Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ grundlagar ]
Vilka lagar lyder vi? Borde vi stifta nya grundlagar?

föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

25 September
2010

Google och biblioteken

[grundlagar] 

Diskussionsinlägg i BIBLIST , en epostlista för svenska yrkesbibliotekarier, 24.9.2010. Diskussionen inleddes av följande meddelande från Christer Karlsson vid Umeå universitetsbibiotek:

Umeå universitetsbibliotek lanserar i dag en unik tjänst Bibliotekets samlingar har nu öppnats för onlinebeställningar. Tjänsten innebär att böcker digitaliseras och levereras elektroniskt till användaren. Det blir med andra ord beställaren som bestämmer vad som ska digitaliseras.Tjänsten omfattar i dagsläget alla icke upphovsrättsskyddade böcker (i huvudsak böcker tryckta före år 1900) och beställning görs direkt i bibliotekets katalog Album. Förutom en grundavgift betalar beställaren en avgift för varje sida som skall digitaliseras. Boken levereras inom två veckor som pdf-fil till beställaren. För mer information se: http://www.umu.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/nyhetsvisning/umea-universitetsbibliotek-lanserar-unik-tjanst-for-e-bocker.cid139680

De föregående inläggen belyser några viktiga frågor kring bibliotekens
uppgifter i digitaliseringen av tryckta böcker. Ytterligare en aspekt gäller
bibliotekariernas möjligheter att påverka skeendet genom att aktivt
organisera sig själva och den läsande publiken, lokalt, nationellt,
regionalt och internationellt. Jag ska bifoga några anteckningar  om Google
och biblioteken, i hopp om att förklara vad jag menar med detta.

Googles tämligen stora inflytande idag beror på företagets kunniga personal,
lyckade affärstrategi och  massiva kapitalinvesteringar, som inte minst
använts för att bygga upp en överlägsen maskinell kapacitet med
"serverfarmer" runt om i många olika länder (inklusive mitt hemland
Finland). Men världens bibliotekarier och bibliotek bildar också ett väldigt
nätverk, som utan tvivel skulle kunna ta upp kampen med den privata
korporationen Google. Notera, att jag skriver "med"; jag menar inte att
Google bör uppfattas som bibliotekets fiende. Däremot finns det all
anledning att betrakta Google som en allvarlig konkurrent till biblioteket.
Att Google verkligen strävar efter att skapa, och själv bli,  ett stort, låt
vara i grunden kommersiellt, bibliotek framgår t ex av Sergey Brins inlägg i
New York Times för ett år sedan (A Library To Last Forever. NYT 8.10.2009 
<http://www.nytimes.com/2009/10/09/opinion/09brin.html?_r=2> .

Biblioteken kunde göra mycket mer än hittills för att konkurrera med Google
på Googles eget område dvs i internet. T ex gå med direkt i projekt av den
typ som Lars Aronsson nämner, dvs Projekt Runeberg och Wikipedia. 

Bibliotekarierna, om några,  borde använda fri och öppen software och
engegera sig för att software för läsning och skrivande bör vara fri och
öppen i hela världen. Men idag förefaller snarare Google gå i spetsen för
denna nödvändiga utveckling geom att bygga det linuxbaserade
operativsystemet Android för mobiltelefoner och läsplattor.

Världens sociala forum är ett annat område där bibliotekarier borde delta,
vilket också IFLAs ordförande Kay Raseroka efterlyste på WSF i Mumbai 2004.
Kunde inte biblioteket, som så gärna kallar sig "en mötesplats",  också
utnämna sig till Världens sociala forum?
 
Jämfört med världens bibliotek har Google onekligen vissa fördelar, starka
sidor, men Google har också sina svaga punkter. En styrka hos Google är
naturligtvis att företaget har en samlad ledning, som förmår agera och
operera snabbt, effektivt och självständigt i hela världen för att expandera
företaget och öka dess vinster. Men just Googles karaktär av profitinriktat
multinationellt bolag är å andra sidan en svaghet jämfört med bibliotekets
karaktär av allmännyttig, icke-kommersiell tjänst. 

Paradoxalt nog tycks biblioteken (åtminstone ytligt sett) vara mera
regeringstrogna (bundna vid sina respektiva nationalstater) än Google. Här
har biblioteken allt att vinna; om bara viljan fanns, kunde
bibliotekssamfundet i långt större utsträckning än hittills organisera sig
internationellt, dra upp och verkställa riktlinjer för digitaliseringen av
böckerna, för "internet governance" och för informationssamhället. Detta är
en fråga om bibliotekens politiska självförståelse, självmedvetande och
vilja till självständighet.

För några år sedan, närmare bestämt kring år 2002-2003 då USA och
Storbritannien planerade sitt angreppskrig mot Irak, talades det under en
kort period om om "The Second Superpower", dvs den världsopinion  mot den
rådande marknadsfundamentalismen och militarismen, som organiserat sig med
hjälp av internet.(Jfr http://en.wikipedia.org/wiki/Second_Superpower ). Vad
jag vill säga är att biblioteket kan och bör bli stommen i denna nya
transnationella nätverksmakt, "The Second Superpower",  precis som det
hittills har utgjort den egentliga ryggraden i varje demokratisk nations
offentlighet. Ty vad vore den demokratiska offentligheten utan den
vetenskapliga offentligheten, som i sin tur är otänkbar utan
universitetsbiblioteken (vad vore universiteten utan sina bibliotek?) De
allmänna bibliotekens, folkbibliotekens, roll är naturligtvis av lika
grundläggande betydelse; det moderna samhällets "informationsförmedling" och
"medielandskap" 
förutsätter kort och gott ett solitt biblioteksväsen.

---

Nyligen gick Google ihop med USAs underrättelsetjänst CIA för att gemensamt
investera i upstart-företaget Recorded Future (Inspelad Framtid), som
utvecklar ny teknik för att övervaka internetanvändarna. (Om detta, se mitt
inlägg "Vår inspelade framtid", http://blogi.kaapeli.fi/book/343).  Det här
exemplet tyder på att Google är bundet till den amerikanska statsmakten med
starka band, och att man inte precis är i färd med lösgöra sig, utan snarare
tvärtom. Hur det än förhåller sig med Googles och andra privata firmors
förhållande till statsmakten, så menar jag att biblioteket också på denna
punkt kan och bör dra nytta av sina grundlagsenliga (konstitutionella) fri-
och rättigheter.  Vad bibliotekets innehåll, dvs själva informationen,
beträffar lyder ju biblioteket i princip under samma lagar som pressen och
det fria ordet. Medan Google samarbetar med CIA för att förtjäna mera
pengar, kan och bör biblioteket resolut avvisa allt samarbete med statens
spionorganisationer, deklarera sin självständighet från imperierna,
nationalstaterna och affärskorporationerna och i stället inrikta sig på mål
som gagnar hela mänskligheten. Detta är vid närmare eftertanke lika
självklart som att bibliotekets innehåll, det må sedan vara "analogt" eller
"digitalt", med nödvändighet måste vara kosmopolitiskt.

För några ytterligare funderingar kring Google, kolla ledaren i tidskriften
Information for Social Change nr 30 (http://libr.org/isc/toc.html).

Med vänliga hälsningar,

  - Mikael      


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

03 October
2010

Google och biblioteken (forts.)

[grundlagar] 

Fortsättning av ämnet som togs upp i inlägg 351.

För några dagar ställde jag [...] frågor till Mats Danielsson & Co vid Umeå universitetsbiblioteks digitaliseringstjänst. Mina frågor gällde bl a valet av år 1900 som gräns för EoD-böcker. (EoD = Ebooks on Demand). Jag exemplifierade med en bok ur bibliotekets samling, innehållande Avhandlingar om Fred och Rätt av Immanuel Kant (1724-1804), översatta av fd lundaprofessorn i teoretisk filosofi Alf Nyman (1884-1968).

Nedan ska jag för bekvämlighets skull kalla den ovannämnda boken för AFRIKAN.

AFRIKAN utkom år 1915 på Bonniers förlag. Varför inte skanna in boken och förmedla kopior till de alla de som behöver lite mer av fred och rättvisa?

Innan jag går vidare vill jag försäkra, att avsikten med mina frågor inte var att uppmana bibliotekarierna i Umeå eller annorstädes att bryta mot lagen.

Däremot vill jag understryka att det är hög tid att bibliotekarierna tar sig i kragen beträffande kopieringsrättens termin. Det räcker inte med att börja digitalisera lite här och var och hoppas att andra skall följa exemplet. Noteras bör också att Google redan håller AFRIKAN som en pantfånge i sin boklåda.

Ja, IFLA och EBLIDA har kritiserat TRIPS. [Se fotnot] Tillsvidare dock alldeles för blygt och anspråkslöst. Här behövs mobilisering och samlad internationell aktion från bibliotekariernas sida med målet att radikalt förkorta upphovsrättens terminer så att biblioteket kan fylla sin uppgift att sprida kunskap och information.

Bibliotekarie, stanna inte vid din disk! Spana ut över caput Googlis. Googles huvud är varken större eller mindre än dess kapital.

Fotnot:
[1] Se t ex EBLIDA:s Position Paper How International Trade Agreements affect Libraries från 2005.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

04 October
2010

Google och biblioteken (2. forts.)

[grundlagar] 

Fortsättning av ämnet som togs upp i inlägg 351 och inlägg 355. -- Lars Aronsson, känd bl a för sin insats i projekt Runeberg kommenterade igår mina åsikter i en BIBLIST-diskussion om biblioteken och digitaliseringen. Aronssons inlägg i sin helhet finns här. Nedan mina kommentarer.

On Sun, 3 Oct 2010, Lars Aronsson wrote:

> Översättaren har upphovsrätt i hela sin livstid och därefter i 70 år.
> Därför blir den här boken fri vid slutet av år 1968 + 70 = 2038.

Ja, är det inte galet? Men, som sagt, jag föreslår inte att
bibliotekarierna ska bryta mot gällande lag.
 
> På rikssvenska brukar vi översätta "copyright term" med upphovsrättens
> skyddstid. Och den är som sagt livstid + 70 år, även för översättare och
> illustratörer. Exakt vad tycker du att bibliotekarier kan göra åt detta
> faktum?

Bibliotekarien fungerar i sin yrkesutövning i en intellektuell
samhällsroll genom att ordna, presentera, sprida och bevara kunskap och
information. Den enskilda bibliotekarien kan och bör göra precis som du,
Lars, föreslår, dvs uppsöka och samarbeta med översättarens släktingar för
att lösa copyright-problemet. Och inte bara släktingar, utan även
intresserade läsare och intellektuella, som kan bidra till att höja
kvaliteten på bibliotekets samlingar och som kanske också är beredda att
göra praktiska insatser aus Liebe zur Kunst eller mot en rimlig ersättning
i pengar.

I fallet avhandlingar om fred och rätt av Immanuel Kant översatta av Alf
Nyman (AFRIKAN) bör noteras, att (åtminstone)  Alf W Johansson också har
översatt Immanuel Kants klassiska skrift Zum ewigen Frieden (1795) till
svenska. I sitt efterord skriver Alf W Johansson bl a:

"Att översätta Kant är att konfronteras med en överlägsen intelligens. Det
är därför en högst bildande erfarenhet [...] Alf Nyman, senare
filosofiprofessor i Lund, utgav 1915 en översättning av Kants skrift om
den eviga freden. Förordet är utmärkt: en ironisk kommentar till den
krigshysteri som gripit Europa; översättningen är däremot en katastrof"
(jfr Kant, I.: Om den eviga freden. Översättning och förord av Alf W
Johansson. Print-on-demand från P.A. Norstedt & Söner 2005, s 137)

För att göra en längre historia kortare: Bibliotekarien bör se till att
forskaren och hela den läsande publiken har möjligast säker och
fri tillgång till de svenska översättningarna av Immanuel Kants klassiska
skrifter. Den tekniska utvecklingen gör det som vi vet möjligt att
tillhandahålla texterna digitalt som e-böcker och e-artiklar. Att på
konstlad väg (tex med DRM-mjukvara) spärra läsarnas tillgång till
klassikerna är inte förenligt med bibliotekariens yrkesetik.

Det ovan sagda gäller som sagt den enskilda bibliotekarien och det
enskilda biblioteket. Eller som du, Lars, skrev: detta är något som
"bibliotekarier" kan göra. Den nya digitaliseringstjänsten vid Umeås
universitetsbibliotek verkar vara ett steg i rätt riktning. Men som
exemplet AFRIKAN visar tål Umeåbibliotekariernas initiativ att synas
närmare i sömmarna och kanske också att kritiseras på vissa punkter.

Lika viktigt som att bibliotekarierna och biblioteken var för sig skärpte
sig i sin intellektuella yrkesutövning vore att de organiserade en
samfällig, permanent aktion för att radikalt förkorta copyrightens
terminer. För att uppfylla ditt krav på större exakthet föreslår jag att
biblioteksföreningarna samt deras internationella organisationer typ
EBLIDA och IFLA kräver att de nuvarande skyddstiderna halveras.

Apropå Piratpartiet (fint att du också tog upp det!) så tycker jag det är
ganska lätt att förstå dess stora framgång i europavalet och dess klena
understöd bland de svenska riksdagsväljarna. Väljarna är inte dummare än
att de begriper att Piratpartiet står för klokare och mer realistiska
lösningar av copyrightfrågorna än de övriga partierna, plus att de inser
dessa frågors internationella natur. Vad sedan andra viktiga politiska
frågor och inrikespolitiska frågor  beträffar framstår PP som ett osäkert
kort. Var står PP t ex i frågan om Sveriges deltagande i Afghanistankriget
eller i kärnkraftsfrågorna? För att inte tala om olika skatte- och
socialpolitiska frågor.

Piratpartiets uppdykande på den politiska scenen aktualiserar också en
djupare (djupare än dagsfrågorna) problematik, som jag skulle vilja
formulera så här: Det tycks mig, att vi idag lever i en undantagssituation
då vi i vissa avseenden bör handla som pirater. Absolut inte för att
stjäla, röva och mörda, men för att ett etiskt handlande endast förefaller
möjligt utanför staternas och regeringarnas domäner.  

I enlighet med detta kunde bibliotekarierna (som jag skrev i ett tidigare
meddelande)  som yrkesgrupp göra mycket för att hjälpa "Den andra
supermakten" till makten. Vad "den andra supermakten" sedan är eller kan
tänkas bli är naturligtvis en mycket omfattande fråga. Här en första
definition: " "Second Superpower" is a term used to conceptualize a global
civil society as a world force comparable to or counterbalancing the
United States. The term originates from a 2003 New York Times article
which described world public opinion as one of two superpowers"
(Wikipedia).

Med vänlig hälsning från Östra Nyland,

 - Mikael


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

12 October
2010

Endelig norske e-bøker?

[grundlagar] 

Föreliggande text är också inlämnad som en kommentar till Anders Ericsons artikel i Norsk biblioteksförenings webbforum den 10 oktober 2010.

Tack för artikeln "Endelig norske e-bøker?" Jag läste också notatet,, dvs "Nasjonal e-bokstrategi – et diskusjonsnotat : Forsøk på å skissere framtidsbildet av en bærekraftig felles e-bokløsning for det norske bokfeltet (forfatter, forlag, bokhandel/bokklubb, bibliotek, leser" av författaren Morten Harry Olsen, Gyldendalförlagets informationschef Bjarne Buset och Kjartan Vevle från Biblioteksentralen.

Notatskribenternas strävan att utforma en nationell modell för distribution av e-böcker förtjänar naturligtvis uppskattning och understöd. De nationella kulturerna och språken ska ju fortleva och vidareutvecklas. Fast jag kunde också tänka mig en samnordisk lösning där de olika nordiska ländernas och språkens egenarter skulle beaktas och bevaras.

Den nationella lösning för Norge som notatskribenterna skisserar tror jag emellertid inte på. Jag uppfattar den närmast som ett försök att rädda vad som räddas kan av den traditionella bokmarknaden, inte som ett steg framåt mot ett nytt sätt att uppfatta vår skriftkultur, som bättre motsvarar tidens krav och tekniska förutsättningar.

Notatskribenterna önskar uppenbarligen undvika Digital Rights Management (DRM), dvs att spärrar mot olaglig tillgång till verken ("olaglig läsning"?), eller "piratkopiering" byggs in i själva e-boken eller -artikeln. Och bra så. Ur läsarens synvinkel är DRM någonting förfärligt -- ett stort steg tillbaka från den frihet, som tryckta böcker erbjuder. Var och en som köpt en DRM-spärrad e-bok och därefter förgäves försökt läsa den några månader eller år senare på sin nya dator eller mobiltelefon, vet hur frustrerande det kan vara.

Å andra sidan vill de förlägga "biblioteket til kunden eller låneren" uppe "i skyn", alltså på en central internetserver. "En felles digital distribusjonssentral (DDS)" skulle inrättas för detta ändamål. På denna DDS skulle man sedan försöka inrätta en traditionell marknad för de nya elektroniska böckerna.

Men varför inte placera "selve biblioteket" i... selve biblioteket? I Norges fall skulle det väl ligga närmast till hands att deponera de norska e-böckerna (e-böcker på norska och/eller utgivna i Norge) i Nasjonalbiblioteket?

Att notatskribenterna inte vill föreslå denna lösning beror på vissa spärrar, som är inbyggda i deras - och i större eller mindre utsträckning i våra, i allas - huvuden. Vi kan kalla dem mentala spärrar.

En sådan mental spärr gör att vi accepterar den konstlade distinktionen mellan att kommunicera och att distribuera ett verk. Denna kommer t ex till uttryck i EU:s copyrigthtdirektiv från år 2001 där det heter att spridningssrätten "upphör att gälla i och med en första försäljning eller ett första överlåtande" av verket . Å andra sidan stipulerar direktivet, att

"Medlemsländerna ska tilldela upphovsmännen ensamrätten att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk." (ibid.).
(Anmärkning: översättaren har valt att skriva 'överföring' fast det i grunden handlar om kommunikation, dvs att meddela, dela med sig, kommunicera. På engelska, franska och tyska lyder det ifrågavarande stället 'any communication to the public of copies;', 'toute communication au public de leurs œuvres' , respektive 'die öffentliche Wiedergabe ihrer Werke'.)

Denna juridiska doktrin om spridningsrätt respektive överföringsrätt, för att inte tala om rätten till mångfaldingande, är ett förslavande diktat från en epok som redan står med ena foten i graven, dvs den till synes hejdlösa varuproduktionens och kapitalackumulationens tidevarv som nu har nått sin fysiska gräns, vilket kommer till uttryck i mänsklighetens ekologiska kris. Samtidigt har den digitala tekniken -- datorerna och internet -- dragit ett likhetstecken mellan kommunikation, överföring, mångfaldigande och distribution, som gör alla försök att upprätta konstlade spärrar lika fruktlösa som perserkungens hopp om att tygla havet genom att låta sina slavar piska vågorna (för att låna den svenska poeten Lars Gustafssons träffande liknelse).

En bestående lösning på detta problem (som vi kan kalla problemet med distribution av e-böcker) måste bygga på insikten om att läsaren egentligen är författarens uppdragsgivare. Vi, dvs den läsande publiken, betalar alltså inte för att få tillgång till en kopia av verket, utan för garantera upphovsmannens existensvillkor och möjligheter och utföra (eller fortsätta utföra) sitt uppdrag. Om biblioteket sedan gör verket tillgängligt för publiken i dess helhet, så bör detta endast glädja oss och upphovsmannen själv. Vi kan (och bör) nämligen ta för givet att upphovsmannen, genom sitt skrivande, sitt musicerande, sitt skådespelande, sitt filmande, osv., verkligen har haft och har för avsikt att kommunicera med oss, dvs med publiken.

Den lösningsmodell vi sålunda kommer fram till bygger på social beställning (subskription) i stället för på betalning per exemplar (kopia). Den utgår ifrån, att publiken är villig och kapabel att fungera som författarens, konstnärens, musikerns, journalistens, osv uppdragsgivare. Detta kanske låter radikalt och omstörtande, men i själva verket tillämpas ju faktiskt denna typ av lösning sedan länge, eftersom vi ju också finansierar forskning, litteratur och konst via statsbudgeten i vår egenskap av skattebetalande medborgare. Nu, när tekniken möjliggjort mer direkta ekonomiska relationer mellan verkens upphovsmän och deras publik, bör vi bygga vidare på denna uppdragsgivarmodell. Liksom den statsfinansierade forskningen och kulturen bör distributionen av e-böcker (om vi för ett tag håller oss till den) skötas offentligt, nämligen av biblioteket, som ju är en offentlig tjänst. Men biblioteket och själva offentligheten är samtidigt det civila samhällets grundval. Biblioteket är i sista hand den instans som garanterar att ordet är fritt och att samhälle och stat kan hållas isär, om än inte alltid i verkligheten, så åtminstone i huvudet. Biblioteket är informationens öppna rum (open space).

Ett exempel: i januari 2011 utkommer en ny bok med titeln Treasure Islands. Bokens författare är journalisten och forskaren Nicholas Shaxson. Det här är en bok som jag gärna vill subskribera på, betala för, och läsa -- för övrighet helt oberoende av om Shaxson väljer att publicera sitt verk som en e-bok eller en trycksak. Vidare är jag villig att betala gängse pris (i euro eller någon annan penningvaluta) för boken. Jag betalar glatt också ifall biblioteket ges möjlighet att distribuera boken gratis till alla som vill läsa den genom att lägga upp den för nerladdning i form av en e-bok i ePub-formatet från bibliotekets internetserver. Detsamma gäller många andra författares verk, som jag tycker är viktiga, som hjälper mig att förbättra mitt förstånd, eller som berör min själ genom sina utsökta kvaliteter.

Mot invändingen, att alla inte kan eller vill betala svarar jag: höj lönerna, stärk publikens köpkraft, förkorta arbetstiden, gör skolan bättre, höj bildningsnivån. Utgå inte ifrån att medborgarna i Norge eller i andra länder är stupida kulturkonsumenter. Ta i stället fasta på att medborgarna är kulturens bärare, att kulturen til syvende og sidst är deras. Och låt biblioteket äga det vi läser!

Tillägg om e-böckernas format. - De grundläggande formaten är TXT och HTML (som i sin tur är en del av SGML). ePub är ett lovande format för e-boksdistribution till läsplattor. ePub bygger i själva verket också på HTML. Det kan man övertyga sig om genom att döpa om en .epub-fil till en .zip-fil och därefter öppna den senare med unzip. Då får man ut de .html-filer som bildar e-bokens egentliga innehåll.
TXT, HTML och ePub är fria och öppna format, som är användbara i datorernas olika operativsystem. E-böcker som utgivits i dessa format kan läsas inte bara med hjälp av fri och öppen mjukvara (rekommenderas) utan också med de stängda datorsystem som vissa mjukvarukorporationer försöker bevara som sina affärshemligheter.

Med vänliga hälsningar från Östra Nyland i Finland,

- Mikael Böök


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

14 October
2010

Endelig norske e-bøker? (forts.)

[grundlagar] 

Harvardbibliotekarien Robert Darnton, som har inlett en aktuell diskussion om ett nationellt digitalt bibliotek för USA, refererar, intressant nog, till Norges exempel beträffande finansieringen i en intervju 6.10.2010 för The Chronicle of Higher Education :

"Mr. Darnton pointed to studies that Harvard has done of digital-library projects in other countries, including the Netherlands and Norway."
Intervjun med Darnton ger anledning till reflexioner om nationella vs. internationella syften med digitala bibliotek. Enligt Darnton kan Hathi Trust bli en grundsten i det tilltänkta amerikanska digitala biblioteket. Hathi Trust uppstod efter att Google hade kört igång med Google Books som ett samarbetsprojekt mellan tretton stora amerikanska universitetsbibliotek för att skapa ett gemensamt förråd av digitaliserade böcker. Vi det här laget erbjuder Hathi Trust tillgång till ca 4 miljoner titlar och 7 milj volymer . Ett citat ur Darnton-intervjun belyser problematiken om förhållandet mellan Google Books och Hathi Trust:
"Q. Was Google a focus of the conversation? A. This was not in the slightest an anti-Google or counter-Google project. Google was hardly mentioned. One institution or entity that has resulted from Google Book Search is the Hathi Trust. …Hathi was mentioned, and my own hope is that the Hathi Trust could somehow evolve to become a fundamental building block of a future digital library. And that would, I think, require the agreement of Google."
Notera, för det första, att Hathi Trust är ett biblioteksinitiativ och, för det andra, att Hathi Trust deklararar öppenhet för samarbete med bibliotek i andra länder:
"HathiTrust was conceived as a collaboration of the thirteen universities of the Committee on Institutional Cooperation and the University of California system to establish a repository for these universities to archive and share their digitized collections. Partnership is open to institutions worldwide who share this grand vision". (cit fr Hathi Trusts hemsida)


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

04 November
2010

Litet är vackert (mot alla odds)

[grundlagar] 

USA börjar allt mer likna en koloss på lerfötter. Dessutom försöker kolossen lyfta sig själv i håret:

"När politiken alltså knappast kan lindra krisen alls, kom ändå amerikanska riksbanken, Federal Reserve, igår kväll till undsättning med ett gigantisk stimulanspaket för den amerikanska ekonomin. Riksbanken ska under ett år köpa upp statspapper för 600 miljarder dollar, i hopp om att den vägen kunna sänka de långa marknadsräntorna, öka efterfrågan, minska arbetslösheten och kanske också få fart på den stendöda fastighetsmarknaden". (Björn Elmbrant i Dagens Arena, länk)
På andra sidan Atlanten betraktar en annan koloss skådespelet med växande förskräckelse:
"Världen utanför USA väntar med spänning och en smula skräck på Bernankes experiment. Den Europeiska Centralbanken och den svenska riksbanken vill inte som Federal Reserve få ned räntan, utan går den motsatta vägen och höjer den. De 23 miljonerna arbetslösa inom EU vill säkert också veta om det finns ett sista halmstrå, en stimulansväg ut ur krisen, och inte som nu bara räntechocker och nedskärningar". (Björn Elmbrant i Dagens Arena, länk)
Nu är goda råd dyra. Men pengar eller finanspolitiska åtgärder räcker inte.

"Det stimulanspolitiska paketet" måste innehålla omställningar av produktionen och konsumtionens innehåll. Några exempel på nödvändiga åtgärder:
  • denuklearisering; avskaffa kärnvapnen och rymdförsvaret; stoppa den civila kärnkraftens sk renässans;
  • konversion av det militär-industriella komplexets produktionsanläggningar mot civila produktionsmål t ex stora och små solkraftverk samt energiproduktion med bränsleceller;
  • stärk den globaliserade allemansrätten till kunskap, information och telekommunikation; bygg ut internet som ett gemensamt bibliotek och kommunikationsmedel för alla världens folk;
  • främja å andra sidan permakultur och återgång till lokal livsmedelproduktion och självförsörjning på livsmedel, kläder och byggmaterial;
  • skär ned konsumtionssamhällets medvetandeindustri; reglera t ex bilreklam och resereklam.
  • inför globala skatter på valuta- och finanstransaktioner och grunda en internationell FTTO (Financial Transactions Tax Organisation) enligt riktlinjer som står i förslaget till internationellt avtal på internetsidan www.nigd.org/ctt
Om dessa och övriga nödvändiga åtgärder ger den ekonomiska vetenskapen föga eller ingen vägledning. Nobelpristagarna i ekonomi kan, med några få undantag (Elinor Ostrom; jag vet förresten inget annat undantag), gå hem och lägga sig. Deras råd är värdelösa. Ekonomer och banktjänstemän behövs naturligtvis i vilket fall, liksom det behövs kontorister, bokförare, jurister, lärare och bibliotekarier. Den ekonomiska vetenskapen är emellertid bankrutt och har egentligen varit det ända sedan 1800-talet. Nu är det ekologi somm gäller och därom hade inte heller 1800-talets ekonomer typ Karl Marx särskilt mycket att säga. Snarare tvärtom. 1900-talets viktigaste ekonomist var troligen Keynes-eleven E.F. Schumacher, som sedermera myntade uttrycket ”Litet är vackert”. Keynes själv torde f.ö. ha tagit vissa intryck av sin elev. Men det är en annan historia.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

29 November
2010

KRIG = KLIMATFÖRÄNDRING = KRIG= KLIMATFÖRÄNDRING

[grundlagar] 

Efter klimatmötet i Köpenhamn utmålade Guardian-kolumnisten Mark Lynas Kina som boven i de globala klimatförhandlingarna, vilka idag återupptas i Cancun, Mexico. Detta återkommande tema återupptas också av Eric Sundström i hans ledare i Dagens arena.

Men kineserna, inringade som de är av hundratals amerikanska militärbaser (observera det spända aktuella läget vid Koreahalvön), tycker kanske att det ligger ett visst mått av hyckleri i vårt hymlande om den globala uppvärmningen samtidigt som vi spenderar biljoner på krig som syftar till att säkra våra oljetillgångar:

 

"The budgetary and economic costs of the Iraq war is estimated by Nobel Prize-winning economist Joseph Stiglitz, with his colleague Linda Bilmes, to reach between $4 trillion and $6 trillion!"

 

Här följer min översättning av ett utdrag ur motiveringen till en vädjan som man fram till 6.12. kan be sin förening eller sitt nätverk underteckna. Appellen ska överlämnas 8.12. till klimatförhandlarna från USA och övriga länder (se http://www.climatesos.org/2010/11/resolution-war-climate/. Se även det kompletterande faktabladet på adressen http://tinyurl.com/26stkfv.
  • Den amerikanska militären och dess allierade, har genom sina imperialistiska krig och sina öppna eller dolda militära insatser runt om i världen, åstadkommit massivt lidande och väldiga civila offer.
  • Den amerikanska militären är den största enskilda källan till utsläpp av växthusgaser på planeten, men dessa utsläpp undantas från kraven på rapportering.
  • Tillgång till mer olja, vars förbränning är den grundläggande orsaken till klimatförändringen, är det främsta motivet bakom de nuvarande krigen.
  • Såväl krigföring som klimatförändringar gör stora områden obeboeliga och tvingar miljontals människor i landsflykt; ändå inskränks, hotas och kränks invandrarnas rättigheter allt mer.
  • Klimatförändringarna mångfaldigar riskerna och kommer sannolikt att leda till många fler krig. Därför anses klimatförändringen allmänt redan vara det mest överhängande "hotet mot vår säkerhet". Det har blivit allt svårare att få tillgång till naturresurser inklusive jord, livsmedel och vatten. Knappheten kommer sannolikt att utlösa nya konflikter och flyttningsrörelser.
  • Den amerikanska militären är också den största enskilda källan till kemisk och radioaktiv förgiftning av folk och miljö runt om i världen och den spelar huvudrollen i främjandet av lösningar som bara kan förvärra problemen (biobränslen, kärnteknik, geoengineering osv.)
  • Den amerikanska och globala ekonomin ligger i spillror. Finansieringen av en "rejäl och rättvis övergång", som ser till att människor inte påverkas negativt, är inte att vänta. "Gröna" jobb är fortfarande sällsynta och miljoner människor saknar tillgång till grundläggande sjukvård.
  • USA har gått spetsen för de utvecklade ländernas strävan att strypa framsteget bland världens nationer genom att konskevent vägra att betala sin ekologiska skuld till de icke-industrialiserade länderna och folken alltmedan man satsat biljoner dollar på att främja krigen i Afghanistan, Irak, Pakistan och andra länder.
  • Utförsäljningen av våra globala allmänningar (luften, vattnet, skogarna) påstås vara DET ENDA sättet att finansiera åtgärder för att förhindra klimatförändringarna och anpassa sig till deras följder. Resultatet är ytterligare koncentration av rikedom och makt på hela planetens bekostnad.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

30 November
2010

WikiLeaks och Biblioteket

[grundlagar] 

Kära svenska bibliotekarie,

har du kommit att tänka på, att WikiLeaks i allra högsta grad handlar om bibliotekens nutid och framtid? Varför? Jo, tänk på alla dokument som nu läcker ut på nätet genom WikiLeaks och många andra nya kanaler.

Därefter, begrunda alla dokument i största allmänhet.

Ännu på 1950-talet kunde begreppet "dokumentation" stå i centrum för våra föregångares reflexioner om bibliotekariernas och bibliotekens speciella uppgifter. Suzanne Briet , som arbetade vid Bibliothèque nationale i Paris från 1924 till 1954, beskriver i sin lilla men naggande goda bok Qu'est-ce que la documentation? (1951) bibliotekarien som en blid mjölkflicka eller en praktfull dam, alltid klädd och utrustad enligt sin herres vilja.

Dokumenten antas innehålla sanningen. Jag är visserligen långt ifrån säker på att du eller jag någonsin kommer att finna den. Men försöka duger.

Därför föreslår jag att du och jag och världens alla bibliotekarier slår ihop sina påsar med Wikileaks för att hädanefter kunna erbjuda allmänheten vidaste möjliga information.

Med vänliga hälsningar från Finland, där du kanske aldrig har varit.

- Mikael


Fotnot: Suzanne Briets skrift finns också att tillgå som en e-bok och i engelsk översättning, här http://ella.slis.indiana.edu/~roday/briet.htm .
Uttrycket "vidaste möjliga information" har jag lånat från titeln på Anders Ericsons bok: "…videst mulig informasjon…" - ei debattbok om folkebiblioteka og samfunnsinformasjonen i et e-Norge" (Biblioteksentralen, Oslo 2001). Anders' skrift kan också läsas per internet, här: http://www.bibsent.no/nettbok/offinfo.htm. Finland, "där har jag aldrig varit", slutligen, förekommer i en sång som den svenska sångaren Bo Kasper brukar (eller brukade) sjunga på radion.






Gäddan


Jag?

Jag är gäddan.
Gulringad grön och svart:
stjärthård triumf.
Mig är given all makt.

Vem är du?

Ditt bete tog jag.
Dess förförelse blänker i mig.
Tro aldrig jag ångrar.
Jag ville. Jag tog.

Sant: det gör ont
under mitt starka hjärta.
Men sällan: i sakta ryck.
Vad är det du vill mig? Lek?

Tro inte du har mig.
Det roar mig att komma när du kallar
Ibland, att förfära dig
med min plötsliga smygarrygg.

Men bort!
Bort från ditt onda öga
i stjärtskum virvelvissel
störtstupande mot natt
- min lektids skuggklara jaktmark
min darrande småfisk min huggande käft
min pilfärds fräsande vilja -

Hugg
Hugg under mitt vilda hjärta.
Död har jag svalt?
Men tar du mig levande?
Aldrig.


Ur Allt sker nu av Solveig von Schoultz
Holger Schildts Förlag. Helsingfors 1952.





föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

03 December
2010

WikiLeaks och Biblioteket (forts.)

[grundlagar] 

Kära bibliotekarie,

idag har jag en dålig nyhet: tyrannerna har eliminerat internetdomänen wikileaks.org och WikiLeaks har, liksom en gång marskalk Mannerheim, farit till Schweiz.

Den omtalade webbplatsen nås för närvarande på adress http://wikileaks.ch*

Nu gäller det att fatta mod. Biblioteken, som utgör den moderna offentlighetens själva ryggrad, bör offentligen ta ställning för WikiLeaks, för Julian Assange och för den unge Bradley Manning. Följden blir kanske att vi anklagas för "antiamerikanism" men den anklagelsen bör vara ganska lätt att avvisa. USA med sin fina grundlag har ju - åtminstone historiskt sett - tjänat som ett bålverk för det fria ordet! Att försvara WikiLeaks rättighet att publicera alla dokument som dess redaktörer finner anledning att ge ut innebär därför att ta ställning för - inte mot - USA.

I mitt föregående brev konstaterade jag redan, tror jag, att WikiLeaks och Biblioteket är nära släktingar. Fast egentligen är ju WikiLeaks bara en sida, eller en dimension, av hela internet. Och internet, i sin tur, är fino in fondo en sida, eller en dimension, av det nya bibliotek, som nu tar form inför våra häpna ögon.

Det nya biblioteket är inte längre enbart en "minnesinstitution"; det fungerar inte längre enbart som ett allmänt stöd för forskning, bildning och kultur, utan också som en global, cybernetisk (självstyrande) statsmakt. Biblioteket-internet håller på att bli den efterlängtade informationella makt, som behövs för att garantera medborgarnas insyn i de lagstiftande församlingarnas, regeringarnas och rättsväsendets verksamhet och därmed bidra till att hålla dessa tre traditionella statsmakter i schack.

Nu hör det till saken att traditionella makter inte gärna släpper ifrån sig ett uns av sina vedertagna maktprivilegier. Hellre skrider de då till tyranniska handlingar typ blockera WikiLeaks.org. Men det bör vi som sagt inte tolerera!


Ovan talar jag om "tyranner" i allmänhet utan att utpeka någon särskild. Det kan vara Putin, det kan vara Hillary Clinton. Eller Kinas Wen Jiabao. Vilken det än är av världens regeringar och diplomater
så vill den/han/de vrida historiens ur tillbaka. Men det går bara inte.


Med vänlig hälsning från Östra Nyland,

- Mikael

* Tillägg på kvällen 3.12.: wikileaks.ch är nere men i gengäld nås WikiLeaks på wikileaks.fi, wikileaks.de och wikileaks.nl. Ifall ingen av dessa fungerar, försök med http://88.80.13.160/ .
Tråkig nyhet: Library of Congress Blocks Access To Wikileaks http://bit.ly/hkCH7p What a shame! #wikileaks




föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   följande artikelblock

05 December
2010

WikiLeaks och Biblioteket (3)

[grundlagar] 

"Detta är ett gyllene tillfälle att ge biblioteken en ställning i det svenska samhället som det tidigare aldrig haft. Det svenska biblioteken borde erbjuda sig att skydda Wikileaks servrar. Genom denna handling skulle det svenska bibliotekssystemet stå upp för människors rätt i världen att uttrycka sina åsikter och offentliggöra material även när det skadar mäktiga länders ekonomiska och militära intressen. Utan denna rätt återstår bara slavrollen för oss som medborgare. Och bibliotekens roll reduceras till att tillhanda den typ av litteratur och information som inte skadar den svenska regeringen eller annan med den svenska regeringen befryndad stat i den globala ekonomin."
Ja, det var verkligen ett fint inlägg av Jonny Sundell! (Läs inlägget via BIBLIST!) Om bara bibliotekarierna i ett land skulle visa kurage så skulle kanske bröderna och systrarna i andra länder också våga lyfta på huvudet.
Ni noterade väl, att Library of Congress har blockerat WikiLeaks på sina servrar för att varken personalen eller biblioteksbesökarna ska kunna ta del av dokumenten?
"The Library decided to block Wikileaks because applicable law obligates federal agencies to protect classified information. Unauthorized disclosures of classified documents do not alter the documents' classified status or automatically result in declassification of the documents"
skriver Kongressbibliotekets presschef på bibliotekets blogg. (http://blogs.loc.gov/loc/2010/12/why-the-library-of-congress-is-blocking-wikileaks/)
Därmed har problemet ställts på sin spets: ska biblioteket följa grundlagen, den amerikanska konstitutionens berömda första tillägg? Eller kommer biblioteket hädanefter att vara regeringens Sanningsministerium, som endast tillhandahåller godkända dokument?
Men Kongressbibliotekariens fega skenmanöver hindrar naturligtvis inte WikiLeaks från att nå ut; se t ex http://wikileaks.fi
För övrigt publiceras ju dokumenten av tidningarna. Kongressbibliotekets bibliotekarier och besökare behöver alltså bara ge sig iväg från bibliotekets läsesalar, ut till tidningskioskerna och internetcaféerna, för att läsa WikiLeaks.
Vilken skam!
Till all lycka har Internationella journalistfederationen fördömt regeringarnas förtvivlade och farliga försök att vrida historiens hjul tillbaka:
"Federation of Journalists (IFJ) today condemned the political backlash being mounted against the whistle-blowing website WikiLeaks and accused the United States of attacking free speech after it put pressure on the website's host server to shut down the site yesterday. Federation of Journalists (IFJ) today condemned the political backlash being mounted against the whistle-blowing website WikiLeaks and accused the United States of attacking free speech after it put pressure on the website's host server to shut down the site yesterday. "
Se http://www.ifex.org/united_states/2010/12/02/wikileaks_backlash/.
Som sagt, bibliotekarier: nu gäller det att fatta mod!
Med vänlig hälsning i den sena lördagskvällen,
- Mikael


Prev  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23