Mikas blogg

Nagasakidagen

I förrgår -- för 64 år sedan -- inledde Albert Camus sin ledare om Hiroshima i "Combat" med satsen: Le monde est ce qu'il est, c'est-à-dire peu de chose' Världen är vad den är, det vill säga inte särskilt mycket. Nagasaki skulle visa hur mycket vi bryr oss om oss och vår värld.

Om man googlar med sökordet 'Hiroshimadagen' kan man få ungefär 6130 resultat. Om man däremot googlar med sökordet 'Nagasakidagen' så blir det bara 66 träffar. Två storleksordningar mindre.

En av de 66 träffarna härrör från den tuffe bloggaren Förbannad pacifist, som på söndagen den 8 augusti år 2005 kastade en ros "....till Stockholms Fredsförening som på tisdag den 9 augusti (Nagasakidagen) har en manifestation på Odenplan kl 14-16. Där viker de papperstranor och hänger upp dem mellan två träd... symbolen för den i bokstavlig bemärkelse livsviktiga kampen mot kärnvapen" .

Det finns eller fanns trots allt ett antal människor, som vill komma ihåg atombombningen av Nagasaki på Nagasakidagen. Det är ett smärtsamt minne, som påminner om det grymma experimenterandet, utprovningen av två tekniskt olika atombomber, först uranbomben på Hiroshimaborna och sedan plutoniumbomben på Nagasakiborna.

Det talas om att högtidlighålla vissa dagar, såsom t ex Hiroshimadagen. Och visst kunde lyktorna när mörkret föll och fullmånen steg över Lovisaviken på kvällen efter Hiroshimadagen vara lika stämningsfulla som ljusen i fönstren på Finlands självständighetsdag, fast viktigare.

Men bara ifall vi håller Hiroshima och Nagasaki i minnet också till vardags kommer vi att nå målet, som Obama nyligen pratade om, alltså avskaffandet av kärnvapnen.* (Se fotnot.)

En orsak till glömskan är att vi inte vill känna oss skyldiga. Skyldiga, inte till Hiroshima och Nagasaki -- undertecknad, till exempel, föddes först drygt två år efter atombombningarna -- men till att den nukleära upprustningen fortsätter.

Varför har vi inte stoppat galenskapen? Varför har vi -- i likhet med Carla Bruni när hon valde sin man ('je veux avoir un homme qui a le pouvoir nucléaire') -- gått till valurnorna för att välja mannen, som har den nukleära makten?

Nina Michaels kommenterar mitt tal från München 09.08.2009:

"Att klimatförändringen kommer att ta kål på civilisationen är en populär tanke som företräds av ett förvånansvärt stort antal människor. I ett telefonsamtal med samen, dr h.c. Pekka Aikio, var vi överens om att denna tankegång accepteras eftersom människan lättare kan identifiera sig med hot som kommer utifrån. Kommer hotet däremot från människan själv (till exempel från sättet att leva på) vill hon inte så gärna befatta sig med det. Aikio sade att det alltid har funnits klimatförändringar och att de därför inte är någonting nytt. Det finns andra faktorer som är hotfulla som till exempel att Golfströmmen kan ändra riktning.

Hans Wielens säger i sin bok Pengar & spiritualitet. Kan den materiella världens kris övervinnas? att det är den materiellt och individuellt inställda nutidsmänniskan som är det verkliga hotet för hennes överlevnad. Samernas kollektiva inställning, vi-gruppen, kolliderar med den västliga världens (i detta fall finnarnas) individuella syn, jag i centrum, vilket leder till kulturkrockar. Det är uppenbart att det finns stora skillnader i mentalitet och världsåskådning mellan de två kulturerna. Wielens säger: "Om dessa två olika syner verkligen kan mötas så att växelverkan äger rum kan man ha hopp om att en ny och intressant utveckling kommer igång."

Han anser att denna handlar om att integrera de olika synsätten och inte att skilja dem från varandra. USA:s mest kända filosof Ken Wilber talar om den integrala människan som hopp för en bättre värld."

Så klart blir vi inte heller några änglar om vi mot förmodan äntligen lyckas bli lite mer integrala och avskaffar våra nukes. Men nog kunde det kännas bättre. Livet vore lite mera värt att leva! Det kommer antagligen alla förr eller senare att märka.

___________

Fotnot:

* Jag syftar på pres. Obamas tal i Prag i april tidigare i år. (http://www.huffingtonpost.com/2009/04/05/obama-prague-speech-on-nu_n_183219.html). Ledarna för de stater som deltar i Förenta Nationernas säkerhetsråd ska på Obamas begäran mötas 24 september för att diskutera nukleära frågor. Enligt den japanska tidningen Asahi Shimbun ska diskussionerna bl a handla om avtal mot första slag med kärnvapen. Japans regering anser emellertid, att USA med tanke på hotet från Nordkorea borde hålla fast vid förstaslagsoptionen. Fast ledaren i Asahi Shimbun påpekar i detta sammhang: 'the credibility of Japan's nonnuclear diplomacy would be badly damaged if Tokyo emphasizes the importance of nuclear deterrence too much and obstructs Obama's efforts to reduce the role of nuclear weapons and promote nuclear disarmament. Even if it wants to keep nuclear deterrence intact for the time being, och tillägger att 'en god idé', som också borde diskuteras, är 'en kärnvapenfri zon i nordöstra Asien'. (http://www.asahi.com/english/Herald-asahi/TKY200908070047.html). För oss EU-medborgare skulle det gälla att se till att EU (som visserligen inte är medlem av FNs säkerhetsråd) och särskilt då EU:s medlemsstater Frankrike, Storbritannien och Österrike (vilka är medlemmar i säkerhetsrådet; samt säkerhetsrådsmedlemmen Kroatien, som ansökt om EU-medlemskap) driver frågan om en europeisk kärnvapenfri zon . Detta förutsätter att våra egna kärnvapenstater, alltså Storbritannien och Frankrike, förbinder sig att ensidigt avskaffa sina nukleära vapenarsenaler, att USA drar tillbaka sina sista kärnvapen från Europa och att de kvarvarande kärnvapenstaterna genom ett internationellt avtal om den europeiska kärnvapenfria zonen förbinder sig att inte angripa EU-länderna med kärnvapen. -- Det är väl just sådana internationella avtal som ska diskuteras 24 september, men sannolikheten för att en europeisk kärnvapenfri zon kommer upp på agendan då verkar inte stor. Det skulle nämligen förutsätta en ändring av NATO:s nukleära strategi.
Men inte ett enda av NATOs 28 medlemsländer har krävt att NATOs strategi ska ändras. Detta bekräftades av NATOs talesman James Appathurai, som den 29 juli besvarade en fråga angående den belgiska senatorn Philippe Maheux' lagförslag. Enligt lagförslaget skulle kärnvapen förbjudas på belgisk mark. (Jfr http://www.nato.int/cps/en/SID-F5822152-F164A734/natolive/opinions_56742.htm). Nyhetsbyråd Belga rapporterade för sin del:
" (BELGA) Aucun des gouvernements des 28 pays membres de l'OTAN n'a demandé un changement de stratégie de l'Alliance atlantique en matière
d'armement nucléaire, a indiqué mercredi le porte-parole de l'OTAN,
James Appathurai, en réponse à l'annonce du sénateur belge Philippe
Mahoux, qui souhaite interdire toute arme nucléaire en Belgique.
"Je n'ai pas entendu de gouvernement (allié) demander un changement" de
tratégie, a affirmé M. Appathurai au cours d'un point de presse à
Bruxelles." (cit. på epostlistan eu-abolition).

Kära Alexander Stubb, kunde inte Du ta bladet från munnen? För om Du inte gör det kan vi inte fortsätta att tro på vår existens. Som Camus skrev i sin ledare, som publicerades precis på dagen före Nagasakidagen: Le monde est ce qu'il est, c'est-à-dire peu de chose'.