Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ Snea figurer ]
Skaffa orden till biten: Peps Persson Droppen Urholkar Stenen (1976) 7 Vilddjurets tecken (Snea figurer) = Mark of the beast / P. Persson, P. Tosh

föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

20 July
2011

Om uthyrningen av läroböcker till de studerande

betraktad ur den nya bibliotekariens synvinkel
[Snea figurer] 


SEATTLE, Jul 18, 2011 (BUSINESS WIRE) -- (NASDAQ: AMZN)--Today, Amazon.com announced the launch of Kindle Textbook Rental--now students can save up to 80% off textbook list prices by renting from the Kindle Store. Tens of thousands of textbooks are available for the 2011 school year from leading textbook publishers such as John Wiley & Sons, Elsevier and Taylor & Francis. Students can find details about the program at www.amazon.com/kindletextbooks.


Hej!

Amazon är en försäljningsorganisation. De säljer böckerna. Amazon har inte producerat böckerna. Böckerna är inte deras produkter. Så att när Fredrik Larsson skriver att ingen i princip kan ge bort sin produkt och överleva så är det inte helt relevant i det här fallet.

Läroboksförfattarna, som har producerat böckerna, kan förresten visst ge bort sina produkter till förlagen att förtjäna pengar på, och detta är också vad författarna i stort sett gör.

Läroböckerna som nämns i pressmeddelandet från Amazon är skrivna för studerande vid amerikanska universitet och högskolor, av deras professorer och lärare. Kanhända har förlagen också utbetalat honorar för manus, men sådana honorar är peanuts i jämförelse med de månads- eller projektlöner som bildar universitetsfolkets egentliga utkomst. Amazons marknadsekonomi och författarnas hushåll bildar alltså två rätt så separata världar.

Ordet försäljningsknep är däremot väl valt. Som sagt, Amazon är en bokhandel -- allt vad de gör går ut på att maximera vinsten på sin bokförsäljning. Det är bara försäljningsknep från början till slut! Amazon försöker vara alla till lags och insmickrar sig hos alla för att höja sina försäljningssiffror. Däremot ska man inte vänta sig att Amazon försvarar friheten, freden, demokratin och bildningen. Vi minns hur Amazon behandlade WikiLeaks! I det fallet föredrog Amazon att tjäna de mäktiga, dvs statens regering, som s a s utgör Amazons stabilitetsgarant. Bokmarknaden är ju vad sociologerna kallar en social konstruktion. För att den ska fungera måste vissa allmänna villkor uppfyllas och upprätthållas.

Till dessa villkor hör, att man fortsätter utlåningen av böcker också när böckerna blir eböcker. Men det är övergående. Amazons försäljningsknep blomstrar bara under en liten övergångsperiod. Hela konceptet om utlåning av eböcker är förvirrat. Whispersync låter visserligen snofsigt och det fungerar också magiskt i iPaden men det är ändå bara en mystifiering av någonting som varje datoranvändare vet är mycket enkelt: att kopiera en datafil. Nå, enkelt och enkelt -- datorerna är kanske inte så värst "enkla". Men hur man än vrider och vänder på det hela är "kopiering" någonting av det mest triviala som finns och försiggår inne i datorerna och mellan datorerna i det stora biblioteket internet. Att sedan försöka få det till att man "lånar" eller "hyr" i stället för att man "kopierar" är verkligen snett.

Ja, människorna älskar att låta sig duperas av allehanda marknadsgycklare!

Men nu ska jag avsluta mitt brev, önska alla kloka bibliotekarier en skön sommarsemester och återgå till läsningen av R David Lankes intressanta lärobok "Atlas of New Librarianship"!

Mikael


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

04 November
2011

Amazon börjar låna ut e-böcker. Vad gör bibliotekarierna?

Vem äger vad vi läser (4)
[Snea figurer] 

I ett pressmeddelande från Amazon Incorporated heter det:

"Nu kan premiummedlemmar i Amazon välja mellan tusentals boktitlar att låna utan kostnad — inklusive mer än 100 aktuella och tidigare bästsäljare från New York Times — så ofta som en bok i månaden och utan återlämningsdatum. Böckerna kan lånas och läsas på alla Kindle E Ink och Kindle Fire läsplattor".
Problemet är att "utlåning av e-böcker" är en synnerligen suspekt verksamhet.

Ifall också bibliotekarierna låter sig luras att "låna ut e-böcker" (såsom redan tycks vara fallet) så kommer de utan tvivel att bli utkonkurrerade av Amazon och dess likar, dvs av affärs- och handelsmän för vilka böcker och bibliotek enbart är ett sätt att tjäna pengar och ackumulera kapital.

"Utlåning" av e-böcker är tekniskt bedrägeri, eftersom en ny kopia av e-boken uppstår bokstavligen varje gång den läses. För att kunna "låna ut" e-böcker måste man bygga upp en skenvärld som motsvarar den nutida finanskapitalismens "derivat".

För firmor av typen Amazon är "utlåningen" av e-böcker bara ett smart sätt att samla in information om kunderna och deras läsvanor (Om detta, se t ex Fleischer, R.: Boken & biblioteket, bd 1, s 31). Denna information möjliggör sedan effektivare marknadsföring av böcker, e-böcker och andra varor. Med andra ord är "utlåningen" av e-böcker i första hand ett sätt för dessa firmor att konkurrera ut varandra. Ifall biblioteken accepterar "utlåningen" av e-böcker får de nöja sig med att agera skyltfönster åt "innehållsindustrin". Ska vi verkligen låta informationsbaronerna inhängna och äga vad vi läser? Vore det inte bätre att biblioteken ägde böckerna, inklusive e-böckerna?

uppdaterad kl 15.15.
publicerad i Hbl 11.11.


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

07 December
2011

The Spy Files från WikiLeaks

Översättning av ett pressmeddelande
[Snea figurer] 

WikiLeaks tycks fortsätta att publicera viktiga dokument om bland annat regeringarnas maktmissbruk. Nedan min översättning till svenska av WikiLeaks pressmeddelande om The Spy Files (Spionfilerna). WikiLeaks pressmeddelande står att läsa på sidan http://wikileaks.org/the-spyfiles.html. Jag har i första hand gjort översättningen för att läsa igenom meddelandet med eftertanke. Sprid den gärna vidare.

Massavlyssning av hela befolkningar är inte bara en realitet utan det rör sig om en hemlig ny industri som spänner över 25 länder.

System för massavlyssning låter kanske som en Hollywoodsaga, men sådana system är redan en del av vår verklighet. Systemen levereras av en en lång rad företag till västliga underrättelsetjänster som bland annat har till uppgift att övervaka "politiska motståndare". Wikileaks började idag släppa en databas med hundratals dokument från så många som 160 entreprenörer i övervakningbranschen.

Wikileaks har samarbetat med Bugged Planet och Privacy International, samt med mediaorganisationer från sex länder - ARD i Tyskland, The Bureau of Investigating journalism i Storbritannien, indiska The Hindu, italienska L'Espresso , OWNI i Frankrike och Washington Post i USA för att kasta ljus över denna hemliga industribransch, som har vuxit kraftigt sedan 11 september 2001 och som omsätter miljarder dollar årligen. Wikileaks har släppt 287 dokument idag, men Spy Files-projektet fortsätter. Ytterligare information kommer att släppas ännu denna vecka och i nästa år.

De internationella övervakningsföretagen har sina hemvister i tekniskt avancerade länder men säljer sin teknologi till alla länder. Denna industrigren är praktiskt taget oreglerad. Underrättelsetjänster, arméer och polismyndigheter kan i all tysthet och hemlighet och i massiv skala avlyssna samtal och ta över datorer utan bistånd eller information från teleoperatörerna. Ifall användarna bär med sig mobiltelefoner kan deras fysiska positioner spåras även om telefonerna är ställda i viloläge.

The Spy Files handlar inte bara om "goda västländers export till dåliga u-länder". De västerländska företagen säljer också ett brett sortiment av övervakningsutrustning till västerländska underrättelsetjänster. I spionromanerna brukade man få läsa om hur t ex brittiska MI5 avlyssnade en eller två intressanta personers telefonsamtal. Men under de senaste tio åren har system för urskillningslös massavlyssning blivit norm. T ex företaget VASTech säljer i hemlighet utrustning för att permanent spela in telefonsamtalen i hela nationer. Andra sparar data om varje mobiltelefons placering med 50 meters felmarginal i en hel stad. System för att infektera alla Facebook-användare, eller alla ägare av smarttelefoner i en hel folkgrupp, står också att finna på underrättelsemarknaden.

Spionutrustning för diktatorer

De medborgare som tidigare i år störtade diktaturerna i Egypten och Libyen upptäckte avlyssningsrum, där enheter från brittiska Gamma, franska Amesys, sydafrkanska VASTech kinesiska ZTE Corp hade övervakat varje steg de tog via nätet och telefonerna.

Övervakningsföretag som SS8 i USA, Hacking Team i Italien och Vupen i Frankrike tillverkar virus (trojaner), som kapar enskilda datorer och telefoner (iPhone, Blackberry och Android m fl), tar över datorn eller telefonen, spelar in all användning, alla rörelser, och t o m scener och ljud i rummen där de befinner sig. Andra företag som Phoenexia i Tjeckien samarbetar med militären för att skapa verktyg för talanalys. De identifierar individer enligt kön, ålder och stressnivå och spårar dem med hjälp av deras "röstavtryck". Blue Coat i USA och Ipoque i Tyskland säljer verktyg till regeringar i länder som Kina och Iran för att förhindra oliktänkande att organisera sig online.

Trovicor, ett tidigare dotterbolag till Nokia Siemens Networks, levererade avlyssnings teknik till regeringen i Bahrain. Med hjälp av denna teknik spårades människorättsaktivisten Abdul Ghani Al Khanjar. Innan Khankar förhördes och misshandlades under vintern 2010-2011 visade man honom detaljer från hans privata mobiltelefonsamtal.

Hur tillverkarna av övervakningsutrustning delar data med staten

I januari 2011 röjde amerikanska National Security Agency ny mark i Utahöknen för en anläggning vär en och en halv miljarder dollar. Anläggningen ska lagra stora mängder av inhemska och utländska underrättelser för evigt och bearbeta dem i många år framöver.

Telekommunikationsföretag lämnar beredvilligt ut sina kunduppgifter till myndigheterna i land efter land. Tidningsrubriker under augustioroligheterna i Storbritannien exponerade Research in Motion (RIM), tillverkaren av Blackberrytelefoner, i färd med att hjälpa regeringen att identifiera sina kunder. RIM har pckså förhandlat med regeringarna i Indien, Libanon, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten om att dela med sig till dem av sina uppgifter om användarna av BlackBerry Messenger.

Data blir vapen som dödar oskyldiga människor

Det finns kommersiella företag som nu säljer speciell programvara för att analysera sådan data och förvandla den till ett kraftfullt verktyg för militären och underrättelsetjänsterna.

Till exempel sitter det amerikanska flygvapnets piloter på militärbaserna i USA och styr med hjälp av videolänkar och joysticks obemannade Predatorflyg, som sköter övervakningen av Mellanöstern och Centralasien. Datan som drönarna samlat in görs tillgänglig för CIA-tjänstemän, som använder den för att avfyra Hellfiremissiler mot sina mål.

CIA-tjänstemännen kan med hjälp av denna programvara på ett ögonblick matcha en telefonsignal med ett röstavtryck och sålunda lokalisera en enskild individ. Företaget Intelligence Integration Systems i Massachusetts säljer en programvara med namnet Geospatial Toolkit för detta ändamål. Ett annat Massachusettsföretag, Netezza, påstås ha knäckt programvarukoden och sålt en hackad version till CIA för användning i de fjärrstyrda drönarflygplanen.

Intelligence Integration Systems påpekar att programvaran kan göra misstag på över 12 meter och har stämt Netezza för att förhindra att programmet används.. Företagets grundare Rik Zimmerman förklarade i rätten att han "hade slagits av häpnad över att de (CIA) ville döda folk med min programvara som inte fungerar."

Orwells värld

Över hela världen hjälper entreprenörerna i övervakningsbranschen villigt underrättelsetjänsterna att spionera på individer och "samhällen av intresse" i industriell skala.

The Spy Files från Wikileaks avslöjar detaljer om företag, som tjänar miljarder på att sälja sofistikerade spårningsverktyg till statliga köpare genom att strunta i exportregler och blunda för diktatoriska regimer, som kränker mänskliga rättigheter.

Bruksanvisningar för användare av The Spy Files

För att söka i The Spy Files, klicka på någon av länkarna till vänster (på sidan http://wikileaks.org/the-spyfiles.html). Så får du fram förteckningen över dokument efter typ, företag datum eller tagg.

För att söka företag på en världskarta använd verktyget från Owni (länk: http://wikileaks.org/The-Spyfiles-The-Map.html).


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

29 August
2012

EFF:s motstånd mot Hollywoods snea figurer

[Snea figurer] 

Electronic Frontrier Foundation, som har finländsk utlöpare i föreningen EFFI , drar uppmärksamhet till en av Hollywoods senaste snea figurer. Se nedanstående upplysande affisch från EFF:s webbsite och ta reda på mer via http://www.eff.org/issues/tpp



föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

09 January
2013

Anonyma verk

[Snea figurer] 

Gott Nytt År!

Efter en liten funderare kommer jag fram till att termen "anonymt verk"
(eng. orphan works; ty. verwaistes Werk; oeuvre orpheline; fi. orpoteos;
it. opere orfane) i "EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2012/28/EU av
den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av anonyma verk" är en
alldeles lysande översättning till svenska!

Eller åtminstone upplysande.

På svenska har vi ju med ett "anonynymt verk" traditionellt menat ett
verk, vars upphovsman eller -kvinna är okänd -- såsom t.ex. i gamla
folkdikter och -sånger vars utgivare inte, trots mer eller mindre
omsorgsfulla efterforskningar, har lyckats hitta textförfattarens eller
kompositörens namn.

Det fina med EU:s (eller åtminstone EU:s översättares) nya definition är
däremot att en massa välkända böcker, fonogram och filmer också kommer att
kunna hänföras till de anonyma verkens kategori.

Till exempel Nalle Puh vore således ett anonymt verk -- ifall nu inte Walt
Disney hade råkat komma över filmrättigheterna år 1953 och David
Benedictus de litterära rättigheterna ett havsekel senare.(*)

Och jag som trodde att A.A. Milne hade skapat sig ett odödligt namn!

Enligt EU har emellertid den ifrågavarande termen inte någonting att göra
med upphovsmannens eller -kvinnans person eller namnkunnighet. I stället
ska med "anonyma verk" avses "verk och andra alster som är skyddade av
upphovsrätten eller närstående rättigheter och vars rättsinnehavare inte
kan identifieras eller, även om rättsinnehavaren har identifierats, inte
kan lokaliseras".

På det här sättet slipper vi alla de kvistiga frågorna om upphovsmännen
och -kvinnorna och deras oskiljaktiga rätt. I stället kan vi fokusera på
själva kärnfrågan, dvs. vem som äger copyrighten och följaktligen
rätten att förtjäna pengar på verket.

Med vänliga hälsningar,

Mikael


(*) Uppföljaren "Return to the Hundred Acre Wood" (av Benedictus) kunde
således utges i laglig ordning utan några upphovsrättsliga problem.


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

04 September
2013

Stora fiskar äter mindre

Microsoft och Nokia
[Snea figurer] 

”Den stora frågan är om Jorma Ollila kände till hela intrigen redan från början”, skriver Staffan Bruun i Hbl 4.9. Visst, och detta är onekligen spännande med tanke på fortsättningen.

För min del tycker jag det är ganska uppenbart att våra nokiaoligarker i sitt allt intimare samarbete med Microsoft är i färd med att dra världen allt djupare ned i det globala övervakningsträsket. Finland ska tydligen tjäna som experimentfält för en orwellsk satellitövervakning av biltrafiken. (Apropå bilar ska vi inte heller glömma Ollilas ordförandeuppdrag i Shell Oil.) Vilket marknadsförs med den vanliga reklamen för nya högteknologiska exportprodukter som än en gång ska skapa ”ekonomisk tillväxt”, fler inhemska arbetsplatser och överhuvudtaget ”en ny chans för Nokia och Finland”.

Men utförsäljningen av Nokias mobiltelefonavdelning borde också väcka frågor som visserligen inte är lika dramatiska, för att inte säga mediasexiga, som den om de rikaste och ”visaste” chefernas mer eller mindre dolda intentioner. En sociolog skulle t.ex. kunna ställa den skenbart enkla men ingalunda obetydliga frågan om den fortgående globala ägar- och maktkoncentrationen i fossilkapitalismens IT-bransch. Ni vet, det där med att stora fiskar fortfarande äter mindre fiskar, och vad detta i sin tur leder till.

hbl 9.9.2013


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

11 December
2013

Se till att inte göra prostitutionen politiskt korrekt!

[Snea figurer] 

Förbud mot sexköp införs nu även i Frankrike, liksom tidigare i Sverige. Av skäl, som kanske kunde kallas "feministiska", hälsar undertecknad denna utveckling med tillfredsställelse. Hur stora böter man ska få, ja, huruvida detta överhuvudtaget är en fråga som kan eller bör regleras medelst lagstiftning, är visserligen värt att diskutera. Men utvecklingen i Sverige och Frankrike går i detta fall åt rätt håll. Det åligger i första hand männen att kontrollera sig själva. Och det är först och främst männen, inte kvinnorna, som bör kontrolleras.

I Tyskland försöker man gå i en annan riktning. Där har ju sedan ett drygt årtionde prostitution och bordeller "avkriminaliserats". Den nya tyska prostitutionslagen genomdrevs av socialdemokraterna och de gröna år 2002. Deras främsta argument var att "legaliseringen" i slutändan skulle hjälpa de kvinnor, som med eller mot sin vilja har prostituerat sig. Genom att betrakta "sexarbete" såsom bara ett av många yrken ville man göra dess utövare till vanliga skattebetalare, som visserligen måste acceptera sina skyldigheter gentemot samhället, men som i gengäld också skulle få sin fulla andel av de mänskliga rättigheter som ingår i grundlagarna.

Erfarenheterna av förbud mot sexköp (gäller i Sverige sedan 2005) versus legalisering (t ex i Tyskland) är motstridiga. Det är också nödvändigt att så är fallet. Det går inte att avskaffa prostitutionen genom lagstiftning. Vad vi kan och bör göra är att försöka minska på dess utbredning och omfattning, eftersom prostitution inte är en bra sak. För det första är prostitutionen ett väldigt socialt problem för hela världens kvinnor och barn. Det är inte kvinnorna och barnen själva som skapar detta problem utan det är männen. Följaktligen är det männen som bör kontrolleras och kontrollera sig. För det andra må var en och fråga sig själv: vill du att din dotter blir en "sexarbetare"? Ett jakande svar tyder på att det är något fel på den svarandes andliga utrustning.

I vissa tyska bordeller med enhetstaxa kan man idag få sig "ein Bier, eine Bratwurst und eine Frau". Men kvinnan är inte mätbar med samma mått som ölet och korven.

Som avslutning på detta ställningstagande vill jag varna både för religiös bokstavstrohet och marknadsfundamentalism. Se till att inte göra prostitutionen politiskt korrekt!

Publicerat under rubriken "Inte politiskt korrekt" som ett av "Läsarnas brev" i Hufvudstadsbladet 11.12.2013


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

20 May
2014

Varför alla dessa lyxkryssare?

[Snea figurer] 

En vän ondgjorde sig över att det fortfarande (trots ekokrisen) byggs så många lyxkryssare:

— Det finns ju ingen människa som behöver dem. Utom båtbyggarna förstås, men man borde väl kunna hitta på något annat? inte försvarar vi ju heller krigen med vapenindustrins arbetstillfällen - eller är det kanske just det vi gör? sade hon.

— Ja, det är väl ungefär det vi gör, svarade jag. Utan alla pågående krigsförberedelser skulle naturligvis en massa arbetsplatser gå förlorade. Så att politikerna tycker sig vara tvungna att försvara krigsförberedelserna för att inte förlora sina väljare, som inte vill förlora sina arbetsplatser. Men i praktiken innebär detta att politikerna försvarar själva kriget. Eller finns det något historiskt exempel som visar att krigsförberedelser leder till fred?

Men var kommer lyxkryssarna in i sammanhanget? Skulle en konvertering av krigsindustrins skeppsvarv till civil industri leda till produktion av ännu fler lyxkryssare än idag? Det tror jag inte. Industrisamhällets ekonomi är en krigsekonomi. Att avskaffa krigsekonomin måste betyda att upphäva industrisamhället som sådant och därmed också den sk. ekonomiska tillväxtens logik. Då kunde vi få ett samhälle där litet vore vackert och därför även båtarna och skeppsvarven blev mindre. Men segla vore förstås fortfarande nödvändigt eller något man gjorde för sitt höga nöjes skull. Luxus!

Annars, se resultaten i Ungdomsvalen. Ifall de unga fick bestämma skulle finlandssvenska Mikael Böök från Piratpartiet vinna en plats i EU-parlamentet, resultaten (på finska) är HÄR! på ungdomsorganisationen Allianssis webbplats.


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

06 July
2014

Om aktiva hyllor och passiva bibliotekarier

[Snea figurer] 

Man tar en bok, skannar av den i en station med en stor pekskärm och får sedan information om boken och förslag på liknande böcker http://digital.deichman.no/blog/category/aktive-hyller/ Är man intresserad och kan programmera finns programmet fritt tillgängligt via Github https://github.com/digibib/aktive-hyller — via BIBLIST.
Min kommentar till BIBLIST:

Här är det fråga om teknik på jakt efter användning. Teknologi är (som vi vet) svaret - men vad var frågan? Om frågan var vad jag ska läsa under sommarlovet så förlitar jag mig hellre på min vän än på aktiva hyllor. Eller på bibliotekarien. Med nutida teknik kan biblioteken naturligtvis göras bibliotekarielösa — biblioteken kan ju ha aktiva hyllor i stället för passiva bibliotekarier! Jamen då skiter jag (förlåt mig!) i att gå till biblioteket. Bibliotekarien är för mig lika viktig som fotboll är för den finlandssvenska poeten Claes Andersson, som har sagt att han inte längre vill leva om fotbollen försvinner.

Det går också att framställa förarlösa bilar. Men varför i all världen vill Google och Finlands trafikminister göra någonting till den grad huvudlöst tillsammans med Nokias fd VD Jorma Ollila? Jo, det hänger väl ihop med att Jean-Claude Juncker väljs till Kommissionens ordförande. Finanskapitalisterna vet inte vad de ska göra med sitt överskott av penningkapital, det är kris! Rosa Luxemburgs -- och Junckers Luxemburgs -- överproduktionskris.

Aktiva hyllor är någonting som vi definitivt inte behöver. Det är direkt farligt att låta korporationerna styra våra personliga bokval med sina ruttna reklamalgoritmer.

Är korporationernas algoritmer verkligen ruttna? frågar ni kanske. Läs då vad Christian Sandvig, Associate Professor at the University of Michigan and a Faculty Associate of the Berkman Center for Internet & Society at Harvard University, skriver i sin senaste artikel "Corrupt Personalization" !

Apropå sommarläsning skulle jag vilja föreslå Lev Tolstojs essäer om fred och civil olydnad, t ex "Kristendom och patriotism". Ja, det var vad en gammal bekant gav mig att läsa medan han renoverade inredningen i sitt kök och redan efter första sidan begrep jag att det var just den här boken jag borde läsa. Det är förstås inte alltid man har vänner och bekanta till hands när man behöver dem. Men snälla, låt oss då åtminstone ha bibliotekarier!

EUROPA TAR STRID MOT DEN BRUTALA AMERIKANSKA INFORMATIONSKAPITALISMEN
förkunnar en rubrik på BIBLIST med hänvisning till artikeln From Google to Amazon: EU goes to war against power of US digital giants i The Guardian 6 juli.

Men jag vet inte om jag riktigt håller med om att "Europa tar strid mot den brutala amerikanska informationskapitalismen" fast jag så gärna skulle vilja att så vore. Åtminstone verkar det inte så att döma av den där artikeln i The Guardian. Artikeln baserar sig närmast på rykten och är allmänt rätt pratig. Att den gamle finansfiluren Jean-Claude Juncker från Luxemburg skulle ha allvarliga planer på att "ge sig på Google" (som det påstås i artikeln) finner jag närmast skrattretande.

Intressantare är då The Guardians rapport om VD:n för Springerförlaget, Mathias Döpfner. Döpfner lär ska ha lust att göra Springer till "världens ledande digitala förläggare" (vad nu sedan det ska betyda i detta sammanhang -- har inte alla förläggare varit digitala redan i ett par decennier?). Men Döpfner förefaller ha en (mer eller mindre vag) idé om en "europeisk" sökmaskin à la Google:

"Last Wednesday, he told the Radio 4's Today programme: "We need a simple rule of fair and transparent search criteria, and I think the product that has the highest traffic should be on the top rank and the product that has the lowest traffic should be on the lowest rank. But unfortunately, Google is not respecting that." "

Detta är alltså den tilltänkta bakgrunden till ett "europeiskt uppror" mot de amerikanska internetjättarna Google, Amazon och Facebook -- fortfarande enligt The Guardian , se http://www.theguardian.com/media/2014/jul/06/matthias-dopfner-fight-google

För egen del tror jag dock inte heller ett ögonblick på något europeiskt digitalt jättekast från Springer-förlagets och Bild-Zeitungs håll. MEN TÄNK OM BIBLIOTEKARIERNA SKULLE LÖSGÖRA BIBLIOTEKEN UR IMPERIERNAS OCH KORPORATIONERNAS GREPP OCH SKAPA SIN EGEN UNIVERSELLA SÖKMASKIN PÅ INTERNET!? Det tåget har redan gått, invänder kanske någon. Fel, svarar undertecknad. Det tåget har ännu inte anlänt till perrongen. Ännu en liten tid måste man lägga örat till skenan för att övertyga sig om dess ankomst.

Tillägg 21.7.: Samtidigt som denna diskussionsunge föddes på Biblist stod ett underhållande kåseri om Deichman, Voltaire och informationssökning att läsa i norska Morgenbladet (se Håkon Gundersen, "Jakten på lykketreffet", Morgenbladet 4.7.). Mot konceptet "aktiva hyllor" vid folkbiblioteket Deichmanske bibliotek i Oslo, grundat år 1785, ställer Håkon Gundersen serendipiteten vid det något yngre medlemsbiblioteket London Library, som öppnade 1841 på initiativ av Thomas Carlyle.

Tja, det är väl ingen vits att jag berättar mer om artikeln, varje bibliotekarie (vars bibliotek har Morgenbladet) kan väl läsa själv, vet jag. Se morgenbladet.no/samfunn/2014/jakten_pa_lykketreffet

Apropå serendipiditet har också följande blivit skrivet:

"Tillståndet i Biblioteket kallas serendipidity. Om radions meddelande angående läget vid kuststationerna idag klockan åtta påminner om det allra viktigaste, vilket är att det finns ett hav och ett land, så garanterar biblioteket för sin del det kanske nästviktigaste, dvs serendipidityn. Vad serendipidity egentligen betyder kan jag inte förklara. Det är just det som är poängen med serendipidity. Man bara råkar hitta någon bok som man inte visste att man ville läsa eller att den boken överhuvudtaget hade blivit skriven, tryckt, anskaffad, katalogiserad och uppställd på bibliotekets hylla precis på det ställe där den skulle stå och där bibliotekarien med osviklig kännedom om sina böckers ordning skulle ha kunnat leta fram den åt en i rappet, ifall det hade behövts. Men det behövdes inte. Man bara råkade hitta den i alla fall."


föregående artikelblock  1   2   3   [4]  

30 September
2014

Om Pippi Långstrumps far

[Snea figurer] 

Apropå det återkommande grälet om Pippi Långstrumps far i Sverige associerar jag som finländare till debatterna om J.L. Runeberg under 1960-talets förra hälft. Dessa fördes säkert redan på 1950-talet (om inte ännu tidigare) men då var jag fortfarande ett barn som, när det berättades om "Soldatgossens" far, att

"..vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man..."
eller när Björneborgarna i sin marsch hävdade:
"Än har Finlands kraft ej dött / Än kan med oväns blod ett fält här färgas rött!"
bara tyckte att det lät stiligt.

Och det tycker jag väl fortfarande, fast inte "bara" stiligt. Ty sedermera läste jag "Odysseus" av James Joyce där jag lärde mig att historien är en mardröm ur vilken vi inte har vaknat upp. (Vissa uppväckningsförsök pågår kanske.)

För att återkomma till Pippi så vore det fortfarande lika förhastat att ändra hennes far negerkungen till kurrekurreduttarnas kung som att stryka "Soldatgossen" ur Fänrik Ståls sägner för att dess författare förhärligade barnsoldater.

Våra förfäder och -mödrar framstår i mångt och mycket som blodtörstiga galningar eller rasister. Men jag tror alltjämt att vi måste försöka förstå dem för annars kan vi knappast förstå oss själva. Och håller alltså med Jan S. och Författarföreningen, som vägrar att peta och ändra i de historiska texterna, vilka antagligen behövs för denna förståelse.

Att bevara texterna intakta får dessutom anses höra till bibliotekariernas uppgifter.

Pippi utmanar så många auktoriteter! Inte minst nutidens auktoriteter, som vill förbjuda henne att måla sig svart och att leka kines. Men var Pippis far -- negerkungen -- egentligen en antiimperialist? Det får vi kanske aldrig veta. Det kan ändå vara dags att ställa frågan, anser

Mikael


Prev  1   2   3   [4]  

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23