Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ Snea figurer ]
Skaffa orden till biten: Peps Persson Droppen Urholkar Stenen (1976) 7 Vilddjurets tecken (Snea figurer) = Mark of the beast / P. Persson, P. Tosh

föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

07 February
2009

Gandhi stannade inte i Davos

[Snea figurer] 

Pekka Himanen förklarade igår för TV-intervjuaren i A-Zoom (programvärd: Jyrki Saarikoski), att "man måste delta i Davosforumet", eftersom så många av "de som besluter om världens affärer" (Ihmiset jotka päättävät maailman asioista) finns på plats just där.

Därpå fick tittarna se Himanen leda en av diskussionerna i Davos. Talarna prisade Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Desmond Tutu deltog personligen med en charmerande predikan.

Med anledning av inslaget från Davos kan noteras, att

  • Davosforumets deltagare innehar ämbeten. Gandhi hade inget ämbete.
  • Davosforumets deltagare har en massa pengar. Gandhi hade inga pengar.
  • Davosforumets deltagare är äregiriga. Gandhi sökte inte ryktbarhet.
  • Davosforumets deltagare leder militärindustriella komplex i sina respektive nationalstater. Gandhi ledde indierna till kamp för sin frihet med andliga vapen.
  • Davosforumets deltagare säger inte vad de gör och gör inte som de säger. Gandhi sade vad han gjorde och gjorde som han sade.


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

25 May
2009

Vår egen Kim Jong-il

[Snea figurer] 

I sin blogg Under ytan och i artikeln "Miljörörelsens förskingrade arv" upplyser Lasse Karlsson om de transnationella storföretagens förklädda intresse i de globala klimatfrågorna.

Det våras för det klimatindustriella komplexet, skriver han. Men kunde det inte vara riktigt bra med ett klimatindustriellt komplex? Tänk om detta skulle ta makten och pengarna av sin militärindustriella motsvarighet? Föreställ dig en ekologisk industri!

Dessvärre råder det överhuvudtaget inte något sådant motsatsförhållande. NATOs nya generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen ger ju faktiskt också ett och samma ansikte åt både det ena och det andra komplexet.

Medan samhället ytligt sett ägnar en stor del av sin uppmärksamhet åt klimatfrågan malar det militärindustriella komplexets kvarnar för fullt i det fördolda. Den 6-16 juni, dvs om mindre än två veckor ska NATO Response Force, den nya snabbinsatsstyrkan, testas i Norra Sverige. I övningen, som fått namnet Loyal Arrow, deltar ett par tusen soldater och 60 stridsflyg från (åtminstone) NATO-länderna USA, Storbritannien, Turkiet, Grekland, Spanien, Polen, Tyskland och Norge samt från två länder som fortfarande emellanåt påstår sig hålla fast sin militära neutralitet, dvs Sverige och Finland. Ett brittiskt hangarfartyg ska ta sig upp till "de internationella vattnen" utanför Luleå.

I Sverige har Loyal Arrow väckt en del debatt och protester, inte minst för att det är första gången som NATO för kommandot över en militärövning på svenskt territorium. Men också för att regeringen Reinfeld lät bli att informera riksdagens försvarsutskott, som fick reda på saken först i januari detta år, fast regeringsbeslutet om Loyal Arrow fattades redan 27 mars 2008, enligt vad försvarsminister Sten Tolgfors senare har berättat.

I Sverige har Nätverket NATO ut ur Sverige bildats i syfte att protestera mot och, om möjligt, störa genomförandet av Loyal Arrow. Ser till min glädje att Vänsterpartiet deltar i detta nätverk tillsammans med Svenska freds- och skiljedomsföreningen och andra. Kanske det när allt kommer omkring fortfarande finns en vänster? ("När man frågar mig om det fortfarande är meningsfullt att dela in partierna i vänster- och högerpartier, eller att tala om vänster och höger i politiken, slår det mig alltid att den som ställer frågan säkert inte är vänster", påpekade Emile-Auguste Chartier, alias filosofen Alain, år 1925, vilket kanske är rätt länge sen. )

I Finland råder s g s fullständig offentlig och officiell tystnad om Loyal Arrow - både på höger- och vänsterhåll. I mars noterade fredsforskaren Sia Spiliopoulou Åkermark i tidningen Nya Åland:

I den något begränsade finländska Nato-debatten nämns det sällan att Finland i stor utsträckning redan deltar i Nato-ledda operationer, har anpassat sin materiel och står berett att delta i Natos snabbinsatsstyrka, vilket blev allmänt känt i samband med Statsrådets redogörelse till Riksdagen i mars 2008 (SRR 1/2008 rd).

Den sk försvarspolitik som Finland, Sverige och det övriga Europa för idag är i första hand tänkt att utgöra ett försvar av USA. Det därför vi hör så lite kritik av och gör så lite motstånd mot missilskölden i Polen och Tjeckien, eller av de aktuella NATO-övningarna i Georgien eller Sverige. Vi, eller närmare bestämt våra politiska ledare uppfattar nämligen oss som en del av ett vidsträckt Västerland, vars egentliga militära bålverk är USA. Alltså gäller det framför allt att försvara USA eftersom vi just därigenom bäst försvarar också oss själva. Så tänker den finlandssvenske strategen Stefan Forss, så tänker Sveriges försvarsminister Sten Tolgfors, och i samma banor tänker numera även Frankrikes president, Nicolas Sarkozy. Att ledarna för de stater som frigjort sig från sovjetimperiet alltifrån Georgiens Mikeil Saakashvili till Estlands Toomas Hendrik Ilves med entusiasm ansluter sig till samma åsiktsriktning torde vara ganska uppenbart, och kanske också lättare att förstå än när västeuropéer gör det.

Idag utförde Nordkoreas armé uppenbarligen en underjordisk provsprängning av en atombomb i Hiroshimabombens storleksklass. Samma självgodhet, samma självbedrägeri, samma blindhet för skeendet som utmärkte de första reaktionerna på Hiroshima och Nagasaki (med några enstaka undantag, t ex Albert Camus och M.K. Gandhi) kännetecknar dagens presskommentarer om den nordkoreanska provsprängningen.

Kärnvapnen, eller rättare sagt uppfattningen om att kärnvapnen utgör ett försvar, är förvisso en av de stora samhällslögnerna, kanske den största av alla, eftersom konsekvenserna av denna lögn kan bli det definitiva slutet på historien. Le monde est ce qu'il est, c'est- à-dire peu de chose (Världen är vad den är, dvs inte mycket), inledde Albert Camus sin artikel i Combat 8 augusti 1945.

Secretary of Energy Steven Chu announced his department's budget requests for fiscal year 2010. Amid a lot of fanfare about renewable resources and sustainability was a Bush-like $6.4 billion for the National Nuclear Security Administration's continued work on nuclear weapons technologies, facilities, and designs.
antecknar Frida Berrigan i Foreign Policy in Focus, 8 maj; USAs nya militärbudget (för år 2010) upptar alltså 6,4 miljarder dollar enbart för utveckling av nya kärnvapen. Inte att undra på om Kim Jong-il & Co vill försvara sig. Att han och de vill ha samma storslägga att slå med förundrar sig inte heller särskilt många längre över.

Men jag fortsätter att förundra mig. Det är ju vi själva som väljer.


JAG VILL HA EN MAN SOM HAR DEN NUKLEÄRA MAKTEN, sade Nicolas Sarkozys fru Carla Bruni. ("Je veux avoir un homme qui a le pouvoir nucléaire.") Journalisterna i världspressen drog på munnen, men fransmännen instämde. De ville ha en man som har den nukleära makten!

Vissa män typ Nicolas Sarkozy har helt enkelt den nukleära makten. Vi andra står maktlösa. Det är inget man röstar om. Nicolas Sarkozy är vår egen Kim Jong-il. Read on.


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

27 October
2009

Snea journalister

Ekomaffian och de försvunna giftfartygen. Plutoniet i Cadarache. Euratom och det svenska uranet
[Snea figurer] 

Si può essere favorevoli, si può essere contrari: l’unica cosa certa è che con il "nucleare" avremo sempre più a che fare nei prossimi anni. - La voce dell'Emergenza [Man kan vara för, man kan vara emot: det enda som är säkert är att vi kommer att ha allt mer med "kärnkraften" att göra under de närmaste åren -- Nödfallsrösten]
Det här kanske gäller just dig, ifall du råkar vara journalist på Sanoma Oy eller något annat ledande mediaföretag. Då tänker jag på sådana saker som nyligen har passerat. Passerat är rätta ordet, ty journalisterna uppmärksammade dem inte och därmed fick publiken, allmänheten, inte heller reda på dem. Sakerna bara passerade.

Om det intresserar herrar och damer journalister så kan jag skicka några utvalda länkar och bistå med översättning från italienskan. Mot betalning i så fall. Ni får såvitt jag begriper också lön för era jobb till och med i sådana fall som dessa då ni smiter från era uppgifter.

Det är inte längre bara politikerföraktet som breder ut sig. Journalistföraktet växer också.

___

... utdrag ur ett brev till några vänner:

Hej!

Då jag inte inte hört av er förmodar jag att vi måste uppskjuta S:s planerade besök till någon gång på vintern. Skrinlägga planen är förstås omöjligt så länge atomindustrins renässans inte har stoppats. Har ni förresten följt med historien om de trettiotvå navi da perdere, skeppen, som under åttio, nittio och (?) tvåtusentalen har sänkts i Medelhavets djup med den kalabriska maffians benägna hjälp? Dessa skepp fraktade giftigt avfall, inklusive radioaktiva atomsopor. Man skulle ju vilja veta vem som betalade n'drangheta för att utföra miljöbrotten. För ekomaffian är hanteringen av kärnavfall och andra giftsopor en business i miljardklassen. Närmare bestämt vilka kärnenergibolog och regeringar är involverade utom de italienska? Den tryckta pressen och televisionen undviker nogsamt denna historia men på internet finns en del dokumentation att tillgå.

Det bortglömda plutoniet, som häromdagen upphittades i Cadarache (22-39 kg -- man vet tydligen inte så noga; se Radio France Internationals lilla notis; samt kommentar från Greenpeace och bakgrund från WISE), väcker återigen frågan om Euratom-avtalets framtid. Cadarache är nämligen också "the designated site of the future international tokamak fusion power reactor ITER. This was decided in a final meeting in Moscow on June 28, 2005" (Wikipedia) och därmed en av de viktigaste platserna i EU:s och Euratoms aktuella kärnstrategi.

Det ovannämnda Euratomavtalet från år 1957 är grundstenen i EU:s atompolitik. Dess huvudsakliga syfte är att främja kärnenergins sk fredliga användning. Med facit i handen kan vi konstatera, att Euratom-avtalets parter har misslyckats kapitalt i förverkligandet av denna avsikt. Kärnvapnen sprider sig till allt fler länder och den fredliga atomkraftens väg kantas av skandal efter skandal. Euratomavtalet har kort sagt visat sig vara ett historiskt misstag, une erreur historique! Det borde skrotas. EU bör få ett nytt grundfördrag om den nukleära teknologins användning vari stipuleras om kärnvapnens avskaffande och kärnkraftverkens avvecklande.

___

Lasse Karlsson noterar för sin del i sin Dagbok mot atomkraft:

Diskussionen om det svenska uranet går vidare. I kväll når frågan Studio Ett i Sveriges Radio och har därmed på allvar blivit en nationell angelägenhet för medierna.

Också frågeställningen har vidgats. I fredags sa Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, att det kommunala vetot inte är värt ett ruttet lingon:
Överstatligheten tar över..... För det första handlar det om det Europaatomavtal som finns i dag och som gäller för hela EU-området....Men det som definitivt kommer att sänka det kommunala vetot är Lissabonfördraget.


____

Not in my backyard? Läs mera på finska, där: Ranuasta Arevaan, Agadezista Olkiluotoon.


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

10 December
2009

Verklighetens folk

[Snea figurer] 

Saxat ur Österbottens Tidning:

Fackcentralerna och flera arbetsgivarorganisationer önskar i ett öppet brev riktat till Vanhanen att Finland bygger tre nya kärnkraftverk.
I ett öppet brev riktat till statsminister Matti Vanhanen (C) och näringsminister Mauri Pekkarinen (C) önskar bland annat Finlands Näringsliv EK, att det ges tillstånd för byggandet av tre nya kärnkraftverk. Förutom EK, Centralhandelskammaren och Finlands företagare har bland andra Fackföreningscentralerna FFC, STTK och Akava även skrivit under brevet. Fackcentralerna representerar arbetare, tjänstemän, och akademiker. Sammanlagt representerar de 2,2 miljoner finländare. Till EK hör i sin tur 125000 medlemsföretag. [...]


Anmärkningsvärt är, att också Lantbrukarcentralen har sällat sig till de allra varmaste kärnkraftsivrarna som absolut vill se tre nya kärnkraftverk köras igång i Finland. Också i Finland har lantbrukarna och dem närstående centerpartiet (C) under en längre tid varit emot eller åtminstone inte aktivt för kärnkraft.

Samtidigt som facket överlag drabbas av denna specifikt finländska kärnkraftsmani, föreslår en fd hög funktionär i Metallarbetarförbundet att socialdemokraterna borde utse Timo Soini till sin nästa presidentkandidat. Timo Soini är mycket jovialisk och populär som person, men han är, som du vet, ordförande för det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna. Som redan partiets namn indikerar står detta parti inte precis för arbetarrörelsens traditionella proletära internationalism utan för främlingsfientlighet och en trångsynt finskhetsnationalism. Reaktionen sticker dessvärre upp sitt fula huvud på många håll i världen och ingår förbund med de mest huvudlösa teknokraterna bland ingenjörer och industrichefer, som vill genomdriva kärnkraftens renässans och en fortsatt hejdlös finansglobalisering enligt nyliberala riktlinjer. Om jag har förstått rätt så kallas denna amalgam av reaktonära nationalister, kärnkraftsförespråkare och anhängare av "kriget mot terrorism" i Sverige för "verklighetens folk". Detta "verklighetens folk" tror sig leva under en överhet bestående av en radikal kulturelit. Men i verkligheten har ledarna för "verklighetens folk" övertagit makten i samhället och är redan på väg att befästa den. De har välkända namn som Sarkozy, Berlusconi och Vanhanen.

För övrigt har jag skrivit en kommentar på engelska till Klimaforum09:s draft declaration och parollen för den stora demonstrationen 12 december (i övermorgon) i Köpenhamn. Här.

Med vänlig hälsning,
Mika


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

12 December
2009

Verklighetens skugga

Forts. av föregående ämne
[Snea figurer] 

"Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?", frågar Jesus sina lärjungar och alla andra som samlats för att lyssna på honom (Markus 8, Bibeln 1917, enl Projekt Runeberg). Men i min version av Nya Testamentet, som jag inhandlade på 1980-talet innan jag första gången reste till Kanarieöarna, står det så här: "Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?"

Endel förklarar nyöversättningen med att människan är en psykosomatisk helhet. I bibeln står ofta delen - alltså själen eller kroppen - för hela människan, påpekar de. Eventuellt har översättaren tänkt i den riktningen och sålunda kommit fram till uttrycket "betala med sitt liv".

Finskans "mitä se auttaisi vaikka ihminen voittaisi omaksensa koko maailman mutta saisi sielullensa vahingon" förefaller däremot vara en bokstavlig översättning från den översättning till latin, som Hieronymus gjorde (utifrån det grekiska originalet) på 380-talet och som munken Beda sedermera omarbetade i början av 700-talet:

quid enim proderit homini si lucretur mundum totum et detrimentum faciat animae suae.
(Ordalydelsen är densamma i Nova vulgata utgiven av katolska kyrkan år 1979.)

Översättningsfrågan leder förstås över i filosofiska och teologiska spörsmål.

Igår förekom psykiatern Robert Jay Lifton i en TV-dokumentär om klimatförändringen. Han talade om vår rädsla. Denna ligger som en skugga under allting (under våra själar och våra liv, kunde man tillägga). Orsaken till vår rädsla är vårt djupt liggande medvetande (undermedvetna?) om att vi nu kan göra det som vi tidigare trodde att endast Gud var i stånd till, nämligen att förgöra hela världen.

"It is a shadow underneath everything", sade Lifton.

Dixi et salvavi animam meam, avslutade ... Karl Marx sin kritik av socialdemokraternas Gotha-prgram (vill jag minnas).

Med vänlig hälsning,

Mika

PS Man borde göra som Tolstoj och äntligen ta itu med att lära sig grekiska: τί γὰρ ὠφελεῖ ἄνθρωπον κερδῆσαι τὸν κόσμον ὅλον καὶ ζημιωθῆναι τὴν ψυχὴν αὐτοῦ . - Här kommer ytterligare en reflexion kring Liftoncitatet:
One reaction people may have to extreme mental pressure is the blunting of their sensibilities, through unconsciously (or by volition) diminishing their capacity or inclination to feel; a blocking of feelings, images, or both. Psychiatrist Robert Jay Lifton calls this “psychic numbing.” This reduced emotional responsiveness to overwhelming experiences “is a very basic tendency of human reaction toward threat, particularly when that threat is vast, ultimate, and yet so technologically distanced as to become unreal.” In a recent interview for Johan Söderbergs film Planet (2006), Lifton speaks particularly about numbing in the context of man- induced global warming. He maintains that humans share a profound fear, even a terror, of destroying the human habitat with our own technology, by our own hand, and to no purpose. That kind of fear, he asserts, enters into religious areas, because we now know that we can do what in the past only God could do, which is to destroy the world. According to Lifton, nothing that we do in the world is entirely free of this fear: “It is a shadow underneath everything.”
(quoted from: Jan van Boeckel : "Arts-based Environmental Education and the Ecological Crisis: Between Opening the Senses and Coping with Psychic Numbing", in Drillsma-Milgrom, B. & Kirstinä, L. (Eds.) Metamorphoses in children’s literature and culture. Turku, Finland: Enostone, 2009, pp. 145-164 , http://www.naturearteducation.org/Articles/Arts-based%20Env.%20Education%20and%20the%20Eco-Crisis.pdf ,accessed 12 December 2009.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

04 February
2010

Puh-björnen

[Snea figurer] 

Milne skrev och Shepard illustrerade två Nalle Puh-böcker. Åttio år senare har David Benedictus skrivit och Mark Burgess illustrerat "en fortsättning". På frågan: Vem skrev Nalle Puh? kan man alltså hädanefter svara: Benedictus. Borde man också ge vissa målare licens och monopol på att göra äkta förfalskningar av klassiska tavlor? Några nigerianska affärsmän haffades nyligen för sedelförfalskning. De försvarade sig med att *deras* förfalskningar minsann var lika välgjorda och äkta som som de andra sedlarna. Jag tycker nästan att det ligger någonting i *deras* argument. Fortsättningen på de två ursprungliga Nalle Puh-böckerna heter "Return to the Hundred Acre Wood". Den skulle bli en stor säljframgång, men Publishers Weekly 25 Jan 2010, rankar i sin "The 2009 Cuffies"-spalt boken som "Most Disappointing Book (in Terms of Sales)". Det anses att "The Hundred Acre Wood changed too much and lost its magic". Det är tydligen inte lätt att skriva äkta Nalle Puh-böcker. För övrigt har jag skaffat mig Nalle Puh på latin. Få se om del III också kommer på latin. Jag tror inte det.


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

22 March
2010

Hur undvika att hata och förakta? (Predikan)

[Snea figurer] 

Hur undvika att hata och förakta dessa affärsmän, bankirer, politiker, tjänstemän, forskare, experter, specialister, journalister, fackföreningsmän, män och kvinnor, som driver fram "kärnkraftens renässans" (byggandet av nya kärnkraftverk och ersättandet av gamla med nya, större och modernare; jfr det aktuella svenska regeringsbeslutet; se även Lasse Karlssons kommentar till beslutet här) samt den fortsatta utvecklingen av och miljardsatsningarna på nya eller moderniserade nukleära massförstörelsevapen i åtminstone USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Indien, Pakistan, Kina, Israel och antagligen även Iran?

Ja, mina vänner, jag finner all anledning att bunta ihop er, som stöder den så kallade fredliga kärnkraften med er andra, som stöder bevarandet, upprätthållandet och moderniseringen av de militära nukleära vapensystemen. Ni är av samma skrot och korn och konsekvenserna av era handlingar är i vilket fall ödesdigra.

Slavar under kapitalackumulationen och det militär-industriella-akademiska komplexet! Tillväxtfanatiker! Snea figurer personifierade i våra politiska ledare typ Matti Vanhanen, Maud Olofsson, Silvio Berlusconi och Nicolas Sarkozy. Ni vågar inte hålla era ögon öppna. Kanhända lydde ni ert samvete under några ungdomsår, såsom baronessan Catherine Ashton, en gång Campaign for Nuclear Disarmaments kassör, som nyligen uttalade sig om denna rörelse för nukleär nedrustning, att dess strategi (dvs nukleär nedrustning, vilket ju är CNDs strategiska mål) inte längre är "lämplig" eller "tillbörlig" (hon använde ordet 'appropriate'; jfr artikeln New EU foreign chief distances herself from anti-nuclear past).

Det är det jag menar med att ni sticker huvudet i busken. I er feghet skjuter ni era onda aningar åt sidan. Ni har visserligen hört talas om maffian, oligarkerna, triaderna och vår tids "brottslighet utan gränser" (titeln på en bok av Misha Glenny). Och ni inser helt säkert det omöjliga i att rasera tre skyskrapor till grunden med två passagerarflygplan. Men ni föredrar att leva i era lögner och illusioner. Ni går alltså på med att producera era fissionsprodukter och ert plutonium som om ni hade kontroll över vad ni kallar den hållbara utvecklingen under de närmast kommande hundra tusen åren. Hur gick det förresten med plutoniet, man vet inte riktigt hur många kg, som Areva och le Commissariat à l’énergie atomique (CEA) "glömde" i Cadarache?. Det har ni tydligen lyckligen "glömt" för er del. Det är svårt att komma ihåg sådant då man -- liksom Mikko Leisti med sin vision av Helsingfors centrumbibliotek -- ständigt vill skynda sig att vara "världsbäst", dvs att blint följa den rådande, tragikomiska (särskilt i små länder typ Finland) konkurrensideologin. Tyvärr är det precis denna er "glömska" som gör att vi alla tvingas att leva i en vaihingersk als ob-värld, som dock är långt mer skrämmande än universitetsfilosofens trygga elfenbenstorn.

Ni med era gröna motorvägar! Det är ni som ytterst bär ansvaret för världens nuvarande ca 26.000 kärnstridsspetsar. Och vad tänker ni göra med dem? Jo, ni har uppenbarligen för avsikt att modernisera dem och att ytterligare komplettera dem med nya GNR-vapen. GNR står för genetik, nanoteknik och robotik.

Tror ni verkligen, att ni med era drones -- som testas på övningsfältet Rovajärvi i finska Lappmarken -- och era kommande nya vapensystem kan utrota vad ni kallar "terrorism" och skapa vad ni så gärna pratar om men så sällan gör, dvs "fred"? Slår det er aldrig, att obemannade bombflygplan (dvs drones) är "terrorismens" själva kvintessens och det således är ni själva som är de verkliga "terroristerna" här på vår jord?

Mina vänner, jag upprepar: Vi vill -- och efter år 1945 måste vi -- välja ickevåldets väg. Medlet anger riktningen mot målet. Och ickevåld förutsätter denuklearisering.

Fd presidentakandidaten Ségolène Royal skriver till fd presidentkandidaten Jean-Marie Matagne, den 18 mars 2010:

la dénucléarisation de la planète, une vision que je partage" (denukleariseringen av planeten är en vision som jag delar)

Läs Matagnes och Royals brevväxling (på franska här; på engelska här) och betänk M.K Gandhis uppmaning: Var själv den förändring som du vill se i världen. Amen.


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

06 May
2010

Androiderna kontrollerar sina vapen

[Snea figurer] 

“Nu är jag väldigt förundrad, jag har aldrig i mitt liv varit så förbluffad. Jag förundrar mig över människan, som både kan spela trollflöjtoch tillverka missiler. Vad är hon egentligen för någonting? Hurdan är hon? Och om jag börjar få kortare näbb, som det känns ibland, om mina fötter smalnar och mina fjädrar faller av, om jag en dag får ett riktigt människoansikte, kommer jag då att bli likadan?”
säger Pelikanen i Leena Krohns bok Ihmisen Vatteissa (Tammi 1976; cit enl Thomas Warburtons översättning; I människokläder, Fri Press 1989). Boken har nyligen utkommit på koreanska och Leena Krohn själv har fått inbjudan till Young Korean Writers Festival. I egenskap av Leenas man reser också jag idag till Seoul.

Enligt hörsägen behöver man, för att göra sig hörd i Seoul, en 3G-telefon för annars lär man inte kunna ringa sina närmaste ifall man eller de tappar bort sig eller dem. Det föll sig då naturligt att skaffa sig en sydkoreansk Samsung Galaxy med Googles operativsystem Android, som är byggt med öppen källkod.

Den är djävligt fin. Men igår, när jag med hjälp av mobiltelefonens inbyggda Google Maps för första gången tog en titt på centrala Seoul ur satellitperspektiv och räknade antal körfiler på stadens största trafikstråk, erinrade jag mig tyvärr att jag före avresan har lovat skriva en artikel för Fredsposten om läget beträffande vapenkontroll och nedrustning.

Här finns faktiskt flera samband. Korea, för det första, eftersom läget där är särskilt spänt. Ja, på sätt och vis verkar andra världskriget, eller åtminstone det kalla kriget mellan kommunismen och kapitalismen, aldrig ha tagit slut på den koreanska halvön. Och för det andra, satellitperspektivet, aktuellt även för oss i Europa bl a genom NATO:s planer på att bygga en heltäckande europeisk missilsköld fram till 2018. Förevändningen för missilskölden är att den skydda oss ifrån iranska kärnvapenangrepp, men i realiteten handlar det uppenbarligen om lönande investeringar och således helt enkelt om att förtjäna ordentligt med pengar.

Missilförsvaret är en av det militär-industriella-akademiska komplexets största guldgruvor vid sidan av flygindustrin och kärnvapnen. En outsinlig guldgruva, dessutom. Ty hur många miljarder man än satsar på rymdförsvaret kan vi ju aldrig vara riktigt säkra på att det verkligen fungerar ifall Persiens främsta ballistiker nu skulle ha råkat pricka in oss på sina Google Maps. Android-systemet i min nya telefon verkar för övrigt inte klara av att visa Youtube-videor. Det borde uppdateras till nyaste versionen. Så även våra antiballistiska robotars operativsystem.

Raytheon, General Electric, Boeing, Northrop Grumman och Science Applications International Corporation (“A Fortune 500 company”) med flera bygger sedan länge ett missilförsvar för att garantera även amerikanarnas säkerhet. Dock har Ryssland bevisligen (i motsats till Iran) tusentals atommissiler. Det säkra missilförsvaret är kort sagt en myt och det vet vi alla, eftersom vi är människor och då ju människan är en tänkande varelse. Men för krigsindustrins finansiärer och profitörer är denna myt så till den grad lönsam, och för politiker och fackbossar tycks den skapa så mycket sysselsättning och ekonomsik tillväxt, att den i tidningspressen i stället brukar beskrivas som vapenkontroll.

Vapenkontroll kunde definieras såsom stormaktregeringarnas gemensamma ansträngningar att bygga ut ständigt nya massförintelsesystem och luftstridskrafter med därtill tillhörande missilförsvar, spionsatelliter och underrättelsetjänster. Det är det de håller på med just nu i New York på mötet om ickespridningsavtalets (som egentligen borde kallas för spridningsavtalet) förnyande. Vad de säger och lovar är en sak. Vad det ständigt växande antalet miljoner och miljarder i militärbudgetarna uttrycker kommer emellertid betydligt närmare sanningen.

Nu har visserligen president Obama sagt att USA går in för en värld utan kärnvapen. Men: “Samtidigt som president Barack Obama uppmanar världen att skrota kärnvapnen satsar han miljarder på att utveckla nya supervapen som kan säkerställa USA:s militära övermakt i en kärnvapenfri värld”, som det stod i Hufvudstadsbladet 24 april. Det nya systemet kallas för Prompt Global Strike, vilket Hbl glömde att nämna men som är bra att veta, eftersom Google och Wikipedia ju snabbare hämtar fram relevant bakgrundsinformation och färska nyheter bara man förstår att använda rätt sökord. Prompt Global Strike går helt enkelt ut på att slå till var som helst och vem som helst på jordklotet lika plötsligt som man hade kunnat nå dit eller dem med sina atombomber. Fast denna gång planerar man alltså att lämna kärnstridsspetsarna hemma, eller under IAEA:s kontroll (det anrikade uranet kan nämligen komma att behövas i kärnreaktorer). I stället utrustas missilerna med helt vanliga, konventionella bomber.

Då jag övade mig på att leta efter lämpliga mål i Seoul i min nya mobil slogs jag i alla fall av en obehaglig insikt. Hur ska den som plötsligt upptäcker på sin radar att några vanliga, konventionella bomber redan är på väg kunna vara alldeles säker på att de verkligen är det?

Nej, vapenkontroll är inget att hoppas på men kanske Google och Android är det? Google har ju som motto att inte göra illa - Don't do evil. Androider är å andra sidan inte helt mänskliga. Men kanske det går upp ett ljus också för androiderna då de upptäcker, att vapenkontroll är ute? Att ensidig nedrustning är det enda som gäller!

Mikael Böök Lovisa


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

29 September
2010

En whistleblower i Sibbo

Raimo Laakia avslöjar att de Gröna skyddar brott mot den offentliga ekonomin
[Snea figurer] 

uppdaterad 30.9. Raimo Laakia, grön suppleant i Sibbo kommunfullmäktige, har bidragit till att avslöja korruptionen i samband med finansieringen av kommunens ishall. De Gröna i Sibbo har fråntagit honom hans partimedlemskap och utestängt honom från partiets nättjänster.

Bakgrund Det var en gång några sibbobor, som ville ha en ishall. Men de lyckades inte uppbåda tillräckligt stöd för saken bland kommunens beslutsfattare. Att bygga en ishall kostar minst ett par miljoner euro. Var skulle man ta pengarna?

Då dök en rik man upp. Han lovade donera 600 000 € till ishallsbygget.

Nu tände också beslutsfattarna: genom sponsoreringen skulle man få ihop den grundplåt som behövdes för att utverka statsbidrag. De kapital som ytterligare behövdes kunde man låna. Så skulle man få en "gratis ishall".

Rikemannen, som heter Stig Lival, ställde ett antal finurliga villkor för projektets förverkligande och tidtabell samt för ägoförhållandena i ishallen när projektet väl rotts i hamn.

Livals villkor uppfylldes till punkt och pricka. Men när ishallsbygget väl kommit igång med hjälp av statens och kommunens startkapital meddelade mannen, att han inte tänkte betala.

Ishallens tillskyndare verkade inte alls förvånade. De satte genast igång med en kampanj för att få kommunen att garantera ytterligare lån. Och garantin måste naturligtvis beviljas, eftersom kommunen knappast kunde lämna ishallsbygget på hälft.

Numera står hallen klar för användning. Ja, man skrinner på isen.

Några skattebetalare har visserligen försökt uttrycka sitt missnöje i lokalpressen. Å andra sidan har ordföranden för kommunens styrelse, som också råkar leda ordet i ishallsbolaget, tyckt att det är fint att barnen får åka skridsko.

Rikemannen har emellertid hållit tyst.

Men Raimo Laakia, som misstänkte brott mot den offentliga ekonomin, förde saken till polisen, Helsingfors förvaltningsdomstol och statens revisionsverk.

I sin skrivelse till Helsingfors förvaltningsdomstol 23.3.2009 hänvisade Raimo Laakia till strafflagens 29 kapitel, femte paragrafen om subventionsbedrägeri. Paragrafen lyder i sin helhet som följer:

Om någon

1) till den som beslutar om subventioner lämnar en oriktig uppgift om en omständighet som är ägnad att väsentligt påverka möjligheterna att få en subvention eller dess belopp eller villkoren för den eller hemlighåller en sådan omständighet, eller
2) inte meddelar en sådan förändring i förhållandena som väsentligt påverkar möjligheterna att få subventionen eller dess belopp eller villkoren för den och som mottagaren i samband med subventionsbeslutet eller annars särskilt har förpliktats att anmäla,

och därigenom bereder eller försöker bereda sig eller någon annan ekonomisk vinning, skall han för subventionsbedrägeri dömas till böter eller fängelse i högst två år.
(cit enl www.finlex.fi/sv/laki/alkup/1998/19980814)
Enligt vad Laakia uppger på sin webbsida meddelade kommunstyrelsens ordförande privat, att han, Laakia, inte skulle ha någon framtid i Sibbopolitiken ifall han inte drog tillbaka sina besvär.

Ordförande i Sibbos kommunstyrelse, Eero Seppänen, är valombudsman i den lokala politiska rörelsen Vårt Gemensamma Sibbo. I egenskap av styrelsordförande i Sipoon Jäähalli Oy - Sibbo ishall Ab var det också Eero Seppänen själv som 1.2.2009 undertecknade ansökan till Sibbo kommunstyrelse om garanti för ett lån på 1 miljon €, som ishallsbolaget ansåg sig behöva för slutföra bygget.

Eero Seppänen har angripit Raimo Laakia i offentliga uttalanden och ishallsbolaget har krävt Laakia på över 10 000 € i skadestånd för att han besvärade sig till Helsingfors förvaltningsdomstol efter det att Sibbo kommunfullmäktige hade beviljat lånegarantin 2.3.2009. Domstolen förkastade emellertid ishallsbolagets skadeståndskrav och Laakias besvär behandlas fn i Högsta förvaltningsdomstolen.

Även Sibbo Grönas ordförande, som hette Henrik Möller (nuv. ordf. heter Rauno Haapaniemi), gick till offentlig attack mot sin whistleblower till partikamrat, dvs Raimo Laakia.

De Gröna nöjde sig som sagt inte med att debattera och kritisera Laakia, utan de uteslöt honom också ur partiet och avstängde honom från partiets nättjänster.

Ordförklaring: när brittiska polismän observerade, att någon höll på att begå ett brott, brukade de blåsa i sina visselpipor. Därav ordet och begreppet "whistleblower", vilket avser "en person som anmäler brott, korruption eller andra oegentligheter, och som i vissa fall löper risk att straffas för detta. Straff kan vara att åtalas för förtal eller - om beskyllningen är riktad mot den egna arbetsgivaren - att bli avskedad eller omplacerad" (Wikipedia).

Min kommentar: det här fallet är av ganska stort allmänt intresse. Genom att studera detta slags lokala processer kan man lära sig mycket om om vad pengar egentligen är, och om hur rika människor och banker hopar kapital genom att bryta, om inte direkt mot lagens bokstav, så åtminstone mot dess anda. Fallet belyser också de Grönas deprimerande utveckling från en medborgarrörelse bestående av gräsrotsaktivister och whistleblowers typ Raimo Laakia till ett korrumperat, statsbärande politiskt parti typ Samlingspartiet, Centern, Socialdemokraterna och Svenska folkpartiet. En av historiens ljuspunkter är att fallet har tagits upp av nya politiska gräsrotsrörelser typ Piratpartiet, som förhoppningsvis kommer att öka sitt understöd genom denna typ av avslöjanden (jfr Petri Lagus' intervju med Raimo Laakia på Bambuserkanalen H2O Salo).

Slutsats: Det gäller att föra utredningen av ishallsbygget i Sibbo vidare så att de som eventuellt har gjort sig skyldiga till brott mot den offentliga ekonomin kan ställas inför rätta. Till att börja med kan man, som jag nyss gjorde, skriva under på adressen: http://www.adressit.com/laakia.


föregående artikelblock  1   2   [3]   4   5   följande artikelblock

16 June
2011

Vad varje demonstrant bör veta

[Snea figurer] 

Mediebilden av de stora demonstrationerna mot nyliberalismen och sparpaketen ger vid handen att folket på gatorna på det stora hela är vänligt sinnat men att det tyvärr finns små grupper av bråkmakare som förstör allt för de andra som egentligen är snälla. Om man klickar på den nedanstående bilden (efter att ha funderat på hur snäll han ser ut ) ger Youtube-videon, som bilden är tagen ur och som den är länkad till, en annan bild av orsaken till bråket.

 

Uppdatering 20.3.2012. Youtube-videon, som ovanstående bild länkar till, är en ny version med undertexter. Den äldre versionen, som fanns på adressen http://www.youtube.com/watch?v=YcmvzRvsf8g, är inte längre tillgänglig. Detta förklarar skillnaden i antalet tittare på den äldre respektive den nyare versionen.


Prev  1   2   [3]   4   5   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23