08 February
2014
Målet är ett nät som drivs av användarna
Kan medborgarna påverka internets framtid? Kommer det gemensamma nätet överhuvudtaget att bestå? Nedan ska jag lägga fram några kanske inte alltför ofta hörda synpunkter.
Av alla teknologiska skapelser är internet den svåraste att fånga i termer av orsak och verkan. Vi kan bara slå ut med händerna och säga: tja, internet, det är både och! Annars vore det ju lätt att föreställa sig människornas nutidsvärld utan internet. Men det är det inte.
Vi lever våra dagliga liv på vårt nät likaväl som i våra samhällen. Begreppet samhälle har blivit oskiljaktigt från begreppet internet. Därför bör vi också vara i stånd att uttrycka vad internet betyder för vårt gemensamma bästa och hur vi vill att det ska vidareutvecklas.
Men internet är singularis, samhällena pluralis. Detta enkla påstående beskriver en komplicerad och tillspetsad situation. De makter som hittills, med eller utan stöd i lagar och avtal, har uppfattat sig själva såsom suveräna, vägrar tillsvidare att erkänna den nya sociala singularitetens, internets, suveränitet. En återgång till tiden före nätet kan därför tyckas vänta bakom hörnet.
Förebådar Snowdens avslöjanden en sådan reaktionär lösning? Eller befinner vi oss bara i en övergående kontrarevolutionär fas av internets utveckling (jfr. Rasmus Fleischers essä om ”nätets kontrarevolution” i Tapirskrift)? Eller: kommer vi att kunna befästa och bevara internets karaktär av globalt samarbetsnätverk?
Det är dags att ställa upp medvetna, politiska mål för internets vidare utveckling.
Då gäller det först och främst att ta itu med infrastrukturen, de optiska fibernäten. Vem äger dessa fysiska nät? Vem får och vem får inte bestämma om var och när de byggs?
Två färska exempel tyder på att de som har denna makt villigt låter ”marknaderna” (läs: finanskapitalisterna) fara iväg med vår gemensamma infrastruktur: 1. för några veckor sedan sålde energibolaget Fortum "sitt elnät" till ett konsortium, Suomi Power Networks, som till fyra femtedelar ägs av ett australiensiskt investeringsbolag respektive en kanadensisk pensionsfond; 2. de pågående förhandlingarna mellan EU och USA om det transatlantiska frihandelsavtalet, som hotar att spoliera telekommunikationens hävdvunna princip om ”the common carrier” (kallas även ”nätets neutralitet”).
Ett viktigt, ja, avgörande mål består i att åter göra telekommunikationens infrastruktur till ett naturligt monopol i varje land, region och kommun. Fibernätet bör byggas, ägas, förvaltas och drivas lokalt av oss, kommuninvånarna! Då blir internet vårt nät från grunden -- inte uppifrån och ner utan nerifrån och upp. (Framtidens ”smarta elnät” behöver för övrigt också byggas om på detta sätt, från grunden.)
Målet är inte alls så avlägset eller utopiskt som det kan låta. Utopi betyder ingenstans. Men i Nyland och Österbotten gjorde invånarna i flera kommuner slag i saken redan för flera år sedan när de själva, med hjälp av egna experter men i övrigt mot alla odds, började bygga och driva egna, lokala fibernät.
Det hotande scenariot går ut på att vi tillåter några korporationer (av typen Amazon, Apple, Facebook och Google) bygga, äga, förvalta och driva mänsklighetens internät, veta allt om oss och mata oss med precis den information de anser behövs för att fortsätta detta katastrofala konsumtionssamhälle och deras egen (o)heliga kapitalackumulation.
Till den mer hoppfulla visionen bör tilläggas: det går inte att demokratisera internet i hela världen samtidigt. Men kanske i en världsdel åt gången? Delmålet bör vara att bygga ett europeiskt fibernät som ägs, förvaltas och drivs av sina användare, medborgarna. Detta borde också vara ett krav i de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal med USA. Är det?
Mikael Böök
book på kaapeli.fi
Isnäs
Insändare i Hufvudstadsbladet
21 February
2014
2014
Stöder biblioteket data mining?
Data mining är som vi vet en teknik för att ta fram värdefull information ur stora databaser. Stöder universitetsbiblioteken data mining i syfte att underlätta forskarnas arbete?
En brittisk forskare vid namn Peter Murray-Rust ("chemist, interested in crystallography and informatics") lyfter frågan i sin blogg. Han tänker sända "en begäran om informationsfrihet" ("a freedom of information request") beträffande data mining till tjugosex ledande brittiska universitet.
"I ask whether any University has any policy on supporting researchers to carry out content-mining (Text and data Mining, TDM). Most universities seem to accede to any conditions laid down by publishers. This is strengthened by the total lack of any reaction to Elsevier’s recent “click through” licence. It’s easy to get the impression that universities don’t care. Maybe this request will show they have been secretly fighting for us – who knows?"
Hur är det då med data miningen vid våra nordiska universitetsbibliotek, undrar jag. Tacksam för synpunkter från er som vet hur det ligger till!
I förlängningen borde frågan säkert också ställas till folkbiblioteken / de allmänna biblioteken: stöder biblioteket data mining för att ge allmänheten möjligast vid information om vad som pågår i samhället och världen?
För övrigt verkar det som att uttrycket data mining tillsvidare inte har någon riktigt tillfredsställande svensk motsvarighet, jfr Karolina Francs uppsats Data mining Ett analysverktyg för att upptäcka mönster i stora mängder data (definition av data mining på sid 2). Vad skulle det kunna tänkas heta på svenska?
(Även postat på BIBLIST - Topics in Nordic research library user services)
27 February
2014
2014
Gräv en tunnel under Ukraina
Jag anser, att Immanuel Wallersteins, Paul Craig Roberts, och Stephen F. Cohens geopolitiska analyser är i huvudsak riktiga även om de är amerikanska.
Med ett vonwrightskt ordval kunde man med anledning av de senaste världspolitiska händelserna säga, att det västliga teknosystemet fortsätter att konsolidera sin ställning som mänsklighetens till synes enda möjliga väg mot framtiden (eller kanske snarare sin undergång).
Här gör jag en paus för lite rockmusik från Ungern.
Men jag skulle ändå gärna veta mer om Ukraina och dess folk. Under de senaste månaderna har jag faktiskt också försökt läsa på litet, t ex Peter Lodenius bok om Ukraina från några år tillbaka.
Också landets historia och ryssrelationer och europarelationer i ett lite längre perspektiv -- tillbaka till Vikingatiden! -- är intressanta. Vilken roll har Kiev spelat i Rysslands historia? Vilken roll har Åbo spelat i Finlands? Ligger det inte något i denna jämförelse?
Och vad har vi egentligen fått veta om de senaste dagarnas politiska omvälvningar i Ukraina? Vem -- eller vilka -- startade blodbadet på Maidan? Vet vi det?
En viktig synvinkel kom fram i en TV-debatt häromkvällen där Tarja Cronberg, Pertti Salolainen och Markku Kivinen diskuterade tillsammans och med en till studion inkallad student från Ukraina. Studenten fick sista ordet. Till farbrödernas och tantens förvåning sa den unge mannen, att hans generation nog vore kapabel att ta över och reda upp det hela.