Mikas blogg

01 June
2008

En ny dag har börjat

Man kan använda sin blogg för att samla sina tankar. Så gjorde Marcus Aurelius.

Ett nytt liv är inom räckhåll. Det gäller bara att ännu en gång se sakerna så som du redan har sett dem.

Eller: försök äntligen anlägga ett nytt perspektiv på tingen!

Kierkegaard citerade rätt men översatte fel står det i en fotnot men en annorlunda värld är trots det möjlig.

Forsens brus har ökat i styrka. Det måste bero på värmen märkte vi uppe på fjället. Björnstjerne Björnsson såg ut över topparna och blev osäker på om han ville se längre.

En ny dag har börjat.

06 June
2008

När politiken inte längre handlar om politik

Det stora oppositionspartiet väljer ordförande. De två huvudkandidaterna är en distingerad gentleman kring de sextio och en stilig ung kvinna. En konferensdelegat klagar i en radiointervju över att det är svårt att välja mellan en som är bra för politiken och en som är bra för media. Media väljer den unga kvinnan.

Politiken handlar inte längre om politik.

Vi som motsätter oss en ytterligare utbyggnad av kärnkraften och som kämpar för att kärnvapnen ska avskaffas (om så blott genom att ständigt påtala att vår nuvarande västerländska regim ytterst bygger sin kriminella makt på innehav och fortgående "modernisering" av våra massförintelsevapen) begår ett stort misstag ifall vi tror att det är möjligt att denuklearisera EU utan att i samma veva komma överens om andra grundläggande samhällsreformer. Jag förespråkar inte ett byte av "samhällssystem" eller "övergång från kapitalism till socialism". Däremot skulle jag vilja se en uppföljning av vissa idéer om "den västerländska civilisationen", ungefär som Gandhi, när han påpekade att "den västerländska civilisationen" kunde vara "en god idé".

Enbart avfallsproblemet är ett tillräckligt argument för att avveckla kärnkraften. "Ingenstans i världen finns det ännu något slutförvar för högaktivt radioaktivt avfall ". (Statens kärnkraftsinspektion SKI, Sverige).

Den vanliga reaktionen bland så kallade ansvariga beslutsfattare är att rycka på axlarna och tillägga, att atomsophögen ju redan ett är ett faktum och därför kan vi lika gärna låta den växa. På motsvarande sätt förhåller det sig med kärnvapensystemen. De ansvariga beslutsfattarna menar alltså, att eftersom dessa system nu en gång för alla existerar så måste vi underhålla dem och, tja, se till att vi har så moderna och effektiva system som möjligt. Såväl den civila som den militära atomenergin stöds också av starka ekonomiska intressen, dvs kärnkraftsindustrin och vapenindustrin. För ledarna, forskarna, ingenjörerna, ja, t o m för de vanliga arbetarna och fackföreningsfunktionärerna i dessa industrigrenar ter det sig rentav såsom livsviktigt att uprätthålla och utveckla de egna profiterings- och utkomstmöjligheterna.

Till den "västerländska civilisationens" goda idéer (som den i och för sig inte är ensam om) hör universalismen, som samtidigt innebär ett erkännande av de andra. Genom universalismen ådagalägger "den västerländska civilisationen" en vilja att upphäva sitt motsatsförhållande till någon annan civilisation. Universalismen innebär ju ett godkännande av principen om människosläktets enhet. Mot universalismen står emellertid nationalismen och myten om de nationalstatliga intressenas suveränitet.

Atomvapnen är ett extremt exempel på nationalismen och det nationella suveränitetstänkandet. Följaktligen är det inte möjligt att avskaffa atomvapnen utan att göra upp med dessa "den västerländska civilisationens" ideologiska avarter. Här stöter vi med andra ord på en av de grundläggande samhällsreformer, som det blir nödvändigt att diskutera och genomföra i samband med avskaffandet av massförintelsevapnen. Reformen ifråga gäller statssystemet, men inte ur det gängse, "inrikespolitiska" perspektivet, utan snarare måste reformen ske globalt. Att åstadkomma förnyelse på globalplanet kan emellertid vara en övermäktig uppgift. Vi måste således börja med oss själva i den del av världen där vi befinner oss. EU:s Lissabonfördrag bör ersättas med en europeisk grundlag (ett grundfördrag) som bygger på universalistiska principer och som kriminaliserar massförintelsevapnen, vilket inbegriper ett avskaffande av Storbritanniens och Frankrikes kärnvapensystem samt ett tillbakadragande av alla amerikanska kärnvapen från Europa. Vad som behövs idag är först och främst en nyutgåva av European Nuclear Disarmament END!

Saintes-appellen

för ett säkrare och fredligare Europa utan kärnvapen och -kraftverk utfärdades 11 maj 2008 av "Tredje mötet för nukleär, biologisk och kemisk nedrustning" i Saintes (Frankrike) 9-11 maj 2008. Mötet anordnades av Action des Citoyens pour le Désarmement Nucléaire (ACDN) http://www.acdn.net/ - Du har själv möjlighet att underteckna appellen - -

På svenska: http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2135 På finska: http://www.adressit.com/saintes-vetoomus

På franska (originalspråket) : http://acdn.france.free.fr/spip/article.php3?id_article=406&lang=fr

På engelska: http://acdn.france.free.fr/spip/article.php3?id_article=407&lang=en

På ryska: http://acdn.france.free.fr/spip/article.php3?id_article=409&lang=fr

Lovisarörelsen

har återuppstått - kom med i den via http://www.loviisaliike.eu eller http://www.lovisamovement.eu -- svensk webbsida på kommande. Vill Du sköta den?

Fotnot: "Urpilaiselta kysyttiin, onko hän valmis pääministeriksi. Hän sanoi olevansa valmis vuoden 2011 vaalien aikaan, mutta jos Sdp:stä tarvittaisiin pääministeri sitä ennen, hän pyytäisi tehtävään eläkkeellä olevaa eduskunnan puhemiestä Paavo Lipposta." (HS 7.3.08). "Muistattehan Paavo Lipposen, tuon ydinvoiman ylipapin?" (blogi.greenpeace-online.net/category/ilmasto-ja-energia/ydinvoima/)

07 June
2008

Everybody Knows

Let Sibel Edmonds Speak. Music and lyrics by Leonard Cohen

Kill the Messenger är en TV-dokumentär, som jag vill rekommendera, trots att den handlar om kusliga ting. Den sändes på FST 6.6. Denna franska produktion (ursprungligen: Une femme à abattre), handlar om den iranskfödda unga amerikanskan Sibel Edmonds och hennes kamp för att få berätta vad hon vet i offentligheten. Eftersom Sibel har goda kunskaper i azerbajanska och persiska ombads hon att fungera som översättare och tolk på FBI under veckorna omedelbart efter 9/11. Härigenom kom hon att få läsa och höra saker som myndigheterna i USA önskar hemlighålla. Det handlar bl.a. om myndigheternas förhandskunskap om planeringen av terroristattacken, om American-Turkish Council (en organisation som finns till för att främja handeln mellan Turkiet och USA), och om Pakistans kärnvapen. Förevändningen för hemligstämplandet är att det som Sibel vet kunde skada USAs diplomatiska relationer och amerikanska bolags affärsförbindelser. (Läs Philip Giraldis artikel What FBI whistle-blower Sibel Edmonds found in translation ; i Dallas News 17 februari 2008). Bilden ovan är länkad till en en webbsida i England, där man finner en något förkortad WMV-version (ca 50 min.) av detta viktiga dokument. Filmmakarna heter Mathieu Verboud och Jean R. Viallett. Mer om filmen på sidan http://www.justacitizen.com/KillTheMessenger.html

09 June
2008

Var vi modigare på 1980-talet?

Utgångsläget för European Nuclear Disarmament i april 1980 och kvinnornas fredsmarsch från Köpenhamn till Paris sommaren 1981 verkade hopplöst men vi tog mod till oss och började således öppet fantisera om ett Europa bortom det kalla kriget.

Befria det utvidgade EU ifrån kärnvapen och kärnkraftverk inom vår eller våra barns livstid!

Sommaren 2008 har börjat bra. I natt gick åskan och det regnade. Det var skönt (fast blixten slog ut internetförbindelsen för ett tag).

13 June
2008

Det var trots allt bra att irländarna röstade nej till Lissabonfördraget

Bra att irländarna röstade nej till Lissabonfördraget även om de gjorde det av de gamla vanliga orsakerna.

Det nationalistiska Sinn Féins anhängare ville värna om Irlands nationella suveränitet och militära neutralitet. Konservativa katoliker fruktade att Lissabonfördraget skulle luckra upp den irländska grundlagens abortförbud. Majoriteten av Irlands arbetare och bönder tyckte sig inte ha något att vinna utan snarare något att förlora på att rösta ja.

Irländarna sade alltså nej till det slags utveckling, liberalisering och modernisering, som EU representerar.

Jag misstänker också att de som röstade nej gjorde det därför att Lissabonfördraget egentligen inte ändrar på någonting utan bara utgör en framskrivning av nuvarande ekonomiska och politiska trender.

Intressant nog har Irland inte något radikalt högerparti typ Le Pens Nationella front i Frankrike eller Haiders Österrikiska Frihetsparti. Sinn Féin, ett parti som erhöll knappt 7 procent av rösterna i senaste parlamentsval (2007) och som aktivt arbetade för ett nej till Lissabonfördraget är visserligen nationalistiskt men inte utlänningsfientligt. Partiet ställer ekonomiska vänsterkrav bl a angående skatterättvisa och stängning av skatteparadisen. Ett av partiets miljökrav är att den brittiska kärnkraftsanläggningen Sellafield bör stängas (som om anläggningen endast skulle förorena irländskt vatten ).

Undantaget Irland bekräftar än en gång regeln att EU inte är någonting som medborgarna bestämmer över utan någonting som påtvingas dem. Tyvärr måste vi EU-medborgare också skylla detta lite på oss själva.

EU skulle inte behöva vara vad det är ifall vi vågade börja tänka i europeiska i stället för i gängse nationalistiska banor.

Allra först borde vi drista oss till att kräva att det i EU:s grundfördrag införs en paragraf som bestämmer att EU-länderna inte får ha massförintelsevapen. Utifrån vissa allmänt omfattade åsikter om de mänskliga rättigheterna och rättsstaten kan man ju faktiskt ifrågasätta Frankrikes och Storbritanniens kärnvapensystem samt NATOs militärbaser med amerikanska kärnvapen i EU-länderna. Ska vi fortsätta med att modernisera våra massförintelsesystem eller avskaffa dem nu när det kalla kriget är över?

Vidare bode vi ha en europeisk folkomröstning om kärnkraften skall byggas ut eller avvecklas.

Lissabonfördraget innebär, att Frankrike och England fortsätter modernisera sina kärnvapen samt att EU:s bindning till NATOs och USAs kärnvapendoktrin förstärks. Om än detta inte sägs rent ut i fördraget så framkommer det i alla fall mellan raderna för den initierade läsaren. Lissabonfördraget innebär inte heller någon förändring i förhållande till innehållet i Euratom-fördraget (1957), vars huvudsakliga syfte är att främja kärnkraften.

Av dessa två viktiga skäl plus några till hade även undertecknad, ifall jag vore irländare, röstat nej till Lissabonfördraget.

Mikael Böök

Publicerad i Hbl 17.6. En något utarbetad version på engelska finns att tillgå i Spinelli's Footsteps

17 June
2008

Fluktarlagen

I Dagens Arena kritiserar Per Wirtén den sk. fluktarlagen, som fn är uppe till behandling i Sveriges riksdag. Lagen skulle ge Försvarets radioanstalt (FRA) rätt att avlyssna telefontrafik, epost och fax som passerar i kabel till och från Sverige.

Vad betyder fluktare? Jag har då aldrig hört talas om fluktare eller att flukta i Finland. Google ger, som vanligt, svaret: "Därför tänder vi på att flukta. Halv miljon svenskar gillar att smygtitta när andra har sex. Sverige är ett land av blottare och fluktare." (Detta har stått i Aftonbladet).

Skämt åsido: jag tycker precis som Per Wirtén, fast det eventuella grälet mellan socialdemokrater och borgerliga partier är en småsak i jämbredd med denna sk fluktarlag.

Denna lag "med smak av totalitära principer" hade varit "omöjlig före 11 september", konstaterar Wirtén. Ja, nationalstaternas främsta uppgift är numera att tjäna den totalitära princip, som kallas "kriget mot terrorismen".

Olle Svennings förhoppning att socialdemokraterna äntligen ska bli dom nya liberalerna som gör uppror mot vår tids totalitära regim vill jag också gärna förena mig i. Hur det ska gå till är tyvärr inte alldeles lätt att se. Hösten 2003 (ett halvår efter invasionen av Irak) utkorade socialdemokraterna Tony Blair till hedersordförande i Socialistiska internationalen. Här krävs nog något av en helomvändning.

Krig är för viktigt för att överlåtas till generaler, sade Clemenceau. Detsamma gäller internet: låt inte Sveriges signalspaningsorganisation (försvarets radioanstalt) kontrollera internettrafiken!

Internet är en förutsättning för övergången från det nuvarande, ohållbara nationalstatssystemet till globalt självstyre. 'Cyber' i 'cyberspace' syftar på ett självreglerande system. Internet är alltför viktigt för att överlåtas åt de nationella regeringarna. Regleringen av internettrafiken, i den mån den behövs, är närmast en uppgift för bibliotekarier.

Internet är, när allt kommer omkring, en extension av vår skriftkultur. Nätet är vårt nya världsbibliotek. Alldeles för viktigt för att underställas förlegade nationella säkerhetsintressen. Det handlar ju om hela människosläktets framtid!

19 June
2008

Mera om den svenska Lex Orwell

...den obehagliga fråga som infinner sig är den om vilken makt den parlamentariska demokratin alls har över det digitala kontrollsamhällets framväxt. – Ola Larsmo i Dagens Nyheter 18.6.2008

Ola Larsmos tillspetsning är nyttig, och obehaglig i den meningen, att den tvingar till vidare eftertanke. Då visar det sig emellertid att den obehagliga frågan bygger på en totalitär premiss. Denna svenska "Lex Orwell" (se fotnot) illustrerar ju med all önskvärd tydlighet, att staten och parlamentet faktiskt kan ta sig en oerhörd makt över samhällsutvecklingen. Den eftertänksamma motfrågan borde alltså lyda: Hur mycket makt vill vi egentligen ge folkets politiska representanter?

Ordet kontroll, synonymt med styrning, är viktigt i sammanhanget. Vilken är skillnaden mellan 'makt' och 'kontroll'? Hur kontrollerar den parlamentariska demokratin kontrollsamhället? Men ställ även frågan om folkets självkontroll och självstyre. Vilken är skillnaden mellan folkmakt, dvs demokrati, och självstyre?

Kontrollsamhället, det styrda samhället, är försåvitt en abstraktion och en illusion, diktatorernas våta dröm. Det finns och kommer väl alltid att finnas otaliga hål och repor i samhällets nätverk. Men – och det är därför vi med rätta känner obehag – när nätverken digitaliseras ges nya möjligheter till en effektiv och centraliserad genomlysning av den mänskliga kommunikationen. Otaliga spalt-, ja hyllmetrar, har redan skrivits om det maktdilemma som uppstått. Jag sällar mig i likhet med t ex författaren till "The Transparent Society" (David Brin) och många andra till dem som i detta övergångsskede ser en möjlighet till en minskning och kringskärning av statsmakten. Då gäller det först som sist att använda de ökade kontrollmöjligheterna som en motmakt. Genomlys statsmakten, gör de transationella korporationernas verksamhet transparent, öppna Clearstreams och SWIFTs arkiv för internetanvändarna (det är orättvist och odemokratiskt att USAs regering men inte USAs medborgare har tillgång till dem) , och låt biblioteket fullgöra sin demokratiska uppgift att utan dröjsmål leverera all information till alla medborgare!

Fotnot: Det rör sig om Försvarsdepartementets Lagproposition "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet", som godkändes i Sveriges riksdag 18.6.2008 med rösterna 143-138.

25 June
2008

Ondskan satt i system

Det var inte det här som Hannah Arendt menade med den banala ondskan; det här är mycket banalare och kanske inte ont alls. Inte egentligen. Så till den grad är vi produktiva delar av ett destruktivt system att ondskan har gjort sig helt onödig. – Nora Hämäläinen i Ny Tid

Det här kan man tänka på under läsningen av Gandhis bok Vapaudesta (Hind Swaraj).

Är alltså det inte sällan förekommande uttrycket den västerländska civilisationen synonymt med ondskan satt i system?

Som jag redan sagt och upprepat betraktar jag Gandhi som en av 1900-talets bästa politiker, vilket knappast är särskilt originellt. Tänk bara på hur många som frivilligt och utan ersättning ville vara med om att översätta den ovannämnda skriften till finska! Ändå delar jag inte Gandhis syn på det mesta; jag är definitivt för läkare, maskiner och järnvägar, och t.o.m. jurister, om än inte med lika stor övertygelse. Man borde göra lagarna enklare och begripligare i stället. Då kunde antalet medlemmar av lagvrängarnas yrkesgrupp reduceras. Spinelliprojektet i stället för Lissabonfördraget, för att citera ett aktuellt exempel.

Men det vore väl möjligt att ge detta skenande system en ny riktning? Det är här Gandhi kommer igen, ty endast Gandhir (Gandhi i pluralis) kan ge den avgörande knuffen. Det här låter som om Gandhi hade varit Jesus, och det kan man för mig gärna få tro om man vill, men jag tror inte han var Guds son utan ett stjärnornas barn och en indisk politiker. Mycket av Gandhis åsikter, det mesta kanske, blir också begripligt när man sätter in det i sitt samanhang, dvs indiernas strävan till frigörelse från den påträngande och undertryckande västerländska civilisationen. I kampen mot denna formidabla motståndare blir ens åsikter lätt extrema, som Gandhis.

28 June
2008

Kobbes konst

Enligt Hufvudstadsbladet ägs Hufvudstadsbladet av Föreningen Konstsamfundet, som styrs av Kobbe, och Kobbe sitter också med i Hufvudstadsbladets (KSF-medias) styrelse. Samma källa uppger, att Kaj-Gustaf "Kobbe" Bergh samtidigt är styrelseordförande i Fiskars, Aktia Sparbank och City Forum. Enligt uppgifter på internet är Kobbe dessutom styrelseordförande i finansieringsbolaget Finaref AB (Ellos privatlån) samt styrelseledamot i Wärtsilä, Stockmann, Julius Tallberg Kiinteistöt och maskinuthyrningsfirman Ramirent. Listan över Kobbes förtroendeuppdrag borde antagligen kompletteras.

Med utgångspunkt i det förestående chefredaktörsbytet på Hufvudstadsbladet kunde man få för sig att Hufvudstadsbladet styrs, om nu inte precis av kapitalet, så åtminstone av kapitalets förvaltare. Konstsamfundets främsta uppgift är numera att förvalta och öka kapitalet, vilket förklarar valet av Kobbe till föreningens VD år 2006. Tidigare har han varit VD för fondbolaget Ane Gyllenberg 1986-98 och innehaft olika ledande uppdrag vid Skandinaviska Enskilda Banken 1998-2001. Till yttermera visso är Kobbe född 1955, diplomekonom och juris kandidat.

För merparten av Hufvudstadsbladets knappt femtiotusen läsare (se fotnot) var Kobbe trots sitt erfarenhetskapital och samhällsinflytande länge något av en doldis. Antingen har redaktörerna under årens lopp förbigått Kobbe eller Kobbe har förbigått redaktörerna. Sålunda fick Bergh inget omnämnande i uppslagsverket "Vem och Vad" år 1996.

Men nu vet vi alltså vem och vad det är som kan konsten att få huvuden att rulla.

Fotnot: I den version av ovanstående text som publicerades i Hbls insändarspalt 1.7. under rubriken Kobbe Bergh får huvuden att rulla ändrade redaktören "knappt femtiotusen läsare" till "drygt 50 000 prenumeranter". Tacksam för rättelsen. M.