05 September
2006
The War's Public Finances
[Yesterday, at the ongoing the Asia-Europe Peoples Forum in Helsinki (which precedes the Asia Europe Meeting here next week-end) I heard a representative of Jubilee South complaining about the lack of traffic on the WPF list.Below, I present some preliminary remarks which I jotted down just before and during our seminar on WORLD PUBLIC FINANCES and sent to the WPF-list. This blog entry is a slightly edited and amended version of my message . ]
---
WORLD PUBLIC FINANCES are needed, firstly, because "around half of all world trade appears to pass through tax haven jurisdictions" (1).
The Tax Justice Nework, wisely, uses the phrase "appears to". The correct figure could actually be higher than "half of" all world trade. Tax havens are, by definition, beyond public scrutiny. The figure thus obscures the the very fact that it is to shed light on. [Or is it rather the fact that obscures the figure?]
One is tempted to call the tax-havens the non-public half of the world's finances.
However, the situation is more complicated, to say the least. Even if precise information is not easily available to the public, this surely does not mean that it is not available at all. All that money is certainly being carefully tracked and documented.
Moreover - and this is a crucial point - it has never been as easy to follow the capital flows as it is today, because of the computer power which is readily at hand.
When elaborating our concept of World Public Finances, we should therefore pay due attention to the financial technology. Financial technology equals the digitalised systems of the financial services industry: banks, investment managment companies, and central institutions like SWIFT and Clearstream.
The French investigating journalist Denis Robert, building on testimony from experts on banking and financial transactions, e.g. Ernest Backes and Regis Hempel, has published a series of revealing books on the use and abuse of financial technology.(2) His findings about the clearing systems of the business banks are at the center of French interior politics. To be sure, they also concern the relations between Europe and Asia. Denis Robert brings essential background to, for instance, the scandal with the fregates that France sold to Taiwan at the beginning of the 1990ies, and the huge "commissions" and "retrocommissions" which French politicians and Chinese middlemen gained from that affair.
Will the ASEM meeting help dismantling intimate relations between the arms trade, the tax havens and the money laundering? Will it tackle these issues?
***
This brings me to a second point about the world's public finances.
"U.S Military spending is now equal to, if not greater than the military spending of the rest of the countries of the world combined".
Considering that the US military spending is that big, could we not expect the ASEM -- the Asian and European leaders -- to say something about it together?
Taking stand on this issue, Christian theologian David Ray Griffin proposes:
"perhaps a good goal for the first phase of this project would be to cut [the military] spending [of the US] by 75 percent".
Griffin here addresses the American churches. He wants the churches to take stand on the issue of the gross militarisation. The ASEM should endorse this proposal. How long will the European and Asian leaders be prepared to be dominated by the American superpower?
The military spending of the US is a real disgrace from the point of view of the world's public finances. It is actually "[...] far greater than the budget for the Defense department" ( the DoD spends 19% of the US federal budget). "The expenditures for nuclear weapons, for example, are in the budget of the Energy Department", Griffin notes. Economist Jurgen Brauer has estimated that "Defense is not one- fifth of federal spending, but two thirds of it"(3).
If that last figure is true, then we should perhaps start speaking about the "War's Public Finances" . We need to realise that World Public Finances is nowadays very much about War's Public Finances.
A movement for global democracy cannot be led by the government of a certain state; nor can it be brought about by a certain bloc, or alliance, of states. The Empire of the United States has become one of the democratic movement's adversaries, which it has to defeat. But the movement for global democracy must, of course, include the American people itself. And I believe that the global democracy we want has to build on the best traditions of the American people, in particular, on the federalist ideas of the so called founding fathers of the USA.
Footnotes:
(1)http://www.taxjustice.net/cms/front_content.php?idcat=17.
(2) Robert & Backes: Révélation$ (2001); Robert: La boîte noire (2002); Robert: La domination du monde (roman, 2005); Robert: Clearstream - l' enquête (2006).
(3) Griffin: Christian Faith and the Truth Behind 9/11 (2006, p. 189-90).
The quotation: "Defense is not one- fifth of federal spending, but two thirds of it" is from Jurgen Brauer and Nicholas Anglewicz, "Two-Thirds on Defence", Tom Paine, June 10, 2005 (http://www.tompaine.com/articles/20050610/twothirds_on_defense.php)
08 September
2006
2006
Vi fick veta
Vi fick veta
att vi intet vet
Plus att det vi vet
inte gör oss glada
Jag vet i alla fall
att det är värt att veta
href="http://video.google.com/videoplay?docid=-8809857201332294468"
09 September
2006
2006
Brev
Kära vän,
jag bifogar några synpunkter på ditt argument, som går ut på att
konspiratörerna måste ha varit så många till antalet att någon av de
sammansvurna med nödvändighet redan skulle ha trätt fram och erkänt, eller blivit avslöjad.
Din Watergate-jämförelse är intressant. T ex "Deep Throat" torde dock
inte personligen ha medverkat i inbrotten i demokraternas partihögkvarter?
Hur många personer hade egentligen vetskap om spionaget på demokraterna?
Jag ber dig tänka över några andra exempel ur samtidshistorien på viktiga
hemliga aktiviter, som småningom har kommit eller fortfarande bara håller
på att komma i dagen:
- Manhattanprojektet 1942-1945, som genomfördes under stor sekretess och där ett stort antal människor (> 100.000) medverkade på sätt eller annat.
- Echelon, från 1990-talet och fram till idag. Hur avslöjades det? Hur många hundra människor arbetar i Echelon? Hur många av de som arbetar för Echelon har kännedom om helheten och syftet? Och slutligen: hur många EU-medborgare är medvetna om Echelons existens? (Ang. Echelon, se t.ex. http://www.elections2004.eu.int/highlights/sv/108.html)
- Operation Gladio. Hemliga NATO-operationer under kalla kriget, inklusive terrordåd under falsk flagg (som skylldes på vänsterextremister) för att förhindra italienska kommunistpartiets regeringsmedverkan.
- CIA:s hemliga fångläger i Europa. Har någon av de inblandade trätt fram och erkänt? Ja, Bush erkände ju helt nyligen. Men hans erkännande hade politiska motiv och ingen torde kunna döma honom för denna brottsliga verksamhet, eftersom han är för mäktig för det.
- USAs och CIAs aktiva roll i finansieringen och utbildningen av Mujaheddin (inkl OBL) för att provocera Sovjet till en militär invasion i Afghanistan i slutet av 1970-talet. USAs roll här förblev relativt hemlig tills Brzezinski publicerade "The Great Chessboard" i slutet av 1990-talet, varvid några notiser publicerades i världspressen. (Men hur många medborgare läste notiserna och lade dem på minnet?)
- Soneraskandalen. Bl.a. en av finska statens högsta adb-säkerhetschefer (Juha E. Miettinen) medverkade i olaglig användning av data om Sonera-anställdas och journalisters telefonsamtal. Några journalister på Hesari lyckades få nys om saken, vilket bidrog till att några Sonerachefer småningom ställdes inför rätta. Men kunde inte detta brott -- Soneraledningens konspiration mot sina egna anställda -- när allt kommer omkring ha förblivit en hemlighet trots att rätt många människor (vet vi hur många?) visste om spionaget eller anade oråd? F.ö. borde det -- enligt bl.a. ordföranden för aktiespararnas förbund, professor Leppiniemi -- ha gjorts en specialrevision av Sonera och Relanders affärer. De som krävde en specialrevision beskylldes emellertid för "populism", av statsministern. Hur mycket gjorde medierna för att gå till grunden med Sonera-skandalen?
-
Clearstream-affären, 2001- . Här har vi ett exempel på att en skyldig
faktiskt trädde fram och erkände sitt brott, och på att såväl medierna som
myndigheterna faktiskt gjorde och gör sitt bästa för att undertrycka hans
vittnesmål. Jag avser dataingenjören Régis Hempel, som Denis Robert
berättar om i sin bok La boîte noire (Les Arènes, 2002). En poäng i den
historien är att Hempels brott var preskriberade, nämligen i Luxemburg,
där han hade begått dem. Det hade redan gått drygt 10 år sedan brotten begicks. Hempel hade medverkat i tekniskt sofistikerat bedrägeri i samband med finansiella transaktioner i Clearstream.
A propos Clearstream: Vanliga medborgare, ja även många forskare och rentav ekonomijournalister, saknar elementära kunskaper om datateknik och nutida finansteknologi, vilket har underlättat mörkläggningen av skandalen i Clearstream. (Jag har f.ö. försökt introducera information om Clearstream-skandalen i Finland genom mina artiklar i Voima och Ny Tid - länkar till artiklarna finns på min hemsida).
Jag håller med om att medierna antagligen skulle bereda någon av de 9/11-skyldiga möjlighet att framträda. Griffins uttalande var på den punkten något obetänksamt. Jfr dock exemplet Clearstream! Kanske någon av de som medverkade i sprängningen av WTC kommer ut ur garderoben på senhösten 2011? Fast de brott mot mänskligheten som förövades 11 september 2001 kommer nog knappast att preskriberas.
Däremot anser jag, i likhet med Griffin, att media är med i konspirationen, dock vanligen så, att journalisterna inte ljuger medvetet.
Medias deltagande i konspirationen betyder helt enkelt, att de kritiklöst upprepar den officiella konspirationsteorin, dvs sagan om Osama Bin Ladin och de 19 terroristerna.
Ända fram till idag har det också varit väldigt svårt att få något som helst gehör för alternativa teorier. Den som har pekat på luckor eller felaktigheter - Griffins "Omissions and Distortions" - har omedelbart blivit översköljd med spott och spe.
I enstaka fall har pressen dock nödgats släppa igenom kritiska röster: fd miljöministern Michael Meacher (UK), fd teknologiministern och specialisten på underrättelseverksamhet Andreas von Bülow (Tyskland) och europarlamentarikern Giulietto Chiesa (Italien) är tre exempel i Europa på mänskor som har tillåtits uttrycka sina åsikter om Bushregeringens inblandning i 9/11 i stora tidingar och/eller television. Dessa personers prominens och erfarenhet gjorde att tidningar och TV-redaktioner svårligen kunde neka dem tillgång till sina spalter och sändningar.
USA-regingens inblandning i 9/11 är för väldigt många människor någonting otänkbart. USA, med alla sina brister, anses trots allt vara ett godartat imperium. Man vill inte gärna tro dess regering om att smida ondskefulla planer mot sina egna medborgare.
På 1930-talet ville man inte heller tro någonting sådant om Tyskland och dess regering. Hur många medier med klart antinazistisk linje kan du räkna upp i t.ex. Finland och Sverige på 1930-talet? Hur många intellektuella och vetenskapsmän i Finland gick ut med sanningen om Hitler och hans anhang när det begav sig?
Vill jag härmed dra en parallell mellan Hitler-Tyskland och USA under Bush och Cheney? Ja, jag anser det faktiskt vara min plikt att peka på en sådan parallell. Den amerikanska författaren Philip Roth har för övrigt också utfärdat en varning med liknande innebörd. Jag avser hans senaste roman "The Plot Against America".
***
Idag, fem år efter 9/11 befinner vi oss i en ny mediasituation beträffande "konspirationsteorierna". Kritikerna och skeptikerna börjar slutligen ges viss publicitet i massmedia, visserligen oftast bara för att genast förklaras inkompetenta eller vrickade. Sociologer och psykologer, som inte har ägnat en minut åt att studera sakfrågorna, träder villigt fram med förklaringar om hur konspirationesteorier fyller en rad mänskliga eller psykologiska "behov" eller "sociala beställningar".
Men "rörelsen för sanning om 9/11" bara växer både på djupet och på bredden. Den är omöjlig att längre ignorera eller bortförklara. Den måste på något sätt bemötas. T .o.m. USA-regeringen har alldeles nyligen för första gången satt upp en webbsida innehållande motargumentation. En konsekvens av allt detta är att många händelser och öppna frågor som under de fem år som gått har glömts bort eller förträngts åter får komma fram i ljuset via massmedia.
Det tredje tornets, WTC-7:s, kollaps är en sådan, närapå bortglömd händelse, som den officiella 9/11-kommissionen för övrigt inte brydde sig om att undersöka. Ja, i den officiella rapporten nämns WTC-7 överhuvudtaget inte.
Opinionsundersökningar tyder på att mer än en tredjedel av USA-medborgarna tvivlar på den officiella historien. Dessa människor kan givetvis ha fel.
Men i vissa fall kan förvisso också majoriteten ha fel.
I slutet av 1930-talet bestod tyskarnas majoritet av nazister, som trodde fullt och fast på sin Führer.
Antalet journalister och forskare som verkligen försöker sätta sig in i frågorna är trots allt fortfarande relativt få. Du, min vän, hör inte ännu till deras skara.
Den 11 september 2001 betecknar, hur man än ser på läget, en av vändpunkterna i nutidshistorien. Därför är det kanske inte för mycket begärt av en forskare som du att personligen ta del av några dokument. Ett sådant dokument är "The 9/11 Commission Report", dvs den officiella utredningen. I förbigående sagt: jag känner tillsvidare inte personligen någon annan än mig själv som har läst den.
Jag kombinerade läsningen av den officiella rapporten med David Ray Griffins kritiska genomgång i "The 9/11 Commission Report. Omissions and Distortions". Det var då jag blev övertygad om att den officiella historien är osann. Vad "sanningen om 9/11" slutligen visar sig vara är naturligtvis en annan historia. Det påstår jag mig inte veta med säkerhet. Starka misstankar pekar dock mot kretsar inom USAs regering, armé och underrättelseväsen. Utländska terrorister typ OBL är eventuellt medskyldiga i brotten. Pakistanska säkerhetstjänsten ISI och vissa saudiska prinsar är också misstänkta. Det behövdes sowieso mycket planering, många mänskor, mycket pengar och en järnhård organisation för att samordna och genomföra fyra flygplanskapningar och tre "fullträffar" med de kapade planen ( inklusive en "fullträff" i supermaktens militärhögvarter medan nyheter om attacken på WTC redan visades i TV) samt att åstadkomma en total förödelse av tre väldiga skyskrapor med två flygplan.
Vad sprängningsteorin beträffar, kan den inte avvisas med ett enkelt spekulativt argument typ "någon skulle redan ha erkänt". Du väntar dig knappast heller att jag på denna punkt ska låta mig övertygas av vad som enligt dig "verkar mycket mer sannolikt".
Har du gett sprängningsteorin en chans? Min fråga är retorisk. Jag ber dig att bekanta dig med den tidigare nämnda artikeln av Griffin, alltså: "The Destruction of the World Trade Center: Why the Official Account Cannot Be True", http://www.globalresearch.ca/index.php?context=viewArticle&code=GRI20060129&articleId=1846 och med Steven E. Jones artikel "Why Indeed Did the WTC Buildings Collapse?" http://www.scholarsfor911truth.org/WhyIndeedDidtheWorldTradeCenterBuildingsCompletelyCollapse.pdf Det är möjligt att Griffin, Steven E. Jones m.fl. har fel. Men det vore kanske skäl att lyssna på vad de säger innan man utgår ifrån att de har fel.
Nu är antagligen också rätta tidpunkten att försvara Steven E. Jones' forsknings- och undervisningfrihet. Jones och andra "scholars for 9/11 truth" håller som sagt redan på att petas från sin professorstjänst.
Madison, WI (PRWEB) September 9, 2006 --- Three professors who are members of Scholars for 9/11 Truth have been threatened with the loss of their positions for their research and teaching about the events of 9/11. Other attacks are coming from national magazines, such as TIME and U.S. NEWS, which have cover-stories this week suggesting that those who believe 9/11 involved a conspiracy may need psychological counseling. In addition, the National Institute of Standards and Technology (NIST) and Popular Mechanics have published pieces intended to bolster the official account of 9/11.Jag ämnar följa med vad som händer med professor Jones och de andra sanningssökarna. Kanske vi får se något slags upprepning av den sovjetiska tvångspsykiatrins metoder i USA? Följ med även du, broder, hoppas
“This flurry of activity suggests that the government is becoming desperate in its efforts to keep the truth about 9/11 from the American people,” said James H. Fetzer, the founder and co-chair of the society. “But I don’t think it’s working.” Fetzer finds attacks on faculty members, including Kevin Barrett, a humanities instructor at the University of Wisconsin-Madison, Bill Woodward, a professor of psychology at the University of New Hampshire, and Steven Jones, a physics professor at Brigham Young University and the society’s co-chair, especially disturbing. (enl. http://www.st911.org/)
- Mika
PS Ang. "How Could They Plant Bombs in the World Trade Center?", se några ytterligare synpunkter på : http://georgewashington.blogspot.com/2005/11/how-could-they-plant-bombs-in-world.html
10 September
2006
2006
Ur 2000 och 1 natt
Osama och de 19 terroristerna utplånade 3 skyskrapor med 2 passagerarplan och rammade militärhögkvarteret 56 minuter efter kraschen i WTC 1.
11 September
2006
2006
De brott som begicks för fem år sedan måste utredas
Programmet "Granskat" [lyssna här!] som sändes i Radio Vega den 10 september 2006 skulle med en lätt överdrift kunna beskrivas som en skuggdebatt mellan galningar (som naturligtvis inte själva begriper att de är det) och välvilliga människor med förståndet i behåll (som dock talar över galningarnas huvuden).
Först fick radiolyssnarna höra undertecknad och Heikki Kurttila lägga fram våra oroväckande synpunkter på historien om 9/11. Redaktör Annvi Gardberg förtjänar ett stort tack för att hon lät oss tala till punkt.
Men andra omgången av programmet var inte upplagd så att Markus Österlund, Tarja Cronberg och Nils Torvalds fick ta ställning till det som Kurttila och jag hade sagt. De sade faktiskt inte heller någonting som direkt motsade eller ifrågasatte Kurttilas och mina teser.
De talade om konspirationsteorier. Inte så mycket om några speciella konspirationsteorier utan om konspirationsteorier i största allmänhet.
Markus Österlund ägnade sig åt att psykologiskt förklara varför olika konspirationsteorier uppstår.
Nils Torvalds sade sig tro att konspirationsteorier inte är bra för vår psykiska hälsa.
Torvalds, liksom även Tarja Cronberg talade visserligen också en del om Irakkriget. Båda två ansåg, att USA nog i viss mening har konspirerat mot Irak, t ex genom att ljuga i FN om Iraks påstådda kärnvapen.
Det blev säkert klart för radiolyssnarna att Österlund, Cronberg och Torvalds tar avstånd från konspirationsteorier.
Ja, konspirationsteorier är inte bra för själen. Men tänk om det inte är vi själva utan den tid som vi lever i som har drabbats av sinnessjukdom?
1930-talet med dess diktatorer i Tyskland, Ryssland, Italien m fl länder var en sådan galen tid i Europa. Det kalla kriget var egentligen också en sådan tid.
Nutiden präglas av det pågående globala "kriget mot terrorism", som till synes började den 11 september 2001 och som tillsvidare förutom de som dödades i World Trade centers tvillingtorn har drabbat Afghanistans, Iraks, Libanons och Palestinas oskyldiga folk. Många anar redan att också nutiden är sjuk. Men få vågar undersöka och diagnosticera själva sjukdomen.
Vilken teori om 11 september är sann? Bushadministrationens teori om Basens sammansvärjning. Eller teorin att Bushadministrationen själv hade ett finger med i spelet.
Det går inte att komma undan sakfrågorna. Hur lyckades gärningsmännen utplåna tre skyskrapor i New York med två flygplan? Hur kunde de utan att stöta på något motstånd från USAs flygvapen ramma USAs militärhögkvarter 56 minuter efter den första kraschen i World Trade Center? De brott som begicks för fem år sedan måste utredas. Och de skyldiga bör ställas inför rätta.
13 September
2006
2006
Vem äger det vi läser? Bild och tanke.
Vem äger det vi läser? För några år sedan skrev jag en liten artikel i frågan, som jag illustrerade med programtillverkaren Microsofts utformning av datorprogrammet MS Reader.
Trots att programmet Microsoft Reader aldrig blev någon succé tror jag att problematiken fortfarande är viktig. Ja, frågan om vem som äger det vi läser är och förblir ett hett ämne i en digitaliserad skriftkultur.
Jag använder ordet skriftkultur i Ongsk bemärkelse (med hänsyftning på Walter J. Ongs studier i muntlig och skriftlig kultur). Man kunde (och borde) i det här sammanhanhanget också tala om begreppet civilisation och - naturligtvis - "informationssamhälle".
Idag läser jag att biblioteken hädanefter kanske tvingas betala upphovsersättningar till författare och artister för att deras verk lånas. Strängt taget är det inte biblioteken, utan skattebetalarna som kommer att få punga ut med dessa ersättningar, eftersom
avsikten är att de ersättningar som föranleds av utlåning skall finansieras med ett anslag som tas in i statsbudgeten (Hufvudstadsbladet 13.9.2006)Detta har regeringen föreslagit i en proposition i går.
Är det inte konstigt: först betalar vi skatt för att vi ska få biblioteksservice - och det gör vi ju gärna. Jag sällar mig överhuvudtaget till de glada skattebetalarna, för att använda ett annat uttryck ur dagens nyhetsflora. Och biblioteken ligger mig särskilt varmt om hjärtat.
Men så har vi då det här med upphovsersättningar till författare och artister. Skall upphovsersättningar täckas med skattemedel?
Jag stöder inte regeringens förslag. Enligt min åsikt bör upphovsersättningar för konst och litteratur finansieras med medel som genereras på varumarknaden, dvs vid köp och försäljning av konstverk, böcker (inklusive kommersiella e-böcker) tidskrifter osv.
Däremot tycker jag att det är rätt och riktigt att finansiera stipendiesystem för författare och konstnärer med skattemedel. Samhällets medborgare, dvs skattebetalarna, kommer naturligtvis aldrig att uppnå enighet om precis hur stipendier, understöd och löner till författare och konstnärar skall fördelas. Men den fördelningsdiskussionen, de tvisterna och de dispyterna, de är oundvikliga! Framför allt är de oundgängliga. Det är bra om konstnärernas och författarnas produkter, det som i dag kallas för innehållet är föremål för en oavbruten värdering och omvärdering. "Konstverken är vapnen i andarnas kamp", skrev Walter Benjamin. Det kan väl aldrig vara meningen att vi skall lägga ned andarnas kamp?
Regeringens förslag är ett steg på den väg som innehållsindustrin vill och gör allt för att vi ska välja. Det motsvarar och anpassar sig till Världshandelsorganisationens avtal om handel med intellektuell egendom (TRIPS) och tjänstehandel (GATS), dvs vår tids marknadsfundamentalistiska "grundlagar". Också Finland, som medlemsstat i EU, följer blint denna väg. Men det är fel väg. På den vägen skulle äganderätten till det vi läser successivt överföras till Microsoft, Disney Corp. och andra korporationer inom underhållningsindustrin.
Så kommer dock knappast att ske. Människorna ger ständigt nya prov på ett inbitet motstånd mot den nutida informationskapitalismen och -imperialismen. Hurra för oss läsare som fortsätter att läsa trots att alla försök att göra läsning till ett brott mot "informationssamhällets" nya copyrightlagar!
Ett exempel på en sådan ny copyrightlag i informationssamhället var förlängningen av copyright på skrift och litteratur från 50 till 70 år. Hur kunde vi, den läsande publiken, gå med på ett sådant ytterligare intrång på vår äganderätt till det vi läser? Förklaringen ligger kanske i the cultural lag: publikens medvetande släpar efter i den tekniska utvecklingen.
Biblioteket är kanhända en av de sista bastionerna i kampen mot det korporativa övertagandet av mänsklighetens andliga kapital. Men det är en stark bastion som vi fortfarande kan ställa vårt hopp till. Vi kommer inte att ge upp biblioteket inför marknadskrafternas anstormning. Vi kommer inte att avstå från äganderätten till det vi läser.
****
Bifogar en kort recension av Fredrik Långs bok Bild och tanke. Om det kategoriala seendets genesis. Förlaget Draken. Esbo 1999. ,
Konstens natt
Jag ger boken vitsordet FYRA STJÄRNOR (av fem) mera på måfå än på allvar. Har tillsvidare endast läst delar av detta (kanske inte till sidantalet, som är under 300, men till idéinnehållet) mycket omfattande och lärda arbete. Fem stjärnor skulle betyda mästerverk, vilket jag inte vågar utropa.Boken "Bild och tanke" har inspirerats av "ett kort extatiskt ögonblick" i författarens liv då han i en glimt tyckte sig "förstå allt". Vilken var då närmare bestämt den fråga till vilken Fredrik Lång ansåg sig ha funnit svaret?
"Konstnärerna har under det tjugonde seklet i förtvivlan söndrat sina skönhetsideal. Det idylliska kan numera endast framstå som naivitet. Jag förstår det, men vad skall jag göra med min förvivlan?"I ovanstående aforism uttryckte författaren själv "åtskilliga år tidigare" den fråga som "Bild och tanke" försöker besvara.
Fredrik Långs historiefilosofiska undersökning bygger på en uttalad premiss: "varje tids väsentliga eller väsentligaste konst i bildform framställer den djupast möjliga förståelsen av sin tid" (s 14).
Sålunda utgår Lång ifrån ett totalitetsbegrepp( inklusive möjligheten av en kultur- och samhällshistorisk "tidsförståelse"), som utarbetats av historiefilosofer typ Hegel och Marx.
Jag vet inte om han han lyckas föra den filosofiska undersökningen längre än till Hegels "olyckliga medvetande", tragiskt personifierat i Nietzsches galenskap. Jag finner i alla fall "Bild och tanke" vara en mycket läsvärd översikt av bildkonstens historia från antiken och via Leonardo da Vinci fram till (och inklusive) Marcel Duchamp.
Om någon bad mig sammanfatta innehållet i denna bok i två ord skulle jag så här i början av hösten, efter ett visst årligen återkommande evenemang i Helsingfors, svara: Konstens natt!
(Men fan vet om man längre får tag på ett ex. av boken i bokhandeln. Knappast. Fråga alltså efter den på biblioteket.)
14 September
2006
2006
Amerikansk fysiker entledigas för oliktänkande om 9/11
Steven E. Jones, fysiker och känd kritiker av de amerikanska myndigheternas förklaring till tvillingtornens och det sjunde tornets (WTC7) kollapser i World Trade Center den 11 september 2001, entledigades senaste vecka från sin professorstjänst vid Brigham Young-universitetet i Utah.
Jones är avstängd från sitt jobb och befinner sig för närvarande på betald tjänstledighet. Universitetet har meddelat att man ska undersöka Steven Jones' engagemang i föreningen "Scholars for 9/11 Truth" innan han får återuppta sin undervisning.
James H. Fetzer, emeritusprofessor i filosofi, säger i ett pressmeddelande från "Scholars for 9/11 Truth" att universitetsledningen vid BYU vill undertrycka seriös forskning kring 9/11 eftersom de officiella förklaringarna inte tål en närmare granskning.
Jones, som hör till grundarna av "vetenskapsmän för sanning om 9/11", anger i en artikel tretton skäl för att ifrågasätta myndigheternas och teknologi-institutet NIST:s teori om varför de tre byggnaderna i World Trade Center kollapsade totalt och symmetriskt i sina fotspår.
Enligt NIST förorsakades kollapserna av skadorna från flygplanskrascherna och de åtföljande bränderna.
Enligt Steven E. Jones är det däremot mer sannolikt att alla tre kollapser skedde genom kontrollerad spränging. Jones kräver att en internationell forskarpanel ska utreda kollapsernas orsaker.
Jones' tankar har vunnit stödd också bland utländska experter. I Finland framförde säkerhetsingenjör Heikki Kurttila nyligen i ett radioprogram tvivel på att WTC-byggnaderna kunde förstöras totalt enbart pga av flygplanskrascher och bränder.
Jones uppsats "Why Indeed Did the World Trade Center Buildings Collapse?" har utkommit i bokform en vetenskaplig publikation på förlaget Elsevier. Uppsatsen ingår också i den nyligen utkomna boken "9/11 and American Empire: Intellectuals Speak Out" (Olive Branch Press 2006). Uppsatsen om WTC-katastrofen kan dessutom laddas ner från webben via www.st911.org.
Steven E. Jones är inte den första akademikern i USA som upplever svårigheter på jobbet på grund av oliktänkande beträffande historien on 9/11. Orientalisten Kevin J Barrett, som leder en förening för samarbete mellan kristna, judar och muslimer, har tidigare i år utsatts för hård press för sina åsikter om 9/11.
I medierna har prof Jones, dr Barrett ofta avfärdats med beteckningen konspirationsteoretiker.
----
Källor, bl.a.:
- Scholars for 9/11 Truth , www.st911.org
- BYU takes on a 9/11 conspiracy professor By Will Sullivan Posted 9/11/06 http://www.usnews.com/usnews/news/articles/060911/11conspiracy.htm
- BYU places '9/11 truth' professor on paid leave By Tad Walch Deseret Morning News http://deseretnews.com/dn/view/0,1249,645199800,00.html
- http://www.mujca.com/ (ang. Kevin Barrett)
15 September
2006
2006
Den gudabenådade Berättaren
"Där vi en gång gått"
återger mig det förtroende
för den gudabenådade Berättaren
som jag nästan har förlorat
eftersom jag tror att
litteraturen måste vara brev
Berättelsernas addressater är visserligen
mer universella än brevens
Men skriva är att skriva brev!
En berättelse kan rikta sig till Människan
som alltid är en ensam Läsare
eller till en massa människor -
Är berättelser brev till publiken?
Ja, det är en utgångspunkt.
Att tala är inte att skriva
Att skriva är inte att tala
30 September
2006
2006
USA:s oliktänkare
Pär Stenbäck, Finlands utrikesminister 1982-83, sitter med i styrelsen för tankesmedjan International Crisis Group, som vill förhindra att det uppstår nya väpnade konflikter i världen. Stenbäck skriver i dagens Hufvudstadsblad att såväl general Wesley Clark som säkerhetspolitiska rådgivaren Zbigniew Brzezinski och finansmannen George Soros numera är att betrakta som oliktänkare i sitt hemland USA.
"Dessa tre amerikaner delar det i Europa rätt allmänt accepterade synsättet att terrorismen inte kan besegras genom bombning",konstaterar Stenbäck. Vi får anta att Stenbäck själv liksom även den internationella krisgruppens ena styrelseordförande, britten Chris Patten, instämmer i denna kritik av Bushadministrationens politik. Bra så.
I mitt stilla sinne reflekterar jag ändå att min egen uppfattning om vad en oliktänkare är för något - eller snarare någon - på vissa punkter avgjort skiljer sig ifrån Stenbäcks.
I min föreställningsvärld befolkas oliktänkarnas planet nämligen inte av avdankade överbefähavare, före detta grå eminenser och politiskt ambitiösa företrädare för den internationella storfinansen. Förtjänar dessa världens näst mäktigaste män faktiskt att bli kallade för dissidenter?
Att vara en oliktänkare i dagens USA måste enligt mig innebära att ifrågasätta inte bara den nuvarande utrikes- och inrikespolitiken, utan också tesen om att "världen behöver ett USA som stabilitetsgarant". Det här kan tyckas vara en onödigt snäv tolkning av begreppet oliktänkare. Men jag insisterar på att ordet dissident bör förbehållas dem som motsätter sig makten, i synnerhet stormakten, dvs imperiet . I detta smmanhang luktar uttrycket "stabilitetsgarant" imperialism på långt håll! Och om det är någonting en dissident inte får vara så är det imperialist.
Det finns emellertid en djupt rotad föreställning om att just Amerikas Förenta Stater utgör ett lysande undantag bland världens alla imperier, både de tidigare och de nuvarande. Enligt denna åsikt är den nuvarande västliga stormakten intrinsikalt god. Godheten anses vara insydd eller impregnerad i det amerikanska imperiet som ränderna i Stjärnbaneret.
David Ray Griffin från Kalifornien låter oss i en nyutkommen bok Christian Faith and the Truth Behind 9/11 (Westminster John Knox Press, 2006) ta del av sin uppgörelse med denna imperiala myt. För den kristna filosofen Griffin framstår Jesus som den borne dissidenten i Romarriket. Och den historiska parallellen mellan Rom i början av vår tideräkning och USA i början av det tredje millenniet är blott alltför uppenbar, menar han.
Se där en riktig oliktänkare i dagens USA!