vi kräver alltså en tribut av överklassen och makthavarna i dagens värld: valutaskojarna, kapitalförvaltarna, finanskapitalisterna, oljeshejkerna och krigsbaronerna. 

Uppfattningen om skatter och skattepolitik som medel för att uppnå jämlikhet och rättvisa för folkets flertal  har för övrigt stark förankring i Norden, närmare bestämt i våra nordiska välfärdssamhällen, vilka våra makthavare för närvarande är i färd med att bryta ner med hjälp av sina nya grundlagar, dvs GATS  och TRIPS. GATS, General Agreement on Trade in Services, är tjänstehandelsavtalet, som ska göra alla offentliga tjänster privata. TRIPS, Trade-Related Intellectual Property Rights, är avtalet om privatisering och kapitalistisk förvaltning av mänsklighetens intellektuella egendom.









[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

10 October
2005

Socialpolitik på vägen från Lissabon

[grundlagar] 

Rubriken på denna anteckning är hämtad ur dagens Hufvudstadsblad, där Johanna Westman skriver en tämligen informativ och rätt klok ledare under densamma.

Jag fäster mig dock vid uttrycket "allmännyttiga tjänster" i satsen:

"Ur finländskt perspektiv måste dels vård och allmännyttiga tjänster, dels penningspel lämnas utanför tjänstedirektivets ram."

GATS-avtalet, som ju styr handeln med tjänster globalt (och som därmed i praktiken fungerar som ett slags grundlag i dagens värld), lämnar alla
tolkningsmöjligheter öppna i definitionen av allmännyttiga tjänster.
Sådana tjänster verkar överhuvudtaget inte längre att existera, med
undantag för polis och militär (också dessa kan f.ö. privatiseras, som vi
kan se i diverse militära konflikter där stor- och mindre makter ofta
låter privata firmor ta hand om soldat- och säkerhetsinsatser).

Ta t ex biblioteken. Här har vi en tjänst som man kunde tro att mer
eller mindre universellt betraktas som allmännyttig. Icke desto mindre har
ett tjugotal länder, bland dem USA, Japan och t o m ett nordiskt land,
dvs Island, förklarat sig villiga att "öppna" sina biblioteks-, museums-
och arkivsektorer för "liberalisering" i enlighet med GATS. Bl a Ruth
Rikowski har dokumenterat hotet mot biblioteken från GATS och
TRIPS. (Rikowski, Ruth: Globalisation, Information and Libraries, Chandos, Oxford 2005),

Frågan om bibliotekens allmännyttighet kompliceras ytterligare när man beaktar, att de senaste decenniernas digitala revolution i grunden har förändrat betingelserna för biblioteksverksamheten. Biblioteken kan man fog klassas som"informationstjänster", men var står vi då i fråga om allmännyttigheten? Är alla informationstjänster allmännyttiga? Bibliotekens intresseorganisationer har för övrigt noterat detta problem, vilket framgår av EBLIDAs färska uttalande i denna sak.
 
Biblioteken är bara ett, om än ett viktigt exempel på att uttrycket
"allmännyttiga tjänster" idag kan te sig nog så luddigt ifall man inte
försöker definiera exakt vad man menar med det. Vattenförsörjningen är ett annat mycket viktigt exempel. Det är för övrigt  Europa, dvs
EU-kommissionen som går i spetsen för privatiseringen av denna
allmännyttiga tjänst. Anledningen är enkel: världens största
privata vattenbolag är europeiska bolag.  Finland har åtminstone tillsvidare
inte vågat eller velat mucka emot EU:s privatiseringelinje på den här punkten.

Sedan kan man ju fråga sig om vattenförsörjning och socialpolitik alls har
med varandra att göra. Vilket när allt kommer omkring är en ganska
underlig fråga. Ty vad kan vara mer socialt än kommunal
vattenförsörjning? Det är bara det att så länge den fungerar som den ska,
i kommunal regi, som i våra nordiska välfärdsländer, så är det ingen som
lägger märke till vattenförsörjningens sociala aspekt.

I Bolivien eller Ghana kan man däremot med lätthet konstatera att
vattenförsörjningen är en mycket "socialpolitisk" fråga.





[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

11 October
2005

Minns ni Dmitri Sklyarov?

[grundlagar] 

Idag gläder jag mig åt att Heidi Hautala, som jag planerar att rösta på i
presidentvalet, har motarbetat den skärpning av copyright (i ordets
amerikanska betydelse) som den nya upphovsrättslagen medför. Så verkar det i alla fall utgående ifrån hennes kolumn i dagens Hufvudstadsblad.  Jag har inte kunnat ägna tillräckligt med tid åt att följa med beredningen av
den nya lagen om upphovsrätt.  Electronic Frontier Finland (EFFI) tycks
mig göra göra en god insats på detta område.

Ur min synvinkel ter sig perspektivet i diskussionen om denna lag alldeles förvrängt. Långt viktigare än kopieringen av popmusik är villkoren för fri software. Det är en ödesfråga för demokratin i "informationssamhället" under många år framöver. Software bör vara fri i den mening som
vetenskapliga forskningsresultat är det, dvs öppen för insyn och kritik. I
längden måste datorernas operativsystem och annan software befrias från
copyright och patenträttigheter ; dock inte från den så kallade moraliska
upphovsrätten. Ett fritt samhälle förutsätter fri software liksom det
förutsätter fri forskning och vetenskap.  Här tangerar upphovsrättslagen
grundlagen.

Detta är inte en juridisk utan en politisk fråga.  Tyvärr verkar
tillsvidare bara några få beslutsfattare inse frågans vikt.

Också frågan "vem äger vad vi läser?" torde vara viktigare på sikt än frågan om skivbolagens vinstmarginaler och popmusikernas royalties, eller
ersättningarna till kompositörer av kyrkomusik. Fallet Dmitry Sklyarov  
visade för ett par år sedan på ett oroväckande sätt hur långt
innehållsindustrins storbolag och myndigheterna är beredda att gå och
vilka möjligher DMCA ger dem.  Andan i DCMA går tyvärr igen i EUs
upphovsrättsdirektiv och i den finländska copyrightlag, som Heidi Hautala
med flera har varit med om att stifta.

Fotnot:

In the wake of worldwide criticism, Adobe Systems agreed Monday [32 July  2001] to withdraw from a case charging a 27-year-old Russian programmer [Sklyarov] with violations of the controversial Digital Millennium Copyright Act [DCMA]





[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

14 October
2005

IN HOC SIGNO VINCES?

[grundlagar] 

Idag antecknar jag sanningen och endast sanningen (ur Johanna Westmans ledare i Hufvudstadsbladet):

Sanningen är i alla fall den att vi inte på sikt kan räkna med att åtnjuta offentlig välfärd i fullt samma utsträckning som nu.

IN HOC SIGNO VINCES?

Som förklaring till uttrycket IN HOC SIGNO VINCES dvs "I detta tecken skall du segra" citerar jag Gustafs blog:

Uttrycket In hoc signo vinces påstås härstamma från en uppenbarelse som kejsare Konstantin fick dagen innan ett stort slag år 312. På himmelen fick kejsaren en vision av ett kors omringat av orden In hoc signo vinces - i detta tecken ska du segra. Utan dröjsmål satte han genast igång med att utsmycka alla sina soldaters sköldar med kors och vann dagen därpå slaget mot en styrka fyra gånger hans egen. Segern anses vara en viktig vändpunkt för kristna tron då den gett utrymme för den religionsfrihet som instiftades år 313. Till minne av slaget uppfördes år 315 ett monument i Rom - Konstantinbågen, som fortfarande står kvar.


[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

19 October
2005

Högern är aktiv i NATO-frågan

[grundlagar] 

Gallupen om hur finländarna skulle ställa sig, ifall statsledningen beslöt att ansluta Finland till NATO, är ett exempel på ökande högeraktivitet.  De minst sagt tvivelaktiga resultaten från denna  rent manipulativa enkät slogs upp som story nr 1 i så gott som alla massmedier.

Dagens angrepp på Erkki Tuomioja, initierat av Alexander Stubb och hans konservativa vänner i EU-parlamentet,  hör till samma kategori och går väl ut på i stort sett samma sak: att bädda för den där statsledningen, som besluter att ansluta Finland till NATO.





[1]   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23