2008
Ifrågasätt den europeiska lånerätten
Bengt Göransson, som tidigare har varit kulturminister i Sverige, uttalar sig om folkbibliotekens roll i folkbildningen:
“Biblioteken spelar en avgörande roll, och de bör därför se upp med en tendens till anpasslighet som man emellanåt kunnat se, som när de på 80-talet lanserades som “kommunala informationsaggregat”. Folkbildningsambitionen kan stödja bibliotekens självständighet inför makten”. BiS 2/2008
Självständighet inför makten, det är en definition (av många möjliga) av makt, eller åtminstone av motsatsen till maktlöshet.
En annan informationspärla i ovanstående citat är det där exemplet med “kommunala informationsaggregat”. Jag kommer omedelbart att tänka på EU:s berömda direktiv om Public Lending Right, som stipulerar, att författaren ska ha rätt till en peng varje gång biblioteket lånar ut hans eller hennes bok. Ifrågavarande grundläggande lagtext kallar nämligen bibliotek för “inrättningar som är tillgängliga för allmänheten”. Ordet bibliotek förekommer överhuvudtaget inte i direktivet.
Inte ordet läsa heller, för den delen. Utom i satsen: “Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till det här direktivet och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II. ”
Kommissionen (som föreslog direktivet), Rådet (som avgav den ursprungliga versionen år 1992) och Europaparlamentet (som välsignade den nuvarande versionen år 2006) försöker alltså anpassa oss till en EU-lag om bibliotek och således om läsning (ty lånar böcker gör man ju för att läsa, eller hur?) som helt sonika jämställer bibliotek med videouthyrningskiosker och bordeller, och läsande med degande i soffan och med...
Ja, med ni vet vad. Och det vore ju inte så illa om det inte vore så kommersiellt.
Hur som helst, vi är tillbaka vid utgångspunkten: Fri man läser inte. Och varför inte det? Jo, de gamla grekerna tyckte så. Jesper Svenbro kommer i sin undersökning Phrasikleia. Anthropologie de la lecture en Grèce ancienne. (Editions de la decouverte, Paris 1988) fram till att läsningen, när den vidtog i antikens Grekland, ansågs betyda underkastelse i ett maktförhållande. Läsaren måste ju låna sin röst åt den som skrev! Fria män lät därför sina slavar sköta läsningen. Att läsa själv var för den fria grekiska mannen som att bli rövknullad. Det sistnämnda uttrycket är hämtat från (numera ständige sekreteraren) Horace Engdahls recension av Svenbros bok i Dagens nyheter 12.3.1989. Horace Engdahl skriver tankeväckande:
..Den platonska akademin utanför Aten fungerade under nästan tusen år som skrifternas skydd mot den breda massans godtycke, men ingenting kunde hindra att de till slut hamnade hos publiken.
Ändå kan man se att Platons rädsla för den fria läsningen gav upphov till en av de grundläggande intellektuella modellerna i vår civilisation. En institution är hädanefter ett ställe där man ger texten en bestämd (dvs övervakad) mening. Varje område av vår kultur som är beroende av texternas auktoritet upprättar en disciplin: juridiken, teologin osv.
Men a propos EU-direktivet: Författarna borde ju vara överlyckliga över att folkbiblioteken gratis ställer ut deras verk till beskådande och för utlåning till kreti och pleti av folkbiblioteken! Kräva betalt för boklån — det är ju rena piratismen! Men egentligen är det väl inte författarnas utan hela samhällets fel. Hur fan har vårt samhälle kunnat bli så här marknadsvridet? Stå på er bibliotekarier, låt er inte rövknullas av marknadsfundamentalisterna!
I hopp om att nå ut till en större europeisk läsekrets har jag också formulerat några tankar kring utlåningsdirektivet på engelska.
2008
Vad heter medmänsklighet på tyska?
Gränsen för bibliotekets alla nya uppdrag och funktioner går kanske vid att ersätta nedlagda systembolag och bensinmackar? — Ingrid Atlestam i bis-bloggen
Det där med att ersätta nedlagda bensinmackar fick mig att tänka på “The Info Gas Station”: “ Infomacken iGS är en plats där du kan få svar på dina frågor av personer som arbetar professionellt med informationssökning vid Helsingfors stadsbibliotek.”
Fast konceptet verkar urmodigt i dessa tider med stigande oljepriser och ökande dåligt samvete över sina terrängbilar. Heter det förresten terrängbilar? Man borde kanske fråga...
F.ö. gillar jag artikeln om folkbildning och klimatfrågan av Paul Sturges i senaste nr av BiS. Artikeln är ett försvar för yttrandefriheten i debatten om klimatuppvärmningen. Efter denna artikel hoppas man på en mer ingående analys av bibliotekets speciella roll(er) i sammanhanget.
Temat för bis-numret (2/2008) är folkbildning. Artiklarna av Mats Myrstener, Bengt Göransson, Per Sundgren och Siv Wold-Karlsen innehåller många kloka ord och citat, av vilka jag fäster mig vid detta:
“Som veldig mye annet i tysk historie, har også dannelsen et janusansikt, dels som et opphav til Tysklands viktigste bidrag til verdenskulturen, dels som en av mange veier som leder inn i nasjonalsosialismen. Fordi tyske intellektuelle og egentlig hele det tyske borgerskapet valgte dannelse og kultur over politikk, sto de maktesløse overfor nasjonalsosialisme – så lyder fortellingen om Tysklands Sonderweg”. — Litteraturforskaren Helge Jordheim i Morgenbladet 8.2.2008 citerad i bibliotekarien Siv Wold-Karlsens artikel “Folkbildning och mänskliga rättigheter ” i bis 2/2008.
Vad var det då som det tyska borgerskapet valde, när det föredrog bildning och kultur framför politik? En förklaring kunde helt enkelt vara: nationen. Det är väl därför nationalisterna Herder och Hegel m fl klassiska tyska filosofer är problematiska, medan universalisterna Kant och von Humboldt (Karl Marx inte att förglömma) möjligen går fria från anklagelser om att ha inspirerat Tysklands kulturella och politiska katastrof på 1900-talet?
“ ... jag har ingenting emot en indoktrinering som syftar till godhet och medmänsklighet”påpekar för sin del Birgitta Forsman i en tidigare bis-artikel (17/1972), som Siv Wold-Karlsen också låter komma till tals i sina färska funderingar (i bis 2/2008).
Medmänskligheten! Det var den som de förskräckliga tyskarna i sin nationalistiska vansinnesyra valde att glömma.
Och kom nu inte dragande med Stalin och Sovjetunionen. Felet med dem var ju detsamma: även de förföll till nationalism och militarism, och rentav till att bygga atombomber. Plus att det nya Ryssland har inte visat sig vara bättre på de punkterna, åtminstone inte hittills. Och i Frankrike, universalismens traditionella högborg, regerar nygaullisten Sarkozy vars fru lär ska ha yttrat: “ Je veux avoir un homme qui a le pouvoir nucléaire”: Hur atombomber och medmänsklighet ska gå ihop begriper inte jag. Begriper du?
Det gäller som synes att spara sina gamla bis-nummer.
Vad heter förresten medmänsklighet på tyska? Måste fråga bibliotekarien...
2008
Nya världspolitiska rum
Hej,
hoppas ni får en lycklig resa till och vistelse i Australien. Jag för min del ska resa till Saarbrücken för att delta i Attacs europeiska
sommaruniversitet. Har tydligen fastnat i tankar om Europa, Euratom och
END.
"Också tankar faller ibland omogna från trädet", påpekar W.
Jag fruktar att Attac inte kommer att lyckas ta ställning till och förena
sig kring en bestämd åsikt om EU (förbundsstat vs. statsförbund vs.
någonting annat). I Hiekanjyvät 2/2008 står det: "Enligt Patomäkis
favoritscenario skulle EU utvecklas som en del av en större global helhet.
Detta förutsätter demokratisering i hela världen och "öppning av nya
världspolitiska rum"."
Vilka skulle dessa nya öppningar vara? Var ska vi leta efter dem? Det
måste medges att EU redan är en relativt gammal sak. Men jag tror att det är en nödvändig sak, och fortfarande en möjlig öppning; EU är ju
alltfortfarande närmast ett rum för kapitalismens vidareutveckling i
Europa utan europeiska krig. Däremot har den politiska och militära union som Altiero Spinelli hoppades på tillsvidare inte sett ljuset.
Ett EU minus Frankrikes, Englands och NATOs nukleära vapensystem och
på väg att avveckla atomkraftverken vore en öppning i rätt riktning!
I mina tankar öppnar först och främst biblioteket en världspolitisk utväg, på villkor att det betraktar internet såsom en en förlängning och såldedes en del av sig självt. Biblioteket har en chans ifall det blir medvetet om sin potentiella makt. "Le pouvoir des bibliothèques réside enfin dans leur rôle crucial dans la transmission de la culture et des savoirs" (Bibliotekens makt bor slutligen i deras avgörande roll i överföringen av kulturen och vetandet), som det heter. Ja, det är kanske inte konstigare än så. Men att organisera bibliotekets kosmopolitiska makt och stadfästa den i grundlagen är onekligen stort och invecklat. Det är en uppgift och ett uppror som påminner om H.G. Wells' öppna konspiration, fastän internetutvecklingen numera har konkretiserat såväl den wellsiska frågeställningen som svarsmöjligheterna.
Biblioteket är embryot till en global public service. Det måste dock
genast tilläggas, att vi inte ens har en europeisk biblioteksservice i EU!
Varken bibliotekarierna eller den läsande publiken har tillsvidare krävt
att en sådan ska inrättas. Jag tror det är på tiden att vi reser detta
krav.
Biblioteket har emellertid inte - och bör inte heller ha - någon specifik
europeisk identitet. Ifall det europeiska biblioteket uppfattas som
Europeana, dvs som en samling av dokument och vittnesbörd om Europa, har det förfelat sitt syfte. Låt oss utrota fördomen, att biblioteket är någonting europeiskt och västerländskt. Biblioteket är nämligen till sin natur kosmopolitiskt och således bärare av en kosmopolitisk kultur.
W. skriver: "En gång kommer kanske en kultur att uppstå ur denna
civilisation." Kulturens globalisering uppfyller mina tankar och
inger mig motstridiga känslor.
Jag leker med tanken på att mina barn, som redan är fullvuxna i
betydelsen 18, kommer att få uppleva hur biblioteket-internet
utvidgar sig till ett nytt världspolitiskt rum.
Men när mina barnbarn är fullvuxna har antagligen det som idag ter sig som en utopi redan blivit besvärlig vardag.
Det vore roligt att få höra nyheter om ert liv på andra sidan jordklotet.
Hälsningar,
- Mika
2008
Försök att säga brytbladskniv på 0 sekunder
FBI SAYS TED OLSON LIED OR WAS DUPED. NO 9/11 PHONE CALLS . Video Montage by BetterBadNews |
|
Ett av fallen gäller högsta åklagaren Ted Olsons rapport om telefonsamtal med sin fru Barbara Olson. Enligt Ted ringde Barbara med sin mobiltelefon från flyg 77 (som skulle ramma Pentagon) och berättade, att terrorister, beväpnade med tapetskärare (box cutters; torde kallas bryrbladsknivar eller tapetskärare (?) ) hade kapat flyplanet. Teds uppgifter gick ut via CNN. De blev viktiga bitar i den officiella historien om 9/11. Många betvivlade emellertid möjligheten av mobiltelefoni från flygplan på hög höjd (teknik för sådan togs i bruk först år 2004). Ted sade också senare, att frun ringt med en passagerartelefon. Men detta motsades i sin tur av flygbolaget, som har bekräftat, att den ifrågavarande flygplanstypen inte är utrustad med telefoner för passagerarna. Teds rapport punkterades slutligen av FBI i samband med rättegången mot Moussaoui år 2006. I bevismaterialet mot Moussaoui ingick nämligen en rapport om telefonsamtal från de fyra plan som kapades 9 september 2001. I FBIs rapport noterades visserligen ett samtal från Barbara till Ted, men samtalet hade inte lyckats. Längden på samtalet angavs vara 0 sekunder. Detta borde rimligtvis ha lett till braskande dagstidninsrubriker och uppseendeväckande inslag i TV-nyheterna. Youtube-videomontaget (inbäddat till vänster) är en ironisk släng till mainstream media, som föredrar att undanhålla oss sanningen. Vad är sanningen? Jo, att de amerikanska myndigheternas officiella berättelse om 9/11 innehåller skriande motsägelser. Griffins artikel om Ted och Barbara Olsons föregivna telefonsamtal kan läsas t ex här Pärmbilden (ovan) länkar till nätbokhandeln Adlibris där boken kan inhandlas. Här följer några ytterligare uppgifter om boken från Adlibris: Förlag: Interlink Publishing Group Bandtyp: Häftad, Språk: Engelska Utgiven: 200803, Antal sidor: 346 Vikt i gram: 548 ISBN10: 1566567165 ISBN13: 9781566567169 Pris: 15,80 € (14,63 € exkl. 8% moms). Tillägg: 9/11 Contradictions väntas också utkomma på svenska. |