2007
Periago
Nils Ferlin tillägnar en av sina sånger "bröderna på Kalle Knopares vindskupa". Det gör mig nyfiken. Vad är och vad gör en knopare?
Jag går till biblioteket, googlar och får reda på att knoparens och sotarens yrke går ut på ett och detsamma, nämligen att feja skorstenarna.
Sotaren, vars viktiga arbete jag på detta vis blir påmind om, har lovat besöka mitt hus nästa fredag. Jag antecknar detta i min kalender, som nuförtiden är datoriserad och som därför påminner lika mycket om ett spel som om en minnesbok:
-
ty andra andra är inte som dom är
Men idag tycks mig tiden vara inne för att utveckla systemet för att fira tillkallandet av en skorstensfejare. Därför söker jag efter klarare definition och ett nytt namn med gammalgrekiska rötter i stället för "altri", som är ren italienska för "andra".
Min tanke är, att klassens namn skall syfta på "att resa", eftersom jag planerar att framgent anteckna knoparenas och mina egna resors ankomst- och avgångstider under denna nya huvudrubrik i kalendern. Problemet är bara att jag inte kan gammalgrekiska tillräckligt bra för att hämta det saknade klassbegreppet ur minnet.
Genom ett besök på ordboksavdelningen i "The Perseus Digital Library" vid Tuft-universitetet i USA kommer jag fram till att klass tre i mitt kalenderprogram ska få heta "periago". Det lär betyda "travel around".
Att skriva periago i kalendern är ett rent nöje - som att lösa korsord!
I övre kanten på den gammalgrekiska ordbokens hemsida i det digitala biblioteket syns ett banér med påskriften Speak Out Against the WAR. Detta gör mig så glad att jag börjar gnola på Ferlins gamla visa!
Alla bibliotekarier och biblioteksbesökare borde länka till antikrigsrörelsen på sina hemsidor. Ta avstånd från det pågående kriget i Irak och det hotande kriget mot Iran! Låt inte längre krigen föras i vårt och den västerländska civilisationens namn!
-
För svarta, vita och röda, gula
fattiga, rika är samma folk
Ordet europeisk är för övrigt ingenting att leka med. Kära EU-sinnade statsvetare i öst och väst, låt den europeiska imperialismen somna in för gott! Ersätt gärna ordet europeisk med ordet kosmopolitisk och räkna i så fall Tolstoj och Dostojevskij bland de stora kosmopoliterna tillsammans med Jorge Luis Borges och Gabriel Garcia Marques.
Alla dessa betydande författare tillhör uppenbarligen den europeiska litteraturen och kulturen. Man måste vara andligt förblindad för att placera författare som skriver på spanska utanför Europa.
Europa omfattar numera hela världen. Den feniciska prinsessan har lämnat efter sig "det europeiska" överallt där hon dragit fram. T.ex. i Kina har staten i snart sextio år byggts på en lära, vars grundbegrepp utformades av tyskar och ryssar. Och även om Kina i morgon helt övergav den marxist-leninistiska statsideologin, så skulle landet med stor sannolikhet förbli europeiskt, dvs genomsyrat av europeiska politiska idéer, europeisk vetenskap och europeisk teknik.
Hur europeiskt är slutligen Europa? Det måste vi också fråga oss. "Det europeiska" är ju när allt kommer omkring en syntes av det sumeriska, det egyptiska, det feniciska, det minoiska, det gammalgrekiska och romerska, det judiska, det arabiska, det indiska och det kinesiska. För att bara nämna några av de allmänt kända och omvittnade inslagen.
-
Och dessa blinda som tror sej stora
de blåser upp sej och drar ihop
med andra blinda sin storhets fora
och står på huut i samma grop.
2007
Mikä hiton Itella?
EU:n postidirektiivin seurauksena postilaitos siirtyy takaisin
yhteiskunnan julkisesta sen yksityiseen sfääriin. Tämän siirron jälkeen
postipalvelusta ei enää päätetä julkisella tasolla, ts. poliittisesti,
vaan tärkeimmät postipalvelua koskevat päätökset tehdään yksityisten
yhtiöiden liikkeenjohdon piirissä.
Nykyisessä kapitalistisessa kasinotaloudessa tämä merkitsee, että
postin toiminnot alistetaan rahoitusmarkkinoiden pelureiden
mielivallalle.
Samoin Suomen Postin muuttuminen Itellaksi johtaa siihen, että "kannan
ottaminen" postipalveluun jää pelkäksi mielenilmaukseksi, joka ei enää
liity julkiseen päätöksentekoon.
Julkisen postipalvelun yksityistäminen on nähtävä myös
finanssiglobalisaation olennaiseksi osaksi. Tärkeä askel kohti postin
yksityistämistä, joka samalla merkitsi rahoitusmarkkinoiden
irroittamista yhteiskunnasta, otettiin esim. Suomessa v. 1997 kun v.
1887 toimintaansa alkanut valtiollinen Postisäästöpankki (v. 1990-1997
nimeltään Postipankki) muuttui ensin Leoniaksi ja sen jälkeen Sampoksi
eli yksityiseksi liikepankiksi.
Edistyksellinen opettaja ja kosmopoliitti Laurin Zilliacus saattoi vielä 1950-luvulla kirjoittaa:
- "Vårt postväsende, denna "mänsklighetens välgörare", för att
tala med Voltaire, har inte uppstått utan vidare. Det förefaller mig
som om den långa kamp som föregått denna storartade institution skulle
kasta ett visst ljus på det sociala framåtskridandet överhuvud; och den
väg som postväsendet har vandrat kan ännu visa sig bli vår väg mot en
fridfull, enad värld" (Det gula hornet. Glimtar ur postens oroliga historia, Helsingfors 1958, företalet)
Viisikymmentä vuotta myöhemmin "suurenmoisesta laitoksesta" on tullut holdingyhtiöiden ja hedgerahastojen, pörssihaiden ja valuuttakeinottelijoiden, wahlroosien ja relandereiden temmellyskenttä. Siinäpä vasta "ihmiskunnan hyväntekijöitä"!
"Tämä on loukkaus, tämä tosiaan on ryöstö! Ei postiryöstö vaan postin ryöstö", kirjoitti Leena Krohn (Kolme sokeaa miestä ja 1 näkevä, Helsinki 2003, s. 122).
Julkista postilaitosta alas ajaessaan EU:n komissio toteuttaa maailman palvelukaupan sopimusta eli GATS-sopimusta. Myös esim. Japanin postin yksityistäminen on käynnissä. Sitä ollaan Koizumin hallituksen ehdotuksesta siirtämässä holdingyhtiön omistukseen tämän vuoden lokakuuhun mennessä.
Attacin ja muiden finanssiglobalisaatiota vastustavien liikkeiden ei mielestäni pidä vaatia kansallisten postilaitosten ja postipankkien paluuta, vaan niiden tulee esittää visio globaalisesta julkisesta palvelusta ja ryhdyttävä kamppailuun sellaisen palvelun toteuttamiseksi yhdessä postialan ammattiyhdistysten, Maailman postiliiton (UPU) ja Kansainvälisen televiestintäliiton (ITU) kanssa. Yhteinen, EU:n piirissä toimiva Eurooppalainen posti on toivottava ja luultavasti myös välttämätön etappi Maailmanpostin perustamiseen johtavalla tiellä. EU voisi näin toimia myönteisenä tiennäyttäjänä ja esimerkkinä muulle maailmalle samalla kuin se lujittaisi omaa liittovaltiotaan.
On totta, että postialan kansainväliset järjestöt kuten UPU ja ITU noudattavat hallitusten, ja hallitukset puolestaan alati uusia sijoituskohteita kaipaavien kapitalistien tahtoa. Mutta yhtä varmaa on, että postialan ammattilaisten ja televiestintäinsinöörien piiristä löytyy julkisten peruspalvelujen ja todellisen, maailman kansoja yhdistävän poliittisen globalisaation - federalismin - kannattajia.
Belgialainen tutkija Francine Mestrum y.m. ehdottivat äskettäin, että Postilaitos voisi hoitaa Afrikasta, Aasiasta ja Latinalaisesta Amerikasta pohjoiseen muuttaneiden siirtotyöläisten rahalähetykset kotimaahansa jääneille perheille. Rahan lähettäminen tulee näet kalliiiksi kun erilaiset välikädet verottavat miljoonien ihmisten muutenkin surkeita ansiotuloja:
"A transfer of 100 dollars from Texas to Mexico costs the emigrant 18.99 dollars. A transfer of 100 Euro from Italy towards Morocco costs 14.99 Euro. Senegalese emigrants in Belgium transfer on average 154 Euro per
month to their family, Congolese emigrants average 78 Euro per month. In the Benelux countries, transfers between 100 and 200 Euro cost 17 Euro" (Mestrum, F.: It's poor people's money that makes the wealthy rich. About the scandalous gains by banks and other financial institutions profiting from the revenues and money transfers of emigrants, in http://www.libr.org/isc/issues/ISC24/A13-Mestrum.pdf)
Eikö näitä rahalähetyksiä muka voisi järjestää edullisemmin jos maailmanfinanssit olisivat julkisia (vrt. http://www.worldpublicfinance.org/) ja - tässä tapauksessa - hoidettaisiin Postin toimesta?
Tulevaisuusvisio eurooppalaisesta ja lopulta maailmanlaajuisesta
julkisesta postilaitoksesta ja käytännön toiminta tämän tavoitteen
saavuttamiseksi voivat nojautua osuustoiminnan suhteellisen vanhaan ja
internetin suhteelliseen nuoreen perinteeseen. Internetissä moderni
posti toimii jo nyt tavallaan osuustoiminnallisesti, koska internetin
kautta tapahtuva verkottuminen ei ole luonteeltaan kaupallista vaan
kooperatiivista, yhteistoiminnallista. Internet ei ole yksityisessä
omistuksessa eikä sen tarkoitus ole olla "tuottava" toisin kuin
Itellan.
Itella ei ole oikea nimi vaan tyhjä merkkijono, siansaksaa,
joka - kuten sanotaan - ei ole mistään kotoisin. Se kai on
tarkoituskin?
ALAVIITE:
Oheiset kaksi lainausta - toinen vuodelta 2000, toinen lokakuulta v.
2006 - valaisevat jonkin verran postin ns. vapauttamista EU:n piirissä.
Postipalvelujen avaaminen kilpailulle
Esittelijä: Markus FERBER (PPE-DE, D)
Asiakirja: A5-0361/2000
Menettely: Yhteispäätösmenettely (ensimmäinen käsittely)
Keskustelu: 13.12.2000
Markus FERBERIN (PPE-DE, D) mielestä postipalveluja koskevassa
keskustelussa on usein unohdettu kolme keskeistä seikkaa: postipalvelujen
hinta, laatu ja saatavuus kaikilla alueilla. Komission
direktiiviehdotuksessa, joka koskee postipalveluiden avaamista
kilpailulle, on kyse siitä, kuinka paljon monopolia tarvitaan edullisten
hintojen, korkean laadun ja laaja-alaisen saatavuuden varmistamiseksi.
Ferberin mielestä vastaus on selvä: kilpailun tulee olla mahdollisimman
laajaa ja monopolin mahdollisimman rajallinen. Komissio on ehdottanut,
että alle 50 gramman painoisten lähetysten toimittaminen kuuluisi
monopolille. Parlamentin liikennevaliokunnan mielestä rajan tulisi olla
150 grammaa. Komissio ehdottaa markkinoiden vapauttamista kaiken lähtevän
ulkomaanpostin osalta. Valiokunta puolestaan säilyttäisi monopolin.
Valiokunnan ja komission kannat eroavat myös erityispalveluiden ja
markkinoiden avaamisen aikataulun osalta. Ferber piti tärkeänä, että
direktiivissa määritellään selkeästi ajankohta, jolloin jatkotoimista on
päätettävä.
Ferber muistutti että kansalaiset maksavat monopolin kustannukset.
Postipalveluiden laatu ei ole parantunut viimeisen 500 vuoden aikana.
Postin tehtävä ei ole ensi sijassa luoda työllisyyttä, vaan kuljettaa
kirjeitä paikasta A paikkaan B. Komission ehdotus merkitsee
postipalveluiden asteittaista vapauttamista. Ferber sanoi olevansa melko
tyytyväinen komission ehdotukseen, mutta valiokunta on päätynyt
varovaisemmalle kannalle.
Lähde:
www.europarl.europa.eu
Bryssel 18. lokakuuta 2006
Postipalvelut:
Komissio ehdottaa markkinoiden täydellistä avaamista vuoteen 2009 mennessä
Euroopan komissio on tehnyt ehdotuksen EU:n postimarkkinoiden
täydellisestä avaamisesta kilpailulle vuoteen 2009 mennessä eli nykyisessä
postidirektiivissä sovitun tavoiteaikataulun mukaisesti. Laajamittaisen
tutkimuksen perusteella komissio uskoo, että tämä on EU:n kuluttajien ja
yritysten kannalta paras keino säilyttää yleispalvelu ja parantaa laatua
ja valinnanvaraa. Markkinoiden täydellinen avaaminen tarkoittaa, että
kansallisilla postialan toimijoilla ei enää ole monopolia tietyn
painorajan alittavissa postilähetyksissä (nykyisin enintään 50 grammaa),
jotka tunnetaan nimellä "varatut palvelut". Jäsenvaltioille tarjotaan
joustava valikoima keinoja yleispalvelun tarjonnan rahoittamiseen tai
mahdollisuus jakaa yleispalveluvelvoite usean toimijan kesken.
Ehdotuksessa on kuvattu selkeästi, kuinka tämä voidaan saavuttaa.
Ehdotettu uusi direktiivi on viimeinen vaihe pitkässä uudistusprosessissa,
jonka kuluessa EU:n postimarkkinoita on jo laajamittaisesti avattu
kilpailulle erittäin myönteisin tuloksin.
Sisämarkkinoista ja palveluista vastaava komissaari Charlie McCreevy
totesi: "Uskon vakaasti, että postipalveluiden sisämarkkinoiden
toteuttaminen on olennaisen tärkeää palveluiden parantamiseksi edelleen ja
jo saavutettujen edistysaskelten ja tulosten turvaamiseksi. Ehdotusta
laatiessamme asetimme etusijalle kuluttajien ja käyttäjien tarpeet. Kun
markkinat avautuvat täydellisesti vuonna 2009, voimme odottaa yhä uusia
innovaatiota, parempia palveluja ja parempaa kustannustehokkuutta. Ilman
tätä EU:n postimarkkinat kykenisivät yhä huonommin suoriutumaan
kommunikaatiovallankumouksen haasteista.? Markkinoiden avaaminen on
keskeisessä asemassa postialan kannattavuuden ja sen tuottaman
työllisyyden pitkän aikavälin turvaamisessa.? "
Lähde:
europa.eu
EU:n Postidirektiivi on luettavissa verkosta:
1) Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivi 97/67/EY, annettu 15
päivänä joulukuuta 1997, yhteisön postipalvelujen sisämarkkinoiden
kehittämistä ja palvelun laadun parantamista koskevista yhteisistä
säännöistä Virallinen lehti nro L 015 , 21/01/1998 s. 0014 - 0025
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31997L0067:FI:HTML
2) Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivi 2002/39/EY, annettu 10
päivänä kesäkuuta 2002, direktiivin 97/67/EY muuttamisesta yhteisön
postipalvelujen kilpailulle avaamisen jatkamiseksi Virallinen lehti nro L
176 , 05/07/2002 s. 0021 - 0025
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:32002L0039:FI:HTML
Mikael Böök * book-at-kaapeli.fi * gsm +358(0)-44 5511 324 *
http://www.kaapeli.fi/book/ * http://blogi.kaapeli.fi/book/
2007
Libraries and the public sphere
`` [...] libraries in their collective existence in democracies embody and enact much of Habermas’s classical definition of the public sphere. For instance:
• Libraries house and further rational discourse through the organization of collections coupled with the principle of unfettered information access.
• The field enacts the principle of critique and rational argumentation through the commitment to balanced collections, preserving them over time, and furthering inclusion through active attempts to make collections and resources reflect historical and current intellectual diversity.
• By their very existence libraries potentially verify (or refute) claims to authority in making current and retrospective organized resources available to check the bases of a thesis, law, book, article, policy etc. continuing the process of debate which lies at the heart of the public sphere and democracy.
• By policy and practice, my field has sought to reach out to those not served - or sometimes not wishing to be served! - to make access to information and education more widely and universally available. ´´
-
“On Libraries and the Public Sphere,” John Buschman. Library Philosophy and Practice Vol. 7, No. 2 (Spring 2005)
THE LIBRARY AND THE SOCIAL FORUM The social forum goes to the library The forum and the library go together The happy marriage between the library and the forum Libraries and the public sphere The readers, the writers and the social forum The social library and the public forum Open Spaces: Libraries, Internet and Social Fora The Cosmopolitan Library The Library - A World Social Forum?
2007
A public service which provides intellectual goods
1.
By engaging itself in the world-wide process of the social forum, the library community will give a signal of rebellion against the ruling powers. At first, this signal will probably not penetrate the white noise of our mainstream media. Yet many people will hear and understand it.
What is to be understood? Librarians must show greater loyality to the common causes of mankind than to the existing political and economic system. The library associations and the IFLA should join the various local, national and regional social fora and the World Social Forum. And the library should set its own imprint on the process of the social forum. The social forum, and the future world society, have to build on the information ethic of the public library - the intellectual freedom.
Rebellions start when people cannot continue as before, that is, by necessity. More and more people now decide that we cannot continue as before. The existing political and economic order has become obsolete, because of the nuclear and space weapons, the bio- and nanotechnologies, and the Internet, which is a new kind of library and public sphere. The consumerist way of life, and the further industrial expansion along the present lines are impossible, because they threaten us all with global catastrophe, caused by, for instance, the climate change.
2.
The relation of the library to the internet, and the role of the library within this universal cooperative, digital network, are prime questions. Some traditional librarians have still not understood it, but the internet actually is a new kind of library because it stores, systematizes and presents all kinds of information and documents. The internet differs from the traditional public library in the way it is governed. It is is to a greater extent self-regulating (cybernetic) than the traditional public library:
-
"We have no elected government, nor are we likely to have one, so I
address you with no greater authority than that with which liberty itself
always speaks. I declare the global social space we are building to be
naturally independent of the tyrannies you seek to impose on us. You have no moral right to rule us nor do you possess any methods of enforcement we have true reason to fear",
And yet the internet, too, needs to be governed. Somebody has to keep its catalog of assigned addresses and numbers. This is still being done by the Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN), and it will remain an important, technical task within a system of world self-government. In the future this task of keeping the books of the internet, so to speak, should not be taken care of by the governments of one or more national states. Keeping the catalog of the internet, and the other limited functions of internet governance that may be needed, can only be trusted to a cosmopolitan and self-governing library institution.
It is time that the librarians and the international non-governmental organizations of the social forum start to build that cosmopolitan and self-governing library.
3.
With the internet, the library is growing with yet one order of magnitude. But the library needs to become more self-conscious, better aware of its own potentiality and power. In these days the political leaders of the USA and the EU are negotiating a major deal about a trans-atlantic free-trade zone, a new economic pact in analogy with the existing military pact, the NATO.
Key questions in these transatlantic negotiations concern the "harmonization" of what is nowadays called "the intellectual property". The librarians, if anybody, should have a say in talks about the intellectual goods.
When dealing with "the intellectual property", the politicians and statesmen are acting as agents for the transnational business corporations. "Intellectual property" is the language of the corporatocracy. The meaning of this term, the corporatocracy, is explained by John Perkins in Hiatt, S.(ed.): A game As Old As Empire. The Secret World of Economic Hit Men and the Web of Global Corruption, Berrett-Koehler, San Francisco, 2007. Another feature of the present world, which is also being illustrated by the writers of that same book, are the "leaks" in the financial flows from the global North to the global South, and, in particular, from the global South back to the global North. The amount of this stolen money - through tax evasion, money laundering and debt servicing, primarily - is almost incredible. Imagine if it would be invested in public services which would provide intellectual goods, such as... you know which word I intended to write.
But I stop here. What is intellectual is the property of mankind, not of corporations. In the end, intellectual freedom and intellectual property are incompatible entities.
2007
Another ownership and government
The undersea fiber optic cables around Africa are owned and run by private for profit corporations. Tomorrow, they could be owned and run by public not-for-profit libraries. Another ownership of the cables and the satellites is possible.
And world self-government could be imminent because of the organic growth of the library, which delivers all the information to all the people without delay.
2007
Protestin syy
G8-maat ovat asteittain luoneet sellaiset talousrakenteet, taloudelliset puitteet, jotka rohkaisevat veronkiertoon ja rahanpesuun. Veropetokset ja talousrikollisuus eivät näet ole finanssiglobalisaation lieveilmiöitä vaan sen ydintoimintoja. Jos G8-maiden poliittiset johtajat eivät ole henkilökohtaisesti yllyttäneet maittensa yhtiöitä ja rikkaimpia ihmisiä finanssirikollisuuteen, niin sen ovat tehneet pankit, finanssipalveluyritykset ja suuret kirjanpitofirmat. Hiljattain ilmestynyt kirja A Game As Old As Empire. The Secret World of Economic Hit Men and the Web of Global Corruption (ed. Steven Hiatt, San Francisco 2007) on esimerkki kasvavasta kirjallisuudesta, joka dokumentoi maailmanlaajuisen korruptioverkoston olemassaolon.
G8-maiden poliittiset johtajat ovat osallistuneet tuon maailmanlaajuisen korruptioverkoston punontaan, he ovat - joitakin poikkeuksia lukuunottamatta - sen arkkitehteja ja rakentaja. Monasti he ovat myös henkilökohtaisesti sekaantuneet talousrikollisuuteen. Tarkoitan sellaisia henkilöitä kuin Bush vanhempi ja nuorempi (Kts. Lucy Komisarin artikkeli BCCI-pankista, em. teoksessa), Tony Blair (vrt. esim. "Blair defends decision to halt inquiry into Saudi defense contracts", International Herald Tribune 15.12.2006; sekä kirjanpidon professori Prem Sikkan artikkeli "New Labour: Tax Dodgers' Friend", Tribune 9 March, 2007) ja Berlusconi (kts. esim. Denis Robert & Ernest Backes, Révélation$, Paris 2001, ss 345-351), joitakin esimerkkejä mainitakseni. Eikä Putin välttämättä ole parempi, vaikka hän ryhtyi toimeen Hodorkovskia ja Lebedevia vastaan (kts. artikkeli "Pilkuton leopardi", Voima 5/2005") - ja olihan hänen edeltäjänsä Jeltsin perheineen vertaansa vailla valtion varojen kavaltajana! Sinikka Mönkäre kiteytti kemiraskandaalin yhteydessä tämän nykyisen globaalin roskaväen tekopyhyyden yhteen lauseeseen: "Sehän on täysin laillista"! (Kts. Hallituksen esitys suostumuksen antamiseksi toimenpiteille, joiden seurauksena voidaan luopua valtion omistuksesta Kemira Oyj:ssä, 2.10.2001).
Jared Diamondin kirjassa Tykit, taudit ja teräs, ja tarkemmin sanoen kyseisen teoksen neljännessätoista luvussa, joka käsittelee hallitusten ja uskontojen evoluutiota viimeisen 13.000 vuoden aikana, pääkäsitteeksi nousee kleptokratia, ts varkaiden valta. G8-maiden hallitukset valitettavasti jatkavat ikiaikaista kleptokratiaa. Se on protestin syy. Koittaako koskaan demokratian aika?
2007
Låt biblioteksprincipen råda jämsides med subsidiaritetsprincipen
I nr 4/2007 av svenska Biblioteksbladet ingår en intervju med Hans Wallmark, riksdagsledamot och moderaternas talesman i biblioteksfrågor. Wallmark driver, med hänvisning till subsidiaritetsprincipen, åsikten att kommmunerna bör få bestäma om biblioteken ska låna ut böcker avgiftsfritt eller inte. "Det vi säger är
att dessa beslut inte ska fattas av rikspolitiker utan av lokalpolitiker",
säger han.
Subsidiaritetsprincipen är ju rätt. Men vägen till helvetet är som bekant
stenlagd med goda principer. Nyckelordet är balans mellan stat och
samhälle, globalt och lokalt. Biblioteken står i skärningspunkten och kan
därför utgöra tungan på vågen. Just därför är också biblioteken en allmän
angelägenhet och en global bibliotekspolitik av nöden.
Hädanefter borde emellertid bibliotekarierna själva - snarare än
"rikspolitiker" eller "lokalpolitiker" - utforma bibliotekets allmänna policy. Biblioteket bör
ges en status som liknar rättsväsendets ställning, dvs biblioteket bör bli en av
statsmakterna. Dock inte en nationalstatlig, utan en kosmopolitisk makt.
Låt biblioteksprincipen råda jämsides med subsidiaritetsprincipen. Bibliotekets princip är att avgiftsfritt och utan dröjsmål ställa bredast möjliga urval av information till allmänhetens förfogande. Biblioteksprincipen sammanfattar principerna om offentlig tjänst (public service) och andlig frihet (intellectual freedom).
2007
Pölyn laskeuduttua
1.
Steven E. Jones on julkaissut uuden artikkelin tutkimuksistaan koskien World Trade Center-tornien ( WTC1, WTC2 ja WTC7 ) sortumisen syitä. Kts. "Revisiting 9/11/2001 --Applying the Scientific Method", http://journalof911studies.com/volume/200704/JonesWTC911SciMethod.pdfJones raportoi tässä artikkelissa alustavasti mm. pölyhiukkasten analysointia. Hänen tutkijatiimillä on hallussaan pölyhiukkasotos, jonka n. 100 m etäläisestä tornista sijaitsevan asunnon asukas asetti heidän käyttöönsä. Hiukkasiin sisältyy pisaranmuotoisia rautapartikkeleita: "There was a surprising amount of this iron-rich material. Although others have reported the presence of iron-rich particles in the dust, I was surprised to find the abundance of spherical particles in this iron-rich component some of which were considerably larger than previously reported. It was exciting to me to find for the first time iron-rich spheres up to about 1.5 mm in diameter in a 32.1-gram sample of dust", Jones kirjoittaa.
Jones tutkii näitä partikkeleita elektronimikroskoopilla. Hänen alustava johtopäätöksensä: "I will simply say in this paper that iron-aluminum rich spheres are seen in both the WTC dust and in spherules produced in thermite-control reactions. Details of the spherules and comparisons are beyond the scope of this paper but are available to me and our team of researchers, and will appear in a forthcoming paper. We consider the information borne by these previously-molten microspheres found in large numbers in the WTC dust, for they tell us much about what took place that remarkable day in history."
2.
WWW:n yhdeltä perustajahahmolta kysyttiin mitä hän tuumaa Web 2.0-puheista.LANINGHAM: You know, with Web 2.0, a common explanation out there is Web 1.0 was about connecting computers and making information available; and Web 2 is about connecting people and facilitating new kinds of collaboration. Is that how you see Web 2.0?
BERNERS-LEE: Totally not. Web 1.0 was all about connecting people. It was an interactive space, and I think Web 2.0 is of course a piece of jargon, nobody even knows what it means. If Web 2.0 for you is blogs and wikis, then that is people to people. But that was what the Web was supposed to be all along.
3.
Distance bridging - kuilun umpeen kuroaminen? Kuilu, matka - syvyys, etäisyys. Miten onnistumme kuroamaan kuilun umpeen? Suomen ja Venäjän välillä on lyhyt matka mutta syvä kuilu.Onko Venäjän ja Ugandan välinen kuilu syvempi kuin Suomen ja Ugandan välinen kuilu? Helsingistä Ugandaan ei ole juuri pidempi matka kuin Pietarista - siis maantieteellisesti. Putoaisivatko Venäjän alterglobalistit kuiluun jos he yrittäisivät ylittää sitä? Ei, heillä on realistinen käsitys kuilun syvyydestä. Ovatko he realistisempia kuin me? Tämä on jo pinnallista lavertelua, sen myönnän. Minusta tämä metafora on kiintoisa, hyödyllinen... Metafora on muuten sana joka tuo mieleen matkustamisen yli, ylilennon. Metaforilla ylitämme kuiluja ja taitamme matkoja.
Rucht, vanhempi tutkija, jopa vanhempi kuin minä, varoittaa interneteuforiasta. Eu-for, niin kuin meta-for. Kuin for-um? (1) Maailman sosiaali-foor-umi. Aina sitä matkustellaan, matka jatkuu. Kristus matkusti taivaiseen. Tänään.
___
(1) Ehkä ei. Forum, luultavasti foro-verbistä . "Borra", vrt. Kortfattad latinsk-svensk ordbok, av Ivar A. Heikel, Mercator, Helsingfors 1946, s. 157. - Grek. pharan, plöja (enl. Svensk etymologisk ordbok).
2007
How "multicultural" is "multiculturalism"?
The article by Ronald Elly Wanda about the immigrant and "Britishness" in Britain in the most recent issue of ISC has several good critical points about Multiculturalism, starting with its first sentence: "The contestation of multiculturalism in Britain is not as new as 'multiculturalists' would have us believe, in actual fact, it has always been around."
Multiculturalism is a strategy and policy of many states. "As state policy, multiculturalism has so far been a way of managing cultural diversity by focussing on superficial aspects of cultural identity rather than structural inequalities related to de facto cultural dominance and institutional racism."(Wikipedia) German sociologist Ulrich Beck (in Der Kosmopolitische Blick - which I read in a Swedish translation, found in the public library of nearby Borgå) also finds multiculturalism to be a superficial and even dangerous concept. He proposes realistic Cosmopolitanism as an alternative to Multiculturalism.
* * *
Edgardo Civallero, in his prefacio to Librarianship and Human Rights (by Toni Samek, Chandos publishing 2007) speaks about the librarian, who should help people to look in each other's eyes on an equal footing:
-
En realidad, no puede hacerlo. Debe hacerlo
2007
Euroopan Unionin postidirektiivi
Meidän postilaitoksemme, tämä "ihmiskunnan hyväntekijä" Voltairen sanojen mukaan, ei ole syntynyt noin vain. Minusta vaikuttaa siltä kuin se pitkällinen kamppailu, joka on edeltänyt tätä suurenmoista instituutiota, ilmentäisi sosiaalista edistystä ylimalkaan; ja se tie, jota postilaitos on vaeltanut, voi vielä osoitautua tieksi kohti yhdistynyttä rauhan maailmaa.
– Laurin Zilliacus
Tammikuun 1 pnä v. 1840 astui voimaan laki, jonka mukaan The Post Office alkaisi velottaa pennin per kirje koko Yhdistyneen Kuningaskunnan alueella. Kansa oli riemuissaan julkisen yleispalvelun syntymisestä. Maailman ensimmäinen postimerkki, ns. musta penny, oli merkki koko maailmalle. - Hänen suuri suunnitelmansa levisi kuin kulovalkea koko sivistyneeseen maailmaan, totesi Englannin pääministeri Gladstone myöhemmin Rowland Hillistä, Englannin postiuudistuksen uranuurtajasta.
Tammikuun 1 pnä v. 2009 astuu voimaan EUn postidirektiivi. Julkinen palvelu ja omaisuus otetaan jälleen kansalta pois ja luovutetaan vero- ja pankkiparatiiseihin kapitaalejaan rekisteröiville pääomasijoittajille. - EU-komissaari Charley Greevyn tulee erota, koska hän ei ole onnistunut takaamaan rahoitusta kansalaisten yleiselle postipalvelulle, vaativat postityöntekijöiden liitot julkilausumassaan toukokuussa 2007.
Suomi on yksi niistä harvoista maista, jotka ovat lainsäädännössä jo nyt yksityistäneet postin. Suomen Posti on saamassa käsittämättömän peitenimen Itella. Vastaavasti Tony Blairin Englannissa Post Officea aiottiin muuttaa Consigniaksi, mutta postin työntekijät ja yleisö onnistuivat estämään tekaistun nimen käyttöönoton. Nykyään Englannin postiyhtiön nimi on Royal Mail Group Ltd.
Posti- ja logistiikka-alan unioni PAU ja Euroopan ammatillinen yhteisjärjestö EAY kampanjoivat jonkun verran julkisten palvelujen puolesta. Muut vaikenevat. EUn komissio jatkaa kaikessa rauhassa kaikkien palveluiden "asteittaista ja säädeltyä vapauttamista" Maailman kauppajärjestön GATS-sopimuksen (1995) hengessä.
Onko EUn postidirektiiville olemassa vaihtoehto? Kyllä on, ja se kiteytyy seuraavaan kysymykseen: miksei EU rakenna hienoa, julkista, yleiseurooppalaista postipalvelua? Amerikan Yhdysvalloilla on liittovaltion postipalvelu (United States Postal Service) aina Benjamin Franklinin ajoista alkaen. Miksei EU vieläkään osaa olla aidosti federalistinen ja rakentava?
2007
Blairs förbannelse - inte förnuftets
Enligt Johannes Tabermann ("Förnuftets förbannelse", Ny Tid 19/2007 ) förespråkade Upplysningen med Voltaire (1694-1778) i spetsen "ett universellt, rationellt och positivistiskt tänkande". Låt gå för universellt och rationellt, men positivismens (ävensom sociologins) grundläggare var faktiskt - ett sekel senare - Auguste Comte (1798-1857).
Jag vet inte om Voltaire har skrivit någonting av betydelse om kunskaps- och vetenskapsteori och om detta i så fall skulle kunna kallas positivistiskt. Men å andra sidan var han ju en underbar författare och skriftställare, som försvarade, just det, förnuftet, mot samhällets förtryckande politiska och kyrkliga dignitärer. Han ville också varna dem som senare kom att kallas för tredje världens folk mot deras europeiska angripare och utplundrare. Dagens globaliseringskritiker rekommenderas att läsa "Candide" och i Voltaire igenkänna en tidig föregångare. För att inte tala om att det är rolig bok som också förtjänar att läsas av den anledningen.
Lika underligt som att sätta stämpeln postivist på Voltaire är det när Tabermann vill göra "Mörkrets hjärta" av Joseph Conrad till en "kritik av förnuftet". Conrads odödliga roman är visserligen öppen för olika tolkningar, men om man vill ta fasta på dess "kritik" så är det uppenbarligen den europeiska kolonialismen och särskilt den belgiska varianten som ska ställas i blickpunkten. Det finns väl ingen anledning att uppfatta kung Leopold II (1835-1909) och hans sätt att styra och utplundra Kongo (som i slutet av 1800-talet fortfarande var den belgiska monarkens personliga ägodel) såsom sant och synnerligt förnuftiga?
I den senare delen av sin artikel lyfter Tabermann fram den brittiska sociologen Giddens. Ifall Giddens hade någonting viktigt att komma med så misslyckades han i alla fall med att förmedla det till Tony Blair, vars rådgivare han har varit. För övrigt tycker jag att vi hellre borde diskutera Blairs förbannelse än förnuftets.
Död åt postmodernismen! Leve Voltaire, Conrad och kritiken av den uppblåsta västerländska civilisationen!