Mikas blogg

03 February
2013

Vem ska äga vad vi läser?

Publicerad i Hbl 2.2.2013; illustrerad av Wilfred Hildonen.

Om bibliotekariernas viktigaste kompetens år 2015

Det här kunde bli en viktig diskussion. Jag har studerat dr Olanders artikel om evidensbaserad bibliotekspraktik samt rapporten i "Bok og bibliotek" från seminariet "Nye blikk på bibliotekarens roller og praksis".

Idag besökte jag stadsbiblioteket. Igen. För hur mångte gången? En sak som gör att jag så gärna söker mig till bibliotek är personalen, jag menar dom jag träffar vid disken. Människor, som både försöker vara och verkligen kan vara till någon hjälp! Bibliotekariernas sociala kompetens och förmåga att kommunicera är inte bara försvarlig eller nöjaktig utan berömlig. (I en stor institution förekommer naturligvis undantag.)

Idag inskränkte sig min kommunikation med personalen visserligen till ett vänligt utbyte av blickar. Sedan hittade jag själv mina böcker bl a genom att söka i den elektroniska katalogen. Vilket leder mig in på frågan om personalens ICT-kompetens.

Ack, ICT-kompetensen är ett stort problem! Den kompetensen finns inte hos biblioteken. I stället har några storföretag så gott som lyckats monopolisera den. Dessa ICT-bolag har också byggt höga murar kring sina kompetensrevir i form av patent och copyrights som de svartsjukt bevakar och hemlighåller.

I vår strävan att förbättra bibliotekens (och bibliotekariernas) ICT-kompetens blir det blott alltför lätt så, att vi bara lyckas med att höja deras förmåga att konsumera bolagens ICT-produkter. Men först och främst borde vi fråga oss hur biblioteket skulle kunna bli bättre på att producera och styra själva ICT-teknologin.

Eftersom biblioteken inte är några affärskorporationer och bibliotekarierna inte är handelsmän borde de för sin del gå in för en fri och öppen ICT-kompetens. Då borde också den ICT-teknologi som biblioteken och bibliotekarierna väljer att arbeta med vara fri och öppen. Annars kunde de faktiskt lika gärna sluta tala om *sin* ICT-kompetens.

Efter dessa reflexioner kring bibliotekspersonalens goda sociala kvalifikationer och ICT-kompetensens stora strukturella problem skulle jag avslutningsvis vilja tillägga någonting om vad biblioteket (inklusive de som inte arbetar vid disken utan mera i bakgrunden) har åstadkommit.

Idag sökte jag -- och fann -- litteratur om människans evolution. Sällan har jag varit så nöjd, så tillfredsställd i mitt behov av att få läsa och lära mig, som när jag väl hemma igen tog fram och började läsa i de böcker jag lånade idag. Också detta beror på personalen och dess yrkeskompetens. För nog måste det ju också vara personalens förtjänst att jag hittade t.ex. Kerstin Ekmans bok "Herrarna i skogen" fastän jag på förhand inte hade en aning om att jag skulle komma att låna just den boken? Hur annars förklara att den stod där och väntade i rätt hylla och på rätt ställe i hyllan tillsammans med alla dom andra böckerna?

14 February
2013

Att älska Apple är (eller kommer att vara) svårt

Häromdan blev jag av en vän uppmärksamgjord på Apples omfamna-utvidga-utrota-strategi för ePub, det föreslagna standardformatet för de så kallade e-böckerna. (Jfr engelska Wikipedia; sökord: "Embrace, extend, and exterminate".)

Apple började med att deklarara, att man med tanke på läsarens och författarens allmänna bästa ämnar följa ePubstandarden till punkt och pricka. Således skulle iBooks, den inbyggda applikationen för läsning av ePub-filer på Apples surfplatta, göras i alla avseenden kompatibel med ePub. Detta var omfamningen (embrace).

När iPad väl hade sålt i några tiotal miljoner exemplar och blivit marknadssledande började emellertid Apple i någon mån avvika från anvisningarna om hur en ePub-fil ska se ut för att kunna läsas av alla program som följer standarden. Dethär är vad som menas med att på eget bevåg utvidga (extend) en standard.

Apples tilltag syftade till utrotning (extinguish; exterminate) av andra eböcker än de, som utan strul kan läsas i iBooks. Det var därför Apple avsiktligt gjorde iBooks en aning avvikande från standarden.

Alla som använt datorer vet, att "en aning" är fullt tillräckligt. Ett enda mininimalt "fel" kan spoliera precis allt. I det här fallet handlar det om att Apple har infört en avvikande medietyp (mimetype) samt några egna, Appleägda, stilmallar (CSS extensions). Den som vill få en lite närmare beskrivning av hur Apple gick till väga kan läsa artikeln "How Apple is sabotaging an open standard for digital books".

Ifall du, kära läsare, tycker att det här låter lite krångligt, så har du inte alldeles fel. Ur teknisk synvinkel kan det väl faktiskt vara aningen invecklat. Men i praktiken är det knappast märkligare än farmors pepparkaksrecept, som farmor ensam kände till.

Att älska vår farmor är (eller var) enkelt. Att älska Apple är (eller kommer att vara) svårt.

När jag skriver mina (e)böcker använder jag SiSU, en fri och öppen mjukvara, som automatiskt genererar (e)boken i flera olika filformat, inklusive standardformatet ePub. När jag sedan försöker öppna (e)boken i iBooks på min iPad, ja då skiter det sig av ovannämnda anledning. Ursäkta uttrycket, men jag ville ju att min (e)bok också kunde läsas av Appleälskare och andra masskonsumenter som fallit för Apples i sanning effektiva marknadsföring. (Ifall jag tilläts effektivera min egen marknadsföring skulle jag här inflika, att min senaste (e)bok också handlar om (e)böcker även om biblioteket står i centrum.)

Nåväl, jag hade redan tidigare tagit reda på någonting om ePubstandarden som sådan. Nämligen att en ePubfil helt enkelt består av zippade webbsidor. Med andra ord innehåller en s.k. e-bok absolut ingenting nytt i teknikväg. Ersätt .epub med .zip i filnamnet och kör unzip så får du se vad den s.k. e-boken egentligen innehåller.

Tja, en (e)bok innehåller text och kanske bilder, som är uppställda i en viss ordning och formgiven på ett visst sätt. Vad annat kunde man förresten vänta sig, bortsett från (e)bokens själva budskap, meningen?

Men en viktig detalj i sammanhanget höll jag nästan på att glömma bort. Jag menar Digital Rights Management (DRM), av uppslagsverket definierat såsom "en samlingsbeteckning för ett flertal olika tekniker som har till mål att från utgivarens perspektiv kontrollera spridning och användning av digitalt material såsom film, musik, ringsignaler och liknande". (E)böcker ingår i "liknande" och hela vitsen med ePub-formatet är faktiskt, att det ska gå att sätta filerna bakom digitala lås och bommar med hjälp av DRM.

Mina (e)böcker är visserligen DRM-fria också i sina ePubversioner. Varför? Ja, inte skulle det t.ex. skada med lite pengar på bokskrivandet. Men jag skriver ju inte för att förtjäna pengar, utan jag förtjänar pengar för att skriva. Det är en viss skillnad. För mig får det därför räcka med den eventuella förtjänsten på mina och förläggarnas trycksaker. Skrivprojekten behöver alltså inte gå med vinst om bara inkomsterna något så när balanserar utgifterna.

För det andra är jag mot DRM av samma anledning som jag är emot kapitalism och imperialism. DRM är bara ett försök att anpassa (e)bokutgvningen till kapitalismen och imperialismen så att ackumulationen av kapital ska kunna fortsätta. A propos imperialismen, har ni bibliotekarier och andra surfare råkat se "Kill the Corporation", teatermannen Mike Daiseys dialog om iPadtillverkningen i Kina?

För det tredje är DRM dömt att misslyckas eftersom tekniken lätt kan kringgås med annan teknik. Man kan t.ex. skanna in min (e)bok och distribuera kopior på internet. Ja, gärna för mig!

24 February
2013

IFLA och de eLendiga e-böckerna

(Senast modifierad 27.2. kl 19)

Hur ska biblioteken förhålla sig till e-böckerna? Frågan diskuterades i London under ett möte arrangerat av bibliotekariernas världsorganisation IFLA och brittiska biblioteksföreningen CILIP.

Inledare från Storbritannien, USA , Chile, Japan, Sydafrika, Australien och Sverige presenterade det aktuella förhandlingsläget i världen beträffande villkoren för distribution av e-böcker genom biblioteken. IFLA:s egna tjänstemän från kontoret i den Haag svarade med att lägga ut sina tankar om IFLA:s principer för utlåning av e-böcker (Library eLending).

Enligt undertecknad gör IFLA visserligen ett stort misstag genom att acceptera Library eLending och sålunda bidra till spridningen och förverkligandet av detta eländiga koncept.

Innan jag går till att granska IFLA:s principförslag vill jag ändå prisa arrangörerna för att de lät konferensensen stå öppen och fri från deltagaravgifter för andra än de nationella biblioteksföreningarnas högsta ledningar. Vanliga bibliotekarier och t.ex. undertecknad hade alltså möjlighet att delta och uttala sig. Tål exempelvis juristernas eller läkarnas internationella organisationer motsvarande öppenhet?

Med fenomenet e-böcker förhåller det sig dessutom så, att det som idag yrvaket sägs antagligen också behöver sägas och motsägas för att man ska komma vidare i diskussionen. Förhoppningsvis är IFLA:s principer om bibliotekslån av e-böcker bara ett första steg på vägen.

E-böckerna innebär överhuvudtaget en stor utmaning, inte bara för biblioteket och bibliotekarierna utan även för staten och samhället. De rubbar till exempel skolsystemet och påverkar lärarnas och elevernas vardag på alla utbildningsstadier.

För en civilisation som vår, som i så hög grad bygger på bokens kulturella arketyp, innebär e-boken en genomgripande förändrings- och anpassningsprocess, som vi tillsvidare bara har sett början på.

Som gutenbergsk trycksak är boken prototypen för den masskopierade vara, som Karl Marx tog till utgångspunkt för sin analys av det kapitalistiska produktionssättet. (Jfr Kapitalet, Bok 1, Kap. 1.) Men i och med att den elektroniska boken dyker upp och sprids vid sidan av sin tryckta föregångare påbörjas en upplösning av själva varuformen. Vad vi för närvarande bevittnar är med andra ord en serie förtvivlade försök att fortsätta den kapitalistiska bokproduktionen trots att bokens historiskt sett relativt korta tid som en marknadsvara uppenbarligen har kommit till vägs ände i och med e-boken.

Boken som sådan - som en kulturell arketyp - är förstås mycket äldre än boken som marknadsvara och det vore också ett stort misstag ifall man trodde att författandet och läsningen av böcker, boksamlingarna, bibliotekarieyrket osv. saknar framtid.

Ty e-boken är när allt kommer omkring också en bok, trots att den bara kan ”lånas” eller ”returneras” i metaforisk bemärkelse (ungefär såsom man ”lånar sitt öra” åt den som har något att säga) och fastän den kanske inte lämpar sig lika bra som födelsedagspresent eller julklapp som en tryckt bok. En god e-bok kan emellertid fortsättningsvis vara en trevlig present och en fin gåva till ett helt samfund, en nation eller ett människosläkte. Ingenting hindrar heller en författare att dedicera sin e-bok till sin närmaste krets eller en enskild person.

Låt oss se närmare på de föreslagna fem ”principerna för e-utlåning”, som IFLA:s Stuart Hamilton presenterade för seminariedeltagarna. I min något förkortade och fria översättning från engelskan lyder dessa som följer:

1. Biblioteken bör ha möjlighet att skaffa licens till eller köpa alla kommersiella e-böcker. I licens- och köpvillkoren kan bestämmas t.ex. hur många användare som samtidigt får använda verket, användningsperioden, rätten till pliktexemplar, det totala antalet lån av en e-bok som tillåts innan livensen eller köpet måste förnyas mm.


2. Alla licensierings- eller köpoptioner måste respektera gällande begränsningar av och undantag från copyright. Biblioteken bör ha rätt att kopiera delar av ett verk, att överföra verket från ett format till ett annat i syfte att bevara det, att erbjuda fjärrlån mellan olika bibliotek, att formatera verket för läsning av synskadade mm. Biblioteken bör också ha rätt att kringgå tekniska kopieringsskydd i syften, som inte innebär intrång i copyrights.


3. Bibliotekens e-böcker ska kunna användas på alla allmänt förefintliga digitala läsapparater


4. Biblioteken bör ha kontroll över vad som sker med den personliga information som användaren lämnar efter sig t.ex. genom sitt val av digital lektyr


5. Ifall bokförläggare och/eller författare nekar biblioteken tillgång till e-böcker bör tillgången på rimliga villkor säkerställas genom nationell lagstiftning.

Inte oväntat väckte dessa principförslag livliga (om än tidsmässigt mycket begränsade) diskussioner. Jag tror faktiskt att IFLA kom ett steg vidare i sitt tänkande om e-böckerna -- trots sitt eLending-koncept!

Phil Bradley, ordföranden för brittiska biblioteksföreningen CILIP, poängterade med rätta, att biblioteken är mäktigare än de själva begriper och att det egentligen är den traditionella bokbranschen som befinner sig i en svår situation.

Viktigare än förhållandet till bokförlagen är förhållandet till IT-jättarna Microsoft, Apple, Google, Amazon m. fl., som innehar eller försöker få monopol på operativsystem och mjukvaror. Det är de som f.n. har kontrollen över tillgången till e-böcker, formaten, "interoperabiliteten" (jfr princip 3 ovan) och användarinformationen (princip 4). I förhållande till IT-jättarna befinner sig biblioteken tillsvidare i underläge. Men detta problem kunde lösas ifall biblioteken gick in för att bygga sin egen informationsteknik med tillbudsstående fria och öppna operativsystem och dito mjukvaror.

IFLA kunde göra en hel del gott enbart genom att dra upp riktlinjer och utfärda rekommendationer -- förutsatt att man tog avstånd från eLending via biblioteken och slutna, kommersiella datasystem. Ännu en förutsättning vore, att man frigjorde sig från sin metodologiska nationalism. Lika litet som den gutenbergska trycksakens uppkomst var en nationell angelägenhet på 1400-talet är e-böckerna det idag. Det gäller först och främst att utarbeta en internationell strategi för biblioteken i e-böckernas tidsålder. Regionala strategier för de olika världsdelarna och nationella strategier behövs naturligtvis också. Men en e-bok är en e-bok överallt i världen även om e-litteraturen i t.ex. Japan för närvarande domineras starkt av e-manga, vilket Yasuo Inoue framhöll i sitt inlägg.

Målet bör vara att begränsa IT-jättarnas ekonomiskt-korporativa makt och skapa större utrymme för bibliotekens universellt-civilisatoriska uppdrag.

publicerad i BiS 2/2013