Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ bloggar ]
the media is the message (alternativt: the massage), skrev Marshall McLuhan. Är bloggen budskapet?

föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

29 January
2010

Rösta kärnkraften till historien!

(Tänk globalt, handla lokalt!)
[bloggar] 

Pressmeddelande: På måndag 1.2.2010 offentliggör Finlands naturskyddsförbund, Greenpeace, Jordens Vänner, Luonto-Liitto m fl miljöorganisationer sin gemensamma riksomfattande kampanj RÖSTA KÄRNKRAFTEN TILL HISTORIEN.

I LOVISA INLEDS KAMPANJEN CA kl 12 PÅ MÅNDAG 1.2.

Under år 2010 väntas riksdagen, trots fiaskot med det femte kärnkraftverket i Olkiluoto, besluta om tillstånd för att bygga ytterligare nya kärnreaktorer i Finland.

Genom sin kampanj ber miljöorganisationerna väljarna förbinda sig att i nästa riksdagsval ge sin röst åt en kandidat, som har röstat nej till en utbyggnad av kärnkraften.

Kort före nästa riksdagsval i april 2011 kommer varje kampanjdeltagare att bli påmind om sitt löfte genom utskick av en lista över alla riksdagsmän, som har röstat ja till nya kärnkraftverk.

Vi samlar väljarförbindelser via nätet, på gatorna, med textmeddelanden osv. Riksdagsmännen måste få en klar och tydlig signal om att väljarna kräver hållbara energilösningar och att de tänker lägga riksdagens kärnkraftsomröstningar på minnet.

Lokal kontakt: Mikael Böök, Lovisarörelsen www.loviisaliike.eu, 044 5511324, book ät kaapeli.fi

Kontakt med kampanjens samordnare:

Lauri Myllyvirta, Greenpeace: 050 3625 981, fornamn.efternamn@greenpeace.org

Janne Björklund, Suomen luonnonsuojeluliitto: 050 5353 205, fornamn.efternamn@sll.fi


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

06 February
2010

EU SWIFTar på svansen (forts)

[bloggar] 

Europarlamentets LIBE-utskott ( =utskottet för mänskliga fri- och rättigheter) röstade om SWIFT-avtalet på torsdag 4.2.

"Vi satte ner foten ordentligt och beslutade med siffrorna 23-29 att inte anta den temporära överenskommelsen om överföring av finansiella uppgifter mellan EU och USA, som det belgiska företaget Swift tillhandahåller",
berättar svenska MEPpen Cecilia Wikström (fp) i sin blogg.

Journalister brukar förklara det bristande intresset för EU med unionens politiska processer vanligen drar ut på tiden. Ingen dramatik, svårt göra intressanta nyheter, klagar de.

Jag tycker det är struntprat. De journalister som säger så hänger inte med, det är hela saken.

FNB hade dock en liten artikel, som Vasabladet införde 5.2.:
EU-parlamentet vill inte ge bankuppgifter till USA

Publicerad 5 februari 2010 kl. 14:02.

Europaparlamentet kommer sannolikt att förkasta ett omstritt avtal på sin session i Strasbourg på torsdag. Avtalet skulle tillåta överföringen av EU-medborgares bankuppgifter till USA.
De berörda ministrarna i alla EU-länder - däribland Finland - har redan godkänt det här så kallade Swift-avtalet som trädde tillfälligt i kraft den 1 februari. Ifall avtalet förkastas slutar det vara juridiskt bindande.
Enligt EU-parlamentarikerna är avtalet tvivelaktigt med tanke på skyddet av privatlivet. EU-parlamentet anser att man kan växla information på andra sätt. Enligt europaparlamentariker Carl Haglund (SFP) är det oklart hur och till vilket ändamål bankuppgifterna ska användas.
- Parlamentet kommer inte att ge grönt ljus för det här avtalet, säger Haglund.
USA vill ha bankuppgifter av EU som en del av sin kamp mot terrorismen. Det har väckt gott om kritik.
Överföringen av bankuppgifterna kom ut i offentligheten 2006. Då visade det sig att den amerikanska underrättelsetjänsten CIA redan i åratal hade följt med den internationella pengatrafiken med hjälp av den internationella Swift-koden för penningtransaktioner. Europeiska centralbanken visste om verksamheten men säger att den var oförmögen att göra något åt saken.
EU-parlamentet har nu det sista ordet när det kommer till godkännandet av avtalet. Ifall parlamentet förkastar Swift-avtalet blir de enskilda EU-länderna också tvungna att dra tillbaka sina egna avtal. (FNB)
I Finland verkar media missa den här frågan, men i övriga europeiska länder följer man bättre med utvecklingen. T ex visste österrikiska Der Standard igår berätta, att USAs utrikesminister Hillary Clinton har vänt sig till sin europeiska kollega (om nu Catherine Ashton bör kallas så) för att framföra en önskan om att man ska nå en kompromiss i frågan:
Im Streit um das blockierte Interimsabkommen zum Bankdatenaustausch zwischen USA und EU bei der zur Terrorbekämpfung („Swift") zeichnete sich am Freitag eine überraschende Wende ab. US-Außenministerin Hillary Clinton hat sich direkt an ihr neues europäisches Gegenüber, die Hohe Beauftragte, "EU-Außenministerin" Catherine Ashton gewandt und gebeten, gemeinsam eine Kompromisslösung zu finden. Ihre "Botschaft" an Ashton war, dass eine Regelung zum Datenaustausch für die Verfolgung terroristischer Aktivitäten für alle wesentlich sei, bestätigt ein hochrangiger EU-Politiker dem STANDARD. Man brauche dieses Abkommen, sie Clinton, sei bereit einzugreifen, zu helfen, die transatlantischen Unstimmigkeiten zu überwinden. Formell zuständig ist US-Finanzminister Timothy Geithner bzw. Heimatschutzministerin Janet Napolitano.

Noch am Donnerstag hatte es so ausgesehen, als würde das EU-Parlament Swift nächste Woche glatt ablehnen. Der Innen- und Justizausschuss empfahl mit deutlicher Mehrheit ein Nein. Der US-Botschafter bei der Union, William E. Kennard, hatte daraufhin angedroht, dass die USA dann Abkommen mit einzelnen EU-Mitgliedstaaten abschließen könnten und auf eine Regelung mit der EU als Ganzes verzichten. Dies wiederum würde bedeuten, dass die rechtlichen Unklarheiten und Datenschutzbestimmungen in Europa erst recht äußerst kompliziert blieben, insbesondere für den einzelnen Unionsbürger.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

14 February
2010

Terrapower

Bill Gates vill rädda världen genom att bränna atomsopor. Nytt inlägg om "the nuclear winter"
[bloggar] 

Microsoft-miljardören Bill Gates och hans Intellectual Ventures driver på utvecklingen av terrapower. Avsikterna är de bästa: att stoppa den pågående klimatuppvärmningen. Terrapower går ut på att generera elström genom att bränna atomsopor.

"Med rätta material och metoder kan det funka", sade Gates. "Eftersom 99 procent av avfallet brinner upp är det ungefär som ett ljus." -- "With the right materials approach it could work," Gates said. "Because you burn 99 percent of the waste, it is kind of like a candle." (Källa: AFP-nyhet av Glenn Chapman, 13 februari 2010.)
Vad jag vet finns det redan nog med atomsopor för att försvåra livet för alla kommande generationer. Hoppas alltså verkligen, att terrapower är mer än... mer eller mindre fromma förhoppningar!

Enligt en tidningsartikel från augusti 2008 påpekar experter att terrapower står inför enorma politiska hinder och kan ta många årtionden att få byggt, om det accepteras alls.

Stewart Brand, en gång grundare av The Whole Earth Catalog och The Well, står idag för ett "grönt nytänkande" (Rethinking Green), som tangerar terrapower-konceptet. För Brand, liksom för Gates, är kärnteknologin och inte minst kärnkraftverksavfallet ingalunda några problem utan tvärtom välsignelser för mänskligheten. Brand anser bl a att det högaktiva avfallet tryggt må slutdeponeras av Waste Isolation Pilot Plant (WIPP) i New Mexico. (Brands åsikter kan studeras på sajten Fora TV och i hans färska bok Whole Earth Discipline: An Ecopragmatist Manifesto).

20 procent av USAs el produceras med kärnkraft, och hälften därav med uran från ryska kärnstridsspetsar, hävdar Brand, och tillägger med supermaktsmedborgarens orubbliga tillförsikt: "And when we're finished with theirs, we're going to start using ours".

A propos kärnstridsspetsar: i Scientific American (jan. 2010) tar forskarna Alan Robock och Owen Brian Toon åter upp begreppet "den nukleära vintern". (Artikel tillgänglig som PDF-fil här.) Enligt deras undersökningar skulle ett regionalt kärnvapenkrig få ödesdigra konsekvenser för livet på vår jord. De utgår i sin modell från inverkan på klimatet av ett kärnvapenkrig där 100 atomvapen av Hiroshimabombens storlek skulle komma till användning, ett scenario, som ungefär motsvarar Indiens och Pakistans nuvarande kärnvapenstyrkor.

Vilket är ett större hot: koldioxidutsläppen eller det militär-industriella-akademiska komplexet?


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

16 February
2010

Om handskakningar och enkla svar

[bloggar] 

Att inte skaka hand med motsatt kön utanför familjen, är en tradition som framkallar hårda reaktioner. Först var det en ung kvinnlig programledare som vägrade ta en äldre manlig ekonom i hand. Nu är det en arbetssökande man i Älmhult,
noterar Per Wirtén i Dagens Arena under rubriken Enkla svar finns inte.

Handskakning torde vara en gammal romersk sed. Axel Hägerström från Jönköping har filosoferat om det, men jag har förlagt boken med hans essä. "I den romerska bröllopsceremonin gav brud och brudgum varandra höger hand. Kyrkan tog seden från romarna och efter hand har det blivit det vanligaste sättet att hälsa", hävdar Antibac. Jag håller med om att vi får lov att bestämma oss för att sluta förtrycka kvinnor - men måste inte kvinnans frigörelse vara kvinnans eget verk? Ja, fast naturligtvis bör vi män hjälpa till.

Häromdan påstod en kolumnist i the Guardian att kvinnans fortsatt dåliga ställning i Indien beror på Mohandas Gandhis bisarra kvinnosyn - "his sexual hang-ups caused him to carry monstrously sexist views" sades det. Min vän filosofen parerade med ett wittgensteincitat: "en värdelös tid missförstår sin tids stora personligheter på sitt eget låga sätt".

Med vänlig hälsning,

-Mikael


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

24 March
2010

Vad molnen berättade

Om utsläppshandeln
[bloggar] 

demonstration vid Chicagos utsläppsbörs 30 nov 2010 Foto via www.beyondtalk.net
Den 30 november tillbringade jag en del av min dag liggande på marken mitt i en livlig korsning i hjärtat av Chicagos finanskvarter med armarna låsta till stora plaströr som kopplade mig till 11 andra personer. Våra armar var kopplade inne i rören, för att bilda en stor krets av kroppar och rör runt utsidan av en stor banderoll med texten "Luften är inte till salu!".

[...]

"Även om [utsläppshandeln] presenteras som en" lösning" på krisen, ett sätt att minska utsläppen, är den i sanning inte mer än en mekanism för att utvidga företagens kontroll över allmänningarna. Den är motsatsen till vad aktivisterna för klimaträttvisa kräver. Istället för att ta itu med fattigdom, orättvisor, svält, miljöförstöring - grundorsakerna till alla våra olika kriser, är utsläppsmarknaderna på väg att förvandla praktiskt taget varje uns av mark, varje droppe vatten, varje flik av himlen, till en handelsvara, tillgänglig för förorenare att köpa och sälja i sin stora låtsaslek."

[...]

Jorden och folken kommer att göra uppror! Vi tänker inte låta detta ske! Vi kommer alla att stå upp (eller ligga) och förklara att luften inte är till salu, att jorden inte är till salu, att skogen inte är till salu, att våra gårdar inte är till salu, inte heller våra jordar. Våra skogar och vår biologiska mångfald är inte till salu, inte heller isbjörnarna och istäckena eller orangutangerna - inte ens spindlarna, lopporna eller myggen. Våra barns framtid är inte till salu. Det är dags för en ny relation med jorden och med varandra, och det ska hända nu.

[...]

Det är vad molnen berättade för oss när vi låg på den kalla trottoaren med armarna låsta i rör, i mitten av LaSalle och Adams.

[...]

Citerat och översatt ur Rachel Smolkers rapport Taking Action Against Carbon Trade: What the Clouds Say från demonstrationen vid Chicagos utsläppsbörs 30 november 2009. Rachel Smolker är biolog / ekolog till sin utbildning med en doktorsexamen från University of Michigan. Hon tillbringade många år som fältbiolog, fick förstahandsinformation om den alarmerande förlusten av biologisk mångfald och ekosystemens nedgång i olika delar av världen. Hon arbetar nu som aktivist, forskare och författare med biomassa och biobränslen som specialitet. Hon bor i Vermont.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

28 March
2010

"Deras beteende" av Dennis Brutus. Helen Thomas' enda fråga till president Obama

[bloggar] 


    Deras beteende
    av Dennis Brutus
    
    Deras skuld
    är inte mycket annorlunda än vår:
     — Vem har inte funnit behag i godtycklig maktutövning
    eller tagit för sig av vad som kan ha varit någon annans
    eller använt överlägsen kraft när för en stund
    han kunde göra det,
    (och vem av oss inte har varit frestad att göra dessa saker?) —
    I deras skuld,
    tänders nakna grymhet,
    skrytsamt trots och utmaning,
    det öronbedövande ljudet från deras böner
    till en gudom gjord i enlighet med deras fördom
    som överröstar samvetets röst,
    speglas vår belägenhet
    men i samhällelig, massiv, organiserad skala
    i enorm förstoring
    liksom kärlekens privata deshabille
    blir obscen i orgier.
    

         * * *         


More at The Real News
När president Obama höll sin första presskonferens ställde Helen Thomas, 89, som bevakat alla USAs presidenter sedan Eisenhower, följande fråga: "Herr President, vet Ni något land i Mellanöstern som har kärnvapen?" Obama svarade, att han inte ville "spekulera". Se Paul Jay's intervju med Helen Thomas på The Real News Network (inbäddad härinvid). Intervjun handlar om den garvade Vita Hus-korrespondentens första och tillsvidare enda fråga till Obama. Eftersom kunskapen om Israels kärnvapeninnehav är mycket allmän i Washington anser Helen Thomas att att Obamas undvikande svar tyder på att han inte är trovärdig. Hon förklarar frågans stora betydelse för USA: s politik i MÖ-regionen. Ifall presidenten ger henne ytterligare ett tillfälle kommer hon att fråga honom om han har funnit någon mer information om kärnvapen i Mellanöstern sedan deras senaste möte, berättar hon.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

31 March
2010

Skön pling-plong med blomsterlåda (Bloom Box)

[bloggar] 

Häromdan skrev jag en anmälan av Manuel Castells nya bok Communication Power. Texten ska utkomma efter påsk i ett nummer av Ny Tid. Enligt Castells leder nanoteknologins ankomst, och konvergensen mellan mikroelektronik och biologiska processer, till att gränsen mellan maskin och mänskligt liv håller på att utsuddas, "så att nätverken utsträcker sin samverkan från våra inre jag till hela den mänskliga verksamhetens rike" .

Bland konstnärer som känsligt gestaltar dessa förändringar noterar jag idag den kanadensiska kompositören RENAUD HALLÉE och hans verk SONAR, som jag här inbäddar för allmän beundran:

Sonar from Renaud Hallée on Vimeo.

Vem har inte ännu hört talas om Bloom Box, och varför? Och varför måste vi fortsätta att tjata och gräla om kärnkraften? Bloom Boxen är ju redan på kommande. Den - i kombination med solel från Sahara (jfr Desertec-projektet) blir våra kraftverk som vi kan driva med biogas från våra hushåll och trädgårdar. Den sofistikerade bränslecell som utgör "blomlådans" hjärta är visserligen inte lätt att begripa sig på men man behöver ändå inte vara en rocket scientist som dess uppfinnare K.R.Sridhar för att fatta någonting. T ex artikeln Giz Explains: Fuel Cells and Bloom Energy's Miracle Box ger basfakta i helt begripligt format, om än på engelska. Ekonomiska och finansiella synvinklar på det nya energimiraklet erbjuder tidskriften TechCrunch med sitt reportage John Doerr On Bloom Energy Launch: “This Is Like The Google IPO”.

GLAD FORTSÄTTNING PÅ PÅSKVECKAN!


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

26 April
2010

Kärnkraftens samvetsfråga

Skall Finland alls ha kärnkraft?
[bloggar] 

Frågan gäller inte hur många kraftverk man ska bygga, vilka bolag som ska ges tillstånd eller var kraftverken ska placeras utan om man överhuvudtaget bör bygga ut kärnkraften eller i stället besluta att avveckla den.

Men ställda inför denna fråga låter de politiska partierna sina representater i folkets riksdag rösta hur de vill, var och en enligt sitt eget samvete.

En regering förväntas däremot endast vara förpliktad att utreda vad de högre makterna anser. Således utreder regeringen vad de högre makterna anser, varefter den meddelar, att det ska byggas fler kärnkraftverk. Detta kan allra högst vara en fråga om antal, bolag och placeringsorter.

De högre makterna är uppenbarligen träförädlings- och metallindustrins chefer och deras bankirer, som är beredda att finansiera det hela med undantag av eventuella förluster, härdsmältor eller rivningskostnaderna, som man ju inte gärna vill räkna in i slutsumman. Eftersom det i skrivande stund fortfarande inte är helt säkert att finanskrisen är över och dessutom råkar vara Tjernobyldagen 26 april får jag väl tillägga, att i det i vissa fall inte gäller att riva, utan i stället att bygga en sarkofag kring de kärnkraftverk som s a s tjänat färdigt, vilket blir särskilt dyrt för de efterlevande skattebetalarna.

Det moderna Finlands augurer har faktiskt ända sedan första hälften av 1990-talet, då lysande tillväxttecken avtecknade sig över samhällshorisonten, visionerat om en framtida expansion av handeln med energiprodukter.

"På grund av nackdelarna vill man på många håll undvika en verksamhet av det här slaget. Detta ger emellertid finländarna en chans att bedriva framgångsrika affärer. Europas nya anläggningar för behandling av kärnavfall kan byggas i Finland och så kan en stor del av det västeuropeiska kärnavfallet hämtas hit",
profeterade forskaren Martin Ollus vid Statens tekniska forskningscentral VTT i SITRA-rapporten Uusi teollinen Suomi år 1994.

I stället för att producera papper och metallvaror, vilket man numera hellre gör i Latinamerika eller Asien, ska med andra ord Finlands industri hädanefter inriktas på att exportera kärnkraftsel till och importera kärnavfall från Europa.

Men tänk om folkets representanter och folket självt eller medborgarna inte vill böja sig under de högre makternas beslut? I Tyskland, en gång skådeplats för ett trettioårigt krig om samvetsfrågor, stod medborgarna senaste veckoslut hand i hand längs hela den 120 km långa sträckan mellan kärnkraftverken Brunsbuttel och Krummel. De tog uppenbarligen frågan på blodigt allvar om än under helt fredliga former.

På tal om allvar må man gärna också erinra sig Mohandas Gandhi, som i varje ögonblick vinnlade sig om att följa Sanningens, sin Guds, kallelse.

Då man betänker hur det kunde gå ifall våra egna politiker skulle försöka följa sin indiska kollegas exempel inser man varför minister Pekkarinen har skyndat sig att skämta bort nollalternativet.

Publicerad i Hufvudstadsbladet 3 maj 2010 under rubriken Skall Finland alls ha kärnkraft?


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

08 May
2010

Hälsning från Seoul

[bloggar] 

Yogyesa-temple, Seoul 7 May 2010

Foto: Leena Krohn


Hälsningar från Seoul! Första dagen här (igår, fredag) dominerades av jetlag, men vi råkade i alla fall stiga in på Yogyesa-templets område under en promenade i hotellets environger. Lär vara den koreanska buddhismens centralort. Är fn ornamenterat med tusentals kulörta lyktor som ett led i förberedelserna av B:s födelsedag 21 maj 2010.


föregående artikelblock  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   följande artikelblock

15 May
2010

A propos litteratur så har jag raderat min Facebook

[bloggar] 

Efter Seoul International Writer's Festival 10-14 May där Leena Krohn deltog i egenskap av European writer tillsammans med Hallgrimur Helgason, Iwona Chmielewska och Andrew Kurkow, tog vi Finnairs direktflyg tillbaka till vitsippor och skira björkar. Att resa bort denna tid på året är ett brott, som vi alltså nu har begått. Undrar vad författarna Junot Diaz respektive Jin Min Lee tyckte och hur de kände sig när de kom hem till sig i USA. Jag tror att jag ska läsa deras böcker.

Det märktes att dikterna om frukt och vatten av koreanskan Hee-duk Ra tilltalade dikterna om vatten och frukt av fransk-kanadensaren Gilles Cyr. Avståndet från Edwin Thumboos engelska till London var däremot lika långt som till Singapore eller till Tamil Nadu och Vivek Narayanans engelska. Men detta avstånd födde ingen disharmoni. Den sköna tunisiskan Ines Abassi läste upp två dikter på sin mest melodiska arabiska, den första om dofter, den andra om 38:e breddgraden, vars betydelse i Koreas samtidshistoria borde vara välkänd. Men kanske inte speciellt avgörande för Maja Lee Langvads beslut att återvända till Korea från Danmark för att lära sig sina föräldrars språk. "She is Angry", deklamerade hon eftertryckligt och förmodligen med rätta; även Plutarchos rådde ju barnen att ta fasta på innehållet och ge tusan åt frågor om stil. Särskilt borde man fästa sig vid "sådant som kan forma karaktären och leda till förträfflighet" (De audiendis poetis § 10). Någon av författarna påpekade att fostret under sina första två månader i modersskötet lever ett växtliv; vilka slutsatser bör vi härav dra angående fantasi och empati? undrade han. Man frågar sig också vad det kan innebära för adoptivbarn från den globala Södern.

Det finns väl ingenting speciellt att berätta om Korea? Dessutom besökte jag endast Sydkoreas huvudstad Seoul. Ja, en liten avstickare söderut till staden Jeon-Ju gjorde vi faktiskt också för att titta på den koreanska landsbygden. Den visade sig vara lika väl organiserad och kultiverad som staden, dit människorna har flyttat. I Seoul måste man medge att arkitekterna för en gångs skull har fått som de har velat ha det. Fast alla miljoner neuroner och synapser i min hjärna gör uppror mot så många och varierande skyskrapor: runda, triangulära, X- och V-formade, cigarrer, semaforer...

Vad ska man göra i Korea? Man ska äta! Sagt och gjort. Sålunda lärde vi oss laga bibimbap och att inta den med kimchi på koreanskt vis, sittande på golvet som skräddare. För övrigt låter sig en parallell dras från arkitekterna i Seoul till kockarna, fast jag tvivlar på att de har fått sina viljor igenom i lika hög grad. Hur som helst och för att nu säga ytterligare någonting om Korea: restaurangerna är ännu fler än skyskraporna. Nordkorea har jag som sagt inte besökt. Om koreanerna själva finns idel gott att tillägga. De är flitiga, civiliserade, vänliga, uppriktiga osv. Fast några yngre koreaner påpekade att vi ser trötta ut, vilket vi kanske inte skulle ha sagt åt dem (ifall de hade gjort det) , men där är det tydligen comme il faut. Vår ålder kan också ha haft sitt finger med i spelet.

A propos litteratur så har jag raderat min Facebook. Det var en av de första saker jag gjorde efter hemkomsten och uppackningen av bagaget med alla inköp och presenter från Korea. Leena (hennes bloggar finns här) säger sig sedan länge bidra till denna massexodus (som lär kulminera 30 maj) genom att aldrig ha tagit sin Facebook i bruk. Som jag tidigare har påpekat vill jag inte att internet ska monetiseras utan snarare tvärtom, att pengarna ska bli nätverk. Hmm, funderar på att gå med i Diaspora.

en sida ur Jikji



Bilden ovan visar en sida ur Jikji, en bok i två volymer innehållande Buddhas och betydande buddhistiska munkars lära. Boken trycktes med lösa typer och utgavs i juli år 1377 enligt vår tideräkning. På Seouls internationella bokmässa fick besökarna trycka åt sig blad ur boken på en liten tryckpress som kopierade originalet.


Prev  1   2   3   4   5   6   7   [8]   9   10   11   12   13   14   15   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23