22 May
2014
Mikas blogg
Mikas blogg |
|
| Börja med END! |
|
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
22 May
2014
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
25 May
2014 En Putinförståares spontana kommentarerTrygve Söderling kommenterar läget i sin ledare "Dragkamp om Ukraina" i Nya Argus 5-5/2014: " Ukraina är i kaos, påstod Putin. Det var inte sant. Så han skapade kaos. "Trygve ansluter sig till Putinmobbarena. Offret jämställs med vår Skapare. Homo sacer? " Putins självsäkra uppträdande inför media ska ge intrycket att Ryssland kontrollerar situationen och har en klar plan. Ingetdera är nödvändigtvis fallet. "Det är sant. " Riskerna för att något ska ska gå helt fel är stora — fel också för Ryssland. "Instämmer. " En jämförelse mellan Ukraina och EU-landet Polen är talande: 1999 hade de två länderna ungefär samma utgångsläge, i dag är den polska ekonomin fyra gånger större än den ukrainska. "Stort är vackert. Men vad har det blivit av "Litet är vackert. Ekonomi som om människor betydde något"? " Men ironiskt nog har EU hittills inte kunnat eller velat hindra de ukrainska oligarkerna från att placera sina stulna miljarder i banker i medlemsländerna. Därmed har EU indirekt ändå bidragit till korruptionen och utarmningen. "Indirekt? " ... där OS både inåt och utåt blev en fjäder i hatten, har erövringen av Krim gått hem enbart bland hemmapubliken "Ja, det är väl inte helt fel att kalla Krims formella anslutning till Ryssland för en erövring. Ordet erövring används ju i många sammanhang. Under 1900-talet erövrade sockerdrickan CocaCola världen och nu har Facebook över en miljard användare (också ett slags erövring). Om USA hade fått bygga ännu en militärbas utanför landets gränser, denna gång på Krim, ja då hade vi sannerligen med rätta kunnat kalla det för en erövring. Men det hade vi kanske ändå inte gjort. I stället hade vi kanske talat om ett fritt lands rätt att själv välja sina allierade och bygga upp sitt försvar tillsammans med dem enligt det egna folkets vilja. (Tillägg: USA har bortåt 1,000 militärbaser ute i världen. Ryssland har ca 10 militärbaser utanför de egna gränserna.) " Samhällsvetaren Boris Kagarlitskij har kastat fram teorin att det var Krim som annekterade Ryssland, inte tvärtom. "Det är just därför jag läser Nya Argus och Trygves kommentarer. För att de inte är så ensidiga. För att stöta på intressanta länkar och kloka reflexioner. " Stölden av Krim var ändå en odramatisk historia, jämförd med till exempel Saddam Husseins ockupation av Kuwait 1990 eller Israels aggressiva, sedan decennier pågående ”land grabbing” på Västbanken. "Av västledarnas och -pressens reaktioner att döma var förstås "stölden" av Krim tvärtom det mest dramatiska som hänt på länge. För övrigt undrar jag om inte ordet ockupation skulle lämpa sig som beskrivning också av erövringarna av Afghanistan, Irak och Libyen även om ojämförligt mycket mer våld har använts i dessa fall och trots att betydande osäkerhet råder om resultaten. " Nu är det i stället högerextrema partier som franska Front National, ungerska Jobbik och grekiska Χρυσή Αυγή, som känner beundran för Ryssland."Kanske det. Ryssland fascinerar även mig. Just i dessa dagar förnyar jag mitt försök att tränga in i och förstå den ryska folksjälen. Dostojevskij, Solzjenitsyn, Rasputin och Dugin. Det var för övrigt klokt att ta hit Dugin för att presentera sina tankar. Bara docent Bäckman inte vore en så förfärlig Besserwisserelefant! En bok som jag inte begrep att läsa när den kom ut är Venäjän idea av Mauno Koivisto, Must read. Ska kolla på biblioteket i Borgå eller Lovisa. " DEN HÅRT SPÄNDA FJÄDERN. .. Med en välkänd populistisk figur byggde han upp en föreställning om Rysslands aggression som en naturlig reaktion för någon som trängts in i ett hörn – ett stackars offer, vars Lebensraum har blivit för för trångt. "Mobbningen fortsätter. Trygve sällar sig till Hillary Clinton och prins Charles. Och det här ständiga snacket om "populism". Det som är eller åtminstone borde vara välkänt är att ryssarna traditionellt känner sig hotade av militära invasioner. Det är väl inte heller så underligt om man kommer ihåg namn som Napoleon och Hitler. Eller tittar på kartor över hur NATO expanderar och hur de amerikanska militärbaserna ligger utspridda i geografin. Månne Ryssland någonsin har varit mer inringat än idag? " Gränsen som Putin överträdde på Krim var konkret, men framför allt symbolisk; att sätta sig över internationell rätt har bara verkliga stormakter råd med. Semi-stormakten Ryssland skulle ha större nytta av att hävda lagen, som är de svagares skydd, än att bryta mot den. Borde en folkomröstning hållas i Karelen, om anslutning till Finland? "Det här gillar jag däremot. Visst är det fortfarande skillnad på stormakter och små nationer. Därför borde EU vara annorlunda, göra sig av med "sina" kärnvapen, till att börja med. Idag är kärnvapeninnehav en förutsättning för stormaktsstatus. Utan kärnvapen vore inte heller Ryssland, USA och Kina med flera längre några stormakter. Och ja, det vore ju helt underbart med en folkomröstning i Karelen om anslutning till Finland! Men först bör EU slå in på en neutralistisk linje och upphöja kärnvapennedrustningen till militärstrategisk doktrin. -------------------------------------------------------------- Här drar jag ett streck. Det börjar bli dags att gå till valurnorna och jag vill inte vara den som stör valfriden med polemiska kommentarer. För övrigt märker jag att Trygve Söderling har skrivit ytterligare en rad reflexioner, denna gång under rubriken Varma och kalla kranen Dragkamp om Ukraina (2) . Rekommenderas!
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
27 May
2014 Jo Leinen och Julia Reda
Vad ska jag säga om att jag fick 339 röster i eurovalen? Åtminstone inte att jag är ensam. Tänk, 338 människor plus jag själv har gett mig sina röster! De måste alltså (liksom jag själv) hysa visst förtroende för mig och/eller i något avseende gilla mig och/eller mina idéer och/eller Piratpartiet."Om ingen lystrar när du kallar, vandra ensam. Och, mirabile dictu, Piraattipuolues kandidater fick mer än 12,000 (tolvtusen röster) i valen till europaparlamentet. Är det inte en hel del med tanke på hur få gånger partiet nämndes i massmedia under valrörelsen? Massmediernas roll i valrörelserna är katastrofalt stor. Å andra sidan varför skulle massmedierna fungera annorlunda än det katastrofala samhällssystem, som de är en del av? Min valkampanj var mycket ambitiös till sitt ideella innehåll. Jag frågade om EU verkligen är ett fredsprojekt och svarade, att detta är vad EU ursprungligen var men inte längre är. Mitt budskap inför EU-valet: att vi tillsammans igen måste göra EU till ett fredsprojekt. Eftersom atombomben och internet har förändrat villkoren för världsfreden och därmed överhuvudtaget för människolivet behöver också det ursprungliga fredsprojektet ses över och förnyas. Hoppas Piratpartiet kan bidra till denna förnyelse. Säkert är att det behövs nya idéer och nya partier. Den tyska socialdemokraten och federalisten Jo Leinen, en gång min kampbroder i 1980-talets European Nuclear Disarmament(END)-rörelse, idag höjdare i Tyskland och EU, är rädd för att nya, små politiska partier av Piratpartiets typ ska leda till en fragmentering av politiken i EU och dess parlament. Följaktligen menar han, att Tysklands grundlagsdomstol gjorde fel i att avlägsna 3-procentsspärren. Jag är av annan mening. Jo Leinen och EU:s "utrikesminister" Catherine Ashton — på sin tid var också hon med i END-rörelsen — står i mina ögon för det EU som inte längre är ett fredsprojekt fastän det aldrig försummar att kalla sig det. För mig representerar Julia Reda (Piratenpartei, invald) fredsprojektet EU: det som en gång var, det som ännu existerar som en möjlighet och det som en gång ska bli.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
23 July
2014 De gröna gubbarnas logikNils Torvalds kolumn "En vecka av insikt" i Hufvudstadsbladet idag innehåller en "slutsats", som inte ska få stå oemotsagd. Härmed avser jag inte "slutsatsen att Ryssland och Ukraina är två stater" men väl den, att Valdimir Putin "personligen är ansvarig för morden på 298 människor". Nils Torvalds tar för givet att Putin försåg de östukrainska separatisterna med BUK-missiler varmed dessa sköt ned det malaysiska passagerarplanet MH17 och dödade 298 människor. Men hur kommer Torvalds fram till att just denna version av händelseförloppet är riktig? Smått karikerat kunde man säga att han härleder sin åsikt ur "gröna gubbar". Dessa är enligt Nils Torvalds medelålders män, "som kompenserar en avtagande manlighet med kamouflagedräkter, kommandohuvor och stormgevär" samt "med ryska luftvärnsmissiler". Signalementet passar emellertid in på rätt många män i medelåldern. Ifall MH17 sköts ned av sådana skjutglada gossar så kunde dessa också ha tillhört den ukrainska extremhögern eller Ukrainas militär, som ju har BUK-missilsystemet i arv från sovjettiden. Å andra sidan: om nedskjutningen inte var ett "misstag", förorsakat av irrationella element, utan ett dåd som den ena eller andra staten utförde med kall beräkning så borde vi väl börja med att fråga oss vad Vladimir Putin hade att vinna på saken innan vi utpekar honom personligen som skyldig. Denna tragiska händelse tycks mig inte ha gett Ryssland och inte heller de östukrainska separatisterna någon fördel i stormakternas propagandakrig eller i striderna i Ukraina. Tvärtom! Medges att "säkerhetstjänsternas frivilliga medarbetare" (som Torvalds kallar de gröna gubbarna) kan vara farliga. Men också "säkerhetstjänsterna" själva är farliga när de hänsynslöst spelar på våra nationella, religiösa eller personliga känslor och våra massmedia och kolumnister kritiklöst tutar ut deras uppgifter. Inlägget jämte Nils Torvalds svar och Wilfred Hildonens illustration publicerades i Hufvudstadsbladet 29.7.14.
Tillägg 30.7.: Ett litet fel har insmugit sig i Nils Torvalds svar nämligen i namnet på tidskriften han citerar. Den heter inte "Östeuropa" utan "Osteuropa" [länk]
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
14 August
2014 KrigsoroBjarne "Makthunden" Nitovuori uppmärksammar i sin utmärkta Hbl-blogg vår utrikesministers uttalande om att EU:s sanktionspolitik gentemot Ryssland driver vind för våg. Ja, bristen på ledarskap i EU är (och har länge varit) uppenbar. Men om EUs politik inte leds av EU:s ledande organ så betyder det att andra har övertagit ledningen. Härmed syftar jag på de för närvarande mäktigaste västledarna. Jag och andra i likhet med mig fruktar att västledarna anser, att stunden har kommit för ett krig mot Ryssland. Eller åtminstone för att skapa en kris, som leder till ett regimskifte i det stora landet. Att enbart försöka analysera lägesutvecklingen ur ett finländskt perspektiv — utifrån Finlands nationella intressen — är numera bara fånigt. Vi lever ju i domedagsvapnens och internätets tid. Till exempel Björn Wahlroos har vidare perspektiv, jämför hans sommarprat, i vilket han avfärdar Jean-Claude Junckers investeringsprogram för EU Wahlroos reducerar å andra sidan — helt i "marxistisk" anda för övrigt — all politik till ekonomi. Men inte heller det låter sig längre göras. Frågan om krig eller fred pockar på en mer bestående lösning. Efter ett eventuellt — och som det idag förefaller, troligt — tredje världskrig torde ekonomin inte ges någon ny chans. En god nyhet är i alla fall att Itella igen ska få heta Posten. Posten, liksom internet och biblioteket hör till de institutioner, som kunde hjälpa folken och länderna att avskaffa världskrigen. Det gör inte NATO.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
26 August
2014 Radera er Facebook!Idag publicerade Hufvudstadsbladet nedanstående insändare om datatekniken i skolundervisningen: Malin Wikström avslutade sin artikel om förekomsten och användningen av datorer, pekplattor och smarttelefoner i lågstadieskolans klassrum (”Smarttelefonen som delar klassen”, Hbl 24.8.) med några helt vettiga åsikter och förslag såsom att det behövs offentliga satsningar som måste få kosta pengar för att ”ha klassuppsättningar av de smarttelefoner och läsplattor som behövs”. Men dagens Bring Your Own Device-trend ägs av Google, Apple, Comcast och några ytterligare amerikanska (i morgon kanske kinesiska) storbolag. Och tillsvidare rättar och packar sig föräldrar, elever och lärare uppenbarligen snällt därefter. Det går knappast längre att utforma och förverkliga en medveten och framåtblickande — med siktet ställt på, säg, år 2040, då barnen börjar bli medelålders — policy utan att ta ställning till IT-korporationernas fantastiska pedagogiska inflytande och välde. Ifall vi följer Malin Wikströms råd och ”tänker lite innovativt” bör vi därför senast nu börja befria oss ifrån vårt slaveri under korporativismen och således gynna kommunal och/eller andelsägd fiberoptisk infrastruktur; övergå till att använda fria och öppna mjukvaror i skolor och läroinrättningar samt bibliotek och offentlig förvaltning; bygga upp grundskolundervisningen i datateknik kring Raspberry Pi eller motsvarande. Om någon inte vet vad en Raspberry Pi är för någonting så är det inte dens fel utan snarare beror det på dagens massmedier fungerar som korporationernas långa armar. Två ytterligare punkter lånar jag från Malin Wikström: ”lär barnen använda apparaterna varsamt och använd dem bara under de lektioner de behövs”; låt barnen kommunicera och syssla med mycket utan att överhuvudtaget använda dessa apparater. Den femte och sista punkten i mitt lilla program får mig att tänka på ett råd som jag vill ge åt alla lågstadieföräldrar. Ni kan visst göra någonting saken. Radera er Facebook, till exempel. Mikael Böök Farfar och tidigare internetföretagare Isnäs
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
22 September
2014 Wikipedia: kurs på Arbis i oktober
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
31 October
2014 Om du vill ha fred
Faktum är i alla fall, att romarriket gick under. Det invaderades av av germanerna. Dess efterträdare, det heliga romerska riket av tysk nation, satsade också på krigsförberedelser. Men stupade i samma grop. Romarrikets visdom bör nog sökas på ett annat område än i det militära. Jag skulle tro att den kulminerade i brevväxlingen mellan Marcus Tullius Cicero och Titus Pomponius Atticus. Således står den (fortfarande bara i enlighet med vad jag tror!) att söka i dialogen mellan dessa representanter för en stoisk respektive en epikureisk åskådning i den romerska republikens slutskede. Upphovsmannen till den ofta citerade satsen "Om du vill ha fred, förbered dig på krig" anses f.ö. vara en tämligen okänd militär författare vid namn Publius Flavius Vegetius Renatus. Men Vegetius hör till hela det romerska imperiets slutskede. Var Vegetius visare än Cicero och Atticus, vilka levde och verkade ca fyrahundra år tidigare? "Att inte veta veta vad som hänt innan man föddes är som att för alltid stanna på pojkstadiet." (Cicero) (publ. i Hufvudstadsbladet 4.11.)
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
[15]
10 March
2015 Vad är läget beträffande Julian Assange, WikiLeaks och Edward Snowden?
Kära bibliotekarier,
|
|
Powered by COREBlog |
