Mikas blogg |
|
Börja med END! |
07 November
2014 LuxLeaks — mer om bibliotekets roll i demokratinIgår -- i vissa länder kanske i förrgår -- kom en nyhet, som finländska YLE rubricerade: "Stor läcka avslöjar skatteparadis i EU" Detta kan bli en stor sak, men jag vill anbefalla en försiktig pessimism. På något sätt kommer antagligen EU-kommissionens nye ordförande Jean-Claude Juncker -- bocken som satts att vakta kållandet -- nog att lyckas krångla sig ur även detta dilemma. Ett internationellt team bestående av 80 grävande journalister utreder för närvarande vad de 28.000 sidorna, som läckts från bokföringsföretaget PricewaterhouseCoopers revisionsavdelning, innehåller. Främst innehåller de uppgifter om storföretagens hemliga skatteplaneringsavtal med myndigheterna i Luxemburg under åren 2008-2010. Se www.icij.org/project/luxembourg-leaks Men jag tror inte att journalisterna som yrkeskår kommer att stå måttet eftersom måttet är pengar. Hemskt mycket pengar! Några modiga grävande reportrar kommer säkert att bråka ett tag om Luxemburg och Jean-Claude Juncker (landets f.d. finans- och premiärminister). Men resten, den stora majoriteten av journalisterna, kommer att låta sig tystas. Till slut tröttnar också de ihärdigaste. Hur som helst: jag vill göra dig, kära bibliotekarie, uppmärksam på den här affären, ifall du inte redan har lagt märke till den och noterat dess potentiella betydelse. Vad skrivs och sägs om det som händer i dina länder, alltså den Europeiska Unionen? Det finns onekligen vissa förbindelselänkar mellan skattepolitiken och våra biblioteksfrågor. Den mest uppenbara gäller bibliotekens statsfinansiering. Hur kan de offentliga tjänsterna, inklusive bibliotekstjänsterna, vidareutevecklas eller ens bestå ifall vi tillåter den ekonomiska produktionens överskott att i hemlighet försnillas av kapitalisterna via Luxemburg och andra skatteparadis? Mer sällan uppmärksammas förhållandet mellan samhällets finansiella räkenskaper (den ekonomiska "bokföringen") och organiseringen av samhällets generella informationstillgångar ("böckerna" i största allmänhet). I det sk. informationssamhället har bankerna och biblioteken fått en gemensam nämnare: den digitala informationstekniken. Hur vill vi utforma förhållandet mellan banksfärens och bibliotekssfärens informationstillgångar? Två synpunkter: 1) Vi brukar diskutera "bibliotekens roll för demokratisk samhällsutveckling och fri åsiktsbildning". Och biblioteket brukar uppmanas att fullfölja denna roll genom att erbjuda medborgarna möjligast vid information. Men hur förhåller det sig egentligen med den ekonomiska informationen? Erbjuder biblioteket möjligast vid information om ekonomin? Som bl.a. LuxLeaks-affären visar, har medborgarna ju inte precis tillgång till och insyn i ekonomin. Men skulle inte biblioteket med hjälp av nutida datateknik kunna innehålla och erbjuda medborgarna också de ekonomiska "böckerna". Fast i så fall skulle väl den informationen behöva flyttas från bankvalven till bibliotekshyllorna? Och för det ändamålet skulle väl bibliotekariernas föreningar behöva samarbeta med de grävande journalisternas internationella organisation (ICIJ) och med medborgarnas egna internationella organisationer? --Föreningen för skatt på finansiella transaktioner (ATTAC) och Tax Justice Network är två internationella medborgarorganisationer som jag då kommer att tänka på. 2) Redan i samband med den första sk. Clearstream-affären i början av 2000-talet uppdagades det, att Luxemburg är ett av världens största centra för storbolagens skattesmit och penningtvätt. Det framkom också -- i samband med en fransk parlamentarisk utredning -- att f.d. datachefen Régis Hempel på bankernas klareringsfirma i Luxemburg (alltså Clearstream) hade gjort sig skyldig till ekonomisk databrottslighet. Ingenjör Hempel erkände för utredarna, att han hade gjort temporära ändringar i mjukvarukoden för att dölja vissa olagliga banktransaktioner. I detta (och andra liknande) fall står vi -- medborgarna; medlemmarna av den läsande publiken -- inför två rätt olika slag av hemlighållande (kunde också kallas monopoliserande av information): dels hemliga avtal (som de hemliga skatteavtalen mellan bolag och myndigheter i aktuella LuxLeaks-affären); dels ett hemlighållande genom informationstekniska manipulationer, som utförs av — och endast kan utföras av — ett begränsat antal specialister. (Jfr. "Världens största tvättmaskin" i finlandssvenska Ny Tid 23/2002. )
Om Alice Bah Kuhnkes uttalanden i introduktionsintervjun| Paradsidan
| Minnets kamp mot LuxLeaks är demokratins kamp mot kapitalismen.
(Kommentarer saknas.)
Posta en kommentar |
Powered by COREBlog alkaen-påbörjad-started 2014-01-23 |