Mikas blogg

07 May
2014

Valhörna 1: Om inte nu så när?

Den lilla e-boken som nämns i texten ovan finns här (PDF) och här (ePub) eller här (html).

08 May
2014

EU och bibliotekens makt över informationen

Förhandlingarna vid World Intellectual Property Organisations (WIPO) Ständiga kommitté för upphovsrätt och närstående rättigheter (SCCR) bröt samman natten mot lördagen 3 maj, efter att Europeiska unionen hade blockerat diskussion om lagstiftning, som skulle hjälpa bibliotek och arkiv att fungera och utföra sina uppdrag i sin nutida digitala miljö, berättar IFLA (blibliotekariernas internationella organisation) i ett pressmeddelande på nätet.

Varför gick det så här?

Den här tvisten har en lång historia, som inte minst handlar om de olika traditionerna och förhållningssätten i Kontinentaleuropa och de engelskspråkiga länderna, inklusive särskilt det idag mäktigaste landet USA.

Hos oss är upphovsrätten det centrala. I USA är däremot copyright, kopieringsrätten, det viktigaste.

Upphovsrätten är ett monopol. Läsaren ges ingen del i författarens upphovsrätt. Att även författaren behöver bibliotek (och läsare!) anses inte ha något med saken att göra. Vidare är upphovsrätten oförytterlig. Den kan inte säljas för pengar på marknaden. Inga undantag kan beviljas, inte ens åt biblioteken. Därför har man i EU infört en "public lending right", som innebär, att rättighetsinnehavaren måste ges ersättning varje gång läsaren lånar en bok.

Säljas och köpas kan däremot kopieringsrätten och just därför är den inte och kan inte heller vara ett monopol. Vissa undantag måste helt enkelt beviljas för att affärerna ska löpa smidigt. Kopieringsrätten ger inte rättighetsinnehavaren en total äganderätt till verket. T ex måste andra än författarna ges möjlighet att tillägna sig, dvs läsa, böckerna. Copyrightbegreppet innefattar kort sagt vissa äganderättigheter också för läsaren och "användaren". Bibliotekets rätt att låna ut böcker utan ersättning till författaren ingår i detta koncept. I USA har man följaktligen inte stipulerat om någon "public lending right". (Åtminstone inte ännu.)

EU och USA har mer än en gång råkat i luven på varandra om dessa saker. Senast det hettade till ordentligt var i slutet av 1990-talet när den franska filmindustrin och ATTAC med förenade krafter sänkte MAI-avtalet (Multilateral Agreement on Investments), föregångaren till det nu aktuella TTIP-avtalet (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Biblioteken var väl också med på ett hörn eller betraktade åtminstone le mort de l'AMI (vännens död; MAI-avtalet hette AMI på franska) med en gillande sidoblick.

För närvarande kan det se ut som att vi får en global "intellectual property right", som undantagslöst monopoliseras av världens största kapitalistiska bolag inom IT, telekom och underhållning. Undantagslösheten möjliggörs i så fall av digitaltekniken, mjukvarupatenten, kryptografin, världshandelsorganisationen WTO och militäralliansen NATO.

Men jag tror inte att det går så. Den dagen måste komma då bibliotekarierna inte nöjer sig med att uttrycka sin besvikelse utan beslutar sig för att ta vara på det bästa i de två traditionerna i stället för på det sämsta. Det sämsta vore — är de facto redan i stor utsträckning — skillnaden mellan upphovsrätten och kopieringsrätten utplånas så att båda ges åt Comcast och liknande korporationer. Det bästa vore att öka bibliotekens och bibliotekariernas makt i informationssamhället.

Lästips om den historiska och närhistoriska bakgrunden:

L. Ray Patterson och Stanley W. Lindberg, två amerikanska specialister, utreder det amerikanska copyrightkonceptet grundligt i sin bok The Nature of Copyright. A Law of Users' Rights ; The University of Georgia Press 1991.

Det arkiverade meddelandet "Mort de l'AMI" från EBLIDA:s numera avslutade epostlista ecup-list . Meddelandet är trots franskan i rubriken på engelska.

09 May
2014

Freden, internet och biblioteket (Sarajevo 6-9 juni)

Mitt BIBLIST-meddelande tidigare idag.

Hej,

till åminnelse av fredsrörelsernas ansträngningar under de senaste 100 åren
anordnar vi PEACE EVENT SARAJEVO 6-9 juni.

Men vem är vi?

How Far Should The Library Aid The Peace Movement and Similar Propaganda? frågade bibliotekarien George F. Bowerman på ALA:s kongress i Berkeley, Kalifornien år 1915.

Vi vill också blicka mot framtiden. Därför innehåller programmet i Sarajevo
bl.a. idéverkstaden PEACE AND THE INTERNET.

Har förutsättningarna för en mer bestående världsfred skapats genom
internets framväxt? Hur kan biblioteket bidra till att skapa den "sympatiska
världsanda" (Bowerman), som säkert också skulle behövas?

Detta ska vi diskutera mot bakgrunden av den nyligen timade internationella
NetMundial-konferensen i Sao Paulo om "internets förvaltning".

Närmare information om Peace Event Sarajevo via http://p2014.eu
och om idéverkstaden Peace and the Internet via http://is.gd/KluLtD

Hälsar,

15 May
2014

Harry Martinsons realister

"Realisten dör i realpolitikern, men vad är den senare för ett sorts underligt djur i atomåldern? Jo, ofta en som viftar bort alla varningar från de verkliga realisterna." (Harry Martinson)





Eller klicka här!

16 May
2014

Bibliotekariens dödssynd

INLEDNING. BREV OM BIBLIOTEKARIENS DÖDSSYND

Kära bibliotekarie,

hoppas du mår bra. Jag antar att du just nu sitter på balkongen och läser med morgonkaffet i en termosflaska. Jag har redan svalt frukosten och håller nu på att smälta den tillsammans med resterna av "Verklighet till döds", som jag genomläste till slutet innan jag somnade.

Verklighet till döds gör ett mångdubbelt intryck. Tillsvidare kan jag inte helt överblicka dess fyra delar. (Och kommer väl heller aldrig att kunna göra det.) Delarna skulle jag vilja beskriva såhär med traditionella genretermer:
  1. Reportage. Författarkongressen i Moskva med Stalindyrkan, flyguppvisningar, osv.
  2. Filosofisk novell. En sjöman drunknar "tvåhundra mil från det som kallas Azorerna".
  3. Bakgrundsanalys. Världsläget ca 1940.
  4. Reportage. Svenska frivilligkåren i finska vinterkriget under och efter slaget vid Salla.

Allt detta dock bara illustrationer till svårigheten av att vara människa och motsättningen mellan explosionsmotorn och själens ingenjörskonst då ju diktaren och ingenjören enligt Harry Martinson är varandras naturliga fiender.

Framtiden kom för tidigt och eftertanken för sent. Harry Martinsons förklaring, en av många: "Den som inte har någon hel själ fotad i varats riktningslösa gåta, den ersätter alltid denna brist med överdrivna förhoppningar om en framtid utan like och hetsar sig själv och andra hasardiskt i riktning mot den".

God fortsättning på dagen,

Mikael

AVHANDLING. WORKSHOP INFO FOR THE CATALOG

( Context: Peace Event Sarajevo 2014, 6-9 June p2014.eu )

Workshop Title: PEACE AND THE INTERNET

Location: Hotel Grand Room 3, Sarajevo

Date and Time: Sunday 8 June 10am-12am

Organizer (Institution): Peace Union of Finland

Contact person for Sarajevo: Mikael Böök

Speakers: Rita Freire (Ciranda, Brazil), Mikael Böök (NIGD, Finland)

Abstract: In Snowden's time, and after the Global Multistakeholder Meeting on the Future of Internet Governance in Sao Paulo 23-24 April, we are asking: Is "Multistakeholderism" the definitive answer? Could the library govern the net? Can the peacemovement, the librarians and the free software community find a common language? Is world peace doable with/without the internet? Some notes can be found at blog.spinellisfootsteps.info

Country: International

Languages: English

Category: Culture of peace and non-violence

(Workshop No. 134 (of 191) )

AVSLUTNING

En bibliotekarie kommenterade detta (avhandlingen) och frågade: kan jag hjälpa till på något sätt? Och vad kunde jag svara på det? --

Tja, om du vill kan du eventuellt ännu ansluta dig till frivilligkåren. Komma med till Sarajevo menar jag.

How Far Should The Library Aid The Peace Movement and Similar Propaganda? frågade bibliotekarien George F. Bowerman på ALA:s nationella konferens i Berkeley, Kalifornien år 1915. Om du vill kan du ju ta en funderare på det där och skriva ner dina anteckningar i ett epostbrev som du skickar till dina kollegor. Om du vill dela med dig av dina tankar så tar även jag gärna emot dem. Ja, jag behöver dina tankar om saken.

Hälsningar osv.

17 May
2014

Valhörna 2: Är EU verkligen ett fredsprojekt?

Flera kandidater har sagt och upprepat att EU är ett lyckat fredsprojekt.
Hur detta går ihop med att EU-länderna ifjol satsade ca 400 mrd dollar
(nästan 1/4 av globens sammanlagda militärbudgetar) på arméer, flottor,
stridsflyg, missiler och rymdvapen är inte alldeles lätt att begripa.

År 2010 slöt Frankrikes och Englands regeringar TEUTATES-avtalet om
samarbete kring vidareutveckling av sina kärnvapen. Avtalstiden löper ut år
2060. Jag undrar vad våra barnbarn ska tänka om denna del av projektet.

Medan vår värld fortfarande präglades av det kalla kriget mellan öst och
väst skrev den europeiska förbundsstatens tillskyndare Altiero Spinelli
(1907-1986) i den amerikanska tidskriften Foreign Affairs (juli 1962) att
USA bör förbereda sig på att frikoppla sig militärt och acceptera Europas
nukleära avrustning.

Så borde det ha gått på 1990-talet, efter Sovjets fall. Så bör äntligen ske
på 2010-talet, vilket samtidigt skapar grunden för en demokratisk
förbundsstat, som kan representera oss i FN:s säkerhetsråd.

Endast ett EU som gjort sin nukleära exit och befriat sig från USA:s
militära överhöghet kan bli ett verkligt fredsprojekt.

Mikael Böök

Piratpartiet

          Idag i Hufvudstadsbladets valhörna.

20 May
2014

Varför alla dessa lyxkryssare?

En vän ondgjorde sig över att det fortfarande (trots ekokrisen) byggs så många lyxkryssare:

— Det finns ju ingen människa som behöver dem. Utom båtbyggarna förstås, men man borde väl kunna hitta på något annat? inte försvarar vi ju heller krigen med vapenindustrins arbetstillfällen - eller är det kanske just det vi gör? sade hon.

— Ja, det är väl ungefär det vi gör, svarade jag. Utan alla pågående krigsförberedelser skulle naturligvis en massa arbetsplatser gå förlorade. Så att politikerna tycker sig vara tvungna att försvara krigsförberedelserna för att inte förlora sina väljare, som inte vill förlora sina arbetsplatser. Men i praktiken innebär detta att politikerna försvarar själva kriget. Eller finns det något historiskt exempel som visar att krigsförberedelser leder till fred?

Men var kommer lyxkryssarna in i sammanhanget? Skulle en konvertering av krigsindustrins skeppsvarv till civil industri leda till produktion av ännu fler lyxkryssare än idag? Det tror jag inte. Industrisamhällets ekonomi är en krigsekonomi. Att avskaffa krigsekonomin måste betyda att upphäva industrisamhället som sådant och därmed också den sk. ekonomiska tillväxtens logik. Då kunde vi få ett samhälle där litet vore vackert och därför även båtarna och skeppsvarven blev mindre. Men segla vore förstås fortfarande nödvändigt eller något man gjorde för sitt höga nöjes skull. Luxus!

Annars, se resultaten i Ungdomsvalen. Ifall de unga fick bestämma skulle finlandssvenska Mikael Böök från Piratpartiet vinna en plats i EU-parlamentet, resultaten (på finska) är HÄR! på ungdomsorganisationen Allianssis webbplats.

21 May
2014

Valhörna 4: När ska vi debattera TAFTA?

Skillnaden mellan höger och vänster är i högsta grad reell även på EU-nivå och det är kandidaternas uppdrag att tydliggöra den. Man bör förklara att förändring och reformer kräver att man använder just EU:s makt – även för att minska EU-budgeten, minska subventioner eller flytta beslut till nationell nivå. Mer intressant vore att berätta vad man vill använda själva överstatligheten till. —Maria Ludvigsson, Svenska Dagbladet (ledaren) 21 maj

Tidigare skrev jag, att EU måste hjälpa européerna att befria sig från USAs militära överhöghet och kärnvapnen. Men jag skulle nog akta mig för att förse EU:s självständighet och nukleära avrustning med vänster- eller högerstämpel.

Nu vill jag tillägga några rader om TAFTA. Detta om något borde väl stå i centrum för valdebatten?

Meningen med TAFTA är att låta den europeiska ekonomiska integrationen omfatta även Nordamerika. Eller omvänt: att sammanfoga det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA med det transatlantiska TAFTA.

En kärnpunkt i de pågående men delvis hemligstämplade TTIP-förhandlingarna om TAFTA består i att främja finanskapitalets frihet från statlig reglering. Visst står jag "till vänster" när jag vill hejda denna fortgående finansglobalisering. Men finansglobaliseringen framkallar också reaktionära och nationalistiska motkrafter över hela världen. Dessa rörelser "högerut" vill också vi pirater bidra till att stoppa.

I Tyskland heter Piratpartiets ledande kandidat Julia Reda, i Sverige Amelia Andersdotter. Förbigå Google med DuckDuckGo, sök på deras namn och TTIP, så får du veta mer om var PP står i denna fråga! Ifall inte våra tidningar eller svenska Yle berättar det.

Mikael Böök
Piratpartiet

22 May
2014

Valhörna 3: Ta vara på internets möjligheter

25 May
2014

En Putinförståares spontana kommentarer

Trygve Söderling kommenterar läget i sin ledare "Dragkamp om Ukraina" i Nya Argus 5-5/2014:

" Ukraina är i kaos, påstod Putin. Det var inte sant. Så han skapade kaos. "

Trygve ansluter sig till Putinmobbarena. Offret jämställs med vår Skapare. Homo sacer?

" Putins självsäkra uppträdande inför media ska ge intrycket att Ryssland kontrollerar situationen och har en klar plan. Ingetdera är nödvändigtvis fallet. "

Det är sant.

" Riskerna för att något ska ska gå helt fel är stora — fel också för Ryssland. "

Instämmer.

" En jämförelse mellan Ukraina och EU-landet Polen är talande: 1999 hade de två länderna ungefär samma utgångsläge, i dag är den polska ekonomin fyra gånger större än den ukrainska. "

Stort är vackert. Men vad har det blivit av "Litet är vackert. Ekonomi som om människor betydde något"?

" Men ironiskt nog har EU hittills inte kunnat eller velat hindra de ukrainska oligarkerna från att placera sina stulna miljarder i banker i medlemsländerna. Därmed har EU indirekt ändå bidragit till korruptionen och utarmningen. "

Indirekt?

" ... där OS både inåt och utåt blev en fjäder i hatten, har erövringen av Krim gått hem enbart bland hemmapubliken "

Ja, det är väl inte helt fel att kalla Krims formella anslutning till Ryssland för en erövring. Ordet erövring används ju i många sammanhang. Under 1900-talet erövrade sockerdrickan CocaCola världen och nu har Facebook över en miljard användare (också ett slags erövring). Om USA hade fått bygga ännu en militärbas utanför landets gränser, denna gång på Krim, ja då hade vi sannerligen med rätta kunnat kalla det för en erövring. Men det hade vi kanske ändå inte gjort. I stället hade vi kanske talat om ett fritt lands rätt att själv välja sina allierade och bygga upp sitt försvar tillsammans med dem enligt det egna folkets vilja. (Tillägg: USA har bortåt 1,000 militärbaser ute i världen. Ryssland har ca 10 militärbaser utanför de egna gränserna.)

" Samhällsvetaren Boris Kagarlitskij har kastat fram teorin att det var Krim som annekterade Ryssland, inte tvärtom. "

Det är just därför jag läser Nya Argus och Trygves kommentarer. För att de inte är så ensidiga. För att stöta på intressanta länkar och kloka reflexioner.

" Stölden av Krim var ändå en odramatisk historia, jämförd med till exempel Saddam Husseins ockupation av Kuwait 1990 eller Israels aggressiva, sedan decennier pågående ”land grabbing” på Västbanken. "

Av västledarnas och -pressens reaktioner att döma var förstås "stölden" av Krim tvärtom det mest dramatiska som hänt på länge. För övrigt undrar jag om inte ordet ockupation skulle lämpa sig som beskrivning också av erövringarna av Afghanistan, Irak och Libyen även om ojämförligt mycket mer våld har använts i dessa fall och trots att betydande osäkerhet råder om resultaten.

" Nu är det i stället högerextrema partier som franska Front National, ungerska Jobbik och grekiska Χρυσή Αυγή, som känner beundran för Ryssland."

Kanske det. Ryssland fascinerar även mig. Just i dessa dagar förnyar jag mitt försök att tränga in i och förstå den ryska folksjälen. Dostojevskij, Solzjenitsyn, Rasputin och Dugin. Det var för övrigt klokt att ta hit Dugin för att presentera sina tankar. Bara docent Bäckman inte vore en så förfärlig Besserwisserelefant! En bok som jag inte begrep att läsa när den kom ut är Venäjän idea av Mauno Koivisto, Must read. Ska kolla på biblioteket i Borgå eller Lovisa.

" DEN HÅRT SPÄNDA FJÄDERN. .. Med en välkänd populistisk figur byggde han upp en föreställning om Rysslands aggression som en naturlig reaktion för någon som trängts in i ett hörn – ett stackars offer, vars Lebensraum har blivit för för trångt. "

Mobbningen fortsätter. Trygve sällar sig till Hillary Clinton och prins Charles. Och det här ständiga snacket om "populism". Det som är eller åtminstone borde vara välkänt är att ryssarna traditionellt känner sig hotade av militära invasioner. Det är väl inte heller så underligt om man kommer ihåg namn som Napoleon och Hitler. Eller tittar på kartor över hur NATO expanderar och hur de amerikanska militärbaserna ligger utspridda i geografin. Månne Ryssland någonsin har varit mer inringat än idag?

" Gränsen som Putin överträdde på Krim var konkret, men framför allt symbolisk; att sätta sig över internationell rätt har bara verkliga stormakter råd med. Semi-stormakten Ryssland skulle ha större nytta av att hävda lagen, som är de svagares skydd, än att bryta mot den. Borde en folkomröstning hållas i Karelen, om anslutning till Finland? "

Det här gillar jag däremot. Visst är det fortfarande skillnad på stormakter och små nationer. Därför borde EU vara annorlunda, göra sig av med "sina" kärnvapen, till att börja med. Idag är kärnvapeninnehav en förutsättning för stormaktsstatus. Utan kärnvapen vore inte heller Ryssland, USA och Kina med flera längre några stormakter. Och ja, det vore ju helt underbart med en folkomröstning i Karelen om anslutning till Finland! Men först bör EU slå in på en neutralistisk linje och upphöja kärnvapennedrustningen till militärstrategisk doktrin.

--------------------------------------------------------------

Här drar jag ett streck. Det börjar bli dags att gå till valurnorna och jag vill inte vara den som stör valfriden med polemiska kommentarer. För övrigt märker jag att Trygve Söderling har skrivit ytterligare en rad reflexioner, denna gång under rubriken Varma och kalla kranen Dragkamp om Ukraina (2) . Rekommenderas!

27 May
2014

Jo Leinen och Julia Reda

"Om ingen lystrar när du kallar, vandra ensam.
Vandra ensam, du min vän, vandra ensam."
— Rabindranath Tagore

Vad ska jag säga om att jag fick 339 röster i eurovalen? Åtminstone inte att jag är ensam. Tänk, 338 människor plus jag själv har gett mig sina röster! De måste alltså (liksom jag själv) hysa visst förtroende för mig och/eller i något avseende gilla mig och/eller mina idéer och/eller Piratpartiet.
Och, mirabile dictu, Piraattipuolues kandidater fick mer än 12,000 (tolvtusen röster) i valen till europaparlamentet. Är det inte en hel del med tanke på hur få gånger partiet nämndes i massmedia under valrörelsen?
Massmediernas roll i valrörelserna är katastrofalt stor. Å andra sidan varför skulle massmedierna fungera annorlunda än det katastrofala samhällssystem, som de är en del av?
Min valkampanj var mycket ambitiös till sitt ideella innehåll. Jag frågade om EU verkligen är ett fredsprojekt och svarade, att detta är vad EU ursprungligen var men inte längre är. Mitt budskap inför EU-valet: att vi tillsammans igen måste göra EU till ett fredsprojekt. Eftersom atombomben och internet har förändrat villkoren för världsfreden och därmed överhuvudtaget för människolivet behöver också det ursprungliga fredsprojektet ses över och förnyas. Hoppas Piratpartiet kan bidra till denna förnyelse. Säkert är att det behövs nya idéer och nya partier.
Den tyska socialdemokraten och federalisten Jo Leinen, en gång min kampbroder i 1980-talets European Nuclear Disarmament(END)-rörelse, idag höjdare i Tyskland och EU, är rädd för att nya, små politiska partier av Piratpartiets typ ska leda till en fragmentering av politiken i EU och dess parlament. Följaktligen menar han, att Tysklands grundlagsdomstol gjorde fel i att avlägsna 3-procentsspärren.
Jag är av annan mening. Jo Leinen och EU:s "utrikesminister" Catherine Ashton — på sin tid var också hon med i END-rörelsen — står i mina ögon för det EU som inte längre är ett fredsprojekt fastän det aldrig försummar att kalla sig det.
För mig representerar Julia Reda (Piratenpartei, invald) fredsprojektet EU: det som en gång var, det som ännu existerar som en möjlighet och det som en gång ska bli.