29 May
2010
Mikas blogg
Mikas blogg |
|
| Börja med END! |
|
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
29 May
2010 A propos litteratur så har jag raderat min Facebook (forts.)Man behöver inte använda Facebook för att vara social på internet eftersom webben redan som sådan är ett socialt medium. Ett av problemen med Facebook är att det är ett affärsföretag, Facebook Inc., som ägs av bankirer och affärskorporationer (bl a Microsoft). Storleken på Facebookgrundarens och -direktörens Mark Zuckerbergs, förmögenhet uppskattas av tidningen Forbes till 4 miljarder dollar (dvs i medeltal 4 mrd / 500 milj = 8 dollar per Facebookanvändare). Att Facebook är ett privatföretag med en rik direktör skulle väl inte behöva utgöra något grundläggande problem, men när antalet Facebookanvändare nu närmar sig eller överstiger 500 miljoner så har det blivit det. Företagets möjligheter att bestämma betydelsen av ordet 'social' har vuxit sig alltför stora. Ett enskilt företags makt borde inte överdimensioneras. I motsats till Facebook är The World Wide Web fortfarande 'a common good', en allmän nyttighet. Webben ägs inte av några investerare eller korporationer och dess direktion kallas för självstyre.
Artikeln publicerades i Hbl 1.6.2010 illustrerad av Wilfred Hildonen Jag medger att vissa vinstinriktade privatföretag har bidragit starkt till att göra webben till en ovärderlig informations- och kunskapskälla. Google Inc., med sin märkliga ambition "att organisera allt vi vet", är naturligtvis också problematiskt ur konstitutionell synvinkel (även i det fallet har maktkoncentrationen gått för långt), men nog vore det svårt att finna det man söker på webben utan Googles sökmotor. Om Facebook Inc. kan jag inte ge något motsvarande positivt omdöme. Jag kommer i skrivande stund inte på att någonting viktigt skulle ha hänt på Facebook under de år jag har använt tjänsten. Ingenting på Facebook har heller haft någon speciell betydelse för mitt liv. Det ska ändå inte förnekas att Facebook ibland kan vara nyttigt. Clay Shirky berättar i sin bok "Here Comes Everybody", som handlar om hur webben hjälper människor att organisera sig utan att bilda några organisationer, om Facebook-gruppen "Stop the Great HSBC Graduate Rip-Off!". År 2007 hotade gruppen HSBC med att ordna en gatudemonstration i London om inte bankens ändrade sin policy för studielån. Banken noterade den gryende proteströrelsen och beslöt att inte ta ibruk de nya lånevillkoren. Men Facebookgrupper är bara ett av otaliga verktyg som står till aktiva konsumenters och medborgares förfogande för att driva sina intressen på webben. När jag behöver inhämta information eller kunskap går jag ofta in på olika bloggar och wikir men sällan på Facebook (numera utan inloggning). Fast det är väl inte heller det som är meningen med Facebook. Facebook är ju trots namnet inte någon bok. Facebook saknar den goda bokens egenskaper; den är varken lärorik eller en "stundernas stora fördjupare", för att citera Elmer Diktonius uppfattning om den goda konsten och litteraturen. Återstår att granska påståendet om att Facebook är en mötesplats, särskilt för gamla vänner och bekanta. På den punkten kan 500 miljoner Facebookanvändare inte ha fel. Men när mänskorna äntligen har vant sig vid att använda (den fortfarande rätt unga) webben och dess olika möjligheter kommer de sannolikt att inse att Facebooken också har många avigsidor, som man kanske bara kan undvika genom att låta bli att delta i Facebook. För att radera sin Facebook behöver man man bara slå upp sidan http://www.facebook.com/help/contact.php?show_form=delete_account och trycka på SUBMIT, varefter Facebook visar följande meddelande: Nu gäller det att klicka OK och att hålla sig i två veckor utan att logga in till Facebook. Det är lite som att sluta röka. Men att radera sin Facebook skulle jag under nuvarade omständigheter vilja betrakta som ett bra politiskt beslut medan tobaksrökningen då hellre må kallas vars och ens privata angelägenhet. Modifierad 1.6.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
30 May
2010 Icke-spridningsavtalets 8:e konferens
Action des Citoyens pour le dèsarmement nucléaire (ACDN) informerar:
Efter fyra veckor av intensiva förhandlingar vid FN: s högkvarter i New York som pågått sedan 3 maj antog diplomatiska delegationer från 189 medlemsstater i icke-spridningsavtalet (NPT) enhälligt ett 28-sidigt dokument senaste fredag den 28 maj. Kommentar: Det enda framsteg som gjordes av Icke-spridningsavtalets 8:e konferens är såvitt jag kan se att Israel förpliktas att delta i följande NPT-konferens år 2012. Detta innebär en liten eftergift från USA:s sida. Huruvida Israel hörsammar de övriga staternas enhälliga kallelse till den kommande konferensen återstår att se. Generellt sett måste den 8:e NPT-konferensen betecknas som ytterligare ett steg i fel riktning. Regeringsmakterna tillåter den "exterministiska" (E.P.Thompson) tendensen i mänsklighetens historia efter andra världskriget att fortsätta. Stormakternas hyckleri saknar idag, tjugo år efter Sovjetunions fall och det "kalla krigets" slut, motstycke under tidigare historiska perioder. Madame de Pompadours kända yttrande après nous le déluge (efter oss syndafloden) är också deras devis. Men i jämförelse med kärnvapenkriget och den åtföljande nukleära vintern ter sig franska revolutionen och skräckväldet enbart som roliga historiska episoder. Efter andra världskriget har begreppet stormakt varit identiskt med kärnvapeninnehav. Stormaktsstatusens koppling till de nukleära massförstörelsevapnen fortsätter att förgifta världspolitiken och de internationella ekonomiska relationerna. Nationalstaternas regeringar förmår inte tillsammans upplösa denna knut genom gemensamma förhandlingar. Lösningen heter ensidig nukleär nedrustning; någon av de nuvarande kärnvapenmakterna måste börja och därmed visa vägen. Detta skulle innebära att följa en neutralistisk, alliansfri linje i utrikes- och försvarspolitiken. Inte minst i Europa finns också en sådan tradition att bygga vidare på. Dess rötter går tillbaka till de antifascistiska motståndsrörelsernas federalism och 1980-talets END-rörelse. Denna tradition är inte pacifistisk i största allmänhet utan den är förenlig med ett militärt, territoriellt försvar. Däremot förbjuder den massförstörelsevapen och kräver också -- särskilt efter olyckan i Tjernobyl -- att kärnkraften ska avvecklas och sålunda också att icke-spridningsavtalets "tredje pelare" ska raseras.* Det går lika litet att skilja den civila från den militära användningen av kärnkraft som det går att skilja ekonomin från politiken. Detta kan man konkret och empiriskt observera t ex i fallen Israel, Indien, Pakistan, Nordkorea och Iran. Detta är inte heller enbart en fråga om miljö- och hälsorisker utan också om demokrati, samhällsmodell och livsstil. NPT-konferensen fokuserade s g s uteslutande på Mellanöstern. Ingen regering, allra minst Frankrikes och Englands, och få kommentatorer har under denna konferens fäst uppmärksamhet vid Europas möjigheter att ställa sig i spetsen för ett förverkligande av de förpliktelser att rusta ned som NPT-avtalet ålägger kärnvapenmakterna själva. ACDN, vars nyhetsbulletin jag ovan har översatt och citerat, är en av de få medborgarorganisationerna i dagens Europa som försöker hålla kravet om ensidig europeisk denuklearisering levande (utan att för den skull förringa behovet av att upprätta en kärnvapen- och kärnkraftsfri zon också i MÖ). Fotnot: * T ex boken Something in the Wind. Politics After Chernobyl, (red. av Mark Thompson och Louis Mackay och utgiven av Pluto Press 1988), med bidrag av bl a Mary Kaldor, Zhores Medvedev och Praful Bidwai, dokumenterar END-rörelsens engagemang inte bara för att göra Europa kärnvapenfritt utan också för avvecklandet av "atomer för fred", dvs de civila kärnkraftsprogrammen.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
04 June
2010 Blandat om affekter
"På vilket språk?" frågade en gammal kompis. Jag berättade då, att Aristoteles' "Den nikomachiska etiken" läser jag på svenska i Mårten Ringboms översättning.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
08 June
2010 Om att tro (eller inte tro) på e-böcker
En bibliotekarie (en av många [1]) sade att hon inte tror så hemskt mycket
på e-boken. Till detta genmäldes, att eboken verkligen existerar, vilket
skulle bevisa, att eboken inte är en trosfråga. Så som man måste tro på sina
sinnens vittnesbörd, så måste man också tro på e-boken.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
13 June
2010 Koreanska författare negligeras i Helsingfors
Brasklapp 14.6. : Nedanstående utgjutelse är något förhastad, eftersom Helsingin Sanomat idag publicerar en intervju med Hwang Sok-Yong under rubriken "Kapinallinen uskoo Koreaan" (En rebell tror på Korea).
Koreanska författare i HfrsDärmed är Hbl ett litet steg före övriga finländska medier, som överhuvudtaget inte verkar ha noterat de koreanska författarnas besök. Hwang Sok-Yong (Hwang Seok Young) borde ha fått publicitet i finsk TV, radio och dagstidningar. Men Etelän medias* kulturredaktörer är provinsiella för att inte säga kommersiella. Medan herr Hwang obemärkt passerade vår huvudstad intervjuade TV-nyheterna sålunda en norsk deckarförfattare. På vad beror egentligen publikens omättliga intresse för fiktiva mord- och detektivhistorier? Hur många litteraturvetare har forskat i frågan? Vilka kulturredaktörer har belyst fenomenet? Inopportuna frågor i en affirmativ kultur. Hwang Sok-Yong väcker naturligtvis också mycket intresse både hemma i Korea och utomlands. I Sverige har Berättelsen om herr Han utkommit. Under rubriken "Writers from the other Asia" ägnar John Feffer Hwangs till engelska översatta roman "The Guest" en fin essä i den amerikanska tidkriften "The Nation" (sept. 2006). * "Etelän media", Södra Finlands media, anses av många centerpartister i provinsen vara huvudskyldiga till partiets aktuella nedgångsperiod samt valet av Mari Kiviniemi till ordförande-statsminister och Timo Laaninen till partisekreterare.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
16 June
2010 Vad gör litteraturen intressant?
Författaren Sofi Oksanen har fått sparken från förlaget WSOY, meddelade TV-nyheterna i går kväll. En saklig förlagstjänsteman (Anna Baijars) förklarade någonting om relationen mellan författare och förläggare varpå en till synes pigg och glad Sofi Oksanen sade, att hon känner sig lättad och säker på att andra förläggare kommer att ge ut hennes böcker.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
17 June
2010 Om att tro (eller inte tro) på e-böcker (2)
E-boken är en elektronisk text [1]. Resten är bluff och båg, -- hype, som det heter på engelska.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
06 July
2010 I Onkalo (forts.)Och jag som trodde att Östra Nyland ville publicera min Onkalo-dikt i sin kulturavdelning och gärna i halvfet kursivstil! Men (som vanligt - utom att jag vanligen inte brukar var så lyrisk) hamnade mitt bidrag också den här gången bland de ofta mycket prosaiska artiklarna i insändarspalten. Bland andra sociologen Pierre Bourdieu har ju i sitt stora opus La distinction visat hur viktigt det kan vara att bli klassad som kultur eller inte. Men har denna distinktion fortfarande någon betydelse i Onkalo, och i så fall vilken? En docent i estetik vid universitet i Helsingfors har i alla fall lyckats få en lång artikel införd på Helsingin Sanomats kultursida (29.6.), som handlar om toppfilosofernas möte i Berlin före midsommar, i vilket han själv hade äran att delta. Av artikeln framgick emellertid inte huruvida toppfilosoferna hade tänkt några tankar, och i så fall vilka. Däremot fick vi veta att de hade tagit livet av en höna på sin scen. Fast egentligen var det ju varken Slavoj Zizek, Antonio Negri eller den tredje toppfilosofen (vars namn jag redan har glömt) som gjorde det, utan en man direkt ifrån publiken, vilket docenten i estetik framhåller såsom ett utmärkt exempel på demokrati. Om ni vill veta min åsikt så tycker jag för min del inte att nackandet av hönan var någon speciellt viktig händelse på det förenade Tysklands och Europas nutidsfilosofiska arena utan helt enkelt ett tecken på vissa akademikers outsägliga enfald, vilket också upprörde mitt sinne. Några sidor ur Le bergsonisme. La fin d'une parade philosophique, en stridsskrift, som Georges Politzer gav ut år 1929 under pseudonymen Francois Arouet, hjäpte mig dock snart att återvinna den själsliga balansen. (Frid över den tänkares minne, som gav mig åter friden i mitt sinne.) Är skrivandet någonting mer än ett sätt att visa upp sig? Ja, förutsatt att man också tänker medan, och kanske redan innan, eller åtminstone efter det att man har skrivit. Och här måste jag medge, att jag inte ännu har sagt just någonting om Onkalo, ty att säga någonting i skrift, det bör som sagt vara att uttrycka sin tanke. Nåväl, skulle det vara en bra id´e att jämföra Onkalo med Platons grotta, den där vi okunniga människor befinner oss medan andra (vilka är de, förresten?) tågar förbi, vilket vi varseblir genom skuggbilder som deras siluetter kastar på grottans vägg? Ja, även så kan det hela fås att hänga ihop. Men Platon tänkte sig uppenbarligen vissa i och för sig utopiska utvägar under en överskådlig framtid (dåtid), t ex en stat som regerades av filosofer. Vi, däremot, måste tydligen vänta i hundratusen år innan vi får komma ut ur vår grotta. Och det är väl inte precis någon utopi att inspireras av även om den vore utopistisk? Vissa kärnbränslegömmare, bl a Runar Blomqvist som är kärnavfallsexpert på Geologiska forskningscentralen, hoppas och tror att det använda kärnbränslet ska visa sig vara av stort värde redan efter några decennier. Har vi egentligen någon annan möjlighet än att hoppas och tro med dem? Huruvida ovanstående förtjänar att kallas tankar eller bara är matta reflexioner under en het sommardag må förbli en öppen fråga.
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
08 August
2010 Kring Gordon Edwards' kritik (fallet med de 32 uttjänta ånggeneratorerna)
Goddag igen bästa redaktör! Bifogat material:
Klicka på bilden ovan för att ladda ner Gordon Edwards' kritik av
föregående artikelblock
1
2
3
4
5
6
7
8
[9]
10
11
12
13
14
15
följande artikelblock
01 October
2010 Mera blomlådekraftverk!
IT-jätten Adobe Inc installerade för ett par dar sedan ett dussin kraftverk av märket Bloom Energy server. De små energiservrarna (som ger 100 kilowatt per styck) ska fylla en tredjedel av huvudkontorets energibehov i Sunnyvale, Kalifornien.
|
|
Powered by COREBlog |
