Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!
Entries : Category [ Spinelli ]
Further notes are found in blog.spinellisfootsteps.info

föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

22 August
2008

Maginotlinjerna i skyn

[Spinelli] 

"Varför skulle Förenta Staterna satsa på ett missilförsvarssystem som inte fungerar", frågar Henrik Meinander (Hbl 22.8.).

Bra fråga, men den brukar lämnas obesvarad. Så även i den aktuella diskussionen..

Har professor Meinander någonsin tagit sig en funderare över vem som fattar beslut om missilförsvar, det må sedan vara i väster eller i öster, och på vilka grunder? För att inte tala om vad det kostar att genomföra dem.

Ett exempel är ALTBMD, ett system som fn planeras för att skydda NATOs styrkor i Europa mot nukleära angrepp. "Science Applications International Corporation"(SAIC) har erbjudit sig att under sex år bygga ett experimentellt ALTBMD för 75 miljoner euro. ( Se Rättelse 24.8.). Någon konkurrerande offert torde inte ha lämnats eller begärts. SAIC består nämligen av [bör vara: SAIC leder ett konsortium bestående av - MB 31.8. jfr blogg 207] den amerikanska och europeiska krigsindustrins ledande bolag: Raytheon (USA), EADS Astrium (EU), Thales /Frankrike), Thales Raytheon, IABG (Tyskland), TNO (Nederläderna) Quinetiq (England), Datamat (Italien) och Diehl (Tyskland).

Beslutsfattarna har tagit fram en omfattande studie, som ska bevisa, att ALTBMD behövs. Men vem har skrivit den ifrågavarande 10.000-sidiga rapporten? Jo, SAIC har också ombetts att leverera motiveringarna och kostnadskalkylen. Till yttermera visso är uppgifterna i SAICs rapport så hemliga, att inte ens alla medlemmar av Europaparlamentsts försvarsutskott har fått läsa den. Exemplet säger kanske något om hur brett och demokratiskt underlaget är för besluten om vår så kallade säkerhet.

ALTBMD är tänkt att utgöra en del av en större helhet där bl.a. också USAs ballistiska missilförsvarssystem och den nya missilskölden i Tjeckien och Polen ingår.

Hur som haver: "Dessa system är alltjämt lika tekniskt utopistiska som på 1980-talet president Reagan lanserade sitt strategiska försvarsinitiativ SDI, bättre känt som Star Wars", påpekar kärnvapenexperten Stefan Forss (se fotnot) (Hbl 22.8.).

Jag är av samma åsikt. Missilförsvaren - och det gäller natutligtvis såväl östliga (se fotnot 2) som västliga system - är bara nya Maginotlinjer i det blå. (Frankrikes befästningar längs gränsen mot Tyskland och Italien före andra världskriget uppkallades efter krigsminster André Maginot.)

Varför byggs då dessa system? Vem vinner på att de byggs ut? Kom ihåg vad systemen kostar! Det handlar om stora pengar, dvs om militärindustrins intressen. Tänk om folken i EU vore modiga nog att ensidigt besluta om europeisk nukleär nedrustning! Vad skulle i så fall Raytheon, EADS, IAGB m fl ta sig till? Värdet på Raytheons aktier skulle rasa och Kimmo Sasi skulle med ens ha mindre pengar att röra sig med (det har ryktats om att han äger aktier i nämnda bolag).

Rustningsindustrins intressen förklarar mycket, men inte allt. Missilförsvaret är också en fråga om politisk makt och kontroll. Ja, rentav om sex appeal: "Jag vill ha en man som har den nukleära makten", sade Sarkozys flickvän och nuvarande fru Carla Bruni. Dessutom är beslutsfattarna både i Öst och Väst djupt insyltade i krigsindustrin. Ja, dess direktörer och styrelsmedlemmar brukar förr eller senare bli vicepresidenter eller chefer i försvarsdepartementet, och vice versa. I Washington kallas detta fenomen för 'svängdörren'.

Avslutningsvis finns det skäl att nämna ännu en viktig del av svaret på professor Meinanders fråga, nämligen nationalismen, som det talas för lite om nuförtiden. Fast Pär Stenbäcks kolumn om konflikterna i Georgien (Hbl 22.8) var en ljuspunkt. Mot den pyrande nationalismen och det latenta nukleära vansinnet kan och bör vi ställa en demokratisk och kärnvapenfri europeisk union.

PS. Jag brukar vanligen hålla paus mellan mina inlägg i Hbls debattspalt, men denna gång har jag skickat in ett nytt inlägg (dvs ovanstående) bara några dagar efter det föregående. Sifferuppgifterna om ALTBMD är hämtade ur Ian Davis' artikel On the other side of defence i Guardian 27.2.2007. Ytterligare uppgifter om hemlighållandet av SAICs rapport har jag fått av tyska forskare och politiker.


Rättelse: Under ett par dagar stod här felaktigt, att SAIC erbjudit sig att bygga ALTBMD för 75 miljarder ( i st f miljoner) euro. Men ALTBMD är tydligen tillsvidare på experimentstadiet. Ian Davis, vars artikel (se ovan) jag baserar mina uppgifter om ALTBMD på, skriver:

"Described by Nato's assistant secretary general, Marshall Billingslea, as an "excellent example of transatlantic armaments co-operation", this missile defence test bed [dvs ALTBMD] is also expected to serve "as important building blocks for extending our defences to give even broader protection of Nato nations in the future". In short, Nato is exploring the possibility of turning this limited missile defence system to protect troops in the European theatre into a more expansive programme to protect alliance population centres."
I detta sammanhang förtjänar det påpekas, att USAs missilförsvar (BMD) har kostat minst 90 miljarder dollar sedan år 1985 (fortfarande enl. samma artikel av Ian Davis.) - Rättelsen införd på söndag 24.8. kl 7.30.

Fotnot 1: Dr Stefan Forss har fungerat (fungerar?) som docent vid finska Försvarshögskolan och forskare vid Statens tekniska forskningscentral VTT.

Fotnot 2: Undertecknad (mika) saknar närmare uppgifter om de ryska, kinesiska osv missilförsvarssystemen. Medlemmar av en äldre generation erinrar sig dock den sovjetiskaSputnik, veterligen världens första rymdsatellit. I SIPRI Yearbook 2002 skriver John Pike:
" At present no country can rival or contest US space dominance or the advantages that this provides to its terrestrial military operations. At the end of 2001, the USA had nearly 110 operational military-related satellites, accounting for well over two-thirds of all military satellites orbiting the earth; Russia had about 40 and the rest of the world about 20."
"While it is difficult to overstate the singular advantages of US military space systems relative to those of the rest of the world, it would be a mistake to underestimate the rapidity with which other states are beginning to use space-based systems to enhance their security."
Ovanstående bör ställas i samband med USAs ensidiga upphävande (2001) av ABM-avtalet från år 1972.



föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

23 August
2008

Fortsättning av samma ämne

[Spinelli] 

Missilförsvar kan inte hålla tillbaka Rysslands väldiga arsenal ("Missile defences cannot fend off Russia's huge arsenal"), konstaterar även The Economist ("Behind America's shield", 21.8).

Länder som tar emot delar av USAs missilförsvar "ställer sig under det amerikanska paraplyet och ingår därmed i försvaret av det amerikanska fosterlandet" ("place themselves under America's umbrella, in effect becoming part of the defence of its homeland"), påpekar The Economist vidare.

Det gäller att välja sida. The Economist väljer uppenbarligen Amerika. Jag väljer Albert Camus' parti. Camus' första reaktion på Hiroshima förtjänas att upprepas:

"Amerikanska, engelska och franska tidningar breder ut sig i eleganta betraktelser över framtiden, det förflutna, uppfinnarna, kostnaderna, det fredliga syftet och följderna för kriget, de politiska efterverkningarna och till och med atombombens självständiga karaktär. Vi sammanfattar: den mekaniska civilisationen har nått sitt yttersta stadium av barbari" (Camus i Combat 8 augusti 1945)

Nedanstående bild är länkad från The Economists webbplats. Den är ett försök att åskådliggöra hur missilskölden i Tjeckien och Polen tänks avvärja ett eventuellt framtida missilangrepp från Iran:



Image from Economist/Missile Defence Agency



föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

26 August
2008

Om expertis och självständigt tänkande

[Spinelli] 

Genom att lyssna på expertisen lär man sig nytt. Informationen må sedan vara relevant eller inte, den har i alla fall en stimulerande verkan. Därför lönar det sig att lyssna på t ex - jag hämtar mitt exempel från en pågående diskussion - dr Stefan Forss, som äger teknisk och politisk-historisk specialkunskap om kärnvapensystem.

Underligt nog bör man också akta sig noga för att tro på expertisen. Eller kanske detta när allt kommer omkring inte är så konstigt. För det första är ju experterna fackidioter. De kan förvisso sina saker, men bortom dessa saker finns andra saker, som experterna kanske inte ens har kommit att tänka på. Låt alltså experten breda ut sig om sitt ämne och ta vara på allt han eller hon säger, men reservera alltid en god portion skepsis och var mån om att bevara ett visst utrymme för ditt eget omdöme.

Minns också den gamla filosofiska debatten om intelligens och intuition. Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner, ungefär så uttryckte sig Blaise Pascal, den store matematikern. Man kan väl inte direkt bevisa att Pascal hade fel. Eller kan man?

Jag är inte expert på någonting överhuvudtaget, men fortsätter i alla fall att undra varför USAs regeringar har satsat över 100 miljarder dollar på Star Wars (sedan Reaganadminsitrationen startade projektet i början av 1980-talet) ifall systemen är så hopplöst otillräckliga mot Rysslands anfallskapacitet som Stefan Forss påstår.

Jag tycker att Stefan Forss undviker frågan. I ställer levererar han en förklaring, som i och för sig låter bestickande, av motiven bakom missilskölden i Tjeckien och Polen. Enligt Forss (Hbl idag) skulle skölden faktiskt kunna visa sig vara effektiv mot angrepp från Iran, vars militärteknologiska potential inte kan mäta sig med Rysslands. (Att skölden ska vändas mot Iran, och inte mot Ryssland, är ju också vad dess tillverkare påstår.)

Men den aktuella missilskölden förklarar inte hela den enorma, fortgående transatlantiska satsningen på missilförsvaret.

De ekonomiska intressena är, som (inte bara) jag redan har påpekat, en mycket viktig ingrediens i denna "magiska pudding" som i fråga om korruption och slöseri med statsmedel redan har antagit "rent nigerianska proportioner" ( Georges Monbiot i Guardian 19.8.)

Intuitivt tycker jag vi också ska lyssna på vad den ryska experten - och fd statsschefen -- Michail Gorbatjov sade när Clinton tog itu med att utvidga NATO österut:

"Det är inte bara fråga om huruvida tjecker, ungrare och polacker ska ansluta sig till NATO. Problemet är allvarligare: förkastandet av en strategi för ett nytt europeiskt system, som jag själv och alla västliga ledare kom överens om när vi avslutade det kalla kriget... Jag känner mig lurad av Väst. Vi grep chansen att uppnå fred, men nu har vi åter förlorat den. Hela idén om en ny världsordning har fullständigt övergetts" (cit ur "Hang Separately" av Leon V. Sigal, 2000; enligt The Real News Network 21.8.)


Tyvärr har åtminstone USAs makthavare hållit fast vid sin idé om en pax americana. I öster avtecknar sig däremot konturerna av en ny rysk-kinesisk militäpakt (Shanghai Cooperation Organization). Sålunda fortsätter vi alla - men särskilt de ansvariga beslutsfattarna och experterna - att sitta med våra ludna ben i spenaten. Såvida vi inte återupplivar END - European Nuclear Disarmament.



föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

12 September
2008

Samma på finska

Ventotenen manifesti ja END. Uusi Maginot-linja
[Spinelli]  [bloggar] 

Idag ska filmen ZERO visas i rysk TV på bästa sändningstid. Filmen presenterar en alternativ syn på 9/11. Europarlamentarikern Giulietto Chiesa, som medverkat vid filmens tillkomst, uppskattade i förrgår i en intervju för Tyska nyhetsbyrån DPA, att ca 30 miljoner ryska TV-tittare kommer att se filmen. 9/11-skepsisen sprider sig.

En del av det jag skriver här i denna blogg brukar jag skicka till tidningar - ibland även finska tidningar på finska, typ Helsingin Sanomat, som är störst, och Kansan Uutiset, som antas vara vänster, såsom jag själv.

Nåväl, det händer naturligtvis också att tidningarna inte tar in mina juttur, eftersom de inte har utrymme för dem, som redaktörerna förklarar, eller av andra skäl, som det är onödigt att gå in på här. Nedan två artiklar, som av någon anledning inte blivit publicerade. För den som läst i min blogg torde de inte just innehålla någonting nytt. I den första artikeln menar jag att det nu är hög tid att dra fram Altiero Spinellis och Ernesto Rossis manifest från Ventotene ur glömskan. Ventotenemanifestet (1941) är förresten värt att ihågkommas i många sammanhang; det var ju startskottet för EU, vilket bl.a. förklarar varför Europaparlamentets byggnad i Bryssel bär Spinellis namn. (Ventotenomanifestet kan f.ö. läsas på svenska, men däremot inte - såvitt jag vet - ännu på finska.)

Ventotenemanifestets grundtanke är helt enkelt, att Europa bör bli en demokratisk förbundsstat. Jag skulle vilja tillägga, att EU just därför bör avrusta nukleärt, eftersom demokrati och atombomber inte alls passar ihop. 1980-talets END-rörelse borde med andra ord återupplivas. (Det är inte minst därför jag vill fara till Europeiska socialforum i Malmö nästa vecka, för att se efter, om där syns några nya livstecken i END-rörelsen.)

Den andra artikeln sammanfattar några av de tankar jag redan har presenterat i denna blogg och i Huvfvudstadsbladet om missilförsvaret. Som avslutning på artikeln summerar jag min försvarspolitiska åsikt i tre principer: 1) Finland bör forsätta att upprätthålla sitt territoriella försvar till EU har fått en egen armé, som bygger på en territoriell försvarsstrategi; 2) EU bör avskaffa sina, dvs Frankrikes och Storbritanniens, atomvapensystem; Finlands regering bör kräva, att kärnvapenfriheten skrivs in i EUs konstitution; 3) Vi bör arbeta målmedvetet och långsiktigt för att få med Ryssland som medlem i EU.

De två ifrågavarande artiklarna följer nedan, på finska alltså. Det här är alltså närmast ett sätt för mig att spara mina texter på finska. Och ifall det finns någon som råkar föredra att läsa vad jag skriver på finska, så har den alltså tillgång till dessa texter här. En tredje artikel på finska, som jag publicerade igår dvs 11.september (och som handlar om 9/11) finns att tillgå på tidskriften Ydins webbplats. Där kan man också läsa freds- och konfliktforskaren Pertti Joenniemis mycket aktuella och inträngande resonemang Georgian sota ja ajan suunta. Rekommenderas!

END ja Ventotenen manifesti

V. 1941 nuori Altiero Spinelli laati yhdessä Ernesto Rossin kanssa manifestin "yhdistyneen ja vapaan Euroopan puolesta". Heidät oli tuohon aikaan monien muiden Mussolinin vastustajien joukossa karkoitettu Ventotenen saarelle.

Ventotenen manifesti oli EU:n lähtölaukaus. Siksi Euroopan parlamentin rakennus Brysselissä on nimetty Altiero Spinellin nimen mukaan.

On aika kaivaa esiin Ventotenen manifesti ja soveltaa sen pääajatusta nyky-EU:hun. Pääajatus on rauhallinen ja demokraattinen liittovaltio, joka vie kansallisvaltioilta mahdollisuuden keskinäiseen sodankäyntiin. Nykyaikaan sovellettuna tämä ajatus merkitsee, että myös Venäjä ja Kaukasian kansakunnat on saatava mukaan EU:n jäseniksi. Jotta tämä olisi mahdollista, EU:n ja Venäjän on kuitenkin ensiksi luovuttava toisiaan vastaan tähtäämistään joukkotuhoaseista.

Euroopan tulevaisuus riippuu enemmän kansalaisdiplomatian ja END-liikkeen elpymisestä kuin presidenteistä, ulkoministereistä ja virallisista diplomaateista. 1980-luvulla miljoonia kansalaisia tavoittanut END (European Nuclear Disarmament; Euroopan ydinaseriisunta) on herätettävä henkiin. Euroopan sosiaalifoorumi Malmössa 17-21 syyskuuta voi olla tärkeämpi kuin seuraava Euroopan Neuvoston kokous.
(Kansan Uutiset har faktiskt sedermera publicerat ovanstående.)


Uusi Maginot-linja

Ennen toista maailmansotaa Ranskan poliitikot ja sotilasjohto luottivat ns. Maginot-linjaan, ts. Saksan ja Italian rajaa pitkin rakentamiinsa linnoituksiin. Nimensä kyseinen puolustusjärjestelmä sai maan entiseltä puolustusministeriltä André Maginot.

Kuten tiedämme, Maginot-linja luhistui muutamassa viikossa Saksan hyökättyä panssarijoukkoineen Ranskaan touko-kesäkuussa 1940.

Niihin harvoihin, jotka olivat tajunneet strategisen tilanteen muuttuneen perusteellisesti, kuului panssarieversti Charles de Gaulle. Häntä ei kuitenkaan kuunneltu ajoissa.

Nykyiset Maginot-linjat on vedetty avaruuteen. Niitä kutsutaan ohjuspuolustukseksi. Niiden olemassaolo ja kehittyminen johtuu ennen muuta sotateollisuuden intresseistä, sillä järjestelmät ovat kalliit, ja siten erittäin "tuottoisat" niitä valmistavien yritysten osakkeiden omistajille. Esim. USA on investoinut yli 100 miljardia dollaria ohjuspuolustukseen 1980-luvun alusta lähtien, jolloin "Tähtien sota" käynnistettiin.

Ohjuspuolustusjärjestelmät eivät puolusta Suomea, riippumatta siitä onko Suomi NATO:ssa vai ei. Teoriassa USAn järjestelmät kuten Puolaan ja Tsekkiin rakenteilla oleva ohjuskilpi voisivat puolustaa USA:ta mikäli ohjuspuolustus olisi riittävän tehokas. Sitä se ei kuitenkaan ole, kuten esim. strategian dosentti Stefan Forss on tähdentänyt.

Mikäli Suomi liittyy NATO:on, maamme ryhtyy puolustamaan USA:ta tai oikeastaan ohjuksia ja ohjuspuolustusjärjestelmiä valmistelevien teollisuuspiirien etuja.

Suomen puolustuksen ei tule rakentua ohjuspuolustukseen. Sama koskee EU:n turvallisuusstrategiaa, jota parhaillaan ollaan uudistamassa.

Charles de Gaulle ansaitsee tulla muistetuksi myös siitä, ettei hän sodan jälkeen madellut USA:n edessä. Hän ei myöskään uskonut USAn puolustavan Ranskaa Neuvostoliittoa vastaan vaan hän katsoi, että ranskalaisten ja eurooppalaistenon kyettävä puolustamaan itseään myös ilman USAn apua ja erillään NATO:sta.

Mutta presidentti de Gaulle teki pahan virhearvion: hän uskoi ydinaseiden puolustavan Ranskaa ja Eurooppaa. Niinpä Ranska de Gaullen presidenttikautena rakennutti kansallisen ydinaseen, force de frappen.

Ranskalaiset tai muut eurooppalaiset ydinaseet eivät kuitenkaan, nekään, tule koskaan puolustamaan Eurooppaa. Ydinaseet voivat ainoastaan tuhota koko ihmiskunnan. Itse asiassa ne raukat, jotka tänä päivänä jatkavat ydinasejärjestelmiensä ylläptämistä ja "modernisointia", ovat todelliset vihollisemme. Heitä vastaan meidän on puolustauduttava, heidän raukkamaisuutensa meidän on kukistettava.

Suomalaisesta näkökulmasta puolustuspoliittista realismia edustavat nykytilanteessa seuraavat kolme periaatetta:

1) Suomen aluepuolustuksen jatkaminen kunnes EU saa oman armeijan ja aluepuolustusjärjestelmän;

2) Europan ydinaseriisunta; Suomen hallituksen tulee vaatia, että ydinaseettomuus kirjataan EU:n perustuslakiin;

3) määrätietoinen toiminta Venäjän saamiseksi mukaan EU:n jäseneksi.

Mikael Böök
VTM


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

12 November
2008

Om Spinelli, END och NATO

[Spinelli] 

Var stod egentligen Altiero Spinelli i förhållande till European Nuclear Disarmament (END)? Under sina sista år, dvs på 1980-talet, koncentrerade han sina krafter på konstitutionen. Konstitutionsutkastet är förvisso inte oförenligt med END, men någon prioritering av END står inte att utläsa ur det. Nedrustning ska enl. artikel 9 tillsammans med säkerhet, fred, samarbete och avspänning utgöra ett av unionens mål. Artikel 11 om Övergång från samarbete till gemensam handling i kombination med paragraf 1 i artikel 68 om skulle också möjliggöra END. (Ordalydelsen i 68(1): Le conseil européen peut élargir le domaine de la coopération, notamment en matière d'armements, de ventes d'armes à des pays tiers, de politique de défense, de désarmement.)

***

Dagens citat:

Folkpartiets försvarspolitiske talesman säger till tidningen Fokus att försvarsberedningen borde få uppdrag att analysera ett svenskt inträde i NATO eftersom "utan en saklig debatt får vi aldrig en folklig opinion för medlemskap". Detta sätt att smyga och lirka in svenska folket i något svenska folket inte önskar är problematisk. Visserligen skulle vi om vi blev medlemmar inte kunna tvingas placera kärnvapen i Sverige i fredstid, men väl i händelse av krig. Vi skulle även bli tvungna att acceptera principen om kärnvapenavskräckning och den centrala roll kärnvapnen spelar för alliansens strategi enligt dess strategiska koncept. Om vi fortsätter stå utanför kan vi däremot fortsätta att verka aktivt för nedrustning inom NAC och i andra fora.

Förutom kärnämnen i skolan och kärnvapen i allmänhet gillar folkpartiet även kärnkraft. 11 av 15 länsförbund vill bygga ut kärnkraften efter nästa val som del av en lösning på klimatfrågan. Men Greenpeace har räknat fram att tio nya reaktorer i Storbritannien bara betyder fyra procents lägre utsläpp, någon gång efter 2025. Det är inte mycket, med tanke på vad det kommer att kosta och vilken tid det kommer att ta. Kärnkraft är verkligen inte lösningen på klimatfrågan.
Citatet är hämtat ur Katrine Kielos' ledare om den nya liberalismen ("Kärnkraft, kärnvapen, kärnämnen") i Dagens arena 28 april 2008. Sverige eller Finland, "Folkpartiet" eller Svenska folkpartiet osv, gör knappast någon skillnad i det här fallet. De nobis fabula narratur.


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

19 November
2008

Före kykladerna

[Spinelli] 

"[...] Men hur starkt är den europeiska politiska klassens engagemang för individens frihet? Det finns belägg för uppfattningen att vissa av Europas underrättelsetjänster samarbetar eller konspirerar med CIA till den grad att de rapporterar till Washington. USA förefaller att hålla några regeringar i östra Europa i sin ficka. I Tony Blairs England råder antiamerikanska stämningar hos befolkningen, men regeringen dansar till Amerikas pipa. Vi kan vänta oss att denna situation sprider sig. Ja, med tiden får vi kanske se en upprepning i delar av Europa av läget i Östeuropa under Sovjetepoken: ett block av nationalstater med regeringar som, åtminstone enligt en viss definition av demokrati, är demokratiskt valda, men vilkas politik dikteras av en främmande makt, där avvikande åsikter tystas ned och folkliga manifestationer mot den främmande makten undertrycks med våld.
Den enda ljuspunkten i denna dystra bild utgör Latinamerika där en handfull socialist-populistiska oväntade regeringar oväntat har tillträtt makten. Detta har säkert utlöst alarm i Washington. Således är en upptrappning av diplomatisk påtryckning, ekonomisk krigföring och omstörtande aktivitet att vänta" (fritt översatt enl. J.M Coetzee: Diary of a Bad Year, 2007)

Detta låter bestickande, men vilken plats intar Asien och 1900-talets kanske mest betydande politiker, M.K.Gandhi, i Coetzees världspolitiska analys? Det gäller för européerna att göra Gandhi till sin ledstjärna, inte att vänta på att en Chavez, en Lula, eller en Morales skall visa vägen. Ickevåld och - till att börja med - ensidig nukleär nedrustning, bör vara EUs ledande principer. Detta språng i vårt tänkande förutsätter inte några studier i österländsk mystik. Europa är inte predestinerat till supermakt. Gandhi är lika mycket europé som någonsin herrar Sarkozy och Cooper.

Efter regnet syns templen på Akropolis tydligare än igår på eftermiddagen när vi tog in på det lilla hotellet uppe på Strefi. Det klarnar upp. Idag ska vi besöka Kykladernas museum på andra sidan av Lykabettos-kullen.
Foto
Foto Leena Krohn


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

08 December
2008

Nedrustningen inte längre ett regeringsmål

[Spinelli] 

Det är väldigt viktigt att yrkesgruppers internationella organ eller takorganisationer börjar engagera sig globalpolitiskt. I nationella sammanhang tenderar sådana organisationer att utgöra enbart ekonomiskt-korporativa sammanslutningar, dvs sina medlemmars intresseorganisationer. I globala sammanhang, där "motparten" är hela mänskligheten snarare än staten eller arbetsgivarna, kan och bör i stället yrkets universella betydelse framhävas.

Alva Myrdal blev successivt allt mer besviken på regeringarnas förhandlingar. I "Spelet om nedrustningen" (1976) sammanfattar hon sin kritik. Det känns konstigt att läsa i hennes bok idag. Jag undrar om någon överhuvudtaget längre skriver sådana kritiska böcker om det militär-industriella komplexet och de dimridåer (jag får ordet av Myrdal) vari regeringar och massmedia höljer in detsamma.

I Spinellis utkast till EUs grundfördrag (godkänt av europaparlamentet 1984) är "nedrustning" ett av EUs mål. Så är inte längre fallet i det nu aktuella Lissabonfördraget, i vilket medlemsstaterna tvärtom uppmanas att öka militäranslagen, f.ö. den enda ökningen av de offentliga utgifterna som anbefalls av nämnda fördrags parter, dvs regeringarna själva.

Förkylningen efter återkomsten från Grekland håller på att lätta. Men Grekland är i kaos. Vänsterkvinnan Sissy Vovou, som jag träffade i Aten, berättade nyss via ESFs epostlista att en stor olydnadsdemonstratiom mot regeringen och polisen inleds idag kl 18, alltså för en kvart timme sedan.


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

26 December
2008

Gandhi och Spinelli

[Spinelli] 

I en Youtubesnutt om Spinelli och EU:s konstitution jämförs Spinelli med Gandhi. Gandhi sägs vara den större av de två. Många torde instämma i bedömningen, att Gandhi var 1900-talets största politiker. Kort efter att han blivit mördad år 1948 inställdes utdelningen av Nobels fredspris det året "som en diskret hyllning till Gandhi" (Zac O'Yeah). Officiellt hette det, att det inte fanns någon lämplig levande kandidat.

Spinelli nominerades, såvitt jag vet, aldrig för fredspriset. Men idag känns tanken ändå fullt möjlig när man lyssnar på kommentarerna av Pierre Pflimlin, Graham Watson, Hans-Gert Pöttering, Monica Frassoni, Richard Corbett och Francis Wurtz på videon om Spinelli, som publicerade på Europaparlamentets webbplats tjugu år efter hans död.

Referenser:

Zac O'Yeah: Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner. Stockholm 2008.

Spinelli-videor, se wiki.spinellisfootsteps.info/index.php/Audiovisual


föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

13 January
2009

Vari skulle nakna hot bestå i Gazakonflikten?

[Spinelli] 

"Carl Bildt visar nu äntligen att han är landets första utrikesminister sedan Anna Lindh som verkar förstå Palestinakonflikten", skriver Per Wirtén i sin ledare "Hård press, tvång, nakna hot" i Dagens Arena. Nedan en bearbetad version av två spontana reflexioner som jag lade in i Dagens Arenas kommentarspalt. Men först Wirténs slutsatser:

"Om galenskapen plötsligt spricker och vapnen tystnar räcker det inte med att ge ömsesidig trygghet med olika arrangemang runt Gazas gränser. Bombvågorna, de döda barnen, alla minnen, all skräck ställer två frågor så svåra att ingen ännu orkat tänka dem: Hur bemöter man det ännu mer uppskruvade, och berättigade, hat mot Israel som kommer att välla fram ur ruinerna? Hur ska Israel betala av skulden för de massiva brotten mot människors rättigheter?



Båda frågor måste besvaras. De leder mot konfliktens djupare kärna: ockupationen, koloniseringspolitiken, den möjliga lösningen med två oberoende stater. Om de tas på allvar kan Gaza bli den vändpunkt alla längtat efter, men ingen längre verkar tro på. Punkten där man återigen säger: Enough is enough. Inget kommer komma utan hård press, tvång, kanske nakna hot, och allt måste ske under minutiös övervakning från omvärlden. Parternas trovärdighet är noll. Uppdraget är skräckinjagande, men nödvändigt.

Jag håller med om det mesta i Per Wirténs ledare – men i vad skulle nakna hot bestå? Vem skulle hota vem och med vad? När man funderar över dessa frågor måste också kärnvapenhotet nämnas, inte minst för att Israel är en kärnvapenstat. Vi kommer då in på frågan om hur kärnvapenhotet kan avvärjas. Svar: genom nukleär nedrustning. Men hur åstadkomma nukleär nedrustning? Det vanligaste svaret på denna fråga lyder: genom multilaterala förhandlingar och avtal.

Den palestinsk-israeliska konflikten måste förvisso lösas både bilateralt och multilateralt, dvs. omvärlden måste vara införstådd och överens om en bestående lösning.

Kärnvapennedrustningen kan och bör däremot ske unilateralt. Det multilaterala spelet om kärnvapennedrustningen (för att citera Alva Myrdal) hjälper ingen. Allra minst hjälper det palestinierna i Gaza, som just nu behöver vår solidaritet och hjälp. 


Men om européerna ensidigt gjorde sig av med "våra", dvs Frankrikes och Englands, kärnstridsspetsar och rustade ned "vår" egen industri för tillverkning av kärnmissiler och rymdförsvar, dvs bolaget EADS, då skulle hela världen ta ett stort steg i rätt riktning. Det skulle sätta hård press på de kvarvarande kärnvapenstaterna inklusive Israel och öka EU:s trovärdighet, inte minst i Mellanöstern. 



Multilaterala förhandlingar om nukleär nedrustning bygger på tanken att atombomber utgör ett nationellt eller regionalt försvar. Det är fel tänkt. Många atomfysiker försökte på sin tid förgäves förklara detta för politikerna, dvs att kärnvapen inte utgör något försvar utan tvärtom hotar hela mänskligheten (jfr anekdoten om Niels Bohr och Winston Churchill i Starkare än tusen solar, Robert Jungks bok om atomfysikerna). Mahatma Gandhi och Albert Camus begrep också omedelbart att kärnvapenupprustingen bara kan leda till ett kollektivt självmord. På 1980-talet hade vi också en mycket bred medborgarrörelse för European Nuclear Disarmament (END). Det var en rörelse för ensidiga nedrustningsåtgärder. Men vem talar för END i dagens läge, i samband med Gazapalestiniernas lidande? 



E.P.Thompson. Mary Kaldor m.fl som publicerade END-manifestet i april 1980 utgick ifrån att européerna inte behöver be amerikanerna om lov för att rusta ner våra egna domedagsvapen. Men under det kalla kriget kunde END fortfarande te sig som en utopi. Efter det kalla krigets slut är END däremot den enda realistiska möjligheten, eftersom en värld och ett EU som fortsätter kapprustningen med kärnvapen inte kan vara någonting annat än en dystopi.

Igår satte den finländska teaterregissören Kristin Olsoni upp en svensk översättning av uppropet "Ärende:Gaza" (från Ligue des droits de l'Homme i Frankrike) på adressen www.adressit.com/arende_gaza , där det också går att underteckna. 



I uppropet står bland annat:


"Vi kräver att Europeiska Unionen uppskjuter samarbetsavtal med den israeliska staten och avbryter allt militärt samarbete med denna."


Det är ett rimligt krav, som antagligen också skulle få en god effekt ifall det förverkligades. Men, för att fortsätta resonemanget om nakna hot: egentligen borde vi också kräva att EU avbryter sitt militära samarbete med USA, eftersom USA samarbetar intimt med Israels militär. 



Europeisk nukleär nedrustning (END)innebär:
  • att den franska force de frappe nedmonteras samt att den pågående produktionen av M51 (Frankrikes nya kärnmissiler och -stridsspetsar) avbryts;
  • att "moderniseringen" av de motsvarande brittiska ubåtsbaserade Trident-missilerna avbryts och de brittiska kärnvapnen nedmonteras;
  • att EU-länderna gör sig av med USAs kärnvapenbaser;
  • att projekten inom området missilförsvar stoppas
  • och att European Aeronautic Defence and Space Company (EADS) [1]konverteras till en rent civil verksamhet.
Dessa åtgärder är förvisso också nödvändiga inslag i en klokare miljö- och klimatstrategi än EU:s nuvarande. Och, viktigt: utan END kommer vi inte att se något slut på den finansiella och ekonomiska krisen. Vårt nuvarande ekonomiska och politiska system är nämligen, som Seymour Melman torde ha förklarat, "en permanent krigsekonomi". 



Det förhandenvarande världspolitiska systemet hålls tillsvidare ihop av kärnvapenhotet. Ta bort kärnvapenhotet och vi kan få ett nytt system. Men européerna kan varken rusta ner USAs, Israels eller Rysslands kärnvapen. Låt oss börja med kärnvapnen i EU, som absolut inte försvarar Europa. Däremot förslavar kärnvapnen i EU europeérna mentalt, politiskt och ekonomiskt. 



Påminner detta resonemang om forna tiders ivriga socialister, som i tid och otid yrkade på en revolution? Först efter revolutionen vore det möjligt att ta itu med alla konkreta dagsfrågor, så tänkte de! Ja, visst finns här en likhet. Med den skillnaden att europeisk nukleär nedrustning inte är ett dimmigt allmänbegrepp utan ett konkret politiskt krav. Låt oss göra det kravet till "ett naket hot". 



I förlängningen hägrar ytterligare "ett naket hot" mot vår nuvarande permanent krigiska ekonomiska och politiska världsordning och dess makthavare: EU kan äntligen bli den demokratiska och fredliga förbundsstat som de ursprungliga EU-federalisterna med Altiero Spinelli i spetsen avsåg att skapa. 



Jag låter Jan Viklund få sista ordet i denna utläggning med ett citat från 2002:
"Dagens intifada i Palestina, är också det ett exempel på ickevåldsmotstånd, även om det bara är våldet som rapporteras i medierna. Mestadels i form av bojkott, strejker eller vägran till arbetskraft. Men också i form av utvecklandet av palestinsk självförsörjning och lokala kooperativ" (Jan Viklund: Abdul Ghaffar Khan - ISLAMS GANDHI (http://gandhitoday.org/index.php?id=111)



Fotnot:
[1] Wikipedia: "EADS skapades 10 juli 2000 genom en fusion av tyska DASA (DaimlerChrysler Aerospace), franska Aérospatiale-Matra och spanska CASA (Construcciones Aeronáuticas S.A.). EADS är världens näst största luft- och rymdfartskoncern efter Boeing. EADS har 113 000 anställda på 70 olika produktionsorter i Europa. Koncernen omsätter 34,2 miljarder euro." EADS tillverkar för närvarande bl.a. nya franska M51-kärnvapenmissiler med multipla stridsspetsar som avfyras från ubåtar. 






föregående artikelblock  1   [2]   3   4   5   6   följande artikelblock

16 January
2009

Vari skulle nakna hot bestå i Gazakonflikten? (Fortsättning av samma ämne)

Atomåldersvapen. USA fraktade vapen till Israel via grekisk hamn. Märkesåren 1945 och 1809
[Spinelli] 

Israels armé och regering sätter tydligen in atomåldersvapen mot palestinierna i Gaza. Dessa vapen utnyttjar egenskaper hos utarmat uran, som är en restprodukt från framställning av kärnbränsle för atomkraftverk. Det utarmade uranet används i bomber med speciellt stor förmåga att genomtränga betong och pansar (sk "bunker busters"). I Gazakonflikten rör det sig om bomber av typ GBU-39, som Israels armé har köpt av USAs vapenfabrikanter, och som fälls eller snarare avfyras från det likaledes amerikansktillverkade F5-jaktplanet. Möjligen används utarmat uran också i DIME-vapen (jfr den norska läkaren Mads Gilberts uttalande, som jag citerade i ett tidigare blogginlägg.), även om det tunga och i detta fall dödande pulvret i dessa vapen också kan vara volfram (eng. tungsten).

ACDN publicerade igår en dossier om utarmat uran och dess användning i Gaza: "Genocide by Depleted Uranium in Gaza: the dossier"(http://acdn.france.free.fr/spip/article.php3?id_article=475&lang=en), i vilken det poängteras att användningen av utarmat uran är förknippad med betydande ekonomiska intressen. Det är kanske inte minst därför vi får höra så litet om saken i massmedia. En annan orsak till tystnaden kring det utarmade uranet är att sakkunskapen fortfarande tvistar om dess hälsovådlighet.

Idag når oss via europeiska sociala forums epostlista nyheten att demonstrerande medborgare har lyckats rikta offentlighetens ljuskägla mot pågående amerikansk vapenfrakt till Israel genom en grekisk hamn:

Massive demonstrations in the small citadel Astakos (2.500 inhabitants), in mid-west Greece, whose PRIVATE port, "has facilitated", obviously many times, movements of munitions to Israel. There were demonstrations on Wednesday, Thursday (500 participants) and one for coming Saturday, all of them with local participation and from many other parts of Greece. The Greek minister of foreign affairs, ms. Bakoyannis, denied there was movement of american munitions to Israel through this particular Greek port on Monday, but the spokesman of the Pentagon said the next day the cargo would take another route, thus admitting the accusation made by the citizens and proving the lie of ms. Bakoyannis. We consider a victory of the movement, the change of route of the american ship, and we believe such cargoes should not find any port available anywhere. This would be a good assistance to the Palestinian struggle. The Greek Social Forum participated in Thursday's demonstration in Astakos, and is also participating in the ARION ship of the Free Gaza Movement, which was sailing to Gaza with humanitarian assistance, and was forced by Israel Navy's pirate action in international waters to turn back to Cyprus by a threat of sinking on the 15th of January, in the middle of the night. The international mission to Rafa, in which we also participate, is not allowed by the Egyptian authorities to pass the crossing into Gaza, "for their own security". The mission wants to break the isolation, and is still trying to pass.
rapporterar Sissy Vovou från Greklands sociala forum.

Nu tillbaka till ämnet i mitt föregående blogginlägg, som ju kommenterade Per Wirténs ledare om hur Israels armé och regering borde bemötas av Sverige och EU. Lars Rudström kommenterade i sin tur mina kommentarer genom att fråga: "Gör det mindre ont att träffas av en TNT-bomb än en nukleär bomb? Vad spelar det för roll vilket sprängämne som används? Att de nukleära bomberna/stridsspetsarna dödar fler människor än ett konventionellt sprängämne har väl inte något att göra med problemet? Har jag missförstått dig totalt?". Efter att jag besvarat frågan genom att understryka skillnaden mellan TNT (trotyl) och TNO (dvs beteckningen på de nya kärnstridspetsar, som Frankrikes regering fn låter tillverka för den nya kärnmissilen MN-51), påpekad e Rudström, att han är teknologie licenciat och således mycket väl förstår skillnaden mellan konventionella och nukleära vapen, och att hans fråga om vad som gör mera ont, trotylbomb eller atombomb, hade varit "aningen sarkastisk".

Här följer mitt svar till Lars Rudström:
Bäste Lars Rudström,

Du skriver att din fråga var aningen sarkastisk men jag skulle snarare vilja kalla den aningen sadistisk. Jag vill dock helst undvika att skämta om atombomben, vars verkningar överstiger vårt förstånd och vår inlevelseförmåga. Vi kan inte föreställa oss allt det lidande som den förorsakar. Och inte bara det. Kärnvapnen ställer, eller borde ställa oss alla, inför frågan: Skall människosläktets historia sluta i kollektivt självmord? Året 1945 var ett ödesår efter vilket ingenting längre är sig likt i människornas värld.

Jag vet att detta har sagts flera gånger tidigare. Vi brukade ju definiera vår egen tid såsom atomåldern. Men nu verkar det såsom också våra måhända något dimmiga begrepp om atomåldern har fallit om inte i glömska så åtminstone ur våra dagliga tankar. Per Wirténs ledare i Dagens Arena är ett exempel. Annars hade han väl tagit upp kärnvapnens problematik, eller berört den på något sätt, i sin ledare om hur omvärlden nu borde bemöta Israels regering och armé. Eventuellt borde Israel bemötas med "nakna hot", skrev han. Men vad innebär "nakna hot", speciellt med tanke på att Israel faktiskt också är en kärnvapenstat?

Läste (eller åhörde) du Horace Engdahls tal om året 1809 på 200-årsjubiléet? Det är mycket läsvärt. Jag fäste mig särskilt vid satsen: "i ett pacifistiskt sinnat Sverige av år 2009 påminner år 1809 helt enkelt om fel saker!".

Det ska jag fundera vidare på i min blogg http://blogi.kaapeli.fi/book

Med vänlig hälsning,

-Mikael Böök

Nu är ju Horace Engdahls tal den 15 januari 2009 tal på 200-årsjubiléet i Stockholm ingalunda någon kommentar till dagspolitiken och det aktuella världsläget. Eftersom talet är så rikt på historiska referenser och tänkvärda citat från våra nationalskalder Esaias Tegnér och Johan Ludvig Runeberg är det ändå en intressant bredvidläsning när vi funderar på vad det ska bli av Gazakonflikten och vad vi bör göra.

"Europas gamla form ej längre hålla vill" , skaldade Tegnér."Förtrycket näms försvar, och rätt är det som lyckas./ Tror du dig ensam trygg? Så är ej våldets art , citerar Horace Engdahl. Detta känns faktiskt rykande aktuellt. *

En väsentlig del av kärnvapnens problematik kunde sammanfattas i detta tegnérska uttryck ifrån Napoleontiden – våldets art. För Esaias Tegnér (och möjligen även för Horace Engdahl) rör det sig väl här främst om det berättigade och lovvärda i att använda våld för att försvara sig mot förtryckaren eller erövraren. "Pacifist" är den som svarar nekande på denna fråga, såsom Leo Tolstoj i sin essä Guds rike finns inom dig.

Men den som säger NEJ till alla kärnvapen och underkänner kärnvapnen såsom en del av ett försvar behöver inte vara pacifist i denna tolstojanska mening, även om det naturligtvis kan underlätta saken. Pacifisterna säger ju nej till alla vapen, således även till kärnvapnen.

För att kunna gå vidare och djupare med lösningen av världspolitiken problem, inte minst Israel-Palestinakonflikten, bör EU rusta ned sina kärnvapen. "Vårt land" måste äntligen bli Europa och det kan inte ske ifall vårt europeiska "vi" fortsätter med sin nukleära upprustning. Sådan är det nukleära våldets art.[1]

Eftersom jag inte är pacifist i den tolstojanska meningen anser jag att EU bör ha ett militärt försvar, dvs en övernationell europeisk armé. Den europeiska försvarsgemenskapen är en gammal tanke, framlagd av bland andra Frankrikes konseljpresident René Pleven år 1950. Men så länge de gamla kolonial- och imperiemakterna Frankrike och England rustar med kärnvapen förblir det gemensamma europeiska försvaret en omöjlighet. I stället sitter vi alla fast i NATO-samarbetet under USAs så kallade kärnvapenparaply.

Det skulle vi inte behöva göra. Det bör vi inte heller fortsätta att göra efter det kalla krigets slut. Atomåldern bör hädanefter präglas av internet, inte av "nakna hot" med kärnvapen.

PS Adressen Ärende:Gaza , som tar fasta på EU-Israel-relationerna, finn nu också på finska. Underteckna appellen och sprid dess budskap via http://www.adressit.com/arende_gaza

* Tillägg 17.1. Med sitt prisbelönta skaldestycke Svea från år 1811 riktade Esaias Tegnér en uppmaning till Sveas folk att
[...] inom Sverges gräns eröfra Finland åter!
Men det som gör att Tegnér kan kännas aktuell också i atomåldern är inte hans politiska program utan hans märgfulla språk och diktens rytm, som fortfarande förmår drabba en läsare med yrsel.


Prev  1   [2]   3   4   5   6   Next

>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23