Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ bloggar ]
the media is the message (alternativt: the massage), skrev Marshall McLuhan. Är bloggen budskapet?

föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

07 October
2006

"Mau Mau veterans sue Britain"

[bloggar] 

The full text of Shiraz Durrani's book "Never be silent : publishing & imperialism in Kenya, 1884-1963" is now available under "Creative Commons" rights via E-LIS. [1]

Shiraz asked:

"Do the Kenyan librarians see their role as informing Kenyan people as well as participants at the WSF about the reality and history of Mau Mau".

I am not a Kenyan librarian, so the question is not for me to answer. That is why I have put Shiraz question about the Mau Mau veterans who are now sueing Britain [2] between quotation marks.

I intend to use Shiraz' question as a pretext to think aloud - organise my own thoughts - about some general issues.

---

The answer is included in Shiraz' question. Obviously, the librarians of a world society should help humankind to settle the accounts with its past and present. [3]

A world society has not yet come into existence. But it might have become possible in our days. The internet is one of its potential institutions.

The internet is an outgrowth on the library.[4] Internet and library are one and the same. The internet is the library becoming a true world library.

In old Alexandria, already, they almost had a world library. Which means that "globalisation" started a long time ago.

Is Alexandria East or West? North or South? The answer is that Alexandria is everywhere. It is in Bush.[5] It is in Mao's "Contradictions".[6] It is in Maulana's "Mesnavi".[7]

The world society is present in you and me. The world's society and the world's library are very close to each others. Library and society are mutually dependent on each other. The mere existence of the library proves that Mrs Thatcher was wrong in saying that 'there is no such thing as society'.

---

How about the wealth of nations and the misery of the peoples? What can a librarian do?

She/he can join the efforts to create a world society at the World Social Forum.

At the World Social Forum, we (we, the peoples) try to organise the world's public finances in a social and democratic way. World Public Finances is perhaps best described as a Social Democratic idea[8] ?)

In our modern world, the public sphere is the sphere of the society that is accessible to the reading public. It is the sphere of democratic deliberation.

'Finances' refers to a certain abstract perspective on the economy, using money as its measure. 'Public finances' is a concept that belongs to the political economy, the common (social) economic sphere of the society.

The neoliberal economists, bankers and politicians, who still dominate the politics and the economy, do not want any public discussion and deliberation about the public finances of society, not to speak about the public finances of the whole world.

But why should the librarians follow the Bushes, Blairs and Berlusconis instead of participating, along with other professional groups, in the Open Conspiracy [9] for a world society?

---

Notes:

(The purpose of these notes is to provide yet one illustration to the thesis about the identical nature of the internet and the library - all the references are actually found on the net. )

[1] "E-LIS is an open access archive for scientific or technical documents, published or unpublished, on Librarianship, Information Science and Technology, and related areas" (http://eprints.rclis.org/).

[2] See, for instance, Joyce Mulama: "The "Mzungu" Called to Account, Decades After Colonial Abuses", Inter Press Service (IPS), 6 October 2006 (http://www.ipsnews.net/news.asp?idnews=35021)

[3] See, for instance: Richard Drayton: "The wealth of the west was built on Africa's exploitation. Britain has never faced up to the dark side of its imperial history", a comment in the Guardian, August 20, 2005 (http://www.guardian.co.uk/print/0,,5267073-103677,00.html).

[4] "Polemos panton men pater esti,", wrote Heraclitus, strife is the father of all things. Thus somebody might object that the internet is an outgrowth of the military-industrial complex of the USA, and, more in particular, of the efforts of American scientists and engineers to guarantee the coninuation of the control, command and communication (CCC) of the American soldiers even during and after an atomic war. - Would such CCC be anything else than a futile effort to save "the library"?

[5] We all live today under the conditions of the pax americana, which only is an extension of the pax romana which, in turn, was built on the ruins of the library of Alexandria.

[6] Mao Zedong, in his essay "On Contradiction", tried to explain parts of the philosophical heritage from Alexandria to his fellow countrymen. This text is available at http://www.marxists.org/reference/archive/mao/selected-works/volume-1/mswv1_17.htm

[7] This refers to "The Masnavi I Ma'navi" by Maulana Jalalu-'d-din Muhammad Rumi Abridged and Translated by E.H. Whinfield (1898), (http://www.sacred-texts.com/isl/masnavi/). The Wikipedia has an article on this Persian classic, and its English translations (http://en.wikipedia.org/wiki/Masnavi). - A nice little selection of poetry from the Masnavi is found in Aida Foroutan's blog at Yahoo, see Aida Foroutan

[8] On Social Democracy, see Howard Richards: Dilemmas of Social Democracies (http://www.howardri.org/dilemmas.html). A printed version is available as The Dilemmas of Social Democracies: Overcoming Obstacles to a More Just World, by Howard Richards and Joanna Swanger (http://www.lexingtonbooks.com/). On World Public Finances, see http://www.cttcampaigns.info/otrosistema/wpfblog

[9] "The Open Conspiracy" is an idea that has been developed by, among others, the British author H.G.Wells in a pamphlet with the same title, which is available at http://www.gutenberg.net.au/ebooks02/0201081.txt. - The Wikipedia has an article about H.G.Wells and a separate entry about "The Open Conspiracy".


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

12 November
2006

Varför nya idéer börjar gro

[bloggar] 

Ett fint bibliotek i Oaxaca kan vara en påminnelse om utvecklingens ojämlikhet, för övrigt någonting, som överhvudtaget är känneteckande för Mexico, liksom för Ryssland före revolutionen (och ännu idag, för den delen): att det i samma land - eller samma politiska enhet - finns både industri, banker, utrikeshandel, skolor och bibliotek å ena sidan, men å andra sidan väldiga massor av fattigbönder på landet och sluminvånare i storstäderna. En sådan situation bär inte bara på ekonomiskt betingade, spontana uppror utan också på nya idéer, kanske för att landets bildade elit tenderar att delas två läger - de som stöder den rådande makten och medverkar till dess fortbestånd genom sin passivitet eller genom att mer eller mindre medvetet skymma det rådande eländet och orättvisorna, och de som i stället vill avslöja de sociala lögnerna, upplysa om att "en annorlunda värld är möjlig" och påskynda förändringen.

För dessa sistnämnda intellektuella skikt blir nytänkande och ett ärligt sanningssökande ett existensvillkor. De tvingas bokstavligen kämpa för livet. Deras kolleger i "de utvecklade länderna" däremot, alltså massan av lärare, läkare, jurister, bibliotekarier osv. fortsätter att framleva sina inskränkta medelklassliv, eftersom ingenting i deras omgivning tvingar dem att göra någonting annat eller att tänka nya tankar.

Nya tankar uppstår ur ett materiellt tvång. Nytänkandet gror i slummen där människorna helt enkelt måste hitta på nya sätta att överleva från en dag till nästa. Denna idé lär finnas väl uttryckt hos Ryszard Kapucinski, den berömda polska resenären och reportern.

***

Bibliotekarierna i Cologno Monzese samarbetar med Emergency, en organisation av läkare och sjukvårdare grundad i Milano 1994 con lo scopo di fornire assistenza medico-chirurgica alle vittime delle guerre e delle mine antiuomo, costruendo e gestando ospedali nelle zone maggiormente colpite. Från 1994 till idag har ca en och en halv miljon personer fått vård i Emergencys sjukhus, i världens krigszoner. De fungerar bl.a. i norra Irak, Kambodja, Afganistan och Sierra Leone. Nya projekt startas i Sudan och Nicaragua.

En del av biblioteken (i Milanotrakten) ordnar utställningar för olika åldersgrupper om krigen ("Kriget som det ser ut idag", "Först kvinnorna och barnen"), filmvisningar (av Emergencys dokumentärfilmer) och läscirklar, som bygger på analys av organisationens publikationer. En frivillig från Emergency drar en cirkel tillsammans med en bibliotekarie. Exempel 1: cirkel kring "Pappagalli verdi - chronache di un chirurgo di guerra" av Gino Strada (Feltrinelli 1999). Exempel 2: "Afganistan anno zero" av Giulietto Chiesa, Vauro och Gino Strada (Guerini e Associati 2001).


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

10 March
2007

Det perfida Albion

[bloggar] 

...the British government has announced a decision to replace the Trident nuclear submarine and its warheads, entirely it seems for domestic political reasons -to outflank the Conservative opposition. The UK's commitments under the non-proliferation treaty, the example this sets to would-be nuclear powers, not to mention the cost, are factors that seem to have been ignored. Sooner or later nuclear weapons will be used, whether by states or as a result of the illegal trade in which at least one state, Pakistan, has been engaged. The polonium story has given us a foretaste of what is to come.
--
Mary Kaldor

Albion, Atlas bror och son av havsguden Poseidon, användes av de gamla romarna som en benämning på vad vi brukar kalla England - anglernas land.

Perfid  - ordet syftar etymologiskt på 'fides', tro -  är den som sviker ett  förtroende.

Uttrycket Perfide Albion  avspeglade fransmännens uppfattning om England under seklerna mellan medeltidens Hundraåriga krig och adertonhundratalets  Entente cordiale.

Men mycket talar för att England, eller rättare sagt Storbritannien* fortfarande är en förrädarnation.

Enligt de allra senaste nyheterna har England under Tony Blairs sk nya labourregering  blivit världens allra skönaste skatteparadis.
Britain is now the world's first onshore tax haven. Millionaires can live here in style, enjoy all the benefits of our social infrastructure, but pay little or no personal tax. Last year, Britain's 54 billionaires had an estimated income of £126 billion. At the normal rates of income tax, they should have paid nearly £50 billion in tax, but are estimated to have paid only £14.7 million - an effective tax rate of only 0.14 per cent
Ovanstående berättar  professorn i bokföring vid Essex-universitetet, Prem Sikka, i artikeln  'New' Labour: the tax dodgers' friend (Tribune 15 February 2007).


Förebråelse nummer två mot brittiska regeringen gäller lögnerna, som föregick invasionen av Irak på våren 2003:  memorandumet från Downing Street, som visar att Blair planerade invasionen av Irak redan i juli 2002, påståendena om Iraks massförintelsevapen, och så vidare. (Att Blair trots allt utsågs till hedersordförande i Socialistiska Internationalen på hösten 2003, visar att perfiditeten spridit sig långt utanför Storbritannien, men det gör ju inte saken bättre.)

Därmed kommer vi  till svek nummer tre, en sorglig visa, som ingen skulle vilja höra. Den bara gnolar på liksom av sig själv i bakgrunden till mänsklighetens alla förehavanden.

Genom att skriva under på paragraf sex i Ickespridningsavtalet (NPT 1968-) har staterna förbundit sig att rusta ned atomvapnen. Men ett av de (vid det här laget ganska många) länder som har svikit och som fortsätter att svika (mänskligheten) på denna punkt är just Storbritannien. New labour-regeringen, Englands motsvarighet till de kontinentaleuropeiska socialdemokraterna, meddelade för en tid sedan, att landet går in för att upprätthålla och förnya Trident-systemet, dvs Storbritanniens ubåtar som ständigt patrullerar världshaven, beredda att avfyra missiler med nukleära stridsspetsar mot vem det vara månde som hotar... ja, vem hotar  Tony Blair och hans  nya socialdemokrater? Finns hotet bortom haven?  Hur som helst handlar det,  som vi redan vet, om att utrota varenda jävel.

"Trident", havsguden Poseidons treudd, är en symbol från det brittiska sjöimperiets glansdagar. Nelson still stands in  Trafalgar Square! Enligt brittiska förvarsministeriets vitbok från december 2006 kommer kostnaderna för upprätthållandet och förnyelsen av Trident-systemet att uppgå till 15-20 miljarder pund (20-30 miljarder euro) from till 2040-talet. Största delen av dessa planerade utgifter är för att ta  fram och tillverka en ny klass av militära ubåtar.

Fast nu är det inte kostnaderna det egentligen handlar om, vilket man genast inser:  Englands planerade nyinvesteringar i massförintelsevapen kostar ju inte mer än vad landets miljardärer med  Labourregeringens goda minne  fifflade bort genom "skatteplanering" enbart under år 2006! Sålunda anses den så kallade deterrensen, avskräckningen medelst atomvapen på ubåtar, vara ett billigt försvar. Men vilka syften tjänar detta "försvar" egentligen? Duger atomvapen till att försvara människor med?

Nej, problemet med förnyelsen av Trident-systemet är inte vad det kostar, utan att det är ett svek och ett (själv)bedrägeri utan like. Detta har människorna insett. Men vad kan man göra? Hur ska man orka tänka på sådana saker? Var ska den vanliga låntagaren på biblioteket hämta energi för att läsa böcker om den nya rustningscykel,  inklusive fortsatt upprustning med kärnvapen, som världen upplever under dessa år i början av det tjugonde århundradet?

Ja, och har dessa böcker ens skrivits? Visst har de det, freds- och konfliktforskarna har inte gått och lagt sig. Vidare kan man konstatera att Noam Chomsky och David Ray Griffin visserligen  ser med olika ögon på händelserna den 11 september 2001, men att båda ändå erbjuder en hel del fakta och analys om  om det aktuella kriget och den aktuella strategiska upprustningen "mot terrorismen".

Denna information, som visar att upprustningen är på väg att överstiga den nivå som den nådde under det kalla kriget, står antagligen också att hämta på biblioteken, ifall bibliotekarierna haft förstånd att anskaffa de rätta böckerna och tidskrifterna med de medel som trots allt står till buds för nyanskaffningar.

Frågan är sedan bara huruvida också bibliotekarien klarar av att vara en intellektuell,  dvs en person, som liksom en Chomsky och en Griffin intar den intellektuellas roll i samhället: rollen av att ständigt samla in ny information, att dokumentera världens orättvisor och vansinnigheter (atomvapnen!) och att sedan som Diogenes med lyktan gå ut bland människorna med Upplysning, trots att hoppet finns bara för dem som redan förlorat det?

I september 2007 ska finska och svenska anti-Trident-aktivister arrangera en gemensam bussresa till ubåtsbasen Faslane i Skottland. De har för avsikt att blockera Faslane! Borde inte den vanliga biblioteksbesökaren och de vanliga bibliotekarierna i Norden göra sitt allra bästa för att understöda detta djärva företag?

"When priests are more in word than matter;
When brewers mar their malt with water;
When nobles are their tailors’ tutors,
No heretics burned but wenches’ suitors,
Then shall the realm of Albion
Come to great confusion."

Ja, vid det här laget borde alla begripa att det är dags att göra upp med det förvirrade (och kanske därför svekfulla) Albion, och särskilt då med the New Labours politik.  Här kunde vi alltså sätta punkt. Men det vore att förenkla  saker och ting. En fjärde anklagelse mot Albion är nämligen att han varken är bättre eller sämre utan dessvärre lika dålig som de flesta.  Det är bara i en jämförelse av hans verkliga jag med hans ord om "countries which care about morality"**   som Albion ter sig ännu uslare än vi andra.

Glöm aldrig Gandhis ord om "den västerländska civilisationen", att den varken står att finna i historien eller nuet, men möjligen i framtiden : "den vore en god idé!"

Följande exempel ur "The Guardian" 15.4 2006 åskådliggör vad jag menar med att UK inte är bättre eller sämre än vi andra:

"The Germans make the cars, the Italians make the clothes, the French make the wine, the British make the pharmaceuticals - and then they all buy and sell from each other.

That's the way international trade is supposed to work. Each country specialises in what it does best, sells its produce on the world market and uses the money raised to buy things it can't make efficiently for itself.

That's the theory. According to the UK Interdependence Report, it doesn't quite work out that way in practice.

Take chocolate-covered biscuits (of the small pack variety). Each year the UK exports 1,145 tonnes of these delicacies to the Germans. The Germans, meanwhile, export 1,728 tonnes to us. Or how about chocolate-covered waffles and wafers, again in easy to handle, snack packs. The government's own data shows that in 2004 17,240 tonnes left these shores, passing en route the 17,590 tonnes coming in the other direction.

And so it goes on. The British poultry industry sent 5,417 tonnes of fresh, boneless chicken cuts across the Channel to France in 2004, and the French sent 3,952 tonnes back to us. We export more than 10,000 tonnes of milk and cream from the lush pastures of southern England; we import virtually the
same from the cows chewing the cud in northern France.

NEF says there is a serious side to the statistic showing that the 465 tonnes of gingerbread coming into the country is matched by the 460 tonnes leaving these shores. It argues that the environmental impact of "lorries passing in the night" is not included in the price of goods in the shops, and that much of the trade that is going on is actually ecologically wasteful.

"Shipping vast quantities of identical goods backwards and forwards around the world matters for three big reasons," said Andrew Simms of NEF. "First, it's a towering monument to economic and environmental inefficiency, as meaningless and wasteful as a job-creation scheme that pays people to shift
a pile of rocks from one end of a worksite to another and back again.

"More profoundly, it matters because we face upheaval from potentially irreversible climate change due, in large part, to the burning of fuel, whilst at the same time there is rising conflict over access to dwindling oil supplies. The third reason is that a global economy built on, and blind to, its own fossil fuel dependence simply cannot survive in its current form." (Larry Elliott, The Guardians ekonomiredaktör )

Men à propos internationell handel, betänk också vad Canardplus.com ("ce site est un véritable scandale") skriver 16.2.2007:

La peRFID Albion est aujourd'hui japonaise. Si avec la direction générale que prend le monde, vous n'êtes pas encore devenu totalement parano, ne vous inquiétez pas, ça va bien venir un jour.

Hitachi vient de présenter la plus petite puce RFID au monde, vous savez, ces bestioles qui permettent l'identification d'absolument n'importe quoi via les ondes radio. Cette puce est désormais miniaturisée à l'extrême, avec des dimensions de 0,05 x 0,05 mm.

La photo présente l'ancienne version à gauche (0,4 x 0,4 mm) et la nouvelle à droite, le trait noir étant un cheveu humain. La puce intègre une ROM de 128 bits, ce qui lui permet de stocker une identification à 38 chiffres.

Avec une telle technologie, tous les délires les plus angoissants sont envisageables, car il serait naïf de penser qu'elle ne servira qu'à l'identification des pots de yaourt et autres paquets de lessive. C'est un avis personnel, bien sûr.


---
* Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland är visserligen den officiella benämningen på landet.

** Ordvalet är försvarsminister Des Brownes. Se “THE UNITED KINGDOM’S NUCLEAR DETERRENT IN THE 21ST CENTURY”. SPEECH BY THE SECRETARY OF STATE FOR DEFENCE KING’S COLLEGE LONDON 25 January 2007. (http://image.guardian.co.uk/sys-files/Politics/documents/2007/01/25/Nucleardeterrentspeech.doc)


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

19 March
2007

How we vote

[bloggar] 

Thanks, F. P. must have something against me! Or I am just prejudiced. But I will contact D. in Berlin and see if she can find me somebody else [...] to cooperate with. The 6th June is OK with me, although I am not sure about why we must meet on exactly the same day as the G8-leaders meet. Btw, will Tony Blair still be one of them? With the years, Blair has become for me a person who more than most incarnates the essence of our "Western Civilisation" such as it really is. Thus, the contrary to what Gandhi probably meant, when he said that the Western Civilisation would be a good idea.

M., unasked, called my notes on the concept of the WPF [World Public Finances]"a fine essay for election day" and said that after some polishing it could be published in the Sunday debate section of Helsingin Sanomat. But his comment is the only one I have got sofar. I need to hear what you think.

[My candidate] Heidi Hautala was elected, as was expected. The Greens as a whole scored a small victory. They got one more MP (they now occupy 15 of the 200 seats). Thomas Wallgren got 1226 votes. In order to become one of the 45 MPs of the SDP , he would have needed ca 4000 votes. The SDP lost 8 places in parliament. The Right won the elections, like in Sweden. The Kokoomus (National Coalition) took 10 new seats with +3,7 percent of the votes compared to 2003 ; all in all, it got 22,3 % of the votes. The Center Party, with +1,6% (23.1% in total) lost 4 seats. Together the two big bourgeois parties now dispose of 101 seats in the Parliament. They are expected to form the next government together with the Swedish People's Party, which also scored a small victory and gets 9 seats (+1 from 2003). - The Left Alliance lost 1,1 percent and 2 seats. However, Paavo Arhinmäki, our young coming man from Helsinki, was elected with 6797 voices.

My mother tongue is Swedish. By consequence, the "correct" choice for me would have been a candidate from Svenska Folkpartiet. At least, that is how the big majority of my people, the Finland-Swedes, are voting. The SFP, this year, actually had several candidates I could support, such as Nils Torvalds (the father of Linus) in Helsinki, and Thomas Rosenberg in my own district (Nyland), both my old chaps. Torvalds got 1682 votes, Rosenberg only 227.

Have good working day!

- Mikael


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

22 March
2007

Med Leena i Halle

[bloggar] 

Brevskrivaren i Leena Krohns brevroman Tainaron betraktar från sitt fönster den som vet att allting har ett mått och vem och vad han själv är.

Han mäter staden med sin kropp.

Men staden är gammal. Den har blivit mätt så många gånger tidigare, mumlar brevskrivaren.

Hon vänder sig och fortsätter att sova. Jag går tidigt upp.

Idag refererar Mitteldeutsche Zeitung två doktorsavhandlingar om den tilltagande torkan under somrarna.

I framtiden hotar torrperioderna att uppta en allt större del av sommarmånaderna. Området kring städerna Halle och Weissenfels ävensom landsträckan mellan Eisleben och Sangerhausen torde komma att drabbas i speciellt hög grad. "Das hätte für das mitteldeutsche Trockengebiet weit reichende Folgen", säger die promovierte Geographin Ilka Fabig. Hennes forskning bekräftar de mätningar som så många andra forskare redan gjort.

Det blir varmare.

Vattnet avdunstar fortare. Den 22 mars år 1992 utsåg Förenta Nationerna denna dag till Vattnets Dag.

I Halles stadsbibliotek fotograferade jag publiken och Frau Krohn samt Frau Kritzokat som läste avsnitt på finska och tyska ur den filosofiska romanen Stechapfel (Datura), i den senares översättning. Filosofisk därför, att den ifrågasätter verkligheten. (Men jag har glömt kamerans kabel så fotografierna får vänta tills vi kommer hem.)

Är det inte besynnerligt att vi ständigt ifrågasätter men ändå håller fast vid verkligheten? Ja, man måste obetingat hålla sig till verkligheten, säger Leena, annars kan det mycket fort gå en mycket illa!

Illa kan det som synes gå ändå, men det är en annan femma.

Halle är vacker stad med spännande nybyggen som det med sned fasad invid gamla Ankerhof Hotel. Efter die Wiedervereinigung lär en tredjedel av invånarna ha flyttat bort.

Händel, som föddes och fick sin utbildning i Halle, hölls inte heller kvar. På Mitteldeutsche Zeitungs kultursida står idag ett reportage från musikskolan "Carl Loewe", som firar 25 årsjubiluem sommaren 2007. Eleverna övar redan för fullt på "Wassermusik" av Georg Friedrich Händel.


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

04 May
2007

Periago

[bloggar] 

Nils Ferlin tillägnar en av sina sånger "bröderna på Kalle Knopares vindskupa". Det gör mig nyfiken. Vad är och vad gör en knopare?

 

Jag går till biblioteket, googlar och får reda på att knoparens och sotarens yrke går ut på ett och detsamma, nämligen att feja skorstenarna.

Sotaren, vars viktiga arbete jag på detta vis blir påmind om, har lovat besöka mitt hus nästa fredag. Jag antecknar detta i min kalender, som nuförtiden är datoriserad och som därför påminner lika mycket om ett spel som om en minnesbok:

    ty andra andra är inte som dom är
Nåväl, jag har gått in för följande klassifikationssystem i min kalender. Klassen "erga" är för sådant som jag behöver minnas för mitt jobb, kanske för att jag konformistiskt och pragmatiskt uppfattar datorn som ett arbetsredskap. Klassen "hemerai" är familjeorienterad. Sedan finns det ytterligare en klass, som jag hittills har kallat för "altri".

Men idag tycks mig tiden vara inne för att utveckla systemet för att fira tillkallandet av en skorstensfejare. Därför söker jag efter klarare definition och ett nytt namn med gammalgrekiska rötter i stället för "altri", som är ren italienska för "andra".

 

Min tanke är, att klassens namn skall syfta på "att resa", eftersom jag planerar att framgent anteckna knoparenas och mina egna resors ankomst- och avgångstider under denna nya huvudrubrik i kalendern. Problemet är bara att jag inte kan gammalgrekiska tillräckligt bra för att hämta det saknade klassbegreppet ur minnet.

Genom ett besök på ordboksavdelningen i "The Perseus Digital Library" vid Tuft-universitetet i USA kommer jag fram till att klass tre i mitt kalenderprogram ska få heta "periago". Det lär betyda "travel around".

 

Att skriva periago i kalendern är ett rent nöje - som att lösa korsord!

 

I övre kanten på den gammalgrekiska ordbokens hemsida i det digitala biblioteket syns ett banér med påskriften Speak Out Against the WAR. Detta gör mig så glad att jag börjar gnola på Ferlins gamla visa!

Alla bibliotekarier och biblioteksbesökare borde länka till antikrigsrörelsen på sina hemsidor. Ta avstånd från det pågående kriget i Irak och det hotande kriget mot Iran! Låt inte längre krigen föras i vårt och den västerländska civilisationens namn!

    För svarta, vita och röda, gula
    fattiga, rika är samma folk
Den ungerska statsvetaren George Schöpflin skriver i Open Democracy om Rysslands återuppväckta imperium och den västerländska civilisationen. Schöpflin undrar varför det så ofta betonas att de ryska författarna Tolstoj och Dostojevskij är européer fastän de egentligen båda hyste ett fint förakt för det moderna Europa. Han frågar sig också om någon skulle komma på idén att betrakta latinamerikanerna Jorge Luis Borges eller Gabriel Garcia Marques som europeiska författare. Ja, mig bereder det inga svårigheter. Särskilt europeisk finner jag Jorge Luis Borges och då tänker jag inte minst på Biblioteket, som ju intar en framträdande plats i hans författarskap. Ändå vill jag inte för ett ögonblick påstå, att Biblioteket vore i högre grad europeiskt än, låt oss säga, afrikanskt.

Ordet europeisk är för övrigt ingenting att leka med. Kära EU-sinnade statsvetare i öst och väst, låt den europeiska imperialismen somna in för gott! Ersätt gärna ordet europeisk med ordet kosmopolitisk och räkna i så fall Tolstoj och Dostojevskij bland de stora kosmopoliterna tillsammans med Jorge Luis Borges och Gabriel Garcia Marques.

Alla dessa betydande författare tillhör uppenbarligen den europeiska litteraturen och kulturen. Man måste vara andligt förblindad för att placera författare som skriver på spanska utanför Europa.

 

Europa omfattar numera hela världen. Den feniciska prinsessan har lämnat efter sig "det europeiska" överallt där hon dragit fram. T.ex. i Kina har staten i snart sextio år byggts på en lära, vars grundbegrepp utformades av tyskar och ryssar. Och även om Kina i morgon helt övergav den marxist-leninistiska statsideologin, så skulle landet med stor sannolikhet förbli europeiskt, dvs genomsyrat av europeiska politiska idéer, europeisk vetenskap och europeisk teknik.

Hur europeiskt är slutligen Europa? Det måste vi också fråga oss. "Det europeiska" är ju när allt kommer omkring en syntes av det sumeriska, det egyptiska, det feniciska, det minoiska, det gammalgrekiska och romerska, det judiska, det arabiska, det indiska och det kinesiska. För att bara nämna några av de allmänt kända och omvittnade inslagen.

    Och dessa blinda som tror sej stora
    de blåser upp sej och drar ihop
    med andra blinda sin storhets fora
    och står på huut i samma grop.


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

25 May
2007

Blairs förbannelse - inte förnuftets

[bloggar] 

Enligt Johannes Tabermann ("Förnuftets förbannelse", Ny Tid 19/2007 ) förespråkade Upplysningen med Voltaire (1694-1778) i spetsen "ett universellt, rationellt och positivistiskt tänkande". Låt gå för universellt och rationellt, men positivismens (ävensom sociologins) grundläggare var faktiskt - ett sekel senare - Auguste Comte (1798-1857).

Jag vet inte om Voltaire har skrivit någonting av betydelse om kunskaps- och vetenskapsteori och om detta i så fall skulle kunna kallas positivistiskt. Men å andra sidan var han ju en underbar författare och skriftställare, som försvarade, just det, förnuftet, mot samhällets förtryckande politiska och kyrkliga dignitärer. Han ville också varna dem som senare kom att kallas för tredje världens folk mot deras europeiska angripare och utplundrare. Dagens globaliseringskritiker rekommenderas att läsa "Candide" och i Voltaire igenkänna en tidig föregångare. För att inte tala om att det är rolig bok som också förtjänar att läsas av den anledningen.

Lika underligt som att sätta stämpeln postivist på Voltaire är det när Tabermann vill göra "Mörkrets hjärta" av Joseph Conrad till en "kritik av förnuftet". Conrads odödliga roman är visserligen öppen för olika tolkningar, men om man vill ta fasta på dess "kritik" så är det uppenbarligen den europeiska kolonialismen och särskilt den belgiska varianten som ska ställas i blickpunkten. Det finns väl ingen anledning att uppfatta kung Leopold II (1835-1909) och hans sätt att styra och utplundra Kongo (som i slutet av 1800-talet fortfarande var den belgiska monarkens personliga ägodel) såsom sant och synnerligt förnuftiga?

I den senare delen av sin artikel lyfter Tabermann fram den brittiska sociologen Giddens. Ifall Giddens hade någonting viktigt att komma med så misslyckades han i alla fall med att förmedla det till Tony Blair, vars rådgivare han har varit. För övrigt tycker jag att vi hellre borde diskutera Blairs förbannelse än förnuftets.

Död åt postmodernismen! Leve Voltaire, Conrad och kritiken av den uppblåsta västerländska civilisationen!


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

16 June
2007

Mer förnuft, tack!

[bloggar] 

[Debattinlägg med utgångspunkt i artikeln Förnuftets förbannelse av Johannes Tabermann i Ny Tid ; forts. på nr. 119.]

“Det stora dilemmat”, skriver JT, “är hur förnuftet skall kunna kritiseras, utan att vi faller i förnuftets fälla. Det vill säga hur skall man kunna kritisera förnuftet på ett förnuftigt sätt?”
Så formulerad blir frågan en varning. Se upp för förnuftet! Plus en uppmaning: sök efter ett alternativt förnuft, som är förnuftigare än ... Ja, vilket förnuft talar vi om, egentligen? Vems förnuft, skulle jag vilja fråga. Handlar det om det speciella förnuft som kommer till uttryck genom ledarskribenterna i tidningarna med de största upplagorna och som därför med en förenkling kan kallas för det rådande förnuftet?
Och: vad gäller detta förnuft, som vi talar om? Av JT får jag det bestämda intrycket att det handlar om samhället. Jag skulle m.a.o. tro, att det är fråga om ett ekonomiskt och socialt förnuft. Det är därför jag inte kan hålla med om att vi kan lämna Tony Blairs förnuft ifred, och inte heller ledarskribenterna i de stora tidningarna, som på det stora hela är precis lika förnuftiga som Blair vad beträffar t.ex. Irakkriget och beslutet att inleda tillverkning av en ny kärnvapengeneration. Enligt mitt sätt att se borde nämligen dessa skribenter, som utövar de intellektuellas roll i samhället genom att skriva och påverka opinionen, kräva att Blair ställs inför rätta för brott mot mänskligheten. Särskilt då för anfallskrig baserat på lögner (bl.a. lögnen om Iraks påstådda kärnvapen) och förberedelser för massförintelse av ... ja, här kommer vi tillbaka till till mr Kurtz’s yttrande i Mörkrets hjärta: “utrota varenda jävel” .
Det hade väl Voltaire gjort, alltså kallat på en internationell domstol. Positivist eller inte positivist – här handlar det ju inte om epistemologi utan om rättvisa. “Den vise leds icke av skrivna lagar utan av sin uppriktighet”, skrev Diogenes Laertios (cit. av Carl-Göran Ekerwald i Diogenes lykta). För övrigt var vetenskapen på Voltaires tid fortfarande socialt revolutionär. Newtons lära hotade makterna. Och Newtons lära hjälpte förvisso Voltaire att genomskåda och att upplysa. Men utan sin känsla för rättvisa hade Voltaire ändå inte varit den har var. Varifrån fick han denna säkra känsla, förresten? Vilken roll spelade Voltaires “vanheder” – förmågan att låta sig ledas av ett mer autentiskt och uppriktigt förnuft än det rådande förnuftet? – i hans speciella förnuft? (“Vanheder är gott”, skrev samme Diogenes Laertios också.)
Jag skulle nog vilja påstå, att Voltaire för sin del gav en briljant lösning åt förnuftets eviga dilemma. Han lyckades kort sagt med att på ett förnuftigt, om än elakt vis kritisera sin tids rådande förnuft.
När jag ropar efter avrättning av postmodernismen så är det för att jag därmed hoppas träffa någonting som utmärker det “förnuft” som idag råder lite varstans i världen. För vad är skillnaden mellan postmodernismen och det som Sloterdijk betecknade som “ett cyniskt förnuft”, samtidigt som han gav en stor eloge åt Diogenes, denna gång han med lyktan? För mig är det just ingen skillnad. Men jag erkänner villigt att jag aldrig riktigt har begripit mig på saken, d.v.s. postmodernismen, utom möjligen i arkitekturen (jag gillar faktiskt nya operahuset vid Tölöviken bättre än Enso- Gutzeits byggnad på Skatudden; Finlandiahuset är däremot snyggare än dessa två). Men postmodernismen i filosofin och vetenskapen, för att inte tala om politiken? Jo, det låg säkert någonting i att ta ner “de stora berättelserna” på jorden igen. Men ärligt talat, har inte också empirismen och positivismen avsevärda historiska meriter just på den punkten?
Min tanke, som kanske ligger lite i linje med Ulrich Becks tankar i Den kosmopolitiska blicken (åtminstone vad gäller Europas framtid) är att vårt förnuft är halvgånget. Vi har tyvärr inte för mycket utan alldeles för litet av denna vara, som kallas förnuft. Eller som Gandhi, tillfrågad om vad han tyckte om den västerländska civilisationen, svarade: ”Det vore väl en god idé.”


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

14 July
2007

Bidrag till kritiken av det populistiska biblioteket

bis 2/2007
[bloggar] 

Tidskriften bis (bibliotek i samhälle) har utkommit med sitt nr 2/2007. Några citat och kommentarer:



Bis söker ständigt med ljus och lykta, så mycket som hinns och orkas av en liten krets ideellt arbetande, efter kritiska röster, men det är rätt hopplöst när det gäller den nära biblioteksverkligheten, noterar Ingrid Atlestam, en av tidskriftens redaktörer.


Siv Wold Karlsen skriver om gratisprincip versus betalbibliotek, om föreningen Akribie i Tyskland och No pago di leggere-rörelsen i Italien. Siv själv har bra akribi.


Något kurdiskt bibliotek har vi såvitt jag vet inte ännu i Finland. Vi är nog lite insnöade här jämfört med Sverige. Frid över den kurdiske bibliotekarien Nedim Dagdevirens minne.


Nu är queerforskningen väldigt aktuell, men den har jag inte ägnat mig åt, säger Louise Waldén, som intervjuas om feminismen. -- Vid universitetet i Åbo hölls för någon tid sedan ett seminarium om queerforskning. En av föredragsrubrikerna där var "Heterosexualiteten i litteraturen och kritiken av densamma" (Enl. Leena Krohns roman "Unelmakuolema"). Queer!


Frågan var inte ens upptagen på dagordningen, eller: frågan behandlades under en nyinsatt informationspunkt - så kommer man att avskaffa biblioteken.


Harriet Klausners tusentals bokrecensioner på nätet. Tala om grafomani! Kanske Harriet Klausner är ett datorprogram?


Bis aviserar skribent- och läsarresor till Berlin och till Finnhamn i Stockholms skärgård. Har redan besökt Berlin och Sverige i år. Måste tyvärr avstå.


Ja, biblioteket bör givetvis vara ett "inkluderande samhällsrum", som  Annette DeFaveri skriver i sin artikel. Annette DeFaveri arbetar vid Vancouver Public Library och drar projektet Working Together. De Faveri:  Och genom att de socialt utestängda utnyttjar bibliotekets resurser blir de mer benägna att berika sina liv. -- Detta låter en aning paternalistiskt. Ty den socialt utestängda (fattiga, immigranten, homofilen, mentalpatienten, alkoholisten, osv.) individen lever ju inte sällan ett rikare inre liv än borgarbrackan. -- DeFaveri: Att uppmuntra till social inkludering bör marknadsföras hos personalen som ytterligare en kompetens, snarare än som ytterligare en plikt . Tanken tycks mig riktig, fast utbildning ju inte borde likställas med marknadsföring. DeFaveri: Kärnan i alla positiva berättelser om bibliotek är en personlig kontakt med en biblioteksanställd . -- Jag skulle vilja ersätta ordet "alla" med "många" eftersom redan ansamlingen av tankar, formuleringar, dikter mm. kan vara en positiv historia. DeFaveri: Att bryta ned barriärer som hindrar människor från att använda biblioteket handlar om att skapa relationer. Att skapa relationer handlar om att ta sig tid, och det kräver personal som är utbildad, har kunskap om och förståelse för behoven i samhället och för bibliotekets roll för att tillgodose dessa behov. När vi skapar relationer skapar vi samhällen . -- Så är det. Fint! Underbart! Men vilken ynklig slutsats de Faveri drar: När vi skapar samhällen stödjer vi livslångt lärande för alla samhällsmedborgare. -- När vi skapar samhällen rustar vi ner våra atomvapen, drar tillbaka våra trupper från Irak och Afghanistan och skär kraftigt ned på försvarsutgifterna. Vi slutar ljuga om världsekonomin, upphäver skatteparadisen, avskaffar de fattiga ländernas skulder, inför en global skatt på valutatransaktioner och flygbensin och satsar (med intäkterna) på miljövård och offentliga sociala tjänster, inklusive allmänna bibliotek. Vi går in för federalism i stället för imperialism. För att nu nämna några frågor, som är angelägna för samhällsbyggare typ bibliotekarier.


I bis får man träffa Kalle Laajala virtuellt genom läsning av hans artikel om biblioteks-IT, öppen källkod, bibliotek 2.0 mm.  Kalle berättar inledningsvis, att Library of Congress har skaffat sig en egen blogg.  Han undrar om något bibliotek i Finland eller Sverige har tagit Evergreen i bruk. Det skulle jag också gärna veta, jfr  http://www.libr.org/isc/occasional_papers. -- Kalle:  Do you Ubuntu? Yes, I do Ubuntu!


Kjerstin Thulin berättar om 40 år med social uppsökande biblioteksverksamhet: Många interner hade mycket bestämda läsintressen och avancerade önskemål som effektuerades i möjligaste mån . -- Bibliotekarien uppsökte en kollega, i fängelset.


Thulin: Under 90-talet var det väl inte intresset som dalade, snarast ekonomin och då var det enkelt för ekonomiansvariga att hämta resurser, även om de var små, från just den sociala verksamheten. -- Man undrar om det svenska välfärdssamhället någonsin blev färdigt.  Man beslöt  att lägga ner det sowieso.  


Bis-redaktionen: Nu vill vi ge vårt stöd till de ansträngningar som görs för att ge palestinska barn hopp, språk och kanske litet framtidstro genom läsning och tillgång på böcker och bibliotek.


Ett fel har insmugit sig i innehållsförteckningen till bis 2/2007: "...kommer att delta i World Social Forum i USA". Ska vara: "Kommer att delta i US Social Forum"


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

04 September
2007

Maktdjävulen i biblioteket

Om den pågående historiestriden i Sverige
[bloggar] 

1.
I Sveriges tidningspress rasar en historiestrid. Huvudkontrahenterna förefaller vara 1)  Jonas Aghed och Juan Vega, bibliotekarier på Brännkyrka gymnasium i Hägersten; det var deras korta inlägg i svenska Biblioteksbladets diskussionsspalt (se Biblioteksbladet 5/2007 s. 33) , som fick debatten att blossa upp; 2) Föreningen Upplysning om kommunismen (UOK).

Agheds och Vegas artikel är en protest mot UOK, som vill informera Sveriges ungdom om kommunismens brott. Inlägget i Biblioteksbladet föranledde Sveriges radios mångårige östeuropakorrespondent Kjell Albin Abrahamsson att ta till storsläggan i kvällstidningen Expressen  (artikeln “Bibliotekarierna som ljuger om kommunismens brott” 18.8.2007). Därefter drämde en annan rikssvensk slugger vid namn Åsa Linderborg till i  Aftonbladet  (se artikeln “Brännmärkta” 29.8.2007,  vilken enligt redaktionen handlar “om två bibliotekarier som råkat ut för borgerlighetens stalinister”).

Senast här inser man att denna debatt bland allt annat också i hög grad handlar om regimbytet, övergången från en socialdemokratisk till en borgerlig regering, i Sverige. Närmare bestämt gav den nya regeringen Reinfeldt  i uppdrag till Forum för levande historia att upplysa och informera om kommunismens brott mot mänskligheten. Pengar för ändamålet reserverades också i statsbudgeten för år 2007.


2.
Kan man ha rätt fast man har fel? Den här smått paradoxala frågan ställde Carl-Göran Ekerwald  med anledning av Antonio Gramscis (1891-1937) brev till sina söner. Gramsci rekommenderade särskilt pojkarna Delio och Giuliano att läsa Djungelboken av Rudyard Kipling.

Kipling var en hängiven anhängare av den brittiska imperialismen; Gramsci, en italiensk kommunistledare, dömd till ett i praktiken livstida fängelsestraff under Mussolinis fascistiska regim.

Kipling hade alltså fel om den brittiska imperialismen. Åtminstone enligt Gramsci. Men kunde ändå ha rätt. I Djungelboken, Kim och Havets hjältar fann Gramsci nämligen en “moralisk och viljemässig energi” (una energia morale e volitiva) som kunde stärka och inspirera ungdomen. “Överhuvudtaget har Gramsci en stor tilltro till den klassiska skönlitteraturens inspirerande förmåga”, påpekar Ekerwald.

3.
De två bibliotekarierna på Brännkyrka gymnasium skriver:

“År 1998 gav Regeringskansliet ut boken ”...om detta må ni berätta...” och distribuerade den  till alla skolor i Sverige som ett led i en lands omfattande informationskampanj. Boken  behandlade sitt ämne, förintelsen av judarna  i Europa under andra världskriget och dess  bakgrund, förtjänstfullt och på ett sätt som  svårligen kunde sägas falla in i någon politisk  agenda. Om vi nu snart kan förvänta oss en   skrift med samma officiella upphov men  som ett led i en kampanj för att vrida svenska  skolelevers historiesyn åt höger, så må det  vara sagt: den kommer inte över det här bibliotekets tröskel.”
Kan dessa bibliotekarier ha rätt fast de har fel? Jag tycker nämligen att de gör ett ödesdigert fel i och med att de vill hindra en bestämd skrift att passera ingången till sitt bibliotek. Här tillåter de sin egen indignation att få överhanden. Varje bibliotekarie borde ju sträva till att erbjuda sina besökare möjligast vid information. Då går det naturligtvis inte för sig att censurera bort vissa förhatliga böcker och skrifter. Till exempel Mein Kampf bör finnas på biblioteket – för att nu nämna paradexemplet – åtminstone i princip.

Jag menar inte att Hitler skulle ha haft rätt fast han hade fel och inte heller vill jag rekommendera någon att läsa hans bok. Däremot bör den ifrågavarande skriften finnas att tillgå på biblioteket eftersom det kan vara viktigt att veta eller verifiera vad Hitler har sagt och skrivit.

Det ska, ifall det egna biblioteket inte råkar ha boken, åtminstone gå att få tag i ett exemplar med fjärrlån.


4.
Jag sympatiserar i alla fall åsiktsmässigt med de två bibliotekarierna, som har så fel i sin slutsats. De har blivit upprörda och protesterat i en insändare. Bra så. Men de går för långt. Man skulle också kunna kalla  deras utfall för ett återfall. De blickar endast bakåt, mot historien. 

Föreningen för upplysning om kommunismen går också för långt fast den gör alldeles rätt i att upplysa om brott som i kommunismens namn har begåtts mot mänskligheten. Lägg märke till formuleringen “i kommunismens namn”.  Ifall den utelämnas tenderar vi nämligen att kriminalisera alla kommunister inklusive professorn i filosofi  vid universitetet i Rom, Antonio Labriola (1843-1904). För att inte tala om Gramsci och Altiero Spinelli (1907-1986). Den sistnämnde, vilken räknas såsom en grundare av av Europeiska unionen,  var i sin ungdom kommunist, bröt med kommunisterna 1937, men stod också senare nära kommunisterna. År 1979 ställde han  upp som oberoende kandidat på det italienska kommunistpartiets lista i valen till Europaparlamentet.  Det här är bara tre exempel på personer som var mer eller mindre kommunistiska och som följaktligen skulle riskera att hamna i fängelse ifall vissa kommunisthatare skulle lyckas genomdriva sina vilja, dvs att göra kommunismen som sådan till ett brott. Var och en väljer sina exempel utifrån sin erfarenhet. Jag råkar sedan länge intressera mig för italienska vänstertänkare.

5.
Det intressanta i denna pågående historiestrid är biblioteket och bibliotekarierna. Biblioteket är inte problemet utan lösningen. Släpp in maktdjävulen i biblioteket ty där kommer han  att duka under. Inte ens fan själv kan veta mer om historiens alla brott. I biblioteket finns alla lögner bevarade. Men där står också sanningarna att finna. Det gäller bara att söka.


Fotnot: Antonio Gramsci: Brev från fängelset. Urval och inledning av Carl-Göran Ekerwald. Rabén & Sjögren 1981. Finns kanske i biblioteket.


Prev  1   [2]   3   4   5   6   7   8   9   10   11   12   13   14   15   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23