Mikas blogg

Av välutbildade kvinnor för välutbildade kvinnor

En manlig bibliotekarie meddelade per epostlista sina yrkessystrar att de är alltför många (80/20). Dessutom är det mestadels kvinnor som använder biblioteket, påstod han i sitt inlägg, som han gav rubriken "Av välutbildade kvinnor för välutbildade kvinnor".

Min kommentar: eftersom "bibliotekarie" är ett serviceyrke är sociala färdigheter särskilt väsentliga. En annan mycket viktig sida är förstås det tekniska kunnandet, då ju bibliotek väsentligen bygger på och egentligen är informationsteknik an sich.

Ytterligare en av yrkets dimensioner kan belysas med utgångspunkt i följande berömda sats: "Alla människor är intellektuella, skulle man kunna säga; men alla människor fungerar inte som intellektuella i samhället".¹ Yrkesbibliotekarierna är nämligen -- så anser i alla fall undertecknad -- kallade att "fungera som intellektuella i samhället". Därför krävs av dem också ett mått av politisk vilja och ledarförmåga.

Mot bakgrunden av det ovan sagda kan man fråga sig hur väl utbildade dagens bibliotekarier egentligen är.

Om någon nu vill invända att frågan inte gällde utbildningen utan könsfördelningen svarar jag, att jag inte har något bättre förslag för hur man kunde försöka ändra på den senare än genom att reformera den förra. En könskvotering av de som antas till bibliotekarieutbildningen vore kanske ett steg i rätt riktning.

Sveriges Television (SVT2) lovar att ikväll ge sina tittare "berättelsen om det mest ambitiösa projekt som genomförts på Internet". Därmed avses Googles projekt, som går ut på att skanna in miljoner böcker "för att skapa ett gigantiskt världsbibliotek innehållande varenda bok som någonsin existerat".

Visst är Googles projekt ambitiöst och storslaget men jag undrar om inte Wikipedia tävlar om äran. Antalet redaktörer som har skapat sig egna användarkonton för att bidra till uppslagsverket var nyss -- när jag kollade -- uppe i 18,786,327 (18 miljoner 786 tusen 327) ² ; dessutom bidrar ett okänt antal mänskor utan att ha egna användarkonton.

Men är talen jämförbara? Är Google och Wikipedia kommensurabla? Tja, de ifrågavarande fenomen är så nya att det kanske inte ens har klarnat vad de betyder, än mindre hur de kommer att utvecklas. Varför skulle just Google Books vara "det mest ambitiösa projekt som genomförts på Internet"? Förresten, varför skriver SVT internet med stor bokstav? Om en gång Internet, varför inte även Biblioteket?

Beror svaren på dessa frågor på om vi underkastar oss slaveriet frivilligt eller om vi ämnar göra motstånd? I vilken mån är svaren beroende av vår medvetna vilja att påverka utvecklingen?

Apropå frivillig träldom hoppas jag att någon bibliotekarie eller något bibliotek skulle åta sig att skanna in Estienne de La Boéties bok med denna titel.³

Eller få möjlighet att använda sig av den inskanning som Google redan har låtit göra av den svenska La Boétie-översättningen. Fast då vore det antagligen skäl att låta Jan Stolpe se över texten. Eller kanske ge ut en parallellutgåva som en ebok i Wikisource? Vad copyrighten på översättningen från 1954 beträffar så är det ett exempel så gott som något på frivillig träldom att medborgarna någonsin gick med på 70-årsterminen för copyright på litterära verk.

Fotnoter:

¹ Cit enl Antonio Gramsci: Formandet av de intellektuella; se http://www.marxists.org/svenska/gramsci/19xx/intellektuella.htm

² "The number of named accounts is currently 18,786,327"; se https://en.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Wikipedians#Number_of_editors (12 april 2013).

³ Frivillig träldom av Estienne de la Boétie [ca 1550]. Övers. av Arne Häggqvist (1954).

Postens färd till Skattkammaröarna

Hufvudstadsbladets avdelning för "läsarnas brev" i innehåller idag följande reflexioner:

Den granskande YLE-journalisten Minna Knus-Galáns med fleras förtjänstfulla avslöjande om Itellas, fd Postens, äventyr i skatteparadisen väcker många frågor och tankar. Varför reagerade inte media och finansministern redan för fem år sedan, när Itella berättade om sitt köp NLC-koncernen för ca 200 miljoner euro? Av meddelandet – som Itella återigen har lyft fram på sin webbsida -- framgick ju med klarhet, att NLC:s ägarföretag RosEvroGroup samt Citi Venture Capital International var registrerade på British Virgin Islands. Avslöjade inte Itella sig själv redan då och borde inte denna pressrelease ha fungerat som en väckarklocka?

De data som nyligen har läckts ut i stora mängder till de undersökande journalisternas internationella förening må vara mycket spännande men våra mediers och politikers sätt att hantera skatteparadisens problematik i globaliseringens tidevarv är värda en egen granskning. Jungfruöarna är trots allt lika perifera som sitt namn. Centrum för hela världens skattesmitare ligger faktiskt i London, vilket bl a har utretts av den djupare grävande journalisten Nicholas Shaxson i hans bok om Skattkammaröarna och männen som stal världen (Treasure Islands. Tax Havens and the Men Who Stole the World. London 2011). Det största och tongivande skatteparadiset heter London City. Vilka massmedier upplyser om detta faktum? Finns här någon finansminister som kämpar mot Imperiet?

Posten är ett kapitel för sig. Att posten har privatiserats, beslöjats med abrakadabranamnet Itella och flyttat sin publika verksamhet till R-kioskerna, är en sak. En annan femma är som sagt Itellas business på Cypern (ditt ägarstrukturen i NLC enligt uppgift ska flyttas från Jungfruöarna) och allmänt taget företagets strävan att bli ett transnationellt ”logistikföretag”. Bakom denna utveckling spårar man EU:s postdirektiv (2008), som syftar till att öppna Europas postmarknader för konkurrens mellan just det slags firmor som Itella är ett exempel på.

Småningom ska väl dessa kapitalistiska postverk slå ut varandra så att vi får ett enda europeiskt bolag med förmåga att ta upp kampen om herraväldet med de andra logistikjättarna på de globala postmarknaderna. Men hade det varit klokare att gå in för ”Europeiska Posten”, någonting som vore jämförbart med det amerikanska federala postverket (USPS)? Det hade vår finlandssvenske posthistoriker säkert hållit med om, han, som ännu för några årtionden sedan kunde skriva följande: ”Vårt postväsende, denna "mänsklighetens välgörare" för att tala med Voltaire, har inte uppstått utan vidare. Det förefaller mig som om den långa kamp som föregått denna stora institution skulle kasta ett visst ljus på det sociala framåtskridandet överhuvud; och den väg som postväsendet har vandrat kan ännu visa sig bli vår väg mot en fridfull, enad värld.” (cit enl Laurin Zilliacus: Det gyllene hornet. [Korrigering 15.5.2013: Det gula hornet!] Glimtar ur postens oroliga historia. Söderströms 1958)

Mikael Böök

Medlem i föreningen för införande av skatt på finansiella transaktioner (ATTAC).

Tintin i biblioteket

I vårt västra grannland fortsätter debatten om mer eller mindre rasistiska inslag i vissa kända barnböcker. Senast har kultur och fastighetsborgarrådet i Stockholm Madeleine Sjöstedt från Folkpartiet uttalat sig . Sjöstedt uttrycker sin glädje över att en ny bibliotekslag, som förbereds i Sverige, "kan sätta stopp för censurivrarna" (se "Lex Tintin" för yttrandefriheten, Expressen 28 april 2013).

Min kommentar i och till Tintindebatten:

Det är inte odemokratiskt att bibliotekarien har makt och utövar sin makt genom sitt urval. Felet består i att bibliotekarien underordnar sig de övriga makterna.

I internetåldern skulle bibliotekets urval kunna göras transparent. Om varken Open Source eller Open Access hjälpte kunde vi alltid ta till LibraryLeaks.

Varför inte dra in Edward W. Said i debatten? Har har kanske inte direkt behandlat Hergés "Tintin i Kongo" men å andra sidan har han risat och rosat kända verk av bl.a. Jane Austen, Joseph Conrad och Albert Camus.

Med vänliga hälsningar från Sveriges gamla Österland,

Mikael

PS. Tidigare i våras utkom tidskriften BiS (bibliotek i samhälle) med ett läsvärt nummer 1/2013 på temat "Censur? Vad är urval på bibliotek?"