Mikas blogg

05 September
2011

Om Köttodling in vitro, dvs i glasflaskor

Frågor till Julie Gold med kollegor

Piratpartiets kandidat ansåg i de senaste kommunalvalen i Lovisa (som hölls i oktober 2009), att allt fler Lovisabor i framtiden borde få sin utkomst i jordbruk samt av köttproduktion in vitro.

Men jordbrukets framtid var den gången en fråga som i synnerhet media, dvs journalisterna, och i deras efterföljd partierna, de övriga kandidaterna och sålunda även väljarna, föredrog att fullständigt strunta i.

Medierna gav fullkomligt fan i att fundera på jordbrukets framtid trots att den så kallade politiska debatten då dominerades av skandalfenomenet "Kehittyvien maakuntien Suomi" (Finland - de i utveckling stadda landsbygdernas land!), som symboliserade och alltjämt symboliserar Centerpartiets, de före detta agrarernas, politiska sammanbrott.

Idag utbreder sig journalisterna om köttodling in vitro därför att tekniska högskolan Chalmers har kallat dem till pressinfo om saken :

Den här veckan har en internationell grupp forskare tagit ett steg närmare sitt mål att producera odlat kött. De har nu enats om viktiga gemensamma ståndpunkter om hur man kan föra forskningen framåt, under en workshop arrangerad av Chalmers och European Science. Foundation

Så står det i pressmeddelandet från Chalmers daterat 2 september 2011.

Med det här skulle jag naturligvis i förbigående gärna få sagt, att Piratpartiets kandidat var ett tuppfjät före de andra politiska partiernas kandidater. Med andra ord, att SFP och Kokoomus (vårt moderata samlingsparti) är inte så lite på efterkälken för att inte tala om det redan illa åtgångna Centerpartiet, men också Demarna och Sannfinländarna — Gröna Förbundet och Vänsterförbundet, som jag visserligen ger min klockarkärlek, inte att förglömma.

Å andra sidan kan Lovisabor och andra, som tydligen fortfarande tror att de mer eller mindre traditionella partierna och regeringarna har koll på läget (eftersom de inte röstade på Piratpartiet) med visst fog påpeka, att såhär är det faktiskt i politiken: det gäller först och främst att vara ute i rättan tid. Man ska absolut inte ligga före utan helt enkelt ta upp sakerna då de kommer! De kommer när Markus West skriver om dem i Hufvudstadsbladet, vilket han gör idag. Vilket gav impulsen till detta blogginlägg. Summa summarum: om du siktar på en politisk karriär i din kommun eller hemstad, då ska du akta dig för att börja prata om saker som folk inte ännu har hört talas om, med undantag av forskarna i sina laboratorier, som håller på att uppfinna dem!

Det här är förstås tragiskt med tanke på den snabba så kallade utvecklingen och hur den demokratin ska ha ens skuggan av en chans att hänga med i den.

Men, när vi nu en gång har kommit dithän, kolla gärna också på YouTube hur Julie Gold, universitetslektor i biologisk fysik vid Chalmers presenterade försöken med köttodling i glasflaskor (in vitro) under Vetenskapsfestivalen i april 2010. Gold avslutar med frågor till publiken om vad de tror om köttodlingens möjligheter men när hon sedan frågade publiken om den i sin tur hade några frågor så hade den till synes inga utan nöjde sig med enstaka fnitter och generade leenden.

Här kunde — och borde — jag väl därför själv inflika några allvarsord, t ex om sådant som jag tänkte när jag formulerade deklarationen Ljuskabel duger, men offroad suger! Piratkandidatens program i kommunalvalet 25 oktober: För en hållbar utveckling av Lovisanejden ?

- - - - - - - saxat ur programmet - - - - - - -

Är det då Piratpartiets sak att ta upp förhållandet mellan stad och landsbygd till diskussion? Ja, varför inte? Piratpartiet uppstår vid övergången från industrisamhället till informationssamhället. Det föds ur ett gryende medvetande -- tillsvidare kanske främst bland unga, som är födda under internetepoken -- om internets betydelse för mediernas, offentlighetens och hela samhällets vidare utveckling. Det fäster uppmärksamhet vid en grundläggande fråga: Vem äger kunskapen och informationen?.
Hur denna intellectual property (intellektuell, eller andlig, egendom) definieras avgör i fortsättningen jordbrukets och industrins inriktning -- och påverkar därmed också förhållandet mellan stad och landsbygd. Ta till exempel julskinkan. Den kan antagligen snart "odlas" i fabriker. Detta kunde medföra vissa fördelar. Men hur ska i så fall köttproduktionen in vitro organiseras? Hur ska t ex odlarna själva, dvs folket, skaffa sig rättigheterna till produktionstekniken?
Att Östra Nyland inte är någon storproducent av kött är av mindre betydelse i sammanhanget. Det väsentliga är att jordbruket globalt blir en fråga om vem som äger den biotekniska kunskapen , vilket är någonting som definitivt förtjänar att diskuteras också i Östra Nyland.

- - - - - - - saxen läggs tillbaka i bordslådan - - - - - - -

Hur ska vi ordna det samhälle där vi har löst matproblemet? Hur ska vi lösa maktproblemet? Då tänker jag i första hand på problemet med makten över den kunskap och know-how som Julie Gold med kollegor forskar fram? Kommer de att uppträda som etiska pirater och snuva kapitalistiska företag typ Monsanto på deras intellektuella egendom? Vill de dela den intellektuella egendomen, kommer vi att äga den gemensamt?

Det gäller att tänka globalt och att handla globalt.

PS Handla även lokalt i Östra Nyland innan det är för sent. En annan sak är att jag visserligen stöder Piratpartiet i princip men inte alltid i praktiken. Således röstade jag inte på Piratpartiet i senaste riksdagsval. Förklaringen har att göra med utbyggnaden av kärnkraften. Förklaring..

Postad av book 10:42

| Kommentera / antal kommentarer (0)

09 September
2011

Michael S. Hart är död. Intervju med Michael S. Hart

[bloggar]

Medan jag letar efter en prisvärd epub-version av "Top Secret America: The Rise of the New American Security State" av Washington Post-journalisten Dana Priest stöter jag på ett sorgebud: Michael S Hart, Project Gutenbergs grundare, har gått bort i en ålder av 64 år.
Vad gäller eböcker var Michael S Hart en av banbrytarna. Han var också, vilket t ex framgår av nedanstående intervju som jag gjorde med Michael S Hart år 1992, en av dem som tidigt insåg att IT inte bara handlar om data och siffertuggande utan också om om litteratur, läsning och bibliotek.

Intervju med Michael S. Hart

Publicerad i Kontur nr 2 / 1992

The trend of library policy is clearly toward the ideal of making all information available without delay to all people.
The Software Toolworks Illustrated Encyclopedia, Grolier Electronic Publishing, Inc. 1990

Den papperslösa alltigenom elektroniska skriftkulturen avtecknar sig med allt större tydlighet. I de världsomspännade skrivnäten är den redan ett faktum. Även böcker - gamla och nya - ges allt oftare ut i ett eller annat elektroniskt format. En av de aktivaste på detta område är Michael S. Hart, som nedan intervjuas per brev via Internet. Prof. Harts "Gutenberg-projekt" fördubblar sin utgivning från år till år med siktet inställt på 31 december 2001. Då tänker man ha distribuerat sammanlagt ca 10 000 elektroniska titlar till ca 100 000 000 läsare. "Gutenberg-projektet" drivs enligt Michael Hart till största del med hjälp av insatser från frivilliga medhjälpare i olika länder. Det tycks med andra ord inte vara en kommersiell, utan närmast en ideell storsatsning. Varför, undrar kanske läsaren. Det ovanstående citatet pekar mot en möjlig förklaring . . .

F: Nyligen tog jag i en veckotidning (Ny Tid) upp ett begrepp som du använder på nätverket nämligen etext. Några av läsarna sade att det låter intressant; nu vill vi alltså veta mer. Vill du berätta något om dig själv och din bakgrund? Hur blev du professor i Elektronisk Text?

S: Den elektroniska texten är antagligen en avkomma av mina föräldrars intressen. Min mor var professor i matematik. Min far var professor i engelska. Han specialiserade sig på Shakespeares, Miltons och Chaucers verk. Han ägnade sig också med särskilt intresse åt Bertolt Brecht och åt mytologier i olika delar av världen. Båda inledde sina akademiska karriärer efter att ha arbetat inom privatföretag och i det militära (under 2. världskriget). Min far sysslade också mycket med hi-fi. Jag reparerade hans hi-fianläggning första gången när jag var ungefär fem. Jag har knåpat med elektronik alltsedan dess. Det har senare visat sig att de som gillar datorer ofta gick in i databranschen när hi-fivågen lade sig, ungefär i samma takt som datorerna gjorde insteg. Så även jag. Till min brors och mina bästa vänner under collegetiden hörde några dataoperatörer. Jag brukade hålla till nära datorerna, av nyfikenhet och för att prata med vännerna. Jag lärde mig småningom en hel del om datorerna, vilket slutligen ledde till att jag fick ett operatörskonto och rätt att använda maskintid för ca 100 miljoner dollar eller något liknande. De gav mig med andra ord fria händer. Resultatet blev Gutenbergprojektets första etext, "Declaration of Independence" (den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776, ö.a.), för 21 år sedan. Året därpå gjorde vi "The Bill of Rights" varefter vi tog itu med Bibeln och Shakespeare. Jag förutsade att datorernas värdefullaste egenskap är att tjänstgöra som bibliotek ... inte siffertuggandet. Några år senare konsulterade en benediktinermunk mig angående datorer. När munken reste till benediktinernas skola i Illinois tog han med sig mina ide'er dit. Vid den tidpunkten fick Illinois Benedictine College en vicepresident som ville puffa hela skolan ett stycke in i tvåtusentalet med hjälp av ett nytt program. Programmet inbegrep Gutenbergprojektets ide' om det elektroniska biblioteket. Efter några telefonsamtal reste jag till benediktinernas skola för att börja bygga den första etextsamlingen. Studenterna skulle få kliva in på biblioteket, sticka in en diskett i datorn, välja ut en etext på skärmens meny och sedan promenera ut igen utan att visa upp boken eller överhuvudtaget vara förpliktade att återlämna den. Min far föreslog att man skulle göra mig till professor med min verksamhet vid det elektroniska biblioteket som centralt arbetsområde, vilket gillades.

Under de första 17 åren ignorerades Gutenbergprojektet nästan totalt. Läget förändrades i och med att allt fler började använda Internet. Den 6 januari 1990 gick jag ut i offentligheten med ett tal i samband med Amerikanska Biblioteksföreningens (ALA) årsmöte, varvid jag introducerade den första CDROM-apparaten för etext, kallad "Ordtuggaren". (Mitt inlägg ingick inte i årsmötets officiella program utan jag hyrde ett rum och talade för de som hade lust att lyssna, dvs närmast för människor som kände till oss genom vår Internet-förbindelse.)

Vi vill med Gutenbergprojektet bidra till att det inrättas ett elektroniskt bibliotek och till att sprida det i alla möjliga format. Vårt eget specialgebit är att utge verk som är public domain (allmängods), eller som man får kopiera fast verken ifråga är copyright-belagda. Vårt format, som av en eller annan anledning kallas "Plain Vanilla ASCII", är en utvidgad version av den teckenuppsättning för datorer som förelåg när vi startade år 1971. (ASCII, dvs "Amerikansk Standardkod för Informationsöverföring och -Utbyte, ö.a.) Vårt format innefattar inte grafik, eller tecken som inte förekommer på de vanliga tryckta sidorna i böckerna som är våra frivilliga medhjälpares källmaterial.

Vi hjälper också till med copyright-utredningar och med val av maskin- och programvara. Dessutom försöker vi hjälpa människor att använda nätverken.

F: På basen av ditt svar och dina nyhetsbulletiner om Gutenbergprojektet på listan i BitNet drar vi slutsatsen att du är en projektmakare av verkligt Laputianska dimensioner. . .

S: . . . jag gillar faktiskt matematik och musik. Och det är inte första gången jag blir anklagad för att sväva på moln ... Jag tycker att jag är en filosof, men få andra tycker det.

F: . . . Undrar förresten om jag valde fel ord på engelska ("Project Maker"). Jag har sökt utan resultat i ordböcker på Internet. . .I en svensk översättning av Gullivers resor kallas de i alla fall projektmakare.

S: Jag kollade i min svenska ordbok. Ordet projektmakare finns inte där. Jag tycker i alla fall att "Project Maker" verkar bra som översättning. Vi tenderar att helt enkelt kalla dem företagare, vilket är OK för min del. Men ordet företagare används sällan om man inte är ute efter att tjäna pengar. F.ö. har jag fått många brev (notes) från finländska adresser. Hoppas kunna vara till någon hjälp.

F: Med tanke på våra konservativare vänner och på författare av romaner och dikter som ska förpackas mellan de traditionella bokpärmarna kunde det kanske vara intressant att spekulera lite om vad som kommer att ske med litteraturen som sådan när den inträder i sitt elektroniska stadium.

S: En viss litteratur har uppstått om och kring datorerna. Däremot vet jag inte om någon bra litteratur som är avhängig av datorer för sin tillkomst. Litteratur på ett elektroniskt stadium är visserligen datormanualerna i hypertext eller etext. Men de är inte tillräckligt bra för att förtjäna att kallas litteratur. Jag är också medveten om att det gjorts försök att berätta historier på nätverket, med förenade ansträngningar men det har inte heller lett till någonting i litteraturväg). Trots att den interaktiva litteraturen gett upphov till otaliga inledningar, avhandlingar och avslutningar tycker jag tillsvidare inte att vi har sett någon ny elektronisk litteratur födas.

F: Jag efterlyser i alla fall en ny (elektronisk) litterär genre! Hypertext låter lovande som begrepp, fast Ted Nelson och du själv verkar nöjda bara ni omedelbart kan ta fram, låt oss säga, "Krig och fred" i etext.

S: Jag talade med Ted om hypertext för en par månader sedan. Det visade sig att han skulle vilja göra vackert utformarde editioner, med flera olika typsnitt och illustrationer, men jag tror för min del att det här är något som måste vänta tills lagringen blir billigare och snabbare och tills man kan slå upp ord och ställen i de "snygga" etexterna med samma hastighet och lätthet som i "Plain Vanilla ASCII".

F: Om "Krig och fred" var speciellt bra att ge ut i tryck under den första Gutenbergepoken, vilket slags litteratur är då särskilt lämpad för att ges ut elektroniskt?

S: Jag tror att det slutligen kommer att hända något i form av något stort och lyckat samarbetsprojekt, som när vänner brukade mötas för långa och givande diskussioner, vilket ibland resulterade i flera betydande verk.

F: Vilka litterära genrer har ni tillsvidare gett ut? Och vilka slags texter kommer ni att inkludera bland de 10 000 böckerna, ursäkta etexterna, som ni har lovat distribuera före 31 december år 2001?

Du behöver inte be om ursäkt, de ÄR böcker. Vi har inte beslutat att inte kalla Homeros verk för böcker . . . bara för att de inte liknar våra dagars böcker. Vår kollektion kan för närvarande indelas i fyra kategorier:

Lätt litteratur Tung litteratur Referenslitteratur Datorer och globala nätverk Den lätta litteraturen är utformad för att samla familjen kring hemdatorn. Vi hoppas att barnen ska få med sig sina föräldrar och farföräldrar till datorn efter att ha sett Kapten Krok, Alice i underlandet mm. på film, för att läsa en bok som då antingen är en källa eller som är relaterad till filmerna. Vi hoppas också att en ny studentgeneration kommer att kunna använda etexter när de skriver uppsatser och sammandrag, vilket kan eliminera besvär med citat och fotnoter så att mer tid blir över för tankeverksamheten.

I Tung litteratur ingår Shakespeare, Milton, Chaucer, Melville, och alla klasiker. De som skriver om dessa författares verk kan åter en gång dra nytta av etexterna.

Referenslitteraturen innefattar ordböcker, encyklopedier, thesaurer, osv.

Bland dator- och nätverksböckerna finner man "Zen and the Art of the Internet" och en slangordbok (Dictionary-- Hacker's Jargon). Resten kommer vi lätt att hitta eller så tillverkar vi det själva ("A Child's Garden of the Internet" heter texten som vi just nu jobbar med).

F: Hur reagerar ni om en levande författare vill publicer sin nya roman direkt i er kollektion? (Vi tänker oss att han eller hon har fått ett stipendium för manusförfattandet.)

S: Några verk av det slaget har vi redan postat, några till ska ges ut nästa år. Vi väljer ut sådana böcker utgående från vad vi tror om marknaden, alltså antalet människor som kommer att använda dem.

Det är vårt mål att ställa de 10 000 flitigast använda böckerna på engelska till förfogande. Vi arbetar ockå med franska och tyska, förmodligen tar vi med latin också. Vi siktar på att pröva på varje språk åtminstone en gång.

Tillägg 9.9.2011: Läs också "Project Gutenberg Fears No Google" med Michael S Hart i Wall Street Journal 10 december 2005.

Postad av book 15:32

| Kommentera / antal kommentarer (0)

19 September
2011

Varning för det militärindustriella och akademiska komplexet

[911]

Tio år efteråt är 11 september 2001 ett lika hett diskussionsämne (jfr t ex Hufvudstadsbladets debattspalt idag och under de senaste veckorna!) som det var för fem år sedan när Radio Vega sände en intervju med undertecknad och Heikki Kurttila, som är maskiningenjör och expert på industriolyckor. Att det programmet blev gjort berodde på att den officiella 9/11-kommissionens rapport hade utkommit i juli 2004 och mött vederhäftig kritik på hemmaplan. Bl a hade professor David Ray Griffin publicerat en inträngade studie av vad den officiella 9/11-rapporten utelämnat och förvrängt . Vid det laget ansåg jag och många andra (t ex Hannu Yli-karjanmaa och 11syyskuu-gruppen), att allmänheten borde informeras om Griffins m fl:s kritiska 9/11-forskning. Vilket vi alltså då hade börjat göra i tidningsartiklar, på webbsidor, osv.

I radioprogrammet påpekade dr Kurttila: ”Vi kritiker utför egentligen bara det arbete som Förenta Staternas myndigheter borde göra. Med andra ord det arbete, som brottsundersökarna borde göra”.

I programmet hördes också Markus Österlund (sfp) och Tarja Cronberg (grön). Diskussionen avslutades med en kommentar av Nils Torvalds, som när det begav sig var YLEs amerikakorrespondent. Alla tre tog avstånd från konspirationsteorier, dock utan att gå nrmare in på kritiken av den officiella teorin om 9/11, som Kurttila och jag hade fått presentera tidigare i programmet.

Nils Torvalds sade: ”Jag tror att konspirationsteorier egentligen är ohälsosamma för oss. Alldeles mentalt. Därför att det skapar världar som vi inte riktigt behärskar.”

Då jag tidigare i år fann att jag hade något att tillägga om vår andliga belägenhet beslöt jag sammanfatta vad jag har tänkt. Resultatet blev boken Sammansvärjning - om konspirationsteori och sanningssökande (Intokustannus 2011), som bl a innehåller ”Granskat i Radio Vega” med mina nya kommentarer.

Även om jag inte ser det som min uppgift att leda den ena eller andra teorin om 9/11 i bevis, presenterar jag i ett särskilt kapitel Griffins digra utredning av varför den officiella rapporten om WTC 7 måste anses vara ovetenskaplig och osann. I denna fråga är jag av samma åsikt som Janne Strang (Hbl 24.8.2011) samt Kai Lindros (Hbl 10.9) medan jag finner Rabbe Sandelins polemik föga övertygande. Väsentligt, när man diskuterar WTC 7, är att skyskrapan föll fritt och symmetriskt (i minst 2 sek.). Också tekniska forskningsinstitutet NIST, som fick till uppgift att ta fram en officiell utredning av denna byggnads kollaps, nödgades sent omsider erkänna detta. Därför ligger sprängningshypotesen närmast till hands, oberoende av vad man anser om politik, ideologi eller religion.

Vem stod bakom 11-septemberhändelserna? Min åsikt är, att de skyldiga i första hand bör sökas bland det militärindustriella och akademiska komplexets ledare. Endast de hade kompetens och resurser att utföra de tekniskt, ekonomiskt och politiskt ytterst krävande operationerna, inklusive raseringen av de tre WTC-skyskraporna. Motivet var militärstrategiskt och följden blev ”kriget mot terrorn”, för att använda den falska terminologi, som alltjämt beskriver vår situation.

Postad av book 07:35

| Kommentera / antal kommentarer (0)

20 September
2011

Fibernät i ännu en östnyländsk by

Info på Solbacka i Isnäs, sön 25 september kl 15

[bloggar]

Postad av book 11:02

| Kommentera / antal kommentarer (1)

24 September
2011

Kramar EU Google?

(brottstycke ur en konversation mellan några avancerade bibliotekarier)

[grundlagar]

I The Chronicle of Higher Education läser vi om om prof. Eben Moglen med flera amerikaner, som funderar på hur vi ska hålla internet fritt från statligt och korporativt intrång och/eller effektivt motarbeta sådant intrång där det onekligen (oundvikligen) ändå förekommer!

Artikeln länkar vidare till Contact Summit-konferensen i New York 20 oktober (http://contactcon.com), som förhoppningsvis kommer föra ut Moglens m fl:s idéer till företag, flera universitet, osv. Hoppas nu bara att också IFLA och biblioteksvärlden vill haka på detta evenemang! Själv har jag inte råd att fara till N.Y. då, men man lär kunna vara med på ett hörn också "virtuellt", som det heter.

Apropå statligt intrång kan vi notera, att Ryssland, Kina, Tadjikistan vid FNs generalförsamling har lämnat in ett förslag till Code of Conduct For the Net. Så att det är nog inte bara USA, Google och CIA som är på alerten, om någon nu trodde det. Låt oss samarbeta med våra kollegor i alla de nämnda länderna för att punktera detta senaste reaktionära statsinitiativ.

Vi bör ständigt hålla i minnet att biblioteket och dess nutida förlängning (internet) är alltför viktiga att överlämnas åt ministrar, generaler, bankirer och bolagsdirektörer.

Kramar EU Google eller är det Google som kramar EU? Låt mig i förbigående säga som min personliga politiska åsikt, som jag alltså inte väntar mig att alla ska dela, att EU-tanken egentligen är toppen. Men tyvärr är det nuvarande EU i mångt och mycket bara fake eftersom man (eller vi själva, dvs européerna, för att vara ärlig) har reducerat den ursprungliga federalistiska fredstanken till idén om en gemensam kapitalistisk marknad, som ska slå ut konkurrenterna på världsmarknaden. Nåväl, Google är alltså någonting som det nuvarande EUs kommission s g s uteslutande närmar sig ur marknadssynvinkel , som ett marknadsfenomen, alltså. Och Google då? Ja, sak samma där. Vi får m a o förmoda, att de för sin del också närmar sig EU som en marknad. Skillnaden består närmast i tecknet, som lyser i deras respektive ögon, dvs $ i fallet Googledirektörerna och € i EU- kommissionärernas fall.

Men problemet är egentligen varken att Google är amerikanskt eller att det är ett kommersiellt företag. Vi borde kanske i högre grad söka problemet hos oss själva, i att vi gör så litet för att effektivt sätta stopp för stormakternas och företagsjättarnas försök att styra och ställa inom ett område som till syvende og sidst är vårt eget, dvs biblioteket.

På tal om det så har jag anmält mig som deltagare i FSCONS -- " FSCONS is the Nordic countries' largest gathering for free culture, free software and a free society. The conference is organised yearly with 250-300 participants primarily from northern Europe. The main organiser is the Society for Free Culture and Software" (http://fscons.org) -- i Göteborg 11-13 november. Vore kul om fler bibliotekarier och/eller biblioteksaktivister (som jag) ville hänga med!

Postad av book 01:27

| Kommentera / antal kommentarer (0)

29 September
2011

Kristerapi

[911]

Psykologer hjälper de som förtränger sanningar om 11 september 2001.

Vi som vaknar till insikt om att mediernas historia om "terrorattackerna" har varit (och fortfarande är) felaktig behöver hjälp. Lyssna på vad psykologer och psykoterapeuter har att säga om saken! En översättning av vad dessa engelskspråkiga psykologer säger skulle också behövas — tills våra egna psykologer börjar uttala sig.

davidraygriffin.com/

Sammansvärjning - om konspirationsteori och sanningssökande