Mikas blogg

Biblioteket skall göra allt

Toni Samek: Librarianship and Human Rights: A Twenty-First Century Guide. Chandos Publishing (Oxford) 2007. 200 sid.

Ibland skulle man önska sig ett ord för “bibliotekarieskap” (librarianship) men ett sådant ord kan jag inte finna. Läkarna och författarna är helt enkelt bättre lottade med sina läkarskap respektive författarskap.

Bibliotekarien äger en specialkunskap, bibliotekskunskapen, och ett yrke, bibliotekarieyrket. Den färska boken Librarianship and Human Rights handlar i hög grad om detta yrke. Men -skapet gäller inte bara yrket utan det gäller livet.

Det ligger alltså någonting existentiellt i boktiteln Bibliotekarien och de mänskliga rättigheterna (låt oss kalla boken så) . Den uppfordrar till ställningstagande i den pågående debatten om vad biblioteksarbetet och bibliotekarielivet egentligen ska gå ut på. Bokens författare är amerikansk-kanadensiskan Toni Samek, som till vardags undervisar och forskar i bibliotekskunskap vid University of Alberta i Edmonton. Hon har tidigare gett ut Intellectual Freedom and Social Responsibility in American Librarianship, 1967-1974 (2001), som behandlar Amerikanska Biblioteksföreningens (ALA) kris under Vietnamkriget.

Samek använder sig skickligt av retoriken om de mänskliga rättigheterna (t ex yttrandefriheten, tankefriheten, forskningens frihet, rätten till ett privatliv och till konfidentialitet) som en inkörsport till frågan om bibliotekets och bibliotekariens uppdrag. Hon citerar olika uttalanden från IFLA och dess utskott för intellektuell frihet (FAIFE) och lyfter även fram ALAs resolution om yttrandefriheten på arbetsplatsen från juni 2005:

Biblioteken bör uppmuntra sin personal och sina administratörer till diskussion om icke-konfidentiella yrkes- och linjefrågor gällande biblioteksverksamheten samt offentliga angelägenheter inom ramen för gällande lagstiftning. (Libraries should encourage discussion among library workers, including library administrators, of non-confidential professional and policy matters about the operation of the library and matters of public concern within the framework of applicable laws.)

Det är inget fel på retorikens innehåll, menar Samek. Det gäller bara att dra slutsatserna. Följaktligen vill hon ge bibliotekarierna i uppdrag att yrkesmässigt intressera sig för frågor typ hållbar utveckling, pandemier, fattigdom, krig och fred, tortyr, kulturell ödeläggelse och förföljelse från regeringars sida. Enligt Samek bör biblioteket fungera som ett motståndsfäste (a point of resistance).

* * *

I bokens andra del kontrasteras retoriken mot verkligheten.

Men bokens författare förebrår inte bibliotekarierna för allt som de borde göra men inte gör. I stället för att kritisera och förmana inbjuder Samek till ett brett studium av vad grupper av bibliotekarier och informationsaktivister i praktiken faktiskt har tagit itu med för att försvara eller förverkliga människans rättigheter. Sina exempel hämtar hon närmast från den engelskspråkiga och industrialiserade delen av världen.

Den här boken om bibliotekarien och de mänskliga rättigheterna är vad man kunde kalla det kritiska bibliotekets (critical librarianship, socially responsible librarianship, activist librarianship, radical librarianship) fenomenologi. Eller för att citera argentinaren Edgardo Civallero, som bidragit till boken med ett förord på spanska: “En realidad, no puede hacerlo. Debe hacerlo”. Det handlar alltså inte om vad biblioteket kan utan om vad det bör göra.

Bibliotekariens verkliga liv börjar inte efter jobbet. “Librarianship” innebär med nödvändighet ett moraliskt och politiskt aktivt liv. Så skulle jag vilja sammanfatta Toni Sameks synsätt.

Ett exempel på hur bibliotekarier faktiskt gör upp praktiska handlingsstrategier lokalt och globalt är 10-punktsprogrammet på den svenska föreningen “Bibliotek i samhälles” (BiS) internetsida, som Samek citerar i sin helhet: http://www.foreningenbis.org/English/lib_plic.html.

Bibliotekarien och de mänskliga rättigheterna visar sig vid närmare bekantskap vara en underhållande och till och med rolig lektyr. I förarbetet Internet AND Intention: An Infrastructure for Progressive Librarianship (International Journal of Information Ethics 11/2004) har Samek kronologiskt kartlagt hur kritiska och progressiva grupper av bibliotekarier uppstod och utvecklades (särskilt i USA), ofta med hjälp av eposten och datanätverken. I den aktuella boken är framställningen däremot encyklopedisk. Varje yttring eller form definieras med hjälp av ordboken och illustreras med ett eller flera exempel ur verkligheten.

“Allmänt förekommande yttringar av socialt handande tillämpade på biblioteks- och informationsarbetet” är enligt Samek bl a anarkism, kampanjer, samarbete, infiltration, direkt massaktion, mobilisering, icke-våldsaktion, återupplivande, kamp och överlevnad. De “särskilda formerna” är för många för att citeras här. Det kan röra sig om välkända saker som bibliografi, dokumentation (av medborgerliga aktiviteter), intellektuell frihet (exemplifierat med IFLA/FAIFEs utfordran till Kinas regering om att lägga ned censuren av internet och tillåta yttrandefrihet online), medierelationer (i boken illustrerade med ett kvistigt fall gällande litteratur om Holocaust på stadsbiblioteket i Edmonton och med ALAs handbok) samt webbsidor. Böcker kan också vara handlingar: Den brittiska bibliotekarien Ruth Rikowskis bok om följderna av WTO-avtalen GATS och TRIPS för biblioteken får exemplifiera bibliotekarien i skriftställarens roll. Nymodigheterna på området representeras av bloggar och wikier.

När jag letade efter vad biblioteksmänskor i Sverige har sagt och skrivit om sin institution hittade jag Jan-Erik Malmqvists likaledes mycket underhållande lista över allt som biblioteket kan och bör vara (Ikoner 3/2006). Malmqvist interpunkterar sin förteckning med frågan: Ska biblioteket göra allt eller halt?

Svaret, som man kan utläsa ur Toni Sameks “handledning för det tjugoförsta århundradet” (bokens undertitel), är uppenbarligen att biblioteket ska göra “allt”. Men med eftertanke.

(publicerad i Biblioteksbladet 6/2007)