02 May
2011
Nyheten om Usama bin Ladins död
1.
Som en första kommentar till nyheten om Usama bin Ladins död skulle jag vilja återge tre citat ur februarinumret år 2010 av tidskriften American Behavioral Scientist (Vol 53, nr 6). Det ifrågavarande numret redigerades av Matthew T. Witt från La Verne University i Kalifornien och och Alexander Kouzmin från Southern Cross University och University of South Australia.Det första citatet härrör från en av G.W. Bush's "äldre rådgivare", troligen presidentens stabschef Karl Rove:
[Mänskor som ni journalister/intellektuella] tror att lösningar uppstår genom era omdömesgilla studier av den synliga verkligheten. Men så fungerar världen inte riktigt längre. Vi är ett imperium nu och när vi handlar skapar vi vår egen verklighet. När ni studerar den verkligheten - omdömesgillt, som ni brukar göra - så handlar vi igen och skapar nya verkligheter, som ni sedan också kan studera, och det är på det sättet som saker och ting blir uppklarade. Vi är historiens aktörer... och ni, alla ni, får lov att nöja er med att studera vad vi gör. (ingick urspr i New York Times Magazine 17.10.2004; övers M.B.)Följande citat är ur Mein Kampf, en bok som jag inte äger men som finns att tillgå på tyska på nätet:
Det skulle aldrig falla dem (dvs massorna, ö a) in att fabricera en sådan osanning och de skulle inte heller tro några andra om att vara fräcka nog att till den grad förvanska sanningen. Också om de blev upplysta om hur saken förhåller sig skulle de länge fortsätta att tvivla och anta, att det måste finnas någon annan förklaring. Således kommer också en lögn av det allra fräckaste slaget att till någon del leva kvar. Detta faktum känner alla stora lögnkonstnärer och lögnföreningar i världen blott alltför väl till och därför fortsätter de också också skändligen att använda sig av det. - Övers M.B.*För det tredje har den amerikanske författaren William Faulkner skrivit : "The past is never dead. It's not even past". Mitt översättningsförsök: Det förgångna dör aldrig. Det är inte ens förgånget.
2.
Jag tror inte att nyheten om Usama bin Ladins död är sann. Visserligen är det sannolikt att han är död. Men jag tror som sagt ändå, att president Obamas förstamajtal är långtifrån sanningen. Då det nu återigen är frågan om sannolikheter erinrar jag mig något som jag läste häromdan beträffande probabilism och vad man har menat med probabalism i ordets teologiska mening.Antag att en människa tvingas ta ställning till en svår fråga men saknar en grundläggande regel, som skulle tillåta henne att med gott samvete ge frågan ett klart jakande eller nekande svar för att sedan kunna fortsätta att leva och verka utifrån denna ståndpunkt. I sådana fall, menar vissa teologer, bör människan följa den lära som har förkunnats av en doctor ecclesiae (en helgonförklarad lärare i kyrkan) eftersom en sådan lära måste betraktas såsom sannolik. (Detta tänkesätt brukar kallas katolsk probabilism.)
Att jag för min del betvivlar nyheten om Usama bin Ladins död beror ingalunda på att de som förkunnat ifrågavarande doktrin saknar status såsom doctores ecclesiae utan på att jag med utgångspunkt i ett ganska stort antal empiriska observationer finner händelsen osannolik. I det empiriska material som jag åberopar figurerar flera tidigare fall där medlemmar av USAs regering har förvanskat sanningen om olika händelser, som hänför sig till brotten 11 september 2001. Dessa fall har i så hög grad undergrävt mitt förtroende att jag numera ställer mig tvivlande till det mesta som sägs i media beträffande storpolitiken (vilket i och för sig alltid har varit en förnuftig hållning). Vad beträffar ämnet för det här inlägget anser jag visserligen inte att prof David Ray Griffins slutsats i hans essä "Usama bin Ladin - död eller levande?" är lika sannolik som hans tes i boken "WTC 7 och dess mystiska kollaps. Varför den officiella rapporten om 11 september är ovetenskaplig och osann". Icke desto mindre finner jag den vara bättre underbyggd än Barack Obamas senaste påståenden i ämnet och sålunda också mer sannolik. Vilken är då Griffins slutsats i den ovannämnda skriften? Jo, att OBL avled redan för flera år sedan (av sjukdom) måhända redan på senhösten 2001.
David Ray Griffin, så teologiskt bevandrad han är, fyller naturligtvis inte heller den teologiska probabilismens kriterier eftersom han varken är katolik eller helgonförklarad. Men det finns också en annan probabilism än den teologiska, nämligen den filosofiska, som går tillbaka på den antika tänkaren Karneades.
Karneades, som levde i början av det andra århundradet före vår tideräknings början, ledde den sk nya akademin i Aten. Några skrifter av Karneades lär inte ha bevarats för eftervärlden men Plutarkos berättar om honom och hans besök i Rom år 156 fKr i sin bok om Cato d.ä. Karneades, som egentligen befann sig på resande fot av diplomatiska skäl som ett sändebud för sin hemstad, passade nämligen på att också hålla en föreläsningsserie medan han besökte imperiets huvudstad. I sin första föreläsning förklarade den grekiska gästföreläsaren Platons och Aristoteles' begrepp om rättvisan. Mycket uppbyggligt för de unga romare som flockat sig kring den berömda utländska filosofen! Men redan följande dag, i föreläsning nummer två, tog sig Karneades för att vederlägga allt som han sagt i sin första föreläsning. Karneades' probablistiska metod bestod i att ifrågasätta alla påståenden genom att visa, att de endast kunde hållas för sannolika, om ens det.
Och på den vägen verkar vi allt fortfarande befinna oss hur föga uppbyggligt det än kan tyckas vara. Vi får alltså nöja oss med sannolikheter och med vad senare filosofer har kallat amor intellectualis dei (den intellektuella kärleken till gud).
3.
Även om Obamas version angående tidpunkten för och omständigheterna kring Usama bin Ladins död vore med sanningen överensstämmande borde mannen ha ställts inför rätta, anklagad för terrorism. Usama bin Ladin anses ju också ha gjort sig skyldig till attackerna mot USAs ambassader i Daressalaam och Nairobi i augusti 1998.Framför allt borde de brott, som begicks 11 september 2001 klaras upp och de skyldiga få sin dom av en oberoende dömande makt, som handlar i enlighet med principerna för en rättsstat. Så länge så inte sker kommer Usama bin Ladin, detta spöke ur vår närhistoria, alltid att rida oss som en mara.
* Den engelska översättningen av hitlercitatet som förekommer i American Behavioral Scientist, är som följer: "It would never come into [the mind of the masses] to fabricate colossal untruths, and they would not believe that others could have the impudence to distort the truth so infamously. Even though the facts which prove this to be so may be brought clearly into their minds, they will still doubt and waver and will continue to think that there may be some other explanation. For the grossly impudent lie always leaves traces behind it, and even after it has been nailed down, a fact which is known to all expert liars in this world and to all who conspire together in the art of lying. These people know only too well how to use falsehood for the basest purposes. (Hitler, A.: Mein Kampf, transl by J.Murphy.New York 1939. eBook at http://gutenberg.net.au. Original work published 1925. Kursivering bifogad av Witt & Kouzmin.)
04 May
2011
2011
Nyheten om Usama bin Ladins död. Fortsättning av ämnet
"The past is never dead. It is not even past" (Faulkner). Det förgågna fortsätter att leva. Det är inte ens övergående. Ordleken i den andra satsen, "it is not even past", antyder att det förgångna inte är vad det påstås eller ser ut att vara.
I förrgår resonerade jag inte kring frågan om UBL dog nyligen eller tidigare. I stället försökte jag: a) utså en grund för tvivel, som jag tror att Finlands fd president J.K.Paasikivi hade omfattat: lita aldrig på stormakter, ty vanligen förhåller det sig inte så, som de säger; b) framlägga synpunkter på ett probabilistiskt tänkesätt (som jag kontrasterade mot den teologiska eller katolska probabilismens).
Nu är ju probabilismen, åtminstone i den enkla tappning som jag beskrev, långt ifrån ovanlig. Tvärtom utgör den det rådande tänkesättet bland nutidens forskare och intellektuella, mig själv inräknad. Men vissa frågor - t ex frågan om när och hur UBL dog eller dödades - är i så hög grad politiskt laddade, att också människor, som vanligen utmärker sig för ett öppet sinnelag och vad jag skulle vilja kalla en sund probabilism, vägrar att diskutera sannolikheter. Att Obama i sitt förstamajtal mer eller mindre medvetet skulle ha avvikit från sanningen anses m a o inte bara osannolikt utan helt enkelt otänkbart.
David Ray Griffin avslutar sin lilla bok "Usama bin Ladin - död eller levande?" (Alhambra förlag 2009) med en kort sammanfattning av sina skäl för slutsatsen att UBL sannolikt varit död sedan december år 2001. För att ge mitt skelett till analys lite kött på benen ska jag citera dem här och tillfoga några kommentarer inom parentes:
1. "En pakistansk tidning publicerade en rapport om att en begravningsceremoni för bin Ladin ägt rum den 16 december 2001." (Griffin refererar bl a till indiska nyhetsbyrån UNIs artikel 25.12.2011, som kan tas fram här: http://www.expressindia.com/news/fullstory.php?newsid=5859)
2. "Sannolikheten för att bin Ladin dött strax före den 15 december styrks av att inga budskap från honom uppsnappats av USAs underrättelsetjänst sedan c:a den 13 december 2001." (Videobanden har ofta, såsom fallet var med "oktoberöverraskningen" år 2004, förmedlats av al-Jazira.)
3. "Sannolikheten för att bin Ladin dött styrks också av trovärdiga rapporter om att han lidit av njursvikt och att han, när han framträdde på det sista tveklöst äkta videobandet någon gång efter den 16 december 2001, verkade vara allvarligt sjuk (som påpekades av Peter Bergen och dr Sanjay Gupta)" (Bergen, som är journalist på CNN, intervjuade UBL på 1990-talet och har gett ut böcker om honom; dr Sanjay Gupta bedömde, på basen av det ovannämnda videobandet, UBL:s usla hälsotillstånd i ett uttalande för CNN i januari 2002; se http://archives.cnn.com/2002/HEALTH/01/21/gupta.otsc/ .)
4. "President Bush, försvarsminister Rumsfeld och Kenton Keith (talesmannen för den USA-ledda koalitionen i Afghanistan) nämnde alla i slutet av 2001 eller början av 2002 att bin Ladin kanske var död. Vicepresident Cheney uttryckte samma sak i slutet av 2008."
5. "Flera personer med tillgång till insiderinformation - däribland Robert Baer, Bruce Lawrence, Oliver North, Dale Watson och källor inom den israeliska underrättelsetjänsten - har sagt sig vara övertygade om att bin Ladin inte längre är i livet."
6. "Då och då har ledande nyhetsorgan - däribland Associated Press, CBS News, CNN, Fox News, New York Times, Telegraph och Time - publicerat artiklarsom framkastat att bin Ladin är död."
7. "Man är allmänt ense om att "budskapen från bin Ladin" efter 2001 är de enda beläggen för att han levde ännu efter 2001. Men inget av dem kan anses bevisbart äkta." (Griffin ägnar merparten av sin skrift åt att analysera videofilmer och meddelanden från UBL under 2001 och därefter. Han ifrågasätter äktheten i detta material. Den underliga episoden med ett videoband från oktober 2001, där UBL enligt Bushregeringen erkänner sin skuld till 9/11-brotten, behandlas också. Videobandet, som ställdes till den brittiska regeringens förfogande, ansågs vara alltför känsligt för att publicera. Varför? "Om man fått tag i en äkta bekännelsevideo skulle den brittiska regeringen nästan säkert ha offentliggjort den", påpekar Griffin. )
8. "En del av ljud- och videobanden efter 2001 som uppges vara från bin Ladin verkar ganska klart ha varit förfalskade. Detta tyder på att samtliga troligen varit det." ( Griffin citerar uttalanden från journalister och forskare som betvivlat de från en tid till en annan updykande ljud- och videobandens autenticitet och påpekar: "Om den amerikanska allmänheten fick uppfattningen att bin Ladin var död, skulle stödet för denna insats (dvs krigsinsatsen i Afghanistan - MB) säkert ta slut". Griffin granskar också ett papper som refererades i New York Times år 2004 och som ansågs bevisa den irakiske al-Quaidaledaren al-Zarqawis förbindelser med UBL och därmed indirekt, att UBL var vid livet.)
9. "Många av banden som uppges vara från bin Ladin och andra al-Quaida-figurer har dykt upp vid tidpunkter som varit mycket lägliga ur Bushregeringens synpunkt. Det tyder på att de härrör från dennas vänner snarare än dess fiender." (Detta är givetvis bara en misstanke.)
* * *
Trots att president Obama i sitt förstamajtal hävdade motsatsen och blev tagen på sina ord av otaliga journalister och analytiker finner jag fortfarande Griffins slutsats, att UBL avled redan i slutet av år 2001, vara sannolikare. Blotta misstankar är naturligtvis inga bevis men den som sysslar med en brottsutredning kan å andra sidan inte undgå att hysa några misstankar. Och vad var 11 september 2001 om inte en serie brott, som har förblivit ouppklarade? Usama bin Ladins mer eller mindre våldsamma död innebär inte heller någon större klarhet på den punkten. Snarare tvärtom. Men vad betyder begreppet brott i vår tid? (Jfr mitt inlägg "Som om begreppet brott inte längre fanns" för ett drygt år sedan; http://blogi.kaapeli.fi/book/316.)
I inledningen till sin UBL-bok citerar Griffin vad fd CIA-mannen och nuvarande tidningskolumnisten Robert Baer sade till Terry Gross, redaktören av National Public Radio-programmet Fresh Air i oktober 2008:
"Han har inte visat sig. Den senaste månaden har jag intervjuat CIA-tjänstemän som jagat honom. Vad som förbluffade mig var att inte en enda av dem var säker på om han var i livet eller inte. De har med andra ord ingen aning. Den här mannen har tydligen försvunnit från jordens yta. Något sådant har aldrig hänt förut under mina år i CIA."På vilka grunder lämnas sådana uttalanden obeaktade eller avfärdas de som struntprat? Men sist och slutligen är det kanske inte så viktigt att känna till när och hur UBL dog om vi inte också får veta vilken roll han har spelat i samtidshistorien. I sin UBL-bok förbigår Griffin denna fråga, som han å andra sidan har berört närmare t ex i sina böcker "The New Pearl Harbor" (2004) och "The New Pearl Harbor Revisited" (2008). Framför allt har Griffin lagt ner mycket möda på att ifrågasätta den ganska allmänna uppfattningen, att Usama bin Ladin bär huvudansvaret för 11 september. Den som följt med Griffins publikationer sedan 2004 borde därför åtminstone kunna erkänna hans betydelse som en kritiker av den amerikanska regeringens egen konspirationsteori.
Däremot skulle jag inte vilja beteckna Griffin själv som en stor konspirationsteoretiker. Snarare än med ett teoribygge sysslar Griffin, liksom en gång den hellenistiske filosofen Karneades i sin ovannämnda andra föreläsning, med refutationer.
Vi får tydligen vänta ytterligare ett tag på ett verkligt tillfredsställande porträtt i helfigur av Usama bin Ladin, som vid det här laget nog får kallas en världshistorisk person, oberoende av vad han egentligen har gjort och exakt när och hur hans liv slutade. Mer givande i detta avseende än David Ray Griffins böcker är för övrigt Peter Dale Scotts "The Road to 9/11. Wealth, Empire, and the Future of America" (University of California Press, 2008).
06 May
2011
2011
Nyheten om Usama bin Ladins död. Avslutning av ämnet
UBL:s mest betydande insats påstås bestå i att ha lett den organisation som utförde "terrorattackerna mot USA den 11 september 2011". Några bindande bevis för att han och den ifrågavarande organisationen verkligen utförde dessa ovanligt omfattande och komplicerade brott har inte framlagts. Detta ger visserligen en anledning att betvivla sanningshalten i den rådande konspirationsteorin om 9/11 men det är långt ifrån den viktigaste anledningen.
Huruvida UBL dog för några dagar sedan av en amerikansk soldats kula i sitt hem i Pakistan eller tidigare av sjukdom (begravningen i december 2001 kan ha varit iscensatt) eller ens om han fortsätter att leva någonstans på jorden tycks mig inte vara av någon avgörande historisk betydelse. Viktigare än att veta hur det förhåller sig med denna fråga är att veta hur man ska förhålla sig till den.
Tillägg 11.5.:
Information om denna intervju med Dr Nafeez Mossadeq Ahmed finns här.
23 May
2011
2011
Om statliga samlingar av e-böcker
Kommentar till artikeln "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek?" (Bibliotekforum 22.5.2011) av Anders Ericson:
Rubriken "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek" väcker blandade känslor. Innan jag försöker förklara vad jag menar med det vill jag påpeka, att det förefaller irrelevant om den statliga biblioteksdatabasen är norsk, svensk, finsk, amerikansk, kinesisk, brasiliansk eller kenyansk. (I verkligheten har det naturligtvis sin betydelse, inte minst p g a språkförhållandena i ifrågavarande land.) Däremot finns det skäl att diskutera om vi överhuvudtaget bör ha "statliga" e-bokbaser och vad vi i så fall menar med ordet "statlig". Vem tänker vi oss att ska äga alla de där e-böckerna? Blir "staten" deras ägare? Vilken blir egentligen "statens" roll (eller vilka blir dess roller) ?
Böcker, inklusive e-böcker, författas på naturliga språk -- denna triviala sanning kan och bör faktiskt, anser jag, ligga till grund för nationella och varför inte statliga insatser för att samla, bevara, presentera och ge tillgång till böcker (+ e-böcker) på de olika språken. Men härtill kommer en ytterligare, och som jag ser det avgörande, synpunkt: böckerna och boksamlingarna -- inklusive de nationella eller nationalstatliga samlingarna eller databaserna -- är i själva verket kosmopolitiska och universella. Själva tanken på ett "nationalbibliotek" eller en "statlig e-bokbas", som till sitt egentliga innehåll, dvs beträffande kunskaperna och informationen som står skriven i böckerna, vore begränsat till ett enda land (eller nation eller stat) ter sig löjlig, ja rentav skrattretande. Att en bok är skriven på ett visst naturligt språk betyder ju inte att den nödvändigtvis ska handla enbart om de människor och de länder där det språket talas och skrivs!
En "statlig ebokssamling" måste kort sagt vara kosmopolitisk och universell -- annars vore den s g s värdelös. Med begreppet kosmopolitisk menar jag ungefär, att kunskapen och informationen som sådan inte är (eller bör vara) underställd någon nationellt-statlig jurisdiktion. Med ordet universell syftar jag på en kunskapens, informationens och t o m skönhetens universalitet, som inget har att göra med stater och jurisdiktioner. Det är inte några särskilda universella "värden" jag vill peka på här, utan bara vissa välkända, praktiska förhållanden. Exempel: "Kun Woo Paik was born in Seoul. He gave his first concert, aged 10, with the Korean National Orchestra (Grieg piano concerto)" (Wikipedia). Borde inte en koreanks pianistelev kunna vänta sig att hitta "Griegs pianokoncert", dvs själva notskriften samt litteratur om detta musikaliska verk i Sydkoreas egen statliga (e-)boksamling?
Den fråga som vi bör ställa oss, även om det är lite si och så med vem som anses ha kompetens eller rätt att ställa den, gäller hela världens gemensamma bibliotekssamling: behöver vi en sådan och hur ska den i så fall se ut?
Dock är svaret på denna fråga redan så gott som givet: detta mänsklighetens gemensamma bibliotek har ju under loppet av ett par decennier växt fram som en inkarnation av S.R Ranganathans femte biblioteksvetenskapliga lag ("the library is a growing organism"). Det kallas INTERNET.
Men för att komma tillbaka till ämnet för denna lilla kommentar: Varför väcker artikeln (och inte bara rubriken) "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek?" så blandade känslor (åtminstone hos underecknad)? I det ovanstående har en orsak rean antytts: det är p g a av den rådande oklarheten beträffande förhållandet mellan den "norska staliga e-bokbasen" och de övriga ländernas motsvarande arrangemang samt hur allt detta ska förstås i förhållande till internetutvecklingen.
Men detta är inte den enda orsaken. Rubriken och artikeln innehåller också ett mer omedelbart och s a s dagasaktuellt incitament, som åtminstone hos mig utlöser en klart negativ känsloreaktion. VARFÖR ACCEPTERAR BIBLIOTEKARIERNA UTAN KNOT OCH PROTESTER IDÉN OM UTLÅNING AV E-BÖCKER ?
Under medeltiden var fortfarande bokkopiering en arbetsintensiv verksamhet och böcker betraktades som värdeföremål, och biblioteket utformades med säkerhetskrav i åtanke. Böcker kedjades vid hyllor och väggar för att förhindra stöld. (Källa: Wikipedia.) Nåväl, senare slog boktryckarkonsten och copyrighttänkandet igenom, och under 1900-talet brukade böcker ställas upp på öppna hyllor i bibliotek för medborgarna att låna ut och returnera. Nu, på 2000-talet, när internet och e-böckerna åller på att erövra världen, vill innehavarna av kopieringsrätten återigen "kedja fast böckerna vid hyllorna" med osynlig och hemlig programmeringskod, som upphäver det nya läget inom informationstekniken. Medborgarna ska alltså tvingas "returnera" dessa fastlåsta "e-böcker" till.. ja, vart? Till "statliga e-bokbaser"?
Detta är helt bakvänt. "E-böcker" kan inte "lånas ut" eller "returneras" med mindre vi går med på att återvända till medeltida metoder. Det bör vi givetvis inte gå med på. I stället bör vi, för det första, kräva att datorernas programmeringsod genomgående är fri och öppen och genomgående införa sådan fri och öppen programmeringskod i våra bibliotek. För det andra bör vi ta itu med att bygga den kosmpolitiska och universella e-boksamlingen. Det åligger inte Google eller regeringarna att göra detta. Det är vår, bibliotekariernas, uppgift. "Vår uppgift är", som R. David Lankes nyligen sade under de svenska biblioteksdagarna i Visby, "att förbättra samhället genom att underlätta skapandet av ny kunskap" (http://quartz.syr.edu/rdlankes/Presentations/2011/Sweden-Lankes.pdf). För detta ändamål behöver vi alla en gemsnsam bas av fritt kopierbara e-böcker, som absolut inte behöver "returneras" eller -- allra minst --"expirera".