Mikas blogg

Demonstration mot kriget i Irak, Helsingfors mars 2003
Börja med END!


15 May
2010

A propos litteratur så har jag raderat min Facebook

[bloggar] 

Efter Seoul International Writer's Festival 10-14 May där Leena Krohn deltog i egenskap av European writer tillsammans med Hallgrimur Helgason, Iwona Chmielewska och Andrew Kurkow, tog vi Finnairs direktflyg tillbaka till vitsippor och skira björkar. Att resa bort denna tid på året är ett brott, som vi alltså nu har begått. Undrar vad författarna Junot Diaz respektive Jin Min Lee tyckte och hur de kände sig när de kom hem till sig i USA. Jag tror att jag ska läsa deras böcker.

Det märktes att dikterna om frukt och vatten av koreanskan Hee-duk Ra tilltalade dikterna om vatten och frukt av fransk-kanadensaren Gilles Cyr. Avståndet från Edwin Thumboos engelska till London var däremot lika långt som till Singapore eller till Tamil Nadu och Vivek Narayanans engelska. Men detta avstånd födde ingen disharmoni. Den sköna tunisiskan Ines Abassi läste upp två dikter på sin mest melodiska arabiska, den första om dofter, den andra om 38:e breddgraden, vars betydelse i Koreas samtidshistoria borde vara välkänd. Men kanske inte speciellt avgörande för Maja Lee Langvads beslut att återvända till Korea från Danmark för att lära sig sina föräldrars språk. "She is Angry", deklamerade hon eftertryckligt och förmodligen med rätta; även Plutarchos rådde ju barnen att ta fasta på innehållet och ge tusan åt frågor om stil. Särskilt borde man fästa sig vid "sådant som kan forma karaktären och leda till förträfflighet" (De audiendis poetis § 10). Någon av författarna påpekade att fostret under sina första två månader i modersskötet lever ett växtliv; vilka slutsatser bör vi härav dra angående fantasi och empati? undrade han. Man frågar sig också vad det kan innebära för adoptivbarn från den globala Södern.

Det finns väl ingenting speciellt att berätta om Korea? Dessutom besökte jag endast Sydkoreas huvudstad Seoul. Ja, en liten avstickare söderut till staden Jeon-Ju gjorde vi faktiskt också för att titta på den koreanska landsbygden. Den visade sig vara lika väl organiserad och kultiverad som staden, dit människorna har flyttat. I Seoul måste man medge att arkitekterna för en gångs skull har fått som de har velat ha det. Fast alla miljoner neuroner och synapser i min hjärna gör uppror mot så många och varierande skyskrapor: runda, triangulära, X- och V-formade, cigarrer, semaforer...

Vad ska man göra i Korea? Man ska äta! Sagt och gjort. Sålunda lärde vi oss laga bibimbap och att inta den med kimchi på koreanskt vis, sittande på golvet som skräddare. För övrigt låter sig en parallell dras från arkitekterna i Seoul till kockarna, fast jag tvivlar på att de har fått sina viljor igenom i lika hög grad. Hur som helst och för att nu säga ytterligare någonting om Korea: restaurangerna är ännu fler än skyskraporna. Nordkorea har jag som sagt inte besökt. Om koreanerna själva finns idel gott att tillägga. De är flitiga, civiliserade, vänliga, uppriktiga osv. Fast några yngre koreaner påpekade att vi ser trötta ut, vilket vi kanske inte skulle ha sagt åt dem (ifall de hade gjort det) , men där är det tydligen comme il faut. Vår ålder kan också ha haft sitt finger med i spelet.

A propos litteratur så har jag raderat min Facebook. Det var en av de första saker jag gjorde efter hemkomsten och uppackningen av bagaget med alla inköp och presenter från Korea. Leena (hennes bloggar finns här) säger sig sedan länge bidra till denna massexodus (som lär kulminera 30 maj) genom att aldrig ha tagit sin Facebook i bruk. Som jag tidigare har påpekat vill jag inte att internet ska monetiseras utan snarare tvärtom, att pengarna ska bli nätverk. Hmm, funderar på att gå med i Diaspora.

en sida ur Jikji



Bilden ovan visar en sida ur Jikji, en bok i två volymer innehållande Buddhas och betydande buddhistiska munkars lära. Boken trycktes med lösa typer och utgavs i juli år 1377 enligt vår tideräkning. På Seouls internationella bokmässa fick besökarna trycka åt sig blad ur boken på en liten tryckpress som kopierade originalet.




29 May
2010

A propos litteratur så har jag raderat min Facebook (forts.)

[bloggar] 

Man behöver inte använda Facebook för att vara social på internet eftersom webben redan som sådan är ett socialt medium.

Ett av problemen med Facebook är att det är ett affärsföretag, Facebook Inc., som ägs av bankirer och affärskorporationer (bl a Microsoft). Storleken på Facebookgrundarens och -direktörens Mark Zuckerbergs, förmögenhet uppskattas av tidningen Forbes till 4 miljarder dollar (dvs i medeltal 4 mrd / 500 milj = 8 dollar per Facebookanvändare). Att Facebook är ett privatföretag med en rik direktör skulle väl inte behöva utgöra något grundläggande problem, men när antalet Facebookanvändare nu närmar sig eller överstiger 500 miljoner så har det blivit det. Företagets möjligheter att bestämma betydelsen av ordet 'social' har vuxit sig alltför stora. Ett enskilt företags makt borde inte överdimensioneras.

I motsats till Facebook är The World Wide Web fortfarande 'a common good', en allmän nyttighet. Webben ägs inte av några investerare eller korporationer och dess direktion kallas för självstyre.

Hbl 1.6. detalj

Artikeln publicerades i Hbl 1.6.2010 illustrerad av Wilfred Hildonen

Jag medger att vissa vinstinriktade privatföretag har bidragit starkt till att göra webben till en ovärderlig informations- och kunskapskälla. Google Inc., med sin märkliga ambition "att organisera allt vi vet", är naturligtvis också problematiskt ur konstitutionell synvinkel (även i det fallet har maktkoncentrationen gått för långt), men nog vore det svårt att finna det man söker på webben utan Googles sökmotor. Om Facebook Inc. kan jag inte ge något motsvarande positivt omdöme. Jag kommer i skrivande stund inte på att någonting viktigt skulle ha hänt på Facebook under de år jag har använt tjänsten. Ingenting på Facebook har heller haft någon speciell betydelse för mitt liv.

Det ska ändå inte förnekas att Facebook ibland kan vara nyttigt. Clay Shirky berättar i sin bok "Here Comes Everybody", som handlar om hur webben hjälper människor att organisera sig utan att bilda några organisationer, om Facebook-gruppen "Stop the Great HSBC Graduate Rip-Off!". År 2007 hotade gruppen HSBC med att ordna en gatudemonstration i London om inte bankens ändrade sin policy för studielån. Banken noterade den gryende proteströrelsen och beslöt att inte ta ibruk de nya lånevillkoren.

Men Facebookgrupper är bara ett av otaliga verktyg som står till aktiva konsumenters och medborgares förfogande för att driva sina intressen på webben.

När jag behöver inhämta information eller kunskap går jag ofta in på olika bloggar och wikir men sällan på Facebook (numera utan inloggning).

Fast det är väl inte heller det som är meningen med Facebook. Facebook är ju trots namnet inte någon bok. Facebook saknar den goda bokens egenskaper; den är varken lärorik eller en "stundernas stora fördjupare", för att citera Elmer Diktonius uppfattning om den goda konsten och litteraturen.

Återstår att granska påståendet om att Facebook är en mötesplats, särskilt för gamla vänner och bekanta. På den punkten kan 500 miljoner Facebookanvändare inte ha fel. Men när mänskorna äntligen har vant sig vid att använda (den fortfarande rätt unga) webben och dess olika möjligheter kommer de sannolikt att inse att Facebooken också har många avigsidor, som man kanske bara kan undvika genom att låta bli att delta i Facebook.

För att radera sin Facebook behöver man man bara slå upp sidan

http://www.facebook.com/help/contact.php?show_form=delete_account

och trycka på SUBMIT, varefter Facebook visar följande meddelande:

delete Facebook

Nu gäller det att klicka OK och att hålla sig i två veckor utan att logga in till Facebook. Det är lite som att sluta röka.

Men att radera sin Facebook skulle jag under nuvarade omständigheter vilja betrakta som ett bra politiskt beslut medan tobaksrökningen då hellre må kallas vars och ens privata angelägenhet.

Modifierad 1.6.


>> Mikas hemsida

Powered by COREBlog



laskuri alkaen-påbörjad-started 2014-01-23