2008
Mänsklighetens maktlöshet
"Att inga afrikaner, européer eller andra utanför USA får rösta påminner om bristen på globala demokratiska institutioner; bristen på gränsöverskridande demokrati. Behovet blir tydligt. Bristen ett dilemma." — Per Wirtén i Dagens Arena om Barack Obamas seger i det amerikanska presidentvalet.Ja, detta är en god utgångspunkt för vidare reflexioner.
Hur kan Barack Obama bidra till att avhjälpa folkens — mänsklighetens — maktlöshet på globalplanet?
Moses måste ge avkall på sitt eget folks makt och på sin egen makt.
2008
Kommentar till det nya avtalet mellan Google och några stora universitetsbibliotek
(ur ett brev till A.)
A.,
gott att höra av dig. Ja, ägna all tillbörlig uppmärksamhet åt din fysiska kondition! Säger jag, som inte alls har motionerat tillräckligt under de senaste dagarna då jag mest har distansarbetat (framför skärmen), deltagit i diverse elektoniska debatter, läst böcker i soffan (bl a utfrågningen av Panizzi vid British Museums bibliotek år 1836 i den bibliotekshistoriska antologin Mänsklighetens minne), eller suttit vid ratten mellan Isnäs och Helsingfors.
Tack för länken till "Libraries on Planet Google" i ACRL Blog: Den är precis vad jag letade efter, eller hade börjat leta efter, ifall du inte hade sänt den. Vad jag egentligen finner mer skrämmande än Googles (och genom Google, finanskapitalisternas) makt är det ensidigt närsynta, snäva nationellt-amerikanska perspektiv, som alla kommentatorer utan undantag (är jag orättvis?) anlägger på problematiken. Såvitt jag kan se lyckas faktiskt ingen av dem betrakta dessa frågor, och därmed bibliotekets framtid, ur en universell-global-kosmopolitisk synvinkel. Jag är, allmänt taget, en vän av USA och dess federala konstitution, men denna oförmåga hos flertalet amerikaner att se sitt land och sig själva som blott en del av ett vidare mänskligt sammanhang, är outhärdlig och (efter 1945) livsfarlig. De sammanblandar USA med världen, så som Marie Antoinette sammanblandade hovet med Frankrike då hon uppmanade folket att äta bakelser, ifall det inte längre hade bröd. Tala om misstag! (...)
Tack även för artikeln om Öyvind Stokkes avhandling "Demokratiet, Europa og det moderne prosjektet". Jag blev inte imponerad. Men det finns säkert skäl att titta närmare på själva avhandlingen, som denna anmälan knappast kunde göra rättvisa.
Får du BiS? På sista sidan i senaste nr (BiS 3/2008) står en liten artikel "Nya Darienlibrary.org har öppnat" om stadsbiblioteket i Darien, Connecticut. Kalle Laajala, som har skrivit artikeln, lovprisar bibliotekets nya webbsajt. Att denna gjorts med open software är ju förträffligt, men i övrigt begriper jag mig inte riktigt på ståhejet. Förstår du vad som är så speciellt med detta bibliotek och dess i och för sig välgjorda sajt?
Vi fortsätter!
— Mika
2008
Om konstfostran
Frank Zappa (som J. K. tog upp för att försvara Anna Rossi-Hortos konstpedagogik i Annegården) var väl inte konstpedagog för att han en kväll lockade några marinsoldater upp på scenen där dessa sedan tog sig för att stycka en stor babydocka, efter att Zappa berättat för dem, att dockan föreställde en "baby gook". "Gook" är soldatslang för "vinosilmä" ("snedöga", för den som inte förstår finska); det här skedde under Vietnamkriget. Endel tyckte, att Zappa gick för långt i det sätt på vilket han behandlade sin publik, men Zappa sade:
"Music is always a commentary on society, and certainly the atrocities on stage are quite mild compared to those conducted in our behalf of our government" (jfr tinyurl.com/5qw5yu).Zappas stil var ju i magstarkaste laget, men han stod på scenen, inte i katedern. Hans syfte var att avslöja och kritisera USA-imperialisternas framfart i Vietnam. Det var inte konstfostran, det var politisk konst.
Men, för att ta ett exempel från vårt eget land och vår egen tid, jämför Zappas scenkonst med Teemu Mäkis kattdödarvideo. Teemu Mäki bidrog inte på något sätt till kritiken av imperialismen, fast han själv försökte påstå att den gjorde det. Mäkis tilltag var helt enkelt djurplågeri, som han perverst nog fick, eller försökte få orgasm av. Hur i all världen skulle Mäkis "konstverk" bidra till kampen mot lögner, våld och förtryck?
Efter utnämningen av Teemu Mäki till professor i bildkonst vid "toppuniversitet" förvånar det mig inte att konstpedagogen Anne Rossi-Horto uppmanar sina högstadieelever i Annegården att vandalisera mjukisdjur. Men jag vägrar kalla det empowerment ("voimauttavaa taidekasvatusta"), ett ord som Paulo Freire introducerade i sin pedagogik för förtryckta.
Anne Rossi-Hortos metod påminner mig om det psykologiska experimentet, där försökspersonerna förleds att skada andra människor genom att trycka på knappar. Experimentets resultat tyder på att människor i grupp låter sig manipuleras till vilka gräsligheter som helst. Jag tycker att pedagogernas uppgift består i att lära barnen och de halvvuxna att göra uppror mot sådan manipulation. Ifall de befrämjar och bejakar manipulerandet och belönar dem som låtit sig manipuleras, kommer de i stället (om än inte nödvändigtvis avsiktligt) att bidra till utbildningen av allt flera psykopater och nynazister.
2008
Fortsättning av samma ämne (konstfostran)
Existimatio autem & opinio rerum humanae reginae sunt (Men ryktet och den allmänna meningen härskar över människorna)Hälsningar! Bifogar några ytterligare rader, innan jag p g a reseförberedelser och annat bestyr nödgas dra mig tillbaka ifrån den här debatten åtminstone under de närmaste veckorna. Och efter några veckor torde redan annat debatteras. Jag hoppas att vad jag skulle vilja kalla det europeiska nukleär-kriminella komplexet senast då ska ha tagits upp till diskussion. Har samlat mer material därom (i tillägg till en artikel, som jag tror mig ha skickat också till er) på Lovisarörelsens hemsida på engelska under rubriken
"Politics is the art of preventing people from sticking their noses in things that are properly their business" (The same subject continued).Försök till översättning av rubriken, baserad på den ovan citerade utmärkta översättningen till engelska av Paul Valérys franska original ("La politique est l'art d'empêcher les gens de se mêler de ce qui les regarde."):
"Politiken är konsten att få mänskorna att låta bli att sticka näsan i det som angår dem."
Jag hoppas Ny Tid står för en annorlunda politik... inklusive konstpolitik.
---
Teemu Mäkis kattdödarvideo väckte på sin tid en kraftig protest från 30 författare och konstnärer. Mäki dömdes för djurplågeri, men han "väckte diskussion" och gjorde karriär i media. Med honom och hans video fick en ny konstpolitisk syn sitt genombrott. Idag är dess hegemoni slutgiltigt etablerad efter utnämningen av Mäki själv till professor i bildkonst vid det nya "toppuniversitet". Om Finlands nya konstetablissemang och dess seder har Harri Manner skrivit en läsvärd satirisk roman, dvs "Suuri performanssi, eli Kuinka Jaakko Tolvasesta tuli käsitetaiteilija (2005).
Jag har ofta en känsla av att de konstnärer (inkl. skrivande sådana) och kritiker som idag protesterar mot Anne Rossi-Hortos konstpedagogiska metod i Annegården egentligen bara följer upp kritiken av Teemu Mäkis kattdödarvideo, vars första fas är dokumenterad i skriften "Todistajan katse" (red. Leena Krohn och Eila Kostamo, WSOY 1992), särskilt kapitlet "Erään keskustelun anatomia" av Pertti Lassila. Men bilden är förstås mer komplicerad än så.
Det känns för mig också som om de samhällsforskare och aktiva medborgare som idag fortsätter att kritisera kapitalismen och den kapitalistiska globaliseringen egentligen bara följer upp den kritik som Marx och Engels på sin tid utvecklade. (Ja, t o m kapitalisterna själva återgår idag till Marx.) Även denna känsla uppstår naturligtvis genom en långtgående förenkling. Vi lever trots allt i atomåldern. Men någonting, som är äldre än atomåldern, bygger man i alla fall sin känsla på - kunskaper, erfarenheter, traditioner, kalla det för vad ni anser vara lämpligt. Jag finner att Teemu Mäki står i en viss avantgardistisk tradition, som egentligen redan hade nått vägs ände där han tog vid. Några reflexioner om konstavantgardets vägar, nedskrivna i samarbete med Anna Kaarina Nenonen, presenterade undertecknad under rubriken "Bottenlös dumhet" i Ny Tid 25/2004 (http://piccolo.kaapeli.fi/krohn/blog/lehtileikkeita/book_nenonen_nt.jpg)
Vi fortsätter!
- Mikael Böök
2008
Om Spinelli, END och NATO
Var stod egentligen Altiero Spinelli i förhållande till European Nuclear Disarmament (END)? Under sina sista år, dvs på 1980-talet, koncentrerade han sina krafter på konstitutionen. Konstitutionsutkastet är förvisso inte oförenligt med END, men någon prioritering av END står inte att utläsa ur det. Nedrustning ska enl. artikel 9 tillsammans med säkerhet, fred, samarbete och avspänning utgöra ett av unionens mål. Artikel 11 om Övergång från samarbete till gemensam handling i kombination med paragraf 1 i artikel 68 om skulle också möjliggöra END. (Ordalydelsen i 68(1): Le conseil européen peut élargir le domaine de la coopération, notamment en matière d'armements, de ventes d'armes à des pays tiers, de politique de défense, de désarmement.)
***
Dagens citat:
Folkpartiets försvarspolitiske talesman säger till tidningen Fokus att försvarsberedningen borde få uppdrag att analysera ett svenskt inträde i NATO eftersom "utan en saklig debatt får vi aldrig en folklig opinion för medlemskap". Detta sätt att smyga och lirka in svenska folket i något svenska folket inte önskar är problematisk. Visserligen skulle vi om vi blev medlemmar inte kunna tvingas placera kärnvapen i Sverige i fredstid, men väl i händelse av krig. Vi skulle även bli tvungna att acceptera principen om kärnvapenavskräckning och den centrala roll kärnvapnen spelar för alliansens strategi enligt dess strategiska koncept. Om vi fortsätter stå utanför kan vi däremot fortsätta att verka aktivt för nedrustning inom NAC och i andra fora.Citatet är hämtat ur Katrine Kielos' ledare om den nya liberalismen ("Kärnkraft, kärnvapen, kärnämnen") i Dagens arena 28 april 2008. Sverige eller Finland, "Folkpartiet" eller Svenska folkpartiet osv, gör knappast någon skillnad i det här fallet. De nobis fabula narratur.
Förutom kärnämnen i skolan och kärnvapen i allmänhet gillar folkpartiet även kärnkraft. 11 av 15 länsförbund vill bygga ut kärnkraften efter nästa val som del av en lösning på klimatfrågan. Men Greenpeace har räknat fram att tio nya reaktorer i Storbritannien bara betyder fyra procents lägre utsläpp, någon gång efter 2025. Det är inte mycket, med tanke på vad det kommer att kosta och vilken tid det kommer att ta. Kärnkraft är verkligen inte lösningen på klimatfrågan.
2008
Före kykladerna
"[...] Men hur starkt är den europeiska politiska klassens engagemang för individens frihet? Det finns belägg för uppfattningen att vissa av Europas underrättelsetjänster samarbetar eller konspirerar med CIA till den grad att de rapporterar till Washington. USA förefaller att hålla några regeringar i östra Europa i sin ficka. I Tony Blairs England råder antiamerikanska stämningar hos befolkningen, men regeringen dansar till Amerikas pipa. Vi kan vänta oss att denna situation sprider sig. Ja, med tiden får vi kanske se en upprepning i delar av Europa av läget i Östeuropa under Sovjetepoken: ett block av nationalstater med regeringar som, åtminstone enligt en viss definition av demokrati, är demokratiskt valda, men vilkas politik dikteras av en främmande makt, där avvikande åsikter tystas ned och folkliga manifestationer mot den främmande makten undertrycks med våld.
Den enda ljuspunkten i denna dystra bild utgör Latinamerika där en handfull socialist-populistiska oväntade regeringar oväntat har tillträtt makten. Detta har säkert utlöst alarm i Washington. Således är en upptrappning av diplomatisk påtryckning, ekonomisk krigföring och omstörtande aktivitet att vänta" (fritt översatt enl. J.M Coetzee: Diary of a Bad Year, 2007)
Detta låter bestickande, men vilken plats intar Asien och 1900-talets kanske mest betydande politiker, M.K.Gandhi, i Coetzees världspolitiska analys? Det gäller för européerna att göra Gandhi till sin ledstjärna, inte att vänta på att en Chavez, en Lula, eller en Morales skall visa vägen. Ickevåld och - till att börja med - ensidig nukleär nedrustning, bör vara EUs ledande principer. Detta språng i vårt tänkande förutsätter inte några studier i österländsk mystik. Europa är inte predestinerat till supermakt. Gandhi är lika mycket europé som någonsin herrar Sarkozy och Cooper.
Efter regnet syns templen på Akropolis tydligare än igår på eftermiddagen när vi tog in på det lilla hotellet uppe på Strefi. Det klarnar upp. Idag ska vi besöka Kykladernas museum på andra sidan av Lykabettos-kullen.

Foto Leena Krohn