Mikas blogg

04 December
2011

Kunde inte bibliotekarierna försöka avtala om elektroniska versioner direkt med författarna?

"Jag hinner inte läsa artikeln om New York Public Library", skriver författaren Bodil Malmsten i sin blogg Finisterre. Artikeln Upheaval at the New York Public Library står i tidskriften The Nation. Jag sparar själv tid och låter bli att sätta in en länk till artikeln (kollavetjagoogle). Däremot läser jag artikeln, som mycker riktigt visar sig vara läsvärd och dessutom skulle jag gärna läsa Bodil Malmstens dikter. Varför har inte bibliotekarierna gjort Bodil Malmstens dikter tillgängliga för mig på nätet? Copyrightproblem? Ja, men skulle det inte löna sig att försöka avtala saken direkt med upphovsmannen, alltså med författaren Malmsten? Kanske författaren Malmsten gärna skulle låta biblioteket tillhandahålla elektroniska versioner? Eller kanske inte. Men försöka skulle duga!

Biblioteken ger på sina hemsidor en hel del information om Bodil Malmstens dikter. Här är en riktigt informativ sida: http://www.dikter.biblioteket.se/Collection.aspx?id=1658, som det också är roligt att läsa! Men varför får läsaren bara läsa de första versraderna? Varför inte dikterna i deras helhet?

Jag hör invändningar: Kan du inte laga dig till biblioteket för att låna boken? (Dikter 1977 - 1990). Eller köpa den för en billig penning på Bokbörsen?

På vilket jag svarar, att hur i all världen ska jag hinna med det, och vem vet vad jag måste göra den dag då paketet från Bokbörsen kommer, och förresten har jag inte längre plats på mina bokhyllor, och... Ja, Bodil Malmsten själv kunde ju inte ta sig tid att läsa ens den den där läsvärda artikeln om New Yorks allmänna folkbibliotek (Hon hade nämligen lovat skriva "en artikel om kulturen i stort", vilket onekligen låter som ett potentiellt mycket tidskrävande projekt ).

Men att det här är rena undanflykterna från min sida begriper till och med jag. Mitt närmaste allmänna folkbibliotek, som är beläget i staden Lovisa (så kallad efter en svensk drottning som f ö försökte sig på en statskupp, vilket jag blev erinrad om i somras under ett besök i samma bibliotek) har faktiskt inte mindre än 7 böcker av Bodil Malmsten. Så att jag kunde väl börja med dem? Ja, det ska jag göra. (Jag ska också passa på att kolla in Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån : roman fast det låter lite nedslående att inte längre få vara med när tiden äntligen är inne.)

Nåväl, men här är nu ändå någonting som jag inte förstår, dvs jag vill helt enkelt inte finna mig i det.

Skulle lagen tillåta författaren Bodil Malmsten att ge bibliotekarien lov att (helst) skriva in eller skanna in sina dikter på bibliotekets hårddisk eller i bibliotekets så kallade moln? Ja se det är en kinkig fråga. Hur står det egentligen till med upphovsrätten? Har upphovsmannen rätt? Eller saknar hon rätt att bestämma om en elektronisk utgåva av sitt eget verk?

I tidigare blogginlägg och tidningsinlägg eller vad det nu kan vara för inlägg (se även inlägget "Dags att sluta tala om copyright" av Cory Doctorow) har jag visserligen flera gånger berört denna fråga och överhuvudtaget skillnaden mellan copyrighten och upphovsrätten. Copyrighten till sitt verk är någonting som författaren kan sälja t ex till sin förläggare eller till någon annan, som vill spekulera i dess (copyrightens) magiska förmåga att attrahera penningströmmar. Medan upphovsrätten ju är oförytterlig.*

Alltså måste detta med bibliotekets kopiering av de elektroniska versionerna vara en fråga om avtal mellan biblioteket och författaren, skulle man kanske kunna tycka, utan att bli anklagad för piratism eller någonting ännu värre. Pirat eller inte, för min del tycker jag biblioteket skulle uppträda etiskt ifall bibliotekarierna och författarna sinsemellan kom överens om diktläsningen på internet. Pirater kan alltså också vara etiska, verkar det.

Häromdan hittade jag förresten Tomas Tranströmers samlade dikter på webben, vilka jag omedelbart kopierade. Det är mycket svårt för att inte säga komplett omöjligt att läsa någonting på internet om det inte får kopieras.

Undertecknad, som förresten är en library lover, skulle kort sagt vilja, att bibliotekarierna börjar avtala direkt med Bodil Malmsten och andra författare om elektroniska versioner av deras dikter och övriga verk. I den mån de nu hinner föra avtalsförhandligar, så illa piskade de är av medvetandeindustrin att låta bli.

— Men hur skall vi hinna med detta?, undrar kanske bibliotekarierna.

Ja, det blir säkert fråga om att omorganisera sin tidsanvändning, skulle jag då vilja svara. För nu gäller det minsann den kulturella utvecklingen i stort.

För övrigt är det slående, när man läser den där artikeln om vad som är på gång inom The New York Public Library hur cheferna där framför allt har rankats enligt sin förmåga att skaffa pengar. Således anses den nuvarande chefen, politologen (Anthony) Marx, som började på sitt jobb senaste juli, vara riktigt lovande eftersom han redan har lyckats utverka hundratals miljoner dollar för bibliotekets renovering. Å andra sidan har man tydligen slarvat grovt med bibliotekets berömda slaviska avdelning, som inte ens har ryskkunnig personal nu längre.

Här kommer ett par, som jag hoppas, belysande citat ur artikeln i min egen hastiga översättning:

"Ilskan och bestörtningen över stängningen av de två avdelningarna har främst utgått från slaviska lärda. Få användare har, tycks det, klagat över stängningen av Asien- och MÖ-avdelningarna (vissa veteraner inom personalen refererar fortfarande till Orientaliska avdelningen, som den ursprungligen kallades.). Men avdelningens fd kurator, John Lundquist, valde i alla fall att avgå med buller och bång. I Marilyn Johnsons nya bok "This Book Is Overdue!: How Librarians and Cybrarians Can Save Us All" finns en intervju med Lundquist. Han beskrivs som "en förfinad personlighet, som kunde ha utbildats i Oxford eller nyligen druckit te med T.S. Eliot". Lundquist, som alltså numera har lämnat NYPL, går rakt på sak:

"Vår avdelning har upplösts. Våra läsesalar har stängts. Vi bibliotekarier har blivit omplacerade .... I teorin fortsätter vi som samlingar, Asiensamlingen och Baltikumsamlingen, men jag är mycket skeptisk .... Hela biblioteket har drastiskt skurits ned ... . Har det stått något om detta i pressen? Nej. Uppenbarligen vill biblioteket helst inte ha någon publicitet.... De tänker sig att många tusen fler människor kommer att besöka denna byggnad, och detta menar de är ett fullvärdigt mål. Det råder en uppfattning om att bibliotek är arkaiska, döda och föråldrade, och att allt är nu finns på Internet, i digital form. Vi bibliotekarier anses också vara kroknande gamlingar som gör gamla, krokiga saker. De (biblioteksledningen) vill lätta upp stämningen. De vill att biblioteket ska vara aktivt och hippt." "

Men visst beror storheten i den allmänna folkkulturens utveckling i mångt och mycket av fundraisingen, det måste medges. Eller har åtminstone berott hittills, särskilt i Amerika med deras Carnegie, stålmagnaten som satsade en viss andel av sitt kapital på bibliotekens utveckling.

Ändå undrar väl jag och några andra om inte bibliotekets väl och ve också är beroende av samarbets- och biståndspakten (eller dess frånvaro) mellan biblioteket, författarna och läsarna?

Hur kom jag igen in på detta spår? Det vet jag egentligen inte. Men så här verkar det ha gått till:

• Först kopierade och läste jag en liten bok av Stéphane Hessel till mitt morgonkaffe. Boken heter Indignez-vous men har på engelska fått den i Bodil Malmstens och mina öron lite underligt låtande titeln Cry Out.
• Sedan kopierade och läste jag en artikel av Bodil Malmsten i en svensk dagstidning på nätet som tydligen hade gett henne i uppdrag att skriva om Stéphane Hessels bok (hon klagade också där på att hon egentligen inte hann skriva)
• Sedan blev jag intresserad av vad Bodil Malmsten i övrigt hade skrivit
• Därefter slog jag upp på Bodil Malmsten i uppslagsverken och bibliotekskatalogerna i mitt stora bibliotek
• Resten anar den som läst ända hit kanske redan
• Den som har hunnit läsa ända hit har förtjänat mitt varma tack och önskan om en trevlig fortsättning på den här gråmulna decemberdagen!
• Idag är det förresten söndag. Jag för min del tänker inte minst därför ta mig tid att lyssna på mina favoritsångerskor just nu, sådana som t ex Aretha Franklin (Think!), Margie Hendrix, Nina Simone (sedan länge), Bessie Smith, Radka Toneff (nyaste favoriteten), Carita Holmström...
• Keep'on bloggin!
  
  
  

  * Anmärkning: oförytterlig; några översättningar: "jota ei saa myydä"; inaliénable ; inalienabile ; inalienable ; onvervreemdbaar ; inalienável ; unveräußerlich ;

06 December
2011

Den 94:de självständighetsdagens morgon

Hej kära K.
och ni andra!

Tack för att du reagerar på Lea L:s epostbrev. Tack även till Lea L.! Brevet är förresten värt att citeras i sin helhet:

Hei,
Tämä Talvivaaran uraanin talteenottohakemus on saatava torpattua. Nyt ei voi muuta kuin itkeä ja samalla laittaa kaikki aivonystyrät toimimaan. Jos Talvivaara saa tämän luvan on koko pohjois Suomi muutaman vuoden kuluttua täynnä kulta- ja muita kaivoksia joissa otetaan talteen uraania.
Tätä emme saa sallia.

Terveisin
Lea L.

Därute är mörkt. Det är tidig självständighetsdagsmorgon. Klockan blir sju. En gång för länge sedan besökte jag Äkäslompolo, en av dessa spännande och vackra platser. Rätta ordet är inte plats. Äkäslompolo är vidare och högre. I Äkäslompolo varde ljus och mörker.

I grunden är vi väl på samma politiska linje? Fast oense om Europeiska Unionen. Många är mot, jag är för.

Ett experiment. Två atombomber, sinsemellan lite olika i tekniskt avseende, detonerade över två liknande platser. Experimentet pågår än idag. Det är ett självständighetsdagsexperiment. Atombomben finns ju till för att garantera landets självständighet.

Ett aktuellt exempel: ifall någon, jag vet inte vilken, stat skulle attackera Persien med mer eller mindre konventionella militära medel så skulle enligt teorin atombomben hjälpa Persien att avvärja angreppet. Detta är den teori, som det ovannämnda experimentet avser att leda i bevis. Atombomben skulle, så förutser teorin, kväva de andras aggression i dess linda eftersom de vore tvungna att räkna med att Persiens mest framstående ballistiker redan hade prickat in oss (ifall det tilltänkta angreppet utfördes av oss) på sin ballistiska karta.

Persien är bara ett av många exempel och det gäller att hålla sig till saken. Att teorin i viss mån tas på allvar bevisar missilskölden.

Från Äkäslompolo uppmanas turisten att färdas 57 kilometer genom ett landskap där uran förekommer i mängder som verkligen intresserar industrin. Rutten rekommenderas både för vanliga cyklister och sådana, som har skaffat mountain bike. Har som sagt också själv varit där en gång, för att skida. Ena skidan (jag minns inte vilken) brast redan första dagen men kunde nöjaktigt lagas med en plåtattrapp. Någon av de följande dagarna bröt jag benet (vänster eller höger ben vägrar mina ben längre att avslöja), som lades i gips och läktes tack vare ortopeden, som korrigerade eländet.

Borde också Finland, för att fortsätta med sin självständighet, skaffa sig kärnvapen? Eller täcker atomparaplyet och missilskölden redan detta eventuella behov? Eller ska vi helt enkelt nöja oss med att bygga ut den fredliga kärnkraften och gömma avfallet från Euratomländerna i våra berg?

Här invänder väl någon som är kunnigare än jag att vi inte alls behöver ta hand om Euratomavfallet om vi inte vill. Vilket jag i så fall skulle hålla med om. Men våra riksdagsmän rannsakade sina samveten och beslöt samfälligt att Onkalo bör byggas.

Gamla människor tar helst inte upp nya skidspår. Med undantag av de norska upptäcktsresenärerna, som segade sig framåt ovan Polcirkeln, och den franska kvinnan, som valde samma spårlösa vägar.

I stället för att skrida över snö och is skriver jag nu "från tinning till tinning" utan att träffa någon av de två polerna.

Gud skapade Lappland och de övriga länderna. Vi skapade uranbomberna, plutoniumbomberna, de termonukleära bomberna och avfallet. Meningen var naturligtvis att vi skulle skåla för Churchill, ropa hurra för Frankrike och göra oss självständiga i evighet.

Guds vägar övergår som bekant människornas förstånd. Det som vi själva har gjort borde vi väl däremot kunna begripa? IPSE VERUM FACTUM, som Vico säger.

Jag kommer nu till själva huvudsaken: denuklearisera Europa! Det betyder:

1. Avstå från att bygga fler kärnkraftverk i Finland, Frankrike och andra europeiska länder där sådana planeras. Följ det kloka tyska beslutet att avveckla kärnkraften och bygga ut de alternativa sätten att producera el och annan energi.

2. Avskaffa ensidigt Frankrikes och Storbritanniens nukleära styrkor. Det här kräver en insats från hela den europeiska publiken, som i 1980-talets END-rörelse, fast ännu större och bredare. Politiskt innebär det att vi bildar en självständig europeisk förbundsstat (en federation) vars självständighet dock endast är relativ i förhållande till DEUS SIVE NATURA. Sokrates erkände, att han inte var vis. Så mycket avkall på vår självständighet bör också vi vara beredda att ge.

3. Upphör med uranbrytning och -anrikning, särskilt i Finland och Niger. Omdefiniera vår självständighet så att den inte längre betyder ödeläggelse av samernas, tuaregernas, turisternas och de övriga mer eller mindre fast bosatta folkens liv.

4. Uppmana USA, Ryssland och de övriga kärnvapenstaterna att följa Europas exempel, som beskrevs i punkterna 1-2. Kräv att USA drar bort sina kärnvapen från Europa, de som fortfarande finns kvar. Det här utgår från en teori om att kärnvapnen, atomparaplyerna och missilsköldarna inte förmår garantera deras (eller vår) självständighet. Det återstår att leda denna teori i bevis. För att ta reda på om vår teori är mer realistisk än teorin om att vi behöver Frankrikes, Storbritanniens och USA:s nukleära komplex för att försvara vår självständighet bör vi inte nöja oss med a priori-tänkande utan företa praktiska experiment.

5. Bryt med det nukleära kmplexet och med det militärindustriella komplexet. (De är egentligen ett och samma komplex, det nukleära komplexet är bara så att säga toppen på det militärindustriella komplexet.) Så måste nämligen den verkliga, realistiska kampen mot resursslöseriet, miljöförstöringen och klimatuppvärmningen börja. Politikerna och journalisterna är för fega för att säga det rent ut. Det här är åsikter och förslag som endast kan komma till uttryck och förverkligas genom en folklig upprorsrörelse som tvingar politiker och media att vända sina smutsiga kappor efter vinden. Man måste ta mod till sig och säga att NATO inte är en stabilitetsgarant utan ett monster, som avser att sätta skräck i oss med sina massförstörelsevapen och Prompt Global Strike.( ang PGS, se fotnot) Omstrukturera European Aeronautic Defence and Space Company (EADS), den största luft- och rymdfartskoncernen i Europa och den näst största i världen, till en koncern för enbart civil produktion.
Ta fram och verkställ en plan för konversion av krigsindustrin. Avslöja Tysklands och Frankrikes vapenaffärer med Grekland, som bidragit avsevärt till att skuldsätta detta land upp över öronen.

6. Återerövra F-ordet, där F står för federalism. F-ordet är inte fult men det förutsätter denuklearisering och en ekonomi, som avvecklar det militärindustriella komplexet.

                                * * *

Det har ljusnat. Självständighetsdagsmorgonen har blivit förmiddag. Hoppas jag inte under mitt bloggande har missat Sofia Nyberg i Radio Vega. Sofia Nyberg är en av ockupanterna i tältet vid biblioteket i Åbo. Occupy the Spinelli Building i Bryssel! Sofia Nyberg säger just nu i radion att det saknas en kritisk debatt om dehär frågorna och att hon är en sökare... det låter bra!

Ovanstående avser att vara ett meddelande, ett brev! Men är också ett inlägg i denna blogg för att eventuellt vara läsarvänligare här. Enligt KSF Media är dock bloggen "Kakkakaffe" av Eva Ramstedt läsarvänligast. Den har också tilldelats årets pris som bästa finlandssvenska blogg.

Apropå, ifall ni råkar känna Eva Ramstedt och/eller Sofia Nyberg, hälsa! Alla med! När allt kommer omkring har vi, trots statsskulden, allt som behövs för att göra saker och ting bättre. Vi måste bara klara av att kombinera våra krafter och förmågor... Ja, och när det nu en gång blev tal om bloggar och epost vill jag till slut också slå ett slag för Posten !

Hälsningar,

Mika

Fotnot: "Prompt Global Strike är ett projekt som ämnar utmynna i en ersättare till atomvapen. Detta vapen består av en metallstav (tungsten) som accelereras till en sådan hastighet att den enbart med rörelseenergin förmår tränga djup in i byggnader alternativt slå ut fordon och personal inom ett stort område som ligger för nära den chockvåg som skapas vid nedslaget." (Wikipedia)

07 December
2011

The Spy Files från WikiLeaks

WikiLeaks tycks fortsätta att publicera viktiga dokument om bland annat regeringarnas maktmissbruk. Nedan min översättning till svenska av WikiLeaks pressmeddelande om The Spy Files (Spionfilerna). WikiLeaks pressmeddelande står att läsa på sidan http://wikileaks.org/the-spyfiles.html. Jag har i första hand gjort översättningen för att läsa igenom meddelandet med eftertanke. Sprid den gärna vidare.

Massavlyssning av hela befolkningar är inte bara en realitet utan det rör sig om en hemlig ny industri som spänner över 25 länder.

System för massavlyssning låter kanske som en Hollywoodsaga, men sådana system är redan en del av vår verklighet. Systemen levereras av en en lång rad företag till västliga underrättelsetjänster som bland annat har till uppgift att övervaka "politiska motståndare". Wikileaks började idag släppa en databas med hundratals dokument från så många som 160 entreprenörer i övervakningbranschen.

Wikileaks har samarbetat med Bugged Planet och Privacy International, samt med mediaorganisationer från sex länder - ARD i Tyskland, The Bureau of Investigating journalism i Storbritannien, indiska The Hindu, italienska L'Espresso , OWNI i Frankrike och Washington Post i USA för att kasta ljus över denna hemliga industribransch, som har vuxit kraftigt sedan 11 september 2001 och som omsätter miljarder dollar årligen. Wikileaks har släppt 287 dokument idag, men Spy Files-projektet fortsätter. Ytterligare information kommer att släppas ännu denna vecka och i nästa år.

De internationella övervakningsföretagen har sina hemvister i tekniskt avancerade länder men säljer sin teknologi till alla länder. Denna industrigren är praktiskt taget oreglerad. Underrättelsetjänster, arméer och polismyndigheter kan i all tysthet och hemlighet och i massiv skala avlyssna samtal och ta över datorer utan bistånd eller information från teleoperatörerna. Ifall användarna bär med sig mobiltelefoner kan deras fysiska positioner spåras även om telefonerna är ställda i viloläge.

The Spy Files handlar inte bara om "goda västländers export till dåliga u-länder". De västerländska företagen säljer också ett brett sortiment av övervakningsutrustning till västerländska underrättelsetjänster. I spionromanerna brukade man få läsa om hur t ex brittiska MI5 avlyssnade en eller två intressanta personers telefonsamtal. Men under de senaste tio åren har system för urskillningslös massavlyssning blivit norm. T ex företaget VASTech säljer i hemlighet utrustning för att permanent spela in telefonsamtalen i hela nationer. Andra sparar data om varje mobiltelefons placering med 50 meters felmarginal i en hel stad. System för att infektera alla Facebook-användare, eller alla ägare av smarttelefoner i en hel folkgrupp, står också att finna på underrättelsemarknaden.

Spionutrustning för diktatorer

De medborgare som tidigare i år störtade diktaturerna i Egypten och Libyen upptäckte avlyssningsrum, där enheter från brittiska Gamma, franska Amesys, sydafrkanska VASTech kinesiska ZTE Corp hade övervakat varje steg de tog via nätet och telefonerna.

Övervakningsföretag som SS8 i USA, Hacking Team i Italien och Vupen i Frankrike tillverkar virus (trojaner), som kapar enskilda datorer och telefoner (iPhone, Blackberry och Android m fl), tar över datorn eller telefonen, spelar in all användning, alla rörelser, och t o m scener och ljud i rummen där de befinner sig. Andra företag som Phoenexia i Tjeckien samarbetar med militären för att skapa verktyg för talanalys. De identifierar individer enligt kön, ålder och stressnivå och spårar dem med hjälp av deras "röstavtryck". Blue Coat i USA och Ipoque i Tyskland säljer verktyg till regeringar i länder som Kina och Iran för att förhindra oliktänkande att organisera sig online.

Trovicor, ett tidigare dotterbolag till Nokia Siemens Networks, levererade avlyssnings teknik till regeringen i Bahrain. Med hjälp av denna teknik spårades människorättsaktivisten Abdul Ghani Al Khanjar. Innan Khankar förhördes och misshandlades under vintern 2010-2011 visade man honom detaljer från hans privata mobiltelefonsamtal.

Hur tillverkarna av övervakningsutrustning delar data med staten

I januari 2011 röjde amerikanska National Security Agency ny mark i Utahöknen för en anläggning vär en och en halv miljarder dollar. Anläggningen ska lagra stora mängder av inhemska och utländska underrättelser för evigt och bearbeta dem i många år framöver.

Telekommunikationsföretag lämnar beredvilligt ut sina kunduppgifter till myndigheterna i land efter land. Tidningsrubriker under augustioroligheterna i Storbritannien exponerade Research in Motion (RIM), tillverkaren av Blackberrytelefoner, i färd med att hjälpa regeringen att identifiera sina kunder. RIM har pckså förhandlat med regeringarna i Indien, Libanon, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten om att dela med sig till dem av sina uppgifter om användarna av BlackBerry Messenger.

Data blir vapen som dödar oskyldiga människor

Det finns kommersiella företag som nu säljer speciell programvara för att analysera sådan data och förvandla den till ett kraftfullt verktyg för militären och underrättelsetjänsterna.

Till exempel sitter det amerikanska flygvapnets piloter på militärbaserna i USA och styr med hjälp av videolänkar och joysticks obemannade Predatorflyg, som sköter övervakningen av Mellanöstern och Centralasien. Datan som drönarna samlat in görs tillgänglig för CIA-tjänstemän, som använder den för att avfyra Hellfiremissiler mot sina mål.

CIA-tjänstemännen kan med hjälp av denna programvara på ett ögonblick matcha en telefonsignal med ett röstavtryck och sålunda lokalisera en enskild individ. Företaget Intelligence Integration Systems i Massachusetts säljer en programvara med namnet Geospatial Toolkit för detta ändamål. Ett annat Massachusettsföretag, Netezza, påstås ha knäckt programvarukoden och sålt en hackad version till CIA för användning i de fjärrstyrda drönarflygplanen.

Intelligence Integration Systems påpekar att programvaran kan göra misstag på över 12 meter och har stämt Netezza för att förhindra att programmet används.. Företagets grundare Rik Zimmerman förklarade i rätten att han "hade slagits av häpnad över att de (CIA) ville döda folk med min programvara som inte fungerar."

Orwells värld

Över hela världen hjälper entreprenörerna i övervakningsbranschen villigt underrättelsetjänsterna att spionera på individer och "samhällen av intresse" i industriell skala.

The Spy Files från Wikileaks avslöjar detaljer om företag, som tjänar miljarder på att sälja sofistikerade spårningsverktyg till statliga köpare genom att strunta i exportregler och blunda för diktatoriska regimer, som kränker mänskliga rättigheter.

Bruksanvisningar för användare av The Spy Files

För att söka i The Spy Files, klicka på någon av länkarna till vänster (på sidan http://wikileaks.org/the-spyfiles.html). Så får du fram förteckningen över dokument efter typ, företag datum eller tagg.

För att söka företag på en världskarta använd verktyget från Owni (länk: http://wikileaks.org/The-Spyfiles-The-Map.html).

12 December
2011

Bra bibliotekarier är borna underrättelseagenter

“Good librarians are natural intelligence operatives. They possess all of the skills and characteristics required for that work: curiosity, wide-ranging knowledge, good memories, organization and analytical aptitude, and discretion.” -- Marilyn Johnson

Bra bibliotekarier är borna agenter. De äger alla färdigheter och egenskaper som behövs i underrättelsetjänsten: nyfikenhet, vida kunskaper, gott minne, fallenhet för organisation och analys samt försiktighet. Detta enligt amerikanskan Marilyn Johnson i hennes färska skrift This Book is Overdue (titeln kunde förslagsvis översättas "Den här boken borde ha utkommit för länge sen"), vars budskap är att bibliotekarierna och "cybrarierna" ännu kan rädda oss alla.

Jag skaffade boken till min läsplatta men har inte hunnit läsa mer än de första kapitlen. Ska således tillsvidare avstå ifrån att rekommendera eller i övrigt recensera den. Utom att också jag vill understryka ovanstående karakteristik av den goda (i betydelsen yrkesskickliga) bibliotekarien. Kindle-appen, dvs mjukvaran för läsning på min ipad, som har har nätförbindelse med företaget Amazon, vet berätta att 16 andra personer också har streckat under det ovan citerade stället.

För övrigt vill jag fästa er uppmärksamhet på att WikiLeaks fortsätter att publicera viktiga dokument om bland annat regeringarnas maktmissbruk och på att citatet ur Marilyn Johnsons bok konnekterar särskilt med de senaste viktiga avslöjandena från WikiLeaks.

För några dar sedan släppte WikiLeaks The Spy Files (spionfilerna), en databas med hundratals dokument från så många som 160 entreprenörer i övervakningbranschen.

Massavlyssning av hela befolkningar är inte bara en realitet utan det rör sig om en hemlig ny industri som spänner över 25 länder.

System för massavlyssning låter kanske som en Hollywoodsaga, men sådana system är redan en del av vår verklighet. Systemen levereras av en en lång rad företag till västliga underrättelsetjänster som bland annat har till uppgift att övervaka "politiska motståndare".

WikiLeaks pressmeddelande om spionfilerna finns här: http://wikileaks.org/the-spyfiles.html. ( En översättning till svenska av pressmeddelandet ingick redan tidigare i min blogg )

Jag hoppas att bibliotekarierna vill spegla The Spy Files i biblioteken så att så många medborgare som möjligt blir varse om deras existens. Låt biblioteken bli allas vår underrättelsetjänst om underrättelsetjänsterna!

Såhär i juletider passar jag på att avsluta med ett litet julklappstips: John le Carré: Vår egen förrädare (Bonnier pocket 2011).

15 December
2011

Per Lindvall har tydligen inte hört talas om ATTAC

Den kända svenska ekonomijournalisten Per Lindvall har publicerat en upplysande artikel om skatt på finansiella transaktioner. Men hur kan han glömma ATTAC, den internationella rörelsen för införande av skatt på finansiella transaktioner?

Lindvall tycks också förbise en annan viktig sak: i EU-utkasten till nya finansiella pakter nämns visserligen finansskatt men däremot förbereds ingen skatt på valutatranskationer, dvs Tobinskatt. Om detta, läs prof Heikki Patomäkis inlägg.

19 December
2011

Bevare oss väl för SOPA-lagen!

Bland andra Nationalbiblioteket i Finland och Kungliga biblioteket i Sverige deltar i ett internationellt konsortium av bibliotek, som vill se till att informationen på internet bevaras för eftervärlden.

Organisationen bildades år 2003 och heter International Internet Preservation Consortium (IIPC). (Länk: http://netpreserve.org/)

IIPC:s målformulering är rätt vidlyftig (och bra så):

"The mission of the International Internet Preservation Consortium (IIPC) is to acquire, preserve and make accessible knowledge and information from the Internet for future generations everywhere, promoting global exchange and international relations."

Främst handlar det väl ändå i detta fall om att "bevara" i betydelsen 'arkivera'.

Men i dessa dagar finns det kanhända ännu större anledning att "bevara" internet i betydelsen 'rädda' internet. På onsdag denna vecka antas nämligen Kongressen i USA rösta om den sk Stop Online Piracy Act (SOPA), av många ansedd såsom ett hot mot internets själva existens.

Enligt Wikpedia skulle SOPA-lagen tillåta USA: s justitiedepartement att söka domstolsbeslut mot webbplatser, som anklagas för intrång på copyright eller för att möjliggöra eller underlätta brott mot upphovsrätten.

Efter domstolsbeslut kunde USA:s justitiekansler kräva, att internetleverantörer, söktjänster (t ex Google) och betalningstjänster (PayPal, Visa) slutar göra affärer med webbplatser, som anses bryta mot copyrightlagarna , och att de vidtar "tekniskt möjliga och rimliga åtgärder" för att stänga sådana webbplatser.

För ett godkännande av lagförslaget kämpar särskilt stora mediabolag och deras lobbyorganisationer såsom Motion Picture Association of America (MPAA) och Recording Industry Association of America (RIAA).

Till motståndarsidan hör många potentiellt berörda företag såsom Google, Yahoo, Facebook och eBay samt en lång rad konsumentrörelser och medborgarrättsorganisationer.

Också Europaparlamentet har, i anslutning till den pågående lagstiftningen, betonat "hur viktigt det är att garantera skyddet av det globala internets integritet och kommunikationsfriheten genom att undvika ensidiga åtgärder för återkallande av IP-adresser eller domännamn". (Se Europaparlamentets resolution om toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 28 november 2011; http://bit.ly/tbVcu1)

En del SOPA-motståndare säger, att lagförslaget handlar om censur och att lagen skulle lägga munkavle på internet. De anser också att lagen skulle kunna göra det svårt eller omöjligt för människor som upptäcker missbruk och korruption att "blåsa i visselpipan", se artikeln "Proposed Copyright Bill Threatens Whistleblowing and Human Rights" (http://bit.ly/tk2VTt) från Trevor Timm vid Electronic Frontier Foundation (EFF).

Idag fortsätter rättegången mot Bradley Manning. I morgon tar sig bibliotekarierna an denna sak.

Uppdatering 19.12. kl 14:22: De amerikanska bibliotekariernas copyright-allians (som inkluderar ALA, ARL och ACRL) försöker också stoppa SOPA-lagen i Kongressens underhus (och dess motsvarighet PRO-IP-lagen i senaten). I ett brev till lagförslagens tillskyndare, daterat 9 november 2011, skriver Brandon Butler, språkrör för USA:s forskningsbibliotek (ARL), att man inom biblioteksvärlden fruktar att biblioteken i framtiden kommer att utsättas för copyright-rättegångar.
Länkar:
http://www.librarycopyrightalliance.org/
https://www.eff.org/deeplinks/2011/12/how-sopa-affects-students-and-educators