- Entries : Category [ bloggar ]
- the media is the message (alternativt: the massage), skrev Marshall McLuhan. Är bloggen budskapet?
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
15 January
2013
Danska förlag lanserar lånesystem för e-böcker
Med anledning av nyheten Danska förlag lanserar lånesystem för e-böcker, som nådde mig idag via BIBLIST.
Käre Jan,
tack för dina intressanta nyheter, t. ex. boknyheten "The Battle for the
Books. Inside Google's Gambit etc.", som jag beslöt att skaffa och
håller på att läsa.
Följande riktar sig inte mot dig personligen. Däremot ska jag försöka
hälla ännu en spann vatten över den sovande Bibliotekariens huvud.
Hur många "lånesystem för e-böcker" Du än inför så går det käpprakt åt
helvete. "Lånesystem för e-böcker" är problemet, inte lösningen.
Allt som vi har eller får, inklusive livet självt, är visserligen bara
till låns. I denna bemärkelse är hela vår tillvaro ett enda stort
lånesystem. Utom e-böckerna, som faller utom ramen. E-böckerna är
undantaget, som bevisar regeln.
Varför borde vi inte säga laissez faire, låt gå för att "låna ut"
e-böcker?
Därför, skulle jag vilja svara, att vi inte vill att Google och andra
multinationella bolag ska äga våra böcker. Hur långt är vi alltså beredda
att gå? Att "låna" en bil kan visserligen betyda ungefär detsamma som att "stjäla" en bil. Det kan också betyda ungefär desamma som att "köpa" en bil (leasing). Men kan "bok" betyda "bil"? Nej, ty man kan inte "läsa" en bil. Lika lite kan man "låna" en e-bok.
Med vänliga hälsningar,
Mikael
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
16 January
2013
Det stora bokkriget
F.d förste bibliotekaren och chefen för f.d Avdelningen för humaniora vid Göteborgs universitetsbibliotek, Jan Szczepanski, tipsade om The Battle for the Books: Inside Google's Gambit to Create the World's
Biggest Library av Jeff Roberts.
" Boken är väl värd pengarna" (min.pris 3 amerikanska dollar) skrev Jan S. , men tillade: "Jag misstänker dock tyvärr att bibliotek inte kan köpa in den."
Tillägget torde betyda, att bibliotek inte ges möjlighet skaffa sig e-böcker på samma sätt som enskilda bokläsare. Förlagen vill i stället (sedan länge) tvinga biblioteken att hyra (skaffa hyreslicenser till) de digitaliserade böckerna.
Nåväl, jag håller med om att Jeff Roberts reportage om Googles egna biblioteksplaner är t.o.m. värd priset för Kindle-versionen (som kostar 6,19 dollar; mera härom nedan).
Journalisten Jeff Roberts för berättelsen om Googles ambitiösa
inskanningsprojekt och omvärldens reaktioner fram till årsskiftet
2012-2013 och lyckas därmed åtminstone vara högst aktuell om än inte
särskilt originell. Författaren har i alla fall besökt
universitetsbiblioteken i Stanford (invid Googles huvudkontor i Mountain View) , samt i Michigan och Harvard, och New York Public Library. Således har han talat om saken med en och annan bibliotekstjänsteman, vilket kanske trots allt är lite avvikande: när det
gäller IT-bolagen brukar ju mediafolket nöja sig med att prata med (och
om) dessas chefspersoner eller med finansanalytiker.
Som vanligt, när det är fråga om amerikanska journalister, ser också Jeff Roberts bara sin närmaste, läs nordamerikanska, omgivning. Han får med andra ord det stora bokkriget (syftar på bokens titel: The Battle for the Books) att te sig som en intern kamp mellan den humanistiska intelligentian på USA:s Östkust och datanördarna i Silicon Valley! Att den begynnande striden om vem som hädanefter ska äga vad vi läser eventuellt har några biverkningar i andra länder och världsdelar och att företaget Google faktiskt redan har hunnit bli något av en världsmakt skymtar visserligen ibland mellan raderna, men någon större förståelse av vad googlifieringen innebär på globalplanet bör den
som köper och läser denna skrift ändå inte vänta sig. (Inte heller nämner
Roberts det faktum att Google samarbetar med CIA kring projektet "recorded
future" -- den inspelade framtiden -- trots att Googles digitala bibliotek
uppenbarligen är av intresse även ur den synvinkeln.)
Roberts:
By early 2009, influential figures in the academic and literary world
had begun to digest the implications of the proposed Google Books
settlement, and they were worried. The settlement raised questions
about Google's motives, and it also set off a number of emotional trip
wires about knowledge in the digital age. Who will be the gatekeepers
of our books -- libraries or companies? Who will determine the literary
canons of the future -- people or computers?
Ordet 'gatekeepers' tarvar en kommentar. Klart är att biblioteken borde äga vad
vi läser. Men detta betyder väl inte att bibliotekarierna ska agera
portvakter? Nej, låt oss ta fasta på R. David Lankes definition (i
"The Atlas of New Librarianship") av bibliotekarien som en 'facilitator', en tillrättaläggare!
Och frågan om människor eller datorer ska bestämma våra litterära
kanoner (canones, dvs förebilder) är rent retorisk. Naturligtvis bör just människor -- som även kallas kritiker -- sköta om den saken!
Endast ludditer (maskinstormare), som inte har någon aning om datorer, inbillar sig att mjuk- och hårdvaror vore kapabla att sköta kritikerns -- eller, för den delen, bibliotekariens -- uppdrag.
A propos datorer kan jag ytterligare rapportera, att det varken lyckades
mig att installera tredollarversionen av "The Battle for the Books" på min
linuxdator eller, via Apples närbutik (ursäkta, menade nätbutik), på min
Ipad. Efter att förgäves ha försökt köra Nook
for PC från Barnes & Noble under Debian med hjälp av Windowsemulatorn Wine nödgades jag alltså öppna min digitala plånbok och inhandla den dyrare Kindleversionen via Amazon (f.ö. en firma som jag föraktar djupt efter vad de gjorde åt WikiLeaks).
Men, som sagt, det var det värt. Särskilt underhållande är sidorna om
hur de stora IT-drakarna försöker få "rätten" på sin sida i sina försök
att såra och skada sina rivaler. Hoppas att de lyckas ta kål på
varandra! Bara de inte drar med sig biblioteken i fallet...
Riktiga bibliotekariers motto:
"With enough of us, around the world, we'll not just send a strong message opposing the privatization of knowledge -- we'll make it a thing of the past. Will you join us?" (Aaron Swartz)
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
18 January
2013
Vad borde då bibliotekarierna göra i stället för att "låna ut" e-böcker?
För ett par dagar sedan bröt förhandlingarna om utlåning av e-böcker mellan Norsk bibliotekforening (NBF) och landets förläggare samman ( Se NBF:s pressmeddelande 16.1.2013.).
Enligt NBF:s självförståelse handlar meningsskiljaktigheterna t.ex. om "fjärrlån", dvs bibliotekens möjligheter att låna e-böcker till varandra för vidare utlåning till sina användare. Förläggarna vill alltså inte gå med på att biblioteken i en stad eller region bildar ett konsortium, så att alla bibliotek får tillgång till "exemplaren", utan kräver att varje enskilt bibliotek köper en egen licens.
Läget är spänt mellan förläggare och bibliotek även i de övriga nordiska länderna och inte minst i USA, där den kommersiella e-bokens genombrott redan är ett faktum.
Som jag ser det är tillsvidare såväl förläggare som bibliotekarier jämte många författare inne på fel spår, ute och cyklar, på väg att hugga i sten, står och skäller vid fel träd, slår slint, tar miste och missar alltså själva poängen.
Det går helt enkelt inte att "låna ut" digitaliserade böcker, tidningar eller annan information som är avsedd att presenteras för läsarens ögon av en dator. För att överhuvudtaget kunna visa texten måste datorn nämligen kopiera den någonstans ifrån -- det må sedan vara från en hårddisk under skrivbordet eller från en astronauts mobiltelefon. Att kalla all denna kopiering för "lån" eller "fjärrlån" vore väl ändå en aning korkat, stupitt, prilligt, knäpp, eller dumt? Och vore det inte futilt, förgäves, hopplöst, galet, ja stört omöjligt att förbjuda den? I så fall kunde man ju lika gärna sätta lapp på luckan, jag menar datorn, och förbjuda ADB som sådan. (ADB = automatisk databehandling.)
Jo, det vore väl möjligt att sälja en Ipad, Nook, Kindle eller vad de nu kan tänkas heta per e-bok. Biblioteken skulle sedan få köpa in alla dessa plattor, lagra dem i källare och på hyllor och skicka omkring i landet med Itella (som posten numera föredrar att kalla sig i Finland)? Inte så ekologiskt idag, kanske, men ponera att paddorna och poddarna en dag kan göras ännu billigare och miljövänligare än idag borta i Kina eller Vietnam? (Se fotnot)
Men låt oss återgå till ämnet. För egen del är jag ingalunda mot kompromisser, än mindre mot balans. Det händer dock att frågorna som man förhandlar om är fel ställda och därför inte kan besvaras och därför, att en kompromisslösning inte heller står att finna.
Då måste man börja med att ställa nya, bättre, förnuftigare, mer pragmatiska , tja, mer jord- och verklighetsnära (realistiska?) frågor.
Skulle biblioteken kunna avstå helt ifrån att hyra e-böcker av förlagen i syfte
att "låna ut" dem åt sina användare? Om förlagen absolut vill "låna ut" sina
e-böcker, så kunde väl biblioteken överlåta åt dem själva göra det? Förlagen har minsann redan tagit itu med att sätta upp sina egna "lånebibliotek" på webben. (Se bara på Kindle Owner's Lending Library!)
Vidare: ifall biblioteken nu -- innan det är för sent -- faktiskt skulle säga upp alla licensavtal med förlagen om elektroniska böcker och tidskrifter , vad kunde och borde de då göra i stället? Jo, förslagvis t.ex. följande:
-
Satsa fortsättningsvis på tryckt litteratur. Trevligt nog kunde en del av pengarna som inbesparats genom uppsägning av e-boklicenserna i så fall på pappersböcker och -tidskrifter.
-
Miljoner och åter miljoner elektroniska bok- och tidskriftstitlar finns redan att tillgå bortom den kommersiella bokhandeln via Europeana, Archive.org, projekten Gutenberg och Runeberg och alla open access-tidskrifter som Jan Szczepanski löpande dokumenterar på Scribd.com. För att inte tala om Hathi Trust, som idag ger tillgång till 10,603,039 volymer och i morgon säkert till ytterligare många fler. (Se Hathi Trust på webben).
Nu skulle det gälla att integrera hela detta existerande "digitala bibliotek" i biblioteket som sådant. Än ges här jobb för bibliotekarier!
-
Samarbeta med forskare, författare, skribenter och -- först som sist -- läsarna
kring förädlingen av hela detta digitala kulturarv. Tänk lokalt och handla lokalt; varje fysisk omgivning behöver sitt eget digitala bibljotek! Tänk även globalt och handla också globalt; vår krisande värld behöver definitivt ett gemensamt, kosmopolitiskt internetbibliotek!
-
Ja till crowdsourcing! Ja till frivilligt, kollektivt, intellektuellt kärleksarbete som i Wikipedia. Nej till outsourcing! Bidra till avskaffandet av det slavliknande arbete, som IT-jättar och övriga transnationella bolag låter utföra i den globala Södern!
-
Bibliotekarier har genom historien hjälpt författare och skribenter att komma ut. Varför kunde inte ett och annat bibliotek själv ombesörja utgivning (publicering) av e-böcker för kopiering av användarna?
- Skulle bibliotekarierna tillsammans med sina läsare, medborgarna, kunna inrikta sig på att förvalta och vidareutveckla internet?
Fotnot: Vissa förlag förefaller faktiskt tänka i sådana banor. Eller hur ska man tolka "KINDLE Edition License Notes"?
This ebook is licensed for your personal enjoyment only. This ebook may not be re-sold or given away to other people. If you would like to share this book with another person, please purchase an additional copy for each person you share it with. I you're reading this book and did not purchase it, or it was not purchased for your use only, then you should return to Amazon Kindle and purchase your own copy.
Boktips: Biblioteksaktivisten - Essäer om makt och bibliotek i informationssamhället (e-boken utkom 12.10.2012; en förädlad version för bokyllan och lånebiblioteket utkommer snart av trycket.)
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
03 February
2013
Vem ska äga vad vi läser?
Tidningsversion av föregående inlägg ("Vad borde då bibliotekarierna göra i stället för att "låna ut" e-böcker?")
Publicerad i Hbl 2.2.2013; illustrerad av Wilfred Hildonen.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
Om bibliotekariernas viktigaste kompetens år 2015
Det här kunde bli en viktig diskussion. Jag har studerat dr Olanders artikel om evidensbaserad bibliotekspraktik samt rapporten i "Bok og bibliotek" från seminariet "Nye blikk på bibliotekarens roller og praksis".
Idag besökte jag stadsbiblioteket. Igen. För hur mångte gången? En sak som
gör att jag så gärna söker mig till bibliotek är personalen, jag menar dom
jag träffar vid disken. Människor, som både försöker vara och verkligen
kan vara till någon hjälp! Bibliotekariernas sociala kompetens och förmåga
att kommunicera är inte bara försvarlig eller nöjaktig utan berömlig. (I
en stor institution förekommer naturligvis undantag.)
Idag inskränkte sig min kommunikation med personalen visserligen till ett
vänligt utbyte av blickar. Sedan hittade jag själv mina böcker bl a genom
att söka i den elektroniska katalogen. Vilket leder mig in på frågan om
personalens ICT-kompetens.
Ack, ICT-kompetensen är ett stort problem! Den kompetensen finns inte hos
biblioteken. I stället har några storföretag så gott som lyckats
monopolisera den. Dessa ICT-bolag har också byggt höga murar kring sina
kompetensrevir i form av patent och copyrights som de svartsjukt bevakar
och hemlighåller.
I vår strävan att förbättra bibliotekens (och bibliotekariernas)
ICT-kompetens blir det blott alltför lätt så, att vi bara lyckas med att
höja deras förmåga att konsumera bolagens ICT-produkter. Men först och
främst borde vi fråga oss hur biblioteket skulle kunna bli bättre på att
producera och styra själva ICT-teknologin.
Eftersom biblioteken inte är några affärskorporationer och
bibliotekarierna inte är handelsmän borde de för sin del gå in för en fri
och öppen ICT-kompetens. Då borde också den ICT-teknologi som biblioteken
och bibliotekarierna väljer att arbeta med vara fri och öppen. Annars
kunde de faktiskt lika gärna sluta tala om *sin* ICT-kompetens.
Efter dessa reflexioner kring bibliotekspersonalens goda sociala
kvalifikationer och ICT-kompetensens stora strukturella problem skulle jag
avslutningsvis vilja tillägga någonting om vad biblioteket (inklusive de
som inte arbetar vid disken utan mera i bakgrunden) har åstadkommit.
Idag sökte jag -- och fann -- litteratur om människans evolution. Sällan
har jag varit så nöjd, så tillfredsställd i mitt behov av att få läsa och
lära mig, som när jag väl hemma igen tog fram och började läsa i de böcker
jag lånade idag. Också detta beror på personalen och dess yrkeskompetens.
För nog måste det ju också vara personalens förtjänst att jag hittade
t.ex. Kerstin Ekmans bok "Herrarna i skogen" fastän jag på förhand inte
hade en aning om att jag skulle komma att låna just den boken? Hur annars
förklara att den stod där och väntade i rätt hylla och på rätt ställe i
hyllan tillsammans med alla dom andra böckerna?
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
14 February
2013
Att älska Apple är (eller kommer att vara) svårt
Häromdan blev jag av en vän uppmärksamgjord på Apples omfamna-utvidga-utrota-strategi för ePub, det föreslagna standardformatet för de så kallade e-böckerna. (Jfr engelska Wikipedia; sökord: "Embrace, extend, and exterminate".)
Apple började med att deklarara, att man med tanke på läsarens och författarens allmänna bästa ämnar följa ePubstandarden till punkt och pricka. Således skulle iBooks, den inbyggda applikationen för läsning av ePub-filer på Apples surfplatta, göras i alla avseenden kompatibel med ePub. Detta var omfamningen (embrace).
När iPad väl hade sålt i några tiotal miljoner exemplar och blivit marknadssledande började emellertid Apple i någon mån avvika från anvisningarna om hur en ePub-fil ska se ut för att kunna läsas av alla program som följer standarden. Dethär är vad som menas med att på eget bevåg utvidga (extend) en standard.
Apples tilltag syftade till utrotning (extinguish; exterminate) av andra eböcker än de, som utan strul kan läsas i iBooks. Det var därför Apple avsiktligt gjorde iBooks en aning avvikande från standarden.
Alla som använt datorer vet, att "en aning" är fullt tillräckligt. Ett enda mininimalt "fel" kan spoliera precis allt. I det här fallet handlar det om att Apple har infört en avvikande medietyp (mimetype) samt några egna, Appleägda, stilmallar (CSS extensions). Den som vill få en lite närmare beskrivning av hur Apple gick till väga kan läsa artikeln "How Apple is sabotaging an open standard for digital books".
Ifall du, kära läsare, tycker att det här låter lite krångligt, så har du inte alldeles fel. Ur teknisk synvinkel kan det väl faktiskt vara aningen invecklat. Men i praktiken är det knappast märkligare än farmors pepparkaksrecept, som farmor ensam kände till.
Att älska vår farmor är (eller var) enkelt. Att älska Apple är (eller kommer att vara) svårt.
När jag skriver mina (e)böcker använder jag SiSU, en fri och öppen mjukvara, som automatiskt genererar (e)boken i flera olika filformat, inklusive standardformatet ePub. När jag sedan försöker öppna (e)boken i iBooks på min iPad, ja då skiter det sig av ovannämnda anledning. Ursäkta uttrycket, men jag ville ju att min (e)bok också kunde läsas av Appleälskare och andra masskonsumenter som fallit för Apples i sanning effektiva marknadsföring. (Ifall jag tilläts effektivera min egen marknadsföring skulle jag här inflika, att min senaste (e)bok också handlar om (e)böcker även om biblioteket står i centrum.)
Nåväl, jag hade redan tidigare tagit reda på någonting om ePubstandarden som sådan. Nämligen att en ePubfil helt enkelt består av zippade webbsidor. Med andra ord innehåller en s.k. e-bok absolut ingenting nytt i teknikväg. Ersätt .epub med .zip i filnamnet och kör unzip så får du se vad den s.k. e-boken egentligen innehåller.
Tja, en (e)bok innehåller text och kanske bilder, som är uppställda i en viss ordning och formgiven på ett visst sätt. Vad annat kunde man förresten vänta sig, bortsett från (e)bokens själva budskap, meningen?
Men en viktig detalj i sammanhanget höll jag nästan på att glömma bort. Jag menar Digital Rights Management (DRM), av uppslagsverket definierat såsom "en samlingsbeteckning för ett flertal olika tekniker som har till mål att från utgivarens perspektiv kontrollera spridning och användning av digitalt material såsom film, musik, ringsignaler och liknande". (E)böcker ingår i "liknande" och hela vitsen med ePub-formatet är faktiskt, att det ska gå att sätta filerna bakom digitala lås och bommar med hjälp av DRM.
Mina (e)böcker är visserligen DRM-fria också i sina ePubversioner. Varför? Ja, inte skulle det t.ex. skada med lite pengar på bokskrivandet. Men jag skriver ju inte för att förtjäna pengar, utan jag förtjänar pengar för att skriva. Det är en viss skillnad. För mig får det därför räcka med den eventuella förtjänsten på mina och förläggarnas trycksaker. Skrivprojekten behöver alltså inte gå med vinst om bara inkomsterna något så när balanserar utgifterna.
För det andra är jag mot DRM av samma anledning som jag är emot kapitalism och imperialism. DRM är bara ett försök att anpassa (e)bokutgvningen till kapitalismen och imperialismen så att ackumulationen av kapital ska kunna fortsätta. A propos imperialismen, har ni bibliotekarier och andra surfare råkat se "Kill the Corporation", teatermannen Mike Daiseys dialog om iPadtillverkningen i Kina?
För det tredje är DRM dömt att misslyckas eftersom tekniken lätt kan kringgås med annan teknik. Man kan t.ex. skanna in min (e)bok och distribuera kopior på internet. Ja, gärna för mig!
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
24 February
2013
IFLA och de eLendiga e-böckerna
E-Books in Libraries: A Global Question of Survival? An IFLA MLAS Seminar on the Challenges in Front of Us in partnership with CILIP (London, February 21, 2013)
(Senast modifierad 27.2. kl 19)
Hur ska biblioteken förhålla sig till e-böckerna? Frågan diskuterades i London under ett möte arrangerat av bibliotekariernas världsorganisation IFLA och brittiska biblioteksföreningen CILIP.
Inledare från Storbritannien, USA , Chile, Japan, Sydafrika, Australien och Sverige presenterade det aktuella förhandlingsläget i världen beträffande villkoren för distribution av e-böcker genom biblioteken. IFLA:s egna tjänstemän från kontoret i den Haag svarade med att lägga ut sina tankar om IFLA:s principer för utlåning av e-böcker (Library eLending).
Enligt undertecknad gör IFLA visserligen ett stort misstag genom att acceptera Library eLending och sålunda bidra till spridningen och förverkligandet av detta eländiga koncept.
Innan jag går till att granska IFLA:s principförslag vill jag ändå prisa arrangörerna för att de lät konferensensen stå öppen och fri från deltagaravgifter för andra än de nationella biblioteksföreningarnas högsta ledningar. Vanliga bibliotekarier och t.ex. undertecknad hade alltså möjlighet att delta och uttala sig. Tål exempelvis juristernas eller läkarnas internationella organisationer motsvarande öppenhet?
Med fenomenet e-böcker förhåller det sig dessutom så, att det som idag yrvaket sägs antagligen också behöver sägas och motsägas för att man ska komma vidare i diskussionen. Förhoppningsvis är IFLA:s principer om bibliotekslån av e-böcker bara ett första steg på vägen.
E-böckerna innebär överhuvudtaget en stor utmaning, inte bara för biblioteket och bibliotekarierna utan även för staten och samhället. De rubbar till exempel skolsystemet och påverkar lärarnas och elevernas vardag på alla utbildningsstadier.
För en civilisation som vår, som i så hög grad bygger på bokens kulturella arketyp, innebär e-boken en genomgripande förändrings- och anpassningsprocess, som vi tillsvidare bara har sett början på.
Som gutenbergsk trycksak är boken prototypen för den masskopierade vara, som Karl Marx tog till utgångspunkt för sin analys av det kapitalistiska produktionssättet. (Jfr Kapitalet, Bok 1, Kap. 1.) Men i och med att den elektroniska boken dyker upp och sprids vid sidan av sin tryckta föregångare påbörjas en upplösning av själva varuformen. Vad vi för närvarande bevittnar är med andra ord en serie förtvivlade försök att fortsätta den kapitalistiska bokproduktionen trots att bokens historiskt sett relativt korta tid som en marknadsvara uppenbarligen har kommit till vägs ände i och med e-boken.
Boken som sådan - som en kulturell arketyp - är förstås mycket äldre än boken som marknadsvara och det vore också ett stort misstag ifall man trodde att författandet och läsningen av böcker, boksamlingarna, bibliotekarieyrket osv. saknar framtid.
Ty e-boken är när allt kommer omkring också en bok, trots att den bara kan ”lånas” eller ”returneras” i metaforisk bemärkelse (ungefär såsom man ”lånar sitt öra” åt den som har något att säga) och fastän den kanske inte lämpar sig lika bra som födelsedagspresent eller julklapp som en tryckt bok. En god e-bok kan emellertid fortsättningsvis vara en trevlig present och en fin gåva till ett helt samfund, en nation eller ett människosläkte. Ingenting hindrar heller en författare att dedicera sin e-bok till sin närmaste krets eller en enskild person.
Låt oss se närmare på de föreslagna fem ”principerna för e-utlåning”, som IFLA:s Stuart Hamilton presenterade för seminariedeltagarna. I min något förkortade och fria översättning från engelskan lyder dessa som följer:
1. Biblioteken bör ha möjlighet att skaffa licens till eller köpa alla kommersiella e-böcker. I licens- och köpvillkoren kan bestämmas t.ex. hur många användare som samtidigt får använda verket, användningsperioden, rätten till pliktexemplar, det totala antalet lån av en e-bok som tillåts innan livensen eller köpet måste förnyas mm.
2. Alla licensierings- eller köpoptioner måste respektera gällande begränsningar av och undantag från copyright. Biblioteken bör ha rätt att kopiera delar av ett verk, att överföra verket från ett format till ett annat i syfte att bevara det, att erbjuda fjärrlån mellan olika bibliotek, att formatera verket för läsning av synskadade mm. Biblioteken bör också ha rätt att kringgå tekniska kopieringsskydd i syften, som inte innebär intrång i copyrights.
3. Bibliotekens e-böcker ska kunna användas på alla allmänt förefintliga digitala läsapparater
4. Biblioteken bör ha kontroll över vad som sker med den personliga information som användaren lämnar efter sig t.ex. genom sitt val av digital lektyr
5. Ifall bokförläggare och/eller författare nekar biblioteken tillgång till e-böcker bör tillgången på rimliga villkor säkerställas genom nationell lagstiftning.
Inte oväntat väckte dessa principförslag livliga (om än tidsmässigt mycket begränsade) diskussioner. Jag tror faktiskt att IFLA kom ett steg vidare i sitt tänkande om e-böckerna -- trots sitt eLending-koncept!
Phil Bradley, ordföranden för brittiska biblioteksföreningen CILIP, poängterade med rätta, att biblioteken är mäktigare än de själva begriper och att det egentligen är den traditionella bokbranschen som befinner sig i en svår situation.
Viktigare än förhållandet till bokförlagen är förhållandet till IT-jättarna Microsoft, Apple, Google, Amazon m. fl., som innehar eller försöker få monopol på operativsystem och mjukvaror. Det är de som f.n. har kontrollen över tillgången till e-böcker, formaten, "interoperabiliteten" (jfr princip 3 ovan) och användarinformationen (princip 4). I förhållande till IT-jättarna befinner sig biblioteken tillsvidare i underläge. Men detta problem kunde lösas ifall biblioteken gick in för att bygga sin egen informationsteknik med tillbudsstående fria och öppna operativsystem och dito mjukvaror.
IFLA kunde göra en hel del gott enbart genom att dra upp riktlinjer och utfärda rekommendationer -- förutsatt att man tog avstånd från eLending via biblioteken och slutna, kommersiella datasystem. Ännu en förutsättning vore, att man frigjorde sig från sin metodologiska nationalism. Lika litet som den gutenbergska trycksakens uppkomst var en nationell angelägenhet på 1400-talet är e-böckerna det idag. Det gäller först och främst att utarbeta en internationell strategi för biblioteken i e-böckernas tidsålder. Regionala strategier för de olika världsdelarna och nationella strategier behövs naturligtvis också. Men en e-bok är en e-bok överallt i världen även om e-litteraturen i t.ex. Japan för närvarande domineras starkt av e-manga, vilket Yasuo Inoue framhöll i sitt inlägg.
Målet bör vara att begränsa IT-jättarnas ekonomiskt-korporativa makt och skapa större utrymme för bibliotekens universellt-civilisatoriska uppdrag.
publicerad i BiS 2/2013
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
14 March
2013
Dagens Discovery
Bibliotekarierna fäster antagligen onödigt stor uppmärksamhet vid sina
externa Discovery-system.
Själva upptäckandet föregår nämligen Discovery-systemet.
Sålunda hände det sig, att jag återupptäckte författaren L.W. och därefter
använde närmaste Discovery-system för att hitta mer i samma stil. Det
framgick då att t ex "Blå och bruna boken" (av nämnde L.W.) kan lånas från
biblioteken i Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda (Resultatet av min
sökning med hjälp av FRANK-samsökningssystemet kan studeras
här.
). Och det var ju fint. Fast stadsbibliotekarierna i
Lovisa och Borgå har tydligen missat den boken.
Discovery-system är nog väldans bra men ingenting kan ändå tävla med
upptäckandets glädje. Utom musiken, förstås. Och tystnaden.
Kort sagt anser jag att det för närvarande inte är klokt att köpa in
nya Discovery-system till biblioteken eftersom den digitala revolutionen redan har försett oss med mängder av verktyg, som vi inte behärskar.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
12 April
2013
Av välutbildade kvinnor för välutbildade kvinnor
En manlig bibliotekarie meddelade per epostlista sina yrkessystrar att de är alltför många (80/20). Dessutom är det mestadels kvinnor som använder biblioteket, påstod han i sitt inlägg, som han gav rubriken "Av välutbildade kvinnor för välutbildade kvinnor".
Min kommentar: eftersom "bibliotekarie" är ett serviceyrke är sociala färdigheter särskilt väsentliga. En annan mycket viktig sida är förstås det tekniska kunnandet, då ju bibliotek väsentligen bygger på och egentligen är informationsteknik an sich.
Ytterligare en av yrkets dimensioner kan belysas med utgångspunkt i följande berömda sats: "Alla människor är intellektuella, skulle man kunna säga; men alla människor fungerar inte som intellektuella i samhället".1 Yrkesbibliotekarierna är nämligen -- så anser i alla fall undertecknad -- kallade att "fungera som intellektuella i samhället". Därför krävs av dem också ett mått av politisk vilja och ledarförmåga.
Mot bakgrunden av det ovan sagda kan man fråga sig hur väl utbildade
dagens bibliotekarier egentligen är.
Om någon nu vill invända att frågan inte gällde utbildningen utan könsfördelningen svarar jag, att jag inte har något bättre förslag för hur man kunde försöka ändra på den senare än genom att reformera den förra. En könskvotering av de som antas till bibliotekarieutbildningen vore kanske ett steg i rätt riktning.
Sveriges Television (SVT2) lovar att ikväll ge sina tittare "berättelsen om det mest ambitiösa projekt som genomförts på Internet". Därmed avses Googles projekt, som går ut på att skanna in miljoner böcker "för att skapa ett gigantiskt världsbibliotek innehållande varenda bok som någonsin existerat".
Visst är Googles projekt ambitiöst och storslaget men jag undrar om inte
Wikipedia tävlar om äran. Antalet redaktörer som har skapat sig
egna användarkonton för att bidra till uppslagsverket var nyss -- när jag kollade -- uppe i 18,786,327 (18 miljoner 786 tusen 327) 2 ; dessutom bidrar ett okänt antal mänskor utan att ha egna användarkonton.
Men är talen jämförbara? Är Google och Wikipedia kommensurabla? Tja, de ifrågavarande fenomen är så nya att det kanske inte ens har klarnat vad de betyder, än mindre hur de kommer att utvecklas. Varför skulle just Google Books vara "det mest ambitiösa projekt som genomförts på Internet"? Förresten, varför skriver SVT internet med stor bokstav? Om en gång Internet, varför inte även Biblioteket?
Beror svaren på dessa frågor på om vi underkastar oss slaveriet frivilligt eller om vi ämnar göra motstånd? I vilken mån är svaren beroende av vår medvetna vilja att påverka utvecklingen?
Apropå frivillig träldom hoppas jag att någon bibliotekarie eller något bibliotek skulle åta sig att skanna in Estienne de La Boéties bok med denna titel.3
Eller få möjlighet att använda sig av den inskanning som Google redan har låtit göra av den svenska La Boétie-översättningen. Fast då vore det
antagligen skäl att låta Jan Stolpe se över texten. Eller kanske ge ut en
parallellutgåva som en ebok i Wikisource? Vad copyrighten på
översättningen från 1954 beträffar så är det ett exempel så gott som något
på frivillig träldom att medborgarna någonsin gick med på 70-årsterminen för copyright på litterära verk.
Fotnoter:
1 Cit enl Antonio Gramsci: Formandet av de intellektuella; se
http://www.marxists.org/svenska/gramsci/19xx/intellektuella.htm
2 "The number of named accounts is currently 18,786,327"; se https://en.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Wikipedians#Number_of_editors (12 april 2013).
3 Frivillig träldom av Estienne de la Boétie [ca 1550]. Övers. av Arne Häggqvist (1954).
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
[12]
13
14
15
följande artikelblock
29 May
2013
Amazon ska börja publicera fanfiction
Amazon Publishing Introduces “Kindle Worlds,” a New Publishing Model for Authors Inspired to Write Fan Fiction—Launching with an Initial License of Popular Titles from Warner Bros. Television Group’s Alloy Entertainment -- ur Amazons pressmeddelande
En bibliotekarie skriver att det ska bli intressant att se om det hela blir framgångsrikt. Vad månne hon då menar med framgångsrikt?
Skulle hon se det som en framgång ifall fanfiction-skribenterna fick pengar för sitt skrivande? (Följdfråga 1: skriver hon själv fanfiction? 2. Vill hon
i så fall ha betalt för det?) Eller tänker hon på ökningen i Amazon-företagets kvartalsvinst, förutsätter hon att folk skulle köpa en massa fanfiction från Kindleworlds, alternativt ladda ner sådana mängder av det att det skulle bli lönsamt med reklamfinansiering à la Google? Eller upplever hon att
en blomstring av denna litterära genre (fanfic) kunde komma att utgöra ett kulturellt framsteg och i den meningen en framgång för oss alla?
För mig personligen kändes det i vilket fall lite deprimerande att få reda på det här med fan fiction och Amazon, men också på sitt sätt intressant.
"Fan fiction" ingår tydligen i det vidare begreppet "fan labor", som (engelska) Wikipedia har en artikel om. "Fan labor" verkar betyda ungefär detsamma som "labor of love". Att skriva fanfiction är med andra ord ett kärleksarbete. Eller har åtminstone varit ett kärleksarbete, för om Amazons satsning blir en succé kommer det kanske att börja prostituera sig för pengar?
Monografin Sacred economics : money, gift & society in the age of transition av Charles Eisenstein finns på några bibliotek i Sverige men den svenska översättningen finns bara på internet. Den e-boken är en gåva! Fan labor.
|
