Att grunda ett bibliotek
1.
Att grunda ett bibliotek. Det var det vi sysslade med under World Social Forum i Nairobi i januari år 2007.
Den uppdämda, oförlösta spänningen i detta ord: Biblioteket!
Biblioteksmetaforen. Biblioteksdrömmen. Det fantastiska nätverket. Kort sagt internet.
Vi, som grundade www.wsflibrary.org var sjuttio östafrikanska bibliotekarier och några till, däribland jag själv, som är biblioteksaktivist.
En av de sjuttio har redan gått bort. Han hette Samuel. Jag kan inte säga att jag kände honom. Han skrev: "Dear Mikael, I support the revised version of classification, because it is clear; easy to follow and easy to understand. However, I am of the opinion that in order work to look orderly, there is need to
arrange the 21 actionable themes in alphabetical order. Thank You". Jag hade gärna fortsatt diskussionen om klassificeringen av WSF:s aktiviteter med Samuel. Frid över hans minne!
Att grunda ett bibliotek är många stora statsmäns dröm. Men har folket någonsin grundat ett bibliotek?
Är folkbiblioteket folkets bibliotek? Skulle det i så fall riskera att bli kallat för ett populistiskt bibliotek?
Flertalet av de sjuttio östafrikanska bibliotekarier, som deltog i pilotprojektet, var universitetsbibliotekarier. Att vara universitetsbibliotekarie är åtminstone ytligt sett en annan sak än att vara folkbibliotekarie. Universitetsbibliotekariens uppdragsgivare är universitetet; folkbibliotekariens, folket.
Vi vill dokumentera socialforumets processer, hur ett världssamhälle blir till.
Blir det till?
Ja, bevisligen, tillräcklig dokumentation finns redan att tillgå.
Vad är den mångomtalade globaliseringen om inte världssamhällets tillblivelse?
Världens sociala forum kan anses vara ett bindande bevis, ett dokument, som visar att globaliseringen gått in i ett avgörande skede.
Och önskas dokument i trängre mening kan man leta fram WSF:s principförklaring (Charter of principles) från år 2001. Kärnpunkterna i denna världssamhällets Magna Carta, skrivet av nutidens Johan Utan Land (även kallad Den Globala Rättviserörelsen): vi är ett öppet forum som vill motarbeta nyliberalismen. An Open Space - ett öppet rum.
Vi släpper alltså inte in Tony Blair, ty han inkarnerar nyliberalismen och den nyaste (pågående) imperialismen.
Nicolas Sarkozy får inte heller vara med.
Lästips för den som önskar mer information om världens sociala forum: en tidskriftsartikel som denna kan tjäna som biblioteksguide; man läser och letar fram mer information. Använd länken "What is the Social Forum?" (www.wsflibrary.org)!
2.
För ett år sedan upplät ett stadsbibliotek en hylla för smärre
skrifter, broschyrer och lösblad om socialforumet. Där står nu WSF-hyllan bredvid utrikesministeriets hylla med information om EU!
På senhösten bad jag om att få framföra en önskan till chefsbibliotekarien: skulle biblioteket kunna grunda ett webb-bibliotek för dokumentation av det sociala forumet?
Chefen sade inte nej direkt. Men till att börja med ville hon ta reda på vad staden tyckte om förslaget.
När våren redan var i antågande (jag hade nöjet att tillbringa en del av vintern i Nairobi) dök svaret upp i min epostlåda: "... bibliotekets sidor är en del av stadens publiceringssystem och vi på biblioteket kan inte göra annorlunda tekniska lösningar utan lov från chefredaktören för stadens hemsidor eller åtminstone inte utan hans vetskap. Och ifall vi skulle låta göra någonting annat på hemsidorna än vad man i det nuvarande systemet tillåts göra, måste vi beställa det från WissenLifebelt, vilket vore dyrt. Hos oss har vi bara rent informativ service på bibliotekets webbsidor. Vi har t.ex. ingen service som förutsätter inloggning och inte heller några diskussionsfora o.dyl. som tydligen skulle skomma ifråga i det här fallet". (Det här citatet har jag översatt från finskan, varvid jag som synes har velat skona staden från onödig publicitet genom att inte nämna dess namn; och det namn på en multinationell kunskapskorporation som nämns i ovanstående text är naturligtvis fingerat och varje likhet med eventuella företag i verkligheten är givetvis rent slumpmässig.)
3.
Efter detta mellanspel kvarstår frågan: hur skall www.wsflibrary.org utvecklas vidare? Finska ambassaden i Nairobi stödde pilotprojektet med pengar (projektets bakgrund utreds i tidskriften Information for Social Change, vinternumret 2006-2007; http://www.libr.org/isc) och nu gäller det förstås att anskaffa finansiering för fortsättningen. Vi tänker vända oss till The Digital Solidarity Fund. Det ska väl gå vägen, om bara USA och de villigas koalition låter bli att atombomba Iran. (I så fall kan Biblioteket kasta in handduken.)
Projektet går ut på att skapa bestående länkar mellan bibliotek och socialforum (institutionerna) och mellan bibliotekarierna och det blivande, vardande världssamhällets medborgare (agenterna). För att detta skall lyckas måste visserligen mycket till. Men bli nu inte rädd! Vi planerar ju inte att göra någonting förfärligt som att starta ett krig på andra sidan av jordklotet för att behålla kontrollen över oljetillgångarna, eller någonting annat i den stilen. Det vi försöker göra är bara att grunda ett bibliotek!
Just nu funderar vi som sagt på att dokumentera det sociala forumet, någonting som pressen och medierna gärna struntar i eller bara gör på ett mycket slarvigt och ytligt plan.
Vad menas då med att dokumentera? För inte så länge sedan var dokumentation, dokumentera, dokumentalist osv. stora begrepp ute bland biblioteksfolket. Detta påstående kan dokumenteras med en hänvisning till den franska bibliotekarien Suzanne Briets berömda skrift Qu'est ce que la documentation? av år 1951, ett verk som präglas av en omisskännlig entusiasm och framåtanda. Hos Briet framstår bibliotekarien i rollen av en skapande intellektuell, vars yrke består i att samarbeta med och stöda de vetenskapliga forskarna genom sin 'dokumentation'.
Nu kunde man ju tycka att bibliotekarien på folkbiblioteket (allmänna biblioteket) också borde vara en intellektuell, som samarbetar med och stöder alla sanningssökare och utforskare av verkligheten, trots att alla inte alltid är särskilt vetenskapliga forskare (och just därför). Jag avser med andra ord folkbiblioteket och dess bibliotekarier. Men, för att nu komma med lite kritik: under den senare av hälften av 1900-talet och i början av 2000-talet tycks bibliotekarierna ha lagt det aktiva och skapande dokumenterandet på hyllan för att i stället ägna sig enbart åt ett passivt ordnande och systematiserande av informationen, utöver knegandet bakom lånedisken.
Det här syns tydligast i bibliotekets och bibliotekariernas sätt att förhålla sig till internet. Man anpassar sig, man gömmer sig bakom stadens ledning eller universitetsledningen, man spelar med som den snälla flickan, man vågar (orkar?) inte ta upp kampen med Google... Internet är ett nytt slags bibliotek, en utväxt på biblioteket, och internet behöver också sina bibliotekarier. "The library is a growing organism" - Ranganathan. Men den rangathanianska insikten om att internet faktiskt är en del av biblioteket låter vänta på sig.
I Afrika kan man finna större förståelse än i Norden för ett nytänkande om biblioteket och för förslag om att grunda nya bibliotek, on-line eller inte. Att grunda ett bibliotek kan där kännas som ett steg i riktning mot världssamhället bortom Blair och Bush (och Putin, för den delen). Här i Norden däremot har biblioteken och bibliotekarierna gått i stå. De vågar inte knysta om världens sociala forum ens på sina egna hemsidor! Än mindre kommer de sig för att dokumentera och själva aktivt delta i världssamhällets tillblivelse.
4.
Hur undvika att börja om från början varje gång man kommer samman? Chico Whitaker, en av sociala världsforums grundare, har sagt: "In fact, the biggest challenge for the organizers of the World Social
Forum does not consist in defining new and better contents that could
lead to even more concrete proposals, but to guarantee the continuity
of the form the Forum was given – a case in which the means are
determinant for the aim to be reached."
Det öppna socialforumet, den globala demokratin - hur ge dem kontinuitet? Det är tydligen frågan som vi försöker arbeta fram ett svar på.
Bibliotekarien skulle säkert kunna göra mycket på detta område.
För det första gäller det att delta, att samla in informationen från WSF, att dokumentera dess aktiviteter och att bevara och presentera det för olika publiker. En stor och resurskrävande uppgift som vi antagligen bara ser början på. Fast å andra sidan är biblioteket en väldig institution, en av samhällets äldsta och största. Det är först och främst en fråga om bibliotekariernas vilja.
Varje aktivitetsområde på WSF borde ha sina bibliotekarier, och varje enskild aktivitet - det arrangerades ca ett tusen konferenser, seminarier och möten under de fyra dagar WSF i Nairobi pågick, dvs 20-24 januari 2007 - kunde gärna också ha sin egen bibliotekarie. WSFs internationella råd, som består av representanter från ca 150 mångnationella organisationer och nätverk, har föreslagit en indelning av verksamheten i följande 21 klasser ('actionable themes'):
Water;
Political institutions and democracy;
Peace and war;
Housing and human habitat;
Gender issues and women’s struggles;
Dignity, human being diversity, discriminations;
Human rights;
Youth;
Food sovereignty, peasants and land reform;
Labor and workers;
Education;
Environment and energy;
Health;
Knowledge, information and communication;
Taxation, debt and public finance;
Migrations;
Trade and transportation;
Culture;
Transnational Corporations;
Children;
Alternative economies;Ovanstående klassificering kunde sägas gälla aktiviteter, som världssamhällets regering bör ägna särskild uppmärksamhet.
Vilken roll borde bibliotekarierna spela i världssamhällets regering?
