Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ grundlagar ]
Vilka lagar lyder vi? Borde vi stifta nya grundlagar?

föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

19 October
2008

Fortsättning av samma ämne. Internet och demokrati

[grundlagar] 

Internets (liksom tidigare bibliotekets) utveckling är av avgörande betydelse för demokratin. Demokrati, dvs folkmakt, förutsätter för det första republik. Republik i sin tur är liktydigt med en laglig samhällsordning där makten är fördelad mellan olika institutioner. Maktfördelningen garanterar en frihet, som gör det möjligt för folket att utöva makt.

För det andra måste vissa grundläggande fri- och rättigheter garanteras. Till dessa hör inte minst tros-, åsikts- och yttrande- och pressfriheten.

En tredje förutsättning för demokratins förverkligande är det allmänna biblioteket. Utan denna institution, som har till uppgift att bevara all information och att ständigt göra den tillgänglig för medborgarna (folket), kan folket inte befästa och utöva sin makt. Om detta finns mycket att tillägga, men jag håller mig här till det som ur rent politisk synvinkel är mest relevant.

Det allmänna biblioteket har under bara två, tre decennier utvidgats genom internetutvecklingen. Utvecklingen har gått så snabbt att människorna, inklusive bibliotekarierna, har haft och har svårt att hänga med. På ett dunkelt plan inser väl de flesta, att internet faktiskt är ett väldigt, nytt världsbibliotek. Men färre är tillsvidare de, som vågar dra den politiska slutsatsen, att internet därmed också lägger grunden för en utvidgning av demokratin till globalplanet. Det är inte svårt att förstå varför. På globalplanet råder nämligen inte republik, utan djungelns lag. När vi ser till hela världsläget är ju den politiska makten fortfarande lika oregelerad som de kapitalistiska finansmarknaderna. Närmare bestämt usurperas den globala makten av imperialistiska statsblock, som under ömsesidiga hot med massförintelsevapen ägnar sig åt att exploatera naturliga och mänskliga resurser i enlighet med sin respektive Staatsräson. När de finner för gott att bruka våld gör dessa stater och regeringer också gärna just det. Exemplen är legio: Irakkriget, Afganistankriget, Tjetjenienkriget, våldet mot tibetanerna osv. Eftersom dessa stater och regeringar först och främst är militär-industriella-akademiska komplex är krig och våldsanvändning för dem en lönande affär, åtminstone på kort sikt. Sålunda anslås i dagens värld ca 1 biljon (miljon miljoner) dollar per år på det så kallade försvaret, samtidigt som man ordar om klimatkris och halvering av fattigdomen. Störst bland dessa hycklare och lögnare är Västerlandets, dvs "våra egna" stater och regeringar.

Biblioteket och dess förlängning, alltså internet, håller emellertid på att utveckla sig till en allvarlig konkurrent till detta transitoriska (förgängliga) system av mer eller mindre industriellt utvecklade nationalstater. Som rätt många, inklusive undertecknad, redan har insett, förlorar staterna och korporationerna gradvis sin makt över informationen. Hyckleriet och lögnerna avslöjas, även om avslöjandena inte tutas ut i maktens egen offentlighetssfär, som tillsvidare domineras av massmedier typ statlig och korporativ television och radio samt t ex Rupert Murdochs och Berlusconis mediakonglomerat. Genom internet har folket kort sagt skaffat sig ett medium för direkt, ocensurerad informations- och åsiktsförmedling på globalplanet. Internet är det öppna rum utan vilket varje tanke på gobal demokrati måste förbli en utopi.

Frågan är nu hur vi ytterligare ska stärka och befästa detta embryo till global demokrati. Ja, omedelbart gäller det ju också att befria internet till den del regeringar och mediakonglomerat fortfarande håller det i sitt grepp. Internet är hela mänsklighetens bibliotek. Ifall internet behöver ha en ägare, i ordets formella, juridiska mening, då bör det ägas av biblioteket. Internet är till sin natur ett självstyrande, cybernetiskt system. Det behöver därför inte - och får absolut inte - styras av någon regering eller korporation. Inte heller är Förenta Nationerna, eller någon mosvarighet till FN (som ju till syvende och sidst är ett mellanstatligt organ) lämpligt såsom ett styrorgan för internet. Internet bör, i den begänsade utsträckning det överrhuvudtaget behöver styras, styras av sig självt, dvs av biblioteket. Sålunda bör, för att konkretisera och precisera förslaget, de begränsade, men trots allt nödvändiga åtaganden som idag sköts av ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers) omhändertas av IFLA (International Federation of Library Associations and Institutions).

Summering av det som hittills sagts om internet och demokrati: internet är av största betydelse för demokratin eftersom det äntligen möjliggör en utvidgning av demokratin till globalplanet. Men vi ska inte tro att demokratin förverkligas bara för att des förutsättningar stärks och/eller synliggörs. Verklig demokrati kan trots allt endast förverkligas på lokalplanet. Demokratin måste vara närvarande i vår vardag och i vår näromgivning. Därför är kommunalvalen de allra viktigaste valen. Globala val är övrhuvudtaget inte att tänka på - på globalplanet ska vi inte ha en "regering" i ordets traditionella betydelse; där bör vi i stället ersätta "regeringen" med bibliotekets självstyrande cyberrymd.

Men för att arrangera och genomföra lokala val - inklusive nationella val och val av t.ex. europaparlamentets ledamöter - behöver vi faktiskt varken datorer eller internet. I den mån dessa uppfinningar kan hjälpa oss att informera oss om världens och lokalsamhällets frågor och (efter det att valpersonalen har räknat våra röstsedlar i vallokalerna) att summera röstningsresultaten kommer de naturligtvis till stor nytta också i samband med valen. Men, som sagt, låt oss avstå ifrån att rösta per dator!

Inledning. Rösta per dator? | Föregående del: Bibliotekens framtid


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

28 October
2008

Förlåt, kära K., men du har låtit dig hjärntvättas

... av Hadopi, som det heter i Frankrike. Ett öppet brev
[grundlagar] 

Och allihop är vi skrämda råttor
som girigt knaprar i livsens bod,
och allihop är vi undermåttor
och ärligt värda en syndaflod.

Nils Ferlin



Kära K.,


igår hade några äldre konstnärer som du själv och en del andra artister (ganska många faktiskt) en annons i Hufvudstadsbladet (liksom även i Helsingin Sanomat) där ni krävde att beslutsfattarna i Finland ska "stöda EU-kommissionens förslag om en förlängning av skyddstiden för inspelningar".

Enligt vad ni påstår skulle det vara "livsviktigt för våra finländska artister" att den nuvarande skyddstiden på 50 år förlängs till 95 år!

Förlåt, kära K., men du har låtit dig hjärntvättas. Du är tydligen omedveten om att du springer i storkapitalets ärende. Er annons är ju bara ett led i en centralt planerad affärsstrategi, som medvetandeindustrins lobbare i Bryssel har genomdrivit via EU-kommissionen. Jag läser just idag i Le monde diplomatique - kvalitetstidskriften, som förresten nyligen har börjar utkomma på svenska; rekommenderas! - att copyrightindustrin håller på att införa samma förtryck av konsumenterna och internetanvändarna också i Frankrike. Man har rentav lyckats få regeringen att inrätta la Haute Autorité pour la diffusion des œuvres et la protection des droits sur Internet (Hadopi) . Hadopi ska få rätt att stänga upp till 1000 internetförbindelser per dag ifall innehavarna av kopieringsrätten så kräver. [1] .

Det är inget ovanligt i det. EU-kommissionen ställer ju villigt upp på allt som finanskapitalisterna, krigssindustrin och atomkraftsbolagen önskar. Ja, och så på medvetandindustrins önskningar, förstås.

Undrar förresten vad Hans Magnus Enzensberger tänker idag; han börjar väl närma sig de nittio? Det var, som du minns, Enzensberger som lancerade begreppet medvetandeindustri någon gång på 1960-talet. Kanske också han har låtit sig omvändas till copyrightfanatiker, vem vet.

Enligt min mening beskriver i alla fall ordet medvetandeindustri fortfarande, ja bättre än någonsin, vår kulturella belägenhet. Det uttrycker, för det första, att vår kultur är genomkommersialiserad; för det andra, att vi i stor utsträckning låter våra medvetanden (och sålunda våra beteenden) styras av dem, som dagens storföretag i mediabranschen (som vanligen är integrerad med krigsindustrin; så t ex i USA och Frankrike) avlönar för precis det ändamålet, dvs reklamfolket, lobbarna, de köpta journalisterna, politikerna, musikerna ( bl a Bono) och konstnärerna.

Kära K., hur mycket jag än motsätter mig din och de andra artisternas annons (som ni kanske rentav själva har betalt — om så är fallet har industrin lyckats göra ännu ett genidrag!), så älskar jag ju flera av dina sånger. Jag har också själv försökt sjunga och spela några av dem, och det tänker jag fortsätta med. Ja, när jag träffar mina barnbarn nästa gång, så ska ja sjunga dem, för jag hoppas faktiskt att dina sånger ska leva vidare, inte minst för att de handlar om kärlek, rättvisa och fred. Och när min gamla vän snart fyller 70, då ska jag försöka sjunga för honom några dikter av författaren L., som du har tonsatt.

Men egentligen borde du med flera (vi, alla) kräva, att copyrightterminerna förkortas. Det är uteslutande medvetandeindustrins shareholders (som hoppas få utdelning på bolagens vinster), som har intresse av deras förlängning. Det här gäller såväl musik (noter, inspelningar) som film, bildkonst och litteratur. Och det handlar i högsta grad om biblioteket. Biblioteket är den samhälleliga institution, som bör "äga" vår kultur, i den mån vi i detta fall överhuvudtaget bör tala om ägande i en liknande mening, som då vi talar om att äga ett hus eller en cykel. I ekonomisk bemärkelse innebär att "äga" andliga, icke-materiella ting såsom musikaliska verk och inspelningar, detsamma som att inneha rätten att kopiera dem för att sälja kopiorna, någonting som ju idag låter sig göras digitalt och över internet.

Jag ska återkomma till frågan om förlängning av kopieringsrättens termin (den sk skyddstiden). Låt mig här ställa frågan: vem ska få kopieringsrätten efter terminens slut? Jag undrar om du inte håller med mig i min åsikt på den punkten.
Jag anser nämligen, att kopieringsrätten (copyright) automatiskt bör övergå till biblioteket.

Eftersom det redan har gått ett bra tag sedan du, kulturarbetaren K., och jag passerade femtioårsstrecket (!) så känns det litet underligt att behöva påpeka det, men i alla fall: i detta så kallade informationssamhälle är det hemskt viktigt att utveckla det allmänna folkbiblioteket. Det är biblioteket och ingen annan som i längden bör vara informationens rättmätiga ägare, dvs i ordets ekonomiska mening. Biblioteket är som känt mänsklighetens minne. Det är med andra ord bibliotekarierna som bör ha till uppgift att bevara, organisera, pesentera och leverera allt det som vi med ett samlande begrepp kallar för information. Men, nota bene, de rövarkapitalister som styr vår värld idag, vill ha sönder biblioteket. I deras medvetandeindustri är nämligen biblioteket en anomali, som hotar deras äganderätt till informationen, kulturen och kunskapen. Och nu vill de alltså än en gång förlänga sin kopieringsrätt för att behålla sin juridiska och ekonomiska äganderätt.

Under 1990-talet lyckades de multinationella bolagen, inte minst inom områdena media, information och affärsmässigt lönande vetenskaplig forskning med hjälp av sina regeringshantlangare genomföra en stor kupp. Det var då de bildade Världshandelsorganisationen WT0, vars främsta, nyliberala principer är följande:

    • alla tjänster, inklusive skola, hälsovård, kultur och bibliotek bör "liberaliseras" dvs privatiseras; detta står i klartext i GATS-avtalet (General Agreement on Trade in Services);
    • i längden bör all andlig egendom (intellectual property) komma att bli en handelsvara, som kan säljas och köpas för pengar. Detta är i klartext vad som stipuleras i TRIPS-avtalet (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights).


När jag påpekar att du, kära K., har låtit dig hjärntvättas, så utgår jag ifrån att dessa nya pseudogrundlagar för handel och kommunikation, inklusive människornas andliga, immateriella (språkliga, musikaliska, litterära osv.) kommunikation, har slagit rot i ditt tänkande. Du har inte förmått genomskåda dem, inte ens nu, när det nyliberala korthuset rasar. Måhända tycker du nu att jag inte håller mig till saken; er annons gällde ju bara den sk skyddstiden för musikaliska inspelningar, invänder du kanske?

Då svarar jag: er annons är bara det senaste och inte alls speciellt "livsviktiga" uttrycket för en mycket allmän trend. Det är också ett av de fånigaste uttrycken på länge. Ja,de som närmast representerar folken i EU, dvs europaparlamentets ledamöter, har ju också med stor majoritet röstat emot det där speciella förlängningsdirektivet. [2] . De europeiska bibliotekens egen lobbybyrå (de har gudskelov också en sådan!), som heter EBLIDA, har också med bestämdhet motsatt sig ifrågavarande direktiv.[3]

Att du med flera har låtit er luras till att stöda detta direktiv, som jag skulle vilja kalla prilligt, ifall det inte samtidigt vore ett farligt prejudikat för liknande, ytterligare begränsningar av informations- och yttrandefriheten (t.ex. försöker de största bok- och tidskriftsförlagen i världen genomdriva motsvarande förlängningar av kopieringsrätten till böcker och tidskriftsartiklar), beror inte minst på en ständigt återkommande sammanblandning av kopieringsrätt och upphovsrätt.

Upphovsrätten (fr. droit d'auteur; ty. Urheberrecht; eng author's right) är bunden till en person, eller till en skapande ensemble, och kan inte överföras eller säljas. Den är en moralisk i motsats till ekonomisk rätt. Och den rätten skiter medvetandeindustrin blankt i.

Du ska alltså inte vänta dig att innehavaren av din förlängda sälj- och köpbara kopieringsrätt kommer att respektera, att det är du, kära K. som har skapat dina verk eller spelat in en skiva där dina verk framförs. Din upphovsrätt kan nämligen i längden bli ett hinder för medvetandeindustrins profitjakt. Till din upphovsrätt hör ju inte bara rätten att bli ihågkommen som verkets skapare, utan också rätten att bevara ditt verks integritet, dess konstnärliga helhet. Men som du naturligtvis av lång erfarenhet är väl medveten om, är det inte alltid lönsamt (i pengar räknat) att bevara sin egen, eller sitt eget verks integritet.

Ja, människorna har ju också lått sig intalas att deras nationer måste "försvara" sig med atombomber. EU:s höga militära tjänsteman, herr Robert Cooper, har t o m nyligen yttrat att "vi" (dvs EU) kanske måste vara de första att använda kärnvapen mot "våra" (dvs EUs) fiender. [4] Så varför skulle inte finländska kompositörer, musiker och rocksångare (obs. jag är också en gammal rockare!) kunna fås att tro att medvetandindustrins urfåniga direktiv är "livsviktigt"?

Broder, nu ska jag sluta klandra dig, som vilse vandrar. Om inte Gud förlåter oss somliga rader, så ska åtminstone jag göra det. Världen krisar. Se upp för syndafloden!

Förkorta kopieringsrättens terminer! Stöd och utveckla biblioteken och internet så att alla konstnärliga verk och inspelningar garanterat förblir tillgängliga och presenterade i bästa möjliga, integrala skick. Se till att internet utvecklas till hela mänsklighetens bibliotek, vilket det redan i någon mån börjar likna. Men biblioteket ska inte vara reklamfinansierat, som Google! När kapitalismens finanser kraschar, då kraschar även reklamfinansieringen. Inför en allmän skatt på finanstransaktioner; använd inkomsten på att stöda offentliga tjänster, inte minst biblioteket. Kräv nukleär nedrustning av Europa. Det är livsviktigt.

SKÅL!

- Mikael

PS Brev brukar väl inte inte ha fotnoter. Här kommer i alla fall några:

Fotnoter

[1] Loi « Création et Internet »Répression des internautes ou rémunération des artistes ?, Le monde diplomatique 27.10.2008.

[2] I europaparlamentets omröstningden 24 september 2008 ville 88% av ledamöterna lägga till en klausul, enligt vilken ingen begränsning av informations- och yttrandefriheten får göras utan tillstånd av rättsmyndigheterna.

[3] "The EBLIDA Expert Group on Information Law (EGIL) has this week [juni 2008 -mb]written to five European Commissioners, saying that we strongly disagree with Internal Market Services Commissioner Charlie McCreevy's proposals to extend the term of copyright protection in sound recordings (and performances in them)from the current 50 years to 95 years." Cit. enl. meddelande på EBLIDAs epostlista.

[4] "Maybe we are going to use nuclear weapons before anyone else, but I'd be wary of saying it out loud", sade hr Cooper till "The Guardian" i januari. Jfr . min artikel There shall be no cold war (Part 3).


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

30 October
2008

Om skatt på finansiella transaktioner

On the taxation of financial transactions
[grundlagar] 

Mitt inlägg om skatt på finansiella transaktioner (FTT) är på engelska, inte minst för att FTT för att få önskade effekter borde införas globalt -- till en början evt av ett antal länder tillsammans.

Inlägget finns på sajten CTT Campaigns Info

och i Spinelli's Footsteps .


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

05 January
2009

Vem ska äga vad vi läser?

[grundlagar] 

I artikeln "Sinuhes väg tillbaka till Egypten" (Hbl 31.12.2008; kultursidan) står följande att läsa: "Den arabiska översättningen av Sinuhe - som offentliggjordes 1955 - var en piratutgåva utan tillstånd från det finländska förlaget Werner Söderström. På den tiden hade Egypten inte undertecknat Bernkonventionen om upphovsrätt, ISBN."

Om inte artikelförfattaren Faruk Abu-Chacra, som otvivelaktigt är en högt bildad person, eller kulturredaktören, som säkerligen också är det, kan skilja mellan ISBN och Bernkonventionen, så är det möjligt, att en del av kultursidans läsare inte heller kan göra det. Därför hoppar jag nu över till året 1970, då International Standard Book Number (ISBN) infördes och Egypten fick ISBN-landskoden 622. Detta går ju i och för sig ihop med att Egypten år 1955 inte ännu hade anslutit sig till "Bernkonventionen, ISBN". Ändå finns här någonting som inte stämmer.

Bernkonventionen är visserligen en betydligt äldre historia. Många länder, däribland USA, vägrade länge att skriva under på detta internationella avtal om upphovsrätt från år 1886 innan de insåg att globaliseringens timme hade slagit och att alla hädanefter måste följa samma grundlagar. Sålunda verkställdes den amerikanska "Berne Convention Implementation Act of 1988" den 1 mars 1989 varvid även USA blev en del av Bernkonventionen, läser jag i allas vår Wikipedia.

När Egypten anslöt sig till Bernländerna kan man kolla upp på WIPOs (World Intellectual Property Organization) hemsidor på nätet där det framgår, att egyptierna så att säga helt lagligt kunde publicera piratöversättningar av Mika Waltaris berömda roman ända fram till 1971, då landet anslöt sig till de övriga Bernländerna. Därefter blev det stopp. Fast Egypten reserverade sig på några punkter. Bl.a. påpekade Egyptens regering, att anslutningen till Bern inte på något vis fick tolkas såsom ett erkännande av staten Israel, vilket för tankarna till det dagsaktuella politiska världsläget.

Men efter världshandelorganisationen WTOs tillkomst (1995) är Bernkonventionen inte längre vad den varit; i och med TRIPS-avtalet (Trade-Related Intellectual Property Rights) tog den anglosaxiska kopieringsrätten definitivt överhanden på de ursprungliga, kontinentaleuropeiska upphovsrättsliga idéernas bekostnad. Hädanefter betraktas alltså inte längre den som skrivit boken såsom dess ägare, och inte heller är det du, kära läsare, som äger vad du läser, utan det gör uteslutande ägaren av rätten att reproducera verket (copyright). Ack ja, konstverket har i reproduktionens tidsålder blivit enbart en handelsvara!

På ett motsvarande sätt blev ISBN-standarden sedermera marknadsvänligare genom att ISBN-numren (år 2007) gjordes fullt kompatibla med streckkoderna.

Så här vid årsskiftet skulle jag vilja ställa ett par motfrågor: Kunde inte rätten att äga vad vi läser en gång för alla ges åt BIBLIOTEKET? Och borde inte bibliotekarierna samtidigt göra anspråk på INTERNET? Ifall Google Inc. lyckas med sin månlandning, dvs digitaliseringen av alla böcker som utgivits, ja då är det ju där det vi läser kommer att finnas.

(Tryckt i papperstidningen Hufvudstadsbladets debattspalt .)

Illustration av Araz Jarjis


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

13 January
2009

Nalle Puh kommer igen

[grundlagar] 

(Det här publicerades i Hufvudstadsbladet 13.1.2009. Fast tråkmånsarna på Hbl ändrade rubriken till Nya ramavtal behövs. Dessutom strök de bilden och bildtexten. )

Medan jag funderar på vad och hur jag ska svara på Vilhelm Schröders inlägg "Rätt att reproducera eller äga?" (Hbl 10.1. ; jfr sid 231nedan) kommer nyheten om att Nalle Puh ska göra come back.

”Så gick de sin väg tillsammans. Men vart de än går, och vad som än händer dem på vägen, så kommer alltid en liten pojke och hans Nalle Björn att leka på den förtrollade platsen högt uppe i skogen”,
skrev den ursprungliga författaren, som hette A.A.Milne.

Det har visserligen gått 80 år sedan Nalle Puh och Nalle Puhs hörna gavs ut. Men nu skriver nya författare alltså en fortsättning.

E.H.Shepards bild av det förtrollade stället
Design for the cover to The Christopher Robin Story Book, E. H. Shepard, about 1928. Museum No. E.723-1973. (Museum of Childhood) – På bilden som E H Shepard ritade av det förtrollade stället läser Nalle Puh själv en bok, fast det är kanske en ren tillfällighet. Nalle Puh handlar ju inte om en mossig filosofi som står i böcker, utan om något som våra prestationsinriktade västerländska själar hungrar efter – enligt förlagsreklamen för boken Tao enligt Puh av Benjamin Hoff, som härmed rekommenderas för de vuxna.





Sinuhe egyptiern får kanske också en ny upphovsman – i sinom tid. För att inte tala om På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust - där har skyddstiden (som numera är 70 år efter författarens död) redan gått ut. Fast tillsvidare tycks de nya auktorerna bara ge sig på barnböcker.

Å andra sidan är den amerikanska firman Google redan i full färd med att förse hela biblioteket med sin vattenstämpel. På den punkten har bibliotekets användare och bibliotekarierna själva all anledning att skärpa sig.

Nalle Puhs återkomst blir knappast någon betydande litterär händelse. Däremot är det sannolikt en god affär. Disney har naturligtvis redan förtjänat miljoner på filmrättigheterna, men nu har själva upphovsrätten överlåtits till David Benedictus och Mark Burgess (så heter de nya upphovsmännen), som har har åtagit sig att ta fram en ny produkt för att att medvetandeindustrins kassaflöde inte ska sina. Enligt BBCs nyhet 10.1.2009 tror man sig på förlagen Egmont Publishing (UK) och Dutton Children's Books (USA) ha "lyckats fånga originalens anda och kvalitet" i denna "första auktoriserade uppföljning".

Ordet auktorisera bygger på auctor, latin för upphovsman. Men vilket är auktoritetens eget upphov i det här fallet? Genom att överta upphovsrätten auktoriserar medvetandeindustrin bokstavligen sig själv. Det leder till en ond cirkel.

Vi kan bryta denna onda cirkel genom att göra biblioteket till ägare av den intellektuella egendomen. Detta förutsätter en bibliotekslagstiftning som klarare än den nuvarande definierar och skyddar de intellektuella allmänningarna (commons; public domain) och ger biblioteket äganderätt. Det är inte nog med nationell lagstiftning. Sålunda bör TRIPS-avtalet skrotas och ersättas av nya internationella ramavtal om bibliotek, internet och gemensam intellektuell egendom. Uppgiften är omfattande och krävande men världens läsare, användare och konsumenter torde stöda tanken – särskilt i Asien, Afrika och Latinamerika.

Googla med sökordet 'public domain'. Det ger 65.400.000 träffar. Håller det på att uppstå ett kritiskt medvetande om medvetandeindustrin bland internetanvändarna?


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

01 April
2009

Har någon ens hört ordet nedrustning nämnas i G20-sammanhang?

Eller: det låter som ett dåligt aprilskämt
[grundlagar] 

USAs betalningsunderskott beror inte enbart på att USAs varumimport är större än exporten utan också på att en stor del av de dollar varmed underskottet finansieras återanvänds för att finansiera landets utbyggnad av militärbaser och missilförsvar utomlands. Det här betyder att t ex Kina och Ryssland får stå för kostnaderna för att själva bli militärt inringade av USA.

Enligt forskningsprofessor Michael Hudson vid University of Missouri förklarar detta varför Kina och Ryssland för några år sedan beslöt grunda Shanghaiorganisationen.

När USA ökar sitt betalningsunderskott genom att pumpa in miljarder dollar på utländska marknader uppstår ett dollaröverskott, som måste komma till använding på sätt eller annat.

Utländska företag som har sålt sina varor och tjänster till USA vill ofta växla sina dollar till inhemska eller andra valutor i sina respektive länders centralbanker. Då ökar naturligtvis centralbankernas dollarinnehav.

Men centralbankerna är inte konsumenter, som kan använda sina dollars till att köpa amerikanska exportvaror. USAs myndigheter tillåter helst inte heller kineser eller ryssar att göra direktinvesteringar i den amerikanska ekonomin eller att köpa upp amerikanska företag. För centralbankerna återstår oftast bara ett alternativ: att köpa amerikanska statsobligationer med 1-2 procents ränta.

Sålunda har en rad länder med exportglada Kina i spetsen blivit storägare av... den amerikanska statsskulden. I västliga media anses detta bero på ett fortsatt starkt förtroende för den amerikanska ekonomin.

Poängen är inte att detta är självbedrägeri utan vad det ifrågavarande självbedrägeriet döljer.

För vad gör i sin tur USA med dessa dollar som har återvänt till landet i form av betalning för statsobligationer? Jo, dessa miljarder används framför allt till att finansiera Irakkriget, Afganistankriget m fl krig och till att förstärka landets världsomspännade nät av militärbaser, radarstationer och rymdförsvar. Så kommer det sig att USAs militärindustriella komplex kan fortsätta att växa fast den globala casinoekonomin har kraschat och arbetslöshetssiffororna stiger överallt i världen.

USAs nuvarande militära keynesianism har förvisso föga eller intet gemensamt med John Maynard Keynes' idéer om välfärdsstaten och ökad ekonomisk jämlikhet på globalplanet.

Finanskris och militarism är klassiska kännetecken på världsimperiers nedgång och fall. Man behöver inte högre matematik för att räkna ut att det amerikanska betalningsunderskottets aktuella mekanik också ökar risken för storkrig mellan USA/NATO och exempelvis den (tillsvidare) företrädesvis ekonomiskt inriktade samarbetsorganisationen Shanghai Cooperation Organisation SCO (Shanghaiorganisationen). Under tidigare historiska epoker hade den amerikanska skuldkrisen kanske redan utmynnat i ett världskrig. Att så inte skett beror dels på USAs till synes enorma militära övermakt, dels på existensen av kärnvapen och överhuvudtaget krigsteknikens nya utvecklingsskede, som gör att stormakterna i det längsta nödgas undvika storkrig.

Men stormakternas ledare är ju (trots att vi kanske gärna inbillar oss motsatsen) ingalunda herrar över världsläget utan snarare dess fångar. Deras uppdrag begränsar sig till att försvara den egna statens s k suveränitet och vissa därmed förbundna ekonomiskt-korporativa intressen, vilka obetingat ges företräde framför allmänintresset. Ledande statsmän och -kvinnor som förkastar den nationella suveränitetsdogmen och/eller utmanar det militärindustriella komplexet blir fort avpolletterade eller mördade.

Militär avrustning är idag mer än någonsin ett globalt allmänintresse, inte minst p g a militärteknikens utveckling, dvs för att avvärja det konkreta och direkta hot mot släktets fortlevnad som t ex massförintelsevapnen utgör.

Men G20-ländernas ledare på det aktuella Londonmötet kommer som sagt inte att besluta om militär nedrustning och och omedelbar konversion av krigsindustrin till, låt oss säga, utveckling och produktion av hållbar energiteknik och bilar som drivs med el och bränsleceller.

G20 bör rädda världshandeln, skriver Hufvudstadsbladet idag 1 april 2009. Det låter som ett dåligt aprilskämt. Vem skulle ens komma att tänka på nedrustning i G20-sammanhanget?


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

03 April
2009

Har någon ens hört ordet nedrustning nämnas i G20-sammanhang? (2)

fortsättning av ämnet
[grundlagar] 

Vem skulle ens komma att tänka på nedrustning i G20-sammanhanget? Ja, Obama och Medvedev har träffats i London i samband med G20-mötet och meddelat, att de inleder bilaterala förhandlingar som syftar till ett nytt avtal om begränsning av strategiska kärnvapen. Det nya avtalet ska antingen ersätta eller förlänga det nuvarande START-avtalet, som går ut i december 2009.

USA och Ryssland beräknas i detta nu förfoga över sammanlagt ca 26.000 kärnvapen. Enligt Obamas och Medvedevs optimistiska kommuniké strävar parterna efter att begränsa antalet stridsspetsar till en nivå som är lägre än den som Bush och Putin kom överens om i Moskvaavtalet i maj 2002. I detta senare avtal, det sk SORT-avtalet, sätts den övre gränsen för antalet stridsspetsar till 1700-2200 i respektive land.

Det nya begränsningsavtalet skulle antagligen fortfarande tillåta USA och Ryssland att förfoga över hundratals, kanske över ett tusen, strategiska kärnvapen, vilket är helt oacceptabelt. Avtalet kommer i alla fall att "inkludera effektiva verifieringsåtgärder, som bygger på parternas erfarenheter från implementeringen av START-avtalet", står det i kommunikén, vilket vissa bedömare anser vara speciellt positivt.

Åtminstone vapenkontroll, om inte direkt nedrustning, har således varit på tapeten i samband med G20-mötet. Vapenkontrollen har än en gång blivit en politisk nödvändighet för de härskande klasserna, dvs den är lika nödvändig som regleringen av de internationella finansmarknaderna och övervakningen av skatteparadisen har blivit p g a det nyliberala finanssystemets sammanbrott.

Ingenting tyder dock på att stormakternas agerande håller på att förändras i grunden. Endast nedrustning, och först och främst ett fullständigt avskaffande av de nukleära massförintelsevapnen, kan öppna för en annorlunda värld. Det är också nödvändigt.

G20 visar att G7 eller G8 inte är tillräckligt, vilket vi visste sedan tidigare, men nu har alltså även G7-ledarna nödgats erkänna faktum.

G20 beslöt inrätta särskilda dragningsrätter motsvarande 250 miljarder dollar i internationella valutafonden. Det innebär ett steg mot inrättandet av en global ersättningsvaluta (i stället för dollarn). Bl a Ryssland och Kina har arbetat i denna riktning.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

03 June
2009

Om odlingens konst

[grundlagar] 

"Att hela livsmedelsproduktionens grundstruktur är sjuk syns i det förhållandet att jordbrukssektorn förvandlats från en energiproducerande till en energikonsumerande aktivitet... både jord- och skogsbruket borde ledas av ett övergripande mål: att upprätthålla, "vårda" jordens kvalitet för att möjliggöra biologisk produktion i ett långt perspektiv... Odling är någonting annat och mera än produktion. Vi har hittills varit överdådiga i att producera, men odlingens konst har vi dels glömt bort, dels ännu inte lärt oss." - (enl. Erland Eklund & Benedict von Wright: Bruka eller förbruka? Folkets bildningsförbund 1981.)

Vid uppdateringen av Spinellis fina grundlagsförslag av år 1984 för Europeiska Unionen måste ovannämnda synpunkter beaktas. Samtidigt bör man fråga sig om den nuvarande gemensamma europeiska jordbrukspolitiken överhuvudtaget är förenlig med odlingens konst. Jag tror att den inte är det.

Ordföranden för FNs generalförsamling Miguel d'Escoto Brockmann leder föreberedelserna av en toppkonferens i New York 24-26 juni om den finansiella och ekonomiska världskrisen och dess påverkan på utvecklingen. I FN-diplomaternas aktuella deklarationsutkast föreslås inrättandet av ett nytt Globalt Ekonomiskt Råd under FN. Enligt Martin Khor är detta antagligen den viktigaste och mest kontroversiella idéen i det föreslagna slutdokumentet. (Martin Khor har nyligen tillträtt som verksamhetsledare för South Centre, utvecklingsländernas gemensamma tankesmedja i Geneve.)

Men de mäktigaste kärnvapenbestyckade utvecklade länderna med USA i spetsen har knappast för avsikt att ge ifrån sig ett uns av sin egen ekonomiska makt till FN. Ifall vi faktiskt vore på väg emot en mer universell ekonomiadministration så skulle media just nu fyllas av nyheter och kommentarer om den stundande FN-konferensen. Så är dock ingalunda fallet. Därför förutspår jag att det ifrågavarande Globala Ekonomiska Rådet inte blir av.

Dessutom vore inrättandet av Globalt Ekonomiskt Råd knappast en bra sak eftersom själva grunden för vår hushållning är så dålig. De människor, som i dagens läge skulle representera oss i Globala Ekonomiska Rådet tror sig visserligen om att kunna mycket. De har ju t o m lovat att förvara kärnkraftverkens avfall säkert i 100.000 år. Felet är bara, att de inte behärskar odlingens konst.

Jordbrukarens, den traditionella odlarens, yrke är uppenbarligen på väg ut ur historien. Rätt nyligen stod att läsa i tidningarna, att den punkten nu är nådd då mer än hälften av jordens befolkning bor i städer. I Finland har den sk utvecklingen bara sedan ca år 1980, då Erland Eklund och Benedict von Wright sammanställde sitt ovannämnda studiematerial, reducerat "böndernas" andel från drygt 30 % till under 5% av den sysselsatta befolkningen.

Sådana kvantitativa uppskattningar förblir med nödvändighet inexakta. Dessutom vittnar de om ett grundläggande missförstånd angående näringsstrukturen. Det går helt enkelt inte att avskaffa "odlaren" med hjälp av statistiska definitioner!

Människan är och förblir ett odlande djur, kan man lugnt påstå, fast då nödgas man som sagt tillägga, att människan har glömt odlingens konst och att hon inte ännu har lärt sig att vårda denna jord som hon brukar och förbrukar.

Ifall man räknar i absoluta tal torde man också med hjälp av gängse statistik kunna påvisa att den globala Söderns landsbygder just i vår tid hyser större massor av människor än vad som någonsin förekommit i människosläktets historia. Men vad betyder det? När det kommer till kritan är nämligen varenda jävel en odlare.

Nu har krisen kommit, och vi nödgas alltså konstatera, att detta i inte alldeles ringa utsträckning beror på ekonomisternas sneda begrepp om människans växelverkan med naturen.

I sin läsvärda artikel "The Politics of Economics" hoppas Hazel Henderson att vi snart ska få se den ekonomiska vetenskapen nedvärderad till vanlig yrkesutövning. Då skulle vi inse att ekonomerna liksom advokaterna bara förespråkar vissa politiskt bestämda lösningar. I så fall skulle finanskraschen ha medfört åtminstone en god nyhet, påpekar hon.

Kritiken av det politiska ekonomyrket för tankarna till den berömda repliken att "alla yrken är sammansvärjningar mot lekmännen" och i förlängningen också till The Open Conspiracy , H.G. Wells politiska stridsskrift från tiden mellan 1900-talets två världskrig.

Wells' manifest är en uppmaning till yrkesmännen och -kvinnorna att vända ut och in på sina respektive sammansvärjningar. Alla experter och specialister skulle i stället för att förskansa sig mot amatörerna sammangadda sig mot den politiska och militära Makten.

Dessvärre besjälades också Wells och hans samtida (inklusive de ryska bolsjevikerna) av den vantro på den ekonomiska vetenskapen, som nutidens ekonomister för vidare.
The germs of [...] really scientific economics exist already in the study of industrial organization and industrial psychology. As the science of industrial psychology in particular develops, we shall find all this discussion of ownership, profit, wages, finance, and accumulation, which has been treated hitherto as the primary issues of economics, falling into place under the larger enquiry of what conventions in these matters, what system of money and what conceptions of property, yield the greatest stimulus and the least friction in that world-wide system of co-operation which must constitute the general economic basis to the activities of a unified mankind.
Manifestly the supreme direction of the complex of human economic activities in such a world must centre upon a bureau of information and advice, which will take account of all the resources of the planet, estimate current needs, apportion productive activities and control distribution. The topographical and geological surveys of modern civilized communities, their government maps, their periodic issue of agricultural and industrial statistics, are the first crude and unco-ordinated beginnings of such an economic world intelligence. In the propaganda work of David Lubin, a pioneer whom mankind must not forget, and in his International Institute of Agriculture in Rome, there were the beginnings of an impartial review month by month and year by year of world production, world needs and world transport. Such a great central organization of economic science would necessarily produce direction; it would indicate what had best be done here, there, and everywhere, solve general tangles, examine, approve and initiate fresh methods and arrange the transitional process from old to new. It would not be an organization of will, imposing its will upon a reluctant or recalcitrant race; it would be a direction, just as a map is a direction.(Ur The Open Conspiration. H.G.Wells on World Revolution. Edited and with a Critical Introduction by W.Warren Wagar. Praeger 2002, s 78)
Den vetenskapligt organiserade odling som föresvävade H.G.Wells är en teknokratisk utopi. Felet med den är inte utopin som sådan, dvs Wells' världsrevolutionära och federalistiska vision, utan idén om en ekonomisk vetenskap, som vore i stånd att ersätta odlingens konst.

Vid granskningen av de olika yrkena och det begrepp som kanske bäst sammanfattar deras problematik, dvs odlingens konst, gäller det att inte inte fastna i frågan: Vad är vetenskap?

För övrigt räknar jag numera mig själv till bibliotekariernas yrkesgrupp trots att jag saknar formell utbildning på området. I den meningen är jag bara en enkel amatör och filosof (vilket inte är något yrke att tala om) men å andra sidan misstänker jag att jag är mer professionell än mången bibliotekarie vad gäller bloggar, wikir och informationssökning på internet, som utgör bibliotekets aktuella utvecklingsfas. Dessutom är jag en biblioteksaktivist, som anser att en förutsättning för yrkesutövning med självaktning hädanefter är, att man deltar i den öppna konspirationen. Så har det egentligen varit ända sedan 1945 då människosläktet trädde in i sin atomålder. Wells med sin siarbegåvning kunde lite tidigare än andra förutspå att den tiden stundade.

3.6.2009

Mikael Böök


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

20 August
2009

Om upphovsrätt och kopieringsrätt

Fortsättning på temat "Vem äger vad vi läser?"
[grundlagar] 

(Vidare bearbetad 21.8. sent på kvällen) EU-kommissionen sätter i likhet med så många andra ett likhetstecken mellan kopieringsrätt och upphovsrätt. Denna ekvation är så att säga inbyggd i våra tal- och skriftspråk. Man kan övertyga sig om saken genom att studera de olika språkversionerna av EU-Kommissionens Grönbok om upphovsrätten i kunskapsekonomin från juli 2008. Grönbokens titel, som jag alltså nyss citerade på svenska lyder:

på engelska: Copyright in the Knowledge Economy
på tyska: Urheberrechte in der wissensbestimmten Wirtschaft
på franska: Le droit d’auteur dans l'économie de la connaissance
på italienska: Il diritto d'autore nell'economia della conoscenza
på polska: Prawo autorskie w gospodarce opartej na wiedzy
på grekiska: Τα δικαιώματα δημιουργού στην οικονομία της γνώσης
på spanska: Derechos de autor en la economía del conocimiento
på portugisiska: O Direito de Autor na Economia do Conhecimento
på ungerska: Szerzői jog a tudásalapú gazdaságban
på bulgariska: Авторско то право в икономиката на знанието
på rumänska: Drepturile de autor în economia cunoa șterii
på tjeckiska: Autorské právo ve znalostní ekonomice
på slovakiska: Autorské práva v znalostnej ekonomike
på slovenska: Avtorske pravice v gospodarstvu znanja
på holländska: Auteursrecht in de kenniseconomie
på litauiska: Autortiesības uz zināšanām balstītā ekonomikā
på maltesiska: Drittijiet tal-Awtur fl-Ekonomija tal-Għarfien
på danska: Ophavsret i videnøkonomien
på finska: Tekijänoikeus osaamistaloudessa
på estniska: Autoriõigus teadmistepõhises majanduses
på lettiska: Autorių teisės žinių ekonomikoje


Vad gäller grekiskan har jag kollat att substantivet δημιουργού på engelska kan översättas med bl a 'generator', 'creator', 'maker', 'originator'. Också i den grekiska översättningen dras alltså kopierandet över samma kam som skapandet. Och i fallet maltesiska, som tillhör den semitiska språkfamiljen, gissar jag att "Awtur" är detsamma som latinets "auctor", dvs upphovsman, vilket ju inte precis betyder detsamma som kopierare eller kopiator. Pga mina begränsade kunskaper i ungerska avstår jag ifrån att slå fast, att det engelska och amerikanska ordet copyright (rätten att kopiera) också i det fallet har blivit översatt med ett ord, som betecknar den rätt, som varje upphovsman och -kvinna enligt vedertagen åsikt (som också undertecknad hyser) måste anses ha. (Ifall den ungerska översättningen vore ett undantag så skulle den sowieso bara vara undantaget som bekräftar regeln.)

Problemet, som kanske när allt kommer omkring är vår lycka, är att upphovsrätt och copyright faktiskt är två olika saker. Upphovsrätten är rätten att bli tagen för den man är och helst också älskad eller åtminstone godkänd för att inte säga erkänd. Kort sagt: om att bli synliggjord. Detta är sist och slutligen en fråga om hur vi förhåller oss till och behandlar våra medmänniskor. Upphovsrätten är alltså en fråga om moral medan kopieringsrätten handlar om ett politiskt-ekonomiskt monopol, eller egentligen om den politisk-ekonomiska regleringen av ett monopol, som kan säljas och köpas för pengar. Kopieringsrätten är a tradable intellectual property right, som det heter i TRIPS-avtalet. Men ingen kan ges ett 100-procentigt monopol på, låt oss säga, vad vi läser. Det är ofta nödvändigt att upphäva monopolet eller det måste åtminstone ges undantag. Till exempel biblioteket är ett jättetsort undantag eftersom man där i princip får läsa vad man vill och hur mycket man vill utan att bli beskylld för piratism. Hur bibliotekets framtid gestaltar sig i internetåldern är fortfarande en öppen fråga.

Hur som helst avreser jag om några dar för att delta i konferensen "World Library and Information Congress: 75th IFLA General Conference and Assembly", som hålls i Milano 23-27 augusti på temat "Libraries create futures: Building on cultural heritage".

Att "Bibliotek skapar framtider" och "att bygga på kulturarv" vill jag nämligen gärna hålla med om. Då gäller det att hålla isär kopieringsrätt och upphovsrätt. Ta till exempel EU-kommissionens direktiv om lånerätten.

Att låna en bok för att läsa den anses inte vara detsamma som att kopiera boken. Därför hugger EU-kommissionen i sten när den alltsedan 1992 strävar efter att införa ett tillägg till kopieringsrätten, som den kallar 'The Public Lending Right' (PLR), dvs en särskild copyright som upphovsmännen och bokförläggarna kantänka bör ha för att publiken lånar och läser böcker i bibliotek. Men faktum är, att Kommissionen i sitt direktiv inte ens ger biblioteken ett omnämnande! I stället för bibliotek talar PLR-direktivet om "inrättningar som är tillgängliga för allmänheten". På det här viset vill Kommissionen uppenbarligen uttrycka att att bibliotek bör behandlas som videouthyrningsfirmor, varuhus och köpcenter - och varför inte också badinrättningar, biljardsalar, bordeller och övriga "inrättningar som är tillgängliga för allmänheten"? Man frågar sig om Kommissionen överhuvudtaget har någon känsla för kulturarvet.

PLR-direktivet har visserligen varit en känslig fåga, inte minst i Frankrike, där det inte har funnits några system för biblioteksersättningar. Men det är olyckligt om författare har fått för sig att biblioteken skulle vara skyldiga dem pengar därför att biblioteken ställer ut deras verk på öppna hyllor till allmänhetens beskådande och för att läsas av publiken, vilket väl också är författarnas avsikt. Och vilken gratisreklam för böckerna och deras författare biblioteken på det här sättet ger! För att inte nämna att också författarna själva behöver biblioteket, oberoende av sin förhandenvarande penningsituation.

Avslutar denna korta överblick här (lite mera om copyrightens och upphovsrättens historier finns där, på finska) och bifogar en broschyr med info från föreningen Non pago di leggere (ung. Jag tänker inte betala för att få läsa) om PLR-seminariet i samband med IFLA-konferensen : IFLA_volantino.pdf

Ci vediamo!

PS Google håller tydligen på att lyckas med att sätta sin vattenstämpel också på det franska kulturarvet, dvs på Bibliothèque Nationale de France, jfr Tietoviikkos nyhetsartikel.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

06 December
2009

På Finlands självständighetsdag

[grundlagar] 

Tänk att Berlinmuren föll, friheten randades och klimatet förändrades! Ändå måste vi fortsätta att räkna kärnstridsspetsar.

Mer om detta på finska i mitt öppna brev till redaktör Leo Pugin på Helsingin Sanomat angående tabellen över världens kärnvapenarsenaler, som tidningen publicerade igår: Itsenäisyyspäiväterveiset toimittaja Puginille!

Den läsande publiken har invaggats i föreställningen, att kärnvapenhotet håller på att minska. President Obamas fagra tal och beslut om att inte förlägga radarsystem och interceptormissiler i Tjeckien och Polen har väckt förhoppningar om avspänning och nedrustning. Dessvärre fortsätter USA och den västliga militäralliansen att bygga ut sitt världsomspännade system av militärbaser samt missilförsvaret allt vad de hinner. I nyheterna nämndes häromdan förbigående, att USA och Polen har träffat avtal om stationering av en amerikansk militärbas i Polen. I ett memo från svenska Försvarets forskningsanstalt (fr sept -09) reflekterade man man som följer över avtalets betydelse:

"Säkerheten i svenskt närområde kommer att beröras, då främst situationen för Polen och de baltiska staterna. Avgörande för relationen till Polen, och kanske även övriga Östeuropa, är huruvida USA kommer att fullfölja baserandet av Patriotrobotar i Polen. Om inte USA:s avtal med Polen i huvudsak genomförs enligt tidigare upplägg, inklusive tillförsel av det amerikanska Patriot-förbandet, så torde USA:s anseende i Östeuropa drastiskt urholkas. Om däremot planerna genomförs såsom de ovan skisserats [vilket alltså kommer ske ], så kan länken mellan USA och östra Europa stärkas högst väsentligt. Om missilförsvaret kan skydda alla Natomedlemmar från iranska missiler, så innebär det bl a att de baltiska staterna och Polen får ett avancerat försvar mot stridsflygplan och ryska missiler på köpet. Den ökade vikten vid missilförsvarskomponenter på fartyg och flygplan, innebär också ökad närvaro i till Sverige angränsande farvatten och luftrum. Förutom två till tre jagare eller fregatter i Nordsjön med Aegis/Standard ombord, så torde det innebära motsvarande system till sjöss eller lands i södra Östersjön. Därtill kommer de luftburna radarsystemen att behöva flygas i södra Östersjön och kanske över de baltiska staterna."
(Se "Ett nytt och större missilförsvar med annan kapacitet", FOI Memo 2916, 18 sept. 2009;
http://www.foi.se/upload/missilf%C3%B6rsvar%20FOI%20Memo%202916.pdf )

Det ska alltså bli flera missilbärande kryssare i Östersjön. Nedan en amerikansk Aegis-kryssare på besök i Östersjön år 2003 (bilden länkad via Wikimedia Commons):


Prev  1   2   3   4   5   [6]   7   8   9   10   11   12   13   14   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23