08 December
2008
Nedrustningen inte längre ett regeringsmål
Det är väldigt viktigt att yrkesgruppers internationella organ eller
takorganisationer börjar engagera sig globalpolitiskt. I nationella
sammanhang tenderar sådana organisationer att utgöra enbart
ekonomiskt-korporativa sammanslutningar, dvs sina medlemmars
intresseorganisationer. I globala sammanhang, där "motparten" är hela
mänskligheten snarare än staten eller arbetsgivarna, kan och bör i stället
yrkets universella betydelse framhävas.
Alva Myrdal blev successivt allt mer besviken på regeringarnas
förhandlingar. I "Spelet om nedrustningen" (1976) sammanfattar hon sin
kritik. Det känns konstigt att läsa i hennes bok idag.
Jag
undrar om någon överhuvudtaget längre skriver sådana kritiska böcker om
det militär-industriella komplexet och de dimridåer (jag får ordet av
Myrdal) vari regeringar och massmedia höljer in detsamma.
I Spinellis utkast till EUs grundfördrag (godkänt av europaparlamentet
1984) är "nedrustning" ett av EUs mål. Så är inte längre fallet i det
nu aktuella Lissabonfördraget, i vilket medlemsstaterna tvärtom uppmanas
att öka militäranslagen, f.ö. den enda ökningen av de offentliga
utgifterna som anbefalls av nämnda fördrags parter, dvs regeringarna
själva.
Förkylningen efter återkomsten från Grekland håller på att lätta. Men
Grekland är i kaos. Vänsterkvinnan Sissy Vovou, som jag träffade
i Aten, berättade nyss via ESFs epostlista att en stor
olydnadsdemonstratiom mot regeringen och polisen inleds idag kl 18, alltså
för en kvart timme sedan.
12 December
2008
2008
Fortsättning av ämnet plus en reflexion om universitetsreformen
Ahtisaaris småsinthet.
Genom att inte bjuda republikens president Tarja Halonen till Nobelfesten i Oslo avslöjade Martti Ahtisaari än en gång sin småsinthet. De universella målen demokrati och fred underordnas dagspolitikens och de partikulära intressenas diktatur. Martti Ahtisaari står för stormaktsvälde och vapenkontroll, Tarja Halonen för folkens makt och nedrustning. Vardera har sina fel och ingendera går fri från kritik, men som människa är Halonen större och mer värd ett fredspris än Ahtisaari.
På tal om höga män och kvinnor i staten kan också noteras, att Finlands undervisningsminister har avgått för att kunna ägna sig mer åt sina egna barns uppfostran. Medan man lovprisar detta i och för sig berömväda beslut i massmedierna glömmer man helt att kritiskt granska universitetsreformen, för vilken Sari Sarkomaa hittills personligen har ansvarat.
I tidskriften Nya Argus 2008/8 skriver i alla fall seniorprofessorerna Niklas Bruun (rättslärd) och Tom Sandlund (samhällsvetare) att det kanske kommer att gå med universitetet som det har gått för finansmarknaden, dvs att staten till slut "får komma in för att rädda universiteten".
Men någonstans tar de slut, inte bara statens pengar utan också dess funktion av allmän räddare i nöden. Universitet kan inte räddas med enbart pengar och adminstrativa åtgärder, de är ju inte banker eller affärsföretag. I Nya Argus kan man läsa några hithörande reflexioner i Sara Heinämaas artikel "Strävan till radikal självprövning. Simone de Beauvoir 100 år: litteratur och filosofi".
Det som de Beauvoir hade att säga om bokens långa livscykel gäller förvisso även kulturens och universitetens sätt att finnas till, förändras och utvecklas.
Tyvärr kan en eller två generationer i en handvändning spoliera allt det som många tidigare generationer har byggt upp. Skulden för detta faller naturligtvis också på de tidigare generationerna och på universitetet, som nu står inför en period av radikal självprövning. Uppfostraren har inte lyckats uppfostra uppfostrarna.
Mikael Böök
17 December
2008
2008
Om alternativa smedjor
Hej på er tankesmeder! Jag vill sända ett erkänslans ord till Janne Strang - för hans artikel om 9/11 i Volt 48/08. Efter den artikeln är det andliga klimatet i Svenskfinland inte riktigt lika kvavt som före.
Och så ett politiskt julklappstips: boken "Valtiot ja terrorismi", av
Hannu Yli-Karjanmaa (Multikustannus 2008), nyligen prisad i Hesari av
terrorismforskaren, professor Jukka Paastela från Tammerfors. Fast
Paastelas lovord gällde bara första hälften av boken. Andra hälften
kallade recensenten för "potaskaa" (förr i världen hällde man kanske aska
i pottorna?). De första ca 200 sidorna i Yli-Karjanmaas bok handlar om
sänkningen av Lusitania kort före första världskrigets utbrott, Rysslands
och Tjetjeniens aktuella konflikter, Libyens inblandning i
Lockerbieaffären, m.m. På de övriga drygt 200 sidorna behandlas 9/11 samt ingår den digra notapparaten. Yli-Karjanmaa lär vara snickare till yrket. En tankens kroppsarbetare!
- Mikael
"Fiksut ihmiset eivät kirjoita nettifoorumeihin" - uppsnappat på
Fredsstationen i Böle i förrgår.
26 December
2008
2008
Gandhi och Spinelli
I en Youtubesnutt om Spinelli och EU:s konstitution jämförs Spinelli med Gandhi. Gandhi sägs vara den större av de två. Många torde instämma i bedömningen, att Gandhi var 1900-talets största politiker. Kort efter att han blivit mördad år 1948 inställdes utdelningen av Nobels fredspris det året "som en diskret hyllning till Gandhi" (Zac O'Yeah). Officiellt hette det, att det inte fanns någon lämplig levande kandidat.
Spinelli nominerades, såvitt jag vet, aldrig för fredspriset. Men idag känns tanken ändå fullt möjlig när man lyssnar på kommentarerna av Pierre Pflimlin, Graham Watson, Hans-Gert Pöttering, Monica Frassoni, Richard Corbett och Francis Wurtz på videon om Spinelli, som publicerade på Europaparlamentets webbplats tjugu år efter hans död.
Referenser:
Zac O'Yeah: Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner. Stockholm 2008.
Spinelli-videor, se
wiki.spinellisfootsteps.info/index.php/Audiovisual