02 October
2006
Offentliga världsfinanser
Offentliga världsfinanser är en översättning av World Public Finances. Den som googlar på sökordet "World Public Finances" får i dagens läge inte mer än ca 320 träffar. Vi är tydligen inte ännu särskilt många som använder den här ordkombinationen i skrift. Kanhända är vi oliktänkare, vi också.
Begreppet Offentliga världsfinanser - World Public Finances har uppstått i ett bestämt sammanhang nämligen Världssocialforum - World Social Forum, som nästa gång, den sjunde gången, ska äga rum i Nairobi i januari 2007. Offentliga världsfinanser är namnet på ett initiativ som Nätverksinstitutet för global demokratisering (NIGD) och Liberdade Brasil* har tagit tillsammans för att skapa kontinuitet i behandlingen av vissa återkommande teman på Världssoscialforum, särskilt då temat om en demokratisk kontroll av de internationella kapitalrörelserna.
Under de senaste decennierna och åren har medborgarna i olika länder byggt upp en rad internationella krav och kampanjer, som berör de offentliga världsfinansernas problematik. Det handlar kort sagt om att skapa ett världssamhälle, eftersom ett sådant samhälle bara kan anses existera ifall det har gemensamma, offentliga finanser och ett oavbrutet demokratiskt beslutsfattande om deras skötsel.
Hit hör ett antal viktiga och komplicerade frågor såsom:
- frågan om globala skatter på kapital, handel, miljöresurser och arbete;
- reglering av valutahandeln, som under de tre senaste decennierna har antagit groteska proportioner, t ex genom införande av en global skatt på valutatransaktioner;
- skuldproblematiken, som inbegriper en ohållbar global situation beträffande såväl uländernas som iländernas statsskulder;
- avskaffandet av bank- och skatteparadisen, genom vilka ca hälften av världshandeln passerar och vilkas blotta existens gör att vi inte ännu idag har några offentliga världsfinanser;
- US-dollarns hegemoni, dess förankring i a) "The Washington Consensus"; b) USA:s militärmakt;
- de privata pensionsfondernas massiva ackumulation av penningkapital och deras mer eller mindre ansvarsfulla investeringspolicy;
- demokratisering av de internationella finansiella institutionerna, först och främst Världsbanken, Internationella valutafonden IMF och Världshandelsorganisationen WTO.
A tribar – what is that? With this concept physicist Roger Penrose points to objects and figures which you can draw but not build. There are false links in tribars. There are contradictory and impossible elements. In many of his works the graphic artist Escher shows tribars [...] Money, for example, is a tribar, as euros and dollars are digital states which are moving and jumping with our hopes and fears, according to changes in our mindscape.
(Leena Krohn)
Ännu en fråga som berör de offentliga världsfinansernas problematik är förstås den om världspengar, en gemensam valuta för hela världen. Idén utvecklas bl.a. i John Maynard Keynes berömda memorandum om en internationell klareringsunion från år 1942. Keynes gav världsvalutan namnet bancor. Den skulle administreras av en världsbank och användas för att finansiera underskottet i handelsbalansen hos länder med sådana underskott (jfr Raffer & Singer, The Economic North-South Divide, kap. 1).
Digitaltekniken har emellertid radikalt förändrat betingelserna för diskussionen om världspengar och gett begreppet "offentliga världsfinanser" en ofrånkomlig teknologisk dimension. Digitaltekniken bidrar i dagens läge kraftigt till världsfinansernas patologiska snedvridning. Under den rådande pax americana och med de västliga regeringarnas goda minne tillåts digitaltekniken fortfarande utgöra de snabba klippens, bokföringsbedrägeriernas, penningtvättens, skattesmitandets, turbokapitalismens och den korporativt ledda finansglobaliseringens tysta förutsättning. Men med hjälp av digitaltekniken skulle mänskligheten otvivelaktigt också kunna ta några jättekliv i Keynes' fotspår emot upprättandet av ett transparent system för global makroekonomisk monetär och finansiell management. Digitaltekniken är kort sagt både en del av problemet och ett löfte om problemets lösning.
Jag vet ingenting som bättre belyser finansteknologins roll och betydelsen av en demokratisk finanskontroll än den franska journalisten Denis Roberts arbeten om Clearstream, ett numera tyskägt clearingföretag för internationell värdepappershandel. Men tyvärr är Clearstream-skandelen och Denis Robert så gott som okända i Finland. Jag skrev för ett par år sedan en presentation av två av Denis Roberts och Ernst Backes böcker om Clearstream.
Om Clearstream-skandalen
Fas I
Denis Robert & Ernest Backes: Révélations. Les Arènes. 2001.
Denis Robert: La boîte noire. Les Arènes. 2002.
Mikael Böök: Världens största tvättmaskin. Ny Tid 23/2002
Introduktion på svenska
Fas II
Denis Robert: La domination du monde (roman), 2006.
Denis Robert: Clearstream, l¨enquête, 2006.
04 October
2006
2006
"Kirjastojemme tulevaisuus - seuraavat 30 vuotta"
"Kirjastojemme tulevaisuus - seuraavat 30 vuotta"
1. EPÄMIELLYTTÄVÄ TOTUUS
Vuonna 2036
Helsingin Rautatientorilla
vesi on noussut
City-kirjaston
kolmannen kerroksen
lattialle
Siellä
Missä kuljimme kerran
on nyt myöhäistä
lukea kirjoja
2. VIHA JA RAKKAUS
Oikeastaan rakastan kumpaakin
mutta välillä vihaan kirjaston hoitajaa
välillä itse kirjastoa
Vihaan ja rakastan, siis, miksi sellainen ristiriita?
En tiedä. Mutta tunnen sen ja kärsin
(vapaasti Catulluksen mukaan)
3. KIRJASTOVALTA
Politiikan kaudet eivät kestä kolmeakymmentä vuotta. Nykyään kaikki muuttuu jo kymmenessäkin vuodessa. Vuonna 2015 on kirjastovalta. Se riippuu tietenkin kirjastonhoitajista.
Montesquieu kuten tiedämme
jakoi vallan kolmeen
Kirjasto on se neljäs
josta me vain uneksimme
Aina voi tosin epäillä
näemmekö edes yhteisiä unia?
07 October
2006
2006
"Mau Mau veterans sue Britain"
The full text of Shiraz Durrani's book "Never be silent : publishing & imperialism in Kenya, 1884-1963" is now available under "Creative Commons" rights via E-LIS. [1]
Shiraz asked:
"Do the Kenyan librarians see their role as informing Kenyan people as well as participants at the WSF about the reality and history of Mau Mau".
I am not a Kenyan librarian, so the question is not for me to answer. That is why I have put Shiraz question about the Mau Mau veterans who are now sueing Britain [2] between quotation marks.
I intend to use Shiraz' question as a pretext to think aloud - organise my own thoughts - about some general issues.
---
The answer is included in Shiraz' question. Obviously, the librarians of a world society should help humankind to settle the accounts with its past and present. [3]
A world society has not yet come into existence. But it might have become possible in our days. The internet is one of its potential institutions.
The internet is an outgrowth on the library.[4] Internet and library are one and the same. The internet is the library becoming a true world library.
In old Alexandria, already, they almost had a world library. Which means that "globalisation" started a long time ago.
Is Alexandria East or West? North or South? The answer is that Alexandria is everywhere. It is in Bush.[5] It is in Mao's "Contradictions".[6] It is in Maulana's "Mesnavi".[7]
The world society is present in you and me. The world's society and the world's library are very close to each others. Library and society are mutually dependent on each other. The mere existence of the library proves that Mrs Thatcher was wrong in saying that 'there is
no such thing as society'.
---
How about the wealth of nations and the misery of the peoples? What can a librarian do?
She/he can join the efforts to create a world society at the World Social Forum.
At the World Social Forum, we (we, the peoples) try to organise the world's public finances in a social and democratic way. World Public Finances is perhaps best described as a Social Democratic idea[8] ?)
In our modern world, the public sphere is the sphere of the society that is accessible to the reading public. It is the sphere of democratic deliberation.
'Finances' refers to a certain abstract perspective on the economy, using money as its measure. 'Public finances' is a concept that belongs to the political economy, the common (social) economic sphere of the society.
The neoliberal economists, bankers and politicians, who still dominate the politics and the economy, do not want any public discussion and deliberation about the public finances of society, not to speak about the public finances of the whole world.
But why should the librarians follow the Bushes, Blairs and Berlusconis instead of participating, along with other professional groups, in the Open Conspiracy [9] for a world society?
---
Notes:
(The purpose of these notes is to provide yet one illustration to the thesis about the identical nature of the internet and the library - all the references are actually found on the net. )
[1] "E-LIS is an open access archive for scientific or technical documents, published or unpublished, on Librarianship, Information Science and Technology, and related areas" (http://eprints.rclis.org/).
[2] See, for instance, Joyce Mulama: "The "Mzungu" Called to Account, Decades After Colonial Abuses", Inter Press Service (IPS), 6 October 2006 (http://www.ipsnews.net/news.asp?idnews=35021)
[3] See, for instance: Richard Drayton: "The wealth of the west was built on Africa's exploitation. Britain has never faced up to the dark side of its imperial history", a comment in the Guardian, August 20, 2005 (http://www.guardian.co.uk/print/0,,5267073-103677,00.html).
[4] "Polemos panton men pater esti,", wrote Heraclitus, strife is the father of all things. Thus somebody might object that the internet is an outgrowth of the military-industrial complex of the USA, and, more in particular, of the efforts of American scientists and engineers to guarantee the coninuation of the control, command and communication (CCC) of the American soldiers even during and after an atomic war. - Would such CCC be anything else than a futile effort to save "the library"?
[5] We all live today under the conditions of the pax americana, which only is an extension of the pax romana which, in turn, was built on the ruins of the library of Alexandria.
[6] Mao Zedong, in his essay "On Contradiction", tried to explain parts of the philosophical heritage from Alexandria to his fellow countrymen. This text is available at
http://www.marxists.org/reference/archive/mao/selected-works/volume-1/mswv1_17.htm
[7] This refers to "The Masnavi I Ma'navi"
by Maulana Jalalu-'d-din Muhammad Rumi
Abridged and Translated by E.H. Whinfield (1898),
(http://www.sacred-texts.com/isl/masnavi/). The Wikipedia
has an article on this Persian classic, and its English translations (http://en.wikipedia.org/wiki/Masnavi). - A nice little selection of poetry from the Masnavi is found in Aida Foroutan's blog at Yahoo, see
Aida Foroutan
[8] On Social Democracy, see Howard Richards: Dilemmas of Social Democracies (http://www.howardri.org/dilemmas.html). A printed version is available as The Dilemmas of Social Democracies: Overcoming Obstacles to a More Just World, by
Howard Richards and Joanna Swanger (http://www.lexingtonbooks.com/).
On World Public Finances, see http://www.cttcampaigns.info/otrosistema/wpfblog
[9] "The Open Conspiracy" is an idea that has been developed by, among others, the British author H.G.Wells in a pamphlet with the same title, which is available at http://www.gutenberg.net.au/ebooks02/0201081.txt. - The Wikipedia has an article about H.G.Wells and a separate entry about "The Open Conspiracy".
13 October
2006
2006
Om vissa inskränkningar i yttrandefriheten (1)
Hade jag varit medlem av franska nationalförsamlingen i oktober 2006, då hade jag nog röstat emot den nya lag, som gör det till ett brott att förneka turkarnas folkmord på armenier och kurder under första världskriget
Jag tvivlar ärligt sagt också på att det är klokt att kriminalisera en "historieskrivning", som förnekar nazisternas folkmord under trettiotalet och andra världskriget. Sålunda finner jag att österrikarnas dom över David Irving för hans åsikter om Förintelsen är betänklig. (Domen fälldes i februari 2006 och den lär ha lytt på tre års fängelse.)
Den åsikt som jag här dristar mig att framföra bygger på tankar om kunskap, visshet och normer.
Vad Förintelsen beträffar så anser jag mig veta att den har ägt rum. Min vetskap fördjupades när jag en gång på 1970-talet besökte muséet i Auschwitz (Oświęcim). Men även om jag inte någonsin kommit att besöka Auschwitz skulle jag veta att gaskamrarna har fungerat och drivits av vanliga tyska medborgare, som lydde sin Führer.
Att veta är att äga visshet. Visshet äger den som saknar grund för tvivel.
Och jag saknar orsak till att betvivla Förintelsens historiska verklighet. Är inte detta tillräckligt? Behöver jag också en lag som förbjuder mig att ifrågasätta det, som jag faktiskt är ur stånd att ifrågasätta?
David Irving och hans gelikar visar å andra sidan att det trots allt finns människor som inte vet, eller inte vill veta. Dessa människor kan anses vara farliga och det kan vidare anses vara nödvändigt att samhället skaffar sig skydd mot dessa farliga lögnare. Ungefär så tror jag att den motsvarande inskränkningen i yttrandefriheten motiveras av lagstiftaren.
Men jag upplever fortfarande en sådan inskränkning som ett misstroendevotum. Kan vi inte lita på vår egen visshet? Kan vi inte lita på oss själva? Det är i grunden en och samma fråga.
Nu över till det andra fallet, det om turkarnas massmord på armenier. Någon gång på 1980-talet gjorde jag ett besök vid minnesmärket över folkmordet. Minnesmärket, som har rests på ett berg nära Jerevan, gjorde visserligen ett stark intryck på mig, inte minst för att jag skam till sägandes var tämligen ovetande om de viktiga historiska händelser som det symboliserar. Jag kunde också i detta fall säga att jag vet att folkmordet på armenierna verkligen har hänt. Men här måste jag tillägga, att min kunskap inte är lika säker som i det föregående fallet. Gränsen mellan en visshet och en kunskap, som visserligen är underbyggd med fakta och erfarenheter, är inte alltid lätt att dra! Jag nöjer mig därför med att uttrycka saken såhär: jag är fullständigt övertygad om att turkarna gjorde sig skyldiga till folkmord på armenierna under första världskriget. Jag anser med andra ord att det är en historisk sanning.
Denna sanning gäller det att befästa och, om möjligt, förvandla till en visshet.
En sanning är någonting som det kan vara väl värt att kämpa för! Men att upphöja en historisk sanning till en lag framstår fortfarande såsom någonting mycket tvivelaktigt.
Vari ligger det tvivelaktiga? Jag tänker mig svaret på denna fråga ungefär så här: lagarna är bindande för medborgarna i en stat. Den som bryter mot lagarna bestraffas. Staten har rätt att tillgripa våld för att se efter att lagarna följs (och straffen utdelas). Detta våld kan missbrukas och missbrukas faktiskt ofta. I vilken mån har vi rätt att slå ihjäl eller bura in dem som förnekar det som vi anser vara självklart eller vetenskapligt bevisat? Räcker det inte med att vi överbevisar dem?
- - -
Ovanstående berör endast vissa inskränkningar i yttrandefriheten - egentligen endast de två berörda fallen. Det är verkligen svårt att uppställa några allmängiltiga principer beträffande inskränkningar i yttrandefriheten!
Andra inskränkningar av yttrandefriheten har motiverats eller motiveras med att de sårar religiösa känslor (hos medlemmarna av ifrågavarande religiösa samfund). Ytterligare inskränkningar motiveras med etiska regler eller principer. Dessutom har vi problematiken med ärekränkningar. Alla dessa kräver egna utredningar och funderingar. Men de har ett gemensamt: deras ursprung är normativt.
De inskränkningar i yttrandefriheten som gäller historien utger sig däremot för att vara av ett annat slag. Här förbjuds att förneka historiskt faktum, dvs det som människor har gjort. Motiveringen blir i detta fall kunskapsteoretisk (epistemologisk) och vetenskaplig. Det anses bevisat - helt oberoende av vad någon tycker om det, och oberoende av om det sårar eller inte sårar någons känslor. Eller vi äger visshet om saken (t ex visshet om att Förintelsen har ägt rum).
Historisk kunskap är emellertid en mycket speciell kunskapskategori. Ipsum verum factum skrev filosofen Vico. Uttrycket är berömt men inte precis glasklart. [forts. bör följa]
14 October
2006
2006
The finance-related peace prize
The choice of the winners of the Nobel Peace Prize for 2006 is a natural continuation of the vaguely progressive line that Norwegian Nobel Committee is following since many years.
Still it is news of some sort that the peace prize is being awarded to a bank, that is Grameen Bank, and to its founder Mohammed Yunus. Would it not have been more appropriate to give them the Nobel prize in economics?
It certainly would. We can congratulate dr Yunus and Grameen nevertheless.
Some seem to start from the assumption that Grameen is taking Capitalism to the poor. That is a somewhat superficial analysis. Surely, Capitalism has been plaguing the poor long before the coming of the microfinance industry.
In the context of the grotesque financial system (or lack of system) that the whole world suffers under today, Grameen is a wonderfully exceptional capitalist business bank.
The efforts by Grameen to combine the microcredits with the microchips are extremely interesting. The mobile phones and/or the computers (which can be one and the same) are replacing the money, or rather, they are the new money. Will the world's finances become more transparent and public? Could the banks become more like the libraries - institutions that serve the citizens with information and information technology?
---
Former president of Finland Martti Ahtisaari had been one of the favourite candidates of the mainstream press for the Nobel Peace prize 2006. Here in Finland, however, many citizens were drawing a sigh of relief when the winners were announced. While dr Yunus is an example of a banker and an economist who became a true social democrat, former president of the republic Ahtisaari is yet one social democrat turned into a true capitalist.
I am probably not alone with this opinion. In the webforum of the daily newspaper Helsingin Sanomat, one of the first comments to the topic "Where you disappointed on behalf of Ahtisaari?" , said: "This man supported the war in Iraq, and only two days ago it became known that more than 600.000 Iraqis have died because of the aggression of the USA".
Yours in peace.
20 October
2006
2006
Montesquieu, Estates and Liberty
In a dictionary on the web, I read this passage about the political views of Montesquieu:
"Montesquieu's most radical work divided French society into three classes (or trias politica, a term he coined): the monarchy, the aristocracy, and the commons. Montesquieu saw two types of powers existing: the sovereign and the administrative. The administrative powers were the legislative, the executive, and the judiciary. These powers were to be divided up among the three classes, which he referred to as Estates, so that each would have a power over the other. This was radical because it completely eliminated the clergy from the estates and erased any last vestige of a feudalistic structure." (http://dictionary.laborlawtalk.com/Charles_de_Secondat%2C_Baron_de_Montesquieu)
This formulates an opinion on Montesquieu's work that I do not share.
According to my reading of Montesquieu, the idea that he wanted the state
powers "to be divided up among the three classes, which he referred to as
Estates", is simply mistaken.
Montesquieu writes:
"Democratic and aristocratic states are not in their own nature free. Political liberty is to be found only in moderate governments; and even in these it is not always found. It is there only when there is no abuse of power. But constant experience shows us that every man invested with power is apt to abuse it, and to carry his authority as far as it will go. Is it not strange, though true, to say that virtue itself has need of limits? To prevent this abuse, it is necessary from the very nature of things that power should be a check to power. A government may be so constituted, as no man shall be compelled to do things to which the law does not oblige him, nor forced to abstain from things which the law permits." (The Spirit of Laws, book XI, ch 4)
So M. is of the opinion that it is necessary, "from the very nature of things", that power should check power. This, rather than any anticlericalism, is the "radicalism" of Montesquieu.
The root of the confusion lies, I believe, in the historical tradition of the more or less periodical assemblies of the Estates, Etats généraux , of France. Assemblies of the Estates, or similar, have played significant, but not decisive roles in various Kingdoms. They might have allowed the King to share his absolute power with his people, at least symbolically, and they also provided the King and his people with an important channel of communication (a "public sphere", albeit one of a temporary and limited kind).
But Montesquieu's thinking about how "power should be a check to power" is inspired by the history of the English Revolutions, not by the tradition of the Etats Généraux. To Montesquieu, the political theorist and philosopher, the political sphere is autonomous visavi the economical classes of the society. Indeed, his political theory is an attempt at establishing, theoretically and practically, a political system that is characterised by liberty.
Montesquieu is not radical, but moderate: "Political liberty is to be found only in moderate governments".
21 October
2006
2006
Toisenlainen EU on mahdollinen!
Lahden EU-kokouksen aikana järjestetyistä mielenosoituksista monille taisi jäädä se kuva, että Attac ja VEU ovat yhtä mieltä Euroopan yhdentymisestä.
Näin ei ole. Vaihtoehto EU:lle Tiedotuskeskuksen (VEU) kanta Euroopan Unioniin ja Suomen EU-jäsenyyteen on käsittääkseni selkeästi kielteinen. Sen sijaan Attac ei ole ottanut kantaa Suomen EU-jäsenyyteen eikä myöskään EU:n olemassaoloon sinänsä. Suomen Attacin jäsenten ei myöskään tarvitse olla yhtä mieltä EU-jäsenyyttä ja EU:n olemassaoloa koskevista kysymyksistä.
Mikäli Suomen Attac ilmoittaisi ykskantaan, että Suomen tulee erota EU:sta ja että itse EU:kin pitäisi lakkauttaa, allekirjoittanut eroaisi Suomen Attacista. Kannatan Suomen EU-jäsenyyttä, EU:n olemassaoloa ja EU:n kehittämistä alkuperäisten, federalististen, aatteiden pohjalta.
Tästä huolimatta en kuitenkaan hyväksyisi EU:lle viime vuosina tyrkytettyä perustuslaillista sopimusta, jonka henki on uusliberalistinen ja joka sitoisi EU:n entistä kiinteämmin NATO:on ja Yhdysvaltojen imperialismiin.
Mielestäni Suomen Attacin tulisi nyt tavalla tai toisella tehdä selväksi ensinnäkin itselleen ja mahdollisesti myös muille (mikä ei tule olemaan helppoa), että sen tavoitteisiin ei kuulu EU:n vastustaminen eikä Suomen EU-jäsenyyden purkaminen.
***
Hesarin toimittaja Mikko Paakkanen raportoi Lahden EU-mielenosoituksesta (21.10.2006):
"Iltapäivällä alkoi paikalle tulla enemmän väkeä, kun Lahden Attacin vetämä, EU:ta vastustanut verkosto ryhtyi pystyttämään esiintymislavaa ja makkaranpaistokojua Karjalan palauttajien telttakatosten viereen."
Hesarin artikkeliin kuuluvassa faktaruudussa sanotaan toisaalta näin:
"Lähes yhtä paljon väkeä kokosi Attac-liikkeen organisoima mielenosoitus, johon osallistui useita järjestöjä. Sen teema oli EU-kriittinen."
Niin olikin, mutta EU-kriittisyys ei ole sama kuin EU-vastaisuus. Media leimasi Attacin alkuvuosina Attacin globalisaation vastustajaksi, vaikka suuri osa järjestön kannattajista tuskin vastustaa globalisaatiota sinänsä, vaan ainoastaan nykyistä, pankkiirien ja suuryhtiöiden johtamaa globalisaatioprosessia. (Attac erityisesti finanssiglobalisaatiota.)
Globalisaatio on kuitenkin pelkkä käsite, joka pyrkii kuvaamaan jotakin olennaista nykymaailman kehityksestä, kun taas EU on olemassa oleva valtiollinen rakenne, monimutkainen eurooppalainen instituutio. On totta, ettei EU ole yhtä vakiintunut valtiona kuin Yhdysvallat, saatikka Suomi. Voi jopa olla, että EU joskus hajoaa niin kuin Neuvostoliitto hajosi. Vuonna 2006 EU:n vastustaminen sinänsä on kuitenkin hyvin pitkälle menevä poliittinen kanta.
***
Esimerkiksi Italiassa, jossa toisen maailmansodan aikana kehittyi voimakas fasisminvastainen vastarintaliike, ja jonka kansa oli saanut kokea myös ensimmäisen maailmansodan kauhut, EU-aatteella, toisin sanoen eurooppalaisella federalismilla, on paljon voimakkaampi jalansija kuin Suomessa. Niinpä Italian kansalle, ja myös Italian kommunisteille, sosialisteille, sosiaalidemokraateille ja ay-liikkeen aktivisteille, Euroopan poliittinen ja taloudellinen yhdentyminen on alusta alkaen ollut myönteinen asia.
Suomen kansan historialliset kokemukset ovat, kuten tiedämme, näissä suhteissa varsin erilaiset kuin italialaisten kokemukset. Täällä ei olla ehkä vieläkään ymmärretty, että EU on periaatteessa edistyksellinen ja kannatettava projekti.
Suomi on viety EU:hun lähinnä sosiaalidemokraattien johdolla. Mutta tuo alkuperäinen eurooppalainen federalismi, josta minä edellä olen puhunut, ei koskaan saanut jalansijaa Suomessa eikä se ole vieläkään kunnolla rantautunut Suomeen. Onko Paavo Lipponen federalisti? Veikkaanpa, että hän kiertäisi tämän kysymyksen. Sama koskee muuten Ruotsin Göran Perssonia - Tony Blairista puhumattakaan.
Voi kyllä todeta, että demarit ja muut hallituspuolueet ovat yrittäneet sopeuttaa Suomea EU:hun.
Ongelma on siinä, että EU:ta ei ole kehitetty Altiero Spinellin (1907-1986) federalististen periaatteiden vaan Jean Monnet'n (1888-1979) funktionalististen periaatteiden pohjalta. Niinpä esimerkiksi EU-parlamentilla ei ole niitä laajoja valtuuksia, jotka sille kuuluisivat eurooppalaisessa liittovaltiossa. EU:ta kehitetään hallitusten välisen diplomatian ja teknokraattisen komission kautta. Komissio ole poliittisesti vastuussa juuri kenellekään - paitsi todelliselle toimeksiantajalleen ja linjanvetäjälleen eli ylikansalliselle kapitalismille, toisin sanoen pankkiireille ja suuryhtiöille. Tästä seuraa muun muassa EU:n kuuluisa demokratiavaje.
Täällä Suomessa tarvitaan epäilemättä EU-kriittisyyttä. Lisäksi tarvittaisiin myös nykyistä enemmän EU-myönteisyyttä ja rohkeutta puuttua EU-kehitykseen.
Mikael Böök
25 October
2006
2006
What a "world government" has to be like
What worries me is this: I see the WSF as being the embryo to a "world government", but I do not yet see that this is widely understood.
A "world government" has to be very different from the governments of national states. This is an important part of the "Another" in our slogan "Another world is possible".
The difference is not in ethical values, this is not an ethical issue. It is a question of structure. A great illustration is the example of the military apparatus, as H.G.Wells clearly understands in his pamphlet from the 20ies (The Open Conspiracy). A "world government" does not - never will - build on military might!
A "world government" is an informational government. It has to be a "self-government", it must be cybernetical in its nature -- like the internet, of course. And the internet is, basically, a new kind of library. It is an outgrowth of our literacy.
Literacy is our predicament. There is no escape from it.
The principle of "world government" is identical with the principle of the modern public library: to make all information available without delay to all the people.
The WSF must follow that principle, that is its only chance. Or, more to the point, a "world government" must be like that. Like a modern public library.
Let us build it!
Another world might be possible, after all...