Mikas blogg

04 January
2012

Nej till bibliotekens utlåning av e-böcker (forts.)

Inlägg i diskussionen bland bibliotekarierna, skrivet under intryck av Cory Doctorows föredrag The Coming War on General Purpose Computation , som man kan lyssna på och/eller läsa en utskrift av här.

Nu gäller det att vägra att finna sig i den lögn som "utlåning" av e-böcker innebär. E-böcker är ju överhuvudtaget inte utlåningsbara!
Begreppet boklån förutsätter, att det också går att returnera boken. Men fast e-böcker släcks, krypteras eller raderas så betyder det inte att de återställs till biblioteket.
"Utlåning av e-böcker" är en farlig lek med ord. En del av de regler som gäller för tryckta böcker kan inte gälla för e-böcker med mindre man ödelägger vad vi menar med bibliotek och ersätter dem med någonting i stil med kiosker för videouthyrning.
Debatten om bibliotekens "utlåning" av e-böcker handlar i grunden inte om att uppnå en nöjaktig kompromiss, eller att upprätthålla en tidigare balans, på bokmarknaden. Kompromisser och balans i all ära, men bara om och när parterna erkänner, att e-böcker varken kan "lånas ut" eller "returneras".

I förlängningen gäller frågan den politiska makten över informationen och särskilt kontrollen över datorerna och internet. Ifall vi tillåter "utlåning" av e-böcker ger vi "rättighetsinnehavarna" total kontroll över våra bibliotek. Glöm inte fallet år 2009 med Kindle-versionen av Orwells roman "1984", som Amazon raderade via nätet!

Bibliotekarierna borde vara de första att säga nej till "utlåning" av e-böcker eftersom böckerna på det hela taget är bibliotekariernas ansvar.

Trots det prekära nuläget vill jag framföra en vänlig hälsning och en önskan om ett gott nytt år för bibliotekarierna och biblioteken.

Mikael Böök
Isnäs/Lovisa
Finland


Ett ytterligare diskussionsnlägg senare samma dag:

Tack, Jan S, för kommentarer och kritik. (Finns här.) Ja, det var väl att ta i när jag skrev att "utlåning" av e-böckerna ger rättighetsinnehavarna *total* kontroll över våra bibliotek. En del av litteraturen är ju, som du påminner oss om, trots allt befriad från copyright. Men då vill jag för min del påminna om att rättighetsinnehavarna i framtiden, och faktiskt redan idag, ofta i praktiken är identiska med de bolag (t ex Apple, Google och Amazon) som producerar läsplattorna och äger mjukvaran, som läsaren behöver för att läsa böckerna. Vilket ger dem goda möjligheter att tillskansa sig de facto monopol också på reproduktion och försäljning av t ex klassiker i form av spärrade e-böcker.
"Utlåning" av e-böcker är en farlig lek med ord, skrev jag. Också det var kanske en olycklig formulering.
Som om det handlade enbart om en lek med ord! Biblioteken "lånar" ju faktiskt redan idag ut e-böcker. Det handlar alltså inte bara om en benämning utan om en praxis med ett därtill hörande koncept -- det kommersiella, tekniskt "säkrade" e-bokskonceptet -- som också förefaller att ha slagit igenom. Alltså kan problemet inte lösas bara genom att man kallar denna praxis för någonting annat än "att låna". (Vad det är fråga om här är i alla fall att "kopiera" e-böckerna, så jag föreslår att vi använder det ordet i st f att tala om "att låna" dem.)
Det är m a o inte bara ordet utan själva praxisen jag hoppas att bibliotekarierna kommer att lägga av med. Låt förläggarna och/eller IT-firmorna själva "låna ut" sina e-böcker ifall de skulle ha intresse av eller lust att göra det!
Som Lennart Lundblad skrev här senast: det är klart att förlagen ska ha betalt. Men biblioteken kan och bör för sin del nöja sig med att köpa in tryckta böcker. De kan och bör låta bli att betala för e-böcker som är "säkrade" för kopiering och som därmed också är "spärrade" för biblioteken själva. Sådana böcker förblir i praktiken Apples, Amazons, Googles, Bonniers osv. egendom. Jag menar att vi bör utforma ett e-bokskoncept, som ger biblioteken äganderätten till vad vi läser. Inte ens ifall förläggarna skulle vilja ge biblioteken gratis möjlighet att "låna ut" sina "säkrade" e-böcker tycker jag att biblioteken borde göra det. (Jfr Cory Doctorows synpunkter; se nedan.)

Medan jag skriver detta visar mig min fru några artiklar om e-böcker och bibliotek ur dagens "Helsingin Sanomat", Finlands största dagstidning. "E-boken kommer långsamt till biblioteken", läser jag (vilket skitprat, tänker jag, just i dessa dagar formligen stormar ju mjukvaropmonoplens spärrade e-böcker in i biblioteken!). "Kom Julgubben med en handdator, eller gav han dig en läsplatta?", fortsätter tidningsartikeln. "Nu skulle du säkert ha lust att låna din favoritförfattares nyaste roman från biblioteket." Men, beklagar Helsingin Sanomat, på biblioteket hittar du inte någon e-bokversion av t ex "Hytti nro 6", romanen av Rosa Liksom, som senaste höst belönades med Finlandiapriset. I stället får du ställa dig i kö bakom de 1258 personer som redan köar för att låna den tryckta boken. (Vink: Jag löste problemet för egen del genom att ge "Hytti Nro 6" i julklapp till ett av mina barn; ska be att få låna boken av henne när hon väl har läst den.)
Ja, det sociala trycket på biblioteken för att "låna ut" e-böcker är sannerligen hårt.
Nu skulle det gälla att stå på sig och säga ifrån!
Mikael

Tillägg, citat ur Cory Doctorows föreläsning "The Coming War on General Purpose Computation"

"Under de senaste 20 åren har internetpolitiken dominerats av kriget om copyright. Men nu har det visat sig att copyrightkriget bara var en skärmytsling. Nästa århundrade kommer att domineras av ett krig mot den generella datorn med hela mänsklighetens frihet, lycka och privatliv som insatser.
Problemet är dubbelt: för det första finns det inte någon generell dator som kan köra alla program utom de stygga; för det andra har generella datorer redan ersatt så mycket i vår värld. Det finns inte längre några flygplan, utan bara datorer, som flyger. I stället för bilar har vi datorer, som vi sitter i. Det finns inga hörapparater; i stället sticker vi datorer i våra öron. Det finns inga 3D-skrivare, bara datorer som kör kringutrustning. Och radioapparaterna har blivit datorer med snabba digital-analogomvandlare och faskopplade antenner. Följaktligen kommer vad du än gör för att "säkra" någonting som innehåller en dator att undergräva förmågan och säkerheten i alla andra hörn av det moderna samhället."

Citerat ur Cory Doctorows föredrag "The Coming War on General Purpose Computation", hållet i Berlins Chaos Computer Club 27 december 2011 (http://boingboing.net/2011/12/27/the-coming-war-on-general-purp.html) . övers. MB.

10 January
2012

Till frågan om kopimismens väsen

Jo, här finns ju mycket att läsa och tänka över. T ex om mumintrollen (i den tidigare serien om trollen).

Jag började fundera på det här med kopimismen och Kammarkollegiet och undrar hur det hänger ihop med liberalismen. Var det inte snarare Machiavelli än några liberaler som tog sig för att skilja politiken från religionen?

Men en sak som ni eventuellt inte har talat tillräckligt mycket om (eller kanske inte ens har tänkt tillräckligt mycket på) är att den religiösa människan inte bara har en en gudstro utan att han eller hon också är en gudadyrkare. Det var väl också lite av det som Kammarkollegiet krävde att Kopimisterna skulle ge prov på (och även fick prov på, varmed det sedan nöjde sig). Vari består då denna religiösa dyrkan, som är en oskiljaktlig del av den religiösa erfarenheten i dess skilda former?

På den frågan kan jag bara försöka antyda en riktning vari svaret enligt mig bör sökas.

Gudsdyrkan är besläktad med kärleken. Gudsdyrkan kan också ta sig uttryck i en dyrkan av skapelsen, ja, skapelsen måste antingen uppfattas som själva föremålet för vår dyrkan (deus sive natura), eller som ett nödvändigt mellanled mellan gud och oss (om vi uppfattar oss själva som en del av guds skapelse). Det är just på den här punkten som jag får vissa problem med att för egen del “godkänna” kopimismen som religion. Hur jag än vänder på saken kommer jag nämligen inte ifrån att det är människorna, vi, själva, som har skapat kopiorna och kopierandet. Således inser jag inte hur vi ska kunna dyrka dessa av av oss själva skapade ting och verksamheter — det vore lite som att dyrka den magiska iPad.

Därför håller jag inte heller med Kammarkollegiet i dess beslut.

Till slut skulle jag vilja säga, att jag nog inte bara skulle vilja hålla fast vid skiljandet av religionen från politiken utan också vid att religion och filosofi är två olika saker.

13 January
2012

Bevare oss väl för SOPA och PIPA

Behandlingen av lagförslagen SOPA (Stop Online Piracy Act) och PIPA (Preventing Real Online Threats to Economic Creativity and Theft of Intellectual Property Act) fortsätter i den amerikanska Kongressens representanthus respektive senat. Lagarna skulle, ifall de godkändes, betydligt öka domstolarnas möjligheter att besluta om stängning av webbplatser som antas bryta mot copyrightlagstiftningen. Frågan om följderna av denna lagstiftning har varit föremål för en häftig debatt.

Mot lagens tillskyndare, dvs Hollywoods filmindustri, de stora musikbolagen och USA:s Handelskammare står Silicon Valleys IT-firmor (bl a Yahoo, som i protest mot SOPA har lämnat Handelskammaren), Electronic Frontier Foundation och Wikipedia.

I morse fick jag en uppmaning från amerikanska försvarare av internet att ansluta mig till ett upprop gällande Wikipedias agerande i kampen mot SOPA och PIPA. Avsändaren föreslog, att vi borde uppmana Wikipedia (styrelsen för Wikimedia Foundation?) att temporärt stänga av sin webbsajt i samband med beslutsfattningen om lagarna i Kongressen.

Vad borde alltså Wikipedia göra? Eftersom jag upplevde att frågan var komplicerad beslöt jag att till att börja med ta reda på vad wikipedianerna själva har tänkt och sagt.

Det framgick, att saken har diskuterats livligt på (engelska) Wikipedia sedan i höstas. Diskussionen har närmare bestämt har satt sina spår:

--> här och: --> här

När jag läste inläggen i denna diskussion slog det mig, att Wkipedia här ger prov på någonting väldigt viktigt, som dess stora släkting Biblioteket för sin del kanske saknar. Detta något skulle jag vilja beskriva såsom ett transparent sätt att diskutera den lämpligaste och effektivaste taktiken mot ett utifrån kommande angrepp eller hot. Eller i varje fall, att Wikipedia verkar vara bättre rustat för att behandla och ta ställning i en sådan situation än biblioteken. Wikipedia tycks med andra ord klara av att föra en öppen diskussion och fatta gemensamma beslut inte bara om strategin utan också om taktiken.

Tillägg: av diskussionen om SOPA-lagen på Wikipedia slöt jag mig till att Wikipedia inte kommer att genomföra något slags punktstrejk med sin webbplats i protest mot SOPA. Jag beslöt också för egen del att inte ansluta mig till det ovannämnda uppropet.

17 January
2012

Skenande kostnader för e-böcker

Kostnaderna för e-böcker är naturligtvis en viktig fråga för biblioteken. Men kostnadsfrågan föregås av frågan om e-bokens tekniska karaktär, som bestämmer de ekonomiska begreppens innebörd. Att "äga" en e-bok, eller att "låna" den, är ju någonting annat än att äga och låna en trycksak. Så förhåller det sig även med e-bokens "kostnad".

Förläggarna tror sig råda bot på problemet genom att ge biblioteken "licens" (tillåtelse) att generera (producera) kopior, som provisoriskt spärrats mot ytterligare kopiering med DRM-teknik eller liknande. Inte heller detta leder till någon hållbar kostnadsmodell. För att få systemet att fungera, dvs för att göra det räntabelt, är man nämligen tvungen att införa en drakonisk övervakning av tekniken och dess användning. I längden kan e-böckernas ägare endast tillåta datorer och datorsystem (operativsystem; datornätverk typ internet), som ägarna själva har total kontroll över. Med andra ord måste universaldatorer, fri programvara och öppna system förbjudas.

Vissa tecken i nutiden tyder på att vårt samhälle är på väg emot ett sådant slutet, för att inte säga totalitärt, system. T ex de aktuella amerikanska lagförslagen om piratism online (SOPA och PIPA) avser att bli steg i denna riktning. I läsplattornas (t ex iPad) utveckling spårar vi samma förlegade tänkesätt. Den allom prisade Steve Jobs kan faktiskt ha missat poängen, även han!

I längden är t ex "utlåning" av e-böcker och låsta läsplattor nämligen lika fåfängt som Att Prygla Älvens Stigande Vatten (jfr Lars Gustafssons ; blogginlägg från 2009) trots att det med ett övermått av manipulation och repression onekligen kan fungera någon tid.

Biblioteken borde inte nöja sig med att mer eller mindre passivt anpassa sig till en informationsteknisk utveckling, som drivs med utgångspunkt i förlegade tänkesätt och begrepp om informationen som sådan.

Biblioteket är informationsteknik. Biblioteket självt borde också gå i spetsen för informationsteknikens utveckling. Ett steg i rätt riktning vore att överhuvudtaget vägra "låna ut" e-böcker.

18 January
2012

Wikipedia svart idag

Fram till den 19 januari klockan 06.00 (svensk tid) är engelskspråkiga Wikipedia nedsläckt i protest mot de amerikanska lagförslagen SOPA och PIPA, vilka skulle kunna utgöra ett hot mot Wikipedias existens. Nedsläckningen gäller inte svenskspråkiga Wikipedia. Läs mer

på engelska: http://wikimediafoundation.org/wiki/English_Wikipedia_anti-SOPA_blackout

på svenska: http://www.newsmill.se/artikel/2012/01/17/d-rf-r-st-nger-vi-ner-wikipedia

Kommentar: Denna nyhet står ju också att läsa i dagens tidningar. Varför då upprepa den? Jo, allmänt taget litar jag mer på Wikipedia än på tidningarna. Precis som jag litar mer på biblioteket. Dessutom tar jag av gammal vana parti för de strejkande. Jag är visserligen lite osäker på om nedsläckningen var bästa taktiken. -- MB

31 January
2012

Hur få syn på det som ännu icke är?

Av Leena Krohn (1)

Hur få syn på det som ännu icke är? Litteraturen och i synnerhet det
område som kallas science fiction eller fantasy eller ibland magisk
realism är ett verktyg, varmed det går att förtunna eller göra hål för
blicken i de töcken, som skymmer framtidsperspektiven.

Boken är en fylgja. Den har ofta varslat om kommande händelser och ännu
oftare uppträtt som varnare. Dessvärre har några av scifilitteraturens
dystraste visioner redan slagit in. Sanningsministerier och storabröder
vakar över allt vidare områden som i Orwells roman 1984. Jevgeni
Samjatins politiska satir Vi (1934) utspelade sig skenbart i framtiden
men tecknade i själva verket en bild av det nu där den kom till. H. G.
Wells The World Set Free (1914) var en tidig vision av kärnkraftens och
-strålningens förstörelseenergi. Wells skrev också om världshjärnor. En
sådan hjärna har vi numera fått i internet. Välsignelse eller förbannelse?
Antagligen både och. Böcker har spårats upp för att brännas som i
Bradburys Fahrenheit 451. Böcker har till och med lagts på schavotten. I
scifilitteraturen beskrevs mänskligheten tidigt som en börda för sin
planet medan maskinerna å andra sidan uppfattades som allt mer organiska
och intelligenta. Artificiell intelligens och artificiellt liv var ämnen
för scififörfattarna långt innan de blev föremål för vetenskaplig
forskning. (Mary Shelleys Frankenstein 1818). Enligt Isaac Asimov skulle
det vara möjligt att programmera in moralkoder i robotar och cyborger för
att hindra dem ifrån att fungera till skada för människorna. Hur skulle
det kunna lyckas? Inte ens vi själva tycks ju ha någon sådan kod.

Teknologins hetsiga evolution kan knappt förutsägas mer än ett par år
framåt. Hur långsam ter sig inte den etiska evolutionen i jämförelse med
den teknologiska! Ja, den förefaller att framskrida så långsamt att vi
inte ens kan vara säkra på att den pågår. Det är inte bara Isaac Singer
romangestalt, Mr. Tortshiner, som har drabbats av tanken att vi kommer att
förlora vår mänsklighet och moral. Han gissade att den sista människan
kommer att vara både sinnessjuk och brottslig, en uppfattning som jag
tillsvidare inte själv vill dela.

Varje levade varelse måste besitta en karta över sin omgivning. Oftast är
kartan osynlig och specifik för den egna arten. Språket och matematiken är
vårt eget släktes kartor, förädlade utvidgningar av intelligensen och
sinnena. De är olika men också oskiljbara, eftersom de tillsammans bildar
det mänskligas bestående grundval.

Litteraturen hör till språksystemet men den utgör också ett bokslut,
eftersom skrivandet är fortsättningen av ett elementärt räknande, streck
med fingrarna i sanden till stöd för minnet. Litteraturen kommer också
framgent att ha denna bokslutskaraktär. Världslitteraturen innehåller
mänsklighetens andliga och moraliska balansräkning. Med dess hjälp minns,
anar, förutsäger, förustpår och kalkylerar vi sannolikheter. Men endast
genom det som har varit och dess lagbundenheter kan vi veta något - om än
inte med säkerhet - om vad som komma skall. Världen är inte ett kaos fast
den ofta verkar vara det för i så fall vore det inte möjligt att nå
kunskap och inte heller att lära sig någonting. Förändring och
obeständighet är kärnan såväl i våra drömmar som i vår verklighet. Någon
permanent, i sten ristad verklighet finns inte. Ändå gäller samma
komplexitetslagar i alla biologiska, atomära, ekonomiska, sociologiska och
digitala system.

Medvetandet är växelverkan, men inte direkt med verkligheten, utan mellan
våra egna perceptioner. Den ursprungliga virtuella verkligheten finns inte
på nätet utan i våra hjärnor. Den värld som vi i första hand varseblir är
en simulering, en kopia, ett konstgjort substitut för världen. Den kunde
också kallas för en delad dröm, eftersom den är mycket likartad hos oss
alla, vilket beror på våra artbestämda egenskaper. Om den så bara vore en
skugga eller en återspegling av en verkligt existerande, absolut
verklighet skulle den ändå utgöra grunden för hela civilisationen och allt
samhällsliv.

Även litteraturen är ett virtuellt kosmos, som visserligen är sekundärt i
förhållande till hjärnans simulering, men tidsmässigt mycket djupare än
datanätens interaktiva världar och sociala gemenskaper. Litteraturen är
ett öppet kosmos, som alla läskunniga får dela på utan användarnamn och
lösenord.

Allt färre läsare låter sig imponeras av nya tekniska wow-effekter och
allt färre författare försöker hitta på sådana. Det betyder att science
fiction egentligen redan är ett föråldrat begrepp. Tyngdpunkten i scifi
har flyttat från äventyrsskildrigarna till den plats där den alltid har
legat i världslitteraturen: till medvetandet och medvetandets utveckling.

Här beslöt jag att undvika ordet mänskligt eftersom det finns andra slag
av medvetande än det mänskliga medvetandet. Länge tänkte vi oss - både
inom forskarsamfundet och bland de vanliga medborgarna - att Jorden i
många avseenden måste vara unik inom vår galax. Scifilitteraturen vittnar
om att man i århundraden också har kunnat föreställa sig andra bebodda
världar. Men först nu vet vi med säkerhet, att det kring varje stjärna
kretsar i genomsnitt mer än en planet, att Vintergatan innehåller
miljarder planeter som liknar Jorden och att sådana planeter är regeln,
inte undantaget. Hur skulle någon längre kunna inbilla sig att människan
är ett sällsynt undantag eller att hennes intelligens saknar motstycke i
hela universum?

Den nuvarande världsordningen påminner om Ushers hus. I huset finns en
spricka, som till att börja med var knappt synbar men som redan är
iögonfallande ful och djup. Grunden är felaktig. Samhällsgrunden är inte
alls så rationell som vi gärna ville tro. Vi har byggt på illusionära
värden och strävat efter fullständigt orealistiska mål. Samhällslivet och
det ekonomiska systemet bygger på omöjliga fogar, hopplöst sammantvinnade
fakta, synvillor och hallucinationer. Undergångens frakturlinje, den
oregelbundna skåran, upphör inte att växa. Den hotar redan hela byggnaden.
Går det att reparera sprickan, kan byggnaden rivas kontrollerat eller
återstår det bara att vänta på att den ska rasa av sig själv, så att det
kanske någon gång blir möjligt att bygga någonting mer beständigt i dess
ställe?

Det går att vakna ur koman. Likgiltigheten och kallsinnigheten är
sjukdomar mot vilka man kunde ordinera läsning. Boken måste vara som en
yxa för det frusna havet inom oss, skrev Kafka. Det kan den alltjämt vara.


(1) Öppningsanförande vid förlaget Teos prisutdelning i Helsingfors
26.1.2012. Svensk översättning av M.B. Mer än 350 författare deltog i
förlagets tävling för scifi- och fantasyförfattare. Första pris gick till
Emmi Itäranta för hennes roman Teemestarin kirja (Teos 2012).