Mikas blogg

09 January
2013

Anonyma verk

Gott Nytt År!

Efter en liten funderare kommer jag fram till att termen "anonymt verk"
(eng. orphan works; ty. verwaistes Werk; oeuvre orpheline; fi. orpoteos;
it. opere orfane) i "EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2012/28/EU av
den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av anonyma verk" är en
alldeles lysande översättning till svenska!

Eller åtminstone upplysande.

På svenska har vi ju med ett "anonynymt verk" traditionellt menat ett
verk, vars upphovsman eller -kvinna är okänd -- såsom t.ex. i gamla
folkdikter och -sånger vars utgivare inte, trots mer eller mindre
omsorgsfulla efterforskningar, har lyckats hitta textförfattarens eller
kompositörens namn.

Det fina med EU:s (eller åtminstone EU:s översättares) nya definition är
däremot att en massa välkända böcker, fonogram och filmer också kommer att
kunna hänföras till de anonyma verkens kategori.

Till exempel Nalle Puh vore således ett anonymt verk -- ifall nu inte Walt
Disney hade råkat komma över filmrättigheterna år 1953 och David
Benedictus de litterära rättigheterna ett havsekel senare.(*)

Och jag som trodde att A.A. Milne hade skapat sig ett odödligt namn!

Enligt EU har emellertid den ifrågavarande termen inte någonting att göra
med upphovsmannens eller -kvinnans person eller namnkunnighet. I stället
ska med "anonyma verk" avses "verk och andra alster som är skyddade av
upphovsrätten eller närstående rättigheter och vars rättsinnehavare inte
kan identifieras eller, även om rättsinnehavaren har identifierats, inte
kan lokaliseras".

På det här sättet slipper vi alla de kvistiga frågorna om upphovsmännen
och -kvinnorna och deras oskiljaktiga rätt. I stället kan vi fokusera på
själva kärnfrågan, dvs. vem som äger copyrighten och följaktligen
rätten att förtjäna pengar på verket.

Med vänliga hälsningar,

Mikael


(*) Uppföljaren "Return to the Hundred Acre Wood" (av Benedictus) kunde
således utges i laglig ordning utan några upphovsrättsliga problem.

12 January
2013

En pensionerad tidningsläsares bekymmer

Som pensionär och utflyttad till landsorten prenumererar jag numera på Östra Nyland.

Att dessutom hålla sig med Hufvudstadsbladet skulle bli ganska dyrt, men emellanåt vill jag ändå av gammal vana läsa också den tidningen. Då inhandlar jag till det rimliga priset 89 cent ett lösnummer av eHbl, som jag sedan vid morgonkaffet avnjuter på min Ipad.

Men nu har Hbl utöver eHbl också börjat utge veckomagasinet Hbl+ "med veckans bästa artiklar från fem finlandssvenska tidningar på adressen plus.hbl.fi".

Och det låter ju bra. Det är bara det att Hbl+ inte fungerar.

Vilket helt enkelt tycks bero på att min Ipad är för gammal. Den är nämligen ända från år 2010 då "paddan" för första gången presenterades för konsumenterna.

För någon tid sedan beslöt jag att "jailbreaka" min ålderdomliga surfplatta. Att "jailbeaka" innebär att göra sig till "root", dvs ta herraväldet över systemet, och att installera Cydia, som tillhandahåller en rad mer eller mindre nyttiga extra appar. Dock, så vitt jag vet, inte ännu någon app för Hbl+.

Nå, jag jag tror nog att Konstsamfundets Media gör sitt bästa för att lösa det här problemet och att de också har de nödvändiga finansiella resurserna.

Men är KSF-medias bästa gott nog? Såhär skriver webbens uppfinnare Tim Berners-Lee:

"T ex tidningarnas benägenhet att hellre producera appar för smarttelefoner än webbapplikationer är störande, eftersom det gör att det ifrågavarande materialet saknas på webben. Man kan inte bokmärka det eller eposta en länk till en viss sida. Twittra om det kan man inte heller. Det är bättre att bygga en webbapp, som också fungerar på smarttelefonernas webbläsare och tekniskt blir det också allt lättare att göra så." ( SciAm 22.11.2010)

Berners-Lee utbringar ett leve för webben och uppmanar alla att fortsätta stöda öppna standarder och nätets neutralitet i förhållande till IT-bolagen ("Long Live the Web: A Call for Continued Open Standards and Neutrality"). Det är webben, inte apparna, som utgör tidningarnas framtid.

15 January
2013

Danska förlag lanserar lånesystem för e-böcker

Med anledning av nyheten Danska förlag lanserar lånesystem för e-böcker, som nådde mig idag via BIBLIST.

Käre Jan,

tack för dina intressanta nyheter, t. ex. boknyheten "The Battle for the Books. Inside Google's Gambit etc.", som jag beslöt att skaffa och håller på att läsa.

Följande riktar sig inte mot dig personligen. Däremot ska jag försöka hälla ännu en spann vatten över den sovande Bibliotekariens huvud.

Hur många "lånesystem för e-böcker" Du än inför så går det käpprakt åt helvete. "Lånesystem för e-böcker" är problemet, inte lösningen.

Allt som vi har eller får, inklusive livet självt, är visserligen bara till låns. I denna bemärkelse är hela vår tillvaro ett enda stort lånesystem. Utom e-böckerna, som faller utom ramen. E-böckerna är undantaget, som bevisar regeln.

Varför borde vi inte säga laissez faire, låt gå för att "låna ut" e-böcker?

Därför, skulle jag vilja svara, att vi inte vill att Google och andra multinationella bolag ska äga våra böcker. Hur långt är vi alltså beredda att gå? Att "låna" en bil kan visserligen betyda ungefär detsamma som att "stjäla" en bil. Det kan också betyda ungefär desamma som att "köpa" en bil (leasing). Men kan "bok" betyda "bil"? Nej, ty man kan inte "läsa" en bil. Lika lite kan man "låna" en e-bok.

Med vänliga hälsningar,

Mikael

16 January
2013

Det stora bokkriget

F.d förste bibliotekaren och chefen för f.d Avdelningen för humaniora vid Göteborgs universitetsbibliotek, Jan Szczepanski, tipsade om The Battle for the Books: Inside Google's Gambit to Create the World's Biggest Library av Jeff Roberts.

" Boken är väl värd pengarna" (min.pris 3 amerikanska dollar) skrev Jan S. , men tillade: "Jag misstänker dock tyvärr att bibliotek inte kan köpa in den."

Tillägget torde betyda, att bibliotek inte ges möjlighet skaffa sig e-böcker på samma sätt som enskilda bokläsare. Förlagen vill i stället (sedan länge) tvinga biblioteken att hyra (skaffa hyreslicenser till) de digitaliserade böckerna.

Nåväl, jag håller med om att Jeff Roberts reportage om Googles egna biblioteksplaner är t.o.m. värd priset för Kindle-versionen (som kostar 6,19 dollar; mera härom nedan).

Journalisten Jeff Roberts för berättelsen om Googles ambitiösa inskanningsprojekt och omvärldens reaktioner fram till årsskiftet 2012-2013 och lyckas därmed åtminstone vara högst aktuell om än inte särskilt originell. Författaren har i alla fall besökt universitetsbiblioteken i Stanford (invid Googles huvudkontor i Mountain View) , samt i Michigan och Harvard, och New York Public Library. Således har han talat om saken med en och annan bibliotekstjänsteman, vilket kanske trots allt är lite avvikande: när det gäller IT-bolagen brukar ju mediafolket nöja sig med att prata med (och om) dessas chefspersoner eller med finansanalytiker.

Som vanligt, när det är fråga om amerikanska journalister, ser också Jeff Roberts bara sin närmaste, läs nordamerikanska, omgivning. Han får med andra ord det stora bokkriget (syftar på bokens titel: The Battle for the Books) att te sig som en intern kamp mellan den humanistiska intelligentian på USA:s Östkust och datanördarna i Silicon Valley! Att den begynnande striden om vem som hädanefter ska äga vad vi läser eventuellt har några biverkningar i andra länder och världsdelar och att företaget Google faktiskt redan har hunnit bli något av en världsmakt skymtar visserligen ibland mellan raderna, men någon större förståelse av vad googlifieringen innebär på globalplanet bör den som köper och läser denna skrift ändå inte vänta sig. (Inte heller nämner Roberts det faktum att Google samarbetar med CIA kring projektet "recorded future" -- den inspelade framtiden -- trots att Googles digitala bibliotek uppenbarligen är av intresse även ur den synvinkeln.)

Roberts:

By early 2009, influential figures in the academic and literary world had begun to digest the implications of the proposed Google Books settlement, and they were worried. The settlement raised questions about Google's motives, and it also set off a number of emotional trip wires about knowledge in the digital age. Who will be the gatekeepers of our books -- libraries or companies? Who will determine the literary canons of the future -- people or computers?

Ordet 'gatekeepers' tarvar en kommentar. Klart är att biblioteken borde äga vad vi läser. Men detta betyder väl inte att bibliotekarierna ska agera portvakter? Nej, låt oss ta fasta på R. David Lankes definition (i "The Atlas of New Librarianship") av bibliotekarien som en 'facilitator', en tillrättaläggare!

Och frågan om människor eller datorer ska bestämma våra litterära kanoner (canones, dvs förebilder) är rent retorisk. Naturligtvis bör just människor -- som även kallas kritiker -- sköta om den saken!

Endast ludditer (maskinstormare), som inte har någon aning om datorer, inbillar sig att mjuk- och hårdvaror vore kapabla att sköta kritikerns -- eller, för den delen, bibliotekariens -- uppdrag.

A propos datorer kan jag ytterligare rapportera, att det varken lyckades mig att installera tredollarversionen av "The Battle for the Books" på min linuxdator eller, via Apples närbutik (ursäkta, menade nätbutik), på min Ipad. Efter att förgäves ha försökt köra Nook for PC från Barnes & Noble under Debian med hjälp av Windowsemulatorn Wine nödgades jag alltså öppna min digitala plånbok och inhandla den dyrare Kindleversionen via Amazon (f.ö. en firma som jag föraktar djupt efter vad de gjorde åt WikiLeaks).

Men, som sagt, det var det värt. Särskilt underhållande är sidorna om hur de stora IT-drakarna försöker få "rätten" på sin sida i sina försök att såra och skada sina rivaler. Hoppas att de lyckas ta kål på varandra! Bara de inte drar med sig biblioteken i fallet...

Riktiga bibliotekariers motto:

"With enough of us, around the world, we'll not just send a strong message opposing the privatization of knowledge -- we'll make it a thing of the past. Will you join us?" (Aaron Swartz)

18 January
2013

Vad borde då bibliotekarierna göra i stället för att "låna ut" e-böcker?

För ett par dagar sedan bröt förhandlingarna om utlåning av e-böcker mellan Norsk bibliotekforening (NBF) och landets förläggare samman ( Se NBF:s pressmeddelande 16.1.2013.). Enligt NBF:s självförståelse handlar meningsskiljaktigheterna t.ex. om "fjärrlån", dvs bibliotekens möjligheter att låna e-böcker till varandra för vidare utlåning till sina användare. Förläggarna vill alltså inte gå med på att biblioteken i en stad eller region bildar ett konsortium, så att alla bibliotek får tillgång till "exemplaren", utan kräver att varje enskilt bibliotek köper en egen licens.

Läget är spänt mellan förläggare och bibliotek även i de övriga nordiska länderna och inte minst i USA, där den kommersiella e-bokens genombrott redan är ett faktum.

Som jag ser det är tillsvidare såväl förläggare som bibliotekarier jämte många författare inne på fel spår, ute och cyklar, på väg att hugga i sten, står och skäller vid fel träd, slår slint, tar miste och missar alltså själva poängen.

Det går helt enkelt inte att "låna ut" digitaliserade böcker, tidningar eller annan information som är avsedd att presenteras för läsarens ögon av en dator. För att överhuvudtaget kunna visa texten måste datorn nämligen kopiera den någonstans ifrån -- det må sedan vara från en hårddisk under skrivbordet eller från en astronauts mobiltelefon. Att kalla all denna kopiering för "lån" eller "fjärrlån" vore väl ändå en aning korkat, stupitt, prilligt, knäpp, eller dumt? Och vore det inte futilt, förgäves, hopplöst, galet, ja stört omöjligt att förbjuda den? I så fall kunde man ju lika gärna sätta lapp på luckan, jag menar datorn, och förbjuda ADB som sådan. (ADB = automatisk databehandling.)

Jo, det vore väl möjligt att sälja en Ipad, Nook, Kindle eller vad de nu kan tänkas heta per e-bok. Biblioteken skulle sedan få köpa in alla dessa plattor, lagra dem i källare och på hyllor och skicka omkring i landet med Itella (som posten numera föredrar att kalla sig i Finland)? Inte så ekologiskt idag, kanske, men ponera att paddorna och poddarna en dag kan göras ännu billigare och miljövänligare än idag borta i Kina eller Vietnam? (Se fotnot)

Men låt oss återgå till ämnet. För egen del är jag ingalunda mot kompromisser, än mindre mot balans. Det händer dock att frågorna som man förhandlar om är fel ställda och därför inte kan besvaras och därför, att en kompromisslösning inte heller står att finna.

Då måste man börja med att ställa nya, bättre, förnuftigare, mer pragmatiska , tja, mer jord- och verklighetsnära (realistiska?) frågor.

Skulle biblioteken kunna avstå helt ifrån att hyra e-böcker av förlagen i syfte att "låna ut" dem åt sina användare? Om förlagen absolut vill "låna ut" sina e-böcker, så kunde väl biblioteken överlåta åt dem själva göra det? Förlagen har minsann redan tagit itu med att sätta upp sina egna "lånebibliotek" på webben. (Se bara på Kindle Owner's Lending Library!)

Vidare: ifall biblioteken nu -- innan det är för sent -- faktiskt skulle säga upp alla licensavtal med förlagen om elektroniska böcker och tidskrifter , vad kunde och borde de då göra i stället? Jo, förslagvis t.ex. följande:

• Satsa fortsättningsvis på tryckt litteratur. Trevligt nog kunde en del av pengarna som inbesparats genom uppsägning av e-boklicenserna i så fall på pappersböcker och -tidskrifter.
• Miljoner och åter miljoner elektroniska bok- och tidskriftstitlar finns redan att tillgå bortom den kommersiella bokhandeln via Europeana, Archive.org, projekten Gutenberg och Runeberg och alla open access-tidskrifter som Jan Szczepanski löpande dokumenterar på Scribd.com. För att inte tala om Hathi Trust, som idag ger tillgång till 10,603,039 volymer och i morgon säkert till ytterligare många fler. (Se Hathi Trust på webben).
  Nu skulle det gälla att integrera hela detta existerande "digitala bibliotek" i biblioteket som sådant. Än ges här jobb för bibliotekarier!
• Samarbeta med forskare, författare, skribenter och -- först som sist -- läsarna kring förädlingen av hela detta digitala kulturarv. Tänk lokalt och handla lokalt; varje fysisk omgivning behöver sitt eget digitala bibljotek! Tänk även globalt och handla också globalt; vår krisande värld behöver definitivt ett gemensamt, kosmopolitiskt internetbibliotek!
• Ja till crowdsourcing! Ja till frivilligt, kollektivt, intellektuellt kärleksarbete som i Wikipedia. Nej till outsourcing! Bidra till avskaffandet av det slavliknande arbete, som IT-jättar och övriga transnationella bolag låter utföra i den globala Södern!
• Bibliotekarier har genom historien hjälpt författare och skribenter att komma ut. Varför kunde inte ett och annat bibliotek själv ombesörja utgivning (publicering) av e-böcker för kopiering av användarna?
• Skulle bibliotekarierna tillsammans med sina läsare, medborgarna, kunna inrikta sig på att förvalta och vidareutveckla internet?

Fotnot: Vissa förlag förefaller faktiskt tänka i sådana banor. Eller hur ska man tolka "KINDLE Edition License Notes"?

This ebook is licensed for your personal enjoyment only. This ebook may not be re-sold or given away to other people. If you would like to share this book with another person, please purchase an additional copy for each person you share it with. I you're reading this book and did not purchase it, or it was not purchased for your use only, then you should return to Amazon Kindle and purchase your own copy.

Boktips: Biblioteksaktivisten - Essäer om makt och bibliotek i informationssamhället (e-boken utkom 12.10.2012; en förädlad version för bokyllan och lånebiblioteket utkommer snart av trycket.)