- Entries : Category [ Spinelli ]
- Further notes are found in blog.spinellisfootsteps.info
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
20 October
2006
Montesquieu, Estates and Liberty
In a dictionary on the web, I read this passage about the political
views of Montesquieu:
"Montesquieu's most radical work divided French society into three classes
(or trias politica, a term he coined): the monarchy, the aristocracy, and
the commons. Montesquieu saw two types of powers existing: the sovereign
and the administrative. The administrative powers were the legislative,
the executive, and the judiciary. These powers were to be divided up among
the three classes, which he referred to as Estates, so that each would
have a power over the other. This was radical because it completely
eliminated the clergy from the estates and erased any last vestige of a
feudalistic structure."
(http://dictionary.laborlawtalk.com/Charles_de_Secondat%2C_Baron_de_Montesquieu)
This formulates an opinion on Montesquieu's work that I do not share.
According to my reading of Montesquieu, the idea that he wanted the state
powers "to be divided up among the three classes, which he referred to as
Estates", is simply mistaken.
Montesquieu writes:
"Democratic and aristocratic states are not in their own nature free.
Political liberty is to be found only in moderate governments; and even in
these it is not always found. It is there only when there is no abuse of
power. But constant experience shows us that every man invested with power
is apt to abuse it, and to carry his authority as far as it will go. Is it
not strange, though true, to say that virtue itself has need of limits?
To prevent this abuse, it is necessary from the very nature of things that
power should be a check to power. A government may be so constituted, as
no man shall be compelled to do things to which the law does not oblige
him, nor forced to abstain from things which the law permits."
(The Spirit of Laws, book XI, ch 4)
So M. is of the opinion that it is necessary, "from the very
nature of things", that power should check power. This, rather than any
anticlericalism, is the "radicalism" of Montesquieu.
The root of the confusion lies, I believe, in the historical tradition of
the more or less periodical assemblies of the Estates,
Etats généraux , of France. Assemblies of the Estates, or similar, have played
significant, but not decisive roles in various Kingdoms. They might have
allowed the King to share his absolute power with his people, at least
symbolically, and they also provided the King and his people with an
important channel of communication (a "public sphere", albeit one of a
temporary and limited kind).
But Montesquieu's thinking about how "power should be a check to power" is
inspired by the history of the English Revolutions, not by the tradition
of the Etats Généraux. To Montesquieu, the political theorist and
philosopher, the political sphere is autonomous visavi the economical
classes of the society. Indeed, his political theory is an attempt at
establishing, theoretically and practically, a political system that is
characterised by liberty.
Montesquieu is not radical, but moderate: "Political liberty is to be
found only in moderate governments".
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
17 February
2007
Napolitano and Spinelli's Project
In his speech before the European Parliament, 14 February, the President of Italy, Giorgio Napolitano, warned against renegotiations of the constitutional treaty of the EU. It would be like opening a Pandora's Box, he said, thus lining up with German Chancellor Angela Merkel's recent "reaffirmation" of the proposal from 2004.
Those who invoke the Box of Pandora tend to forget that this mysterious box, which contains the evils of mankind, including the causes of war, has never been closed.
The task of closing Pandora's Box still lies before us, and has to be carried out properly. Therefore, let's take our time, if there is still something about the EU's Constitution that needs to be renegotiated.
And there certainly is. I am in disagreement with Giorgio Napolitano who calls the proposed EU constitutional treaty of 2004 "un felice punto d'incontro" and "un buon compromesso".
The proposed constitutional treaty from 2004 is biased. It was permeated with blind faith in the free movement of Capital. And it is morally unacceptable, because it would tie the EU to a military alliance with a USA which, since the invasion of Iraq four years ago, is led by war criminals.
In comparison, the Treaty of Spinelli, which was voted by a majority of the European Parliament 23 years ago, and which Napolitano also mentioned in his speech, is a wonder of intellectual and moral sanity. It is a short description of the political institutions of a united Europe; nothing more, and nothing less. It does not prescribe a single model for the economy of the union, which means that it gives politics and democracy a chance. And it does not force the EU into a compromising military alliance with the USA, or any military alliance whatsoever.
Giorgio Napolitano comes from where Altiero Spinelli came, that is, from the long tradition of independent and innovative thinking on the Italian Left. But I cannot trace Spinelli's vision in Napolitano' s speech.
The situation in the world of today differs, of course, from that of 1984. Yet the Spinelli treaty can still serve as the model of the kind of constitution that the EU needs.
***
If the leaders of the old European left lack the visionary Federalism of Spinelli, the same must, unfortunately be said about their young critics. Read more!
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
24 February
2007
Altiero Spinelli - From Ventotene to the European Constitution
RECON, a research project on European democracy, has just published an anthology of Spinelli's writings in English. You can download the text at
www.reconproject.eu/projectweb/portalproject/Report1_Spinelli.html
Kudos to the RECON researchers for having opened their publication series with an e-book about and by the unorthodox "founding father" of the European Union.
The RECON project is funded by the 6th research framework program of the EU Commission.
Blurb:
AgustÃn José Menéndez (ed.)
RECON Report No 1
ARENA Report 1/07, Oslo, January 2007
The life and political actions of Altiero Spinelli (1907-1986) reflect the
eventful transformations that Europe underwent in the last century. A
political opponent of Fascism since his early youth, Spinelli spent more
than a decade in prison and confinement. During those difficult years, hesynthesised classical federalist thinking into a theory and a blueprint
for a federation of Europe. Spinelli was a close advisor to Alcide de
Gasperi in the 1950s, a part-time scholar in the 1960s, a Commissioner in
the early 1970s, a paramount figure of the European Parliament from 1976
to 1986, and an unrelenting critic of all orthodoxies.
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
15 March
2007
Petition Idea
Dear European Attacs,
although I follow your discussions with sympathy, I must repeat that you are going around in a circle, which is another way of saying that you are trying to re-invent the wheel. The goal, that is, the European Union, is not one that can be achieved by way of Petitions.
One can not have Democracy by way of Petition, either. Democracy must be conquered, it is the people which takes the power. It is not the people which asks (petitions) for power.
Perhaps you object that the goal is NOT the European Union. Now if that is your sincere opinion, please say so clearly. The "10 Principles"-document leaves the reader in too much doubt on this point. It is not clear what Attac means.
However, I have interpreted the document to signify that Attac IS in favour of a European Union. Therefore, I have also insisted that Attac Finland signs it, which actually happened in connection with our yearly meeting in Helsinki some days ago.
Now, let's suppose that we all agree on this, namely that our 10 principles do mean that we say YES to Union. This is good, but it is evidently not good enough. Please remember what the Bible (The Revelation to Saint John) says, and what the great Rosa Luxemburg often repeated:
---
King James Version
3:16 So then because thou art lukewarm, and neither cold nor hot, I will spue thee out of my mouth.
Bible in Basic English
3:16 So because you are not one thing or the other, I will have no more to do with you.
---
In accordance with this, please make up your mind: do you REALLY want it - the European Union - or not?
If you really want the European Union, then you have to go out to the the people and tell your opinion! That is what Altiero Spinelli, the "founding father" did. And, not only did he just say YES. What he did was to present a detailed and sincere - yet very concise and short - proposal for a constitution of the European Union. Such a proposal is badly needed if you are to explain what you mean by "European Union". If you don't have that proposal, then you don't really know what you want. Then you will just create confusion!
So Spinelli did that. It has ALREADY been done. What is more, Spinelli succeeded in convincing the People, that is, the European Parliament, of the matter, so that the European Parliament, acting as a constituent assembly, approved of that Treaty of Spinelli with a great majority in February 1984.
The rulers of the Nations, however, did not approve and ratify it! Why? Because the European Union would have given power to the people! Because it would have taken power from them, the rulers! Because they are Nationalists. And, because they are only interested in Union as long as it furthers Capital. The European Union, however, is not a Capitalistic idea. In order to get oneself an idea of what the European Union is meant to be, one should read the Manifesto from Ventotene (1941), written by some exiles of Italian Fascism, among them the same Altiero Spinelli.
Ok, it is not necessary that everybody digs Spinelli. Spinelli, too, had his faults and limitations. And, of course, he already belongs to the past. As bright and educated as he was, he could not foresee the internet, or the nanotechnology. Yes, the times have changed since the time of Spinelli! Yet we are threading in his footsteps. Or we are heading towards disaster.
The European Union must succeed. The alternative is that Europe goes on like it has hitherto, that is, the continuation and amplification of all the horrors of the present.
Yours in peace,
- Mikael
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
19 September
2007
Monbiotin idiootit
Georges Monbiot artikikelissaan An Idiot's Referendum lienee tavallaan oikeassa, kuten joskus aiemmin. Tosin hän on oikeassa vain siksi, että kyseinen EU-sopimus on jotakin muuta kuin se sanoo olevansa ja varsinkin jotakin muuta kuin mitä sen pitäisi olla. Kyseinen EU-sopimus ei siis ole uuden liittovaltion perustuslaki.
Britanniassa ei muuten ole kirjoitettua perustuslakia. Mikäli saisimme eurooppalaisen perustuslain, Britanniakin saisi kirjoitetun perustuslain.
Monbiot ei edes mainitse sanaa perustuslaki.
Spinellin projekti ts. perustuslaki, joka hyväksyttiin Euroopan parlamentissa v. 1984 tähtäsi demokraattisen euroopplaisen liittovaltion perustamiseen. Monbiotin ns. idiootit ovat me kaikki, Monbiot itse mukaan lukien, jotka emme tajua vaatia sellaista lakia.
Perustuslaki on toki vain puite, joukko valtiollisten laitosten määritelmiä ja niden toimintaa sääteleviä sääntöjä. Ei perustuslailla voi ratkaista esim. ympäristöongelmia, eikä se ole perustuslain tarkoituskaan.
Perustuslain tarkoitus on kai luoda pohjaa lailliselle yhteiskuntajärjestykselle ja demokratialle.
Siinäpä tavoite: laillinen yhteiskuntajärjestys! Onko meillä nyt sellainen? Toimiiko oikeusvaltio? Ei taida toimia. Ehkä se toimi vähän aikaa Suomen tasavallassa, mutta nyt on globalisaatio, eikä oikeusvaltio enää toimi. Muun muassa siksi meillä on globaalinen oikeudenmukaisuusliike, Global Justice Movement.
Plutarkoksen kertomus Ateenan laintekijästä, Solonista, sekä hänen vieraastan, Anakharsiksesta, on edelleen kovin ajankohtainen. Ohessa valaiseva kappale. Happy reading! (Plutarkoksen elämänkerrat ovat myös saatavilla suomeksi.)
"Anacharsis came to Athens, knocked at Solon's door, and said that he was a stranger who had come to make ties of friendship and hospitality with him. On Solon's replying that it was better to make one's friendships at home, "Well then," said Anacharsis, "do thou, who art at home, make me thy friend and guest." So Solon, admiring the man's ready wit, received him graciously and kept him with him some time. This was when he was already engaged in public affairs and compiling his laws. Anacharsis, accordingly, on learning what Solon was about, laughed at him for thinking that he could check the injustice and rapacity of the citizens by written laws, which were just like spiders' webs; they would hold the weak and delicate who might be caught in their meshes, but would be torn in pieces by the rich and powerful. To this Solon is said to have answered that men keep their agreements with each other when neither party profits by the breaking of them, and he was adapting his laws to the citizens in such a manner as to make it clear to all that the practice of justice was more advantageous than the transgression of the laws. But the results justified the conjecture of Anacharsis rather than the hopes of Solon. It was Anacharsis, too, who said, after attending a session of the assembly, that he was amazed to find that among the Greeks, the wise men pleaded causes, but the fools decided them." -- From Plutarch, Lives (ed. Bernadotte Perrin) / http://tinyurl.com/33bkwl
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
08 November
2007
Överge terrorismen, Europa!
Om Pekka-Eric Auvinen med flera terrorister
I bloggen Spinelli's Footsteps skrev jag nyss ned några tankar om Pekka-Eric Auvinen med flera terrorister. Jag återger dem också här:
A less terroristic Europe, please
*Par Mikael le jeudi 8 novembre 2007, 06:51*
Sweden gave an important example to the rest of the world when it decided not to build the Bomb. The decision might in reality (although probably not formally) have been taken by the Swedish military rather than by Olof Palme and the other politicians. We should indentify the circles and persons in the Swedish army who played key roles in this, interview them, and/or ask them tell their story.
The perpetrator of yesterdays shootings and killings of 7 schoolmates and the headmaster of the Jokela secondary school in Vantaa near Helsinki declared political motives for his act.
He thought that humanity is overrated. He fought a one man's war. He was indeed a Terrorist. As other Terrorists, he was responsible for his deed and guilty of his crime. However, part of the guilt also falls on the shoulders of the rest of us, and especially those of us, who are conducting the so called war on Terrorism. They are also Terrorists.
And so are those who build and maintain the nuclear weapons. Even those who manufacture and profit from selling semiautomatic guns like the one this terrorist used (i.e. The SIG Mosquito, made by the Swiss/German company Sig Sauer) should be held responsible.
As we try to walk in the footsteps of Altiero Spinelli ( saying so means to use vague metaphor of hope), let's keep the Swedish no-nukes option and the terrorist act of Mr. Pekka-Eric Auvinen in mind. It is to do with building a less terroristic Europe.
To be more precise and concentrate on the essential project, consider the following sane thought by Bahman Nirumand:
''"Die radikalen Fundamentalisten in Teheran und Washington sind dabei, die Welt in eine Katastrophe zu treiben. Sie aufzuhalten, wäre Europa aufgerufen. Die EU-Staaten müssten wieder aus dem amerikanischen Boot aussteigen, sie müssen nein sagen zu einem Krieg, nein sagen zu einem Einsatz der NATO, und auf diplomatischem Weg versuchen, gemeinsam mit den politischen Strömungen und vor allem mit der Zivilgesellschaft im Iran einen Konsens zu finden und so die Fundamentalisten innerhalb und ausserhalb des Iran zu isolieren".'' (Iran. Die drohende Katastrophe, Kiepenhauer & Witsch, Köln 2006, p 221).
Let's act together for European Nuclear Disarmament, and for a European policy of the kind Nirumand advocates.
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
18 January
2008
Diskussion utan nedrustningsperspektiv oväsentlig
Om NATOs framtid i EU
"Amerikanska, engelska och franska tidningar breder ut sig i eleganta betraktelser över framtiden, det förflutna, uppfinnarna, kostnaderna, det fredliga syftet och följderna för kriget, de politiska efterverkningarna och till och med atombombens självständiga karaktär. Vi sammanfattar: den mekaniska civilisationen har nått sitt yttersta stadium av barbari", skrev Albert Camus den 8 augusti 1945.
Att diskutera Finlands säkerhets- och försvarsfrågor inklusive NATO utan att anlägga ett europeiskt nedrustningsperspektiv förefaller idag ganska oväsentligt.
EU-regeringarnas nukleära politik innebär en skriande motsägelse mellan ord (civilisation) och handling (barbari).
I enlighet med reformfördraget från Lissabon bör varje EU-land öka militäranslagen. Denna grundlagsenliga militarism är oförenlig med EUs ursprungliga fredsprojekt. Så länge medlemsländer också lagrar NATOs förintelsevapen och/eller vidareutvecklar egna sådana gör vi EU-medborgare oss dessutom skyldiga till brott mot mänskligheten.
En vanligt förekommande åsikt (som delas av Harry Blässar i Hbl 13.1.) är att kärnvapnen är "grundorsaken till att ett tredje världskrig aldrig bröt ut". Vi har sett att detta bara är ett cirkelresonemang, som leder till nya rustningsspiraler. Professor Heikki Patomäki citerar i sin nya bok "The Political Economy of Global Security" följande uttalande:
"Vi befinner oss vid randen av en andra atomålder. Inte sedan de första atombomberna fälldes över Hiroshima och Nagasaki har världen stått inför så ödesdigra beslut. Nordkoreas kärnvapenförsök, Irans nukleära ambitioner, USAs fasthållande vid atomvapnens militära användbarhet, den bristande övervakningen av kärnmaterialen och den fortsatta existensen av ca 26,000 kärnvapen I Förenta Staterna och Ryssland tyder på ett omfattande misslyckande med att lösa de problem, som förorsakas av den mest destruktiva teknologin på jorden ."
(Redaktionsrådet för The Bulletin of Atomic Scientists 2007)
Av 1900-talets ledande politiker var bara en tillräckligt förståndig och modig för att ta avstånd från kärnvapnen. Hans namn var M.K. Gandhi. Tänk om politiker, tjänstemän, militärer och "vise män" i EU skulle ta åt sig Gandhis kloka budskap?
Frankrike och England borde ta initiativet till en annorlunda värld genom att rusta ned sina kärnvapen. EU borde se till att alla amerikanska kärnvapen dras bort från EU-ländernas territorier och göra kärnvapenfrihet till en förutsättning för medlemskap i unionen. Lagring och användning av massförintelsevapen bör kriminaliseras i EU:s grundlag.
Jag tror att det finns en kärna av sunt förnuft hos den vanliga EU-medborgaren även om ledande EU-politiker är positiva till utbyggnad av kärnkraften och modernisering av kärnvapnen. Med andra ord misstänker jag att en nyutgåva av END (European Nuclear Disarmament) väntar bakom hörnet. END-manifestet (1980) presenterade en vision om en kärnvapenfri zon från Polen till Portugal. Denna vision har visserligen kommit en bra bit på vägen. Men det återstår för medborgarna i 2000-talets utvidgade EU att förverkliga den.
Mikael Böök
EU
Publicerad: Hbl 18.1.2008
Vill du läsa flera Spinelli-inspirerade anteckningar? Se http://blog.spinellisfootsteps.info
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
15 August
2008
Vad kan vi göra åt den rysk-georgiska konflikten?
Så här kommentarade F. William Engdahl det rysk-georgiska kriget för The Real News Network:
I sitt försök att knyta Ukraina och Georgien till NATO riskerar Washington kärnvapenkrig genom felberäkning, i tron att det ska gå att utmanövrera ryssarna psykologiskt och militärt. Rysslands regering har signalerat att den inte tillåter Georgien att återta Syd-Ossetien och Abchasien, som utkämpade var sitt krig för självständighet från Georgien i början av 1990-talet. Den ifrågavarande regionen, inklusive Georgien, har under de två senaste århundradena ingått i det ryska imperiet. Men i dagens läge kräver ryssarna inte att Georgien, som ju numera är självständigt, åter ska bli en del av ett Stor-Ryssland, utan att landet förblir neutralt i förhållande till NATO. Detta har Ryssland också tydligt visat genom sin militära intervention i Georgien.
En amerikansk specialstyrka på över 1000 man var i färd med att skola de georgiska trupperna fram till Georgiens anfall mot Ossetien 8 augusti. I Georgien finns också minst 1000 israeliska soldater samt privata säkerhetsfirmor och militära rådgivare, som deltar i uppgraderingen av Georgiens flygvapen på en militärbas i närheten av Tbilisi, som Ryssland har bombat.
Den rysk-georgiska i konflikten handlar inte minst om kontroll över de stora, fortfarande relativt underutnyttjade oljetillgångarna i Kaspiska havet mellan Kazakstan och Azerbajdjan. Efter Sovjetunionens sönderfall tog British Petroleum och ett antal amerikanska oljebolag genast itu med att kapa åt sig de gamla oljefälten i Baku. Man betalade betydande summor både över och under bordet för att låsa Azerbajdjans regering i en USA-vänlig hållning. För tre år sedan öppnades oljeledningen från Baku via Tbilisi till hamnen Ceyhan i Turkiet. Den lät bolagen bygga för att kringgå Rysslands territorium vid leveranserna av den kaspiska oljan till Väst. Rosenrevolutionen, som förde president Saakashvili till makten i Georgien i början av år 2004 finansierades av amerikanska UD och diverse NGOer, som får sina pengar av USAs regering. Dessa sk färgrevolutioner är en fortsättning på CIAs tilltag i Iran på 1950-talet och mot Arbenz i Guatemala. Saakashvili är en ställföreträdare för Washington. Han har föresatt sig att att göra Georgien till NATO-medlem, vilket provocerar Ryssland i allra högsta grad. (Fri översättning av Mika)
På NATO-mötet i Bukarest i början av april lyckades de europeiska medlemmarna av försvarspakten skjuta upp Ukrainas och Georgiens NATO-medlemskap åtminstone till december, då frågan ska tas upp igen på NATOs utrikesministermöte.
Tonfallen i massmedia tyder för närvarande på att en ny period av kallt krig har inletts. Därmed tonas "kriget mot terrorism" kanske ned, vilket är lika så bra. Men USAs missilsköld i Tjeckien och Polen är en tydlig påminnelse om det kalla krigets nukleära grundstruktur och parternas strävan efter förstaslagskapacitet. Därmed återvänder terrorbalansen och hotet mot mänsklighetens överlevnad.
I längden kan ett scenario, som liknar liknar det kalla krigets uppdelning av världen mellan två antagonistiska militärblock, inte heller uteslutas. Mot det expanderande NATO tar en östlig pakt redan form, dvs Shanghai Cooperation Organization (SCO), som tillsvidare består av Ryssland, Kina, Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Kirgizistan.
Presidenter, utrikesministrar och diplomater måste fortsätta att göra sitt bästa, men det står knappast i deras makt att hejda den oroväckande trenden. Vad kan vi göra? I detta läge blir kravet om nukleär nedrustning i Europa viktigare än någonsin. Endast en mycket bred opinion och folkrörelse kan ge göra detta krav till en ohejdbar kraft.
Barack Obama må vara en stor orator, men vad har han haft att säga om den rysk-georgiska konflikten? USA håller på att förlora greppet. Men den globala trenden pekar - förr eller senare - mot en ny storkonflikt (det 3. och sista världskriget). Vem är i stånd att bryta trenden?
Ryssar, tyskar, fransmän, engelsmän, georgier, finnar, m fl - kort sagt européerna - kan göra det. Att avskaffa kriget mellan nationerna var den ursprungliga tanken med EU och det bör återigen bli EUs främsta ändamål.
PS Läs kartan
över olje- och gasexploateringen i och kring Kaspiska havet.
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
18 August
2008
Det ska inte bli något nytt kallt krig
President Sarkozy varslar idag om ett extraordinarie EU-toppmöte om hur Ryssland ska tvingas att dra sig ur Georgien. Ukraina öppnade för USAs robotsköld i Östeuropa. Rysk militär överväger att bestycka östersjöflottan med nukleära stridsspetsar. Och så vidare. Nedan ett gensvar till den ryska statsvetaren Alla Glinchikova, som nyligen skrev till europeiska sociala forums epostlista: what was done to break this tendency by all of us? Was it estimated as high priority not in words, but in actions? Is there a strategy of developing of civil diplomacy to enhance civil trust in Eastern Europe?:
Det ska inte bli något nytt kallt krig
Återgår stormakterna till det kalla krigets politik? I så fall tonas "kriget mot terrorism" kanske ned, vilket är lika så bra. Dessvärre återvänder terrorbalansen. USAs missilsköld i Tjeckien och Polen är en tydlig påminnelse om att det kalla krigets nukleära grundstruktur finns kvar och att parterna nu som då eftersträvar förstaslagskapacitet.
NATOs expansion fortsätter. Ett tecken på att en motsvarande östlig pakt redan håller på att ta form kom år 2001då Ryssland och Kina samt Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Kirgizistan bildade Shanghai Cooperation Organization. SCO-samarbetets militära dimension kan komma att förstärkas och ytterligare länder kan tänkas vilja ansluta sig.
Ett scenario, som innebär en ny uppdelning av världen mellan två antagonistiska militärblock kan alltså inte uteslutas, trots fortgående globalisering av produktion, handel och finanser. Den ekonomiska utvecklingen och säkerhetspolitiken styrs dessvärre fortfarande av militärindustriella intressen.
Behovet av en säkerhetspolitisk omvärdering är uppenbart. Men behöver vi ökade militäranslag och modernisering av förintelsesystemen på jorden, i haven och i yttre rymden? I vilken mening ökar vår säkerhet ifall vi besluter att binda oss till militärpakter mellan stater som hotar varandra med massförintelsevapen?
Döm själv vad de säkerhetspolitiska papegojornas prat är värt och vart det leder oss!
Vem är i stånd att bryta ett världsläge, som i själva verket alltmer liknar det som rådde under åren före första världskriget?
Presidenter, utrikesministrar och diplomater må gärna fortsätta att göra sitt bästa, men det står knappast i deras makt att hejda den oroväckande trenden. De står för ett förlegat politiskt världssystem, som sägs bygga på suveräna nationalstater, men som i verkligheten bara kan ge upphov till hierarkiskt ordnade militärblock.
Därför bör Europas folk, till vilket även ryssarna räknas, vända ryggen åt sina regeringars säkerhetspolitik. Så sker också. Folken i Europa samarbetar bl a i sociala forum, på internationella festivaler (typ Faces) och med hjälp av internet för att riva ner hindren för en ny säkerhetspolitik, som är värd sitt namn.
Vi har också ett utmärkt exempel från det senaste kalla kriget på vad alleuropeisk medborgardiplomati kan åstadkomma. Därmed avses 1980-talets END-rörelse (European Nuclear Disarmament), som förenade miljoner människor från Atlanten till Ural under det gemensamma kravet om obetingad nukleär nedrustning.
Inte bara i Västeuropa, utan också i Tjeckoslovakien, Ungern, Polen, DDR och Sovjetunionen växte det fram oberoende fredsgrupper och -rörelser, som samarbetade över blockgränserna mot de ryska (sovjetiska), västeuropeiska och amerikanska regeringarnas nukleära militarism.
Utan denna rörelse hade t. ex. INF-avtalet mellan Reagan och Gorbatjov (1987) och den därpå följande avspänningen säkerligen inte kommit till stånd.
Men END lämnades på hälft, alldeles som om någon hade signalerat "Faran över"!
Tiden är tydligen mogen för ett återupptagande av END-rörelsen. Eftersom ett nytt kallt krig inte kan accepteras är det också dags att förverkliga det ursprungliga EU-projektet, dvs att ersätta de krigiska nationalstaterna (inklusive kärnvapenmakterna Storbritannien, Frankrike och Ryssland) med en fredlig förbundsstat. Ska alltså Ryssland ingå i EU? Ja, om en gång turken ska vara med så ska väl ryssen också kunna vara det?
Mikael Böök
En längre version av min artikel (på engelska) citeras i ESFs blogg, där också Glintchikovas text står att läsa.
[1]
2
3
4
5
6
följande artikelblock
22 August
2008
Maginotlinjerna i skyn
"Varför skulle Förenta Staterna satsa på ett missilförsvarssystem som inte fungerar", frågar Henrik Meinander (Hbl 22.8.).
Bra fråga, men den brukar lämnas obesvarad. Så även i den aktuella diskussionen..
Har professor Meinander någonsin tagit sig en funderare över vem som fattar beslut om missilförsvar, det må sedan vara i väster eller i öster, och på vilka grunder? För att inte tala om vad det kostar att genomföra dem.
Ett exempel är ALTBMD, ett system som fn planeras för att skydda NATOs styrkor i Europa mot nukleära angrepp. "Science Applications International Corporation"(SAIC) har erbjudit sig att under sex år bygga ett experimentellt ALTBMD för 75 miljoner euro. ( Se Rättelse 24.8.). Någon konkurrerande offert torde inte ha lämnats eller begärts. SAIC består nämligen av [bör vara: SAIC leder ett konsortium bestående av - MB 31.8. jfr blogg 207] den amerikanska och europeiska krigsindustrins ledande bolag: Raytheon (USA), EADS Astrium (EU), Thales /Frankrike), Thales Raytheon, IABG (Tyskland), TNO (Nederläderna) Quinetiq (England), Datamat (Italien) och Diehl (Tyskland).
Beslutsfattarna har tagit fram en omfattande studie, som ska bevisa, att ALTBMD behövs. Men vem har skrivit den ifrågavarande 10.000-sidiga rapporten? Jo, SAIC har också ombetts att leverera motiveringarna och kostnadskalkylen. Till yttermera visso är uppgifterna i SAICs rapport så hemliga, att inte ens alla medlemmar av Europaparlamentsts försvarsutskott har fått läsa den. Exemplet säger kanske något om hur brett och demokratiskt underlaget är för besluten om vår så kallade säkerhet.
ALTBMD är tänkt att utgöra en del av en större helhet där bl.a. också USAs ballistiska missilförsvarssystem och den nya missilskölden i Tjeckien och Polen ingår.
Hur som haver: "Dessa system är alltjämt lika tekniskt utopistiska som på 1980-talet president Reagan lanserade sitt strategiska försvarsinitiativ SDI, bättre känt som Star Wars", påpekar kärnvapenexperten Stefan Forss (se fotnot) (Hbl 22.8.).
Jag är av samma åsikt. Missilförsvaren - och det gäller natutligtvis såväl östliga (se fotnot 2) som västliga system - är bara nya Maginotlinjer i det blå. (Frankrikes befästningar längs gränsen mot Tyskland och Italien före andra världskriget uppkallades efter krigsminster André Maginot.)
Varför byggs då dessa system? Vem vinner på att de byggs ut? Kom ihåg vad systemen kostar! Det handlar om stora pengar, dvs om militärindustrins intressen. Tänk om folken i EU vore modiga nog att ensidigt besluta om europeisk nukleär nedrustning! Vad skulle i så fall Raytheon, EADS, IAGB m fl ta sig till? Värdet på Raytheons aktier skulle rasa och Kimmo Sasi skulle med ens ha mindre pengar att röra sig med (det har ryktats om att han äger aktier i nämnda bolag).
Rustningsindustrins intressen förklarar mycket, men inte allt. Missilförsvaret är också en fråga om politisk makt och kontroll. Ja, rentav om sex appeal: "Jag vill ha en man som har den nukleära makten", sade Sarkozys flickvän och nuvarande fru Carla Bruni. Dessutom är beslutsfattarna både i Öst och Väst djupt insyltade i krigsindustrin. Ja, dess direktörer och styrelsmedlemmar brukar förr eller senare bli vicepresidenter eller chefer i försvarsdepartementet, och vice versa. I Washington kallas detta fenomen för 'svängdörren'.
Avslutningsvis finns det skäl att nämna ännu en viktig del av svaret på professor Meinanders fråga, nämligen nationalismen, som det talas för lite om nuförtiden. Fast Pär Stenbäcks kolumn om konflikterna i Georgien (Hbl 22.8) var en ljuspunkt. Mot den pyrande nationalismen och det latenta nukleära vansinnet kan och bör vi ställa en demokratisk och kärnvapenfri europeisk union.
PS. Jag brukar vanligen hålla paus mellan mina inlägg i Hbls debattspalt, men denna gång har jag skickat in ett nytt inlägg (dvs ovanstående) bara några dagar efter det föregående. Sifferuppgifterna om ALTBMD är hämtade ur Ian Davis' artikel On the other side of defence i Guardian 27.2.2007. Ytterligare uppgifter om hemlighållandet av SAICs rapport har jag fått av tyska forskare och politiker.
Rättelse: Under ett par dagar stod här felaktigt, att SAIC erbjudit sig att bygga ALTBMD för 75 miljarder ( i st f miljoner) euro. Men ALTBMD är tydligen tillsvidare på experimentstadiet. Ian Davis, vars artikel (se ovan) jag baserar mina uppgifter om ALTBMD på, skriver:
"Described by Nato's assistant secretary general, Marshall Billingslea, as an "excellent example of transatlantic armaments co-operation", this missile defence test bed [dvs ALTBMD] is also expected to serve "as important building blocks for extending our defences to give even broader protection of Nato nations in the future". In short, Nato is exploring the possibility of turning this limited missile defence system to protect troops in the European theatre into a more expansive programme to protect alliance population centres."
I detta sammanhang förtjänar det påpekas, att USAs missilförsvar (BMD) har kostat minst 90 miljarder dollar sedan år 1985 (fortfarande enl. samma artikel av Ian Davis.) - Rättelsen införd på söndag 24.8. kl 7.30.
Fotnot 1: Dr Stefan Forss har fungerat (fungerar?) som docent vid finska Försvarshögskolan och forskare vid Statens tekniska forskningscentral VTT.
Fotnot 2: Undertecknad (mika) saknar närmare uppgifter om de ryska, kinesiska osv missilförsvarssystemen. Medlemmar av en äldre generation erinrar sig dock den sovjetiska Sputnik, veterligen världens första rymdsatellit. I SIPRI Yearbook 2002 skriver John Pike:
" At present no country can rival or contest US space dominance or the advantages that this provides to its terrestrial military operations. At the end of 2001, the USA had nearly 110 operational military-related satellites, accounting for well over two-thirds of all military satellites orbiting the earth; Russia had about 40 and the rest of the world about 20."
"While it is difficult to overstate the singular advantages of US military space systems relative to those of the rest of the world, it would be a mistake to underestimate the rapidity with which other states are beginning to use space-based systems to enhance their security."
Ovanstående bör ställas i samband med USAs ensidiga upphävande (2001) av ABM-avtalet från år 1972.
|
