Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ grundlagar ]
Vilka lagar lyder vi? Borde vi stifta nya grundlagar?

föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

18 November
2011

Folkets bibliotek beslagtaget

[grundlagar] 

Folkets bibliotek, som Ockupera Wall Street-rörelsen har byggt upp, beslagtogs tidigt på morgonen 15 november av New York-polisen i samband med vräkningen av demonstranter från Zuccotti Park. Biblioteket, vars katalog omfattade drygt 5000 poster, ger fri tillgång till böcker, tidskrifter, tidningar och övrigt material. Enligt några yrkesbibliotekarier som besökt webbplatsen kom ALA: s grundvärderingar om intellektuell frihet och bästa praxis till uttryck i Folkets bibliotek, vars samling och katalog representerar flera olika åsikter och synvinklar. Biblioteket innehåller bl a barnböcker och dess referenstjänst har emellanåt skötts av professionella bibliotekarier.

Amerikanska biblioteksföreningen (ALA) kritiserar upplösningen av Folkets bibliotek. ALA:s ordförande Molly Raphael har gett följande uttalande:

"Denna upplösning av ett bibliotek är oacceptabel. Biblioteken fungerar som en hörnsten i vår demokrati och måste tryggas. En välinformerad allmänhet utgör själva grunden för en demokrati och biblioteken ser till att alla har fri tillgång till information.
"Folkets bibliotek visar genom sin blotta existens att biblioteken är en organisk del av alla samhällen. Bibliotek tillgodoser behoven för gemenskapens medlemmar och bevarar dess historia. Således innehåller Folkets bibliotek oersättliga dokument och material om ockupationsrörelsen och det temporära samfund, som denna representerar."
"Vi stöder bibliotekarierna och volontärerna i Biblioteksgruppen i deras strävan att återupprätta Folkets bibliotek."

källa: http://ala.org/ala/newspresscenter/news/pr.cfm?id=8568


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

29 November
2011

Cory Doctorow: Dags att sluta tala om copyright

[grundlagar] 



I stället för att skriva ett eget inlägg översätter jag idag Cory Doctorows artikel It’s Time to Stop Talking About Copyright (1)



År 2008 invigde jag dessa kolumner med några anmärkningar om ”Varför jag är en copyfighter”(2) där jag talade om den svåra balansen mellan kreativitet, kultur och förhållandet mellan skapande människor och publiken. Internet har gjort de här frågorna ännu besvärligare än de var tidigare eftersom det som har gett upphov till reglerna om copyright, dvs kopieringen, är en naturlig del av hur nätet och datorerna fungerar. Man "laddar" t ex inte en web-sida utan man gör helt enkelt en kopia av den. Man "läser" inte heller en fil från en hårddisk utan man kopierar den till datorns minne.

Historien om regleringen av internet och copyright går tillbaka (åtminstone) till år 1995 och Al Gores dåvarande hearings om den nationella informationsinfrastrukturen. I dessa parlamentsförhör ivrade Bruce Lehman, Bill Clintons copyrightchef, för att införa nya, vidgade upphovsrättsliga regler för nätet. Eftersom Lehmans förslag var prilliga gav Gore honom sparken varefter han skyndade iväg till Genève och FN:s Världsorganisation för den intellektuella äganderätten (WIPO). Där fortsatte han att driva igenom ett ett avtal om upphovsrätt, som sedan blev amerikansk lag (Digital Millennium Copyright Act. 1998).

Vid det här laget har grälet om copyright och internet redan pågått i minst 16 år. De numera blott alltför välkända argumenten har satt djupa spår i det offentliga samtalet.

Men vid övergången till tjugoförsta århundradet hände någonting märkligt: copyright upphörde att vara ett politiskt begrepp. Varje politiskt beslut om copyright visade sig nämligen få seismiska effekter på nätet. Det blev uppenbart att man inte kan reglera kopiering utan att reglera internet.

Ta t ex frågan om internetleverantörer, webbhotell och andra mellanhänder ska anses vara ansvariga för användarnas överträdelser och i så fall under vilka omständigheter. Denna fråga om operatörernas ansvar, som tidigare bara intresserade specialisterna, har under de senaste 16 åren levererat mängder av brännstoff till debatten.

Men denna fråga handlar ju inte enbart om copyright. ”Mellanhänderna” förmedlar nämligen stora mängder av material, som inte har något med copyrightgräl att göra, såsom politiska videoklipp från valrörelser, förstahandsvittnesmål om krigsförbrytelser, familjebilder av barn som leker i badet, e-post mellan läkare och patienter (eller mellan advokater och klienter), med mera.

När Viacom avkrävde YouTube miljardbelopp i ersättning bad företaget rätten slå fast att mellanhänder hädanefter måste stänga av säkerhetsfunktionerna på sina tjänster så att Viacoms robotar ska kunna granska att copyrightbestämmelserna följs på varje enskild datafil. Ifall internet bestod av idel underhållning kunde detta vara meningsfullt, men på internet är underhållningen en bisak. Huvudsaken är allt annat vi gör på nätet.

Skivindustrin juridiska teoretiker har bett domstolarna att slå fast att universitet och högskolor bör ställas till ansvar för de studerandes olagliga nedladdning av musik, ifall de låter bli att installera programvara som spionerar på all nätverkskommunikation. Om universitetsnätverken bara vore populära TV- och och radiostationer kunde detta kanske försvaras, men för universiteten är ju det viktigaste att internet möjliggör fri intellektuell forskning medan underhållningen bara är en tillfällig förströelse i det vetenskapliga arbetet.

I Storbritannien, på Nya Zeeland och i Frankrike har underhållningsindustrin lyckats köpa sig lagstiftning som ger den möjlighet att koppla bort hela hushåll från internet på grund av sina anklagelser om copyright. Om nätet bara vore kabel-TV kunde detta vara vettigt, men för familjer över hela världen innebär nätet arbete, social fostran, hälsa, utbildning, tillgång till verktyg och idéer, yttrandefrihet, mötes-och pressfrihet samt en kanal för politiskt engagemang och medborgerlig aktivitet.

Copyright har helt enkelt upphört att vara en politisk fråga. All copyrightpolitik blir internetpolitik, som rör varje sida av vår nätanvändning.

Och när vi går vidare från en värld där nätuppkopplingen kan ingå som ett element i det vi gör till en värld där vi alltid förutsätts vara uppkopplade blir internetpolitiken helt enkelt politik.

Jag är definitivt för att reda ut de regler som styr försörjningen i underhållningsbranschen. Låt oss ändå sätta in frågorna i deras rätta sammanhang. För om vi försöker ”lösa” de upphovsrättsliga problemen på bekostnad av internet kommer det att ske på bekostnad av det tjugoförsta århundradets samhälle som helhet.

När musikern Don Henley uttalade sitt stöd för den föreslagna nya copyrightlagstiftningen (3) ( PROTECT-IP Act), som skulle leda till ett nationellt system för internetcensur i USA, under förevändning av att bekämpa brott mot upphovsrätten, påstod han att yttrandefriheten inte berörs, eftersom ”piratkopiering” inte är en form av yttrandefrihet.

Därför har det blivit dags att sluta prata om copyright och kreativitet. I stället ska vi börja tala om internet. Det ska inte vara möjligt för någon som är så smart och begåvad som Don Henley att framleva i tron att ett rikstäckande nätverk för övervakning och censur enbart kommer att drabba ”piratkopieringen”.

Om vi fortsätter att fokusera på konstnärer, kreativitet och publik i stället för på yttrandefrihet, integritet och rättvisa låter vi en enskild industrigren kapa hela diskussionen om det framtida samhället och underordna den sina egna intressen.



Fotnoter:

(1) Cory Doctorows artikel publicerades i Locus Online 2.11.2011. — Eftersom vår kontinentaleuropeiska tradition beträffande upphovsmannens oskiljbara moraliska rätt ('droit d'auteur'; 'Urheberrecht') skiljer sig från den den anglosaxiska traditionen med dess starkare betoning på den köp- och säljbara ”kopieringsrätten” ('copyright') har jag här velat undvika att översätta copyright med 'upphovsrätt'. Jag hoppas detta översättningsförslag inte ska tolkas som ett entydigt ställningstagande för den ena eller den andra rättstraditionen. Således ger den amerikanska copyrighten i vissa avseenden läsarna, lyssnarna och tittarna större befogenheter än den europeiska, mer monopolistiska upphovsmannarätten. (Härom, se Patterson, L.R & Lindberg, S.W.: The Nature of Copyright. A Law of Users' Rights. The University of Georgia Press 1991.) — Om Cory Doctorow, se Wikipedia.

(2) En 'copyfighter' är en person som motsätter sig copyright.

(3) Se Don Henley: ”Internet theft is a job-killer, too”, USA Today 21.8.2011 . Ö.a.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

19 December
2011

Bevare oss väl för SOPA-lagen!

[grundlagar] 

Bland andra Nationalbiblioteket i Finland och Kungliga biblioteket i Sverige deltar i ett internationellt konsortium av bibliotek, som vill se till att informationen på internet bevaras för eftervärlden.

Organisationen bildades år 2003 och heter International Internet Preservation Consortium (IIPC). (Länk: http://netpreserve.org/)

IIPC:s målformulering är rätt vidlyftig (och bra så):

"The mission of the International Internet Preservation Consortium (IIPC) is to acquire, preserve and make accessible knowledge and information from the Internet for future generations everywhere, promoting global exchange and international relations."

Främst handlar det väl ändå i detta fall om att "bevara" i betydelsen 'arkivera'.

Men i dessa dagar finns det kanhända ännu större anledning att "bevara" internet i betydelsen 'rädda' internet. På onsdag denna vecka antas nämligen Kongressen i USA rösta om den sk Stop Online Piracy Act (SOPA), av många ansedd såsom ett hot mot internets själva existens.

Enligt Wikpedia skulle SOPA-lagen tillåta USA: s justitiedepartement att söka domstolsbeslut mot webbplatser, som anklagas för intrång på copyright eller för att möjliggöra eller underlätta brott mot upphovsrätten.

Efter domstolsbeslut kunde USA:s justitiekansler kräva, att internetleverantörer, söktjänster (t ex Google) och betalningstjänster (PayPal, Visa) slutar göra affärer med webbplatser, som anses bryta mot copyrightlagarna , och att de vidtar "tekniskt möjliga och rimliga åtgärder" för att stänga sådana webbplatser.

För ett godkännande av lagförslaget kämpar särskilt stora mediabolag och deras lobbyorganisationer såsom Motion Picture Association of America (MPAA) och Recording Industry Association of America (RIAA).

Till motståndarsidan hör många potentiellt berörda företag såsom Google, Yahoo, Facebook och eBay samt en lång rad konsumentrörelser och medborgarrättsorganisationer.

Också Europaparlamentet har, i anslutning till den pågående lagstiftningen, betonat "hur viktigt det är att garantera skyddet av det globala internets integritet och kommunikationsfriheten genom att undvika ensidiga åtgärder för återkallande av IP-adresser eller domännamn". (Se Europaparlamentets resolution om toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 28 november 2011; http://bit.ly/tbVcu1)

En del SOPA-motståndare säger, att lagförslaget handlar om censur och att lagen skulle lägga munkavle på internet. De anser också att lagen skulle kunna göra det svårt eller omöjligt för människor som upptäcker missbruk och korruption att "blåsa i visselpipan", se artikeln "Proposed Copyright Bill Threatens Whistleblowing and Human Rights" (http://bit.ly/tk2VTt) från Trevor Timm vid Electronic Frontier Foundation (EFF).

Idag fortsätter rättegången mot Bradley Manning. I morgon tar sig bibliotekarierna an denna sak.

Uppdatering 19.12. kl 14:22: De amerikanska bibliotekariernas copyright-allians (som inkluderar ALA, ARL och ACRL) försöker också stoppa SOPA-lagen i Kongressens underhus (och dess motsvarighet PRO-IP-lagen i senaten). I ett brev till lagförslagens tillskyndare, daterat 9 november 2011, skriver Brandon Butler, språkrör för USA:s forskningsbibliotek (ARL), att man inom biblioteksvärlden fruktar att biblioteken i framtiden kommer att utsättas för copyright-rättegångar.
Länkar:
http://www.librarycopyrightalliance.org/
https://www.eff.org/deeplinks/2011/12/how-sopa-affects-students-and-educators


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

04 January
2012

Nej till bibliotekens utlåning av e-böcker (forts.)

[grundlagar] 

Inlägg i diskussionen bland bibliotekarierna, skrivet under intryck av Cory Doctorows föredrag The Coming War on General Purpose Computation , som man kan lyssna på och/eller läsa en utskrift av här.

Nu gäller det att vägra att finna sig i den lögn som "utlåning" av e-böcker innebär. E-böcker är ju överhuvudtaget inte utlåningsbara!
Begreppet boklån förutsätter, att det också går att returnera boken. Men fast e-böcker släcks, krypteras eller raderas så betyder det inte att de återställs till biblioteket.
"Utlåning av e-böcker" är en farlig lek med ord. En del av de regler som gäller för tryckta böcker kan inte gälla för e-böcker med mindre man ödelägger vad vi menar med bibliotek och ersätter dem med någonting i stil med kiosker för videouthyrning.
Debatten om bibliotekens "utlåning" av e-böcker handlar i grunden inte om att uppnå en nöjaktig kompromiss, eller att upprätthålla en tidigare balans, på bokmarknaden. Kompromisser och balans i all ära, men bara om och när parterna erkänner, att e-böcker varken kan "lånas ut" eller "returneras".

I förlängningen gäller frågan den politiska makten över informationen och särskilt kontrollen över datorerna och internet. Ifall vi tillåter "utlåning" av e-böcker ger vi "rättighetsinnehavarna" total kontroll över våra bibliotek. Glöm inte fallet år 2009 med Kindle-versionen av Orwells roman "1984", som Amazon raderade via nätet!

Bibliotekarierna borde vara de första att säga nej till "utlåning" av e-böcker eftersom böckerna på det hela taget är bibliotekariernas ansvar.

Trots det prekära nuläget vill jag framföra en vänlig hälsning och en önskan om ett gott nytt år för bibliotekarierna och biblioteken.

Mikael Böök
Isnäs/Lovisa
Finland


Ett ytterligare diskussionsnlägg senare samma dag:

Tack, Jan S, för kommentarer och kritik. (Finns här.) Ja, det var väl att ta i när jag skrev att "utlåning" av e-böckerna ger rättighetsinnehavarna *total* kontroll över våra bibliotek. En del av litteraturen är ju, som du påminner oss om, trots allt befriad från copyright. Men då vill jag för min del påminna om att rättighetsinnehavarna i framtiden, och faktiskt redan idag, ofta i praktiken är identiska med de bolag (t ex Apple, Google och Amazon) som producerar läsplattorna och äger mjukvaran, som läsaren behöver för att läsa böckerna. Vilket ger dem goda möjligheter att tillskansa sig de facto monopol också på reproduktion och försäljning av t ex klassiker i form av spärrade e-böcker.
"Utlåning" av e-böcker är en farlig lek med ord, skrev jag. Också det var kanske en olycklig formulering.
Som om det handlade enbart om en lek med ord! Biblioteken "lånar" ju faktiskt redan idag ut e-böcker. Det handlar alltså inte bara om en benämning utan om en praxis med ett därtill hörande koncept -- det kommersiella, tekniskt "säkrade" e-bokskonceptet -- som också förefaller att ha slagit igenom. Alltså kan problemet inte lösas bara genom att man kallar denna praxis för någonting annat än "att låna". (Vad det är fråga om här är i alla fall att "kopiera" e-böckerna, så jag föreslår att vi använder det ordet i st f att tala om "att låna" dem.)
Det är m a o inte bara ordet utan själva praxisen jag hoppas att bibliotekarierna kommer att lägga av med. Låt förläggarna och/eller IT-firmorna själva "låna ut" sina e-böcker ifall de skulle ha intresse av eller lust att göra det!
Som Lennart Lundblad skrev här senast: det är klart att förlagen ska ha betalt. Men biblioteken kan och bör för sin del nöja sig med att köpa in tryckta böcker. De kan och bör låta bli att betala för e-böcker som är "säkrade" för kopiering och som därmed också är "spärrade" för biblioteken själva. Sådana böcker förblir i praktiken Apples, Amazons, Googles, Bonniers osv. egendom. Jag menar att vi bör utforma ett e-bokskoncept, som ger biblioteken äganderätten till vad vi läser. Inte ens ifall förläggarna skulle vilja ge biblioteken gratis möjlighet att "låna ut" sina "säkrade" e-böcker tycker jag att biblioteken borde göra det. (Jfr Cory Doctorows synpunkter; se nedan.)

Medan jag skriver detta visar mig min fru några artiklar om e-böcker och bibliotek ur dagens "Helsingin Sanomat", Finlands största dagstidning. "E-boken kommer långsamt till biblioteken", läser jag (vilket skitprat, tänker jag, just i dessa dagar formligen stormar ju mjukvaropmonoplens spärrade e-böcker in i biblioteken!). "Kom Julgubben med en handdator, eller gav han dig en läsplatta?", fortsätter tidningsartikeln. "Nu skulle du säkert ha lust att låna din favoritförfattares nyaste roman från biblioteket." Men, beklagar Helsingin Sanomat, på biblioteket hittar du inte någon e-bokversion av t ex "Hytti nro 6", romanen av Rosa Liksom, som senaste höst belönades med Finlandiapriset. I stället får du ställa dig i kö bakom de 1258 personer som redan köar för att låna den tryckta boken. (Vink: Jag löste problemet för egen del genom att ge "Hytti Nro 6" i julklapp till ett av mina barn; ska be att få låna boken av henne när hon väl har läst den.)
Ja, det sociala trycket på biblioteken för att "låna ut" e-böcker är sannerligen hårt.
Nu skulle det gälla att stå på sig och säga ifrån!
Mikael

Tillägg, citat ur Cory Doctorows föreläsning "The Coming War on General Purpose Computation"

"Under de senaste 20 åren har internetpolitiken dominerats av kriget om copyright. Men nu har det visat sig att copyrightkriget bara var en skärmytsling. Nästa århundrade kommer att domineras av ett krig mot den generella datorn med hela mänsklighetens frihet, lycka och privatliv som insatser.
Problemet är dubbelt: för det första finns det inte någon generell dator som kan köra alla program utom de stygga; för det andra har generella datorer redan ersatt så mycket i vår värld. Det finns inte längre några flygplan, utan bara datorer, som flyger. I stället för bilar har vi datorer, som vi sitter i. Det finns inga hörapparater; i stället sticker vi datorer i våra öron. Det finns inga 3D-skrivare, bara datorer som kör kringutrustning. Och radioapparaterna har blivit datorer med snabba digital-analogomvandlare och faskopplade antenner. Följaktligen kommer vad du än gör för att "säkra" någonting som innehåller en dator att undergräva förmågan och säkerheten i alla andra hörn av det moderna samhället."
Citerat ur Cory Doctorows föredrag "The Coming War on General Purpose Computation", hållet i Berlins Chaos Computer Club 27 december 2011 (http://boingboing.net/2011/12/27/the-coming-war-on-general-purp.html) . övers. MB.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

10 January
2012

Till frågan om kopimismens väsen

[grundlagar] 

Jo, här finns ju mycket att läsa och tänka över. T ex om mumintrollen (i den tidigare serien om trollen).

Jag började fundera på det här med kopimismen och Kammarkollegiet och undrar hur det hänger ihop med liberalismen. Var det inte snarare Machiavelli än några liberaler som tog sig för att skilja politiken från religionen?

Men en sak som ni eventuellt inte har talat tillräckligt mycket om (eller kanske inte ens har tänkt tillräckligt mycket på) är att den religiösa människan inte bara har en en gudstro utan att han eller hon också är en gudadyrkare. Det var väl också lite av det som Kammarkollegiet krävde att Kopimisterna skulle ge prov på (och även fick prov på, varmed det sedan nöjde sig). Vari består då denna religiösa dyrkan, som är en oskiljaktlig del av den religiösa erfarenheten i dess skilda former?

På den frågan kan jag bara försöka antyda en riktning vari svaret enligt mig bör sökas.

Gudsdyrkan är besläktad med kärleken. Gudsdyrkan kan också ta sig uttryck i en dyrkan av skapelsen, ja, skapelsen måste antingen uppfattas som själva föremålet för vår dyrkan (deus sive natura), eller som ett nödvändigt mellanled mellan gud och oss (om vi uppfattar oss själva som en del av guds skapelse). Det är just på den här punkten som jag får vissa problem med att för egen del “godkänna” kopimismen som religion. Hur jag än vänder på saken kommer jag nämligen inte ifrån att det är människorna, vi, själva, som har skapat kopiorna och kopierandet. Således inser jag inte hur vi ska kunna dyrka dessa av av oss själva skapade ting och verksamheter — det vore lite som att dyrka den magiska iPad.

Därför håller jag inte heller med Kammarkollegiet i dess beslut.

Till slut skulle jag vilja säga, att jag nog inte bara skulle vilja hålla fast vid skiljandet av religionen från politiken utan också vid att religion och filosofi är två olika saker.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

17 January
2012

Skenande kostnader för e-böcker

Till diskussionen om bibliotekens "utlåning" av e-böcker
[grundlagar] 

Kostnaderna för e-böcker är naturligtvis en viktig fråga för biblioteken. Men kostnadsfrågan föregås av frågan om e-bokens tekniska karaktär, som bestämmer de ekonomiska begreppens innebörd. Att "äga" en e-bok, eller att "låna" den, är ju någonting annat än att äga och låna en trycksak. Så förhåller det sig även med e-bokens "kostnad".

Förläggarna tror sig råda bot på problemet genom att ge biblioteken "licens" (tillåtelse) att generera (producera) kopior, som provisoriskt spärrats mot ytterligare kopiering med DRM-teknik eller liknande. Inte heller detta leder till någon hållbar kostnadsmodell. För att få systemet att fungera, dvs för att göra det räntabelt, är man nämligen tvungen att införa en drakonisk övervakning av tekniken och dess användning. I längden kan e-böckernas ägare endast tillåta datorer och datorsystem (operativsystem; datornätverk typ internet), som ägarna själva har total kontroll över. Med andra ord måste universaldatorer, fri programvara och öppna system förbjudas.

Vissa tecken i nutiden tyder på att vårt samhälle är på väg emot ett sådant slutet, för att inte säga totalitärt, system. T ex de aktuella amerikanska lagförslagen om piratism online (SOPA och PIPA) avser att bli steg i denna riktning. I läsplattornas (t ex iPad) utveckling spårar vi samma förlegade tänkesätt. Den allom prisade Steve Jobs kan faktiskt ha missat poängen, även han!

I längden är t ex "utlåning" av e-böcker och låsta läsplattor nämligen lika fåfängt som Att Prygla Älvens Stigande Vatten (jfr Lars Gustafssons ; blogginlägg från 2009) trots att det med ett övermått av manipulation och repression onekligen kan fungera någon tid.

Biblioteken borde inte nöja sig med att mer eller mindre passivt anpassa sig till en informationsteknisk utveckling, som drivs med utgångspunkt i förlegade tänkesätt och begrepp om informationen som sådan.

Biblioteket är informationsteknik. Biblioteket självt borde också gå i spetsen för informationsteknikens utveckling. Ett steg i rätt riktning vore att överhuvudtaget vägra "låna ut" e-böcker.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

31 January
2012

Hur få syn på det som ännu icke är?

[grundlagar] 


Av Leena Krohn (1)

Hur få syn på det som ännu icke är? Litteraturen och i synnerhet det
område som kallas science fiction eller fantasy eller ibland magisk
realism är ett verktyg, varmed det går att förtunna eller göra hål för
blicken i de töcken, som skymmer framtidsperspektiven.

Boken är en fylgja. Den har ofta varslat om kommande händelser och ännu
oftare uppträtt som varnare. Dessvärre har några av scifilitteraturens
dystraste visioner redan slagit in. Sanningsministerier och storabröder
vakar över allt vidare områden som i Orwells roman 1984. Jevgeni
Samjatins politiska satir Vi (1934) utspelade sig skenbart i framtiden
men tecknade i själva verket en bild av det nu där den kom till. H. G.
Wells The World Set Free (1914) var en tidig vision av kärnkraftens och
-strålningens förstörelseenergi. Wells skrev också om världshjärnor. En
sådan hjärna har vi numera fått i internet. Välsignelse eller förbannelse?
Antagligen både och. Böcker har spårats upp för att brännas som i
Bradburys Fahrenheit 451. Böcker har till och med lagts på schavotten. I
scifilitteraturen beskrevs mänskligheten tidigt som en börda för sin
planet medan maskinerna å andra sidan uppfattades som allt mer organiska
och intelligenta. Artificiell intelligens och artificiellt liv var ämnen
för scififörfattarna långt innan de blev föremål för vetenskaplig
forskning. (Mary Shelleys Frankenstein 1818). Enligt Isaac Asimov skulle
det vara möjligt att programmera in moralkoder i robotar och cyborger för
att hindra dem ifrån att fungera till skada för människorna. Hur skulle
det kunna lyckas? Inte ens vi själva tycks ju ha någon sådan kod.

Teknologins hetsiga evolution kan knappt förutsägas mer än ett par år
framåt. Hur långsam ter sig inte den etiska evolutionen i jämförelse med
den teknologiska! Ja, den förefaller att framskrida så långsamt att vi
inte ens kan vara säkra på att den pågår. Det är inte bara Isaac Singer
romangestalt, Mr. Tortshiner, som har drabbats av tanken att vi kommer att
förlora vår mänsklighet och moral. Han gissade att den sista människan
kommer att vara både sinnessjuk och brottslig, en uppfattning som jag
tillsvidare inte själv vill dela.

Varje levade varelse måste besitta en karta över sin omgivning. Oftast är
kartan osynlig och specifik för den egna arten. Språket och matematiken är
vårt eget släktes kartor, förädlade utvidgningar av intelligensen och
sinnena. De är olika men också oskiljbara, eftersom de tillsammans bildar
det mänskligas bestående grundval.

Litteraturen hör till språksystemet men den utgör också ett bokslut,
eftersom skrivandet är fortsättningen av ett elementärt räknande, streck
med fingrarna i sanden till stöd för minnet. Litteraturen kommer också
framgent att ha denna bokslutskaraktär. Världslitteraturen innehåller
mänsklighetens andliga och moraliska balansräkning. Med dess hjälp minns,
anar, förutsäger, förustpår och kalkylerar vi sannolikheter. Men endast
genom det som har varit och dess lagbundenheter kan vi veta något - om än
inte med säkerhet - om vad som komma skall. Världen är inte ett kaos fast
den ofta verkar vara det för i så fall vore det inte möjligt att nå
kunskap och inte heller att lära sig någonting. Förändring och
obeständighet är kärnan såväl i våra drömmar som i vår verklighet. Någon
permanent, i sten ristad verklighet finns inte. Ändå gäller samma
komplexitetslagar i alla biologiska, atomära, ekonomiska, sociologiska och
digitala system.

Medvetandet är växelverkan, men inte direkt med verkligheten, utan mellan
våra egna perceptioner. Den ursprungliga virtuella verkligheten finns inte
på nätet utan i våra hjärnor. Den värld som vi i första hand varseblir är
en simulering, en kopia, ett konstgjort substitut för världen. Den kunde
också kallas för en delad dröm, eftersom den är mycket likartad hos oss
alla, vilket beror på våra artbestämda egenskaper. Om den så bara vore en
skugga eller en återspegling av en verkligt existerande, absolut
verklighet skulle den ändå utgöra grunden för hela civilisationen och allt
samhällsliv.

Även litteraturen är ett virtuellt kosmos, som visserligen är sekundärt i
förhållande till hjärnans simulering, men tidsmässigt mycket djupare än
datanätens interaktiva världar och sociala gemenskaper. Litteraturen är
ett öppet kosmos, som alla läskunniga får dela på utan användarnamn och
lösenord.

Allt färre läsare låter sig imponeras av nya tekniska wow-effekter och
allt färre författare försöker hitta på sådana. Det betyder att science
fiction egentligen redan är ett föråldrat begrepp. Tyngdpunkten i scifi
har flyttat från äventyrsskildrigarna till den plats där den alltid har
legat i världslitteraturen: till medvetandet och medvetandets utveckling.

Här beslöt jag att undvika ordet mänskligt eftersom det finns andra slag
av medvetande än det mänskliga medvetandet. Länge tänkte vi oss - både
inom forskarsamfundet och bland de vanliga medborgarna - att Jorden i
många avseenden måste vara unik inom vår galax. Scifilitteraturen vittnar
om att man i århundraden också har kunnat föreställa sig andra bebodda
världar. Men först nu vet vi med säkerhet, att det kring varje stjärna
kretsar i genomsnitt mer än en planet, att Vintergatan innehåller
miljarder planeter som liknar Jorden och att sådana planeter är regeln,
inte undantaget. Hur skulle någon längre kunna inbilla sig att människan
är ett sällsynt undantag eller att hennes intelligens saknar motstycke i
hela universum?

Den nuvarande världsordningen påminner om Ushers hus. I huset finns en
spricka, som till att börja med var knappt synbar men som redan är
iögonfallande ful och djup. Grunden är felaktig. Samhällsgrunden är inte
alls så rationell som vi gärna ville tro. Vi har byggt på illusionära
värden och strävat efter fullständigt orealistiska mål. Samhällslivet och
det ekonomiska systemet bygger på omöjliga fogar, hopplöst sammantvinnade
fakta, synvillor och hallucinationer. Undergångens frakturlinje, den
oregelbundna skåran, upphör inte att växa. Den hotar redan hela byggnaden.
Går det att reparera sprickan, kan byggnaden rivas kontrollerat eller
återstår det bara att vänta på att den ska rasa av sig själv, så att det
kanske någon gång blir möjligt att bygga någonting mer beständigt i dess
ställe?

Det går att vakna ur koman. Likgiltigheten och kallsinnigheten är
sjukdomar mot vilka man kunde ordinera läsning. Boken måste vara som en
yxa för det frusna havet inom oss, skrev Kafka. Det kan den alltjämt vara.


(1) Öppningsanförande vid förlaget Teos prisutdelning i Helsingfors
26.1.2012. Svensk översättning av M.B. Mer än 350 författare deltog i
förlagets tävling för scifi- och fantasyförfattare. Första pris gick till
Emmi Itäranta för hennes roman Teemestarin kirja (Teos 2012).


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

04 February
2012

Rättslärda vid Harvard går in för biblioteksprojekt

[grundlagar] 

"Vårt arbete går ut på att föreställa oss biblioteket på nytt från grunden. Drick ur din kaffekopp, stänk lite vatten över ditt ansikte och fantisera ihop allt vad ett bibliotek inte är men kunde vara. Detta får bli vår utgångspunkt. Sedan får vi se vart det leder oss". *
Ja, biblioteket är alla betydelsers och meningars smörgåsbord. Vad vi gillar är lekfullheten, öppenheten, barnsligheten: världen som föreställning. Men när vi blir äldre uppmanas vi att göra upp en plan: världen som vilja.

* "Our work is about reimagining the library from the ground up. Drink your cup of coffee, splash some water on your face, and dream up everything a library isn’t but could be. We’ll start from there and see where it takes us." (Källa: http://librarylab.law.harvard.edu/librarytestkitchen/)

 

Tillägg 6 februari

"Mange har forsökt sånt, men med Harvard i botten burde dette bli bra. Men lat oss også se på noen av videoene. --Anders Ericson
Biblioteksprojekt betyder i det här fallet ett forskningsprojekt vid Harvarduniversitetets bibliotekslaboratorium, som ingår i den större helheten MetaLab , vilket i sin tur är knutet till "The Berkman Center for Internet and Society" samt "The Graduate School of Design". Berkmancentret hör till Harvards juridiska fakultet, därav kopplingen till rättsvetenskapen. Den 3 februari i år kunde man läsa i Berkmancentrets nyhetskanal: "Jeffrey Schnapp cooks up a library smörgåsbord". (Ja smörgåsbord är faktiskt rätt stavat! Jfr http://cyber.law.harvard.edu/node/7461 !)

Videorna om olika delprojekt vid Harvards Library Lab handlar alla om hur universitetsbibliotekarierna ska bli allt bättre på att hjälpa särskilt de akademiska forskarna i deras forskningsarbete och studenterna i deras studier. Och inget ont i det.

Det förtjänar i alla fall påpekas, att det knappast går att bygga om biblioteket ifrån grunden utan att göra dito revolution med staten och samhället.

R.D Lankes och hans team vid Syracuse-universitetet i New York verkar ha kommit en bit längre på den vägen än forskarna vid Harvards provkök. Tesen, som Lankes genomgående driver i den berömda "Atlas of New Librarianship" (MIT 2011), lyder ju såhär:
"Bibliotekariernas uppgift består i att förbättra samhället genom att underlätta skapandet av ny kunskap i sina lokalsamhällen" (The mission of librarians is to facilitate the creation of knowledge in their communities).
Låt oss jämföra universitetsbibliotekens uppgifter med bibliotekets allmänna roll i vårt samhälle sådan den senare definieras av Lankes.

Båda tycks vilja grunda biblioteksvetenskapen på nytt och börja from scratch. "Vårt arbete går ut på att föreställa oss biblioteket på nytt och från grunden", skriver Jeffrey Schnapp & Co vid Harvard. Och R.D. Lankes vid Syracuse university gör motsvarande tabula rasa genom sin reduktion av biblioteket till "konversationer" i stället för "artefakter".

Men medan Harvards Library Test Kitchen koncentrerar sig på att underlätta skapandet av ny kunskap vid universiteten inriktar sig författaren av Atlas of New Librarianship på att hjälpa medborgarna i bibliotekets närmaste omgivning att göra det.

Till och med delprojektet "extraMUROS :: Towards an API-Driven Multimedia Library Without Walls" vid Harvard går namnet till trots uteslutande ut på att göra livet lättare för forskningens och utbildningens subjekt, dvs för forskarna och studenterna.

"Atlas of New Librarianship handlar däremot om att göra det lättare för samhällslivets och den demokratiska politikens subjekt, dvs för medborgarna och folket, att skapa ny kunskap.

Det var denna skillnad jag ville peka på med min tidigare kommentar om lek och allvar.

Några ytterligare reflexioner om och lite kritik av Lankes Atlas ingår i Information, Society and Justice, Volume 4 No. 2, December 2011: pp 123-128


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

17 March
2012

När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han, att Biblioteket hade förvandlats till en Skoobe

[grundlagar] 

Skoobe som erbjuder läsaren hela biblioteket i mobiltelefonen för 9,90 e/mån är, vilket tillsvidare kanske inte riktigt har framgått, ett Bertelsmann-initiativ. Och det tyska familjeföretaget Bertelsmann är ju ett av världens tio största i mediebranschen (eller borde vi i stället börja tala om informationsbranschen?) samt (sedan 1998) ägare av Random House, världens största engelskspråkiga bokförlag.

Ja, nog kan man säga att lånebiblioteket har fått en ny konkurrent alltid!

Men vid närmare eftertanke ser vi här fortsättningen på EU-kommissionens lånedirektiv från början av 1990-talet. Eller närmare bestämt förlängningen av ett tänkande, som låg (och ligger) till grund för ifrågavarande lagstiftning.

Lånedirektivet bygger på idén om en Public Lending Right (PLR), vilket ju inte, som man kunde tro, betyder att allmänheten bör ha rätt att låna och läsa böcker, men som i stället syftar till att ge "rättighetsinnehavaren" (the rights holder) en helig och okränkbar rätt till ersättning i form av pengar varje gång en läsare lånar och läser den ifrågavarande boken.

EU-kommissionen, som hade inside information från medieföretagens lobbyister, förutsåg att böckerna, när de blir eböcker, inte längre skulle lånas ut till allmänheten från biblioteken, som man hade gjort på 1900-talet, utan i stället åter börja hyras ut till läsarna, vilket hade varit praxis i lånebibliotekens barndom på 1700-talet (jfr Wikipedias artikel om boktryckaren Lars Salvius, som Jan Szczepanski så påpassligt hänvisade till i sitt Skoobe-meddelande).

I början av 1990-talet grundade bibliotekarierna en egen lobbyorganisation -- European Bureau of Library and Documentation Associations (EBLIDA) -- för att tillvara bibliotekssektorns intressen i ett digitaliserat Europa.

Men när böcker uthyrs eller utlånas till fast månadspris kvarstår "rättighetsinnehavaren", som inte är identisk med författaren (upphovsmannen) utan snarare med förläggaren (Bertelsmannen) , de facto som böckernas ägare -- ägaren till vad vi läser. Därmed fullbordas ännu en av dessa privatiseringar, som egentligen innebär stöld i stor skala av offentlig egendom. Biblioteken, vilka alltsedan 1800-talet har varit våra närmaste kandidater till att äga vad vi läser, ska tydligen gå samma öde till mötes som redan i varierande grad drabbat posten, energibolagen, vattenförsörjningen, hälsovården, universiteten och skolorna ... Från att ha varit allmänna inrättningar för publiken håller biblioteken alltså nu i rask takt på att övergå i transnationella, privatägda korporationers ( typ mediekonglomeratet Bertelsmann) ägo.

Personligen kom jag att bekanta mig med PLR-problematiken genom att EBLIDAs webbplats förlades till det internetföretag där jag arbetade, varvid jag under ett par år i mitten av 1990-talet s g s dagligen samarbetade med EBLIDAs dåvarande verksamhetsledare, copyrightspecialisten Emmanuella Giavarra, som byggde upp bibliotekens studiematerial om elektroniska licensavtal m.m. (ECUP-projektet). Men det räckte ända till 2000-talet innan jag kom mig för att studera själva texten i EU:s lånedirektiv. Då hade jag också hunnit ta del av bibliotekarien Siv Wold-Karlsens initierade kritiska analyser av PLR-frågorna i tidskriften BiS och stiftat bekantskap med bibliotekarierna i Cologno Monzese nära Milano, som under några år tid försökte organisera Non pago di leggere-kampanjen mot PLR-direktivet.

I direktivets formuleringar fäster man sig särskilt vid två saker. För det första, att ordet bibliotek helt lyser med sin frånvaro. I stället talas det om "inrättningar som är tillgängliga för allmänheten". För det andra förbigår direktivet helt begreppen läsare och läsning. Det handlar kort sagt om en rent ekonomistisk (marknadsfundamentalistisk) lagstiftning kring frågor av oerhörd kulturell betydelse. I PLR-direktivet jämställs sålunda biblioteken med, säg, videouthyrningsfirmor, varuhus, badinrättningar, biljardsalar och bordeller -- alla dessa "inrättningar som är tillgängliga för allmänheten"!

Trots alla skenheliga betygelser om motsatsen intar Bertelsmann & Co en i grunden fientlig inställning till allmänna bibliotek för den läsande publiken. För dem utgör bibliotek och bildning närmast kostnadsfaktorer, som bör rationaliseras bort, eller utlokaliseras, allt i den heliga profitjaktens och kapitalackumulationens namn.

På webbsidan www.skoobe.de ståtar titelomslagen från tre "aktuella böcker". Längst till höger hittar vi som väntat biografin över entreprenören och uppfinnaren Steve Jobs, grundaren av ett IT-bolag som i praktiken utnyttjar kinesiska slavarbetare för att bygga sina läsplattor. Mittpositionen upptas av en tysk översättning av Dan Browns bestseller, en thriller byggd på hårresande konspirationsteorier. Till vänster, slutligen, finns Die Verwandlung, ett urval av Franz Kafka. En bra bok alltså, men som har hamnat i dåligt sällskap.

När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han, att Biblioteket hade förvandlats till en Skoobe.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   följande artikelblock

12 May
2012

Den blida bibliotekarien

Fortsättning av ämnet: "Den hemligstämplade kvinnan"
[grundlagar] 

"Idyllisk", kallade Jan Szczepanski en beskrivning av bibliotekarien, som tar fasta på vad jag kallade hennes "blida" karaktär i kombination med en en tes om att hon i det långa loppet ändå är en farligare motståndare än företrädarna för alla övriga yrken.

"Idyllisk" är i sin tur ett positivt attribut: jag skulle vilja att världen vore bra mycket mer idyllisk än den är! Men eftersom världen nu är allt annat än "idyllisk" vill jag hålla med Jan S i det mesta av vad han sade (se här) och också för min del mana bibliotekarierna till kosmopolitisk kamp för freden och ljudligt uppror mot orättvisan.

För några dar sen bloggade jag om boken "Classified Woman" av Sibel Edmonds, en av Amerikas ledande whistleblowers om vad som hände 11 september 2001. Fru Edmonds arbetade mellan oktober 2001 och mars 2002 vid federala polisen FBI med översättning av dokument och ljudband i samband med spaningarna efter de skyldiga till 11-september.

Sibel Edmonds bok fick mig att fundera vidare på översättarens och bibliotekariens respektive yrken, som ju har en hel del gemensamt med varandra och dessutom med (åtminstone den kvinnliga) underrättelseagentens yrke. En god bibliotekarie har t ex just de egenskaper, som behövs i underrättelsearbetet: allmänbildning, omdömesförmåga, pålitlighet, noggrannhet, systematik, diskretion... Ja, och så förväntas ju varken bibliotekarien, översättaren eller agenten sticka upp. Ofta anses det tydligen vara allra bäst om de överhuvudtaget inte syns eller hörs. Men all ödmjukhet kan gå för långt och nu har så skett. Det är dags för intellektets servicearbetare att följa Sibel Edmonds exempel!

* * *

Några fler teser om bibliotekariernas yrke:

  • 1. "All professions are conspiracies against the layman", låter George Bernard Shaw en av sina personager utbrista i The Doctor's Dilemma (1911).
  • 2. Yrkesgruppen, skrået, korporationen, ska ändå inte förväxlas med den individuella yrkesutövaren, undergruppen eller ideella föreningen. Också domarna, journalisterna, lärarna, m fl är härskarnas lydiga redskap. Men Jurister mot Kärnvapen (IALANA) och (på sin tid) pedagogerna kring den kritiska utbildningstidskriften KRUT, för att inte tala om alla alla modiga grävande redaktörer, gör frågan mer invecklad och inger visst hopp om kommande intellektuella och moraliska reformer.
  • 3. Av alla moderna yrkesgrupper är bibliotekarierna den blidaste och mest tillmötesgående. Bibliotekarien fäller inga domar, avslöjar inga skandalösa fakta, ger inga latläxor och ordinerar inga beska mediciner. T o m en god bok rekommenderar hon bara ifall hon blir tillfrågad. I det långa loppet är bibliotekarien ändå kallad att bli maktens farligaste motståndare, vilket följer av det moderna bibliotekets ideal att utan dröjsmål hålla all information tillgänglig för alla människor.
  • 4. Man kan också skönja en seglivad kosmopolitisk och universalistisk tendens inom biblioteksvärlden. Detta framgår t ex av dr Toni Sameks bok Librarianship and Human Rights: A Twenty-first century guide (Chandos 2007). Samek ger många roliga samtida exempel på vad bibliotekarier i olika länder har gjort och gör för att främja de mänskliga rättigheterna. Och om vi gräver lite i historien hittar vi bland bibliotekarierna opinionsbildare som har uppmanat hela sin yrkeskår att aktivt motarbeta militarism och krig. Vid amerikanska biblioteksföreningens nationella kongress i Berkeley år 1915 talade bibliotekschefen i Washington, George F. Bowerman, under rubriken: How Far Should the Library Aid the Peace Movement and Similar Propaganda? Bowerman påpekade, att frågan om bibliotekens roll i fredsrörelsen då behandlades för första gången under en nationell ALA-kongress och ställde sig utan tvekan på en internationalistisk ståndpunkt. Han uppmanade bibliotekarierna att engagera sig för fredens sak, och avslutade med en reflektion över vad biblioteken borde se till att få gjort efter det pågående världskriget: "In order to be successful, behind the world organization and the international court there must be the sympathetic world spirit. This can only be secured by education, in which the library should have an increasingly large part". (Cit enl Rory Litwin (ed): Library Daylight. Tracings of Modern Librarianship, 1874-1922. Library Juice Press 2006, s 180.)
  • 5. Vad internet beträffar har väl biblioteken och bibliotekarierna hittills som de flesta andra närmast försökt hänga med i den sk utvecklingen. Men var går egentligen gränsen mellan biblioteket och internet? Hur skiljer dessa sig från varandra? Är de i grunden en och samma institution? Jag påstår att detta åtminstone är vad vi vill: att internet ska vara och förbli hela världens allmänna bibliotek. Eller önskar vi att internet ska bli Circus Maximus och störst bland varuhusen? -- Med en term som lånats från företagsekonomin pratar man i samband med internet gärna om intressentmodellen (eng. stakeholders, t ex ICANNs "multi-stakeholder model"). Också biblioteket har naturligtvis flera intressenter men bland dessa intressenter intar bibliotekarierna trots allt en plats för sig. Av dem väntar man sig nämligen att de ska leda och ansvara för det hela.
  • 6. "Kill the Corporation!" (skådespelaren Mike Daisey, cit enl http://www.youtube.com/watch?v=MXT0sVy04v8)


  • Prev  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   [11]   12   13   14   Next

    >> Mikas hemsida

    Powered by COREBlog



    laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23