Mikas blogg

07 October
2009

Ljuskabel duger, off-road suger

Ljuskabel duger, men off-road suger (Valokaapeli rokkaa, mutta off-road sakkaa) är min valslogan. Det är egentligen fel att tala om "ljuskabel", eftersom kabeln egentligen inte transporterar utan snarare styr ljuset (vill jag minnas att en bekant i Lappträsk, som vet, genast påpekade). Optisk fiber ska det heta.

Att använda ordet off-road (kan också stavas offroad?) kan också leda till problem, kanske inte för att det är engelska, men för att folk i gemen (=den vanliga stadsbon) antagligen inte ännu vet var offroad är för någonting. Justitieminister Tuija Brax, till exempel, verkade in särskilt väl insatt i offroadens frågor häromveckan, när hon besökte Gäddbergsö (ett naturskönt område i Strömfors, som Eon-bulvanen Fennovoima har valt ut för sin nya EPR-reaktor). Det här var inte menat som en känga åt vår gröna minister utan bara som ett konstaterande av faktum. Jag skulle närmast vilja definiera Offroad som ett slags safarir genom skog och mark med terrängfordon typ SUV-bilar och mönkijör. (KOLLA till exempel DÄR.)

I korthet betyder min devis, att jag diggar optisk fiber men sätter tummen ned för den nuvarande utvecklingen på regional- och lokalplanet (för att inte tala om utvecklingen på globalplanet!). Internet är bra men konkurrenskraft vill jag inte ha. Jag ska förklara.

EU-kommissionen (och de övriga EU-organen) i samarbete med Finlands arbets- och näringsministerium kör i dessa tider igång det regionala kohesions- och konkurrenskraftsprogrammet KOKO. KOKO är, sammanfattningsvis,

"- ett program för frivillig utveckling av regionerna, som ägs av kommunerna" [...]"ett prognistiserande [där var webbfelsnisse framme igen!] redskap för att förbättra utvecklingsförutsättningarna inom regionen samt för att starta strategiskt betydelsefulla projekt" [...] "finansiering inriktas[...]på genomförande av eventuella förutredningar och pilotprojekt" [...]"statsrådet fattar beslut om KOKO-regionerna och -innehållet på hösten. Det nya programmet startar i början av år 2010" [...]"Nu mäts visionärskap, mod, spänst, styrkan av sammanhållning och förtroende mellan de olika aktörerna" [...]"Målet är att förbättra regionernas konkurrenskraft" . -- "ANM -budgeten på ca 11 miljoner euro i utvecklingspengar för landskapet per år förutsätter motfinansiering av regionerna (50 %)" [...] "Programperioden 2010-2013, regionerna ansöker till programmet i juni 2009, genom denna enkät samlar ANM information för ansökning"...

Det är bara det att det ovannämnda visionärsskapet redan i sin utgångspunkt är precis lika renons på visioner som Ideapark på idéer. Ideaparken är helt enkelt en hypermarket för varuförsäljning. Men varor (t ex mönkijör; men också motorkälkar från Bombardiers berömda fabrik i Rovaniemi, som Centerpartiet och Kehittyvien Maakuntien Suomi fixade tomten åt) är ju inte precis detsamma som idéer. Den Vision, som det pratas om på Työ- ja elinkeinoministeriös (TEM) sidor är på motsvarande sätt ingenting annat än Europeiska Unionens Lissabonstrategi från från våren år 2000, då EU-ledarna höll möte i Portugals huvudstad och kom överens om att EU skulle bli "världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi fram till år 2010".

Det bidde EU inte. Lyckligtvis. Hoppeligen ska EU inte heller bli konkurrensens världsmästare någon gång i framtiden. Europeiska Unionen borde nämligen, när allt kommer omkring, inte vara ett affärsföretag som bara tänker på sin konkurrenskraft, utan en demokratisk förbundsstat. Det finns, eller rättare sagt fanns, också en sådan vision. EU:s grundare tänkte sig nämligen att EU skulle bli en demokratisk förbundsstat. Altiero Spinelli, han som har gett namn åt en stor del av Europaparlamentets byggnad i Bryssel, skrev tillsammans med en annan italienare, Ernesto Rossi, redan år 1941 ned sin vision av ett enat och demokratiskt Europa på cigarrettpapper under sin tvångsexil på fängelseön Ventotene.

Nu, på 2000-talet, är det hög tid att vi går gå vidare i Spinellis fotspår och detta gärna just på regional- och byaplanet. Det gäller, för det första, att lyfta upp Europas avnuklearisering på agendan. Gör EU fritt från atomvapen och kärnkraftverk! Det målet kommer inte att vara lätt att förverkliga. Lissabonstrategin måste förkastas, ty den leder inte dit. Men ett EU som rustar med atomvapen, eller vars delstater innehar sådana, kan inte vara demokratiskt och kärnkraften är inte förenlig med en hållbar utveckling.

Här tvingas jag sätta punkt för bloggandet eftersom jag har bett byaombudsmannen i Östra Nyland på kaffe i Isnäs bar klockan 10. Därefter ska jag göra valplakat och sätta igång valkampanjen. Det ska bli roligt.

---

Tillägg kl 14: Samtalet med byaombudsmannen var givande. Här är några saker, eller frågor, som jag lärde mig och tänker sätta mig in i:

• de minimis-regeln, som kanske går för sig i Belgien men som inte passar glesbygden Finland ;
• ANM (jfr citatet från TEMs sida om KOKO-programmet ovan). Inte ens byaombudskvinnan visste vad ANM är för någonting.
• Rural Proofing - ett nytt slags miljökonsekvensbedömningar, som är anpassade för landsorten och förhoppningsvis mer demokratiska än gängse MKB:n

09 October
2009

Valkampanj

Valaffischer på torget i Lovisa

13 October
2009

Elinor Ostrom mot Västerlandets förkrympta ideal

"Att islam har möjligheten att behålla greppet beror nästan enbart på att de västerländska ideologierna är krympta till nyliberalism. Skulle arbetarrörelsen fortfarande ha kvar sin glans, skulle den också suga åt sig de flesta av arbetande muslimer och därmed skulle de hamna till den europeiska sfären. Nationalismen är inte svaret mot islams inflytande. Sverigedemokraterna förstärker islam. Enda svaret är att Västerlandet orkar skapa en ny syntes, ett alternativt bättre värld för "massor" att kämpa för."

Jukka Tuurala, som skrev ovanstående, har visst en poäng. Fast industriarbetarnas rörelse visar knappast en uppåtgående trend.

Ett litet glädjeämne kan nobelpriset i ekonomi till Elinor Ostrom vara. Hon anses ha gett ett bidrag till teorin om de allmänna nyttigheterna, på engelska 'commons', på franska 'les biens communs'. Ifall "Västerlandet" hittar tillbaka till dem så har det väl ännu en chans.

Läste nyss en artikel om Ostrom och hennes nobelpris, skriven av universitetsbibliotekarien i Caen, Hervé le Crosnier och distribuerad under licensen creative commons. En länk till artikeln finns HÄR. Hoppas någon vill översätta den till svenska.

17 October
2009

Starka kvinnor

De senaste dagarna har för min del upptagits av valkampanj (Lovisavalen 25 oktober), starka kvinnors tankar (mystikern, motståndskämpen Dorothee Sölle; nobelpristagaren i ekonomi Elinor Ostrom), det allt tätare regnet av dåliga kärnkraftsnyheter (39 kg? plutonium i Cadarache; 32 fartyg med gifter och kärnavfall sänkta i Medelhavet med hjälp av den kalabriska maffian (läs introduktion på italienska; undermåliga svetsfogar i Olkiluoto; uppbevaringen av kärnavfall på parkeringsplatser i Ryssland) mm. Lipponen sägs ha chanser att bli EUs första president, men precis för att jag är finne (född i Finland och med finska språket som ett slags andra modersmål ) och vet vilken kärnkraftslobbare och anti-intellektuell Lipponen är, vill jag i stället föreslå att vi alla stöder Mary Robinson, Irlands fd president, för den posten.

Om inte valkampanjen också vore rolig skulle jag inte orka hålla på med den. Att få träffa unga pirater, till exempel, vad kunde vara roligare? Jo, Internet Relayed Chat (IRC) är inte heller så dumt. Musiken är i alla fall bäst.

Hade jag en slägga
att bulta med om morgnarna
att bulta med på kvällarna
i hela denna värld
Jag skulle bulta för att varna
att världen är i fara
jag skulle bulta för en kram
min vän, min border och min syster
Åh, åh, i hela denna värld!



* * *

Eva Moberg är ett namn man stött på i olika sammanhang. Det finns säkert flera en en med namnet. Senast läste jag en artikel av Eva Moberg i Miljömagasinet Medsols nr 41, 9 okt 2009. Här följer en nästan hundraprocentig kopia av artikeln :

En oberoende studie i kärnkraftindustrins ekonomi och framtidsutsikter har nyligen lagts fram: "Industry Status Report 2009. With Particular Emphasis on Economic Issues."

Kärnkraftens andel av elproduktionen har stadigt minskat på senare år. 121 reaktorer har stängts och genomsnittsåldern för dem var bara 22 år. Varken materiella resurser, teknisk expertis eller kapital räcker till för att åstadkomma något i närheten av den utlovade "renässansen". Inte ens i Frankrike, som har den största poolen av experter på kärnenergi. Där finns bara 300 studenter på kärnteknik programmet, medan det redan nu aktuella behovet är minst 1200.

Kärnkraften förutsätter som bekant stora subventioner och skulle vara omöjlig på en fri marknad. Den har fått 55 pro cent av alla pengar till energi forskning i världen mellan 1974 (när mätningen började) och 2007, vilket är sex gånger mer än samtliga förnybara energi- källor tillsammans. Idag får den 73 procent i Frankrike och 67 procent i Japan av alla resurser till energiforskning. Trots detta blir den allt dyrare. John Rowe, CEO vid Exelon Corporation, ansåg i april 2009 att en ny 1 500 MW reaktor skulle kosta cirka 40 miljarder. För att få till lönsamma framtidsutsikter försöker man nu allmänt inom kärnkraftindustrin förespegla driftstider på uppåt 60 år. Men ingen vet med säkerhet hur mycket materialet kommer att tåla och hur mycket reparatio ner och underhållskostnader det blir.

Studien redovisar läget i alla kärnkraftländer. Kina, som står för en tredjedel av alla re aktorer under byggnad, skulle år 2020 kunna täcka endast 3 procent av sitt elbehov med el från kärnkraft, även om dess mest optimistiska målsättning kunde uppfyllas. Indien vägrar som bekant anslutning till icke spridningsavtalet, och dess civila kärnkraft motsvarar bara 2 pro cent av elförbrukningen. I Japan ledde skandaler med falska kvalitetskontroller till att 17 reaktorer stängdes år 2002, och ytterligare fusk kom fram 2009. I juli 2007 ledde en kraftig jordbävning till att sju av reaktorerna måste stängas i Kashiwasaki, världens största kärnkraftanläggning, och de har sen dess ej kunnat startas. Studien går på djupet i sin analys av det tragiskt otillräckliga försäkringsskyddet vid olyckor, och ifrågasätter hur något sådant överhuvudtaget ska bli möjligt. För närvarande beräknas följder na av Tjernobyl-olyckan kräva i storleksordningen hundratals miljarder euro, det vill säga fl era tusen miljarder svenska kronor.

Eva Moberg

Studien kan hämtas via följande länk: http://www.bmu.de/files/english/pdf/application/pdf/welt_statusbericht_atomindustrie_0908_en.pdf

* * *

Apropå islam, men också kristendomen och judendomen: vilka traditionella uppfattningar om 'allmänningarna' (jfr Ostrom) finner man i dessa stora religioner?

* * *

Förberedelser för avresa till Bryssel. Hur gick Världens Sociala Forums Internationella Råds möte i Montreal? Därom debatteras det på NIGDs epostlista. Francine Mestrum skriver: "We have no other choice than to keep hoping and working for a better world, also within the IC and the WSF". Inte mycket att hänga i julgranen. Trotz alledem: Das Prinzip Hoffnung.

25 October
2009

Vandra ensam

Mary Robinson har meddelat gruppen som ville ha henne nominerad i det stundande valet av orförande för europeiska rådet, dvs EU:s president, att hon inte ställer upp. Som orsak angav hon att hon önskar fokusera på klimatfrågorna. W och jag har delgivit Mary Robinson vår besvikelse per epost.

På mötet om les biens communs (de gemensamma goda sakerna) i Bryssel den 19 oktober föreslog jag att vi skulle stöda Mary Robinson även om de som utser vår unionspresident i och för sig utan att bryta mot lagen kan strunta i vad folkopinionen anser. Det var den tredje punkten i mitt inlägg. Förslaget togs väl emot och några kvinnliga deltagare i mötet uttryckte sitt gillande.

Däremot återkom ingen av mötesdeltagarna till punkt ett (på mitt program), dvs att vi måste göra oss kvitt les maux communs (de gemensamma dåliga sakerna), dvs kräva Europa fritt från kärnvapen och dito kraftverk.

Det var då jag kom att tänka på "Vandra ensam", en sång som man kan sjunga för att muntra upp sig. På franska, som man helst skulle tala i Bryssel, börjar ifrågavarande visa såhär:

S'ils ne répondent pas à ton appel, marche seul

Det finns också en svensk översättning, i vilken första strofen inleds av orden:

Om ingen lystrar när du kallar, vandra ensam.
Vandra ensam, du min vän, vandra ensam.

Här märker man att man egentligen inte är ensam, eftersom man åtminstone har en följeslagare.

Upphovsmannen, Rabindranath Tagore, skrev på bengali, vilket anses vara ett av världens fem eller sex mest talade och följaktligen väl också mest sjungna (?) språk. Jag kan tyvärr inte läsa bengali, som skrivs med bengalialfabetet, "en skrift av abugidatyp, tillhörande gruppen brahmialfabet, och [som] används för att skriva de indiska och bengaliska språken bengali, assamesiska, manipuri och sylheti".

Överförd till vårt romerska alfabet går den bengaliska sångens första vers i den här stilen

Jodi tor đak shune keu na ashe tôbe êkla chôlo re

och ifall du, min vän, skulle vilja höra hur sången "Vandra ensam" kan låta när den sjungs på bengali eller spelas på olika instrument, så kan du leta på Youtube med sökorden "Ekla cholo re" eller "Walk Alone" (själv har jag inte hittat någon inspelning att rekommendera särskilt; skulle vara tacksam för eventuella tips, som du i så fall ska skicka till book (at) kaapeli.fi).
Översättningen från bengali till svenska har f ö gjorts av Zac O'Yeah tillsammans med Moushumi Bhowmik och Utkal Mohanty. Den igår i sin helhet i boken "Mahatma! eller konsten att vända världen upp och ner" (av Zac O'Yeah, Ordfront förlag 2008).

 

Igår hade jag nöjet att fira Naiset rauhan puolesta (Kvinnor för fred), som begick sitt 30-årsjubileum på Fredsstationen i Helsingfors. (Länk till föreningens hemsida.) Lea Launokari öppnade festseminariet, i vilket docenten i socialpolitik Pirkko-Liisa Rauhala höll en bra allmän inledning (ifall den blir tillgänglig på Nätet ska jag återkomma med en länk) åtföljd av Hilkka Pietilä och Ulla Klötzer. På kvällen fortsatte evenemanget med supé och återblickar på kampen för att befria världen, Europa och Finland från kärnkraft och dito -vapen i form av berättelser om de nordiska kvinnornas fredsmarscher i början av 1980-talet, om gråterskornas aktion Riksdagshuset mm. En trio medverkade med sång och diktuppläsning. Under dagens lopp föreslogs återanvändning av uttryck från sextiotalet: "det strukturella våldet". Kvinnor för fred är dess antites.
Gruppen Tulikansa (Eldfolket) uppträdde med bengaliska eldar på planen framför Fredsstationen. I denna grupp ingick också två män, av vilka den ena fungerade som trumslagare, den andra som gruppens pyrotekniska dirigent. Bortsett från dessa konstnärliga män torde jag ha varit den enda personen av mitt eget kön som deltog i hela evenamanget (såvitt jag minns tittade nog ett par andra män också in vid några tillfällen). Nåja, deltog är en lätt överdrift, eftersom jag varken yttrade mig eller uppträdde på något annat sätt inför detta imponerande kvinnliga sällskap.

 

Idag hålls kommunalval i Lovisa och nu har morgonen lidit så långt att det snart blir dags för mig att gå och rösta. På mig själv, för att försäkra, att jag åtminstone får en röst! Mitt parti, Piratpartiet , besjälas av en ung ande i en ung kropp medan min kropp redan är gammal fast också min själ känner sig ung. Östra Nyland är inte känt för sina nymodigheter och inte ens mina gamla vänner verkar böjda att följa min nya kallelse. Därför kan det mycket väl hända att mitt rösteantal kommer att inskränka sig till det ovannämnda entalet.

26 October
2009

17 röster

När rösterna i kommunalvalet i Pernå, Liljendal, Strömfors och Lovisa hade räknats vid halvtolvtiden igår kväll framgick följande valresultat:

Källa

Valets stora vinnare är som synes SFP: "Vi är trötta men otroligt nöjda", kommenterade Nina Björkman-Nystén för Lovisatidningen Östra Nyland sent igår kväll. Andra vinnare var Sannfinnländarna och Kristdemokraterna. Glädjande nog fick också Vänsterförbundet in en kandidat nämligen Armi Lindell från Pernå.

För de De Gröna gick det tyvärr lite sämre än väntat, fast partiet fick i alla fall in Janne Länsipuro, Sonja Ilvetsalo-Koskinen och Timo Noroviita, dvs samma som också tidigare invalts i Pernå, Lovisa respektive Strömfors kommuner. Också inom Samlingspartiet säger man sig vara besviken på röstresultatet. Kanske det beror på att nyliberalismen har fått sig en knäck ute i världen?

Att Socialdemokraternas och Centerpartiets väljarunderstöd har krympt en aning i Östra Nyland liksom annorstädes förtjänar knappast någon kommentar. MEN

Varför fick Piratpartiet 17 röster?

Ja, tänk att hela 17 personer inklusive undertecknad röstade på PPs enda kandidat! Jag ska till att börja med försöka analysera orsakerna till att så skedde. Därefter ska jag närma mig frågan ur motsatt synvinkel.

• PP hade som sagt bara en kandidat, vars ansikte således kunde tryckas i XL-format på valaffischen. En enkel själ, som vandrat omkring på torget i Lovisa eller vid baren i Isnäs fylld av tvivel på vem han eller hon egentligen borde rösta på, kan väl tänkas ha utgått enbart ifrån bilden av kandidaten utan att känna honom eller hans åsikter närmare?
• Ovanstående förklaring är naturligtvis ren spekulation. Men a propos åsikter: någon kan också ha läst och tagit intryck av kandidatens personliga valprogram.
• Det finns en hel del ungdomar som gillar Piratpartiet, vilket resultatet i det senaste eurovalet bevisade (i Sverige). Också i Lovisanejden kan någon ungdom ha föredragit att rösta Pirat oberoende av kandidat.
• Någon av kandidatens vänner eller bekanta kan ha övervunnit sin skräck för Piratflaggan.
• En dag reste fyra unga pirater från Helsingfors och Kouvola tur och retur till Lovisa för att hjälpa kandidaten i valarbetet - och det hjälpte faktiskt!
• Kandidaten lärde sig sången "Vandra ensam" , som gjorde honom på gott humör, vilket också hjälpte.
• Piratpartiet inklusive kandidaten har i olika sammanhang framfört avvikande förslag och åsikter om det allmänna goda, som visserligen inte förefaller att hänga ihop med kommunalvalen, men ändå kan tänkas ha fascinerat någon enstaka väljare. (Till exempel avskaffa kärnvapnen och avveckla kärnkraftverken i EU; inför en global skatt på alla finansiella transaktioner; nominera Mary Robinson till EUs första president. Mera om detta via webbsidan där! Mary Robinson har tyvärr meddelat, att hon inte ställer upp därför att hon vill koncentrera sig på klimatfrågorna.)
• Finlandsvenska medier visade kandidatens valkampanj rätt stor uppmärksamhet.
• Ströröster.

Å andra sidan gick valet inte särskilt bra för Piratpartiets enda kandidat. Vad beror det dåliga valresutatet på?

• Piratpartiets själva namn kan ha väckt olustkänslor hos många oberoende av kön, samhällsklass, ålder eller hudfärg.
• Vill man göra en djupare sociologisk analys bör man beakta resterna av det feodala produktionssättet. Lovisanejden har traditionellt dominerats av ett antal herrgårdar samt en tämligen patriarkal och konservativ ideologi. Progressiva nymodigheter i stil med Piratpartiet kan utan tvivel ha svårt att finna fotfäste i denna bygd.
• Vad sedan nyinflyttade finskspråkiga familjer beträffar så hade PP:s kandidat vissa problem med att nå ut. Finskspråkiga medier typ radio, TV, Hesari och Uusimaa, dock med undantag av den i sammanhanget nog så viktiga tidningen Loviisan sanomat, visade sig också vara jämförelsevis ointresserade av PPs valkampanj.
• Piratpartiets kandidat anser, att allt fler Lovisabor i framtiden borde få sin utkomst i jordbruk samt köttproduktion in vitro (Jfr valprogrammet, sid 1-4.). Men jordbrukets framtid bekymrade denna gång varken media, partierna, de övriga kandidaterna eller väljarna.
• Kandidatens radikala åsikter om kärnkraften och jordbruket skrämde väljare, som inte ens vågar tänka sig ett framtida Lovisa utan kärnkraftverk och där odlingens konst tagits till heders. Kandidatens gamla vänner, som röstat på honom när han var uppställd för De Gröna i kommunalvalet i Pernå år 2004, sade däremot rent ut att de inte tänker rösta på en Pirat.
• Piraattipuolue (Piratpartiet) har endast 4 medlemmar i Lovisanejden och partiets ledning har i samband med registreringen av partiet lovat att inte lämna ut uppgifter om medlemmarna till någon. Inte ens partiets enda kandidat fick ta del av dem. Detta innebar att kandidaten inte kunde kontakta sina lokala partikamrater för att diskutera valstrategin och valarbetet med dem. (Partiledningens informationsetiska principfasthet bådar trots allt gott inför framtiden.)
• Många intellektuella för att inte tala om människorna i gemen anar att internetutvecklingen är av stor betydelse men inser inte, att fildelningsfrågan kan vara avgörande för framtiden. Begreppen 'internet' och 'fildelning' täcker i stort sätt samma sak. T ex den här webbsidan, som jag skriver för att dela med mina eventuella läsare, är en typisk fil. Vem äger filerna? Vem äger det vi läser? Vem äger internet? Att det nu behövs ett parti som försvarar Internet i vått och torrt är klart för oss som anslutit oss till Piratpartiet men inte ännu för allmänheten.
• Också här i Lovisanejden bor en ande , som vid en jämförelse mellan Mikael Böök och bygdens store son, Mikael Agricola, har kommit fram till att den förstnämnde inte håller måttet.

Nedan: Creative Commons-symbol (stor)

27 October
2009

Snea journalister

Si può essere favorevoli, si può essere contrari: l’unica cosa certa è che con il "nucleare" avremo sempre più a che fare nei prossimi anni. - La voce dell'Emergenza [Man kan vara för, man kan vara emot: det enda som är säkert är att vi kommer att ha allt mer med "kärnkraften" att göra under de närmaste åren -- Nödfallsrösten]

Det här kanske gäller just dig, ifall du råkar vara journalist på Sanoma Oy eller något annat ledande mediaföretag. Då tänker jag på sådana saker som nyligen har passerat. Passerat är rätta ordet, ty journalisterna uppmärksammade dem inte och därmed fick publiken, allmänheten, inte heller reda på dem. Sakerna bara passerade.

Om det intresserar herrar och damer journalister så kan jag skicka några utvalda länkar och bistå med översättning från italienskan. Mot betalning i så fall. Ni får såvitt jag begriper också lön för era jobb till och med i sådana fall som dessa då ni smiter från era uppgifter.

Det är inte längre bara politikerföraktet som breder ut sig. Journalistföraktet växer också.

___

... utdrag ur ett brev till några vänner:

Hej!

Då jag inte inte hört av er förmodar jag att vi måste uppskjuta S:s planerade besök till någon gång på vintern. Skrinlägga planen är förstås omöjligt så länge atomindustrins renässans inte har stoppats. Har ni förresten följt med historien om de trettiotvå navi da perdere, skeppen, som under åttio, nittio och (?) tvåtusentalen har sänkts i Medelhavets djup med den kalabriska maffians benägna hjälp? Dessa skepp fraktade giftigt avfall, inklusive radioaktiva atomsopor. Man skulle ju vilja veta vem som betalade n'drangheta för att utföra miljöbrotten. För ekomaffian är hanteringen av kärnavfall och andra giftsopor en business i miljardklassen. Närmare bestämt vilka kärnenergibolog och regeringar är involverade utom de italienska? Den tryckta pressen och televisionen undviker nogsamt denna historia men på internet finns en del dokumentation att tillgå.

Det bortglömda plutoniet, som häromdagen upphittades i Cadarache (22-39 kg -- man vet tydligen inte så noga; se Radio France Internationals lilla notis; samt kommentar från Greenpeace och bakgrund från WISE), väcker återigen frågan om Euratom-avtalets framtid. Cadarache är nämligen också "the designated site of the future international tokamak fusion power reactor ITER. This was decided in a final meeting in Moscow on June 28, 2005" (Wikipedia) och därmed en av de viktigaste platserna i EU:s och Euratoms aktuella kärnstrategi.

Det ovannämnda Euratomavtalet från år 1957 är grundstenen i EU:s atompolitik. Dess huvudsakliga syfte är att främja kärnenergins sk fredliga användning. Med facit i handen kan vi konstatera, att Euratom-avtalets parter har misslyckats kapitalt i förverkligandet av denna avsikt. Kärnvapnen sprider sig till allt fler länder och den fredliga atomkraftens väg kantas av skandal efter skandal. Euratomavtalet har kort sagt visat sig vara ett historiskt misstag, une erreur historique! Det borde skrotas. EU bör få ett nytt grundfördrag om den nukleära teknologins användning vari stipuleras om kärnvapnens avskaffande och kärnkraftverkens avvecklande.

___

Lasse Karlsson noterar för sin del i sin Dagbok mot atomkraft:

Diskussionen om det svenska uranet går vidare. I kväll når frågan Studio Ett i Sveriges Radio och har därmed på allvar blivit en nationell angelägenhet för medierna.

Också frågeställningen har vidgats. I fredags sa Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, att det kommunala vetot inte är värt ett ruttet lingon:

Överstatligheten tar över..... För det första handlar det om det Europaatomavtal som finns i dag och som gäller för hela EU-området....Men det som definitivt kommer att sänka det kommunala vetot är Lissabonfördraget.

____

Not in my backyard? Läs mera på finska, där: Ranuasta Arevaan, Agadezista Olkiluotoon.