16 April
2008
Mikas blogg
Mikas blogg |
|
| Börja med END! |
|
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
16 April
2008 "Jag ska hämta en leopard åt dig / Jag ska hämta en hare"
"Jag ska hämta en leopard åt dig / Jag ska hämta en hare" är två rader i Tua Forsströms diktbok "Sånger" (Söderströms 2006) som jag inte kan förstå men nog läsa och känna. Leopard får mig förresten att associera till en tidigare bok av samma författare (Snöleopard, 1987), som jag nu ska försöka leta reda på för att läsa på nytt om jag nu någonsin läst den.
Men det måste ju inte vara bra utanKunskapen (nåja, tekniken) stöder dygden genom att låta den rinna ut i sanden! Vilken filosof skulle inte vara stolt över sådana dialektiska snilleblixtar? PS. Man kunde eventuellt tänka sig att meningen är att leoparden ska få haren. Haren skulle i så fall bara vara ett attribut till leoparden. Men så är det inte. Ty: "Haren lyser vit som snö och torkar med en / trasa all världens tårar och regn".
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
18 April
2008 Känn dig själv (3)
Pekka-Eric Auvinen uppfattade sig själv som en terrorist. Att han också var det är någonting man - journalisterna, publiken - inte riktigt vill erkänna.
"Jag är beväpnad med hagelgevär, karbin och pistol och jag skjuter på allt som rör sig. Jag ska kasta Molotov-cocktails och rörbomber och sprida förödelse. I bästa fall uppstår massiv förstörelse och kaos eller till och med revolution. Jag vill i alla fall att detta koms ihåg för alltid och att det fortsätter påverka hela världen. Kanske jag även får en efterföljare, jag är ju en övermänniska, nästan Gud." (Citatet är hämtat från Hufvudstadsbladets reportage 18.4.08 om polisens utredning, som blivit klar drygt ett år efter skjutningen i skolcentret i Jokela i mars 2007.) Varför kan det vara viktigt att låta Auvinen gå för det han verkligen var, dvs en terrorist? Därför att 'terrorist' och 'terrorism' hör till samtidens flitigast använda och minst genomtänkta begrepp. I världspolitiken genomlever vi, sedan terrordåden 11 september 2001, en period som kallas för kriget mot terrorism. Periodens namn är, som alltid, fastslaget och definerat av världens mäktigaste män. Att dessa män också själva är terrorister är svårare att upptäcka och medge. De har nämligen lyckats ge orden en innebörd, som ställer dem själva på på den goda och rätta sidan. Detta kan exemplifieras med Storbritanniens nuvarande försvarsminister Des Brownes argumentation för att det är moraliskt rätt att tillverka nya, modernare och effektivare atombomber. Vad är Auvinens 'hagelgevär, karbin och pistol' mot de nya skräckvapen, som vi för närvarande låter bygga i vårt EU? Auvinens terrordåd var liksom övriga terroristdåd ett brott, som måste fördömas (vilket knappast behöver påpekas). Urskiljningslösheten - avsikten att döda så många gymnasister som möjlighet - är dessutom en försvårande omständighet. Det politiska innehållet i Auvinens övermänniskoideologi, sådan den ter sig i hans dagboksanteckningar och övriga alster, påminner om nazismen. Nihilism och hat mot "humaniteten" är också påfallande beståndsdelar i hans tankevärld. Hbls fetstilsrubrik på paradsidan lyder Auvinen svårt mobbad - modern anade oråd. Men i detta reportage - och i vad som tidigare framkommit - finns inte några klara belägg för att Auvinens skolkamrater skulle ha behandlat honom som hackkyckling. Därför kan jag inte utan vidare hålla med det första av dessa påståenden. Vad menas egentligen med detta, att Auvinen "var svårt mobbad"? Mobbningstesen förefaller mig vara ett halmstrå som man griper till för att slippa gå in på djupare förklaringar, vilka kanske skulle leda till självrannsakelse. Hur är det möjligt att allmänheten och dess tongivande opinionsbildare accepterar Des Brownes resonemang om våra nya atombombers moraliska godhet, eller åtminstone stillatigande finner sig i det? Varför är inte nedrustning en central fråga i debatten om EUs grundlag eller Finlands NATO-medlemskap? Vad återstår av humaniteten ifall terror-vapnen kommer till användning? "Modern anade oråd." Ja, men det gör de som skriver om om fallet Auvinen tydligen inte i någon större utsträckning. Fallet Auvinen borde hos varje medborgare väcka frågan om vad terrorism är för någonting och varför den fortsätter att breda ut sig. Anmärkningsvärt är, att denna ynglings dagböcker upptar hela två tusen sidor. Även om Hbl:s reportage inte beskriver dagboken i större detalj tyder det stora sidantalet på ett stort behov av att synliggöra sina känslor och tankar för sig själv och för omvärlden. Det är klart att han inte var klok. Visst fan var han rubbad och galen. Men galenskapen begränsar sig tyvärr inte till denna individ och varken skolpsykologerna eller läkemedelsindustrin kommer att kunna bota den. Vi måste själva göra någonting åt terrorismen i våra samhällen - och vi måste börja med oss själva. - - - Tidigare Känn dig själv-inlägg, se 157 och 158.
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
28 April
2008 Anden ur flaskanUlf Modin: Det är rätt att göra uppror - studentrörelser i historien. PQR-kultur 1968
Lagom till 40-årsminnet av revoltåret 1968 utkommer Ulf Modins historiska studier i Tysklands, Rysslands och Frankrikes studentrörelser. Att ämnet fortfarande intresserar såväl gamla fd studentradikaler som unga globaliseringskritiker visade sig i samband med Immanuel Wallersteins föreläsning på Gamla Studenthuset i Helsingfors för några veckor sedan då den rymliga salen än en gång fylldes till sista plats.
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
01 June
2008 En ny dag har börjat
Man kan använda sin blogg för att samla sina tankar. Så gjorde Marcus Aurelius.
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
09 June
2008 Var vi modigare på 1980-talet?
Utgångsläget för European Nuclear Disarmament i april 1980 och kvinnornas fredsmarsch från Köpenhamn till Paris sommaren 1981 verkade hopplöst men vi tog mod till oss och började således öppet fantisera om ett Europa bortom det kalla kriget.
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
07 July
2008 Vad heter medmänsklighet på tyska?Om bildning och bibliotek i bis 2/2008
Gränsen för bibliotekets alla nya uppdrag och funktioner går kanske vid att ersätta nedlagda systembolag och bensinmackar? — Ingrid Atlestam i bis-bloggen Det där med att ersätta nedlagda bensinmackar fick mig att tänka på “The Info Gas Station”: “ Infomacken iGS är en plats där du kan få svar på dina frågor av personer som arbetar professionellt med informationssökning vid Helsingfors stadsbibliotek.” Fast konceptet verkar urmodigt i dessa tider med stigande oljepriser och ökande dåligt samvete över sina terrängbilar. Heter det förresten terrängbilar? Man borde kanske fråga... F.ö. gillar jag artikeln om folkbildning och klimatfrågan av Paul Sturges i senaste nr av BiS. Artikeln är ett försvar för yttrandefriheten i debatten om klimatuppvärmningen. Efter denna artikel hoppas man på en mer ingående analys av bibliotekets speciella roll(er) i sammanhanget. Temat för bis-numret (2/2008) är folkbildning. Artiklarna av Mats Myrstener, Bengt Göransson, Per Sundgren och Siv Wold-Karlsen innehåller många kloka ord och citat, av vilka jag fäster mig vid detta: “Som veldig mye annet i tysk historie, har også dannelsen et janusansikt, dels som et opphav til Tysklands viktigste bidrag til verdenskulturen, dels som en av mange veier som leder inn i nasjonalsosialismen. Fordi tyske intellektuelle og egentlig hele det tyske borgerskapet valgte dannelse og kultur over politikk, sto de maktesløse overfor nasjonalsosialisme – så lyder fortellingen om Tysklands Sonderweg”. — Litteraturforskaren Helge Jordheim i Morgenbladet 8.2.2008 citerad i bibliotekarien Siv Wold-Karlsens artikel “Folkbildning och mänskliga rättigheter ” i bis 2/2008. Vad var det då som det tyska borgerskapet valde, när det föredrog bildning och kultur framför politik? En förklaring kunde helt enkelt vara: nationen. Det är väl därför nationalisterna Herder och Hegel m fl klassiska tyska filosofer är problematiska, medan universalisterna Kant och von Humboldt (Karl Marx inte att förglömma) möjligen går fria från anklagelser om att ha inspirerat Tysklands kulturella och politiska katastrof på 1900-talet? “ ... jag har ingenting emot en indoktrinering som syftar till godhet och medmänsklighet”påpekar för sin del Birgitta Forsman i en tidigare bis-artikel (17/1972), som Siv Wold-Karlsen också låter komma till tals i sina färska funderingar (i bis 2/2008). Medmänskligheten! Det var den som de förskräckliga tyskarna i sin nationalistiska vansinnesyra valde att glömma. Och kom nu inte dragande med Stalin och Sovjetunionen. Felet med dem var ju detsamma: även de förföll till nationalism och militarism, och rentav till att bygga atombomber. Plus att det nya Ryssland har inte visat sig vara bättre på de punkterna, åtminstone inte hittills. Och i Frankrike, universalismens traditionella högborg, regerar nygaullisten Sarkozy vars fru lär ska ha yttrat: “ Je veux avoir un homme qui a le pouvoir nucléaire”: Hur atombomber och medmänsklighet ska gå ihop begriper inte jag. Begriper du? Det gäller som synes att spara sina gamla bis-nummer. Vad heter förresten medmänsklighet på tyska? Måste fråga bibliotekarien...
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
24 September
2008 Stärk gemenskapen! Vilken gemenskap?Fortsättning av samma ämne efter Kauhajokimassakern
Statsministern sade i går att det enda som hjälper är att stärka gemenskapen. Det låter som en klyscha men är rena rama sanningen. -- Hufvudstadsbladets ledare 24.9.2008 Tryckpressen gav oss nationalstaterna. Internet bör kunna hjälpa oss att bygga en gemensam förståelse och ett gemensamt samhälle för mänskligheten. Nationen är och förblir en av våra gemenskaper. Men tidningarna, radion och televisionen överdriver nationsgemenskapen på bekostnad av den universella, mänskliga gemenskapen. Massmedia är nationens kitt som håller den samman. Att bekräfta och stöda nationens gemenskap har blivit deras primära uppgift vid sidan av det som redan på 1960-talet (med Enzensbergers uttryck) kallades för mevetandeindustrin. Västerländska massmedia bidrar förvisso även till att skapa och återskapa Västerlandets vidare gemenskap. Nyheten, informationen, är däremot av allt mer sekundär betydelse i massmedia. När det gäller nyheter, informationssökning och kunskapsinhämtning har det övernationella internet redan lämnat de nationsbundna massmedia bakom sig. Biblioteket och den bokliga litteraturen - såväl skönlitteraturen som kunskapslitteraturen - har också bevarat sina roller som förmedlare av kunskaper, information och nyheter. Men så är också biblioteket och den bokliga litteraturen långt mer kosmopolitiska än tidningarna, radion och televisionen. När tidningen idag upplåter hela sin första sida åt skolmassakern i Kauhajoki är denna sålunda inte längre någon nyhet. Det enda vi får veta är att också tidningen flaggar på halvstång. Är dessa otaliga upprepningar i etermedia och tryckta tidningar, denna massmediala hysteri, bara ett surrogat för en en gemenskap som egentligen borde höra till det förgångna? Förklaringen till Matti Juhani Saaris (och tidigare Pekka-Eric Auvinens) terroristdåd står inte att finna i bristande nationell gemenskap. Dessa händelser är inte unika för Finland. Chansen att hamna in på rätt spår i sökandet efter förklaringar minskar ifall man fokuserar på specifikt finländska förhållanden. Större möjligheter att begripa vad som skedde i Tusby och nu igen Kauhajoki har den som tar utgångspunkt i världsläget och det som massmedia tutar ut. De unga massmördarna har insett att vi alla är mer eller mindre insnärjda i ett nät av lögner och hyckleri. Den officiella historien om 9/11 och det sk kriget mot terrorism, som Västerlandet har låtit sig dras in i, är i detta avseende grundläggande. Massförintelsevapnen - våra massförintelsevapen - är en annan grogrund för nihilismen. Att våra stater förbereder massförintelse (och kallar det försvar) och att massmedia fegt och lojalt accepterar detta berättigar naturligtvis på intet sätt de unga finska terroristernas fruktansvärda handlingar. Men om vi vill undvika fler nihilistiska massmord bör vi se till att öppna alternativa handlingsperspektiv i rikning mot en annorlunda värld. Ett annorlunda Hufvudstadsblad är kanske trots allt möjligt. Jämför föregående inlägg.
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
07 October
2008 Lehdistötiedote - PressmeddelandeLOVIISA-LIIKE HAASTAA KUNNALLISVAALIEHDOKKAAT KERTOMAAN JA KESKUSTELEMAAN UUSIA YDINVOIMALOITA KOSKEVISTA NÄKEMYKSISTÄÄN JA KANNOISTAAN - LOVISA-RÖRELSEN UTMANAR KOMMUNALVALSKANDIDATERNA IFRÅGA OM DE PLANERADE KÄRNKRAFTSPROJEKTEN I LOVISANEJDEN
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
08 November
2008 Kommentar till det nya avtalet mellan Google och några stora universitetsbibliotek(ur ett brev till A.) A., gott att höra av dig. Ja, ägna all tillbörlig uppmärksamhet åt din fysiska kondition! Säger jag, som inte alls har motionerat tillräckligt under de senaste dagarna då jag mest har distansarbetat (framför skärmen), deltagit i diverse elektoniska debatter, läst böcker i soffan (bl a utfrågningen av Panizzi vid British Museums bibliotek år 1836 i den bibliotekshistoriska antologin Mänsklighetens minne), eller suttit vid ratten mellan Isnäs och Helsingfors. Tack för länken till "Libraries on Planet Google" i ACRL Blog: Den är precis vad jag letade efter, eller hade börjat leta efter, ifall du inte hade sänt den. Vad jag egentligen finner mer skrämmande än Googles (och genom Google, finanskapitalisternas) makt är det ensidigt närsynta, snäva nationellt-amerikanska perspektiv, som alla kommentatorer utan undantag (är jag orättvis?) anlägger på problematiken. Såvitt jag kan se lyckas faktiskt ingen av dem betrakta dessa frågor, och därmed bibliotekets framtid, ur en universell-global-kosmopolitisk synvinkel. Jag är, allmänt taget, en vän av USA och dess federala konstitution, men denna oförmåga hos flertalet amerikaner att se sitt land och sig själva som blott en del av ett vidare mänskligt sammanhang, är outhärdlig och (efter 1945) livsfarlig. De sammanblandar USA med världen, så som Marie Antoinette sammanblandade hovet med Frankrike då hon uppmanade folket att äta bakelser, ifall det inte längre hade bröd. Tala om misstag! (...) Tack även för artikeln om Öyvind Stokkes avhandling "Demokratiet, Europa og det moderne prosjektet". Jag blev inte imponerad. Men det finns säkert skäl att titta närmare på själva avhandlingen, som denna anmälan knappast kunde göra rättvisa. Får du BiS? På sista sidan i senaste nr (BiS 3/2008) står en liten artikel "Nya Darienlibrary.org har öppnat" om stadsbiblioteket i Darien, Connecticut. Kalle Laajala, som har skrivit artikeln, lovprisar bibliotekets nya webbsajt. Att denna gjorts med open software är ju förträffligt, men i övrigt begriper jag mig inte riktigt på ståhejet. Förstår du vad som är så speciellt med detta bibliotek och dess i och för sig välgjorda sajt? Vi fortsätter! — Mika
föregående artikelblock
1
2
3
4
[5]
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
08 March
2009 Kvinnor och känslor
[...] Jag återvände till Indien. Till vad jag tänker/tänkte på som mitt hem. Någonting hade dött men det var inte jag. Det var oändligt mycket värdefullare. De var en värld som redan hade hade legat på sjukbädden en tid och som nu hade dragit sitt sista andetag. Nu hade den kremerats. Luften är fylld av fulhet och vinden för med sig en omisskännlig stank av fascism. Dag efter dag går författare, målare och journalister, människor vars instinkter man trodde sig kunna lita på, över gränsen i ledarartiklar, på radion, i TVns pratprogram, ja tammefan på MTV. Jag blir kall in i benmärgen när den egna vardagserfarenheten så tydligt visar att det som står i historieböckerna är sant. Att fascismen handlar om vanliga människor lika mycket som regeringar. Att den börjar hemma. I vardagsrum. I sovrum. I sängar. — Arundhati Roy 1998 ö. Mika[...] jag lyssnade en kvart på intervjun med Sylvie Weil , läste bland citaten på intervjusidan, sökte i Google Books efter någonting av Simone Weil och fann många böcker om, men inte av, samt en artikel av John Nef i The Bulletin of Atomic Scientists, Februari 1959, som kort citerar ett intressant stycke [av Simone Weil]. Jag sökte vidare, för att finna texten med den fina passagen på franska. Så upptäckte jag den för mig hittills obekanta dokumentsamlingen Scribd (www.scribd.com) som rättare sagt är ett helt dokumentbibliotek med miljoner texter inklusive L'enracinement av Simone Weil, utgivet postumt skulle jag tro (jag vet nästan ingenting om SW och hennes verk; L. däremot berättar att hon läste "Painovoima ja armo" redan i tonåren!). Här följer den ifrågavarande passagen: "Les sentiments personnels jouent dans les grands événements du monde un rôle qu'on ne discerne jamais dans toute son étendue. Le fait qu'il y a ou qu'il n'y a pas amitié entre deux hommes, entre deux milieux humains, peut dans certains cas être décisif pour la destinée du genre humain.En människa som har någonting nytt att säga kan till att börja med endast vinna gehör bland de som älskar henne. Spridningen av sanningar bland människorna beror alltså helt och hållet på känslotillstånd och så förhåller det sig med alla slags sanningar. |
|
Powered by COREBlog |