Mikas blogg

08 March
2010

"Sanningsrörelsen" låter 100% religiöst

" "Sanningsrörelsen" låter 100% religiöst"

kommenterade en konstkritiker. Nåjo, visst kan det låta konstigt. Men att vara religiös till 100%, vem klarar av ett sådant konststycke? Kanske konstkritikern själv är kapabel till att vara 100-procentigt fri från religion? Uttrycket leder tankarna till renässansplatonikernas tes om motsatsernas uppgående i varandra (coincidentia oppositorum).

Sanning -- översatt från det amerikanska ordet 'truth', syftar i detta sammanhang på att utsätta vilseledande myndigheter och vilseledda människor för vissa sanningar. Dessa sanningar kan vara och är i detta fall ofta negativa, typ: "Du ljuger!" I politiken innebär detta att tala om för makten att det finns en annan sanning än deras sanning.

"The phrase "speaking truth to power" goes back to 1955, when the American Friends Service Committee published Speak Truth to Power, a pamphlet ii at proposed a new approach to the Cold War. Its title, which came to Friend Milton Mayer toward the end of the week in summer 1954 when the composing committee finished work on the document, has become almost a cliche; it has become common far beyond Quaker circles, often used by people who have no idea of its origins. (One current example: Anita Hill entitled her memoir of her sensational charges of sexual harassment against Supreme Court nominee Clarence Thomas, Speaking Truth to Power.)" (jfr http://www2.gol.com/users/quakers/living_the_truth.htm)

* * *

"Under mitt sökande efter Sanning har jag förkastat många idéer och lärt känna många nya ting. Trots att jag redan är till åren kommen känns det inte som att jag har slutat växa inombords eller att min tillväxt kommer att upphöra när min kropp upplöser sig. Det som bekymrar mig är min beredskap för att i varje ögonblick lyda Sanningens, min Guds, kallelse",

skrev M.K.Gandhi. Han kunde förlåta felstegen, inklusive sina egna.

I Frankrike har rörelsen för sanning om 9/11 främst tagits upp av en grupp som presenterar sina åsikter via www.voltairenet.org. "Älska sanningen men ha överseende med misstaget" (Aime la vérité, mais pardonne à l'erreur), skrev också Voltaire.

A propos Frankrike så gjorde jag nyligen ett nytt försök att uttrycka mig på franska. Med lite hjälp som jag fick av en vänligt sinnad fransos lär resultatet ska ha blivit någorlunda begripligt. Finns här: Affronter le complexe militaro-industriel en Europe

11 March
2010

EU vacklar vidare i ett töcken

Idag ska jag göra det lätt för mig genom att först citera hela Per Wirténs ledare och sedan bifoga en kort men spontan kommentar. Per Wirtén är frilansförfattare och en av ledarskribenterna på den utmärkta vänstersocialdemokratiska webbsajten Dagens Arena.

Per Wirtén: " EU nyktrar till. Hur kommer finanskrisen att förändra politiken? Förra veckan kom EU-kommissionens svar. "Sanningens ögonblick för Europa", sade José Manuel Barroso om krisens konsekvenser. I Europa 2020 pekas unionens politiska färdriktning ut. I svensk debatt fick den noll kommentarer.
Europa 2020 är uppmuntrande läsning. Något har faktiskt förändrats. De styrande eliterna verkar ha nyktrat till. Den ihållande kritiken mot ekonomism och trånga marknadsperspektiv har äntligen tagit skruv. I kommissionens förslag förekommer avreglering och konkurrensutsättning inte ens som begrepp. Unionens återhämtning och framtida tillväxt ska i stället utmärkas av smart tillväxt (kunskapsintensitet och innovation), uthållig tillväxt (grön och resurssnål) samt inkluderande tillväxt (hög sysselsättning och välfärd).
För att konkretisera vad det innebär pekar man ut fem konkreta mätbara mål. Bland annat en radikal minskning av antalet fattiga européer, att höja de lägsta utbildningsnivåerna och att lyfta sysselsättningsgraden till 75 procent.
Men mest intressant är de välfärdspolitiska perspektiv på utveckling och tillväxt som präglar texten. Hade den presenterats i en union dominerad av socialdemokratiska partier skulle den kritiserats som defensiv. Men Europa 2020 är skriven av konservativa. Det är därför perspektivskiftet, jämfört med till exempel den tidigare Lissabonprocessen, är värd uppmärksamhet.
Under decennier har spetskompetens och avancerade forskningsmiljöer betonats som viktigaste förutsättningar för tillväxt. I Europa 2020 bekymrar man sig i stället över att så många hoppar av grundskolan och att så låg andel européer tar vanlig universitetsexamen. Kommissionen föreslår att medlemsländernas kommande skattehöjningar, för att reparera finanskraschens skador, sker genom en grön skatteväxling. Ekonomisk, social och geografisk sammanhållning framhålls som strategins hjärta. De drar slutsatsen att målen förutsätter starkare styrning av ekonomin.
Problemet är brist på maktinstrument. Strategin kan bara genomföras med unionens välutvecklade men svaga metod för "öppen koordinering": rapporter, överläggningar och rekommendationer. Europa 2020 andas otålighet över bristen. -- emfas bifogad MB .
Dokumentet är naturligtvis vagt om den akuta eurokrisen. Men att Angela Merkel i måndags öppnade för en nödvändig revidering av EU:s grundfördrag följer samma politiska perspektivskifte. Unionens politiska och demokratiska underskott behöver undanröjas. Annars riskerar hela projektet att spricka eller glida in i ny euroskleros. Regeringscheferna i Europeiska rådet ska besluta om Europa 2020 längre fram i vår.

Min kommentar: Detta pekar i rätt riktning, fast EU fortsätter sin vacklande gång genom ett politiskt och andligt töcken. Wirtén borde kanske ta mod till sig för att fullfölja sin analys. Frågorna om euron och Tysklands handelsbalans är til syvende og sidst sekundära. Långt viktigare vore att behandla och lösa frågor om EU:s konstitution och utrikespolitik. EU bör bli en demokratisk förbundsstat, ett Europas Förenta Stater. Men dess utrikespolitik bör ta modell från den M.K Gandhis med fleras Hind Swaraj-rörelse. Indien är för övrigt också en förbundsstat och i vissa avseenden ett lika inspirerande (eller avskräckande) exempel som USA på hur en förbundsstat bör (och inte bör) byggas. Det förtjänar tilläggas, att Gandhis gamla pamflett Hind Swaraj nyligen för första gången har utkommit i svensk översättning (kan laddas ned via http://www.demokratiafoorumi.fi/Hind_Swaraj_svenska_091218.pdf).

Omedelbar nukleär nedrustning och på sikt även avveckling av kärnkraftverken är en första, nödvändig utgångspunkt för ett fritt och enat Europa.

Hur ska vi nordbor bli kvitt våra trångsynta och stupida nationalismer? Vi måste alla bli mer federalistiska, annars barkar det käpprakt åt helvete.

Med vänlig hälsning,

Mikael Böök

från Österlandet

14 March
2010

Som om begreppet brott inte längre fanns

Hej Sanna Karlsson,

din artikel "Hatgrupper allt starkare" i dagens Hufvudstadsblad (14 mars 2010) väcker många tankar och känslor.

Dock inte hatkänslor. Men nog oro och bekymmer. "Forskaren Chip Berlet", som "i årtionden har följt med den radikala högern i USA", har jag stött på tidigare, närmare bestämt år 2004 när han var invecklad i en skarp polemik med professor David Ray Griffin, som i sin tur är en av de ledande forskarna inom "The 9/11 Truth Movement" -- rörelsen för sanning om 11 september; ibland förkortat till "Sanningsrörelsen" (en utskrift av Amy Goodmans samtal med Griffin och Berlet år 2004 finns på radiostationen Democracy Now!'s webbsajt.)

Nåväl, rörelsen för sanning om 9/11 utgör en viktig faktor i den politiska opinionsbildningen, särskilt i USA. Belägg för detta påstående finns t ex i det faktum, att brittiska New Statesman har placerat professor David Ray Griffin på plats 42 bland "50 personer och familjer som man måste räkna med i dagens värld" tillsammans med paret Obama, Vladimir Putin, Bill och Melinda Gates, Rupert Murdoch, Benedikt XVI, osv. "Med tanke på den enorma betydelse som 9/11- attackerna har haft och de stora inrikes- och utrikespolitiska beslut som har motiverats med dessa attacker, skulle en rörelse som utmanar den officiella versionen i princip kunna bli så inflytelserik att man måste ta dess intellektuella ledare [David Ray Griffin är alltså en av dessa - MB] med i beräkningen", skriver bibliotekarien Elizabeth Woodworth i en av sina artiklar om mediabevakningen av "sanningsrörelsen" (jfr de tidigare inläggen 313 och 314 i min blogg.)

Vilken roll spelar tolkningarna av det som hände 11. september 2001 i uppkomsten av de högerpopulistiska rörelser som du rapporterar om i din artikel i dagens Hbl? Och vilken betydelse har rörelsen för sanning om 11. september i sammanhanget?

Dessa frågor kompliceras av att: a) vi fortfarande inte vet precis vad som hände 11. september 2001, utom att dessa händelser utgjorde ett, eller flera i tiden sammanfallande, brott (se nedan) ; b) den ovannämnda rörelsen för sanning om 11. september är mycket heterogen.

Tittar man lite närmare på den massiva åsiktsströmningen för sanning om 11 september finner man, att det inom densamma förs lika animerade åsiktsutbyten som någonsin mellan "sanningsrörelsens" anhängare och dess motståndare. - Ifall du vill bekanta dig med dessa kan t ex den livliga och innehållsrika bloggen 911Blogger.com vara värd ett besök.

I din artikel förekommer ordet konspirationsteori några gånger. Däremot behandlas där inte, antyds inte ens, något samband mellan vad Mark Potock och "Intelligence Report" från organisationen The Southern Poverty Law Center (SPLC), dvs den källa, som du bygger din artikel på, kallar "Patriotgrupper, som var aktiva i USA år 2009" och vad jag här omtalar såsom "rörelsen för sanning om 11 september", som i massmedia vanligen brukat anses företräda olika konspirationsteorier.

Ändå finns det, skulle jag vilja påstå, viktiga skäl att inte bortse från utan tvärtom borra möjligast djupt i sambandet mellan 9/11 och ämnet för din artikel. När man kollar SPLCs lista över "patriotgrupper" hittar man faktiskt också många referenser till delstatsavdelningar av organisationen "We are Change", som för närvarande förefaller vara en aktiv del av den amerikanska rörelsen för sanning om 11 september, och som dessutom har många anhängare också i Europa och andra världsdelar.

"We are Change" har, såvitt jag förstår, bildat sitt namn med utgångspunkt i den unga filmmakaren Dylan Averys mycket populära film Loose Change. På organisationens webbplats hittar man också M.K.Gandhis uppmaning: "Be the change you want to see in the world".

Det är möjligt, ja troligt, att vissa underavdelningar av "We are Change" i några avseenden motsvarar SPLC:s (och din) beskrivning. Vilket också är i hög grad ägnat att inge oro och bekymmer.

Men ifall man (du) läser igenom den ifrågavarande organisationens programförklaring och förhållningsregler, så finner man (du) en förening, som absolut inte motsvarar SPLCs (och din) negativa beskrivning. Jag ska inte uttala mig om var "We are Change" placerar sig på höger-vänsterskalan; däremot ska jag citera de sex första av organisationens förhållningsregler (Code of conduct):

1. We Are Change recognizes all members have inalienable rights as sovereign individuals written in the Constitution of the United States and Bill of Rights and that such rights shall be honored at all times
2. No provocation of violence will be tolerated under any circumstances
3. Racial, sexual, religious, age or discrimination of any kind will not be tolerated
4. No group member shall use language in public that will inflame others to violent action
5. No group member shall destroy the property, tangible or intangible, of others, public or private.
6. All members will treat each other with respect at all times
(Citerat enl. http://www.wearechange.org/whoischange.html.)

Jag tycker detta närmast låter som principer för vad vi här i Norden brukar kalla en demokratisk förening.

Ifall fprskare och media ger rörelsen för sanning om 11 september en tokhögerstämpel utan att förena sig i kravet om fortsatt brottsutredning och, när rättegången äntligen kan genomföras, bestraffning av de som gjorde sig skyldiga till brotten den 11 september 2001, ja, då kommer det kanske att gå riktigt på sned i USA och därigenom också i resten av världen. Då kanske det blir så att de hatfyllda högerpatrioterna tar över makten i landet varefter sanningen om skeendet blir ett minne blott och sökandet efter densamma förvandlas till en straffbar handling.

Det som hände 11 september brukar kallas för "terroristattackerna". Jag vågar inte påstå att denna beteckning är felaktig, men personligen föredrar jag ändå att kalla 9/11-händelserna för "brott", eftersom det visserligen är en allmän men dock sanningsenlig och ovedersäglig beskrivning. Därmed inte sagt att begreppet "brott" vore speciellt enkelt och klart. Angående olika tolkningar av vad "brott" betyder vill jag hänvisa till Olli Lagerspetz' begreppsutredning i densammes skrift "Begreppet brott", utgiven av Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi år 1989, i vilken författaren, med utgångspunkt i bl a Wittgensteins term familjelikhet, förkastar ett essentialistiskt brottsbegrepp. "Det viktiga är", skriver Lagerspetz, "vad begreppet brott spelar för roll i våra liv, alltså varför ett sådant begrepp alls behövs och vad det skulle innebära för vår kultur om det inte fanns" (s 9).

Eftersom jag varken känner till någon brottsutredning, någon rättegång eller någon bestraffning av de skyldiga, skulle jag vilja tillägga, att vi efter "terroristattackerna" 11 september för närvarande lever i en sådan kultur - som om begreppet brott inte längre fanns.

Med vänlig hälsning,

Mikael Böök

20 March
2010

Biblioteksdebatt i Slaget efter tolv

Slaget efter tolv. Radio Vega fredag  kl 12.10.  Biblioteksdebatt
19 mars 2010
Behövs en nytt jättebibliotek i Helsingfors centrum? Innebär ett nybygge eventuella nedläggningar av filialer? 
Vilka tjänster skall biblioteken erbjuda i framtiden då tekniken utvecklas? Kan det fysiska biblioteket rent av bli onödigt? 
I panelen: bibliotekschef Maija Berndtson, Lasse Liemola från SFP och pol mag Mikael Böök. Debatten leds av Leo Gammals. 

Förberedande anteckningar

Behövs en nytt jättebibliotek i Helsingfors centrum? Innebär ett nybygge eventuella nedläggningar av filialer?  Kampen om sidobiblioteken i Parkstad, Vallgård, Mosabacka, Bocksbacka m fl var en äkta kulturstrid mellan hjärntvättade byråkrater och tänkande medborgare. Till exempel förslaget att lägga ned Vallgårds bibliotek måste betecknas som barbariskt.

Ja, det behövs ett ny biblioteksbyggnad i Helsingfors centrum. Den ifrågavarande byggnaden ska vara huvudbibliotekets byggnad.   Arkitektoniskt bör den byggnaden ha en klar identitet. Den ska vara fristående, m a o inte integrerad i ett affärskomplex eller en hypermarket typ Sello i Esbo. Men det behöver ändå inte vara ett jättebibliotek.  Hallå där redaktören, varför utgår du ifrån att det ska vara ett jättebibliotek?

Ett nybygge behöver inte  innebära nedläggning av filialer. Men om frågan ställs sådär, så  är jag emot nybygget och för att bevara och utveckla filialerna.

Allmän utgångspunkt: Biblioteket är en växande organism (Ranganathans femte biblioteksvetenskapliga lag.)

I dagens Helsingfors är politiker och bibliotekarier glädjande nog samstämmiga när det gäller att försvara och bevara de allmänna biblioteken. Jag tror det beror på att biblioteket alltid  har varit ett undantag i den allmänna kapitalistiska utvecklingen. Biblioteket har inte varit, är inte, och kommer inte heller att bli en kommersiell tjänst. Bibliotekets bastjänster är inga handelsvaror. Krämarna, fabrikörerna och bankirerna har tillsvidare inte kommit åt biblioteket, eftersom detta är en grundsten i civilisationen. Inte i den västerländska civilisationen, utan i alla civilisationer.

Men tyvärr sticker politiker och bibliotekarier huvudet i busken. "Sparåtgärdernas" orsaker är globala. De kan  spåras tillbaka till Världshandelsorganisationen  WTOs avtal om tjänstehandel, GATS, från mitten av 1990-talet. 

Vilka tjänster skall biblioteken erbjuda i framtiden då tekniken utvecklas? Kan det fysiska biblioteket rent av bli onödigt? Mikko Leistis utgångspunkt, att Helsingfors stadsbibliotek bör vara världsbäst, är tragikomisk. Den utgår ifrån att länder och städer ska konkurrera med varandra.

Jag skulle vilja att Helsingfors stadsbibliotek blir en mäktigare lokal makt, och att det skulle  samarbeta med biblioteken i det övriga Europa och på globalplanet för att skapa en global motmakt.

Bibliotekens uppgifter har ända sedan första början varit oerhört mångsidiga. Biblioteken är  ett gemensamt externt minne. Bibliotekens tjänster har alltid behövts  för t ex samhällets ekonomiförvaltning, kultur och språkutveckling, utbildning, mellanfolkliga relationer och för underhållning. I framtiden ska biblioteken fortsätta att erbjuda alla  de tjänster som det har erbjudit hittills, men dessutom kommer biblioteken, tror jag, också att i högre grad än hittills få en styrande roll i samhället. 

Vad menas med "det fysiska biblioteket"?  Hur skulle "det fysiska biblioteket" kunna bli onödigt? Skulle det ersättas av ett metafysiskt bibliotek? 

Varför vill vi så gärna säga, att boken är fysisk men att eboken  inte är det, eller att det digitala biblioteket inte är ett fysiskt bibliotek?  Det tycks bero på en uppfattning om att elektroner inte vore fysiska. Vid närmare eftertanke torde ändå knappast någon hålla fast vid en sådan uppfattning. 

Internetutvecklingen gör visserligen varje människa till sin egen bibliotekarie. Att navigera på webben och att för sin egen del bringa ordning i den information som finns där innebär  just detta. Men därmed blir yrkesbibliotekarierna ingalunda överflödiga.  Tvärtom kommer vi antagligen att behöva stadfästa bibliotekets och den yrkesmässiga (utexaminerade) bibliotekariens roll  i grundlagen. Såväl globalt som lokalt kommer biblioteksväsendet att bli en  fjärde statsmakt, som balanserar och kontrollerar de tre traditionella (legislativa, exekutiva och dömande) statsmakterna och som sköter förvaltningen av internet (internet governance). 

21 March
2010

Oss filosofer emellan

"På det slikt oförswarligt förfarande må behörigen warda ifradt och straffadt." (Svenska Akademiens Ordbok)

Varje gång man underlåter att beivra ett brott vidgar man gråzonen mellan brottet och det tillåtna. Ifall man lever i en republik eller i en konstitutionell monarki tar man sålunda ett nytt steg mot tyranniet.

Myndigheterna i USA valde att bomba i stället för att företa en brottsutredning. Men en rad medborgare i USA och i andra länder har ihärdigt fortsatt att utreda saken. Den danska kemisten Niels Harrit har deltagit i en (icke-statlig) kriminalteknisk undersökning av stoff från ruinerna av World Trade Center i New York. Han anser, att det finns belägg för att tornen raserades med sprängämnet nanotermit, och säger för egen del att "[det är] min pligt at få det ud til offentligheden, fordi jeg synes, det er vigtigt. Jeg frabeder mig al politisk diskussion" (Jyllands-Posten 14.2.2010).

Bygning 7 Längd: 46:32 - för ett år sedan Niels Harrit, lektor ved Københavns Universitet, fortæller om Bygning 7, som var det tredje tårn, der styrtede i afgrunden den 11. september 2001. Jesper Klein, Flemming Jensen, Inge Genefke, Frans Beckerlee, Peter Ingemann, Lotte Svendsen, Flemming Pless og Ivan Petersen kunne godt tænke sig at vide mere om dette mysterium.

Om bara flera naturvetare än Harrit skulle ge prov på en sådan pliktkänsla och liksom han anse det vara "viktigt" att fortsätta med brottsutredningen i offentligheten!

När vi nu är långt inne på det nionde året efter de brottsliga dåden den 11 september 2001 väcks även tanken på Minervas uggla, vilken som känt breder ut sina vingar först i skymningen. Då, om inte förr, känner också filosoferna behov att diskutera frågorna.

22 March
2010

Hur undvika att hata och förakta? (Predikan)

Hur undvika att hata och förakta dessa affärsmän, bankirer, politiker, tjänstemän, forskare, experter, specialister, journalister, fackföreningsmän, män och kvinnor, som driver fram "kärnkraftens renässans" (byggandet av nya kärnkraftverk och ersättandet av gamla med nya, större och modernare; jfr det aktuella svenska regeringsbeslutet; se även Lasse Karlssons kommentar till beslutet här) samt den fortsatta utvecklingen av och miljardsatsningarna på nya eller moderniserade nukleära massförstörelsevapen i åtminstone USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Indien, Pakistan, Kina, Israel och antagligen även Iran?

Ja, mina vänner, jag finner all anledning att bunta ihop er, som stöder den så kallade fredliga kärnkraften med er andra, som stöder bevarandet, upprätthållandet och moderniseringen av de militära nukleära vapensystemen. Ni är av samma skrot och korn och konsekvenserna av era handlingar är i vilket fall ödesdigra.

Slavar under kapitalackumulationen och det militär-industriella-akademiska komplexet! Tillväxtfanatiker! Snea figurer personifierade i våra politiska ledare typ Matti Vanhanen, Maud Olofsson, Silvio Berlusconi och Nicolas Sarkozy. Ni vågar inte hålla era ögon öppna. Kanhända lydde ni ert samvete under några ungdomsår, såsom baronessan Catherine Ashton, en gång Campaign for Nuclear Disarmaments kassör, som nyligen uttalade sig om denna rörelse för nukleär nedrustning, att dess strategi (dvs nukleär nedrustning, vilket ju är CNDs strategiska mål) inte längre är "lämplig" eller "tillbörlig" (hon använde ordet 'appropriate'; jfr artikeln New EU foreign chief distances herself from anti-nuclear past).

Det är det jag menar med att ni sticker huvudet i busken. I er feghet skjuter ni era onda aningar åt sidan. Ni har visserligen hört talas om maffian, oligarkerna, triaderna och vår tids "brottslighet utan gränser" (titeln på en bok av Misha Glenny). Och ni inser helt säkert det omöjliga i att rasera tre skyskrapor till grunden med två passagerarflygplan. Men ni föredrar att leva i era lögner och illusioner. Ni går alltså på med att producera era fissionsprodukter och ert plutonium som om ni hade kontroll över vad ni kallar den hållbara utvecklingen under de närmast kommande hundra tusen åren. Hur gick det förresten med plutoniet, man vet inte riktigt hur många kg, som Areva och le Commissariat à l’énergie atomique (CEA) "glömde" i Cadarache?. Det har ni tydligen lyckligen "glömt" för er del. Det är svårt att komma ihåg sådant då man -- liksom Mikko Leisti med sin vision av Helsingfors centrumbibliotek -- ständigt vill skynda sig att vara "världsbäst", dvs att blint följa den rådande, tragikomiska (särskilt i små länder typ Finland) konkurrensideologin. Tyvärr är det precis denna er "glömska" som gör att vi alla tvingas att leva i en vaihingersk als ob-värld, som dock är långt mer skrämmande än universitetsfilosofens trygga elfenbenstorn.

Ni med era gröna motorvägar! Det är ni som ytterst bär ansvaret för världens nuvarande ca 26.000 kärnstridsspetsar. Och vad tänker ni göra med dem? Jo, ni har uppenbarligen för avsikt att modernisera dem och att ytterligare komplettera dem med nya GNR-vapen. GNR står för genetik, nanoteknik och robotik.

Tror ni verkligen, att ni med era drones -- som testas på övningsfältet Rovajärvi i finska Lappmarken -- och era kommande nya vapensystem kan utrota vad ni kallar "terrorism" och skapa vad ni så gärna pratar om men så sällan gör, dvs "fred"? Slår det er aldrig, att obemannade bombflygplan (dvs drones) är "terrorismens" själva kvintessens och det således är ni själva som är de verkliga "terroristerna" här på vår jord?

Mina vänner, jag upprepar: Vi vill -- och efter år 1945 måste vi -- välja ickevåldets väg. Medlet anger riktningen mot målet. Och ickevåld förutsätter denuklearisering.

Fd presidentakandidaten Ségolène Royal skriver till fd presidentkandidaten Jean-Marie Matagne, den 18 mars 2010:

la dénucléarisation de la planète, une vision que je partage" (denukleariseringen av planeten är en vision som jag delar)

Läs Matagnes och Royals brevväxling (på franska här; på engelska här) och betänk M.K Gandhis uppmaning: Var själv den förändring som du vill se i världen. Amen.

24 March
2010

Vad molnen berättade

Foto via www.beyondtalk.net

Den 30 november tillbringade jag en del av min dag liggande på marken mitt i en livlig korsning i hjärtat av Chicagos finanskvarter med armarna låsta till stora plaströr som kopplade mig till 11 andra personer. Våra armar var kopplade inne i rören, för att bilda en stor krets av kroppar och rör runt utsidan av en stor banderoll med texten "Luften är inte till salu!".

[...]

"Även om [utsläppshandeln] presenteras som en" lösning" på krisen, ett sätt att minska utsläppen, är den i sanning inte mer än en mekanism för att utvidga företagens kontroll över allmänningarna. Den är motsatsen till vad aktivisterna för klimaträttvisa kräver. Istället för att ta itu med fattigdom, orättvisor, svält, miljöförstöring - grundorsakerna till alla våra olika kriser, är utsläppsmarknaderna på väg att förvandla praktiskt taget varje uns av mark, varje droppe vatten, varje flik av himlen, till en handelsvara, tillgänglig för förorenare att köpa och sälja i sin stora låtsaslek."

[...]

Jorden och folken kommer att göra uppror! Vi tänker inte låta detta ske! Vi kommer alla att stå upp (eller ligga) och förklara att luften inte är till salu, att jorden inte är till salu, att skogen inte är till salu, att våra gårdar inte är till salu, inte heller våra jordar. Våra skogar och vår biologiska mångfald är inte till salu, inte heller isbjörnarna och istäckena eller orangutangerna - inte ens spindlarna, lopporna eller myggen. Våra barns framtid är inte till salu. Det är dags för en ny relation med jorden och med varandra, och det ska hända nu.

[...]

Det är vad molnen berättade för oss när vi låg på den kalla trottoaren med armarna låsta i rör, i mitten av LaSalle och Adams.

[...]

Citerat och översatt ur Rachel Smolkers rapport Taking Action Against Carbon Trade: What the Clouds Say från demonstrationen vid Chicagos utsläppsbörs 30 november 2009. Rachel Smolker är biolog / ekolog till sin utbildning med en doktorsexamen från University of Michigan. Hon tillbringade många år som fältbiolog, fick förstahandsinformation om den alarmerande förlusten av biologisk mångfald och ekosystemens nedgång i olika delar av världen. Hon arbetar nu som aktivist, forskare och författare med biomassa och biobränslen som specialitet. Hon bor i Vermont.

28 March
2010

"Deras beteende" av Dennis Brutus. Helen Thomas' enda fråga till president Obama

    Deras beteende
    av Dennis Brutus
    
    Deras skuld
    är inte mycket annorlunda än vår:
     — Vem har inte funnit behag i godtycklig maktutövning
    eller tagit för sig av vad som kan ha varit någon annans
    eller använt överlägsen kraft när för en stund
    han kunde göra det,
    (och vem av oss inte har varit frestad att göra dessa saker?) —
    I deras skuld,
    tänders nakna grymhet,
    skrytsamt trots och utmaning,
    det öronbedövande ljudet från deras böner
    till en gudom gjord i enlighet med deras fördom
    som överröstar samvetets röst,
    speglas vår belägenhet
    men i samhällelig, massiv, organiserad skala
    i enorm förstoring
    liksom kärlekens privata deshabille
    blir obscen i orgier.
    

         * * *         

När president Obama höll sin första presskonferens ställde Helen Thomas, 89, som bevakat alla USAs presidenter sedan Eisenhower, följande fråga: "Herr President, vet Ni något land i Mellanöstern som har kärnvapen?" Obama svarade, att han inte ville "spekulera". Se Paul Jay's intervju med Helen Thomas på The Real News Network (inbäddad härinvid). Intervjun handlar om den garvade Vita Hus-korrespondentens första och tillsvidare enda fråga till Obama. Eftersom kunskapen om Israels kärnvapeninnehav är mycket allmän i Washington anser Helen Thomas att att Obamas undvikande svar tyder på att han inte är trovärdig. Hon förklarar frågans stora betydelse för USA: s politik i MÖ-regionen. Ifall presidenten ger henne ytterligare ett tillfälle kommer hon att fråga honom om han har funnit någon mer information om kärnvapen i Mellanöstern sedan deras senaste möte, berättar hon.

31 March
2010

Skön pling-plong med blomsterlåda (Bloom Box)

Häromdan skrev jag en anmälan av Manuel Castells nya bok Communication Power. Texten ska utkomma efter påsk i ett nummer av Ny Tid. Enligt Castells leder nanoteknologins ankomst, och konvergensen mellan mikroelektronik och biologiska processer, till att gränsen mellan maskin och mänskligt liv håller på att utsuddas, "så att nätverken utsträcker sin samverkan från våra inre jag till hela den mänskliga verksamhetens rike" .

Bland konstnärer som känsligt gestaltar dessa förändringar noterar jag idag den kanadensiska kompositören RENAUD HALLÉE och hans verk SONAR, som jag här inbäddar för allmän beundran:

Sonar from Renaud Hallée on Vimeo.

Vem har inte ännu hört talas om Bloom Box, och varför? Och varför måste vi fortsätta att tjata och gräla om kärnkraften? Bloom Boxen är ju redan på kommande. Den - i kombination med solel från Sahara (jfr Desertec-projektet) blir våra kraftverk som vi kan driva med biogas från våra hushåll och trädgårdar. Den sofistikerade bränslecell som utgör "blomlådans" hjärta är visserligen inte lätt att begripa sig på men man behöver ändå inte vara en rocket scientist som dess uppfinnare K.R.Sridhar för att fatta någonting. T ex artikeln Giz Explains: Fuel Cells and Bloom Energy's Miracle Box ger basfakta i helt begripligt format, om än på engelska. Ekonomiska och finansiella synvinklar på det nya energimiraklet erbjuder tidskriften TechCrunch med sitt reportage John Doerr On Bloom Energy Launch: “This Is Like The Google IPO”.

GLAD FORTSÄTTNING PÅ PÅSKVECKAN!