20 January
2011
Om bokförvärvets förvillelser
Till: Bokförvärvare Ann-Sofi Green och de svenska bibliotekariernas BIBLIST
Vissa läsare vill ha riktiga böcker, som är tryckta på papper. Det händer att de också villiga att betala tusen kronor för en sådan bok. Andra läsare nöjer sig med e-böcker som bara kan läsas på skärmar eller e-papper (för att inte tala om audioböcker) men som å andra sidan är gratis. Den som skriver hittar numera ofta sig själv i den senare läsarkategorin särskilt då jag läser artiklar i uppslagsverk. Då är det den underbara Wikipedia - ett av den postmoderna världens sju underverk - som gäller.
I Wikipedias artikel om det tyskspråkiga förlaget VDM (tack för referensen i Ann-Sofis meddelande!), som ger ut böcker med innehåll från t ex Wikipedia, nämns det att förlaget i fråga håller sig med kontor i Mauritius och i Moldavien, vilket väcker associationer till de senaste avslöjandena från Wikileaks m fl om diverse företags, bankers och politikers ekonomiska oegentligheter i skatteparadisen. Wikipedianerna, som skrivit artikeln, påpekar också: "Submissions are neither peer reviewed nor edited". Alltså att inlämnade manus varken fackgranskas eller redigeras. Men här tycker jag nog att wikipedianerna försöker bita sig själva i svansen. Wikipedias fantastiska framgångar beror ju inte minst på att så mycket av det som står där faktiskt har blivit ovanligt noggrant granskat och redigerat. (Hmm. får väl lov att påpeka detta i artikelns egen diskussionsspalt...)
Vid det här laget nödgas jag erkänna att jag också är wikipedian och i den meningen kanske jävig. Men jag ska ändå fortsätta den här lilla utläggningen med ett konkret exempel, som jag helt enkelt hämtar från den ovannämnda Wikipediaartikeln.
Enligt den har VDM t ex publicerat verket "History of Ghana" av Fredric P. Miller m fl. under sitt Alphascript-imprint.* Verket ifråga består tydligen uteslutande av ett urval Wikipedia-artiklar om Ghana. Författaren Fredric P. Millers och de övriga författarnas namn har förlaget troligen skarvat till ur egen fatabur. Och girafferna på bokomslaget påminner mig om en utmärkt finlandssvensk teaterpjäs där det frågades: "Finns det tigrar i Kongo?** Hur som haver, jag utgår ifrån att bokens själva innehåll är någorlunda vederhäftigt, och kanske rentav riktigt upplysande. Ty det är som sagt hämtat från Wikipedia.
Med Wikipedias egen "Bokskapare" kan man f ö klara sig utan att öppna kontor vare sig i gamla, hederliga Tyskland eller i skatteparadisen. "Med bokfunktionen kan du skapa en bok av valfria wikisidor. Du kan exportera boken i olika format, till exempel PDF eller ODF, eller beställa en tryckt kopia" (Wikipedia). Det tänker åtminstone jag för min del göra (dvs exportera till ODF eller PDF) när jag än en gång reser till Ghana, denna gång med endast en iPad och någon enstaka färsk om än gammaldags bok i bagaget. Vilket sker så snart som i februari. Mera därom i en senare biblistpostning.
Men ännu en sak, om jag får be. Liksom alla uppslagsverk lider också Wikipedia av vissa begränsningar. Särskilt då de begränsningar som beror på att alla wikipedianer måste följa den gyllene regel, som kallas "No Original Research". Det innebär att den sanna wikipedianen får vara skapande men inte nyskapande. Det här fick jag lära mig den gången då jag försökte skriva en artikel om "Besserwisser" i den engelska Wikipedian. Efter att min delvis nyskapande artikel flera gångar hade raderats av arga "peer reviewers" gav jag slutligen upp. Dock inte förr än jag tagit ett foto av skärmen med min artikel för att,om möjligt, bevara den "f¨ur ewig" (här: http://www.kaapeli.fi/book/Besserwisser.gif )
Hälsningar,
- Mikael
* Ett Imprint (förlagsetikett) är i bokbranschen ett varumärke, som i bokhandeln hanteras som ett bokförlag. (Wikipedia)
** G. c. peralta,[14] commonly known as the West African Giraffe[14] or Nigerian Giraffe, has numerous pale, yellowish red spots. It is endemic to southern Niger. With fewer than 220 individuals remaining in the wild, it is the rarest giraffe subspecies. (Wikipedia) Till yttermera visso har jag rest omkring en del i Ghana i min ungdom. Och senare också. Men någon västafrikansk giraff har jag då aldrig skådat.
22 January
2011
2011
Om bokförvärvets förvillelser (2)
"Man ska inte bara säga't, man ska göra't också", sade några kloka lärare på 1970-talet.* Men så blir det ju tyvärr alltför sällan. I morse gjorde jag i alla fall någonting som jag hade sagt att jag skulle göra (se föregående inlägg), dvs jag använde Wikipedias "bokskapare" för att sammanställa - kompilera, som det heter - en bok om Ghana. Närmast för mina egna behov, bör jag väl tillägga. Läsare som är intresserade av Ghana kanske ändå vill ta en titt på resultatet, som finns här: http://en.wikipedia.org/wiki/User:Mikaelbook/Books/Ghana-Wikipedia.
Ja, och så var vi (särskilt Marie B) ju inne på frågan om hur man egentligen ska definiera "en bok". En sak förefaller klar: sedan ett antal år tillbaka håller vi (det gäller åtminstone undertecknad) på med att omdefiniera boken. Detsamma gäller förvisso journalismen och journalisten (behöver jag påminna om WikiLeaks) samt biblioteket och bibliotekarien. Även dessa är redan på god väg att bli omdefinierade.
Ur den synvinkeln är jag glad för att jag verkligen (!) gjorde "en bok" i st f att bara slänga ur mig att det skulle jag också göra.
Medan jag valde ut och kombinerade de olika avsnitten i min Ghana-bok (som alltså kallas "min" närmast därför, att jag har försökt skräddarsy denna bok för mitt eget omedelbara behov av samlad information om Ghanas geografi, förflutna och senaste politiska historia) upptäckte jag att wikipedianerna redan har satt ihop några tusen böcker av detta slag. Precis då jag hade sparat min egen bok stötte jag också på "WikiProject Ghana", dvs en grupp av wikipedianer, som bildats i syfte att "i en anda av samarbete bättre organisera artiklar om Ghana" på Wikipedia. (Se http://en.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:WikiProject_Ghana) Medlemmarna i gruppen hade hittat och klassificerat (enligt kvalitet och betydelse) inte mindre än 2,332 Ghana-relaterade artiklar, vilket alltså överstiger innehållet i min bok, som innehåller "bara" 22 artiklar, med två storleksordningar. Som en gest av erkänsla för sakkunskapen och en påminnelse om var mer kunskap står att söka infogade jag Wiki-projektets projektbeskrivning på slutet av min bok. Där återfinns också en imponerande, automatiskt genererad förteckning över alla wikipedianer som har bidragit till att skriva, redigera och korrekturläsa min boks innehåll.
Nu är det dags att tala lite om en annan bok nämligen iPad. Jag äger själv, sedan några veckor tillbaka, ett sådant ting. Ska då det också kallas för en bok, undrar jag emellanåt? Hoppas läsaren inte tycker att jag är lat, ifall jag nu inte bryr mig om att besvara frågan i det här sammanhanget. Låt oss helt enkelt kalla iPaden för en läsplatta. Och låt oss samtidigt påminna om någonting som Apple, iPadens tillverkare, nyligen hade mage att göra. Vad jag syftar på är detta: för ett par veckor sedan förbjöd Apple mjukvaruutvecklaren Igor Barinov att sälja sin specialdesignade "WikiLeaks app" via sin butik på nätet! Och var hittar man Apples appar om de inte står att få på Apples egna butikshyllor? Ingenstans, ty Apple upprätthåller monopol på Ipad-appar. Så att nu har vi läsare inte längre möjlighet att skaffa oss Barinovs app, som uppenbarligen storligen underlättade letandet i och läsandet av WikiLeaks! Dokumentationen av denna skandal har visserligen inletts av journalisterna; se t ex Alexia Trotsis' artikel i tidskriften TechCrunch på nätet, här: http://techcrunch.com/2010/12/20/apple-removes-wikileaks-app-from-app-store/). Men jag är fly förbannad på Apple över den här censuråtgärden och så tycker jag också att det borde pratas och skrivas mer om det här i offentligheten. Bibliotekarierna kunde också gärna dokumentera fallet grundligare och ta upp fallet till diskussion - det handlar ju ändå om den läsande publikens rättigheter!
iPaden som sådan är trots allt någonting av läsplattornas och e-böckernas Cadillac; så har åtminstone konsumenterna fått sig (och mig) intutat. Och förklaringen till att iPaden dyker upp här är förstås att jag till slut, efter min lilla learning by doing-upplevelse med Ghana-boken, överförde den sistnämnda till den förstnämnda i akt och mening att börja läsa eller åtminstone bläddra i (och på) den.
Vem hade trott det, men det visade sig faktiskt vara riktigt trevligt att bläddra och läsa i Ghana-boken på iPaden. Och vilket intressant bildmaterial min bok visade sig innehålla! Ta t ex avsnittet om dammen och kraftverket i Akosombo, som producerar elektricitet för aluminiumsmältverket i Tema... Men nu har jag skrutit tillräckligt med min bok. Som för övrigt saknar dikter.
Mvh
- Mikael
Fotnot:
* Jfr Sven Björklund & Kristin Lind Man ska inte bara säja't man ska göra't också: upplevelser från Freinetklasser.Raben& Sjögren 1977. (http://libris.kb.se/bib/7234021)