08 September
2009
Biblioteket på utdöende?
En tidig morgon läser man på CNN.com:
"Det stereotypa biblioteket håller på att dö -- med sig i graven drar det sina hyssjande damer, sin unkna lukt och sina ändlösa bokhyllor" (The stereotypical library is dying -- and it's taking its shushing ladies, dank smell and endless shelves of books with it. (för detta påstående står John D. Sutter)Observera: man läser. Man tittar inte på television. Man lyssnar inte ens på radio. Utan man tillägnar sig detta ytliga prat genom det skrivna ordet därför att detta, rent informationsmässigt, är det mest ekonomiska, inte minst p g a sin tidlöshet och den relativt enkla teknik som behövs för att med dess hjälp skapa och organisera mänsklighetens yttre minne, dvs biblioteket.
Medan journalisterna babblar om bibliotekets död tar biblioteket i själva verket ett jättekliv framåt i form av internet. Internet är ju ett bibliotek, ett väldigt förråd av informationstillgångar, som i vissa avseenden är bättre organiserade och mer tillgängliga än några tidigare typer av bibliotek.
Om några dagar, närmare bestämt på denna veckas fredag, har det gått 8 år sedan ett av världshistoriens största brott begicks i New York och Washington. Vad hände egentligen då, den 11 september år 2001? Hur lyckades förövarna, åtminstone till synes, med endast två flygplan fälla tre stora skyskrapor? Vad har vi, när det kommer till kritan, fått veta om det samtidiga attentatet, också det till synes utfört med ett passagerarplan, mot Pentagon? Vad hände til syvende og sidst med det fjärde flygplanet, varav endast smärre vrakdelar har påträffats, utspridda över ett förvånansvärt stort område?
Den tillrättalagda och motstridiga version av 9/11-händelserna, som stormaktsregeringen och dess bundsförvanter fortfarande vidmakthåller (med massmedias benägna hjälp) har kritiserats sönder och samman i biblioteket, vars innehåll alltså hädanefter i allt större utsträckning är digitalt på internet. Under årens lopp har allt fler yrkesmän och sakkunniga tillbakavisat den beskrivning av 9/11-händelserna, som USAs regering har presterat (9/11-kommissionens rapport år 2004; NIST-rapporterna om WTC-kollapserna; m.m.). Nyheter om kritiska uttalanden och verk från experter och deras föreningar -- t ex vetenskapsmän och lärda, arkitekter och ingenjörer, piloter, psykologer ( samtliga 'for 9/11 Truth') -- sipprar sporadiskt ut på TV och i dagstidningar. I allmänhet förtigs de icke desto mindre systematiskt av massmedia.
Televisionskanaler typ CNN tillhandahåller det ideologiska kitt, som nödtorftigt ska låsa våra blickar vid det västliga militärindustriella komplexets horisonter så att vi inte må genomskåda de verkliga terroristerna. Ordet terrorist bygger som känt på 'terror', dvs skräck. Vilka är då världens största terrorister om inte de statsmakter, som ägnar sig åt avskräckning under hot om atombombning även kallad nukleär deterrens?
Massmedias journalister har tillsvidare misslyckats med att hålla statsterrorismen i schack. Underdånigt och fegt* har de fortsatt att tjäna sina politiska herrar, nationalstaternas regeringar och/eller ledarna för diverse politiska och religiösa partier.
Mot medvetandeinustrin -- för att nu ännu en gång låna Hans Magnus Enzensbergers uttryck -- bör vi ställa det levande biblioteket med dess televisionskanaler typ The Real News Network och myriader piratradiostationer för att inte tala om den växande skatten av god litteratur på internet.
Biblioteket var, biblioteket är, biblioteket blir! Google däremot är antagligen på utdöende. Det amerikanska företaget står på finansiella lerfötter liksom hela USAs ekonomi.
"He who goes borrowing, goes sorrowing," said Mr Cheng. It was a quote from US founding father Benjamin Franklin.
* Tillägg 8.9. "Das haben wir nicht gewusst, das haben wir nicht gewollt!" -- Det är dock inte för sent att sätta sig in i 9/11-frågorna, vilken man kan göra genom att att studera USA-regeringens och kongressens egen (9/11 Commission Report) och David Ray Griffins kritiska böcker om regeringens 9/11-version (boken Motsägelser om 11 september: Ett öppet brev till USA:s kongress och press föreligger också i svensk översättning från Alhambra förlag). Därefter gäller det att ta mod till sig och göra det som bl a Architects and Engineers for 9/11 Truth har gjort: att bryta tystnaden.
11 September
2009
2009
Idag för åtta år sedan
Det återstår att klara upp brotten som begicks 11 september 2001. Men vi gör som haren, sticker huvudet i busken, fast tillsammans --
en kollektiv verklighetsförnekelse! Således: Om vi bara håller fast vid det som vi
under de senaste åtta åren har fått se på TV, höra på radion och läsa i
tidningarna utan att ställa onödiga frågor om det omöjliga, som inte får hända, så ska ska nog allt gå bra. Tjugo arabiska terrorister
raserade ett par-tre skyskrapor till grunden med två passagerarplan,
rammade Pentagon med ett tredje och fick delarna av ett fjärde att sprida
sig över ett område av rätt så förbluffande storlek. USAs flygvapen hade
aldrig kunnat vänta sig någonting så nedrigt, kaos uppstod och det hela
pågick i circus en och en halv timme utan att man hann ingripa.
Underrättelsetjänsterna var illa koordinerade, vilket de sedermera fick en
massa kritik för i 9/11-kommissionens rapport. Så att nu fungerar de
bättre fast vissa hemliga transporter av terrorister ibland kommer i dagen
på ett pinsamt sätt. 9/11-attackerna leddes av Osama bin Laden från en
grotta i Afghanistan och därför var det alldeles rättvist att omedelbart
börja ett krig mot folket i det landet. Det är förresten inte bara
amerikanernas krig utan också vårt krig, som Fogh Rasmussen säger i
senaste numret av "Time". Egentligen är det inte ens ett krig utan en
krishantering, som antagligen måste fortsätta i decennier framöver ända
tills demokratin har stabiliserat sig. Med andra ord : tills det
afghanska folket har erövrat den politiska makten i samhället. Det
framgick visserligen av Downing Street-memot att Bush och Blair
konspirerade tillsammans för att föra hela världen bakom ljuset
beträffande Iraks påstådda atombomber innan kriget bröt ut på våren 2003.
Men det var väl bara ett mänskligt misstag som vi bör förlåta dem? Om allt
går väl och irländarna godkänner Lissbonfördraget väljer vi nämligen Blair
till EUs första president. Nåja, väljer och väljer -- vi ger helt enkelt
vårt bifall. Den karln ju en hedersknyffel! Eller åtminstone, sedan
hösten 2003, hedersordförande för Socialistiska Internationalen. Får vi
dra huvudet ur busken nu?
Till kännedom: eftersom jag är pirat i kommunalvalen, som hålls i Lovisa 25.10.2009 har jag öppnat en egen blogg för det ändamålet. Det gäller ju att hålla sig framme om man vill nå ut till sina eventuella väljare. Vilket jag alltså vill.
Ännu en sak: igår utkom min kommentar till professor Mary Kaldors hoppingivande artikel om att avveckla den globala nukleära infrastrukturen (som det har varit tal om tidigare i den här bloggen). Rubriken på min kommentar blev:
Pour une Europe démocratique, sans armes nucléaires (För ett demokratiskt Europa, utan nukleära vapen).
12 September
2009
2009
Prins Dakkar
Hej Anders,
tack för din artikel om Afghanistan i Les temps modernes! Det är överhuvudtaget ett ganska bra nr av tidskriften. Sånt är uppiggande vid morgonkaffet fast LTM, också under sin briljanta nya chefredaktör, har förblivit en slumrande radikal, som kanske när allt kommer omkring tänker ägna sig åt en rent akademisk karriär.
Jan Myrdal (vars "Resa i Afghanistan" också jag har läst, om än först på
80-talet, när den kom ut i pocketupplaga) berättar i en annan bok (Indien
väntar"; Norstedts faktapocket 1985, kap XV) om den halvt mytiske prins
Dakkar, som spelade en viss roll i Sepoyupproret 1857. (Samme prins Dakkar kom också att stå modell för Jules Vernes "Kapten Nemo".) Efter kriget och förlusten flydde Nana Sahib (vilket torde vara Dakkars riktiga namn) till Nepal, varifrån han skrev till britterna: "Varför skulle jag förena mig med er när jag känner till allt det dagabazi [eländigt förräderi] som ni
begått i Indien? Någon dag måste man lämna livet. Varför skulle jag dö
vanärad? Det kommer att vara krig mellan oss så länge jag har livet i
behåll vare sig jag blir dödad eller fängslad eller hängd. Och det jag
gör, det gör jag med svärdet".
Enligt Myrdal efterspanades Nana Sahib/prins Dakkar i olika länder av den
brittiska underrättelsetjänsten ännu vid århundradeskiftet, och
"[...]brittiska agenter läste Jules Verne med lupp och misstänkte att han
visste något".
Vad som egentligen hände med Nana Sahib är emellertid lika ovisst
som Osama bin Ladins öde.
David Ray Griffins nyaste bok handlar förresten just om Osama bin Ladins
öde. Den borde man kanske skaffa sig och läsa. Å andra sidan riskerar den
som fördjupar sig i bin Ladins öde att förlora greppet om den historiska
verkligheten -- Vicos ipse verum factum. Och 9/11 är ju trots allt bara en av flera viktiga händelser och vändpunkter, bland vilka 6.8.-9.8.1945
fortfarande tycks mig vara den viktigaste.
Som sagt, jag ville nu närmast tacka dig för en bra tidningsartikel.
Sådana rare birds förekommer tyvärr i proportionen en per hundra eller en
per tusende. Vi får höras eller synas,
- Mika
18 September
2009
2009
Fildelning är bara ett ord som medvetandeindustrins marknadsförare har hängt upp sig på
Låt biblioteken bli fildelningscentraler för musik, film och böcker - Lars Ohly, ledare för Sveriges Vänsterparti i Newsmill 17.9.2009
... kommentar till några vänner och bekanta som pratade om Radio Nord (piratradion på 1960-talet när vi var små) , Ohlys uttalande och Piraattipuolue* ... undrar till att börja med om ni eventuellt har märkt att jag är Piratpatiets kandidat i Lovisavalen 25 oktober? Så att om ni känner någon som bor i Lovisanejden, be dem för all dell rösta på mig! I mitt kommunalpolitiska program, som jag nu har publicerat, tar jag precis upp internet och bibliotek. (www.kaapeli.fi/book/pirat/valprogram.pdf)
Fildelning är ett ord som medvetandeindustrins marknadsförare har hängt upp sig på. Datorer arbetar med filer; datornätverk, med fildelning. Detta, dvs datornätverkens betydelse för fildelningen (läs: reproduktionen av information; eller kort sagt: kopieringen) upptäckte några av oss i början av 1980-talet. En förtrupp bestående av bland andra författarna H.G.Wells, Jorge Luis Borges och Italo Calvino - för att inte tala om den indiska bibliotekarien och matematikern Ranganathan eller de amerikanska profeterna Vannevar Bush och Ted Nelson - insåg visserligen redan långt tidigare, att biblioteket skulle komma att utvecklas och förändras.
Biblioteket organiserar, bevarar och presenterar våra informationstillgångar. Biblioteken har alltid varit "fildelningscentraler". I det aveendet är alltså kamrat Ohly lite sent ute om än i alldeles rätt ärende (jfr intervjun med Ohly i Newsmill.)
Jag vill tillägga, att jag inte tror på det reklamfinansierade biblioteket. A propos, har ni fått brev från Google på sista tiden? Jag fick ett igår. Det är ett reklambrev om reklam: TERVETULOA MAINOSTAMAAN GOOGLESSA! (Välkommen att annonsera i Google!). Biblioteket är väl ändå för viktigt för att överlämnas åt reklammarknadernas godtycke, särskilt i dessa lite kritiska finanskristider? Det hoppas jag att ni håller med om.
Att finanskrisen inte på något sätt är över kan man läsa sig till mellan raderna i intervjun med fd bankiren på Lehman Brothers, Sony Kapoor. Kolla där! och ladda för all del ner videofilerna. De kan behövas.
Med vänliga hälsningar,
- Mika
* Piratpartiet i Finland. Piratpartier bildas fn i många länder. T ex i Tyskland:
Den etablierten Parteien geht der Nachwuchs aus, heißt es immer, die jungen Leute wenden sich ab von der Politik. Wo ist sie nur, die Generation Internet? Hockt sie nächtelang vor dem Computer und daddelt »World of Warcraft«? Wer am Dienstag abend in der rappelvollen Kulturkneipe Frauenstraße 24 in Münster war, hatte einen anderen Eindruck: Die politisch aktive Jugend ist still und leise bei den »Piraten« gelandet, der Partei, die im Moment hipper ist als die angesagteste Disko der Stadt. Über 50 Leute quetschen sich beim wöchentlichen Stammtisch in den kleinen, engen Saal, kaum jemand ist älter als 30 Jahre: Schüler, Studenten und jungdynamische Unternehmer. »Ich habe eine Firma in der IT-Branche mit 30 Angestellten«, sagt einer, der aussieht, als sei er gerade erst von zu Hause ausgezogen. -- Junge Welt 18.9.
20 September
2009
2009
Tobinskatten åter på modet
Regeringarna i EU har under de senaste dagarna diskuterat en plan på att lägga fram ett förslag till en "tobinskatt" på G20-mötet i Pittsburgh 24-25 september.
James Tobin själv tänkte sig på 1970-talet, att
valutatransaktionsskatten skulle rädda finansmarknaderna,
vilkas hjul börjat rulla allt fortare efter dollarns lösgörande
från guldmyntfoten (1971), från att råka i kris. Men när våra
regeringar idag återkommer till Tobins idé är krisen ju redan ett faktum;
nu handlar det om att "täcka kostnaderna för finanskrisen", som fd Lehman-bankiren Sony Kapoor uttrycker saken i en lång och fascinerande
intervju på The Real News Network.
Officiellt är regeringarna ute efter att hitta på innovativa sätt att
finansiera utveckling. Intäkterna från en eventuelll valuta- och/eller
finanstransaktionsskatt skulle således komma utvecklingsländerna till
godo. Hur? Detta är tillsvidare tämligen oklart.
Enligt franska utrikesministern Bernard Kouchners precisering skulle
skatten på finansiella transaktioner sättas till 0,005%, vilket
skulle ge 20-30 miljarder dollar per år. Inte bara valutatransaktioner utan
också aktieköp och handel med derivat skulle enligt Kouchner beskattas. Europeiska ministrar och statschefer, bl a Sarkozy, Merkel och Barroso, har meddelat att de är villiga att stöda införandet av en sådan finanstransaktionsskatt.
Franska Attacs ledare Aurelie Trouvé och Jean-Marie Harribey påminde för sin del på fredagen om att James Tobin faktiskt hade en skatt på 0,5-1 procent i tankarna. Tobins egen skattesats vore alltså 100-200 gånger större än Kouchners. Vidare är det oklart hur G20-länderna skulle förverkliga Kouchners förslag. Enligt förslaget vore skatten frivillig, vilket Attac också kritiserar.
Desutom vet de europeiska regeringarna mycket väl att USA inte kommer att godkänna förslaget, understryker franska Attac. Det rör sig alltså
närmast om ett spel för kulisserna.
På tyska Attacs hemsida läser man: "Nu borde [förbundskanslern] Merkel och
[finansministern] Steinbrück låta handling följa på ord och massivt
stöda finanstransaktionsskattens införande under G20-mötet i Pittsburgh".
Å andra sidan, fortsätter tyska Attac, "kan införandet av
finanstransaktionsskatten bara utgöra ett första steg emot en reglering av
finansmarknaderna. Handel med riskabla värdepapper bör förbjudas, skatteoaserna bör dräneras och ingen bank man bör inte längre låta någon bank bli "too big to fail". Det måste bli omöjligt att göra enorma vinster på
finansmarknaderna medan staten får stå för förlusterna."
Den politiskt genomtänkta modell för ett internationellt avtal om
valutatransaktionsskatt, som prof Heikki Patomäki och den belgiska
juristen Lieven Denys presenterade på Världens sociala forum år 2002
tycks ingen -- inte ens Attac -- längre vilja komma ihåg. Enligt det
förslaget skulle t ex EU tillsammans med en rad andra länder (utan USA,
ifall USA vägrar) bilda en särskild organisation (Currency Transactions Tax Organisation) med demokratiska strukturer; denna CTTO skulle sedan besluta om skattesatsen och användningen av intäkterna. Patomäkis och Denys' Utkast till avtal om valutatransaktionsskatt står att läsa på nätet på ett antal språk, inklusive svenska (www.nigd.org/ctt).