Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ grundlagar ]
Vilka lagar lyder vi? Borde vi stifta nya grundlagar?

föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

02 August
2006

Bibliotekarier är frihetskämpar

[grundlagar] 

Dr Toni Samek från universitetet i Alberta (Kanada), om bibliotekarierna:

"At the core, they are freedom fighters and social activists who stand for intellectual freedom"
Sameks bok Librarianship and Human Rights utkommer/har i dagarna utkommit på förlaget Chandos i Oxford. Den handlar om kritiskt informationsarbete (critical information work)  i olika länder. Låter spännande.

Skriv bibliotek och internet  i grundlagen!





föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

06 August
2006

Maurice Kriegel-Valrimont

[grundlagar] 

Maurice Kriegel-Valrimont har avlidit vid 92 års ålder. Han dog den  2 augusti 2006. Maurice Kriegel-Valrimont är framför allt känd för sin insats i den franska motståndsrörlesen mot nazismen under andra världskriget. Jag stötte på honom under 1980-talet  i motståndsrörelsens fortsättning: rörelserna mot atomvapenupprustningen. Därför tänker jag på Maurice Kriegel-Valrimont idag, på Hiroshimadagen.

I mitten av 1980-talet träffade jag Maurice Kriegel-Valrimont i hans hem. Jag fick göra en intervju med honom, om det tidiga (1940- och 1950-talen) atombombsmotståndet i Frankrike. I mitt arkiv finns ett ljudband och en opublicerad utskrift av min intervju med Maurice Kriegel-Valrimont.

Mänsklighetens historia är, som Stehphen Daedalus sade, "en mardröm". Maurice Kriegel-Valrimont hör till dem som kan hjälpa oss att vakna upp.


La célébration des obsèques solennelles
de notre grand ami Maurice Kriegel-Valrimont
Grand Résistant
Membre Honoraire du Parlement
"Député de Meurthe-et-Moselle"
Grand Croix de la Légion d'Honneur
et de l'Ordre National du Mérite
se déroulera aux Invalides
le Mercredi 9 Août  à 15 heures
suivie de l'inhumation au cimetière du Montparnasse


Attac sera représentée.


Attac France,
Montreuil, le 4 août 2006




föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

15 August
2006

Verkligt välunderrättade personer

Med anledning av Yrsa Häggströms insändare i dagens Hbl
[grundlagar] 

Yrsa Häggström är en medelålders person med några vuxna barn och en speciell förkärlek för katter, vilket framgår av hennes privata hemsida på internet. Till sin utbildning är hon merkonom.

Yrsa Häggström är  medlem  av Svenska folkpartiets   partistyrelse i Esbo, granne till Finlands huvudstad Helsingfors.

Yrsa Häggström är också  redaktör  för  webbsajten  www.politiken.biz vars icke oansenliga läsekrets (140.000 enl. egen utsago) till största del torde bestå av svenskar i Sverige, där hon var bosatt under ett antal år. I Sverige var hon aktiv i partiet Ny Demokrati:

År 1996 skrev jag in mig i Ny Demokrati och hängde med i olika styrelseuppdrag ända till "det bittra slutet" när partiet gick i konkurs
berättar YH.

I Finland är YH närmast en doldis medan hon alltså i Sverige är känd i vida kretsar genom sin "politiska  hemsida" , dvs den ovannämnda välbesökta webbsajten.


***

I  en insändare i dagens (15/8/06) nummer av  Hufvudstadsbladet diskuterar YH "olika intressen" som  "ligger bakom"  det "fullkomliga kaos" som råder i Mellanöstern. Hon driver följande tes:
"... välunderrättade personer vet, att det inte är USA som är den drivande kraften bakom detta [kaos] , utan bankiren Felix Rohatyn som driver världen rakt in i vad som kan beskrivas som ett tredje världskrig".
Formuleringen är s.g.s ett citat ur en artikel av Lyndon la Rouche, som också står att läsa på www.politiken.biz.

La Rouche skriver:
verkligt välunderrättade personer vet att det är de internationella finanskretsar som Felix Rohatyn tillhör, som är den egentliga drivande kraften bakom det faktum att världen nu är på väg rakt in i vad som lämpligen beskrivs som ett "tredje världskrig".
***

Här finns en del som stämmer men också sådant som är alldeles fel.  Bevare oss för dessa  "verkligt välunderrättade" personer. Varifrån får de sina uppgifter? Står de i förbindelse med högre makter?

Och "den egentliga drivande kraften" - vad är det för en kraft? Den som försöker förklara skeendet utifrån en enda kraft misstar sig med nödvändighet.

Världspolitiken - det historiska skeendet - bestäms uppenbarligen av många olika krafter. För att bedöma skeendet med en realistisk uppfattning om vad som sannolikt kommer att följa härnäst, bör man alltså försöka bestämma styrkeförhållandet mellan de olika "krafterna".

***

Den här blogganteckningen ingår i avdelningen "grundlagar". Med "grundlagar" avser jag grundläggande  lagar, som skipats av människor i hopp om rättvisa och ett gott liv. Också ur rättvisesynvinkel måste man varna för föreställningen om en enda, "drivande kraft" , bestående av en enda grupp av människor.



 















 
 


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

22 August
2006

Israel Shahak. En artikel av Gandhi

[grundlagar] 

Israel Shahak från Warschawa var 12 när han befriades från  koncentrationslägret i  Belsen, varpå han emigrerade till det brittiska mandatet Palestina, som år 1948 blev en självständig stat. Sedermera verkade Israel Shahak i 25 år som professor i organisk kemi vid hebreiska universitetet i Jerusalem. Han blev också känd som en förkämpe för mänskliga rättigheter och en kritiker av Israels politik mot palestinierna. "Oaktat kritiken fortsatte han att vara mäkta stolt över sitt lands fria press", noterar det liberala Manchesterbladet "The Guardian" i sin dödsruna  6.7.2001.

Denne Israel Shahak skulle alltså ha varit en "en känd antisemit"!  För den åsikten står Camilla Jansson (Hbl 22.8.2006). 

Politisk fundamentalism förekommer sedan länge bland kristna och judar och även bland muslimer och hinduer. Den är förskräcklig. Vi måste bli kvitt den. Men hur?

Tyvärr har Camilla Jansson rätt i att Yrsa Häggström (som uttalade sig  på Hbl:s insändarsida 15.8.)  gav prov på "antisemitisk paranoia".  Jag tänker då på Häggströms idé om "den drivande kraften" bakom allt ont som f.n. sker här i världen. Enligt "välunderrättade personer" skulle ett gäng judiska bankirer ledda av USAs fd Parisambassadör utgöra detta centrala världssubjekt.

Antisemitismen sticker på nytt upp sitt avskyvärda huvud. Vi måste göra oss av med den. Men hur?

Hämta inspiration från Gandhi.

Gandhi 14.7.1946:


JEWS AND PALESTINE

Hitherto I have refrained practically from saying anything in
public regarding the Jew-Arab controversy. I have done so for good
reasons. That does not mean any want of interest in the question, but it
does mean that I do not consider myself sufficiently equipped with
knowledge for the purpose. For the same reason I have tried to evade
many world events. Without airing my views on them, I have enough
irons in the fire. But four lines of a newspaper column have done the
trick and evoked a letter from a friend who has sent me a cutting
which I would have missed but for the friend drawing my attention to
it. It is true that I did say some such thing in the course of a long
conversation with Mr. Louis Fischer on the subject.1 I do believe that
the Jews have been cruelly wronged by the world. “Ghetto” is, so far
as I am aware, the name given to Jewish locations in many parts of
Europe. But for their heartless persecution, probably no question of
return to Palestine would ever have arisen. The world should have
been their home, if only for the sake of their distinguished contribution
to it.
But, in my opinion, they have erred grievously in seeking to
impose themselves on Palestine with the aid of America and Britain
and now with the aid of naked terrorism. Their citizenship of the
world should have and would have made them honoured guests of
any country. Their thrift, their varied talent, their great industry
should have made them welcome anywhere. It is a blot on the
Christian world that they have been singled out, owing to a wrong
reading of the New Testament, for prejudice against them.“If an
individual Jew does a wrong, the whole Jewish world is to blame for
it.” If an individual Jew like Einstein makes a great discovery or
another composes unsurpassable music, the merit goes to the authors
and not to the community to which they belong.
No wonder that my sympathy goes out to the Jews in their
unenviably sad plight. But one would have thought adversity would
teach them lessons of peace. Why should they depend upon American
money or British arms for forcing themselves on an unwelcome land?
Why should they resort to terrorism to make good their forcible
landing in Palestine? If they were to adopt the matchless weapon of
non-violence whose use their best Prophets have taught and which
Jesus the Jew who gladly wore the crown of thorns bequeathed to a
groaning world, their case would be the world’s, and I have no doubt
that among the many things that the Jews have given to the world, this
would be the best and the brightest. It is twice blessed. It will make
them happy and rich in the true sense of the word and it will be a
soothing balm to the aching world.

1 According to the newspaper cutting Louis Fischer had quoted Gandhiji to the effect that the Jews had a good case but he hoped the Arabs too would not be wronged.

(Collected Works, Vol 91, pp 272-3)

Idag, sextio år senare, måste formuleringen bli en annan. Ändå känns Gandhis artikel fortfarande mycket aktuell.

















 


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

05 September
2006

The War's Public Finances

[grundlagar] 

[Yesterday, at the ongoing the Asia-Europe Peoples Forum in Helsinki (which precedes the Asia Europe Meeting here next week-end) I heard a representative of Jubilee South complaining about the lack of traffic on the WPF list.Below, I present some preliminary remarks which I jotted down just before and during our seminar on WORLD PUBLIC FINANCES and sent to the WPF-list. This blog entry is a slightly edited and amended version of my message . ]

---

WORLD PUBLIC FINANCES are needed, firstly, because "around half of all world trade appears to pass through tax haven jurisdictions" (1).

The Tax Justice Nework, wisely, uses the phrase "appears to". The correct figure could actually be higher than "half of" all world trade. Tax havens are, by definition, beyond public scrutiny.  The figure thus obscures the the very fact that it is to shed light on. [Or is it rather the fact that obscures the figure?]

One is tempted to call the tax-havens the non-public half of the world's finances.

However, the situation is more complicated, to say the least. Even if precise information is not easily available to the public, this surely does not mean that it is not available at all. All that money is certainly being carefully tracked and documented.  

Moreover - and this is a crucial point - it has never been as easy to follow the capital flows as it is today, because of the computer power which is readily at hand.

When elaborating our concept of World Public Finances, we should therefore pay due attention to the financial technology. Financial technology equals the digitalised systems of the financial services industry: banks, investment managment companies, and central institutions like SWIFT and  Clearstream.

The French investigating journalist Denis Robert, building on testimony from experts on banking and financial transactions, e.g. Ernest  Backes and Regis Hempel, has published a series of revealing books on the use and abuse of financial technology.(2) His findings about the clearing systems of the business banks are at the center of French interior politics. To be sure, they also concern the relations between Europe and Asia. Denis Robert brings essential background to, for instance, the scandal with the fregates that France sold to Taiwan at the beginning of the 1990ies, and the huge "commissions" and "retrocommissions" which French politicians and Chinese middlemen gained from that affair.

Will the ASEM meeting help dismantling intimate relations between the arms trade, the tax havens and the money laundering? Will it tackle these issues?

***

This brings me to a second point about the world's public finances.

"U.S Military spending is now equal to, if not greater than the military spending of the rest of the countries of the world combined".

Considering that the US military spending is that big, could we not expect the ASEM -- the Asian and European leaders -- to say something about it together?

Taking stand on this issue,  Christian theologian David Ray Griffin proposes:

"perhaps a good goal for the first phase of this project would be  to cut [the military] spending [of the US] by 75 percent".

Griffin here addresses the American churches. He wants the churches to take stand on the issue of the gross militarisation. The ASEM should endorse this proposal. How long will the European and Asian leaders be prepared to be dominated by the American superpower?

The military spending of the US is a real disgrace from the point of view of the world's public finances. It is actually "[...] far greater than the budget for the Defense department" ( the DoD spends 19% of the US federal budget). "The expenditures for nuclear weapons, for example, are in the budget of the Energy Department", Griffin notes. Economist  Jurgen Brauer has estimated that "Defense is not one- fifth of federal spending, but two thirds of it"(3).

If that last figure is true, then we should perhaps start speaking about the "War's Public Finances" . We need to realise that World Public Finances is nowadays very much about War's Public Finances.

A movement for global democracy cannot be led by the government of a certain state; nor can it be brought about by a certain bloc, or alliance, of states. The Empire of the United States has become one of the democratic movement's adversaries, which it has to defeat. But the movement for global democracy must, of course, include the American people itself. And I believe that the global democracy we want has to build on the best traditions of the American people, in particular, on the federalist ideas of the so called founding fathers of the USA.



Footnotes:
(1)http://www.taxjustice.net/cms/front_content.php?idcat=17.

(2) Robert & Backes: Révélation$ (2001); Robert: La boîte noire (2002); Robert: La domination du monde (roman, 2005); Robert: Clearstream - l'  enquête (2006).

(3) Griffin: Christian Faith and the Truth Behind 9/11 (2006, p. 189-90).
The quotation: "Defense is not one- fifth of federal  spending, but two thirds of it" is  from  Jurgen Brauer and Nicholas Anglewicz, "Two-Thirds on Defence", Tom Paine, June 10, 2005 (http://www.tompaine.com/articles/20050610/twothirds_on_defense.php)





föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

13 September
2006

Vem äger det vi läser? Bild och tanke.

[grundlagar] 

Vem äger det vi läser? För några år sedan skrev jag en liten artikel i frågan, som jag illustrerade med programtillverkaren Microsofts utformning av datorprogrammet MS Reader.

Trots att programmet Microsoft Reader aldrig blev någon succé tror jag att problematiken fortfarande är viktig. Ja, frågan om vem som äger det vi läser är och förblir ett hett ämne i en digitaliserad skriftkultur.

Jag använder ordet skriftkultur i Ongsk bemärkelse (med hänsyftning på Walter J. Ongs studier i muntlig och skriftlig kultur). Man kunde (och borde) i det här sammanhanhanget också tala om begreppet civilisation och - naturligtvis - "informationssamhälle".

Idag läser jag att biblioteken hädanefter kanske tvingas betala upphovsersättningar till författare och artister för att deras verk lånas. Strängt taget är det inte biblioteken, utan skattebetalarna som kommer att få punga ut med dessa ersättningar, eftersom

avsikten är att de ersättningar som föranleds av utlåning skall finansieras med ett anslag som tas in i statsbudgeten (Hufvudstadsbladet 13.9.2006)
Detta har regeringen föreslagit i en proposition i går.

Är det inte konstigt: först betalar vi skatt för att vi ska få biblioteksservice - och det gör vi ju gärna. Jag sällar mig överhuvudtaget till de glada skattebetalarna, för att använda ett annat uttryck ur dagens nyhetsflora. Och biblioteken ligger mig särskilt varmt om hjärtat.

Men så har vi då det här med upphovsersättningar till författare och artister. Skall upphovsersättningar täckas med skattemedel?

Jag stöder inte regeringens förslag. Enligt min åsikt bör upphovsersättningar för konst och litteratur finansieras med medel som genereras på varumarknaden, dvs vid köp och försäljning av konstverk, böcker (inklusive kommersiella e-böcker) tidskrifter osv.

Däremot tycker jag att det är rätt och riktigt att finansiera stipendiesystem för författare och konstnärer med skattemedel. Samhällets medborgare, dvs skattebetalarna, kommer naturligtvis aldrig att uppnå enighet om precis hur stipendier, understöd och löner till författare och konstnärar skall fördelas. Men den fördelningsdiskussionen, de tvisterna och de dispyterna, de är oundvikliga! Framför allt är de oundgängliga. Det är bra om konstnärernas och författarnas produkter, det som i dag kallas för innehållet är föremål för en oavbruten värdering och omvärdering. "Konstverken är vapnen i andarnas kamp", skrev Walter Benjamin. Det kan väl aldrig vara meningen att vi skall lägga ned andarnas kamp?

Regeringens förslag är ett steg på den väg som innehållsindustrin vill och gör allt för att vi ska välja. Det motsvarar och anpassar sig till Världshandelsorganisationens avtal om handel med intellektuell egendom (TRIPS) och tjänstehandel (GATS), dvs vår tids marknadsfundamentalistiska "grundlagar". Också Finland, som medlemsstat i EU, följer blint denna väg. Men det är fel väg. På den vägen skulle äganderätten till det vi läser successivt överföras till Microsoft, Disney Corp. och andra korporationer inom underhållningsindustrin.

Så kommer dock knappast att ske. Människorna ger ständigt nya prov på ett inbitet motstånd mot den nutida informationskapitalismen och -imperialismen. Hurra för oss läsare som fortsätter att läsa trots att alla försök att göra läsning till ett brott mot "informationssamhällets" nya copyrightlagar!

Ett exempel på en sådan ny copyrightlag i informationssamhället var förlängningen av copyright på skrift och litteratur från 50 till 70 år. Hur kunde vi, den läsande publiken, gå med på ett sådant ytterligare intrång på vår äganderätt till det vi läser? Förklaringen ligger kanske i the cultural lag: publikens medvetande släpar efter i den tekniska utvecklingen.

Biblioteket är kanhända en av de sista bastionerna i kampen mot det korporativa övertagandet av mänsklighetens andliga kapital. Men det är en stark bastion som vi fortfarande kan ställa vårt hopp till. Vi kommer inte att ge upp biblioteket inför marknadskrafternas anstormning. Vi kommer inte att avstå från äganderätten till det vi läser.

****

Bifogar en kort recension av Fredrik Långs bok Bild och tanke. Om det kategoriala seendets genesis. Förlaget Draken. Esbo 1999. ,

Konstens natt

Jag ger boken vitsordet FYRA STJÄRNOR (av fem) mera på måfå än på allvar. Har tillsvidare endast läst delar av detta (kanske inte till sidantalet, som är under 300, men till idéinnehållet) mycket omfattande och lärda arbete. Fem stjärnor skulle betyda mästerverk, vilket jag inte vågar utropa.

Boken "Bild och tanke" har inspirerats av "ett kort extatiskt ögonblick" i författarens liv då han i en glimt tyckte sig "förstå allt". Vilken var då närmare bestämt den fråga till vilken Fredrik Lång ansåg sig ha funnit svaret?

"Konstnärerna har under det tjugonde seklet i förtvivlan söndrat sina skönhetsideal. Det idylliska kan numera endast framstå som naivitet. Jag förstår det, men vad skall jag göra med min förvivlan?"
I ovanstående aforism uttryckte författaren själv "åtskilliga år tidigare" den fråga som "Bild och tanke" försöker besvara.

Fredrik Långs historiefilosofiska undersökning bygger på en uttalad premiss: "varje tids väsentliga eller väsentligaste konst i bildform framställer den djupast möjliga förståelsen av sin tid" (s 14).

Sålunda utgår Lång ifrån ett totalitetsbegrepp( inklusive möjligheten av en kultur- och samhällshistorisk "tidsförståelse"), som utarbetats av historiefilosofer typ Hegel och Marx.

Jag vet inte om han han lyckas föra den filosofiska undersökningen längre än till Hegels "olyckliga medvetande", tragiskt personifierat i Nietzsches galenskap. Jag finner i alla fall "Bild och tanke" vara en mycket läsvärd översikt av bildkonstens historia från antiken och via Leonardo da Vinci fram till (och inklusive) Marcel Duchamp.

Om någon bad mig sammanfatta innehållet i denna bok i två ord skulle jag så här i början av hösten, efter ett visst årligen återkommande evenemang i Helsingfors, svara: Konstens natt!

(Men fan vet om man längre får tag på ett ex. av boken i bokhandeln. Knappast. Fråga alltså efter den på biblioteket.)


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

02 October
2006

Offentliga världsfinanser

[grundlagar] 

Offentliga världsfinanser är en översättning av World Public Finances. Den som googlar på sökordet "World Public Finances" får i dagens läge inte mer än ca 320 träffar. Vi är tydligen inte ännu särskilt många som använder den här ordkombinationen i skrift. Kanhända är vi oliktänkare, vi också.

Begreppet Offentliga världsfinanser - World Public Finances har uppstått i ett bestämt sammanhang nämligen Världssocialforum - World Social Forum, som nästa gång, den sjunde gången, ska äga rum i Nairobi i januari 2007. Offentliga världsfinanser är namnet på ett initiativ som Nätverksinstitutet för global demokratisering (NIGD) och Liberdade Brasil* har tagit tillsammans för att skapa kontinuitet i behandlingen av vissa återkommande teman på Världssoscialforum, särskilt då temat om en demokratisk kontroll av de internationella kapitalrörelserna.

Under de senaste decennierna och åren har medborgarna i olika länder byggt upp en rad internationella krav och kampanjer, som berör de offentliga världsfinansernas problematik. Det handlar kort sagt om att skapa ett världssamhälle, eftersom ett sådant samhälle bara kan anses existera ifall det har gemensamma, offentliga finanser och ett oavbrutet demokratiskt beslutsfattande om deras skötsel.

Hit hör ett antal viktiga och komplicerade frågor såsom:

  • frågan om globala skatter på kapital, handel, miljöresurser och arbete;

  • reglering av valutahandeln, som under de tre senaste decennierna har antagit groteska proportioner, t ex genom införande av en global skatt på valutatransaktioner;

  • skuldproblematiken, som inbegriper en ohållbar global situation beträffande såväl uländernas som iländernas statsskulder;

  • avskaffandet av bank- och skatteparadisen, genom vilka ca hälften av världshandeln passerar och vilkas blotta existens gör att vi inte ännu idag har några offentliga världsfinanser;

  • US-dollarns hegemoni, dess förankring i a) "The Washington Consensus"; b) USA:s militärmakt;

  • de privata pensionsfondernas massiva ackumulation av penningkapital och deras mer eller mindre ansvarsfulla investeringspolicy;

  • demokratisering av de internationella finansiella institutionerna, först och främst Världsbanken, Internationella valutafonden IMF och Världshandelsorganisationen WTO.

A tribar – what is that? With this concept physicist Roger Penrose points to objects and figures which you can draw but not build. There are false links in tribars. There are contradictory and impossible elements. In many of his works the graphic artist Escher shows tribars [...] Money, for example, is a tribar, as euros and dollars are digital states which are moving and jumping with our hopes and fears, according to changes in our mindscape.
(Leena Krohn)

Ännu en fråga som berör de offentliga världsfinansernas problematik är förstås den om världspengar, en gemensam valuta för hela världen. Idén utvecklas bl.a. i John Maynard Keynes berömda memorandum om en internationell klareringsunion från år 1942. Keynes gav världsvalutan namnet bancor. Den skulle administreras av en världsbank och användas för att finansiera underskottet i handelsbalansen hos länder med sådana underskott (jfr Raffer & Singer, The Economic North-South Divide, kap. 1).

Digitaltekniken har emellertid radikalt förändrat betingelserna för diskussionen om världspengar och gett begreppet "offentliga världsfinanser" en ofrånkomlig teknologisk dimension. Digitaltekniken bidrar i dagens läge kraftigt till världsfinansernas patologiska snedvridning. Under den rådande pax americana och med de västliga regeringarnas goda minne tillåts digitaltekniken fortfarande utgöra de snabba klippens, bokföringsbedrägeriernas, penningtvättens, skattesmitandets, turbokapitalismens och den korporativt ledda finansglobaliseringens tysta förutsättning. Men med hjälp av digitaltekniken skulle mänskligheten otvivelaktigt också kunna ta några jättekliv i Keynes' fotspår emot upprättandet av ett transparent system för global makroekonomisk monetär och finansiell management. Digitaltekniken är kort sagt både en del av problemet och ett löfte om problemets lösning.

Jag vet ingenting som bättre belyser finansteknologins roll och betydelsen av en demokratisk finanskontroll än den franska journalisten Denis Roberts arbeten om Clearstream, ett numera tyskägt clearingföretag för internationell värdepappershandel. Men tyvärr är Clearstream-skandelen och Denis Robert så gott som okända i Finland. Jag skrev för ett par år sedan en presentation av två av Denis Roberts och Ernst Backes böcker om Clearstream.




Om Clearstream-skandalen

Fas I

Denis Robert & Ernest Backes: Révélations. Les Arènes. 2001.
Denis Robert: La boîte noire. Les Arènes. 2002.
Mikael Böök: Världens största tvättmaskin. Ny Tid 23/2002
Introduktion på svenska

Fas II

Denis Robert: La domination du monde (roman), 2006.
Denis Robert: Clearstream, l¨enquête, 2006.


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

13 October
2006

Om vissa inskränkningar i yttrandefriheten (1)

[grundlagar] 

Hade jag varit medlem av franska nationalförsamlingen i oktober 2006, då hade jag nog röstat emot den nya lag, som gör det till ett brott att förneka turkarnas folkmord på armenier och kurder under första världskriget

Jag tvivlar ärligt sagt också på att det är klokt att kriminalisera en "historieskrivning", som förnekar nazisternas folkmord under trettiotalet och andra världskriget. Sålunda finner jag att österrikarnas dom över David Irving för hans åsikter om Förintelsen är betänklig. (Domen fälldes i februari 2006 och den lär ha lytt på tre års fängelse.)

Den åsikt som jag här dristar mig att framföra bygger på tankar om kunskap, visshet och normer.

Vad Förintelsen beträffar så anser jag mig veta att den har ägt rum. Min vetskap fördjupades när jag en gång på 1970-talet besökte muséet i Auschwitz (Oświęcim). Men även om jag inte någonsin kommit att besöka Auschwitz skulle jag veta att gaskamrarna har fungerat och drivits av vanliga tyska medborgare, som lydde sin Führer.

Att veta är att äga visshet. Visshet äger den som saknar grund för tvivel.

Och jag saknar orsak till att betvivla Förintelsens historiska verklighet. Är inte detta tillräckligt? Behöver jag också en lag som förbjuder mig att ifrågasätta det, som jag faktiskt är ur stånd att ifrågasätta?

David Irving och hans gelikar visar å andra sidan att det trots allt finns människor som inte vet, eller inte vill veta. Dessa människor kan anses vara farliga och det kan vidare anses vara nödvändigt att samhället skaffar sig skydd mot dessa farliga lögnare. Ungefär så tror jag att den motsvarande inskränkningen i yttrandefriheten motiveras av lagstiftaren.

Men jag upplever fortfarande en sådan inskränkning som ett misstroendevotum. Kan vi inte lita på vår egen visshet? Kan vi inte lita på oss själva? Det är i grunden en och samma fråga.

Nu över till det andra fallet, det om turkarnas massmord på armenier. Någon gång på 1980-talet gjorde jag ett besök vid minnesmärket över folkmordet. Minnesmärket, som har rests på ett berg nära Jerevan, gjorde visserligen ett stark intryck på mig, inte minst för att jag skam till sägandes var tämligen ovetande om de viktiga historiska händelser som det symboliserar. Jag kunde också i detta fall säga att jag vet att folkmordet på armenierna verkligen har hänt. Men här måste jag tillägga, att min kunskap inte är lika säker som i det föregående fallet. Gränsen mellan en visshet och en kunskap, som visserligen är underbyggd med fakta och erfarenheter, är inte alltid lätt att dra! Jag nöjer mig därför med att uttrycka saken såhär: jag är fullständigt övertygad om att turkarna gjorde sig skyldiga till folkmord på armenierna under första världskriget. Jag anser med andra ord att det är en historisk sanning.

Denna sanning gäller det att befästa och, om möjligt, förvandla till en visshet.

En sanning är någonting som det kan vara väl värt att kämpa för! Men att upphöja en historisk sanning till en lag framstår fortfarande såsom någonting mycket tvivelaktigt.

Vari ligger det tvivelaktiga? Jag tänker mig svaret på denna fråga ungefär så här: lagarna är bindande för medborgarna i en stat. Den som bryter mot lagarna bestraffas. Staten har rätt att tillgripa våld för att se efter att lagarna följs (och straffen utdelas). Detta våld kan missbrukas och missbrukas faktiskt ofta. I vilken mån har vi rätt att slå ihjäl eller bura in dem som förnekar det som vi anser vara självklart eller vetenskapligt bevisat? Räcker det inte med att vi överbevisar dem?

- - -

Ovanstående berör endast vissa inskränkningar i yttrandefriheten - egentligen endast de två berörda fallen. Det är verkligen svårt att uppställa några allmängiltiga principer beträffande inskränkningar i yttrandefriheten!

Andra inskränkningar av yttrandefriheten har motiverats eller motiveras med att de sårar religiösa känslor (hos medlemmarna av ifrågavarande religiösa samfund). Ytterligare inskränkningar motiveras med etiska regler eller principer. Dessutom har vi problematiken med ärekränkningar. Alla dessa kräver egna utredningar och funderingar. Men de har ett gemensamt: deras ursprung är normativt.

De inskränkningar i yttrandefriheten som gäller historien utger sig däremot för att vara av ett annat slag. Här förbjuds att förneka historiskt faktum, dvs det som människor har gjort. Motiveringen blir i detta fall kunskapsteoretisk (epistemologisk) och vetenskaplig. Det anses bevisat - helt oberoende av vad någon tycker om det, och oberoende av om det sårar eller inte sårar någons känslor. Eller vi äger visshet om saken (t ex visshet om att Förintelsen har ägt rum).

Historisk kunskap är emellertid en mycket speciell kunskapskategori. Ipsum verum factum skrev filosofen Vico. Uttrycket är berömt men inte precis glasklart. [forts. bör följa]


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

23 November
2006

EU och NATO kan vara utan

[grundlagar] 

Geneve, världshuvudstaden

Det var inte alldeles lätt att hitta fram till Finlands ständiga representation i Geneve. Ambassadör Vesa Himanens sekreterare gav mig visserligen adressen när jag ringde för att bekräfta att jag gärna accepterade hans inbjudan.

Jag utgick ifrån att kontoret skulle ligga i eller alldeles intill Världshandelsorganisationens (WT0) högkvarter.

På vägen ner till WTOs långa, massiva palats vid den sköna Genevesjöns strand passerade jag Förenta Nationerna (FN). Ländernas flaggor slokade i det varma och vindstilla höstvädret. Jag undvek att tänka på upprustningen, krigen och konflikterna och gladde mig åt att helt fridsamt kunna ta mig fram till fots.

Först senare insåg jag att det hade varit mer logiskt att leta efter ambassadör Himanen i FN där han officiellt är ackrediterad. Finland deltar via Geneve i sammanlagt 47 internationella organisationer varav Världshälsorganisationen (WHO), FNs flyktingkommissariat (UNHCR), FN:s miljökommissariat (UNEP), Internationella telekommunikationsunionen (ITU), Internationella meteorologiska unionen (WMO) bara är några exempel.

Förhandlingarna kring WTO:s viktiga avtal om världshandelns regler och innehåll är med andra ord bara ett av många områden som Finlands ständiga representant i Geneve har till uppgift att bevaka.

Men före mitt besök hade jag för min del endast påträffat Vesa Himanen i WTO-sammanhang. För att vara mer precis så hade jag stött på honom i samband med medborgarorganisationernas kritik av av WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal, som också kallas för GATS-avtalet.

Kritikerna anser, att GATS-avtalet är alltför radikalt i sin nyliberalism. De förkastar avtalets svepande formuleringar om en gradvis rasering av alla hinder som regeringarna tillsvidare kan ställa i vägen för en internationell frihandel med tjänster. Begreppet tjänster är allomfattande, påpekar de. Vad blir kvar av samhället när alla tjänster bjuds ut till salu?

Sekreteraren lyckades till slut per mobiltelefon leda mig fram till den rätta ingången i WIPO:s byggnadskomplex. WIPO är Världsorganisationen för intellektuell egendom. Finlands representant i Geneve lever alltså vägg i vägg med förvaltarna av mänsklighetens andliga kapital.

Ambassadör Himanen bjuder på kaffe och upplyser mig vänligt om att det goda med GATS-avtalet är att varje regering kan göra precis som den önskar. Ingen behöver liberalisera t.ex. hälsotjänsterna och utbildningssektorn mot sin vilja.

För närvarande pågår förhandlingar mellan EU och Kazakstan om det sistnämnda landets inträde in WTO. Här är Himanen själv, som representant för EU:s ordförandeland Finland, djupt involverad. Efter Kinas medlemskap ( fr o m 200?) och när väl Vietnam och Kazakstan antagits , börjar så gott som alla länder höra till WTO. Återstår bara några få undantag, i synnerhet då Iran och Ryssland.

Vi funderar en stund på vad det kan bero på att Ryssland inte hör till Världshandelsorganisationen.

I och med Sovjetunionens sammanbrott uppstod det i Rysland en klass av nyrika, inklusive ett litet antal stenrika oligarker, som kontrollerar stora delar av landets industri och väldiga råvaruresurser. Oligarkerna vinner på att Rysslands ekonomi förblir kaotisk och vill sålunda inte underordna sig WTOs regelverk. Rysslands utanförskap förklaras delvis av denna omständighet. Vidare beror det på saker som USA och Ryssland inte är överens om. Jag pressar inte min värd på ytterligare klargöranden.

Efter de stora demonstrationerna mot den nyliberala globaliseringen och kriget i Irak utnämnde New York Times medborgarorganisationerna till den nya supermakten. Vesa Himanen hör antagligen till dem som förstod budskapet. Medan han fortfarande var stationerad vid utrikesministeriet i Helsingfors brukade olika finländska organisationer flitigt uppvakta honom med frågor och önskemål, berättar han. Men i Geneve har de slutat att höra av sig trots att han här har avsevärt större möjligheter att följa med det internationella läget, tillägger han med en glimt i ögat. Innan vi skiljs åt lovar jag försöka se till att det ska bli en ändring på den punkten.

(publicerad i Östra Nyland 11.11.)


GATS-fritt i Geneve

I Geneve hölls "Lokalsamfundens internationella konvent för främjande av offentliga tjänster" den 28-29 oktober 2006. Ett syfte med mötet var att göra allt fler städer och kommuner till "GATS-fria zoner".

Borgmästaren i Geneve, André Hédiger, berättade vid konventets öppning att hans egen stad utropade sig till en "GATS-fri zon" år 2003. Vilket innebär ett symboliskt avståndstagande från den nyliberala andan i Världshandelsorganisationen WTOs avtal om frihandel med vattenförsörjning, energi, hälsovård, undervisning och utbildning, transporter, bankservice och överhuvudtaget alla andra upptänkliga tjänster.

Extra symboliskt är det naturligvis när den stad där WTO har sitt högkvarter friförklarar sig från ett av WTOs viktigaste globala avtal. Efter år 2003 har ett nätverk av ett tjugotal kommuner och städer "utanför GATS" bildats i Schweiz.

I Frankrike uppgår antalet "GATS-fria" lokalsamfund till över 600. Dessa samlades år 2004 i Bobigny, en av Paris' förstäder, till "Generalständerna för kollektiv utanför GATS". Då man valde att kalla sig så betydde det att man ville återuppliva den gamla franska revolutionära andan, eftersom "Generalständerna" var ett slags folkrepresenation före franska revolutionen år 1789.

Det var också främst kommunala beslutsfattare och medborgaraktivister från Europas franskspråkiga eller åtminstone franskkunniga områden som hade hörsammat kallelsen till årets uppföljning av de GATS-fria zonernas möte i belgiska Liège i november 2005. I år deltog deltog tre personer från Norge, men från de övriga nordiska länderna ingen (utom undertecknad). Från EU:s nya östliga medlemsländer infann sig inte heller någon deltagare i genevekonventet. Ett femtontal medlemmar i brittiska UNISON (fackförbund för offentligt anställda) var visserligen i Geneve för ett annat möte dagen innan, men de flesta valde att resa hem innan konventet började. Och bara ett tiotal tyskar var med bland de sammanlagt ca 200 deltagarna.

Fjolårets lokalsamfundskonvent i Liège var geografiskt bredare än årets möte i Geneve. Samtidigt dominerades det politiska färgspektret bland deltgarna i år mer än ifjol av olika röda nyanser. Rörelsen för "GATS-fria zoner" verkar med andra ord inte att växa för närvarande.

Kanske beror det på att den ifrågavarande rörelsen inte uppmärksammas i media. En stadsdirektör som säger någonting om Världshandelsorganisationen WTO är möjligen kontroversiell, men han/hon är absolut inte mediasexig. Medierna skriver om WTO bara i undantagsfall , dvs när det sker någonting särskilt dramatiskt i ländernas utrikeshandelsförhandlingar.

Ändå är det just i WTO som allas vårt öde avgörs, ifall nu också undertecknad tillåts dramatisera en smula. Framtiden för bonden i Pernå, skoleleven i Lovisa, pensionären i Sibbo, bibliotekarien i Liljendal, radioredaktören i Borgå beror i stor utsträckning på de lokala tillämpningarna av GATS (WTOs allmänna tjänstehandelsavtal), TRIPS (avtalet om handel med intellektuell egendom) och AoA (jordbruksavtalet).

Världshandelsorganisationen WTO grundades år 1995, när GATT-avtalet om tullar och tariffer i världshandeln med materiella varor slutligen hade rotts i hamn. WTO och dess avtal kom att präglas av 1980-talspolitikerna Ronald Reagans och Margaret Thatchers nyliberala och nykonservativa samhällsidéer, som slog ut i full blom i det nya världsläge som uppstod på 1990-talet efter Sovjets sammanbrott.

gats-panel 29.1.2006

    Bildtext: Deltagare i panelen "om lokalsamfundens, fackföreningarnas och medborgarrörelsernas kamp för att bevara och återerövra den allmänna egendomen: vattnet, utbildningen, energin, den intellektuella egendomen, hälsan...". Från vänster: Riccardo Petrella (Italien), ordförande i Världsforum för vatten, Jacques Perreux, viceordförande i länsförsamlingen i Val de Marne (Frankrike), Hervé Bramy, ordförande för länsförsamlingen i Seine-Saint-Denis (Frankrike, ledde panelen) och artikelskribenten Mikael Böök, som är suppleant i biblioteksnämnden i Pernå. Böök höll ett anförande om biblioteksföreningarnas kritik av GATS (WTOs allmänna tjänstahandelsavtal) och TRIPS (WTOs avtal om handel med intellektuell egendom).


Idéerna bakom WTO-avtalen är visserligen nygamla men det att regeringarna i s.g.s alla länder har bundit sig vid gemensamma (multilaterala) handelsavtal är å andra sidan en världshistorisk nyhet. Genom att utgöra allmänna ramar för ekonomin och handelspolitiken inverkar WTOs avtal på medborgarnas och komsumenternas vardag över hela världen. De är i själva verket ett slags globala grundlagar. Och på lokalplanet tycker alltså en och annan, att det redan vore dags för en grundlagsreform.

(publicerad i Östra Nyland 23.11.)


EU och NATO utan kärnvapen

För mig, liksom för de svenska juristerna Stig Gustafsson och Curt Riberdahl (Hbl 21.11.), är kärnvapenfrågan NATO-debattens alfa och omega. Det finns bara en mänskligt acceptabel hållning till massförintelsevapnen: de ska kriminaliseras och "rustas ned", dvs förstöras. Allt annat är svek och bedrägeri.

Kärnvapenfrågan är en fråga för individen, medborgaren - alldeles för viktig för att överlämnas till politikerkåren.

Det handlar inte om pacifism. 1900- och 2000-talets massförintelsevapen överskrider det mänskliga förnuftet och den mänskliga inlevelseförmågan. Därför borde kärnvapnen redan ha fått alla ismer att blekna.

Men hybrisen, självöverskattningen, fortsätter. NATOs ledare tror sig behärska kärnvapnen och deras använding. De har bundit sig själva och medborgarna vid en försvarsdoktrin, som bygger på kärnvapen. Resultatet är en oavbruten andlig terror, ty i verkligheten kan ingen bära ansvaret för kärnvapnen och deras användning.

De två svenska juristerna vill återaktualisera en kärnvapenfri zon i Europa. Ja, det är där skon klämmer. Europa bör gå i spetsen för en avnuklearisering av NATO. Men det kräver mod. Vi européer måste välja riksdagar och regeringar som vågar börja bygga ett annorlunda EU, och varför inte ett annorlunda NATO, utan kärnvapen.

(Införd i Hufvudstadsbladet 23.11.)


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

07 March
2007

Oljelagen

[grundlagar] 

Lasse Karlsson har sammanställt fakta och synpunkter på en ny oljelag, som Iraks regering antog senaste måndag. Den nya oljelagen i Irak verkar komma som en present till Bush på 4-årsdagen av invasionen.

Enligt Nicke Torvalds har  "USA beslutat att NATO ska ta över tryggandet av energitillförseln" ( Hbl 5.3.2007).  - Så har det ju varit i decennier, dvs NATO har de facto tryggat tillförseln av olja mm,  men nu ska det tydligen bli så även de jure. Vad har USA egentligen beslutat, och hur har de övriga NATO-medlemmarna reagerat på USAs beslut?

En översikt av frågan om "energisäkerhet" ges i artikeln Energy security: NATO's potential role i Nato Review.






 


Prev  1   2   [3]   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23