Mikas blogg

01 February
2009

Ärende: Gaza. Öppet brev till JP Roos

Den tvåstatslösning som eftersträvades av de vita sydafrikanerna verkade vara lika bestående som det nuvarande Israel med sina palestinska ockuperade områden och olagliga kolonier. Allt vände under en natt och Sydafrika är nu en ganska välfungerande stat där de tidigare fienderna lever tillsammans. Varför inte ta lärdom av detta, i stället för att klänga sig fast vid en lösning som inte längre är realistisk? JP Roos i Hufvudstadsbladet 1.2.2009

Hej JP,

en "sydafrikansk" lösning av Israel-Palestinakonflikten, som du pläderar för i Hufvudstadsbladet idag, vore nog den bästa lösningen ifall den omfattades av en majoritet av både det palestinska folket och judarna i Israel. Men tyvärr är det ju tillsvidare inte så. Att Sydafrika har lyckats relativt väl hittills beror såvitt jag kan se på: 1) att en majoritet av den svarta befolkningen med Nelson Mandela i spetsen omfattade en ickevåldslinje gentemot den vita befolkningen; 2) att de vita måste foga sig efter den svarta majoriteten när denna väl hade organiserat sig och mognat politiskt; 3) att ingen av världens stormakter längre gav apartheidregimen sitt helhjärtade militära och politiska stöd.

När vi jämför med Israel-Palestina av idag så tror jag att vi nödgas inse att: 1) palestinierna visserligen främst använder ickevåldsmetoder i sin kamp för sina mänskliga och politiska rättigheter, men att en del palestinska ledare bl.a. inom Hamas inte drar sig för gå våldsamt fram inte bara mot sina judiska förtryckare utan också mot t ex Fatahanhängare och andra medlemmar av det egna folket; 2) att det rent numerära förhållandet mellan palestinier och judar är jämnare i Israel-Palestina än vad proportionerna mellan svarta och vita var i Sydafrika; vad detta egentligen betyder är svårt att avgöra, utom att situationen i detta avseende skiljer sig från den som rådde och råder i Sydafrika; 3) att den militära supermakten USA sedan länge stöder Israel i vått och torrt.

Ett viktigt, men inte särskilt ofta påtalat bevis för Sydafrikas fruktbara ickevåldslinje under Mandela &Co (de hade uppenbarligen tagit vissa intryck av Mahatma Gandhi) är dess nukleära nedrustning. Under apartheidregimen hade Sydafrika, liksom Sverige under efterkrigstidens socialdemokratiska regringar, redan nästan hunnit skaffa sig egna atomvapen. När Mandela och ANC kom till makten beslöt emellertid sydafrikanerna att stoppa sitt eget atombombsprogram.

Vi borde säkert mycket mer energiskt än hittills kräva att Israel rustar ned nukleärt. "Allt vände under en natt", skriver du, JP, om Sydafrika. Om en sådan vändning ska bli möjlig i Israel-Palestina, ja då måste nog Israel i samma veva fatta beslut om att rusta ned sitt nationella atomvapen. Vilket förutsätter att judarna i Israel konverterar till åsikten att tillverkning och lagring av massförintelsevapen (t ex kärnvapen) utgör brott mot mänskligheten. Det måste vi hoppas att de förr eller senare gör. Ja, vi bör faktiskt handla precis som om det redan stod skrivet i stjärnorna att så skall ske, ty om vi tillåter staternas upprustning med dessa utplåningsvapen att fortsätta såsom är fallet idag, kommer vår art att begå kollektivt självmord.

Månne inte Barack Obama ska kunna åstadkomma någonting positivt på den här punkten. Åtminstone verkar han för närvarande ha en möjlighet till det. Men oberoende av vad andra kan väntas få till stånd, kommer vi som bor i Europa och kallar oss européer inte någonsin att kunna tro på oss själva eller få andra att tro på oss om vi inte tar itu med att avskaffa "våra egna", dvs de gamla kolonialmakterna Englands och Frankrikes, kärnvapen.

JP, även om du uppenbarligen inte vill stöda kravet på en "tvåstatslösning" i Israel-Palestina, ber jag dig att ta fram adressen Ärende:Gaza - Asia:Gaza på webben och se efter om du vill ge din underskrift och - i så fall - be andra att göra detsamma. Du hittar adressen på sidan www.adressit.com/arende_gaza

Det viktiga med just den här adressen är att den fokuserar på EUs och Israels relationer. EU borde från och med nu avbryta allt militärt samarbete med Israel samt uppskjuta sitt associeringsavtal med Israel. [Tillägg]

Lägg därtill de synpunkter som jag ovan framför angående Israels kärnvapen. Det står visserligen inget härom i adressen, men ingenting hindrar att vi som skriver under denna adress betonar också den aspekten samtidigt som vi - helt i överensstämmelse med adressens allmänna anda - går in för att stöda fredsoppositionen i Israel och det palestinska folkets självförsvar och frihetskamp, så långt dessa förs utan tillgripande av våldsmetoder. Det är skäl att minnas att Israel i tiderna skaffade sig atomvapen med Englands och Frankrikes benägna hjälp och att regeringen i Israel har tystat ned sin antinukleära opposition genom att hålla Mordechai Vanunu fängslad som en spion och en landsförrädare - ett exempel så gott som något på att atomvapen, demokrati och sanning är oförenliga storheter!

De som hittills skrivit på adressen förefaller, trevligt nog, att utgöra en rätt brokig skara. Men för närvarande (1.2.2009) har adressen Ärende:Gaza fortfarande bara 320 underskrifter. Som jämförelse kan nämnas att adressen "Israelin täytyy elää" och "Adressi Israelin tueksi!" har fått 2478 respektive 1768 underskrifter. (Undrar förresten om de som gett sina underskrifter på dessa sistnämnda adresser också tycker att Israels kärnvapen är helt OK.)

Men viktigare än adresserna som sådana, eller antalen underskrifter på dem, är förstås den allmänna diskussionen och det gemensamma sanningssökandet. Med det här öppna brevet, som jag nu lägger in i min blogg, vill jag för min del tacka dig för dina bidrag till diskussionen om Gazakriget i Hufvudstadsbladet.

Med vänlig hälsning,

- Mika

03 February
2009

"Hur sällsamt skrämmande de tycks mig där de går!"

Simone Weil lär någonstans ha sagt : "Den som stoltserar med sin överlägsna intelligens är som en fånge som stoltserar över att hans cell är större än de andras".

Leena Krohn ger en annan synvinkel på vårt gemensamma fängelse: "Yhteiset illuusiot, suurharhat, liittyvät kokonaisiin maailmankuviin. Ne ovat seurausta tälle lajille ominaisesta havaintomaailmasta ja sen rajoituksista. Niiden ulkopuolelle ihmisen on miltei mahdoton harpata. Elämme oman inhimillisen havaintomaailmamme noitaympyrässä." (ur "3 sokeaa miestä ja 1 näkevä", 2003, s 91.)

Och Baudelaire skriver i sin dikt om staden och dess blinda: "Hur sällsamt skrämmande de tycks mig där de går!" (På mig gör översättningen av Ingvar Björkeson ett större intryck än orignalet: "Contemple-les, mon âme; ils sont vraiment affreux!".)

"Så korsar de den svarta intighetens natt,
en broder till den tystnad som består. O stad,
här famlar jag mig fram, mer avtrubbad än de

och frågar, medan du - av njutningstörst besatt
till vanvett - kring oss dansar, larmar och är glad:
Vad söker de i skyn, dessa som ej kan se?"

Ils traversent ainsi le noir illimité,
Ce frère du silence éternel. O cité,
Pendant qu'autour de nous tu chantes, ris et
beugles,

Eprise du plaisir jusqu'à l'atrocité,
Vois! je me traîne aussi! mais, plus qu'eux hébété,
Je dis : Que cherchent-ils au Ciel, tous ces aveugles ?

Genom att studera denna dikt ville jag friköpa mig från den förtvivlan som Baudelaire andas, samtidigt som jag gärna bevarade dikten i mitt minne som ett kvitto.

men egentligen var min avsikt att utnyttja den här dikten politiskt i kampen för ett annorlunda EU som har gjort sin "retour sur soi" ( René Pommier ) liksom jag i samma syfte ville exploatera Elmer Diktonius' dialog med rågen, som snart ska skäras. Inte ens våra bästa poeter kunde föreställa sig atomkriget! Det gäller att se skillnaden, de förändrade villkoren, och att dra slutsatsen: nu (eller aldrig) måste EU-medborgarna prioritera European Nuclear Disarmament. "Hur sällsamt skrämmande de tycks mig där de går!"

07 February
2009

Gandhi stannade inte i Davos

Pekka Himanen förklarade igår för TV-intervjuaren i A-Zoom (programvärd: Jyrki Saarikoski), att "man måste delta i Davosforumet", eftersom så många av "de som besluter om världens affärer" (Ihmiset jotka päättävät maailman asioista) finns på plats just där.

Därpå fick tittarna se Himanen leda en av diskussionerna i Davos. Talarna prisade Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Desmond Tutu deltog personligen med en charmerande predikan.

Med anledning av inslaget från Davos kan noteras, att

• Davosforumets deltagare innehar ämbeten. Gandhi hade inget ämbete.
• Davosforumets deltagare har en massa pengar. Gandhi hade inga pengar.
• Davosforumets deltagare är äregiriga. Gandhi sökte inte ryktbarhet.
• Davosforumets deltagare leder militärindustriella komplex i sina respektive nationalstater. Gandhi ledde indierna till kamp för sin frihet med andliga vapen.
• Davosforumets deltagare säger inte vad de gör och gör inte som de säger. Gandhi sade vad han gjorde och gjorde som han sade.

24 February
2009

Mötet i Castellina in Chianti

Tillbringade veckoslutet i Castellina in Chianti tillsammans med med medlemmar av Forum permanent de la societé civile efter konferensen 'Democrazia partecipativa in Europa', vars ordförande var Altiero Spinellis fd sekreterare Pier Virgilio Dastoli, som basar för EU-kommissionens representation i Rom.

Människor jag träffade i Castellina: Jean-Claude, en av Attacs grundande medlemmar; Anne Marie från tankesmedjan Comité Pauvreté et Politique i Paris; Horst, en gemytlig äldre man från Berlin; Nelly, en portugisisk nationalekonom, tidigare anställd vid EU-kommisionen; Matthieu från Bern, utsänd av en schweizisk fond; Pietro, som sköter dokumentbiblioteket vid Euro Citizen Action Service i Bryssel; samt Philippe och Raymon vilka, liksom värdinnan Jacqueline, är hemma från Bryssel.

Februarimorgon i Castellina in Chianti © Mika

Förutom att vi fick god mat och ännu godare vin, vad gjorde vi i Castellina in Chianti? Jo, mötet handlade för det första om att göra allmänna nyttigheter (public goods; biens communs; beni comuni) till ett grundläggande begrepp inom EU genom en pakt (charter; charte) mellan det europeiska civilsamhället och de europeiska institutionerna. Allmänna nyttigheter är ju t.ex. luften, vattnet och kunskapen.

Enklare uttryckt handlar det om att EU måste erkänna att det finns mycket här i världen som inte är till salu och som vi tillsammans behöver råda om. T ex var många av den åsikten att de europeiska privata vattenbolagens dominerande ställning bör ifrågasättas.

Deltagande demokrati och därtill hörande kollektiva rättigheter var det andra stora temat för konferensen i Florens från fredag till lördag och under vår uppföljning i Castellina.

Särskilt intressant för mig var att få ta del av dessa mänskors stora erfarenhet av att arbeta med (eller mot) EU-kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK). Vi utarbetade en första version av en appell om allmänna nyttigheter och deltagande demokrati. Texten ska förhoppningsvis bli utgångspunkt för vidare behandling i olika medborgarorganisationer och nätverk med siktet ställt på en större gemensam konferens nästa höst.

* * *

Begreppet allmänna nyttigheter — global public goods— utmanar intellektet. Vi föresatte oss, klokt nog, att inte gå alltför djupt in på de teoretiska frågor som begreppet väcker. Hade vi gått på djupet med dem, då hade vi naturligtvis också fått lov att avstå från uppgiften att producera en gemensam, preliminär text. Redan översättningen av detta begrepp mellan de olika språken kan ställa till med missförstånd och dispyter.

För min del vill jag helst, att definitionen av allmänna nyttigheter ska ta fasta på bruksvärden; sålunda hör t ex 'fred' eller 'rättvisa' enligt mig inte hemma bland de allmänna nyttigheterna. Men saken är inte enkel. T ex för mänskor i krigszoner (jfr läget i Irak, Afganistan, Palestina m fl länder och områden) blir 'freden' (som Jean-Claude påpekade) trots allt ett slags allmän nyttighet, som man saknar. En bristvara, som det svenska ordet lyder.

Allmänna nyttigheter måste till sin natur vara globala. En bra utgångspunkt för diskussionen är Senecas kritiska reflexion:

När vi gjort allt som girigheten föreskriver skall vi äga mycket; men en gång ägde vi hela jorden.

27 February
2009

Jag vill inte att EU går mot sin upplösning

Vännen K. vill göra ett tillägg till de allmänna nyttigheterna (global public goods). "En allmän nyttighet som jag insisterar på är TYSTNAD, skriver hon.

Ja, jag är av samma åsikt: tystnaden är en allmän nyttighet, liksom luften vi andas. Men dessa nyttigheter, tystnaden och luften, behövs inte hela tiden. Ibland måste vi hålla andan bara för att lyssna. Sedan måste vi dra in andan för att skrika. Vi måste skrika.

Många finländare önskar den Europeiska Unionen dit pepparn växer. Thomas Wallgren sade sig i radion (Seppo Konttinens morgonintervju; YLE Ykkönen 27.2.2009) hoppas att Europeiska Unionen ska upplösas under de närmaste 10 åren. Han motiverade sin åsikt med EUs brist på demokrati, t ex det att Lissabonfördraget körs igenom trots fransmännens, holländarnas och irländarnas nejröster.

Att jag inte delar vännen TW:s åsikt på den här punkten behöver jag väl inte upprepa efter allt vad jag tidigare skrivit om Spinelli och EU. Jag tycker mig också upptäcka en svaghet i TW:s logik. Lika lite som nazismen var "Tysklands" eller stalinismen "Rysslands" fel kan vi skylla den nuvarande bristen på demokrati på "Europeiska Unionen".

Europa kommer att bli en demokratisk förbundsstat, liksom Tyskland, Italien och Ryssland har blivit eller är på väg att bli det. Dessa tre länder är exempel på federationer, förbundsstater. För finländare, men också för norrmän, svenskar och danskar, tycks emellertid federalismens idé vara svårare att begripa än för tyskar, italienare och ryssar, för att inte tala om amerikaner. Men ställ våra nordiska statsbildningar i ett lite längre historiskt perspektiv"! Gå tillbaka till 1700-talet, då Finland ännu var det svenska kungarikets "Österland"!

Det är naturligvis en överdrift att kalla den nuvarande europeiska unionen för en stat. Men före Bismarck var inte heller Tyskland en stat. Problemet som européerna står inför är att ena Europa politiskt, inte så som Bismarck enade Tyskland durch Eisen und Blut, utan med ickevåldsmetoder. Européerna har mycket att lära av indierna och deras mahatma — på den punkten är TW och jag säkert överens. Parallellen till Indien (som f.ö. också är en förbundsstat) och Gandhi kan och bör faktiskt föras vidare. Också för oss gäller det att uppfatta vårt (europeiska) statsbygge som en fortsättning på avkoloniseringen.

Efter Sovjetunionens upplösning innebär avkolonisering först och främst denuklearisering. De före detta europeiska kolonialimperierna, England och Frankrike, måste rusta ner sina kärnvapen. Detta är en nödvändig förutsättning för att Europa ska kunna enas och förbundsstaten förverkligas. Men knappast en tillräcklig förutsättning. Europa måste ta avstånd från sin traditionella militarism och imperialism. Kärnkraftverken — åtminstone de nutida, urankvarnarna — borde också avvecklas, varvid Europas länder kunde föregå med gott exempel. Jag vet inte om detta slutligen kommer att lyckas. Men det är i den riktningen vi bör verka. EUs sönderfall skulle förpassa européerna tillbaka till den nationalistiska era, som sträckte sig från Napoleon till Hitler, och radikalt öka risken för nya små och stora krig med eller utan atombomber. Det har varken européerna eller någon annan längre råd med.