Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


06 July
2006

Vem tar det globala ansvaret?

[grundlagar] 

Nairobi 6 juli 2006

Bland många viktiga frågor (problem) som vi har berört under bibliotekseminariet i Nairobi   framstår den om bevarandet (preservation) naagot ovaentat såsom den kanske mest angelägna. Ola Larsmos och Lars Ilshammars bok "404. resor i glömskans landskap" - som jag delvis har läst om under denna resa -  har också lett mig fram till denna slutsats:

Vi bör göra preservation/bevarande till det centrala temat på bibliotekskonferensen under World Social Forum  i Nairobi i januari 2007. Det är onekligen en annorlunda prioritering. Hur många tankar hinner våra världsförbättrare ägna åt bevarandet av vaara dagars digitaliserade information foer eftervaerlden?

För storkapitalisterna, som fortfarande styr vår värld, är  preservation likaledes en av  de besvärligare frågorna. Det är inte lönsamt att preservera, att bevara. Bevarandefrågan överskrider kapitalismens horisont.

Kapitalisten deltar företrädesvis i bevarandet såsom en mer eller mindre (ofta mindre) altruistisk välgörare. En Bill Gates är måhända beredd att anslå en del av de väldiga kapital han roffat åt sig  för bevarandeändamål. Men det kapitalistiska samhälle, som hyllar honom för hans välgärning, förbiser det skandalösa i att vi inte tar oss an bevarandefrågan gemensamt, som ett allmänt intresse, utan låter den bero av enskilda kapitalisters godtycke. Välgörenhet är när allt kommer omkring bara en godartad form av penningtvätt. Preservationen är inte  en fråga för stenrika filantroper. Vid övergången till informationssamhället blir den en global grundlagsfråga.

På Världssocialforum kan vi ta oss an frågan tillsammans, som ett gemensamt intresse. Vi kan stöda  UNESCOs strävanden, men samtidigt konstatera att UNESCO binds av neoliberalismens  gyllene tvångströja.

Regeringarna investerar astronomiska kapital i ett militärt "försvar", även kallat "kriget mot terrorismen",  som i första hand tjänar vår tids  imperialistiska supermakts, USAs ekonomiska och politiska intressen. Vår uppgift på Världsocialforum är att försöka stoppa dessa imperialistiska destruktivkrafter och att kämpa för alternativa investeringsändamål såsom bevarandet av informationen och utbyggnaden av det globala biblioteket, inklusive internet.  

Om (och endast om) bibliotekarierna och arkivarierna, i samarbete med  arkeologer, historiker, författare, journalister, ingenjörer m.fl.,  själva axlar det globala  ansvaret för preservationen,  kommer de att synliggöra regeringarnas och storkapitalisternas fundamentala ansvarslöshet.

Regeringarna representerar, när allt kommer omkring, endast enskilda nationer och privata affärsintressen. Det moderna biblioteket  och internet är däremot universella institutioner, som  representerar  hela mänsklighetens intresse.  

Herr Bush och herr Gates, ni är helt enkelt inte i stånd att lösa preservationens  problem.  Er tid går mot sin ände. Minnet av er kommer onekligen att bevaras  i mänsklighetens stora gemensamma bibliotek. Men vi kommer inte att sakna er.





11 July
2006

Ovänliga babianer och vänliga bibliotekarier

[bloggar] 

Emma skriver om ovänliga babianer och vänliga bibliotekarier. Det låter roligt. Det var roligt!





"On Friday I went to Nairobi National Park with Mikael, a Finnish guy I knew from Bamako and met again at the library conference. I was dubious about how much I would see having been told the previous day by my taxi driver Peter that the park was empty. Also, entry fees to national parks rose a week or so ago, meaning that entry for a non-resident is $40! A little steep...And that does not include renting you vehicle. Still, I thought well, you need to splash out once in a while and it would have been rather rude to abandon my friend at the park gate..."

Det var närmast babianflockens ledare som verkade lite ovänlig.  De yngre medlemmarna av flocken (se nedan) var väl närmast nyfikna.





Till slut några vänliga bibliotekarier på biblioteksseminariet + Emma (3dje från vänster)











27 July
2006

Kriget mot terrorismen är ett bedrägeri

[911] 

Precisionsbombningen av FN-basen i Khiam var inget "grovt, tragiskt
misstag" (Björn Månsson, Hbl 27.7.07). utan en signal från Israels regering
att man inte vill se någon ytterligare militär FN-insats i Libanon. I
stället önskar Israels regering att NATO-trupper ska installera sig där.

Häri får Israels regering stöd av sin bundsförvant på andra sidan
Atlanten. Men USA önskar att andra ska sköta NATO-uppdraget i Libanon,
precis som man vill dra in sina militära allierade i Afghanistan.

Bushadministrationen och Olmerts regering ämnar slå ut de nuvarande
regimerna i Syrien och Iran och ersätta dem med regeringar som deltar i
"kriget mot terrorismen". Detta är vad Condoleezza Rice avser med
förutsättningar för en bestående fred i Mellanöstern. En NATO-styrka i
Libanon antas hjälpa USA att uppnå sina globala (och Israel sina
regionala) mål.

Men jag tror att en första förutsättning för fred är att vi avblåser
"kriget mot terrorismen". Detta "krig" måste äntligen avslöjas för vad det
är nämligen ett bedrägeri. Jag lånar denna definition av Storbritanniens
fd miljöminister Michael Meacher (The Guardian 6.9.2003).

I likhet med många andra anser Meacher, att "kriget mot terrorismen" var
planerat på förhand och att det som hände före, under och efter 11 sept
2001 ingick i planen. Bushadministrationen lyfte inte ett finger för att
förhindra skräckdåden. I vilken mån bidrog den själv till att att
genomföra dem?

Innan denna fråga kan besvaras gäller det emellertid att utreda vad som
egentligen hände 11.9.2001.

Den officiella versionen kodifierades senaste år i "The 9/11 Commission
Report" och NIST:s rapporter om orsakerna till att WTC1 och WTC2
kollapsade (se www.nist.gov).

Men därefter har kritikerna av den officiella versionen bara ökat i antal.
Bland dessa kritiker framstår David Ray Griffin som en av de
främsta forskarna och tänkarna. Låt oss få läsa ärliga recensioner av
Griffins böcker och uppsatser om 9/11 i dagstidningarna.

Enligt Steven E. Jones kan inte enbart flygplanskrascherna och bränderna
förklara att WTC-byggnaderna kollapsade med hastigheter nära det fria
fallets. Han anser att WTC-tornen sannolikt demolerades med termit.  Hans
åsikt delas av flera andra naturvetenskapsmän och ingenjörer. Dessa bygger
inte sin uppfattning på politiska eller religiösa övertygelser utan på
naturlagar och empiriska fakta.

Ifall de har rätt var Bushadministrationen antagligen inblandad i
attentaten.

Utom WTC1 och WTC2 kollapsade också ett tredje torn, dvs WTC7, som inte
rammades av något flygplan. Innan denna stålskyskrapa med sina 48 våningar
dalade rakt ned på marken observerade man endast obetydliga bränder i den.

Myndigheterna i USA har haft fem år på sig att förklara WTC7:s plötsliga
utplåning men det har de ännu inte gjort.  9/11-kommisionen förbigick WTC7
med tystnad och NIST har inte avgett någon rapport därom.

Jag tror mig inte veta hur allt detta hänger ihop. Vill ändå mana Björn
Månsson och andra journalister till eftertanke innan ni skriver: "metoden
är dock alltför grov för att förklaringen skulle kunna vara tänkbar" och
annat i den stilen.  Har ni läst den kända boken om Fursten? Tror ni att
supermaktens regering ryggar tillbaka för moraliska hänsyn? Våga först och
främst tänka "det otänkbara". Det är nämligen just det som håller på att
ske.




28 July
2006

Tiderna förändras och konspirationerna med dem

[911] 

Bland samhällsanalytiker och -kritiker finner man en ofta välgrundad skepsis mot försök att förklara skeendet enbart utifrån politiska ledares eller andra enskilda personers mer eller mindre medvetna handlingar.  Rationella förklaringar bör i stället  sökas i samhällets strukturer eller i empiriskt påvisbara, generella tendenser, menar samhällsvetarna.

Man bör förvisso akta sig för att tillmäta överbefälhavarnas krigslister världshistorisk betydelse. Historien har sina egna nycker, som man inte ska fästa sig alltför mycket vid  ifall man verkligen önskar begripa det som har skett eller sker i världen. 

I det långa perspektivet kan sålunda händelser i stil med de som inträffade 9 september 2001 te sig som krusningar på ytan.

Ovan har jag förökt beskriva några typiska resonemang hos observatörerna av de brokiga fenomenen på världshistoriens stora scen. Själv vill jag också gärna instämma i deras varningar för  "konspirationsteorier".

Men tiderna förändras och konspirationerna med dem.

Enligt gängse föreställning arbetar konspiratörer s.a.s. inifrån en given stat eller ett givet samhälle. Konspiratörer har hittills vanligen betraktats såsom statens och samhällets inre fiender. Men i dagens globaliserade värld har det blivit allt svårare att skilja en Catilina från en Hannibal.  Nutidens  sammansvärjningar försiggår inte minst i cyberrymden.  Befinner sig internet innanför eller utanför staten och samhället?

Händelserna den 11 september 2001 kan förvisso tolkas som ett desperat
försök att återställa den gamla romerska, imperiala ordningen där man utan svårighet kunde skilja mellan inre och yttre fiender.


***


Vilket inte minskar behovet av en sanningsenlig eller åtminstone trovärdig förklaring av händelserna 11 september 2001.

Först och främst behövs en ordentlig brottsutredning.

Vilka som än planerade och utförde 9/11 så rörde det sig nämligen om ett (eller flera) brott. Massmord är en lämplig beskrivning.  I ljuset av de senare världshändelserna, inklusive USA:s och dess allierades krigsförbrytelser i Afghanistan och Irak,  ter sig  9/11-händelserna dock även såsom brott mot mänskligheten.

Därför bör brottsutredningen vara en internationell angelägenhet och de skyldiga, när de väl har identifierats, ställas inför en internationell domstol.



***


Brotten den 11 september 2001 uttrycker  en  politisk maktambition som - liksom Bushadministrationens politik - påminner om Napoleons och Hitlers. Bushadministrationen ådagalägger en  global militärpolitisk  aktivism som knappast tidigare  - åtminstone inte i fredstid - har skådats hos USA:s ledare .  Bushadministrationens handlingar bottnar  i motsägelsefulla känslor av total  överlägsenhet men  samtidigt djup desperation; man sitter på ett överskott av makt och (inte minst militära) resurser, men vad ska man egentligen göra med dem, och hur ska man undvika de hotande miljökatastroferna?  Bushadministrationens lösning på dessa problem är tydligen "civilisationernas krig".*

---

* Tillägg 29.7. Man kan fråga sig om det  nuvarande världsläget fortfarande förtjänar att kallas fredstid. Israels angrepp på Libanon, som är samordnat med USAs operationer i Mellanöstern/Västasien, förefaller att bilda upptakten till ytterligare och mer omfattande krigshandlingar i vilka USA och dess allierade (t.ex. i form av  NATO-styrkor) demonstrerar sin militära övermakt.  "Kriget mot terrorismen" verkar  utmynna i ett slags preventivt globalt  inbördeskrig. Den globala "överklassen" passar för närvarande på att under USA-imperialisternas ledning slå till mot och "utrota varenda jävel" (som Joseph Conrad noterade i Mörkrets hjärta) som motsätter sig dess diktat. Allra helst ser den att "jävlarna" slår ihjäl varandra, som under Irak-Iran-kriget på 1980-talet då Saddam Hussein fortfarande var USA:s man. "Kissinger brilliantly summarized the US position on the brutal conflict, "I hope they kill each other" (enl. http://www.counterpunch.org/whitney02192004.html)

I ett annat sammanhang kallas "jävlarna" dvs offren  för homines sacri:

Patrick McGreevy writes from Beirut:

' Criminalizing Civilians

In the days before the US-commanded forces unleashed the second siege of Falluja in November 2004, a quarter million women, children and old men fled the city, but males between the ages of 15 and 45 were denied passage. They were essentially criminalized and forced to remain in a zone upon which hell was about to descend. These poor souls were condemned to a legal category that philosopher Giorgio Agamben calls hominus sacres, those without rights who can be killed without it being called the murder of a human, homicide.

Israeli leaders have a decision to make. After the IDF’s devastating losses at Bint Jabeil on Wednesday, the Washington Post Foreign Service reported this statement from former Mossad officer Yossi Alpher: “I dare say, based on what we’ve seen so far, these may be the best Arab troops we’ve seen so far.” An Nahar today reported that, Israeli Justice Minister Haim Ramon proclaimed: “Everyone who is still in south Lebanon is linked to Hizbullah, we have called on all who are there to leave.” He then suggested that “maximum firepower has to be used.” As justification, he cited the meeting in Rome, from which “we have in effect obtained the authorization to continue our operations until Hisbullah is no longer present in southern Lebanon.”

Look at this logic: since Israel has asked civilians to leave, any that disobeyed have forfeited their status as civilians. Because the United States and its British followers have blocked the resolution to stop the killing, Israel will continue until Hezbollah “is no longer present.” But remember Hezbollah has been redefined to include all those “still in south Lebanon.” This crude logic renders all the people of southern Lebanon hominus sacres.

A serious war crime may be imminent. The responsibility to protect civilians does not end when an invading army asks them to clear out. An Nahar also reported that hundreds of people were trapped in southern villages. Moreover, there is evidence that some who tried to flee north in cars have been targeted.  (Enligt http://www.juancole.com/ 28.7.2006)







>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23